SVENSKA KJV BIBELN

KLAGOVISORNA, KAPITEL 1

1 den eländiga situationen för Jerusalem på grund av hennes synd, 12 Hon klagar över hennes sorg, 18 och bekänner att Guds dom är rättfärdig.

Klag 1:1 HUR sitter staden ensam, somvar full av folk! hur har hon blivit som en änka! hon som var stor bland nationerna, och prinsessa bland provinserna, hur har hon blivit tributpliktig!*

[*Notering: Ordet ”tributary” i KJV, på sv. ”tributpliktig” (alt, övers. skattskyldig eller underordnad) som betyder: Att betala tribut (en form av skatt eller hyllning) till en annan, antingen av tvång, som ett erkännande av underkastelse, eller för att säkra skydd, eller i syfte att köpa fred – Websters Dictionay 1828. I Josua 16:10 blev Kananéerna i Gezer ”tributary” till Israel, vilket betyder att de blev underordnade och betalade tribut. Staden Jerusalem, som en gång var mäktig och fri, är nu förtryckt och skyldig att underkasta sig en annan makt.]

Klag 1:2 Hon gråter bittert om natten, och hennes tårar rinner nedför hennes kinder: bland alla hennes älskare har hon ingen som tröstar henne: alla hennes vänner har handlat förrädiskt mot henne, de har blivit hennes fiender.

Klag 1:3 Juda har gått i fångenskap på grund av lidande, och på grund av hårt träldom: hon bor bland hednafolken, men hon finner ingen vila: alla hennes förföljare hann upp henne mellan trångmålen.*

[*Notering: Uttrycket ”between the straits” i KJV, på sv. ”mellan trångmålen”, betyder bokstavligen ”mellan trånga platser” och används bildligt för att beskriva en situation där någon är fångad utan möjlighet att fly eller står inför överväldigande prövningar. – Det beskriver hur Juda förföljare hann ifatt dem när de befann sig i en desperat situation, utan några utvägar.]

Klag 1:4 Sions vägar sörjer, ty ingen kommer till de högtidliga festerna: alla hennes portar är öde: hennes präster suckar, hennes jungfrur är bedrövade, och hon är i bitterhet.

Klag 1:5 Hennes motståndare är de främsta, hennes fiender har framgång; ty HERREN har låtit henne lida för hennes många överträdelser: hennes barn har gått i fångenskap inför fienden.

Klag 1:6 Och från Sions dotter* har all hennes skönhet försvunnit: hennes prinsar har blivit som hjortar som inte finner bete, och de går utan styrka inför sina förföljare.

[*Notering: Sions dotter (som är en poetisk benämning för Jerusalem) har förlorat sin skönhet, vilket symboliserar stadens ära, stolthet och värdighet.]

Klag 1:7 Jerusalem mindes i sina lidandens och eländens dagar alla sina ljuvliga ting som hon hade i forna dagar, när hennes folk föll i fiendens hand, och ingen hjälpte henne: motståndarna såg henne, och hånade hennes sabbater.

Klag 1:8 Jerusalem har syndat svårt; därför är hon borttagen: alla som hedrade henne föraktar henne, eftersom de har sett hennes nakenhet: ja, hon suckar, och vänder sig bort.

Klag 1:9 Hennes smutsighet sitter i hennes klädnader; hon tänker inte på sitt slut; därför har hon fallit på ett underbart sätt: hon hade ingen tröstare. O HERRE, se mitt lidande: ty fienden har upphöjt sig själv.

Klag 1:10 Motståndaren har utbrett sin hand över alla hennes goda ting: ty hon har sett hedningarna gå in i hennes helgedom, dem som du befallt inte skulle få komma in i din församling

Klag 1:11 Allt hennes folk suckar, de söker efter bröd; de har givit deras behagliga ting som kött för att lindra själen: se, O HERRE, och betänk; ty jag har blivit avskyvärd.

Klag 1:12 ¶ Är det ingenting för er, alla ni som går förbi? se, och betänk om det finns någon sorg lik min sorg, som har drabbat mig, som HERREN har låtit komma över mig på hans vredes dag.

Klag 1:13 Från ovan har han sänt eld in i mina ben, och den har överväldigat dem: han har spänt ett nät för mina fötter, han har vänt mig tillbaka: han har gjort mig öde och svag hela dagen.

Klag 1:14 Mitt överträdelsers ok är bundet av hans hand: de är hopflätade, och vilar på min hals: han har låtit min styrka falla, Herren har överlämnat mig i deras händer, från vilka jag inte kan resa mig upp.

Klag 1:15 Herren har trampat ner alla mina mäktiga män mitt ibland mig: han har kallat samman en församling mot mig för att krossa mina unga män: Herren har trampat jungfrun, dottern av Juda, som i en vinpress.*

[*Notering: Vinpressen är en vanlig bild i Bibeln för dom och lidande (jämför med Jesaja 63:3 och Uppenbarelseboken 14:19-20), vilket antyder hur fullständig och obeveklig Guds dom är. Versen uttrycker en kombination av fysisk förstörelse, andlig dom och en känsla av total förlust.]

Klag 1:16 För dessa ting gråter jag; mitt öga, ja, mitt öga flödar av tårar, eftersom tröstaren som skulle lindra min själ är långt borta från mig: mina barn är ödelagda, eftersom fienden har segrat.

Klag 1:17 Sion sträcker ut sina händer, men det finns ingen som tröstar henne. HERREN har befallt angående Jakob att hans fiender ska omringa honom. Jerusalem är såsom en menstruerande* kvinna bland dem.

[*Notering: ”Jerusalem är såsom en menstruerande kvinna bland dem”: I den Judiska Lagen ansågs en kvinna under menstruation ceremoniellt oren (se 3 Mosebok 15:19-24). Att Jerusalem jämförs med detta antyder att staden är avskydd, förkastad och behandlad som utanför gemenskapen, en symbol för skam och förnedring.]

Klag 1:18 ¶ HERREN är rättfärdig; ty jag har varit upprorisk mot hans befallning: hör, jag ber er, alla folk, och se min sorg: mina jungfrur och mina unga män har gått i fångenskap.

Klag 1:19 Jag kallade på mina älskare, men de bedrog mig: mina präster och mina äldste gav upp anden i staden, medan de sökte efter kött för att lindra deras själar.

Klag 1:20 Se, O HERRE, för jag är i nöd: mina inälvor är i oro; mitt hjärta vrider sig inom mig; ty jag har smärtsamt gjort uppror: utanför berövar svärdet, och hemma är det som död.

Klag 1:21 De har hört att jag suckar: det finns ingen som tröstar mig: alla mina fiender har hört om mitt lidande; de gläds över att du har gjort det. du kommer att föra fram den dag som du har utlovat, och de ska bli som jag.

Klag 1:22 Låt all deras ondska komma inför dig; och gör mot dem, som du har gjort mot mig för alla mina överträdelser: ty mina suckar är många, och mitt hjärta är svagt.

SVENSKA KJV BIBELN

KLAGOVISORNA, KAPITEL 2

1 Jeremia beklagar Jerusalems elände. 20 Han klagar över detta inför Gud.

Klag 2:1 HUR har Herren täckt dottern av Sion med ett moln i hans vrede, och kastat ned Israels skönhet från himmelen till jorden, och kom inte ihåg hans fotpall på dagen för hans vrede!

Klag 2:2 Herren har slukat alla Jakobs boningar, utan att visa medlidande: han har i sin vrede störtat Judas dotters fästningar, och störtat dem till marken; han har fördärvat riket och dess prinsar.

Klag 2:3 Han har i hans brinnande vrede huggit av hela Israels horn*: han har dragit tillbaka sin högra hand inför fienden, och han har brunnit mot Jakob som en flammande eld, som förtär runt omkring.

[*Notering: Hornet symboliserar styrka, makt och ära (jämför med Psaltaren 75:10 och 1 Samuelsboken 2:1). Att Gud ”huggit av hela Israels horn” indikerar att han har tagit bort Israels makt och skydd.]

Klag 2:4 Han har spänt sin båge såsom en fiende: han stod med sin högra hand som en motståndare, och dödade allt som var ljuvt för ögat i tabernaklet av Sions dotter: han utgöt hans raseri såsom eld.

Klag 2:5 Herren var som en fiende: han har slukat Israel, han har slukat alla hennes palats: han har förstört hennes fästen, och ökat sorg och klagan i dottern av Juda.

Klag 2:6 Han har med våld tagit bort sitt tabernakel, som om det vore en trädgård: han har förstört sina församlingars platser: HERREN har låtit de högtidliga festdagarna och sabbaterna glömmas i Sion, och i hans vredes förbittring har han föraktat både kungen och prästen.

Klag 2:7 Herren har förkastat hans altare, han har avskytt hans helgedom. han har överlämnat hennes palats murar i fiendens hand; de har fört oljud i HERRENS hus, såsom på dagen av en högtidlig fest.

Klag 2:8 HERREN har beslutat att förstöra muren av dottern av Sion: han har sträckt ut ett mätsnöre, han har inte dragit tillbaka hans hand från förstörelse: därför lät han vallen och muren klaga; de försvagas tillsammans.

Klag 2:9 Hennes portar har sjunkit ner i marken; han har förstört och brutit hennes galler. hennes kung och hennes prinsar är bland Hedningarna: lagen finns inte längre; hennes profeter finner inte heller någon vision från HERREN.

Klag 2:10 Sions dotters äldste sitta på marken, och tiga: de har kastat upp stoft på sina huvuden; de har omgärdat sig med säckväv*: Jerusalems jungfrur hänger ner sina huvuden mot marken.

[*Notering: ”kastat upp stoft på sina huvuden” och klätt med ”säcktyg”, dessa handlingar är traditionella uttryck för sorg, ånger och ödmjukhet (se Job 2:12).]

Klag 2:11 Mina ögon sviker av tårar, mina inälvor är i oro, min lever är utgjuten på jorden, för mitt folks dotters förstörelse; eftersom barnen och de späda svimmar på stadens gator.

Klag 2:12 De säga till sina mödrar, Var finns bröd och vin? medan de svimmade som sårade på stadens gator, när deras själ andades ut i sina mödrars famn.

Klag 2:13 Vad skall jag taga till vittne för dig? vad skall jag likna dig vid, O dotter av Jerusalem? vad skall jag jämföra dig med, att jag må trösta dig, O jungfruliga dotter av Sion? ty din förstörelse är stor som havet; vem kan hela dig?

Klag 2:14 Dina profeter har sett fåfänga och dåraktiga ting för dig; och de har inte avslöjat din missgärning, för att vända din fångenskap; utan har sett falska bördor och orsaker till fördrivning för dig.

Klag 2:15 Alla som passerar förbi klappar händerna åt dig; de visslar och skakar på huvudet åt dottern av Jerusalem, och säger, Är detta staden som män kallar Skönhetens fullkomlighet, Hela jordens glädje?

Klag 2:16 Alla dina fiender har öppnat sin mun mot dig: de visslar och gnisslar tänder: de säger, Vi har slukat henne. sannerligen, detta är dagen vi väntade på; vi har funnit, och vi har sett den.

Klag 2:17 HERREN har gjort vad han hade föresatt sig; han har fullbordat sitt ord som han befallde i forna dagar: han har kastat ner, och inte haft förbarmande: och han har låtit din fiende glädjas över dig, han har upphöjt dina motståndares horn.*

[*Notering: ”Horn” är en symbol för makt och styrka. Gud har gjort Israels fiender starka och mäktiga, vilket förstärker folkets nederlag.]

Klag 2:18 Deras hjärta ropade till Herren, O mur av dottern av Sion, låt tårar rinna ned som en flod dag och natt: ge dig själv ingen vila; låt inte din ögonsten upphöra.

Klag 2:19 Stå upp, ropa ut i natten: i början av nattväkterna utgjut ditt hjärta såsom vatten inför Herrens ansikte: lyft upp dina händer mot honom för dina unga barns liv, som svimmar av hunger på varje gatas topp.

Klag 2:20 ¶ Se, O HERRE, och betänk vem du har gjort detta mot. Skall kvinnor äta deras egen frukt, och barn som bara är en handsbredd långa? skall prästen och profeten dödas i Herrens helgedom?*

[*Notering: Uttrycket ”children of a span long” syftar på mycket små barn, sannolikt nyfödda eller spädbarn. En ”span” (på svenska ”spann”) är en gammal längdmåttsenhet som avser avståndet mellan tummen och lillfingret när handen är utsträckt, ungefär 20-23 centimeter. Detta förstärker bilden av barnens hjälplöshet och oskyldighet. En extremt stark och tragisk bild av desperation, där svält leder till sådana fasor som att mödrar äter sina barn, en handling som förebådats i Mose lag som en konsekvens av olydnad. Se 5 Mos. 28:53-57; 2 Kung. 6:28-29; Jer. 19:9.]

Klag 2:21 De unga och de gamla ligger på marken på gatorna: mina jungfrur och mina unga män har fallit för svärdet; du har dödat dem på din vredes dag; du har dödat, och utan förskoning.

Klag 2:22 Du har som på en högtidlig dag kallat mina fasor runt omkring, så att ingen undkom eller blev kvar på HERRENS vredes dag: de som jag har lindat och fostrat har min fiende förtärt.

SVENSKA KJV BIBELN

KLAGOVISORNA, KAPITEL 3

1 De trogna beklagar sina olyckor. 22 Genom Guds barmhärtighet när de sitt hopp. 37 De erkänner Guds rättvisa. 55 De ber om befrielse, 64 och hämnd över sina fiender.

Klag 3:1 JAG ÄR den man som har sett bedrövelse genom käppen av hans vrede.*

[*Notering: KJV ”rod”, på sv. käpp är en symbol för disciplin eller straff. Detta visar att lidandet ses som en konsekvens av Guds rättfärdiga vrede över synd.]

Klag 3:2 Han har lett mig och fört mig in i mörker, men inte in i ljus.

Klag 3:3 Sannerligen är han vänd mot mig; han vänder sin hand mot mig hela dagen.

Klag 3:4 Mitt kött och min hud har han gjort gammal; han har brutit mina ben.

Klag 3:5 Han har byggt upp emot mig och omringat mig med bitterhet och möda.

Klag 3:6 Han har satt mig på mörka platser, som de som är döda sedan länge.

Klag 3:7 Han har omgärdat mig, så att jag inte kan komma ut, han har gjort min kedja tung.

Klag 3:8 Även när jag ropar och skriker, stänger han ute min bön.

Klag 3:9 Han har spärrat mina vägar med huggen sten, han har gjort mina stigar krokiga.

Klag 3:10 Han var för mig som en björn som ligger på lur, och såsom ett lejon på hemliga ställen.

Klag 3:11 Han har avvänt mina vägar, och slitit mig i stycken: han har gjort mig ödelagd.

Klag 3:12 Han har spänt sin båge, och gjort mig till ett mål för pilen.

Klag 3:13 Han har låtit pilarna av hans koger gå in i mina njurar.*

[*Notering: Njurar (reins) används ofta i Bibeln som en symbol för de innersta delarna av en person, såsom känslor, tankar och samvete. Bilden av pilar som genomborrar de innersta delarna av kroppen illustrerar den fullständiga effekten av lidandet, vilket inte bara påverkar det yttre utan också själen.]

Klag 3:14 Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk; och deras sång hela dagen.

Klag 3:15 Han har fyllt mig med bitterhet, han har gjort mig berusad av malört.*

[*Notering: Malört är en bitter växt och används ofta i Bibeln som en symbol för lidande, sorg och straff. Att vara ”berusad” av det förstärker idén om överdriven och outhärdlig bitterhet.]

Klag 3:16 Han har också krossat mina tänder med grus, han har täckt mig med aska.

Klag 3:17 Och du har fört min själ långt bort från frid: jag har glömt vad välgång är.

Klag 3:18 Och jag sade, Min kraft och mitt hopp från HERREN är försvunnet:

Klag 3:19 Jag minns min bedrövelse och mitt elände, malörten och gallan.

Klag 3:20 Min själ har dem ännu i åminnelse, och är ödmjuk i mig.

Klag 3:21 Detta kommer jag ihåg, därför har jag hopp.

Klag 3:22 ¶ Det är av HERRENS barmhärtighet att vi inte förtäras, eftersom hans barmhärtighet inte upphör.

Klag 3:23 De är nya varje morgon; stor är din trofasthet.

Klag 3:24 HERREN är min del, säger min själ; därför ska jag hoppas på honom.

Klag 3:25 HERREN är god mot dem som väntar på honom, mot den själ som söker honom.

Klag 3:26 Det är bra att man både hoppas och väntar på HERRENS räddning.

Klag 3:27 Det är bra för en man att han bär oket i hans ungdom.

Klag 3:28 Han sitter ensam och tiger, eftersom han har burit det på honom.

Klag 3:29 Han trycker sin mun i stoftet; kanske finns det ännu hopp.

Klag 3:30 Han vänder sin kind åt honom som slår honom: han är full av förebråelser.

Klag 3:31 Ty Herren förkastar inte för evigt:

Klag 3:32 Men även om han orsakar sorg, skall han ändå visa medlidande efter hans stora barmhärtighet.

Klag 3:33 Ty han plågar inte villigt eller bedrövar människobarnen.

Klag 3:34 Att under hans fötter krossa alla jordens fångar,

Klag 3:35 Att vända bort en mans rätt inför den Högstes ansikte,

Klag 3:36 Att omstörta en man i hans sak, godkänner inte Herren.

Klag 3:37 ¶ Vem är han som säger, och det sker, när Herren inte befallde det?

Klag 3:38 Kommer inte ont och gott från den Högstes mun?*

[*Notering: ”Kommer inte ont och gott”: Detta antyder att både svårigheter och välsignelser, dom och nåd, ytterst kommer från Gud. ”Ont” i detta sammanhang syftar inte på synd eller ondska, utan snarare på prövningar eller dom som Gud tillåter för sitt syfte.]

Klag 3:39 Varför klagar en levande människa, en man över straffet för hans synder?

Klag 3:40 Låt oss rannsaka och pröva våra vägar, och vända åter till HERREN.

Klag 3:41 Låt oss lyfta upp vårt hjärta med våra händer till Gud i himmelen.

Klag 3:42 Vi har begått överträdelser och gjort uppror: du har inte förlåtit oss.

Klag 3:43 Du har täckt dig med vrede, och förföljt oss: du har dräpt, du har inte haft förbarmande.

Klag 3:44 Du har täckt dig med ett moln, så att vår bön inte skulle tränga igenom.

Klag 3:45 Du har gjort oss till avskräde och avfall mitt bland folken.

Klag 3:46 Alla våra fiender har öppnat deras munnar mot oss.

Klag 3:47 Fruktan och en snara är kommen över oss, ödeläggelse och förödelse.

Klag 3:48 Mitt öga rinner ner med floder av vatten för förintelsen av dottern av mitt folk.

Klag 3:49 Mitt öga sipprar ner, och upphör inte, utan något uppehåll,

Klag 3:50 Tills Herren ser ner, och skådar från himmelen.

Klag 3:51 Mitt öga påverkar mitt hjärta på grund av alla döttrar av min stad.

Klag 3:52 Mina fiender jagade mig hårt, såsom en fågel, utan orsak.

Klag 3:53 De har avskurit mitt liv i fängelsehålan, och kastat en sten över mig.

Klag 3:54 Vatten flödade över mitt huvud; då sade jag: Jag är avskuren.

Klag 3:55 ¶ Jag åkallade ditt namn, O HERRE, från den djupa fängelsehålan.

Klag 3:56 Du har hört min röst; dölj inte ditt öra för min andhämtning, för mitt rop.

Klag 3:57 Du drog dig nära på den dag som jag åkallade dig: du sade, Frukta inte.

Klag 3:58 O Herre, du har pläderat för min själs sak; du har återlöst mitt liv.

Klag 3:59 O HERRE, du har sett mitt förtryck; döm du min sak.

Klag 3:60 Du har sett all deras hämnd och alla deras planer mot mig.

Klag 3:61 Du har hört deras förebråelser, O HERRE, och alla deras planer mot mig;

Klag 3:62 Läpparna av dem som reste sig mot mig, och deras planer mot mig hela dagen.

Klag 3:63 Se deras sätt att sitta, och att resa sig; jag är deras nidvisa.

Klag 3:64 ¶ Ge dem en vedergällning, O HERRE, enligt deras händers verk.

Klag 3:65 Ge dem sorg av hjärtat, din förbannelse till dem.

Klag 3:66 Förfölj och förgör dem i vrede från under himlarna av HERREN.

SVENSKA KJV BIBELN

KLAGOVISORNA, KAPITEL 4

1 Sion beklagar sitt sorgliga tillstånd. 13 Hon bekänner sina synder. 21 Edom hotas. 22 Sion tröstas.

Klag 4:1 HUR har guldet blivit matt! hur har det finaste guldet förändrats! helgedomens stenar är utströdda på varje gatas topp.

Klag 4:2 Sions dyrbara söner, jämförbara med fint guld, hur har de blivit värderade som lerkärl, verk av krukmakarens händer!

Klag 4:3 Till och med havsvidundren drar fram brösten, de ger di åt sina ungar: mitt folks dotter har blivit grym, såsom strutsar i vildmarken.*

[*Notering: ”Havsvidundren”: Syftar på stora havsdjur, som valar eller andra marina varelser, som även de visar omsorg om sina ungar. – ”strutsar i vildmarken”: En bild som associeras med strutsens ryktade brist på omsorg om sina ägg (se även Job 39:13–17). Detta förstärker kontrasten mellan naturlig moderlig instinkt och det onaturliga beteendet som krisen har framkallat.]

Klag 4:4 Den diande barnets tunga fastnar vid gommen av törst: de unga barnen ber om bröd, men ingen bryter det åt dem.

Klag 4:5 De som levde i överflöd är övergivna på gatorna: de som fostrades i purpur omfamnar dynghögar.

Klag 4:6 Straffet för mitt folks dotters missgärning är större än straffet för Sodoms synd, som ödelades på ett ögonblick, utan att någon hand rörde vid henne.

Klag 4:7 Hennes Nasirer var renare än snö, de var vitare än mjölk, de var rödare på kroppen än rubiner, deras glans var som safirer:*

[*Notering: Hennes Nasirer: Syftar på personer som hade avlagt nasirlöftet, en särskild form av avskildhet för Gud (se 4 Mosebok 6:1–21).]

Klag 4:8 Deras ansikten är svartare än kol; de är inte igenkända på gatorna: deras hud sitter fast vid benen; den är förtvinad, den har blivit såsom en pinne.*

[*Notering: ”Svartare än kol”: Deras ansikten är märkbart förändrade av svält och sjukdom. – ”Inte igenkända”: De är så förändrade att de inte känns igen. – ”Hud fast vid benen”: Utmärgling på grund av svält. – ”Förtvinad, såsom en pinne”: Deras kroppar är magra och livlösa. Det är en bild av total förnedring och fysisk nedgång under Jerusalems belägring.]

Klag 4:9 De som dödas med svärdet är bättre än de som dödas av hunger: ty dessa tynar bort, genomborrade av brist på fältets frukter.*

[*Notering: Svärddöden är bättre eftersom den är snabb och mindre plågsam jämfört med svältdöden. – ”Genomborrade av brist på fältets frukter”: Bristen på mat beskrivs som en plåga som känns som att bli genomborrad, vilket förstärker det outhärdliga lidandet.]

Klag 4:10 De barmhärtiga kvinnornas händer har kokat sina egna barn; de blev deras föda under förstörelsen av mitt folk.*

[*Notering: ”De barmhärtiga kvinnornas händer”: Uttrycket understryker den moraliska och emotionella förödelsen, där även de mest medkännande och barmhärtiga (pitiful) tvingades till extrema handlingar. – KJV, Ordet ”sodden” betyder ”kokt”, så de kokade sina egna barn som mat: Syftar på en desperat handling orsakad av extrem hunger och belägringens fasor, en profetiskt förutsagd tragedi (se 5 Mosebok 28:53).]

Klag 4:11 HERREN har fullbordat hans vrede; han har utgjutit sin glödande vrede, och tänt en eld i Sion, och den har förtärt dess grundvalar.

Klag 4:12 Jordens kungar, och alla världens invånare, skulle inte ha trott att fienden och motståndaren skulle ha gått in genom Jerusalems portar.

Klag 4:13 ¶ På grund av hennes profeters synder, och hennes prästers missgärningar, som har utgjutit de rättfärdigas blod mitt i henne,

Klag 4:14 De har vandrat som blinda män på gatorna, de har fläckat sig med blod, så att ingen man kunde röra vid deras kläder.*

[*Notering: ”Ingen man kunde röra vid deras kläder”: Kläderna är symboliskt orena på grund av blodet, vilket gör dem ceremoniellt orena enligt lagen (se 3 Mosebok 15:19–24).]

Klag 4:15 De ropade till dem, Gå ni bort, de är orena; gå bort, gå bort, rör inte: när de flydde och vandrade omkring, sade de bland hedningarna, De skall icke mer vistas där.*

[*Notering: ” Gå ni bort, de är orena”: Folket betraktas som rituellt och moraliskt orena, vilket innebär att de inte längre är välkomna i samhället. Detta kan återspegla deras syndfullhet eller sjukdom (t.ex. spetälska, se 3 Mosebok 13:45-46).]

Klag 4:16 HERRENS vrede har skilt dem åt; han skall icke längre betrakta dem med nåd: de visade ingen respekt för prästerna, de gynnade icke de äldste.

Klag 4:17 Vad oss beträffar, har våra ögon ännu tröttnat av att förgäves vänta på hjälp: i vår vaksamhet har vi väntat på en nation som inte kunde rädda oss.

Klag 4:18 De jagar våra steg, så att vi inte kan gå på våra gator: vårt slut är nära, våra dagar är fullbordade; ty vårt slut är kommen.

Klag 4:19 Våra förföljare är snabbare än himmelens örnar: de jagade oss på bergen, de låg på lur efter oss i vildmarken.

Klag 4:20 Andedräkten i våra näsborrar, HERRENS smorde, blev fångad i deras gropar, han som vi sade, Under hans skugga skall vi leva bland hedningarna.

Klag 4:21 ¶ Gläd dig och var glad, du dotter av Edom, som bor i landet av Us; bägaren skall också gå vidare till dig: du skall bli drucken, och göra dig själv naken.*

[*Notering: ”Dotter av Edom”: Syftar på Edoms folk, ofta fiender till Israel, och här representerade som en personifierad dotter. – ”Som bor i landet av Us”: Us (Uz) var ett område associerat med Edom, och kanske också Job (se Job 1:1).]

Klag 4:22 ¶ Straffet för din missgärning är fullbordat, O dotter av Sion; han skall inte längre föra dig bort i fångenskap: han skall straffa din missgärning, O dotter av Edom; han skall avslöja dina synder.

SVENSKA KJV BIBELN

KLAGOVISORNA, KAPITEL 5

En hjärtskärande klagan från Sion, i bön till Gud.

Klag 5:1 KOM IHÅG, O HERRE, vad som har drabbat oss: betrakta, och se vår förebråelse.

Klag 5:2 Vårt arv har överlämnats till främlingar, våra hus till utlänningar.

Klag 5:3 Vi är föräldralösa och faderlösa, våra mödrar är som änkor.

Klag 5:4 Vi har druckit vårt vatten för pengar; vårt trä har sålts till oss.

Klag 5:5 Våra nackar är under förföljelse: vi arbetar, men får ingen vila.

Klag 5:6 Vi har räckt ut handen till Egyptierna, och till Assyrierna, för att bli tillfredsställda med bröd.

Klag 5:7 Våra fäder har syndat, och är inte längre; och vi bär deras missgärningar.

Klag 5:8 Tjänare har härskat över oss: det finns ingen som kan befria oss ur deras hand.

Klag 5:9 Vi skaffade vårt bröd med fara för våra liv på grund av svärdet av vildmarken.

Klag 5:10 Vår hud var svart som en ugn på grund av den fruktansvärda hungersnöden.

Klag 5:11 De skändade kvinnorna i Sion, och jungfrurna i städerna av Juda.

Klag 5:12 Prinsarna hängdes upp med sina händer: de äldstes ansikten visades ingen respekt.*

[*Notering: Versen belyser samhällets kollaps och de djupa orättvisorna under förtrycket. ”Prinsarna hängdes upp med sina händer”: Beskriver en extrem form av förnedring och tortyr som de ledande personerna i samhället, furstarna, fick genomgå under folkets lidande. – ”De äldstes ansikten visades ingen respekt”: Understryker bristen på vördnad och respekt för de äldre och de som traditionellt sett hade en hedrad position i samhället.]

Klag 5:13 De tog de unga männen för att mala, och barnen föll under träet.*

[*Notering: De unga männen, förnedrades genom att utföra tungt och monotont arbete som att mala säd. – ”barnen föll under träet”: Beskriver hur även barnen tvingades till hårt arbete, som att bära trä, eller tung ved, vilket översteg deras fysiska förmåga och ledde till utmattning.]

Klag 5:14 De äldste har upphört att sitta i porten, de unga männen har slutat med deras musik.

Klag 5:15 Vår hjärtas glädje har upphört; vår dans har förvandlats till sorg.

Klag 5:16 Kronan är fallen från vårt huvud: ve oss, för att vi har syndat!

Klag 5:17 För detta är vårt hjärta svagt; för dessa ting är våra ögon matta.

Klag 5:18 På grund av Sions berg, som är öde, går rävarna där.*

[*Notering: Sions berg, en symbol för Guds närvaro och folkets stolthet, har blivit övergivet och förstört, vilket speglar Jerusalems förfall. – Rävar är en bild av ödeläggelse och förfall, vilket betonar att området är övergivet och öde, långt från sin tidigare härlighet.]

Klag 5:19 Du, O HERRE, förblir för evigt; din tron från generation till generation.

Klag 5:20 Varför glömmer du oss för alltid och överger oss så länge?

Klag 5:21 Vänd oss till dig, O HERRE, så skall vi bli vända; förnya våra dagar som i forna tider.

Klag 5:22 Men du har fullständigt avvisat oss; du är mycket vred på oss.