Den Heliga Bibeln

Svenska KJV Bibeln

1611 AV, Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan
Gamla Testamentet

Profetens bok Jeremia.

Jeremia, kapitel 1-52.

GT: innehållsförteckning

Gamla Testamentet

GT - Alla Gamla Testamentes 39 böcker i kanonisk ordning med Biblisk kategorisering. För att öppna länken i Engelska KJV Bibeln klicka på Bibelboken inom parantes.
innehållsförteckning:
Välj bok: Svenska KJV (Engelska KJV)
1. Lagen (Torah/Pentateuken) – De fem Moseböckerna
2. Historiska böcker
3. Poetiska och vishetsböcker
4. Profetiska böcker
a) Stora profeterna
b) Små profeterna

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln.

NT: innehållsförteckning

Nya Testamentet

NT - Alla Nya Testamentes 27 böcker i kanonisk ordning med Biblisk kategorisering. För att öppna länken i Engelska KJV Bibeln klicka på Bibelboken inom parantes.
innehållsförteckning
Välj bok: Svenska KJV (Engelska KJV)
1. Evangelierna – Berättelser om Jesus liv och tjänst
2. Kyrkohistoria
3. Paulus brev (Pauline Epistles)
4. Allmänna brev (General Epistles)
5. Profetisk bok

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln.

Jeremia: Kapitelregister

Jeremia

Välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52


Jämför denna Bibelbok i:
KJV-ENG ⎜ SK1873 ⎜ SK1703RV
© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln.
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 1

1 Tiden, 3 och Jeremias kallelse: 11 Hans profetiska syner av en mandelkäpp, och en sjudande gryta: 15 Hans tunga budskap mot Juda. 17 Gud uppmuntrar honom med sitt löfte om hjälp.


Jer 1:1 JEREMIAS, Hilkias sons, ord, en av prästerna som var i Anatot i Benjamins land:

Jer 1:2 Till honom kom HERRENS ord i Josias, Amons sons, Judas kungs, dagar, i det trettonde året av hans regering.

Jer 1:3 Det kom också i Jojakims, Josias sons, Judas kungs, dagar, intill slutet av det elfte året av Sidkia, Josias sons, Judas kungs, regering, intill dess Jerusalem fördes bort i fångenskap i den femte månaden.

Jer 1:4 Då kom HERRENS ord till mig, och sade,

Jer 1:5 Innan jag formade dig i magen kände jag dig; och innan du kom fram ur moderlivet helgade jag dig, och jag förordnade dig till en profet för nationerna. *

Jer 1:6 Då sade jag, Ack, Herre GUD! se, jag kan inte tala: ty jag är ett barn.

Jer 1:7 ¶ Men HERREN sade till mig, Säg inte, Jag är ett barn: ty du skall gå till alla dem som jag sänder dig till, och vadhelst jag befaller dig skall du tala.

Jer 1:8 Var inte rädd för deras ansikten: ty jag är med dig för att befria dig, säger HERREN.

Jer 1:9 Då räckte HERREN ut sin hand, och rörde vid min mun. Och HERREN sade till mig, Se, jag har lagt mina ord i din mun.

Jer 1:10 Se, jag har denna dag satt dig över nationerna och över kungarikena, för att rycka upp, och bryta ner, och för att fördärva, och omstörta, för att bygga upp, och plantera.

Jer 1:11 ¶ Dessutom kom HERRENS ord till mig, och sade, Jeremia, vad ser du? Och jag sade, Jag ser en käpp av ett mandelträd. *

Jer 1:12 Då sade HERREN till mig: Du har sett rätt: ty jag skall vaka över mitt ord för att fullborda det. *

Jer 1:13 Och HERRENS ord kom till mig för andra gången, och sade, Vad ser du? Och jag sade, Jag ser en sjudande gryta; och dess öppning är vänd mot norr.

Jer 1:14 Då sade HERREN till mig, Från norr skall ett ont bryta fram över alla landets invånare. *

Jer 1:15 Ty, se, jag skall kalla på alla familjer i de nordliga kungarikena, säger HERREN; och de skall komma, och var och en skall ställa sin tron vid ingången till Jerusalems portar, och mot alla dess murar runt omkring, och mot alla Judas städer.

Jer 1:16 Och jag skall uttala mina domar över dem för all deras ondskas skull, eftersom de har övergivit mig, och tänt rökelse åt andra gudar, och tillbett sina egna händers verk.

Jer 1:17 ¶ Omgjorda därför dina länder, och res dig, och tala till dem allt det som jag befaller dig: Var inte förfärad för deras ansikten, så att jag inte kommer att slå dig med förfäran inför dem. *

Jer 1:18 Ty, se, jag har denna dag gjort dig till en befäst stad, och en järnpelare, och kopparmurar mot hela landet, mot Judas kungar, mot dess furstar, mot dess präster, och mot landets folk. *

Jer 1:19 Och de skall strida mot dig; men de skall inte segra över dig; ty jag är med dig, säger HERREN, för att befria dig.

SKJVB™ – marginalnoter till Jeremia kap. 1

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 5 [*Notering 1, v. 5: Begynnelsen av ett människoliv. Det första stadiet av ett mänskligt liv är befruktningen. Andra stadiet är barnets (fostrets) tillväxt ”i magen”. Tredje stadiet är spädbarnets födsel. Fjärde stadiet är det födda barnets fortsatta tillväxt. Femte stadiet är barnets mognad (tonåringen), sjätte stadiet är vuxen, det sjunde stadiet är åldring. Allt detta är enligt Guds design, Skaparen av allt:

  1. Om profeten Jeremia säger HERREN: ”Innan jag formade dig i magen kände jag dig; och innan du kom fram ur moderlivet helgade jag dig, och jag förordnade dig till en profet för nationerna” – Jer 1:5: Dessa vackra ord illustrerar Guds syn på liv och person. Gud säger här att han kände honom INNAN han formade honom; och INNAN hans födsel helgade han honom.

  2. Om Johannes Döparen säger HERREN:och han skall vara fylld av den Helige Ande, redan från sin moders livmoder.” - Luk. 1:15c. Johannes döparen var fylld av den Helige Ande INNAN födseln.

  3. Om Aposteln Paulus säger HERREN: ”Men när det behagade Gud, som separerade mig från min moders livmoder, och kallade mig genom sin nåd,” - Gal. 1:15. Födseln sker NÄR det behagade Gud, ja det var HERREN som  SEPARERADE honom från hans moders livmoder.

  4. HERREN bestämmer: Befruktning, graviditet och födelse av en människa är av Gud; han formar och helgar, det är inte upp till människor. Jfr 1 Samuelsboken 1:5-6; här har HERREN tillslutit Hannas moderliv”: ”Men åt Hanna gav han en särskild del; ty han älskade Hanna: men HERREN hade tillslutit hennes moderliv. Och hennes motstånderska retade henne bittert, för att plåga henne till inre oro, eftersom HERREN hade tillslutit hennes moderliv.” och vidare i 1 Sam 1:19 att ”…HERREN kom ihåg henne”.]

[*Notering 2, v. 5: Formandet av ett barn ”i magen” på en gravid kvinna är ett underverk av Gud; en underbar gåva, givet av HERREN. Men varför finns vi till och blev skapade av Gud? Svaret på denna fråga är beskrivet i den Heliga Skrift med endast tre ord: ”Du är värdig, O Herre, att mottaga härlighet och ära och makt: ty du har skapat allting, och de är och skapades för ditt behag.” – Upp. 4:11.]

[*Språknot v. 5: ”i magen”. KJV skiljer mellan belly och womb i denna vers. Belly återger den yttre magen (hebr. בֶּטֶן, beṭen), medan womb syftar på moderlivet eller livmodern (hebr. רֶחֶם, reḥem). Därför återges uttrycken konsekvent med ”i magen” respektive ”ur moderlivet”. Samma åtskillnad finns även i Job 3:11, där KJV säger: ”Varför dog jag icke från moderlivet? varför gav jag icke upp anden, när jag kom ut ur magen?” (“Why died I not from the womb? why did I not give up the ghost when I came out of the belly?”) samt i Jesaja 46:3: ”som har blivit burna av mig från magen, som har blivit burna från moderlivet” (“borne by me from the belly, which are carried from the womb.”). Webster's 1828 förklarar att belly i Bibliskt språk ibland även kan syfta på moderlivet, men KJV använder här medvetet två olika ord, vilket SKJVB™ bevarar.]

v. 11 [*Notering: “a rod of an almond tree”. En käpp av ett mandelträd återger hebreiskans maqqēl shāqēd, bokstavligen en stav, käpp eller rak gren av mandelträdet. Synen förbereder den ordlek som följer i vers 12: shāqēd (mandelträd) låter nästan likadant som shōqēd (vakar) se språknot v. 11–12. Mandelträdet blommar mycket tidigt på året och blev därför en passande bild för Guds vaksamhet och beredskap att fullborda sitt ord.]

[*Språknot v. 11–12: ”en käpp av ett mandelträd” – ”ty jag skall vaka över mitt ord för att fullborda det.”(”a rod of an almond tree”“I will hasten my word”). Synen av ”en käpp av ett mandelträd” (hebr. שָׁקֵד, shāqēd) följs omedelbart av Herrens förklaring: ”ty jag skall vaka över mitt ord för att fullborda det.” Det hebreiska verbet שֹׁקֵד (shōqēd) betyder att vaka, hålla sig vaken, vara uppmärksam eller vaka över. Orden shāqēd (mandelträd) och shōqēd (vakar) uttalas nästan likadant och bildar en medveten ordlek som den hebreiska läsaren omedelbart uppfattar. KJV återger synen mycket ordagrant med ”a rod of an almond tree”, vilket bevarar den konkreta bilden från originalspråkets text utan att försöka förklara ordleken i själva Bibeltexten. På samma sätt återges vers 12 med ”I will hasten my word to perform it.”. I 1600-talets engelska kunde hasten även uttrycka tanken att skynda sig att verkställa något därför att man är vaksam och beredd. Därmed bevarar KJV sambandet mellan mandelträdet och Guds omedelbara handlande, även om själva ljudlikheten mellan de hebreiska orden inte kan återges på engelska. Mandelträdet är dessutom känt för att blomma mycket tidigt på året och blev därför en passande symbol för vaksamhet och beredskap. Herrens budskap är att liksom mandelträdet är det första trädet som vaknar till liv, så vakar Gud ständigt över sitt ord för att fullborda det vid rätt tid. Jfr 4 Mos 17:8, där Arons mandelkäpp blir ett tecken på Guds utväljelse; Jes 55:10–11; Jer 31:28.]

v. 14 [*Språknot: ”an evil”. KJV återger hebreiskans hārāʿāh med det allmänna ordet evil, även när sammanhanget syftar på den dom eller olycka som Gud låter komma över ett folk. Det hebreiska raʿ betyder både ont, ondska, olycka, ofärd och katastrof, beroende på sammanhanget. Här syftar det inte på moralisk ondska som utgår från Gud, utan på den dom som bryter fram från norr över Juda. Genom att konsekvent använda evil i Jeremia bevarar KJV sambandet mellan många liknande profetior (t.ex. Jer 4:6; 6:1; 18:11; 19:3), där samma hebreiska ord återkommer. En ordagrann återgivning med ”ett ont” gör det möjligt för läsaren att följa detta återkommande tema genom hela boken, medan översättningar som ”olycka”, ”katastrof” eller ”ofärd” i varje enskilt sammanhang döljer den språkliga konsekvensen i originalspråkets text.]

v. 17 [*Språknot: “gird up thy loins”. Uttrycket ”omgjorda dina länder” återger hebreiskans חָגַר מָתְנֶיךָ (ḥāgar mothnêkā), bokstavligen ”bind upp dina länder”. Män i den Bibliska världen bar långa klädnader som hindrade snabb rörelse. Innan arbete, resa eller strid drogs den långa manteln upp och fästes i bältet, så att benen blev fria. Att omgjorda sina länder blev därför en bild för att göra sig redo för handling, tjänst eller kamp. Här befaller Herren Jeremia att förbereda sig för sitt profetiska uppdrag utan fruktan. Han skall resa sig och troget tala allt som Gud befaller honom, även när budskapet möter motstånd. KJV bevarar uttrycket ordagrant (”gird up thy loins”) i stället för att ersätta det med en tolkning som ”gör dig redo” eller ”var beredd”. Därmed bevaras samma Bibliska bildspråk som återkommer genom hela Skriften, där beredskap och trofast tjänst uttrycks genom att omgörda sina länder. Jfr 2 Mos 12:11; 1 Kung 18:46; Job 38:3; 40:7; Luk 12:35; Ef 6:14; 1 Petr 1:13.]

v. 18 [*Notering: “järnpelare, och kopparmurar””an iron pillar, and brasen walls”. Herren beskriver Jeremia med tre bilder: en befäst stad, en järnpelare och kopparmurar. Dessa är inte bokstavliga utan uttrycker den styrka, stadga och uthållighet som Gud skulle ge sin profet inför motståndet från hela Juda. En pelare bär upp en byggnad och står fast under belastning, medan järn betecknar styrka och orubblighet. Kopparmurar är en bild av ett försvar som inte lätt kan brytas igenom. Tillsammans visar bilderna att Gud själv skulle göra Jeremia ståndaktig och orädd, även när kungar, furstar, präster och folket stod emot honom. KJV återger originalspråkets tre bilder ordagrant och bevarar därmed den kraftfulla stegringen: en befäst stad, en järnpelare och kopparmurar. Samma löfte återkommer i Jer 15:20, där Herren säger att han skall göra Jeremia till en befäst kopparmur mot folket. Jfr Jer 15:20; Hes 3:8–9; Ef 6:10–17.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 2

1 Gud, efter att ha visat sin forna godhet, går till rätta med Judarna för deras orsakslösa avfall, 9 utan motstycke. 14 De är själva orsaken till sina olyckor. 20 Judas synder. 31 Hennes förtröstan förkastas.


Jer 2:1 DESSUTOM kom HERRENS ord till mig, och sade,

Jer 2:2 Gå och ropa i Jerusalems öron, och säg, Så säger HERREN; Jag minns dig, din ungdoms godhet, din trolovnings kärlek, när du följde mig i vildmarken, i ett land som inte var besått.

Jer 2:3 Israel var helighet åt HERREN, och förstlingsfrukten av hans gröda: Alla som förtär honom skall ådra sig skuld; ondska skall komma över dem, säger HERREN. *

Jer 2:4 Hör HERRENS ord, O ni av Jakobs hus, och alla familjer av Israels hus:

Jer 2:5 ¶ Så säger HERREN, Vilken missgärning fann era fäder hos mig, eftersom de gick långt bort ifrån mig, och vandrade efter fåfänglighet, och blev fåfängliga?

Jer 2:6 Inte heller sade de, Var är HERREN, som förde oss upp ur Egyptens land, som ledde oss genom vildmarken, genom ett land av öknar och gropar, genom ett land av torka, och dödsskugga, genom ett land där ingen människa drog fram, och där ingen människa bodde?

Jer 2:7 Och jag förde er in i ett fruktbart land, för att äta dess frukt och dess goda ting; men när ni kom in, vanhelgade ni mitt land, och gjorde min arvedel till en styggelse.

Jer 2:8 Prästerna sade inte, Var är HERREN? Och de som handhade lagen kände mig inte: Herdarna överträdde också mot mig, och profeterna profeterade genom Baal, och vandrade efter sådant som inte gagnar. *

Jer 2:9 ¶ Därför skall jag ännu gå till rätta med er, säger HERREN, och med era barns barn skall jag gå till rätta. *

Jer 2:10 Ty far över till Kitteims ytteröar, och se; och sänd till Kedar, och betrakta noga, och se om något sådant har skett. *

Jer 2:11 Har någon nation bytt ut sina gudar, fastän de inte är några gudar? men mitt folk har bytt ut sin härlighet mot det som inte gagnar.

Jer 2:12 Häpna över detta, O ni himlar, och var förskräckta, ja, var fullkomligt öde, säger HERREN.

Jer 2:13 Ty mitt folk har begått två onda ting; de har övergivit mig, källan med levande vatten, och huggit ut cisterner åt sig, sönderbrutna cisterner, som inte kan hålla vatten.

Jer 2:14 ¶ Är Israel en tjänare? är han en hemmfödd slav? varför har han blivit plundrad?

Jer 2:15 De unga lejonen röt över honom, och tjöt, och de gjorde hans land till en ödemark: hans städer är uppbrända, utan invånare.

Jer 2:16 Också Nofs och Tahapanes barn har brutit sönder hjässan på dig. *

Jer 2:17 Har du inte själv dragit detta över dig, genom att du har övergivit HERREN din Gud, när han ledde dig på vägen?

Jer 2:18 Och nu, vad har du att göra på Egyptens väg, för att dricka Sihors vatten? eller vad har du att göra på Assyriens väg, för att dricka flodens vatten?

Jer 2:19 Din egen ondska skall tukta dig, och dina avfälligheter skall tillrättavisa dig: vet därför och se att det är ett ont och bittert, att du har övergivit HERREN din Gud, och att min fruktan inte finns i dig, säger Herren GUD, härskarornas HERRE.

Jer 2:20 ¶ Ty sedan länge har jag brutit ditt ok, och slitit sönder dina band; och du sade, Jag vill inte överträda; men på varje hög kulle och under varje grönt träd vandrade du omkring, och spelade sköka.

Jer 2:21 Ändå hade jag planterat dig som en ädel vinstock, helt och hållet av rätt säd: hur har du då förvandlats till en urartad främmande vinstock för mig?

Jer 2:22 Ty även om du tvättar dig med natron, och använder mycket tvål, är ändå din missgärning märkt inför mig, säger Herren GUD. *

Jer 2:23 Hur kan du säga, Jag är inte orenad, jag har inte gått efter Baalim? se på din väg i dalen, inse vad du har gjort: du är en snabb dromedarhona som korsar sina vägar; *

Jer 2:24 En vildåsna, van vid vildmarken, som i sin lusta snusar upp vinden. vem kan vända henne bort när hennes tid är inne? alla som söker henne skall inte trötta ut sig; i hennes månad skall de finna henne.

Jer 2:25 Håll tillbaka din fot från att bli bar, och din strupe från törs:. men du sade, Det finns inget hopp: nej; ty jag har älskat främlingar, och efter dem vill jag gå.

Jer 2:26 Såsom tjuven skäms när han blir ertappad, så skall Israels hus komma på skam, de, deras kungar, deras furstar, deras präster, och deras profeter,

Jer 2:27 Som säger till ett trästycke, Du är min fader, och till en sten, Du har fött mig: ty de har vänt ryggen till mig, och inte ansiktet: men i sin nöd skall de säga, Res dig, och fräls oss.

Jer 2:28 Men var är dina gudar som du har gjort åt dig? låt dem resa sig, om de kan frälsa dig i din nöds tid: ty efter antalet av dina städer är dina gudar, O Juda.

Jer 2:29 Varför vill ni gå till rätta med mig? ni har alla överträtt mot mig, säger HERREN.

Jer 2:30 Förgäves har jag slagit era barn; de tog inte emot tillrättavisning: ert eget svärd har förtärt era profeter, såsom ett fördärvande lejon.

Jer 2:31 ¶ O generation, se HERRENS ord. Har jag varit en vildmark för Israel? ett land av mörker? varför säger mitt folk, Vi är herrar; vi vill inte komma till dig mer?

Jer 2:32 Kan en jungfru glömma sina prydnader, eller en brud sin brudsklädnad? ändå har mitt folk glömt mig i dagar utan antal.

Jer 2:33 Varför smyckar du din väg för att söka kärlek? därför har du också lärt de onda dina vägar. *

Jer 2:34 Också på dina klädnadsfållar finns blodet av de fattiga oskyldigas själar: Jag har inte funnit det genom hemlig efterforskning, utan på alla dessa.

Jer 2:35 Ändå säger du, Eftersom jag är oskyldig, skall hans vrede säkert vända sig från mig. Se, jag skall gå till rätta med dig, därför att du säger, Jag har inte syndat.

Jer 2:36 Varför far du omkring så mycket för att ändra din väg? också över Egypten skall du komma på skam, såsom du kom på skam över Assyrien.

Jer 2:37 Ja, du skall gå ut från honom, med dina händer på ditt huvud: ty HERREN har förkastat dem som du förtröstade på, och du skall inte ha framgång genom dem.

SKJVB™ – marginalnoter till Jeremia kap. 2

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 3 [*Språknot: KJV,“the firstfruits of his increase”. Uttrycket ”förstlingsfrukten av hans gröda” återger hebreiskans rēʾšît tebûʾātô, bokstavligen ”förstlingen av hans gröda” eller ”förstlingsfrukten av hans avkastning”. KJV översätter tebûʾāh med det breda ordet increase, som enligt Webster 1828 betecknar det som jorden frambringar, alltså dess gröda, avkastning eller årliga skörd. Bilden hämtas från Israels förstlingsoffer, där den första och bästa delen av skörden avskildes åt Herren (2 Mos 23:19; 5 Mos 26:1–11). På samma sätt beskrivs Israel som HERRENS förstlingsfrukt – ett folk avskilt åt honom och hans särskilda egendom. Därför följer också löftet att den som angriper Israel drar Guds dom över sig.]

[*Språknot 2, v. 3: ”Alla som förtär honom skall ådra sig skuld” . KJV återger uttrycket med ”all that devour him shall offend”. I äldre engelska betydde offend inte endast att förolämpa någon, utan även att överträda, synda eller bli skyldig (Webster's 1828: ”To commit a crime; to transgress; to sin.”). Det hebreiska verbet יֶאְשָׁמוּ (yeʾšāmû) betyder ”skall bli skyldiga” eller ”skall ådra sig skuld”. Bilden anknyter till Israels ställning som ”helgat åt HERREN” och ”förstlingsfrukten av hans skörd”. Den som åt av det som var helgat åt HERREN blev skyldig inför Gud (jfr 3 Mos. 22:10–16). Därför innebär uttrycket att alla som angriper eller förtär Israel ådrar sig skuld och kommer att drabbas av Guds dom: ”ondska skall komma över dem, säger HERREN”.]

v. 8 [*Språknot: KJV använder pastors där hebreiskan och grekiskan ordagrant har herdar (hebr. rōʿîm, grek. poimenes). På 1600-talet betydde pastor ursprungligen herde (latin pastor = herde) och betecknade en person som hade ansvar för en hjord, både bokstavligt och andligt. Därför använder KJV samma ord om Israels ledare i Gamla Testamentet (Jer 2:8; 10:21; 23:1–2) och om de herdar Kristus ger sin församling i Nya Testamentet (Ef 4:11). Hela Bibeln använder därmed en sammanhängande herdebild: Gud är Israels Herde, de mänskliga herdarna skall föda hans hjord, Kristus är den gode Herden, och han insätter herdar att vårda sin församling (Joh 10:11; 1 Petr 5:2–4). Därför återges ordet konsekvent med herdar i SKJVB™ för att bevara den Bibliska bild som löper genom hela Skriften. Detta är ett av de tydligaste exemplen på hur KJV:s ordval skapar en teologisk och språklig kontinuitet mellan Gamla och Nya Testamentet.]

v. 9 [*Språknot: KJV, ”I will yet plead with you”. Ordet ”gå till rätta med” återger hebreiskans rîb, ett juridiskt uttryck som betyder att föra en rättssak, tvista eller föra talan. Bilden är hämtad från domstolen, där Herren uppträder som domare och kärande mot sitt förbundsfolk. Han vädjar inte främst i känslomässig mening, utan kallar sitt folk till ansvar och lägger fram sin rättmätiga sak mot dem. KJV återger detta verb konsekvent med plead, vilket bevarar den återkommande bilden av Guds rättssak genom Skriften. Samma ord används även i vers 29, där folket frågar: ”Varför vill ni gå till rätta med mig?” Denna konsekvens gör det tydligt att både Gud och människan beskrivs med samma juridiska språk, men med mycket olika rätt. Jfr Jes 3:13; Jes 66:16; Hos 4:1; Mika 6:1–2.]

v. 10 [*Språknot: ”Kitteims ytteröar”. Ytteröar återger KJV:s isles, som i sin tur återger hebreiskans אִיִּים (ʾiyyîm). Ordet betecknar avlägsna öar och kustländer, särskilt de västliga områdena kring Medelhavet. Kitteim förknippas ursprungligen med Cypern men används i Bibeln även om de västliga kustfolken och öarna i vidare bemärkelse. I samma vers nämns Kedar, ett nomadfolk i den östra öknen. Genom att nämna Kitteims ytteröar i väster och Kedar i öster uppmanar Herren Juda att söka över hela den då kända världen efter ett enda exempel på ett folk som övergett sina gudar. Ingen sådan nation kunde hittas. Ändå hade Israel övergett den sanne Guden för avgudar. KJV bevarar ordet isles konsekvent genom hela Bibeln, och SKJVB™ återger därför ordet konsekvent med ytteröar, vilket bevarar den Bibliska geografiska och profetiska språkdräkten. Jfr Ps 97:1; Jes 42:4; Jes 49:1; Jer 31:10.]

v. 16 [*Språknot 1, v. 16: Uttrycket ”Nofs och Tahapanes söner” återger hebreiskans benê, som ordagrant betyder söner eller barn. I Bibliskt språk betecknar ordet ofta invånarna eller folket som tillhör en stad eller nation. KJV återger uttrycket ordagrant med the children of, utan att ersätta det med en tolkning som invånarna eller Egyptierna. Nof (Memfis) och Tahapanes var betydelsefulla Egyptiska städer och representerar här Egyptens folk och makt. Jfr 1 Mos 19:12; Dom 10:6; Jer 44:1.]

[*Språknot 2, v. 16: “the crown of thy head”. Uttrycket ”din hjässa” återger hebreiskans qodqōd, som betyder huvudets översta del eller hjässan. KJV återger detta ordagrant med the crown of thy head, där crown i äldre engelska även betyder huvudets topp (Webster 1828), inte en kunglig krona. Att texten säger att Nofs och Tahapanes barn ”har brutit sönder hjässan på dig” visar att handlingen riktas mot själva huvudet, inte mot någon krona som bärs på huvudet. Bilden beskriver ett hårt och förödmjukande slag mot Israel och uttrycker nationens brutna styrka och vanära. Samma anatomiska uttryck används i 2 Sam 14:25, där Absalom beskrivs som felfri ”från fotsulan ända till hjässan”, samt i liknande uttryck som omfattar hela kroppen från nederst till överst (jfr 5 Mos 28:35; Jes 1:6). Detta visar att ”the crown of the head” är ett etablerat Bibliskt uttryck för hjässan, inte för en kunglig krona.]

v. 22 [*Språknot: Natron återger hebreiskans neter, ett naturligt alkaliskt mineralsalt (huvudsakligen natriumkarbonat) som i forntiden användes som tvätt- och rengöringsmedel. Det är inte detsamma som modern salpeter (kaliumnitrat), trots att äldre engelska Biblar använder ordet nitre. Tillsammans med tvål utgör natron en bild av den starkaste yttre rening människan kunde åstadkomma. Herren visar att även om människan använder de bästa rengöringsmedlen, står hennes missgärning fortfarande kvar inför honom. Syndens skuld kan inte tvättas bort genom yttre rening, utan endast genom Guds förlåtelse och rening. Samma hebreiska ord förekommer i Ords 25:20, där vinäger som hälls på natron ger en kraftig kemisk reaktion och används som en bild för något olämpligt och störande. Jfr Ps 51:2, 7; Jes 1:16–18; Ords 25:20.]

v. 22–24 [*Språknot: Den snabba dromedarhonan är en bild av rastlös och okontrollerad iver. Hebreiskan beskriver en ung dromedarhona som springer kors och tvärs och korsar sina egna stigar utan riktning. KJV återger denna konkreta bild ordagrant med ”a swift dromedary traversing her ways” i stället för att ersätta den med en tolkning. I nästa vers följs bilden av den vilda åsnan i brunst. Tillsammans beskriver de Judas andliga otrohet: folket söker ivrigt efter avgudar och främmande gudar med samma okontrollerade begär som ett djur som drivs av sina naturliga drifter. Bilden betonar inte bara snabbhet utan också rastlöshet och obehärskat sökande. Jfr Jer 2:24; Hos 2:5; Hes 16:24–34.]

v. 33 [*Språknot: KJV:s trimmest betyder inte att klippa eller beskära, utan att smycka, försköna eller göra tilldragande. Webster 1828 definierar trim som “att klä sig; att pryda; att dekorera” (“to dress; to adorn; to decorate”). Hebreiskan kommer från verbet yāphāh, att göra vacker. Gud förebrår därför Juda för att medvetet försköna sin väg för att vinna sina andliga älskare, det vill säga avgudarna och de hedniska nationerna. Bilden anknyter till en kvinna som gör sig vacker för att vinna kärlek och förstärker kapitlets återkommande tema om andlig otrohet. Jfr Hos 2:13; Hes 16:15–34.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 3

1 Guds stora barmhärtighet mitt i Judas usla skörlevnad. 6 Juda är värre än Israel. 12 Evangeliets löften till de ångerfulla. 20 Israel, tillrättavisat och kallat av Gud, avlägger en högtidlig bekännelse av sina synder.


Jer 3:1 DE säger: Om en man skiljer sig från sin hustru, och hon går ifrån honom, och blir en annan mans, skall han då återvända till henne igen? skulle inte det landet bli svårt orenat? men du har spelat sköka med många älskare; ändå, vänd tillbaka till mig, säger HERREN.

Jer 3:2 Lyft upp dina ögon mot höjderna, och se där ingen har legat med dig. Vid vägarna har du suttit och väntat på dem, såsom Araben i vildmarken; och du har orenat landet med ditt horeri och med din ondska. *

Jer 3:3 Därför har regnskurarna hållits tillbaka, och något vårregn har inte kommit; ändå hade du en skökas panna, du vägrade att skämmas. *

Jer 3:4 Skall du inte från denna tid ropa till mig, Min Fader, du är min ungdoms vägledare?

Jer 3:5 Skall han bevara sin vrede för evigt? skall han hålla fast vid den till slutet? Se, du har talat och gjort onda ting så mycket du kunnat.

Jer 3:6 ¶ HERREN sade också till mig i kung Josias dagar, Har du sett vad det avfälliga Israel har gjort? hon har gått upp på varje högt berg och under varje grönt träd, och där spelat sköka.

Jer 3:7 Och jag sade, sedan hon hade gjort allt detta, Vänd tillbaka till mig. Men hon vände inte tillbaka. Och hennes trolösa syster Juda såg det.

Jer 3:8 Och jag såg, att för alla de orsaker genom vilka det avfälliga Israel hade begått äktenskapsbrott hade jag skilt mig från henne, och gett henne ett skilsmässobrev; ändå fruktade inte hennes trolösa syster Juda, utan gick också och spelade sköka.

Jer 3:9 Och det skedde genom lättsinnigheten i hennes horeri, att hon orenade landet, och begick äktenskapsbrott med stenar och trästycken.

Jer 3:10 Och ändå, trots allt detta, har hennes trolösa syster Juda inte vänt tillbaka till mig av hela sitt hjärta, utan endast skrymtande, säger HERREN. *

Jer 3:11 Och HERREN sade till mig, Det avfälliga Israel har visat sig mer rättfärdigt än det trolösa Juda.

Jer 3:12 ¶ Gå och ropa ut dessa ord mot norr, och säg, Vänd tillbaka, du avfälliga Israel, säger HERREN; så skall jag inte låta min vrede falla över dig: ty jag är barmhärtig, säger HERREN, och jag skall inte bevara vrede för evigt.

Jer 3:13 Endast erkänn din missgärning, att du har överträtt mot HERREN din Gud, och har spritt dina vägar till främlingarna under varje grönt träd, och ni har inte lytt min röst, säger HERREN.

Jer 3:14 Vänd tillbaka, O ni avfälliga barn, säger HERREN; ty jag är gift med dig: och jag skall ta er, en från en stad, och två från en familj, och jag skall föra er till Sion.

Jer 3:15 Och jag skall ge er herdar efter mitt hjärta, som skall föda er med kunskap och förstånd. *

Jer 3:16 Och det skall ske, när ni har blivit förökade och förmerade i landet, i de dagarna, säger HERREN, då skall man inte längre säga, HERRENS förbundsark: inte heller skall den komma i åtanke, inte heller skall man komma ihåg den; inte heller skall man besöka den; inte heller skall det göras mer.

Jer 3:17 Vid den tiden skall de kalla Jerusalem HERRENS tron; och alla nationer skall samlas till den, till HERRENS namn, till Jerusalem: inte heller skall de längre vandra efter sitt onda hjärtas inbillning.

Jer 3:18 I de dagarna skall Juda hus vandra tillsammans med Israels hus, och de skall tillsammans komma från landet i norr till det land, som jag gav era fäder till arvedel.

Jer 3:19 Men jag sade, Hur skall jag sätta dig bland barnen, och ge dig ett ljuvligt land, ett härligt arv bland nationernas härskaror? och jag sade, Du skall kalla mig, Min Fader; och du skall inte vända dig bort från mig.

Jer 3:20 ¶ Sannerligen, såsom en hustru trolöst lämnar sin man, så har ni handlat trolöst mot mig, O Israels hus, säger HERREN.

Jer 3:21 En röst hördes på höjderna, Israels barns gråt och böner: ty de har förvänt sin väg, de har glömt HERREN sin Gud.

Jer 3:22 Vänd tillbaka, ni avfälliga barn, så skall jag hela era avfälligheter. Se, vi kommer till dig; ty du är HERREN vår Gud.

Jer 3:23 Sannerligen förgäves hoppas man på frälsning från kullarna, och från bergens myckenhet: sannerligen, i HERREN vår Gud är Israels frälsning.

Jer 3:24 Ty skammen har förtärt våra fäders möda från vår ungdom; deras fårhjordar och deras boskapshjordar, deras söner och deras döttrar.

Jer 3:25 Vi ligger ner i vår skam, och vår förvirring övertäcker oss: ty vi har syndat mot HERREN vår Gud, vi och våra fäder, från vår ungdom ända till denna dag, och vi har inte lytt HERRENS vår Guds röst.

SKJVB™ – marginalnoter till Jeremia kap. 3

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 2 [*Språknot 1, v. 2: KJV:s been lien with är en äldre engelsk form av lain with och betyder ”ha legat med”, alltså haft sexuellt umgänge. Hebreiskans shākab är det vanliga Bibliska uttrycket för att ligga med någon och används både bokstavligt och bildligt. Här används uttrycket som en bild för Judas andliga otrohet. Herren frågar retoriskt om det finns någon höjd där hon inte har legat med sina älskare, det vill säga där hon inte har ägnat sig åt avgudadyrkan. KJV bevarar den konkreta kroppsliga bilden utan att ersätta den med en förklarande omskrivning, och samma bild fortsätter genom hela kapitlet med uttryck som ”spelat sköka” och ”begått äktenskapsbrott”. Jfr Hos 2:2–13; Hes 16:15–34; Hes 23:3–21.]

[*Språknot 2, v. 2, 9: “with thy whoredoms and with thy wickedness”. KJV använder konsekvent whoredom och whoredoms som substantiv till verbet play the harlot. Hebreiskans zenût betecknar bokstavligen horeri, men används ofta bildligt om andlig otrohet och avgudadyrkan. För att bevara sambandet mellan verb och substantiv återges play the harlot med spela sköka och whoredom(s) med horeri. Därmed bevaras både den konkreta bilden och den språkliga konsekvensen i originalspråkets- och KJV Bibelns text. När profeterna talar om Israels horeri syftar de inte enbart på sexuell synd, utan framför allt på folkets trolöshet mot Herren genom avgudadyrkan och förbundsbrott (Hos 1–3; Jer 2–3; Hes 16; Hes 23).]

v. 3 [*Notering: Uttrycket ”a whore’s forehead” i KJV (”en skökas panna”) återger hebreiskans ordagrant. I Bibeln är pannan ofta en bild för en människas sinnelag och karaktär. Att ha en skökas panna betyder därför inte ett särskilt utseende, utan att öppet och skamlöst fortsätta i sin synd utan att rodna eller visa ånger. Detta förklaras direkt i nästa sats: ”du vägrade att skämmas.” Bilden beskriver Judas förhärdade hjärta. Trots Herrens tillrättavisning och den uteblivna regnvälsignelsen vägrade folket att ödmjuka sig och omvända sig. Liknande bildspråk används om en hård eller orubblig panna (Jes 48:4; Hes 3:7–9), medan pannan i Upp 17:5 bär namnet som avslöjar den stora skökans identitet. Här uttrycker ”en skökas panna” ett tillstånd av skamlös och obotfärdig synd.]

v. 10 [*Språknot: Ordet ”skrymtande” återger KJV:s feignedly, som betyder på låtsas, skenbart eller under falska förespeglingar. Hebreiskan har ordagrant ”med lögn” (bešeqer), vilket uttrycker att Judas omvändelse inte var sann utan endast yttre. Juda hade sett hur Israel blivit dömt för sin avgudadyrkan, men vände ändå inte tillbaka till Herren av hela sitt hjärta. Den yttre reformen saknade verklig omvändelse och blev därför endast ett sken. KJV återger detta med feignedly, vilket betonar att omvändelsen var spelad och inte kom ur ett uppriktigt hjärta. Jfr Ps 78:34–37; Jes 29:13; Hos 7:14; Matt 15:8.]

v. 15 [*Språknot: KJV använder pastors där hebreiskan och grekiskan ordagrant har herdar (hebr. rōʿîm, grek. poimenes). På 1600-talet betydde pastor ursprungligen herde (latin pastor = herde) och betecknade en person som hade ansvar för en hjord, både bokstavligt och andligt. Därför använder KJV samma ord om Israels ledare i Gamla Testamentet (Jer 2:8; 10:21; 23:1–2) och om de herdar Kristus ger sin församling i Nya Testamentet (Ef 4:11). Hela Bibeln använder därmed en sammanhängande herdebild: Gud är Israels Herde, de mänskliga herdarna skall föda hans hjord, Kristus är den gode Herden, och han insätter herdar att vårda sin församling (Joh 10:11; 1 Petr 5:2–4). Därför återges ordet konsekvent med herdar i SKJVB™ för att bevara den Bibliska bild som löper genom hela Skriften.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 4

1 Gud kallar Israel genom sitt löfte. 3 Han uppmanar Juda till omvändelse genom fruktansvärda domar. 19 En svår klagan över Judas elände.


Jer 4:1 OM du vill vända tillbaka, O Israel, säger HERREN, vänd tillbaka till mig: och om du vill ta bort dina styggelser ur min åsyn, då skall du inte irra omkring. *

Jer 4:2 Och du skall svära, HERREN lever, i sanning, i dom, och i rättfärdighet; och nationerna skall välsigna sig i honom, och i honom skall de förhärliga sig.

Jer 4:3 ¶ Ty så säger HERREN till Juda män och till Jerusalem, Bryt upp er obrukade mark, och så inte bland törnen.

Jer 4:4 Omskär er åt HERREN, och ta bort era hjärtans förhudar, ni Juda män och Jerusalems invånare: så att inte min vrede bryter fram såsom eld, och brinner så att ingen kan släcka den, på grund av det onda i era gärningar. *

Jer 4:5 Förkunna ni i Juda och kungör i Jerusalem; och säg, Blås i trumpet i landet: ropa, samla er tillsammans, och säg, Församla er, och låt oss gå in i de befästa städerna.

Jer 4:6 Res upp baneret mot Sion: dra er undan, dröj inte: ty jag skall låta ett ont komma från norr, och en stor förödelse.

Jer 4:7 Lejonet har kommit upp ur sitt snår, och Hedningarnas fördärvare är på väg; han har gått ut från sin plats för att göra ditt land öde; och dina städer skall läggas öde, utan invånare.

Jer 4:8 Omgjorda er därför med säcktyg, klaga och tjut: ty HERRENS brinnande vrede har inte vänt sig bort från oss.

Jer 4:9 Och det skall ske på den dagen, säger HERREN, att kungens hjärta skall förgås, och furstarnas hjärtan; och prästerna skall bli bestörta, och profeterna skall förundras.

Jer 4:10 Då sade jag, Ack, Herren GUD! sannerligen, du har i hög grad bedragit detta folk och Jerusalem, genom att säga, Ni skall ha frid; fastän svärdet når ända till själen.

Jer 4:11 Vid den tiden skall det sägas till detta folk och till Jerusalem, En torr vind från de höga platserna i vildmarken blåser mot mitt folks dotter, inte för att rensa med kastskovel, eller för att rena,

Jer 4:12 Utan en full vind från dessa platser skall komma på min befallning: nu skall också jag avkunna dom över dem.

Jer 4:13 Se, han skall stiga upp såsom moln, och hans vagnar skall vara såsom en virvelvind: hans hästar är snabbare än örnar. Ve oss! ty vi är fördärvade.

Jer 4:14 O Jerusalem, tvätta ditt hjärta från ondska, så att du kan bli frälst. Hur länge skall dina fåfängliga tankar bo kvar inom dig?

Jer 4:15 Ty en röst förkunnar från Dan, och kungör bedrövelse från Efraims berg.

Jer 4:16 Nämn ni det för nationerna; se, kungör mot Jerusalem, att väktare kommer från ett avlägset land, och höjer sin röst mot Juda städer.

Jer 4:17 Såsom väktare över ett fält, står de runt omkring henne; därför att hon har varit upprorisk mot mig, säger HERREN.

Jer 4:18 Din väg och dina gärningar har dragit detta över dig; detta är din ondska, därför att den är bitter, därför att den når ända till ditt hjärta.

Jer 4:19 ¶ Mina inälvor, mina inälvor! Jag våndas i mitt hjärtas djup; mitt hjärta brusar inom mig; Jag kan inte tiga, ty du har hört, O min själ, ljudet av trumpeten, krigets larmsignal.

Jer 4:20 Förödelse på förödelse ropas ut; ty hela landet är fördärvat: plötsligt är mina tält förstörda, och mina tältdukar på ett ögonblick.

Jer 4:21 Hur länge skall jag se baneret, och höra ljudet av trumpeten?

Jer 4:22 Ty mitt folk är dåraktigt. De känner mig inte; de är oförståndiga barn, och har inget förstånd: de är visa till att göra ont, men att göra gott har de ingen kunskap om.

Jer 4:23 Jag såg på jorden, och, se, den var utan form, och tom; och på himlarna, och de hade inget ljus. *

Jer 4:24 Jag såg på bergen, och, se, de skälvde, och alla kullarna svajade. *

Jer 4:25 Jag såg, och, se, där fanns ingen människa, och alla himlens fåglar hade flytt.

Jer 4:26 Jag såg, och, se, den fruktbara platsen var en vildmark, och alla dess städer var nedbrutna inför HERRENS ansikte, och genom hans brinnande vrede.

Jer 4:27 Ty så har HERREN sagt, Hela landet skall bli öde; ändå skall jag inte göra ett fullständigt slut.

Jer 4:28 Därför skall jorden sörja, och himlarna där ovan vara svarta: därför att jag har talat det. Jag har beslutat det, och skall inte ångra mig, inte heller skall jag vända mig ifrån det.

Jer 4:29 Hela staden skall fly för ljudet av ryttarna och bågskyttarna; de skall gå in i snåren, och klättra upp på klipporna: varje stad skall överges, och ingen människa skall bo där.

Jer 4:30 Och när du är fördärvad, vad skall du då göra? Fastän du klär dig i scharlakan, fastän du smyckar dig med guldsmycken, fastän du gör dina ögon stora med smink, skall du förgäves göra dig vacker; dina älskare skall förakta dig, de skall söka ditt liv.

Jer 4:31 Ty jag har hört en röst såsom av en kvinna i födslovåndor, och ångesten hos henne som föder sitt första barn, Sions dotters röst, som jämrar sig, som räcker ut sina händer, och säger, Ve mig nu! ty min själ försmäktar inför mördarna.

SKJVB™ – marginalnoter till Jeremia kap. 4

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 1 [*Språknot: KJV, ”then shalt thou not remove”. Hebreiskans nûd betyder att driva omkring, irra, flacka eller vandra rotlöst från plats till plats. KJV återger ordet ordagrant med remove, som i äldre engelska även betydde att flytta bort eller ge sig av (Webster 1828). Carl XII:s Bibel återger innebörden med ”du skall icke bortdrivne varda”, eller som det är återgivet av en annan översättning: ”du ska slippa irra omkring”. Båda fångar olika sidor av ordets betydelse: den kommande landsflykten och den rotlöshet som följer av att vara skild från Gud. I sammanhanget står uttrycket i kontrast till Herrens uppmaning: ”Vänd tillbaka till mig.”. Den som verkligen omvänder sig behöver inte längre leva som en kringdrivande eller landsflyktig. Återgivningen”du skall inte irra omkring” i SKJVB™, återger både verbets grundbetydelse och den naturliga kontrasten till ”vänd tillbaka” på ett naturligt sätt. Jfr 1 Mos 4:12; Ps 55:22; Jer 31:18.]

v. 4 [*Notering: Uttrycket ”brinna så att ingen kan släcka den” är ett återkommande profetiskt uttryck för Guds dom. Det betyder att när Herren verkställer sin dom kan ingen människa avvärja eller släcka den. I Jeremia syftar elden främst på den kommande domen över Juda genom Babylon (jfr Jer 7:20; 17:27; 21:12). Samma bild används senare av Herren Jesus Kristus i Mark 9:43–48, där han talar om helvetet, ”elden som aldrig skall släckas”. Där får den profetiska bilden sin fulla och slutliga innebörd i den eviga domen. Jesus ord anknyter både till Jeremias språk och till Jes 66:24, ” ty deras mask skall inte dö, inte heller skall deras eld utsläckas”. Jfr Jes 66:24; Jer 7:20; 17:27; Mark 9:43–48.]

v. 23 [*Språknot: Uttrycket ”utan form och tom” återger hebreiskans tōhû wābōhû, samma ord som används i 1 Mos 1:2. KJV översätter båda ställena identiskt med ”without form, and void”, vilket visar att Jeremia medvetet anspelar på skapelseberättelsen. Profeten beskriver landet efter Herrens dom som om skapelsens ordning hade rivits ned och landet återvänt till ett tillstånd av kaos. Orden uttrycker två olika nyanser: ”utan form” beskriver avsaknaden av ordning och gestalt, medan ”tom” beskriver avsaknaden av liv och innehåll. Genom att bevara samma uttryck som i 1 Mos 1:2 blir Jeremias avsiktliga hänvisning till skapelsen tydlig. Jfr 1 Mos 1:2; Jes 34:11.]

v. 24 [*Språknot: Uttrycket ”alla höjderna svajade” återger hebreiskans hitqalqālû, som beskriver något som skakar, gungar eller rör sig fram och tillbaka. KJV översätter ordagrant med ”moved lightly”, där lightly i äldre engelska syftar på en lätt eller svävande rörelse, inte på en obetydlig sådan. Tillsammans med orden ”bergen skälvde” skildrar bilden hur hela skapelsen tycks förlora sin stadga inför Herrens dom. Jeremias syn anknyter till den föregående versens ”utan form, och tom” (1 Mos 1:2) och beskriver en skapelse som genom domen tycks återgå mot kaos. Jfr Ps 46:2–3; Jes 5:25; Nah 1:5; Hebr 12:26–27.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 5

1 Guds domar över Judarna för deras förvändhet, 7 för deras äktenskapsbrott, 10 för deras ogudaktighet, 19 för deras förakt för Gud, 25 och för deras stora fördärv i det borgerliga samhället, 30 och i det kyrkliga.


Jer 5:1 SPRING hit och dit genom Jerusalems gator, och se nu, och lägg märke till, och sök på dess öppna platser, om ni kan finna en man, om det finns någon som utövar dom, som söker sanningen; då skall jag förlåta staden.

Jer 5:2 Och fastän de säger, HERREN lever; så svär de ändå falskt.

Jer 5:3 O HERRE, är inte dina ögon vända till sanningen? du har slagit dem, men de har inte sörjt; du har förtärt dem, men de har vägrat att ta emot tillrättavisning: de har gjort sina ansikten hårdare än klippan; de har vägrat att vända om.

Jer 5:4 Därför sade jag, Sannerligen, dessa är fattiga. de är dåraktiga: ty de känner inte HERRENS väg, inte heller sin Guds dom.

Jer 5:5 Jag skall gå till de stora männen, och tala med dem; ty de känner HERRENS väg, och sin Guds dom: men också dessa har allesammans brutit sönder oket, och slitit sönder banden.

Jer 5:6 Därför skall ett lejon från skogen dräpa dem, och en kvällningsvarg skall fördärva dem. en leopard skall vaka över deras städer: var och en som går ut därifrån skall slitas i stycken: därför att deras överträdelser är många, och deras avfälligheter har blivit fler. *

Jer 5:7 ¶ Hur skall jag kunna förlåta dig för detta? dina barn har övergett mig, och svurit vid dem som inte är gudar: när jag hade mättat dem, då begick de äktenskapsbrott, och gick i skaror till skökornas hus. *

Jer 5:8 De var såsom välfödda hästar på morgonen: var och en gnäggade efter sin nästas hustru.

Jer 5:9 Skulle jag inte hemsöka för sådana ting? säger HERREN: skulle inte min själ hämnas på en sådan nation som denna?

Jer 5:10 ¶ Gå upp på hennes murar, och fördärva; men gör inte ett fullständigt slut: ta bort hennes tinnar; ty de tillhör inte HERREN. *

Jer 5:11 Ty Israels hus och Juda hus har handlat mycket trolöst mot mig, säger HERREN.

Jer 5:12 De har förnekat HERREN, och sagt, Det är inte han; inte heller skall något ont komma över oss; vi skall inte se svärd eller hungersnöd:

Jer 5:13 Och profeterna skall bli såsom vind, och ordet finns inte i dem: så skall det göras med dem.

Jer 5:14 Därför säger HERREN, härskarornas Gud, så: Eftersom ni talar detta ord, se, därför skall jag göra mina ord i din mun till eld, och detta folk till ved, och den skall förtära dem.

Jer 5:15 Se, jag skall föra över er en nation från fjärran, O Israels hus, säger HERREN: det är en mäktig nation. det är en urgammal nation, en nation vars språk du inte känner, och vars tal du inte förstår.

Jer 5:16 Deras koger är såsom en öppen grav. de är alla mäktiga män.

Jer 5:17 Och de skall äta upp din skörd, och ditt bröd, som dina söner och dina döttrar skulle ha ätit: de skall äta upp dina fårhjordar och dina boskapshjordar. de skall äta upp dina vinrankor och dina fikonträd: de skall förgöra dina befästa städer, som du förtröstar på, med svärdet.

Jer 5:18 Ändå skall jag inte ens i de dagarna, göra ett fullständigt slut på er, säger HERREN.

Jer 5:19 ¶ Och det skall ske när ni säger, Varför har HERREN vår Gud gjort allt detta mot oss? då skall du svara dem, Liksom ni har övergett mig, och tjänat främmande gudar i ert land, så skall ni tjäna främlingar i ett land som inte är ert.

Jer 5:20 Förkunna detta i Jakobs hus, och kungör det i Juda, och säg,

Jer 5:21 Hör nu detta, O dåraktiga folk, och utan förstånd, ni som har ögon men inte ser; ni som har öron, men inte hör:

Jer 5:22 Fruktar ni inte mig? säger HERREN: skall ni inte bäva inför min närvaro, jag som har satt sanden till havets gräns genom en evig förordning, så att det inte kan gå över den: och fastän dess vågor kastar sig mot den, kan de ändå inte segra; fastän de dånar kan de ändå inte gå över den?

Jer 5:23 Men detta folk har ett avfälligt och upproriskt hjärta; de har vänt sig bort och gått sin väg.

Jer 5:24 Inte heller säger de i sina hjärtan, Låt oss nu frukta HERREN vår Gud, som ger regn, både det förra och det senare, i dess tid: han bevarar åt oss de bestämda veckorna för skörden.

Jer 5:25 ¶ Era missgärningar har vänt bort dessa ting, och era synder har hållit goda ting tillbaka från er.

Jer 5:26 Ty bland mitt folk finns ogudaktiga män. de ligger på lur, såsom den som sätter snaror; de ställer ut en fälla. de fångar människor.

Jer 5:27 Såsom en bur är full av fåglar, så är deras hus fulla av svek: därför har de blivit stora, och blivit rika.

Jer 5:28 De har blivit feta, de glänser: ja, de överträffar de ondas gärningar: de dömer inte den faderlöses sak, ändå har de framgång; och den fattiges rätt skipar de inte.

Jer 5:29 Skulle jag inte hemsöka för sådana ting? säger HERREN: skulle inte min själ hämnas på en sådan nation som denna?

Jer 5:30 ¶ Ett förunderligt och förfärligt ting har skett i landet;

Jer 5:31 Profeterna profeterar falskt, och prästerna härskar genom deras hand; och mitt folk älskar att ha det så. men vad skall ni göra när slutet kommer?

SKJVB™ – marginalnoter till Jeremia kap. 5

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 6 [*Språknot: ”En kvällningsvarg” återger KJV:s ”a wolf of the evenings” och hebreiskans ze'ev ʿărāḇôṯ, ordagrant ”en varg av kvällarna”. Samma uttryck används även i Hab 1:8 och Sef 3:3, där KJV konsekvent översätter ”evening wolves”. Uttrycket syftar på den glupska varg som vid kvällningen ger sig ut på jakt efter dagens fasta. Bilden betonar rovdjurets hunger, snabbhet och hänsynslöshet. KJV bevarar uttrycket ordagrant, och SKJVB™ följer samma princip genom att återge det med ”kvällningsvarg”, i stället för den tolkande återgivningen ökenvarg (”ulfen af öknene”) som förekommer i vissa äldre översättningar. Jfr Hab 1:8; Sef 3:3.]

v. 7 [*Språknot: Uttrycket ”samlade sig i skaror” återger hebreiskans gādad, som betyder att samlas i grupper eller flockas. KJV återger ordagrant med ”assembled themselves by troops”, vilket betonar att synden inte längre var dold eller enstaka utan öppen, organiserad och allmänt utbredd. Bilden beskriver hur folket, trots Herrens välsignelser, gemensamt sökte sig till skökornas hus och gjorde äktenskapsbrott till något vanligt och offentligt. Denna bild förstärker anklagelsen om Judas kollektiva avfall från Herren. Jfr Jer 3:2; Hos 4:13–14; Hes 22:9.]

v. 10 [*Språknot: Ordet ”tinnar” återger KJV:s battlements, de tandade försvarsverken eller murkrönen ovanpå en stadsmur (Illustration de tandade försvarsverken: _|‾|_|‾|_|‾|_|‾|_). Hebreiskan syftar sannolikt på murens övre försvarsdelar snarare än på hela muren. Därför uppmanas angriparna att inte riva hela staden, utan att bryta ned dess försvarsverk. Herrens befallning ”gör inte ett fullständigt slut” visar att domen skulle vara allvarlig men inte utplåna Juda fullständigt. Att ”de inte tillhör HERREN” syftar sannolikt på Juda och dess ogudaktiga försvar och invånare, inte på själva murverket. Gud skulle bevara en kvarleva men bryta ned det som stod i uppror mot honom. Jfr Jer 4:27; 5:18; Rom 11:5.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 6

1 Fienderna, som sänts mot Juda, 4 uppmuntrar sig själva. 6 Gud sätter dem i verk för folkets synders skull. 9 Profeten begråter Guds domar på grund av deras synder. 18 Han förkunnar Guds vrede. 26 Han kallar folket att sörja över domen för deras synder.


Jer 6:1 O NI Benjamins barn, samla er för att fly ut ur Jerusalems mitt, blås i trumpeten i Tekoa, och res upp ett eldsignalstecken i Bet-Hackerem: ty ett ont visar sig från norr, och en stor förödelse.

Jer 6:2 Jag har liknat Sions dotter vid en skön och ömtålig kvinna.

Jer 6:3 Herdarna med sina hjordar skall komma till henne; de skall slå upp sina tält runt omkring henne; de skall beta, var och en på sin plats.

Jer 6:4 Bered krig mot henne; stå upp, och låt oss dra upp vid middagstid. Ve oss! ty dagen lider mot sitt slut, ty kvällningens skuggor blir allt längre.

Jer 6:5 Stå upp, och låt oss dra upp om natten, och låt oss fördärva hennes palats.

Jer 6:6 ¶ Ty så har HERREN, härskarornas Gud, sagt, Hugg ner träd, och kasta upp en belägringsvall mot Jerusalem: detta är staden som skall hemsökas; hon är helt och hållet full av förtryck i sitt inre.

Jer 6:7 Såsom en källa låter sitt vatten flöda fram, så låter hon sin ondska flöda fram: våld och förödelse hörs i henne; inför mig finns ständigt sorg och sår.

Jer 6:8 Låt dig tillrättavisas, O Jerusalem, så att inte min själ vänder sig bort från dig; så att jag inte gör dig öde, till ett land där ingen bor.

Jer 6:9 ¶ Så säger HERREN, härskarornas Gud, De skall noggrant efterplocka Israels kvarleva såsom en vinstock: för åter din hand såsom en druvplockare till korgarna.

Jer 6:10 Till vem skall jag tala, och varna, så att de hör? se, deras öra är oomskuret, och de kan inte lyssna: se, HERRENS ord är för dem en förebråelse; de har ingen glädje i det.

Jer 6:11 Därför är jag full av HERRENS vrede; Jag är trött på att hålla den tillbaka: Jag skall utgjuta den över barnen på gatorna, och över de unga männens församling tillsammans: ty både mannen och hustrun skall tas, den gamle tillsammans med honom som är full av dagar.

Jer 6:12 Och deras hus skall övergå till andra, tillsammans med deras åkerfält och hustrur: ty jag skall räcka ut min hand över landets invånare, säger HERREN.

Jer 6:13 Ty från den minste av dem ända till den störste av dem är var och en överlämnad åt girighet; och från profeten ända till prästen handlar var och en falskt.

Jer 6:14 De har också botat mitt folks dotters sår ytligt, och sagt, Frid, frid: när det inte finns någon frid.

Jer 6:15 Skämdes de när de hade begått styggelse? nej, de skämdes inte alls, inte heller kunde de rodna: därför skall de falla bland dem som faller. vid den tid då jag hemsöker dem skall de störtas omkull, säger HERREN.

Jer 6:16 Så säger HERREN, Stå på vägarna, och se, och fråga efter de gamla stigarna, var den goda vägen är, och vandra på den, så skall ni finna vila för era själar. Men de sade, Vi vill inte vandra på den.

Jer 6:17 Jag satte också väktare över er, och sade, Lyssna till ljudet av trumpeten. Men de sade, Vi vill inte lyssna.

Jer 6:18 ¶ Hör därför, ni nationer, och lär känna, O församling, vad som finns bland dem.

Jer 6:19 Hör, O jord: Se, jag skall låta ett ont komma över detta folk, nämligen deras tankars frukt, därför att de inte har lyssnat till mina ord, inte heller till min lag, utan har förkastat den.

Jer 6:20 Varför kommer rökelse från Saba till mig och det väldoftande röret från ett avlägset land? era brännoffer är inte välbehagliga, inte heller är era slaktoffer ljuvliga för mig. *

Jer 6:21 Därför säger HERREN så, Se, jag skall lägga ut stötestenar för detta folk, och fäderna och sönerna tillsammans skall snava över dem; grannen och hans vän skall gå under.

Jer 6:22 Så säger HERREN, Se, ett folk kommer från landet i norr, och en stor nation skall uppväckas från jordens yttersta sidor. *

Jer 6:23 De skall fatta båge och spjut; de är grymma, och visar ingen barmhärtighet; deras röst dånar såsom havet; och de rider på hästar, uppställda såsom män redo till strid mot dig, O Sions dotter.

Jer 6:24 Vi har hört ryktet om dem: våra händer blir kraftlösa: ångest har gripit oss, och smärta, såsom hos en kvinna i födslovåndor.

Jer 6:25 Gå inte ut på fältet, och vandra inte på vägen; ty fiendens svärd och skräck finns på alla sidor.

Jer 6:26 ¶ O mitt folks dotter, omgjorda dig med säcktyg, och vältra dig i aska: sörj såsom över en ende son, med den bittraste klagan: ty plundraren skall plötsligt komma över oss. *

Jer 6:27 Jag har satt dig till ett torn och en fästning bland mitt folk, så att du skall lära känna och pröva deras väg.

Jer 6:28 De är alla grova avfällingar, som går omkring med förtal: de är koppar och järn; de är alla fördärvare. *

Jer 6:29 Blåsbälgen är uppbränd. Blyet förtärs av elden; smältaren smälter förgäves: ty de onda avskiljs inte. *

Jer 6:30 Förkastat silver skall man kalla dem, därför att HERREN har förkastat dem.

SKJVB™ – marginalnoter till Jeremia kap. 6

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 20 [*Språknot: ”Det väldoftande röret” återger KJV:s sweet cane och hebreiskans qāneh, som betecknar ett aromatiskt rör eller gräs med stark doft. Växten användes som en dyrbar importvara och förekommer även i den heliga smörjelseoljan (2 Mos 30:23) samt i Jes 43:24. Den exakta botaniska arten är osäker, och KJV väljer därför den allmänna återgivningen sweet cane snarare än ett bestämt växtnamn. I versen nämns den tillsammans med rökelse från Saba som exempel på kostbara offergåvor. Herren förkastar dem inte därför att de är värdelösa, utan därför att folket saknar lydnad och ett uppriktigt hjärta. Jfr 2 Mos 30:23; Jes 43:24; Hes 27:19.]

v. 22 [*Språknot: “the sides of the earth”. Uttrycket ”jordens yttersta sidor” återger hebreiskans yarkətê-ʾāreṣ, ordagrant ”jordens sidor”. Ordet yarkāh betyder sida, flank eller avlägsen del och används om ytterkanter eller avlägsna områden, inte om jordens bokstavliga gräns. KJV återger konsekvent ordet med sides, vilket bevarar den konkreta geografiska bilden. Här uttrycker det att den nation som Herren uppväcker kommer från mycket avlägsna trakter. Jfr Ps 48:2; Jes 14:13; Jer 25:32.]

v. 26 [*Språknot: Ordet ”plundraren” återger KJV:s spoiler och hebreiskans šōdēḏ, som betecknar en plundrare eller skövlare. Betoningen ligger inte enbart på förstörelse utan på en fiende som kommer för att röva, skövla och föra bort byte. I Jeremia syftar ordet främst på den Babyloniska armén, som inte bara förstörde Juda utan också plundrade landet och Jerusalem. KJV skiljer därför mellan spoiler och destroyer, och SKJVB™ bevarar samma åtskillnad. Jfr Jer 4:7; 15:8; 48:8; Jes 16:4.]

v. 28 [*Språknot: Versen använder fyra starka uttryck för Judas andliga tillstånd. ”Grova avfällingar” återger ett hebreiskt uttryck som ordagrant beskriver dem som de mest upproriska bland de upproriska. Deras avfall från Herren var både djupt och medvetet. ”Som går omkring med förtal” återger hebreiskans rākhîl, samma ord som används i 3 Mos 19:16 om den som sprider förtal och skvaller. Inte återgivet med förtalare då KJV har medvetet substantivet slanders, inte slanderers. Bilden beskriver människor som ständigt sprider ont tal och splittring. ”De är koppar och järn” anknyter till den följande bilden av smältaren (v. 29). Till skillnad från ädla metaller visar de sig vara hårda och fulla av orenheter som inte låter sig renas. ”Fördärvare” återger hebreiskans mašḥîtîm, som främst syftar på människor som moraliskt fördärvar och leder andra in i synd, inte bara på dem som orsakar fysisk förstörelse. Jfr 3 Mos 19:16; Hes 22:18–22; Jer 9:4–6.]

v. 29 [*Språknot: ”Smältaren” återger KJV:s founder och hebreiskans ṣōrēp̄, en hantverkare som smälter och renar metaller. Äldre engelskas founder hade en vidare betydelse än dagens ord och kunde beteckna en metallhantverkare som både smälte och göt metall (Webster 1828). Bilden beskriver en metallrening där blåsbälgen arbetar, bly används som flussmedel och metallen smälts för att skilja bort orenheterna. Men hela processen misslyckas, eftersom de onda inte avskiljs. Gud visar därmed att folket inte längre kan renas genom tillrättavisning; de har förkastat hans ord och blivit likt värdelöst silver (v. 30). Jfr Ps 66:10; Jes 1:22–25; Hes 22:18–22; Mal 3:2–3.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 7

1 Jeremia sänds för att kalla till sann omvändelse, för att avvärja Judarnas fångenskap. 8 Han förkastar deras fåfänga förtröstan, 12 genom exemplet från Silo. 17 Han hotar dem för deras avgudadyrkan. 21 Han förkastar de olydigas offer. 29 Han uppmanar till sorg över deras styggelser i Tofet, 32 och över domarna för desamma.


Jer 7:1 ORDET som kom till Jeremia från HERREN, och sade,

Jer 7:2 Ställ dig i porten till HERRENS hus, och ropa där ut detta ord, och säg, Hör HERRENS ord, alla ni av Juda som går in genom dessa portar för att tillbe HERREN.

Jer 7:3 Så säger HERREN, härskarornas Gud, Israels Gud, Förbättra era vägar och era gärningar, så skall jag låta er bo på denna plats.

Jer 7:4 Förtrösta inte på lögnaktiga ord, när de säger, HERRENS Tempel, HERRENS Tempel, HERRENS Tempel, är detta.

Jer 7:5 Ty om ni grundligt förbättrar era vägar och era gärningar; om ni grundligt skipar rätt mellan en man och hans nästa;

Jer 7:6 Om ni inte förtrycker främlingen, den faderlöse, och änkan, och inte utgjuter oskyldigt blod på denna plats, inte heller vandrar efter andra gudar till er egen skada:

Jer 7:7 Då skall jag låta er bo på denna plats, i det land som jag gav åt era fäder, för evigt och alltid.

Jer 7:8 ¶ Se, ni förtröstar på lögnaktiga ord som inte kan gagna.

Jer 7:9 Skall ni stjäla, mörda, och begå äktenskapsbrott, och svära falskt, och tända rökelse åt Baal, och vandra efter andra gudar som ni inte känner;

Jer 7:10 Och sedan komma och stå inför mig i detta hus, som är uppkallat efter mitt namn, och säga, Vi är befriade till att göra alla dessa styggelser?

Jer 7:11 Har detta hus, som är uppkallat efter mitt namn, blivit ett rövarnäste i era ögon? Se, också jag har sett det, säger HERREN. *

Jer 7:12 Men gå nu till min plats som var i Shilo, där jag först lät mitt namn bo, och se vad jag gjorde med den för mitt folk Israels ondskas skull.

Jer 7:13 Och nu, därför att ni har gjort alla dessa gärningar, säger HERREN, och fastän jag talade till er, tidigt upp och talade, hörde ni inte; och jag kallade på er, men ni svarade inte; *

Jer 7:14 Därför skall jag göra med detta hus, som är uppkallat efter mitt namn, som ni förtröstar på, och med den plats som jag gav åt er och era fäder, såsom jag gjorde med Silo.

Jer 7:15 Och jag skall kasta bort er från min åsyn, såsom jag har kastat bort alla era bröder, nämligen hela Efraims säd.

Jer 7:16 Be därför inte för detta folk, och upplyft inte rop eller bön för dem, och vädja inte till mig: ty jag skall inte höra dig.

Jer 7:17 ¶ Ser du inte vad de gör i Juda städer och på Jerusalems gator?

Jer 7:18 Barnen samlar ved, och fäderna tänder elden, och kvinnorna knådar degen, för att baka kakor åt himmelens drottning, och utgjuta drickoffer åt andra gudar, för att väcka min vrede.

Jer 7:19 Är det mig de väcker till vrede? säger HERREN: är det inte sig själva, till sina ansiktens skam? *

Jer 7:20 Därför säger Herren GUD så; Se, min vrede och min harm skall utgjutas över denna plats, över människor, och över djur, och över fältens träd, och över markens frukt; och den skall brinna, och ingen skall kunna släcka den.

Jer 7:21 ¶ Så säger HERREN, härskarornas Gud, Israels Gud; Lägg era brännoffer till era slaktoffer, och ät kött.

Jer 7:22 Ty jag talade inte till era fäder, och befallde dem inte den dag då jag förde dem ut ur Egyptens land, angående brännoffer eller slaktoffer:

Jer 7:23 Men detta befallde jag dem, och sade, Lyd min röst, så skall jag vara er Gud, och ni skall vara mitt folk: och vandra ni på alla de vägar som jag har befallt er, så att det går er väl.

Jer 7:24 Men de lyssnade inte, och böjde inte sitt öra till mig, utan vandrade efter sina egna rådslag och sitt onda hjärtas inbillning, och gick bakåt, och inte framåt.

Jer 7:25 Från den dag då era fäder drog ut ur Egyptens land ända till denna dag har jag dag efter dag sänt till er alla mina tjänare, profeterna, tidigt upp och sänt dem: *

Jer 7:26 Men de lyssnade inte till mig, och böjde inte sitt öra till mig, utan gjorde sina nackar hårda: de gjorde värre än sina fäder.

Jer 7:27 Därför skall du tala alla dessa ord till dem; men de skall inte lyssna till dig: du skall också ropa till dem; men de skall inte svara dig.

Jer 7:28 Men du skall säga till dem, Detta är den nation som inte lyder HERRENS, sin Guds, röst och inte tar emot tillrättavisning: sanningen har gått förlorad, och är avhuggen från deras mun.

Jer 7:29 ¶ Skär av ditt hår, O Jerusalem, och kasta bort det, och stäm upp en klagosång på höjderna; ty HERREN har förkastat och övergett sin vredes generation.

Jer 7:30 Ty Juda barn har gjort det som är ont i min åsyn, säger HERREN: de har ställt sina styggelser i det hus som är uppkallat efter mitt namn, för att orena det.

Jer 7:31 Och de har byggt Tofets offerhöjder, som ligger i Hinnoms sons dal, för att bränna sina söner och sina döttrar i elden; något som jag inte har befallt dem, och som aldrig kom upp i mitt hjärta.

Jer 7:32 ¶ Därför, se, dagar kommer, säger HERREN, då det inte längre skall kallas Tofet, eller Hinnoms sons dal, utan slaktens dal: ty de skall begrava i Tofet till dess det inte finns någon plats kvar.

Jer 7:33 Och kropparna av detta folk skall bli föda åt himmelens fåglar, och åt jordens djur; och ingen skall skrämma bort dem.

Jer 7:34 Då skall jag låta glädjens röst, och fröjdens röst upphöra från Juda städer och Jerusalems gator, brudgummens röst, och brudens röst: ty landet skall bli öde.

SKJVB™ – marginalnoter till Jeremia kap. 7

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 11 [*Språknot: Jeremia använder uttrycket “ett rövarnäste”, vilket återger hebreiskans pārîṣîm, ett ord som betecknar våldsamma rövare eller laglösa förbrytare. När Herren Jesus citerar denna vers i Matt 21:13, Mark 11:17 och Luk 19:46 återger KJV citatet med “a den of thieves” i stället för “a den of robbers”. Originalspråkets text använder det grekiska ordet lēstai, som ofta syftar på rövare eller banditer, men KJV väljer här thieves, medan den i Jeremia använder robbers. SKJVB™ följer därför KJV:s ordval på båda ställena: “rövarnäste” i Jer 7:11 och “tjuvnäste” i evangelierna. Skillnaden speglar KJV:s engelska text, även om Jesus citerar samma profetia. Budskapet är detsamma: templet hade blivit en tillflyktsort för människor som levde i synd och ändå räknade med Guds beskydd. Jfr Matt 21:13; Mark 11:17; Luk 19:46.]

v. 13, 25 [*Språknot: Det hebreiska uttrycket ”tidigt upp” (hebr. haškēm) betyder ordagrant att stiga upp tidigt på morgonen. Det är ett återkommande idiom i Jeremia som beskriver Guds nit och uthållighet när han gång på gång sänder sina profeter och varnar sitt folk (i det svenska språket har vi ett liknande uttryck; ”han var uppe med tuppen.” för att visa att någon är mycket angelägen.). KJV bevarar uttrycket ordagrant med ”rising up early”, medan vissa översättningar återger innebörden med ”gång på gång” eller liknande. Den ordagranna återgivningen bevarar den Bibliska bilden av Herren som utan dröjsmål och med stor omsorg fortsätter att tala till sitt folk innan domen kommer. Uttrycket är karakteristiskt för Jeremias bok och återkommer flera gånger (Jer 7:13, 25; 11:7; 25:3–4; 26:5; 35:15; 44:4). Den upprepade formuleringen understryker att Herren inte dömer utan att först uthålligt ha varnat och kallat sitt folk till omvändelse. Jfr 2 Krön 36:15–16]

v. 19 [*Språknot: “the confusion of their own faces”. KJV:s confusion betyder här inte förvirring i modern mening, utan skam, vanära eller blygsel. Äldre engelska använde ofta confusion i denna betydelse (jfr Webster 1828). Hebreiskans bōšet betyder skam, och uttrycket ”sina ansiktens skam” beskriver den vanära som blir synlig i människans eget ansikte. Herrens fråga är retorisk: folket kan inte skada Gud genom sin avgudadyrkan. Det är i stället de själva som drar skam och dom över sig. Deras synd blir orsaken till deras egen vanära. Jfr Jer 3:25; Ps 44:15; Dan 9:7–8.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 8

1 Judarnas olycka, både de dödas och de levandes. 4 Han förebrår deras dåraktiga och skamlösa obotfärdighet. 13 Han visar deras svåra dom, 18 och beklagar deras hopplösa tillstånd.


Jer 8:1 VID den tiden, säger HERREN, skall de föra fram benen av Juda kungar och benen av dess furstar, och benen av prästerna, och benen av profeterna, och benen av Jerusalems invånare, ur deras gravar.

Jer 8:2 Och de skall breda ut dem inför solen, och månen, och hela himmelens härskara, vilka de har älskat, och vilka de har tjänat, och efter vilka de har vandrat, och vilka de har sökt, och vilka de har tillbett: de skall inte samlas ihop, eller begravas; de skall bli till dynga på jordens yta.

Jer 8:3 Och döden skall väljas framför livet av alla dem som är kvar av denna onda familj, vilka är kvar på alla de platser dit jag har drivit bort dem, säger HERREN, härskarornas Gud.

Jer 8:4 ¶ Du skall också säga till dem, Så säger HERREN; Skall de falla, och inte resa sig igen? skall någon vända sig bort, och inte återvända?

Jer 8:5 Varför har då detta folk i Jerusalem vänt sig bort genom ett ständigt avfall? de håller fast vid svek. de vägrar att återvända.

Jer 8:6 Jag lyssnade och hörde, men de talade inte det som var rätt: ingen ångrade sin ondska, och sade, Vad har jag gjort? var och en vände sig till sin egen bana, såsom hästen stormar in i striden.

Jer 8:7 Ja, storken under himmelen känner sina bestämda tider; och turturduvan och tranan och svalan håller tiden för sin ankomst; men mitt folk känner inte HERRENS dom. *

Jer 8:8 Hur kan ni säga, Vi är visa, och HERRENS lag är hos oss? Se, sannerligen, förgäves har han gjort den. de skriftlärdas penna är förgäves.

Jer 8:9 De visa männen skall komma på skam. de skall bli förskräckta och gripna: se, de har förkastat HERRENS ord; och vilken vishet har de då?

Jer 8:10 Därför skall jag ge deras hustrur åt andra, och deras åkerfält åt dem som skall ärva dem: ty var och en, från den minste ända till den störste, är överlämnad åt girighet, från profeten ända till prästen handlar var och en falskt.

Jer 8:11 Ty de har botat mitt folks dotters sår ytligt, och sagt, Frid, frid; när det inte finns någon frid.

Jer 8:12 Skämdes de när de hade begått styggelse? nej, de skämdes inte alls, inte heller kunde de rodna. därför skall de falla bland dem som faller: vid tiden för deras hemsökelse skall de störtas omkull, säger HERREN.

Jer 8:13 ¶ Jag skall sannerligen förtära dem, säger HERREN: det skall inte finnas några druvor på vinstocken, och inga fikon på fikonträdet, och lövet skall vissna; och det som jag har gett dem skall tas ifrån dem.

Jer 8:14 Varför sitter vi stilla? samla er, och låt oss gå in i de befästa städerna och låt oss tiga där: ty HERREN, vår Gud, har tystat oss och gett oss gallvatten att dricka, därför att vi har syndat mot HERREN.

Jer 8:15 Vi väntade på frid, men inget gott kom; och på en tid av hälsa, men se, förskräckelse!

Jer 8:16 Hans hästars frustande hördes från Dan: hela landet darrade vid ljudet av gnäggandet från hans mäktiga hästar; ty de har kommit och förtärt landet, och allt som finns i det; staden, och dem som bor där.

Jer 8:17 Ty, se, jag skall sända ormar, basilisker, bland er, som inte kan besvärjas, och de skall bita er, säger HERREN. *

Jer 8:18 ¶ När jag vill trösta mig i min sorg är mitt hjärta kraftlöst i mig.

Jer 8:19 Se, ropet från mitt folks dotter ljuder från dem som bor i ett avlägset land: Är inte HERREN i Sion? Är inte hennes konung i henne? Varför har de väckt mig till vrede med sina skurna bilder och med främmande fåfängligheter?

Jer 8:20 Skörden är förbi, sommaren är slut, och vi är inte frälsta.

Jer 8:21 För mitt folks dotters sår är jag sårad. Jag är svart. Häpnad har gripit mig.

Jer 8:22 Finns det ingen balsam i Gilead; finns det ingen läkare där? varför har då inte mitt folks dotters hälsa blivit återställd?

SKJVB™ – marginalnoter till Jeremia kap. 8

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 7 [*Språknot: Turturduvan. KJV:s turtle är den äldre engelska benämningen på turturduvan, inte en sköldpadda. Namnet kommer från fågelns mjuka, upprepade ”turrr-turrr”-läte, som också ligger bakom det svenska ordet turturduva. Ordet turtle enligt Webster 1828: ”En fågel av släktet Columba; kallas även turturduva (the turtle dove, and turtle pigeon). Det är en vild art som håller till i skogens tätaste delar, och dess läte är klagande och ömt.”. Turturduvan är en flyttfågel som troget återvänder vid bestämda tider, och används här tillsammans med storken, tranan och svalan som ett exempel på hur skapelsen instinktivt följer de tider Gud har bestämt. I kontrast känner Israels folk inte HERRENS dom eller handlar efter hans ord. – Jfr. Höga Visan 2:12 ”…tiden för fåglarnas sång är kommen, och turturduvans röst hörs i vårt land;”.]

v. 17 [*Notering: Herren säger att han skall sända ”ormar” och ”basilisker” bland folket. KJV skiljer här mellan serpents och cockatrices, vilket återger två olika hebreiska ord.

  • Serpents (hebr. nāḥāš) är den allmänna benämningen på ormar och används genom hela Gamla Testamentet om både giftiga och ogiftiga ormar.

  • Cockatrices återger ett annat hebreiskt ord (ṣep̄aʿ), som betecknar en särskilt farlig giftorm. KJV bevarar därför en tydlig skillnad mellan den allmänna benämningen serpents och den mer specifika cockatrices. Äldre svenska Biblar återger ofta ordet med basilisk, ett traditionellt namn på en mycket giftig orm. Här används basilisker för att bevara denna åtskillnad och följa KJV terminologi.

Att dessa ormar ”inte kan besvärjas” syftar på den forntida föreställningen om ormtjusare som med olika konster kunde stilla eller kontrollera ormar (jfr Ps 58:4–5; Pred 10:11). De ormar Herren sänder står däremot utanför människans kontroll. Hans dom kan inte avvärjas genom mänsklig skicklighet eller religiösa ritualer. Jfr 5 Mos 32:24; Ps 58:4–5; Pred 10:11; Jes 11:8; Jer 46:22.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 9

1 Jeremia begråter Judarna för deras många synder, 9 och för deras dom. 12 Olydnaden är orsaken till deras bittra olycka. 17 Han uppmanar till sorg över deras undergång, 23 och att förtrösta, inte på sig själva, utan på Gud. 25 Han hotar både Judar och Hedningar.


Jer 9:1 ÅH att mitt huvud vore vatten, och mina ögon en källa av tårar, så att jag kunde gråta dag och natt över de slagna av mitt folks dotter!

Jer 9:2 Åh att jag hade ett härbärge för vägfarande män i ödemarken, så att jag kunde lämna mitt folk, och gå bort från dem! ty de är alla äktenskapsbrytare, en församling av trolösa män.

Jer 9:3 Och de spänner sina tungor såsom sin båge för lögn: men de är inte tappra för sanningen på jorden; ty de går från ondska till ondska, och de känner mig inte, säger HERREN.

Jer 9:4 Tag er var och en till vara för sin nästa, och förtrösta inte på någon broder: ty varje broder skall bedra med svek, och varje nästa skall gå omkring med förtal.

Jer 9:5 Och var och en bedrar sin nästa, och talar inte sanningen: de har lärt sin tunga att tala lögn, och tröttar ut sig med att begå missgärning.

Jer 9:6 Din boning är mitt i svek; genom svek vägrar de att känna mig, säger HERREN.

Jer 9:7 Därför säger HERREN, härskarornas Gud, så: Se, jag skall smälta dem, och pröva dem; ty vad skulle jag annars göra för mitt folks dotters skull?

Jer 9:8 Deras tunga är såsom en pil som skjuts ut; den talar svek: med sin mun talar var och en frid med sin nästa, men i sitt hjärta lägger han bakhåll för honom.

Jer 9:9 ¶ Skulle jag inte hemsöka dem för dessa ting? säger HERREN: skulle inte min själ hämnas på en sådan nation som denna?

Jer 9:10 Över bergen skall jag höja gråt och klagan, och över betesmarkerna i ödemarken en klagosång, därför att de är förbrända så att ingen kan dra fram där; ingen kan heller höra boskapens röst; både himmelens fåglar och djuren har flytt; de är borta.

Jer 9:11 Och jag skall göra Jerusalem till grushögar, och ett drakarnas tillhåll; och Juda städer skall jag göra öde, utan invånare. *

Jer 9:12 ¶ Vem är den vise mannen som förstår detta? och vem är han till vilken HERRENS mun har talat, så att han kan förkunna varför landet förgås och är förbränt såsom en ödemark, så att ingen färdas där?

Jer 9:13 Och HERREN säger, Därför att de har övergett min lag som jag lade fram för dem, och inte har lyssnat till min röst, eller vandrat efter den;

Jer 9:14 Utan har vandrat efter sitt eget hjärtas inbillning, och efter Baalim, vilka deras fäder lärde dem: *

Jer 9:15 Därför säger HERREN, härskarornas Gud, Israels Gud, så; Se, jag skall ge dem, nämligen detta folk, malört att äta, och gallvatten att dricka.

Jer 9:16 Jag skall också skingra dem bland hednafolken, som varken de eller deras fäder har känt: och jag skall sända svärdet efter dem, till dess jag har förgjort dem.

Jer 9:17 ¶ Så säger HERREN, härskarornas Gud: Betänk detta, och kalla på gråtokvinnorna, så att de kommer; och sänd bud efter de skickliga kvinnorna, så att de kommer:

Jer 9:18 Och låt dem skynda sig, och stämma upp en klagosång över oss, så att våra ögon flödar av tårar, och våra ögonlock strömmar av vatten.

Jer 9:19 Ty en röst av klagan hörs från Sion, Hur är vi plundrade! vi har kommit mycket på skam, därför att vi har övergett landet, därför att våra boningar har kastat ut oss.

Jer 9:20 Hör därför HERRENS ord, O ni kvinnor, och låt ert öra ta emot hans muns ord. och lär era döttrar klagan, och var och en sin nästa sorgesång.

Jer 9:21 Ty döden har stigit upp genom våra fönster, och den har kommit in i våra palats, för att utrota barnen utomhus, och de unga männen från gatorna.

Jer 9:22 Tala, Så säger HERREN, Människors döda kroppar skall falla såsom dynga på det öppna fältet, och såsom en kärve efter skördemannen, som ingen samlar upp.

Jer 9:23 ¶ Så säger HERREN: Den vise mannen skall inte berömma sig av sin vishet, inte heller skall den mäktige mannen berömma sig av sin makt. Den rike mannen skall inte berömma sig av sina rikedomar.

Jer 9:24 Men han som berömmer sig skall berömma sig av detta, att han förstår och känner mig, att jag är HERREN, som utövar barmhärtighet, dom och rättfärdighet på jorden: ty i dessa ting har jag min glädje, säger HERREN.

Jer 9:25 ¶ Se, dagar kommer, säger HERREN, då jag skall hemsöka alla dem som är omskurna tillsammans med de oomskurna;

Jer 9:26 Egypten, och Juda, och Edom, och Ammons barn, och Moab, och alla dem som bor i ödemarken: och har håret klippt vid tinningarna. ty alla dessa nationer är oomskurna, och hela Israels hus är oomskuret i hjärtat.

SKJVB™ – marginalnoter till Jeremia kap. 9

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 11 [*Språknot 1, v. 11: ”drakarnas tillhåll”. KJV återger här hebreiskans tannîm med dragons. Samma ord används även på andra ställen, bland annat i Ps 74:13, där ”drakarna i vattnen” visar att ordet inte kan begränsas till schakaler. Även om många moderna översättningar återger ordet med schakaler i vissa ökenpassager, bevarar denna översättning KJV:s konsekventa återgivning med drakar. Den exakta zoologiska identifieringen är osäker (se språknot 2), men den Bibliska texten skiljer ordet från andra djurbeteckningar och använder det i både land- och vattenmiljöer.]

[*Språknot 2, v. 11: Även om ordet dragons i modern engelska ofta förknippas med sagoväsen, har dragon historiskt haft en vidare betydelse och används fortfarande i namn på verkliga djur, såsom Komodo dragon (Varanus komodoensis) och Flying dragon (Draco volans).

Bibeln använder dessutom ordet i både bokstavliga och symboliska sammanhang. I Ps 74:13 talas det om ”drakarna i vattnen”, och i Upp 12:9 identifieras den stora draken med ”den gamle ormen, som kallas Djävulen och Satan”. SKJVB™ behåller därför ordet drakar för att följa KJV:s terminologi och bevara den Bibliska sammanhållningen mellan de olika texter där ordet förekommer. I Bibeln används dragon(s) ofta i sammanhang som går långt utöver zoologi. Ordet förknippas återkommande med:

  1. ödeläggelse och dom (Jer 9:11; 10:22; 49:33; 51:37),

  2. kaosmakt (Ps 74:13),

  3. havsdjupets väldiga varelser (Ps 74:13; Hes 29:3),

  4. och slutligen Satan själv i Uppenbarelseboken: ”And the great dragon was cast out, that old serpent, called the Devil, and Satan...” (Upp 12:9, KJV).]

v. 14 [*Notering: Baalim är pluralformen av Baal och syftar på de många lokala baalsgudar som dyrkades bland Kanaanéerna och andra hednafolk. Namnet Baal betyder “herre” eller “ägare”, och användes om olika avgudar knutna till särskilda städer, områden eller fruktbarhetskulter. KJV bevarar formen Baalim i stället för att förenkla till “Baaler” eller “avgudar”, vilket tydligare visar att det handlar om flera olika manifestationer eller former av Baalsdyrkan. Ahas gjorde gjutna bilder åt dessa falska gudar och följde därmed Israels avfälliga kungars vägar. Jfr Dom 2:11; 1 Sam 7:4; 2 Krön 17:3.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 10

1 Den ojämförliga skillnaden mellan Gud och avgudarna. 17 Profeten uppmanar att fly undan den kommande olyckan. 19 Han begråter Tabernaklets förödelse genom dåraktiga herdar. 23 Han frambär en ödmjuk bön.


Jer 10:1 HÖR det ord som HERREN talar till er, O Israels hus:

Jer 10:2 Så säger HERREN, Lär er inte hednafolkens väg, och var inte förskräckta för himmelens tecken; ty hednafolken är förskräckta för dem.

Jer 10:3 Ty folkens seder är fåfänglighet: ty man hugger ett träd ur skogen, ett verk av hantverkarens händer, med yxan. *

Jer 10:4 De pryder det med silver och med guld; de fäster det med spikar och hammare, så att det inte vacklar. *

Jer 10:5 De står upprätta såsom palmen, men talar inte: de måste bäras, eftersom de inte kan gå. Var inte rädda för dem; ty de kan inte göra ont, inte heller står det i deras makt att göra gott. *

Jer 10:6 Eftersom ingen är lik dig, O HERRE; är du stor, och ditt namn är stort i makt.

Jer 10:7 Vem skulle inte frukta dig, O du nationernas Kung? ty det tillkommer dig: ty bland alla nationernas visa män, och i alla deras riken, finns ingen lik dig.

Jer 10:8 Men de är allesammans brutala och dåraktiga: trästocken är en undervisning i fåfänglighet.

Jer 10:9 Silver uthamrat till plåtar förs från Tarshish, och guld från Ufas, ett verk av hantverkaren, och av smältarens händer: blått och purpur är deras klädnad: de är allesammans verk av skickliga män. *

Jer 10:10 Men HERREN är den sanne Guden. han är den levande Guden, och en evig kung: vid hans vrede darrar jorden, och nationerna kan inte uthärda hans förbittring.

Jer 10:11 Så skall ni säga till dem, De gudar som inte har gjort himlarna och jorden, skall förgås från jorden, och från under dessa himlar.

Jer 10:12 Han har gjort jorden genom sin kraft. han har grundat världen genom sin vishet, och har spänt ut himlarna genom sitt förstånd.

Jer 10:13 När han låter sin röst höras, då blir det ett dån av vatten i himlarna, och han låter ångorna stiga upp från jordens ändar; han gör blixtarna tillsammans med regnet, och för fram vinden ur sina förråd.

Jer 10:14 Varje människa är brutal i sin kunskap: varje smältare kommer på skam genom den skurna bilden: ty hans gjutna bild är lögn, och det finns ingen andedräkt i dem.

Jer 10:15 De är fåfänglighet, villfarelsens verk: vid tiden för deras hemsökelse skall de förgås.

Jer 10:16 Jakobs del är inte såsom dessa: ty han är alltings formare; och Israel är hans arvedels stam: HERREN, härskarornas Gud, är hans namn.

Jer 10:17 ¶ Samla ihop dina tillhörigheter ur landet, O du som bor i befästningen.

Jer 10:18 Ty så säger HERREN, Se, denna gång skall jag slunga ut landets invånare, och bringa dem i nöd, så att de skall finna det så.

Jer 10:19 ¶ Ve mig för min skada! mitt sår är svårt: men jag sade, Detta är sannerligen en sorg, och jag måste bära den.

Jer 10:20 Mitt tabernakel är ödelagt, och alla mina tältlinor är avbrutna: mina barn har gått bort från mig, och de finns inte mer. Det finns ingen som längre spänner ut mitt tält, eller reser upp mina tältdukar.

Jer 10:21 Ty herdarna har blivit brutala, och har inte sökt HERREN: därför skall de inte ha framgång, och alla deras hjordar skall bli skingrade.

Jer 10:22 Se, ljudet av ryktet kommer, och en stor oro från landet i norr, för att göra Juda städer öde, och till ett drakarnas tillhåll. *

Jer 10:23 ¶ O HERRE, jag vet att människans väg inte är i henne själv: det står inte i människans makt, som vandrar, att styra sina steg.

Jer 10:24 O HERRE, tukta mig, men med dom. inte i din vrede, så att du inte gör mig till intet.

Jer 10:25 Utgjut din vrede över hednafolken som inte känner dig, och över de familjer som inte åkallar ditt namn: ty de har uppätit Jakob, och förtärt honom, och förgjort honom, och gjort hans boning öde.

SKJVB™ – marginalnoter till Jeremia kap. 10

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 3–5 [*Notering 1: Jeremia ställer här de hedniska avgudarna i skarp kontrast till HERREN, den levande Guden (v. 10). Avgudarna börjar som ett träd som huggs ned i skogen (v. 3). Därefter formas de av hantverkaren och smältaren, kläs med silver och guld och fästs med spikar så att de inte faller omkull (v. 4, 9). Trots människans arbete är de fortfarande livlösa föremål. De kan inte tala, inte gå, inte göra vare sig ont eller gott (v. 5), och ”det finns ingen andedräkt i dem” (v. 14). I kontrast till detta är HERREN den sanne Guden, den levande Guden och en evig Konung (v. 10). Han har gjort himlarna och jorden (v. 12), styr regnet, blixtarna och vinden (v. 13), och han ensam är värdig tillbedjan. Jeremia visar därmed avgudadyrkans dårskap: människan tillverkar en gud med sina egna händer och måste själv bära den (v. 5), medan den sanne Guden är människans Skapare och Uppehållare. Avgudarna är fåfänglighet och villfarelsens verk (v. 15), men HERREN är Jakobs del och alltings formare (v. 16). Jfr 2 Mos 20:3–5; Ps 115:4–8; Ps 135:15–18; Jes 40:18–20; Jes 44:9–20; Hab 2:18–20; Rom 1:21–25.] 

[*Notering 2: Handlar Jeremia 10:3–5 om julgranar? Dessa verser används ibland som ett argument mot att ha en julgran. En närmare läsning visar dock att profeten inte beskriver ett prydnadsträd, utan tillverkningen av en avgud. Trädet huggs ned ur skogen (v. 3), bearbetas av hantverkaren och smältaren (v. 3, 9), kläs med silver och guld (v. 4), och blir en skuren eller gjuten bild (v. 14). Avguden måste bäras, kan inte tala och saknar liv (v. 5, 14). Hela kapitlet handlar om kontrasten mellan människotillverkade avgudar och HERREN, den levande Guden (v. 10–16). Texten behandlar därför avgudadyrkan, inte frågan om att använda ett träd som dekoration. Den moderna julgranen är ett senare kulturellt bruk och behandlas inte i denna text. Frågan om en kristen väljer att ha eller avstå från en julgran bör därför inte avgöras utifrån Jeremia 10, utan utifrån den nytestamentliga principen att inte binda samveten där Skriften inte gör det.

Paulus skriver: ”Låt därför ingen döma er i fråga om mat, eller dryck, eller om du respekterar en fest, eller nymåne, eller sabbatsdagar: Som är en skugga av kommande ting; men kroppen är av Kristus kropp.” (Kol 2:16–17) och: ”Den ene håller en dag högre än en annan; den andre håller alla dagar lika. Var och en vare fullt övertygad i sitt eget sinne. Han som håller dagen gör det för Herren...” (Rom 14:5–6). En kristen bör därför inte tillbe eller ge religiös betydelse åt något skapat föremål (och den kristne julfiraren tillber inte heller julgranen), men inte heller döma andra i frågor där Skriften inte ger något uttryckligt förbud. Jeremia 10 fördömer avgudadyrkan, inte bruket av ett träd som prydnad.]

v. 9 [*Notering: Avgudabilderna kläs i blått och purpur, två av den forntida världens mest kostbara färger. Dessa användes också i tabernaklets och templets textilier (2 Mos 26:1, 31, 36), men här används de för att smycka människotillverkade avgudar. Jeremia visar hur människan själv hugger trädet, formar bilden, överdrar den med ädla metaller och klär den i dyrbara tyger, för att sedan tillbe det verk som hennes egna händer har gjort. Den yttre prakten kan dock inte ge avguden liv, ty ”det finns ingen andedräkt i dem” (v. 14). I kontrast till de livlösa avgudarna står HERREN, den levande Guden (v. 10), som inte är skapad av människor utan själv är Skaparen av himmel och jord.]

v. 22 [*Språknot: ”ett drakarnas tillhåll”. KJV återger här hebreiskans tannîm med dragons. Samma ord används även i Jer 9:11 och på flera andra ställen i Gamla Testamentet. Även om många moderna översättningar återger ordet med schakaler i vissa sammanhang, används samma hebreiska ord också i texter där en sådan översättning inte är möjlig, exempelvis Ps 74:13: ”du krossade drakarnas huvuden i vattnen.”. Detta visar att ordet inte kan begränsas till en viss djursort. SKJVB™ behåller därför drakar, i enlighet med KJV konsekventa återgivning. I Bibeln förknippas drakar ofta med ödeläggelse, ödslighet och Guds dom över landet. När Juda städer blir ”ett drakarnas tillhåll” skildras de som fullständigt ödelagda och övergivna av människor. Jfr Job 30:29; Ps 44:19; Ps 74:13; Jes 13:22; Jes 34:13; Jer 9:11; Jer 49:33; Jer 51:37; Mal 1:3.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 11

1 Jeremia förkunnar Guds Förbund: 8 Han tillrättavisar Judarna för deras olydnad mot det: 11 Han profeterar om olyckor som skall komma över dem, 18 och över männen i Anatot, för att de sammansvurit sig att döda Jeremia.


Jer 11:1 ORDET som kom till Jeremia från HERREN, och sade,

Jer 11:2 Hör ni orden i detta förbund, och tala till Juda män, och Jerusalems invånare;

Jer 11:3 Och säg till dem, Så säger HERREN, Israels Gud; Förbannad är den man som inte lyder orden i detta förbund,

Jer 11:4 Vilket jag befallde era fäder den dag jag förde dem ut ur Egyptens land, ur järnugnen, och sade, Lyd min röst, och gör dem, enligt allt det som jag befaller er. så skall ni vara mitt folk, och jag skall vara er Gud:

Jer 11:5 För att jag må fullborda den ed som jag har svurit era fäder, att ge dem ett land som flyter av mjölk och honung, såsom det är denna dag. Då svarade jag, och sade, Så vare det, O HERRE. *

Jer 11:6 Då sade HERREN till mig, Kungör alla dessa ord i Juda städer, och på Jerusalems gator, och säg, Hör ni orden i detta förbund, och gör dem.

Jer 11:7 Ty jag har allvarligt varnat era fäder från den dag jag förde dem upp ur Egyptens land, ända till denna dag, tidigt upp och varnat, och sagt, Lyd min röst.

Jer 11:8 Men de lydde inte, och böjde inte sitt öra till mig, utan vandrade var och en efter sitt onda hjärtas inbillning: därför skall jag låta alla detta förbunds ord komma över dem, vilka jag befallde dem att göra; men som de inte gjorde.

Jer 11:9 Och HERREN sade till mig, En sammansvärjning har blivit funnen bland Juda män, och bland Jerusalems invånare.

Jer 11:10 De har vänt tillbaka till sina förfäders missgärningar, vilka vägrade att höra mina ord; och de har gått efter andra gudar för att tjäna dem: Israels hus och Juda hus har brutit mitt förbund som jag slöt med deras fäder.

Jer 11:11 ¶ Därför säger HERREN så, Se, jag skall föra ondska över dem, som de inte skall kunna undkomma; och fastän de ropar till mig, skall jag inte höra dem.

Jer 11:12 Då skall Juda städer och Jerusalems invånare gå, och ropa till de gudar åt vilka de tänder rökelse: men de skall inte alls kunna frälsa dem i tiden för deras nöd.

Jer 11:13 Ty efter antalet av dina städer var dina gudar, O Juda; och efter antalet av Jerusalems gator har ni rest altaren åt den skamliga tingesten, altaren för att tända rökelse åt Baal.

Jer 11:14 Be därför inte för detta folk, och upplyft inte rop eller bön för dem: ty jag skall inte höra dem när de ropar till mig i tiden för deras nöd.

Jer 11:15 Vad har min älskade att göra i mitt hus, hon har bedrivit skamlöshet med många? och det heliga köttet har lämnat dig? när du gör det onda, då gläder du dig.

Jer 11:16 HERREN kallade ditt namn, Ett grönt olivträd, vackert, och med härlig frukt: Med dånet av ett stort larm har han tänt eld på det, och dess grenar är brutna. *

Jer 11:17 Ty HERREN, härskarornas Gud, som planterade dig, har uttalat ondska över dig för den ondska som Israels hus och Juda hus har gjort mot sig själva genom att väcka mig till vrede genom att tända rökelse åt Baal.

Jer 11:18 ¶ Och HERREN har låtit mig få kunskap om det, och jag vet det: då visade du mig deras gärningar.

Jer 11:19 Men jag var såsom ett lamm eller en oxe som förs till slakten; och jag visste inte att de hade smitt planer mot mig, och sade, Låt oss fördärva trädet med dess frukt, och låt oss hugga bort honom från de levandes land, så att hans namn inte mer blir ihågkommet.

Jer 11:20 Men, O HERRE, härskarornas Gud, du som dömer rättfärdigt, du som prövar njurarna och hjärtat, låt mig få se din hämnd över dem: ty för dig har jag lagt fram min sak.

Jer 11:21 Därför säger HERREN så om männen i Anatot, som står efter ditt liv, och säger, Profetera inte i HERRENS namn, så att du inte dör genom vår hand:

Jer 11:22 Därför säger HERREN, härskarornas Gud, så, Se, jag skall hemsöka dem: de unga männen skall dö genom svärdet; deras söner och deras döttrar skall dö genom hungersnöd:

Jer 11:23 Och ingen kvarleva skall bli kvar av dem: ty jag skall föra ondska över männen i Anatot, under deras hemsökelses år.

SKJVB™ – marginalnoter till Jeremia kap. 11

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 5 [*Språknot: SKJVB™, ”Så vare det”. Det hebreiska ordet här för (so be) it, är Amen (אָמֵן ’âmên), som ordagrant betyder ”sannerligen”, ”så är det” eller ”så ske det”. KJV återger dess innebörd med ”So be it”, ett uttryck som motsvarar ”Så vare det”. Jeremia svarar därmed instämmande på Herrens ord och bekräftar den ed som Gud svurit åt fäderna. Jfr 4 Mos 5:22; 5 Mos 27:15–26; Ps 41:13; Matt 6:13; Upp 22:20–21.]

v. 16–17 [*Notering 16–17: ”Ett grönt olivträd”. HERREN liknar här sitt förbundsfolk vid ett grönt olivträd, vackert och med härlig frukt. Olivträdet var ett av Israels mest värdefulla träd och kännetecknades av lång livslängd, ständig grönska och rik frukt. Bilden beskriver hur Gud ursprungligen hade planterat Israel för att bära frukt och vara till välsignelse. På grund av folkets otrohet och avgudadyrkan förändras dock bilden. Det gröna olivträdet drabbas av eld, och dess grenar bryts av. Domen kommer inte därför att trädet var dåligt från början, utan därför att folket bröt Herrens förbund och övergav honom (v. 10, 17). Samma bild återkommer i Rom 11:17–24, där Paulus beskriver Israel som olivträdet. Några grenar bryts av på grund av otro, medan hedningar liknas vid grenar från ett vilt olivträd som ympas in genom tro. Paulus betonar samtidigt att Gud har makt att ympa in de naturliga grenarna igen om de inte förblir i otro (Rom 11:23). Jfr Ps 52:8; Hos 14:6; Rom 11:17–24.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 12

1 Jeremia klagar över de ondas framgång, men ser genom tro deras undergång. 5 Gud varnar honom för hans bröders svek mot honom, 7 och beklagar sitt arvedel. 14 Han lovar de ångerfulla återvändo från fångenskapen.


Jer 12:1 RÄTTFÄRDIG är du, O HERRE, när jag går till rätta med dig: ändå vill jag tala med dig om dina domar: Varför har de ondas väg framgång? varför lever alla de i trygghet som handlar så trolöst?

Jer 12:2 Du har planterat dem, ja, de har slagit rot: de växer, ja, de bär frukt: du är nära i deras mun, men långt från deras njurar.

Jer 12:3 Men du, O HERRE, känner mig: du har sett mig, och prövat mitt hjärta inför dig: drag bort dem såsom får till slakten, och avskilj dem för slaktens dag.

Jer 12:4 Hur länge skall landet sörja, och örterna på varje fält vissna på grund av ondskan hos dem som bor där? djuren och fåglarna förgås; därför att de säger, Han skall inte se vår sista ände.

Jer 12:5 ¶ Om du har sprungit med fotfolket, och de har gjort dig trött, hur skall du då kunna tävla med hästar? och om du känner dig trygg i ett land med frid, hur skall du då göra vid Jordans svällning? *

Jer 12:6 Ty även dina bröder och din faders hus, även de har handlat trolöst mot dig; ja, de har ropat en skara efter dig: tro dem inte, även om de talar vänliga ord till dig. *

Jer 12:7 ¶ Jag har övergett mitt hus. Jag har lämnat min arvedel; Jag har överlämnat min själs älskade i hennes fienders hand.

Jer 12:8 Min arvedel har blivit för mig såsom ett lejon i skogen; den ryter mot mig: därför har jag hatat den. *

Jer 12:9 Min arvedel är för mig såsom en spräcklig fågel, fåglarna runt omkring är emot henne; kom, samla alla fältets djur, kom för att sluka.

Jer 12:10 Många herdar har fördärvat min vingård, de har trampat ned min lott, de har gjort min ljuvliga lott till en öde vildmark. *

Jer 12:11 De har gjort den öde, och ödelagd sörjer den inför mig; hela landet har blivit öde, därför att ingen tar det till hjärtat.

Jer 12:12 Plundrarna har kommit över alla höjder genom vildmarken: ty HERRENS svärd skall förtära från den ena änden av landet ända till den andra änden av landet: inget kött skall ha frid.

Jer 12:13 De har sått vete, men skall skörda törnen: de har mödat sig, men skall inte ha någon nytta av det: och de skall skämmas över era skördar på grund av HERRENS brinnande vrede.

Jer 12:14 ¶ Så säger HERREN mot alla mina onda grannar, som rör arvet som jag har låtit mitt folk Israel ärva; Se, jag skall rycka upp dem ur deras land, och Juda hus skall jag rycka upp från deras mitt.

Jer 12:15 Och det skall ske, sedan jag har ryckt upp dem, att jag skall vända tillbaka och förbarma mig över dem, och föra dem tillbaka, var och en till sin arvedel, och var och en till sitt land.

Jer 12:16 Och det skall ske, om de noggrant lär mitt folks vägar, att svära vid mitt namn, HERREN lever; såsom de lärde mitt folk att svära vid Baal; då skall de bli uppbyggda mitt ibland mitt folk.

Jer 12:17 Men om de inte vill lyda, skall jag fullständigt rycka upp och förgöra den nationen, säger HERREN.

SKJVB™ – marginalnoter till Jeremia kap. 12

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 5 [*Språknot: Uttrycket ”Jordans svällning” återger KJV the swelling of Jordan och hebreiskans gā'ôn hayyardēn. Det syftar på den tid då Jordanfloden svällde över sina bräddar (jfr Jos 3:15). Den översvämmade floden och den täta strandvegetationen gjorde området svårt att passera och förknippades med fara och vilda djur (jfr Jer 49:19; 50:44). Uttrycket blev därför en bild för stora prövningar och svårare omständigheter. HERREN säger till Jeremia: Om han redan blivit uttröttad av mindre prövningar – att springa med fotfolket – hur skall han då kunna möta de större prövningarna, Jordans svällning? Bilden visar att större prövningar ännu väntar och att Gud förbereder sin tjänare för dem. Vissa översättningar återger uttrycket med ”Jordandalens täta snår” eller liknande (”vid den högmodiga Jordanen” – Carl XII:s Bibel), eftersom samma hebreiska uttryck även kan syfta på den täta växtligheten längs Jordan. SKJVB™ följer dock KJV ”the swelling of Jordan”, som bevarar den ursprungliga bilden och omfattar både den svällande floden och den fara som följde med den. Jfr Jos 3:15; Jer 49:19; Jer 50:44.]

v. 6 [*Språknot: Uttrycket ”de har ropat en skara efter dig” återger KJV:s ”they have called a multitude after thee”. Bilden är att Jeremias egna bröder och hans faders hus inte bara själva handlar trolöst mot honom, utan också kallar eller ropar upp andra mot honom. Det antyder offentlig fientlighet och förföljelse, även om de samtidigt kan tala vänliga ord till honom. Versen visar hur djupt Jeremias prövning gick: sveket kom inte bara från folket i allmänhet, utan från hans närmaste släkt. Därför varnar HERREN honom: ”Tro dem inte”. Det yttre talet kunde låta fredligt, men hjärtat och handlingarna var trolösa.]

v. 8–9 [*Språknot: Lejonet och den spräckliga fågeln. I dessa två verser beskriver HERREN sin arvedel med två sammanhängande bilder:

  1. Först liknas den vid ett lejon i skogen, som ryter mot sin Herre (v. 8).

  2. Därefter liknas den vid en spräcklig fågel, som genom sitt avvikande utseende omringas av andra fåglar och blir ett utsatt byte (v. 9).

Bilderna är inte motsägande, utan kompletterar varandra. Lejonet skildrar den öppna trotsigheten mot Gud, medan den spräckliga fågeln skildrar den utsatthet som följer. Den fågel som tydligt skiljer sig från mängden drar till sig de andra fåglarnas uppmärksamhet, och därefter kallas även markens djur att komma och sluka. Bilden utvecklas stegvis från uppror till dom.

Det hebreiska ordet bakom “spräcklig” (ṣāḇûaʿ) betyder fläckig, brokig eller mångfärgad och beskriver fågelns utseende, inte dess art. Därför återger KJV ordagrant “a speckled bird”, medan vissa översättningar tolkar uttrycket som en rovfågel. SKJVB™ följer KJV:s återhållsamma återgivning och låter den poetiska bilden tala för sig själv.]

v. 10 [*Språknot: ”min lott”. KJV använder här ordet portion, medan verserna före använder heritage. Båda orden beskriver Guds folk som hans egendom, men med olika nyanser. Heritage betonar arvedelen, medan portion betecknar den tilldelade lotten eller delen. Jeremia varierar därför sina bilder: Guds folk kallas min arvedel (v. 7–9), min vingård (v. 10) och min lott (v. 10). Tillsammans uttrycker de att Israel tillhör HERREN och är dyrbart i hans ögon, samtidigt som de visar hur detta folk har blivit förtrampat och ödelagt genom domen.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 13

1 Genom förebilden med ett linnegördel, gömt vid Eufrat, förebådar Gud sitt folks fördärv. 12 Under liknelsen om flaskor fyllda med vin förutsäger han deras berusning i elände. 15 Han uppmanar dem att avvärja de kommande domarna. 22 Han visar att deras styggelser är orsaken därtill.


Jer 13:1 SÅ säger HERREN till mig, Gå och skaffa dig ett lingördel, och sätt det om dina länder, men lägg det inte i vatten.

Jer 13:2 Då skaffade jag ett gördel enligt HERRENS ord, och satte det om mina länder.

Jer 13:3 Och HERRENS ord kom till mig en andra gång, och sade,

Jer 13:4 Ta gördeln som du har skaffat, vilken är om dina länder, och stå upp, och gå till Eufrat, och göm den där i en klippskreva.

Jer 13:5 Då gick jag, och gömde den vid Eufrat, såsom HERREN hade befallt mig.

Jer 13:6 Och det skedde efter många dagar att HERREN sade till mig, Stå upp, gå till Eufrat, och hämta därifrån gördeln, som jag befallde dig att gömma där.

Jer 13:7 Då gick jag till Eufrat, och grävde, och tog gördeln från den plats där jag hade gömt den: och, se, gördeln var fördärvad. den var inte duglig till någonting.

Jer 13:8 Då kom HERRENS ord till mig, och sade,

Jer 13:9 Så säger HERREN, På detta sätt skall jag fördärva Judas stolthet, och Jerusalems stora stolthet.

Jer 13:10 Detta onda folk, som vägrar att höra mina ord, som vandrar efter sitt hjärtas inbillning, och går efter andra gudar, för att tjäna dem, och tillbe dem, skall vara såsom detta gördel, som inte duger till någonting.

Jer 13:11 Ty såsom gördeln sluter sig tätt intill en mans länder, så har jag låtit hela Israels hus och hela Juda hus sluta sig tätt intill mig, säger HERREN; för att de skulle vara ett folk åt mig, och ett namn, och ett lov, och en ära: men de ville inte höra.

Jer 13:12 ¶ Därför skall du tala detta ord till dem; Så säger HERREN, Israels Gud, Varje flaska skall fyllas med vin: och de skall säga till dig, Vet vi inte mycket väl att varje flaska skall fyllas med vin? *

Jer 13:13 Då skall du säga till dem, Så säger HERREN, Se, jag skall fylla alla invånare i detta land, även kungarna som sitter på Davids tron, prästerna, och profeterna, och alla Jerusalems invånare, med berusning.

Jer 13:14 Och jag skall slå dem mot varandra, både fäderna och sönerna tillsammans, säger HERREN: Jag skall inte skona, inte förbarma mig, och inte visa barmhärtighet, utan förgöra dem.

Jer 13:15 ¶ Hör, och ge öra; var inte stolta: ty HERREN har talat.

Jer 13:16 Ge ära åt HERREN er Gud, innan han låter mörkret komma, och innan era fötter snavar på de mörka bergen, och, medan ni väntar på ljus, förvandlar han det till dödsskugga, och gör det till tjockt mörker.

Jer 13:17 Men om ni inte vill höra, skall min själ gråta i det fördolda över er stolthet; och mitt öga skall gråta bitterligen, och strömma av tårar, därför att HERRENS hjord förs bort i fångenskap.

Jer 13:18 Säg till kungen och till drottningen, Ödmjuka er, och sätt er ned: ty era furstevärdigheter skall falla, er härlighets krona.

Jer 13:19 Städerna i södern skall stängas, och ingen skall öppna dem: Hela Juda skall föras bort i fångenskap, Ja, det skall fullständigt föras bort i fångenskap.

Jer 13:20 Lyft upp era ögon, och se dem som kommer från norr: var är hjorden som blev dig given, din härliga hjord?

Jer 13:21 Vad skall du säga när han hemsöker dig? ty du har själv lärt dem att vara hövdingar, och ledare över dig: skall inte födslovåndor gripa dig, såsom en kvinna som skall föda?

Jer 13:22 ¶ Och om du säger i ditt hjärta, Varför har detta kommit över mig? För din missgärnings storhets skull har dina kjolfållar blivit blottlagda, och dina hälar gjorts bara. *

Jer 13:23 Kan Etiopiern förändra sin hud, eller leoparden sina fläckar? kan också ni göra gott, ni som är vana att göra ont.

Jer 13:24 Därför skall jag skingra dem såsom stubben som förs bort av vildmarkens vind.

Jer 13:25 Detta är din lott, den del jag har tillmätt dig från mig, säger HERREN; därför att du har glömt mig, och förtröstat på lögn.

Jer 13:26 Därför skall också jag blottlägga dina kjolfållar över ditt ansikte, så att din skam blir synlig. *

Jer 13:27 Jag har sett dina äktenskapsbrott, och ditt frustande, ditt skamliga horeri, och dina styggelser på kullarna ute på fälten. Ve dig, O Jerusalem! vill du inte bli ren? hur länge skall det dröja?

SKJVB™ – marginalnoter till Jeremia kap. 13

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 12 [*Språknot: ”Varje flaska skall fyllas med vin”. KJV bottle betecknar inte nödvändigtvis en modern glasflaska utan ett vätskekärl av den typ som användes i den Bibliska världen. Beroende på sammanhanget kunde sådana kärl vara tillverkade av djurhud eller lergods. I Jer 19:10–11 används samma engelska ord om ett kärl som jämförs med en krukmakares kärl, vilket visar att ordet har en vidare betydelse än dagens svenska flaska. Här använder HERREN bilden av flaskor som fylls med vin för att sedan förklara att människorna själva skall fyllas med berusning, det vill säga förvirring och dom (v. 13–14). Jfr Ps 119:83; Matt 9:17; Mark 2:22; Luk 5:37–38; Jer 19:10–11.]

v. 22, 26 [*Språknot:”kjolfållar”. KJV återger uttrycket med ”thy skirts”. Det hebreiska ordet שׁוּל (šûl) betyder fåll, nederkant eller kant på ett klädesplagg. Samma ord används bland annat om fållen på Sauls mantel (1 Sam. 15:27) och fållen på översteprästens mantel (2 Mos. 28:33–34). I Jeremia 13:26 syftar ordet på den nedersta delen av en kvinnas klädnad. Att HERREN ”blottlägger kjolfållarna över ansiktet” är en bild av fullständig förödmjukelse och offentlig skam, där folkets synd blir uppenbar för alla.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 14

1 Den svåra hungersnöden 7 får Jeremia att be. 10 Herren vill inte låta sig bevekas för folkets skull. 13 Ljugande profeter är ingen ursäkt för dem. 17 Jeremia drivs att klaga för deras skull.


Jer 14:1 HERRENS ord som kom till Jeremia angående torkan.

Jer 14:2 Juda sörjer, och dess portar förtvinar; de sörjer i svart på marken; och Jerusalems rop har stigit upp.

Jer 14:3 Och deras förnäma män har sänt sina tjänare efter vatten: de kom till brunnarna, men fann inget vatten; de återvände med sina kärl tomma; de skämdes och stod med skam, och höljde sina huvuden.

Jer 14:4 Därför att marken är uppsprucken, eftersom inget regn har fallit över landet, skämdes plöjarna, och höljde sina huvuden.

Jer 14:5 Ja, även hinden kalvade på fältet, och övergav sin kalv, därför att det inte fanns något gräs.

Jer 14:6 Och vildåsnorna stod på höjderna, de inandade vinden såsom drakar; deras ögon försmäktade, därför att det inte fanns något gräs. *

Jer 14:7 ¶ O HERRE, fastän våra missgärningar vittnar emot oss, så handla för ditt namns skull: ty våra avfälligheter är många; vi har syndat mot dig.

Jer 14:8 O du Israels hopp, dess frälsare i nödens tid, varför skulle du vara såsom en främling i landet, och såsom en vägfarande man som viker av för att stanna över natten?

Jer 14:9 Varför skulle du vara såsom en bestört man, såsom en väldig man som inte kan frälsa? men du, O HERRE, är mitt ibland oss, och vi är uppkallade efter ditt namn; överge oss inte.

Jer 14:10 ¶ Så säger HERREN till detta folk, Så har de älskat att vandra hit och dit. de har inte hållit tillbaka sina fötter, därför har HERREN inte behag till dem; nu skall han komma ihåg deras missgärning, och hemsöka deras synder.

Jer 14:11 Då sade HERREN till mig, Be inte för detta folk till deras bästa.

Jer 14:12 När de fastar, skall jag inte höra deras rop; och när de offrar brännoffer och matoffer, skall jag inte ta emot dem: utan jag skall förgöra dem genom svärdet, och genom hungersnöden, och genom pesten.

Jer 14:13 ¶ Då sade jag, Ack, Herre GUD! se, profeterna säger till dem, Ni skall inte få se svärdet, inte heller skall ni få hungersnöd; utan jag skall ge er en säker frid på denna plats.

Jer 14:14 Då sade HERREN till mig, Profeterna profeterar lögn i mitt namn: Jag har inte sänt dem, inte heller har jag befallt dem, eller talat till dem: de profeterar för er en falsk syn och spådom, och ett intet, och sitt hjärtas bedrägeri.

Jer 14:15 Därför säger HERREN så om de profeter som profeterar i mitt namn, fastän jag inte har sänt dem, och ändå säger, Svärd och hungersnöd skall inte komma över detta land; Genom svärd och hungersnöd skall dessa profeter förgås.

Jer 14:16 Och folket som de profeterar för skall kastas ut på Jerusalems gator på grund av hungersnöden och svärdet; och ingen skall begrava dem, dem, deras hustrur, eller deras söner, eller deras döttrar: ty jag skall utgjuta deras ondska över dem.

Jer 14:17 ¶ Därför skall du säga detta ord till dem; Låt mina ögon strömma av tårar natt och dag, och inte upphöra: ty mitt folks jungfrudotter har blivit krossad med ett stort sammanbrott, med ett mycket svårt slag.

Jer 14:18 Om jag går ut på fältet, se, då ligger de svärdsslagna där! och om jag går in i staden, se, då möter jag dem som är sjuka av hungersnöd! ja, både profeten och prästen vandrar omkring i ett land som de inte känner.

Jer 14:19 Har du helt förkastat Juda? har din själ avskytt Sion? varför har du slagit oss, så att det inte finns någon läkedom för oss? vi väntade på frid, men inget gott kom; och på en tid av läkedom, och se, förskräckelse!

Jer 14:20 Vi erkänner, O HERRE, vår ondska, och våra fäders missgärning: ty vi har syndat mot dig.

Jer 14:21 Förkasta oss inte, för ditt namns skull. vanära inte din härlighets tron. Kom ihåg, bryt inte ditt förbund med oss. *

Jer 14:22 Finns det någon bland Hedningarnas fåfängligheter som kan ge regn? eller kan himlarna ge regnskurar? är det inte du, O HERRE, vår Gud? därför väntar vi på dig: ty du har gjort allt detta?

SKJVB™ – marginalnoter till Jeremia kap. 14

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 6 [*Språknot 1, v. 6: KJV:s “snuffed up the wind” betyder ordagrant “inandade vinden”. Webster 1828: ”Att dra in luften; att andas in” (“To draw in with the breath; to inhale”). Bilden beskriver hur de utmattade djuren häftigt drog in luften från vinden genom näsborrarna för lindring i sin törst och utmattning. Jfr Job 39:5–8]

[*Språknot 2, v. 6: "de inandade vinden såsom drakar"Varför strävar dagens Bibelöversättare efter att rätta KJV-Bibelns text? Carl XII:s återgivning visar att äldre svenska Bibelöversättare uppfattade samma sak som KJV:s översättare: ”Vildåsnarna stå på bergen, och lukta efter vädret, lika som drakar, och försmäkta, efter ingen ört växer.” – SK1873. Även om ordet ”lukta” idag har fått en snävare betydelse, betydde det förr också att dra in luft genom näsan, vilket ligger mycket nära Websters definition av snuff. Därför är det intressant att både KJV och Carl XII bevarar vinden och drakarna, medan många moderna översättningar ändrar båda delarna till luft och schakaler. Då förändras också själva liknelsen. Med drakar blir fokus på det säregna sättet att inandas vinden (då ser man handlingen), medan schakaler snarare leder tanken till ett vanligt flämtande hos ett hunddjur (men då ser man främst utmattningen). Den ursprungliga bildens särprägel går därmed delvis förlorad.]

[*Språknot 3, v. 6: Den svåra torkan är avsnittets huvudtema (v. 2–6). Vildåsnorna beskrivs inte som flämtande med öppen mun, utan som häftigt inandande vinden genom näsborrarna. Bilden förstärker deras desperata sökande efter lindring när både vatten och gräs har tagit slut.]

v. 21 [*Notering: Uttrycket ”din härlighets tron” syftar på den plats där HERREN uppenbarar sin härlighet och utövar sitt herravälde bland sitt folk. I Jer 3:17 kallas Jerusalem ”HERRENS tron”, eftersom Gud har utvalt staden och låtit sitt namn bo där. Templet var platsen för hans närvaro, där hans härlighet uppenbarades (1 Kung 8:10–11; 2 Krön 5:13–14). Detta uttryck återkommer i Nya Testamentet när Jesus talar om ”sin härlighets tron” (Matt 19:28; 25:31). I båda dessa sammanhang förläggs denna tron till den framtida tid då Människosonen kommer i sin härlighet och regerar, medan de tolv apostlarna sitter på tolv troner och dömer Israels tolv stammar. Den Bibliska bilden knyter därmed samman HERRENS härlighets tron i Jeremia med Messias framtida härlighetsrike. Jfr Jer 3:17; 1 Kung 8:10–11; 2 Krön 5:13–14; Matt 19:28; Matt 25:31.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 15

1 Judarnas fullständiga förkastelse och många domar. 10 Jeremia klagar över deras fientlighet och får ett löfte för egen del, 12 och ett hot för dem. 15 Han ber, 19 och får ett nådefullt löfte.


Jer 15:1 DÅ sade HERREN till mig, Även om Mose och Samuel stod inför mig, skulle ändå mitt sinne inte vara vänt mot detta folk: driv bort dem från min åsyn, och låt dem gå.

Jer 15:2 Och det skall ske, om de säger till dig, Vart skall vi gå? då skall du säga till dem? så säger HERREN; De som är bestämda för döden, till döden; och de som är bestämda för svärdet, till svärdet; och de som är bestämda för hungersnöden, till hungersnöden; och de som är bestämda för fångenskapen, till fångenskapen.

Jer 15:3 Och jag skall sätta fyra slags straff över dem, säger HERREN: svärdet för att dräpa, hundarna för att slita sönder, himmelens fåglar och jordens djur, för att sluka och förgöra.

Jer 15:4 Och jag skall låta dem föras bort till alla jordens riken, på grund av Manasse, Hiskias son, Juda kung, för det som han gjorde i Jerusalem.

Jer 15:5 Ty vem skall visa medlidande med dig, O Jerusalem? eller vem skall jämra sig över dig? eller vem skall vika av för att fråga hur det står till med dig?

Jer 15:6 Du har övergett mig, säger HERREN, du har vänt dig bort: därför skall jag räcka ut min hand mot dig, och förgöra dig; Jag är trött på att ångra mig.

Jer 15:7 Och jag skall kasta dem upp i luften med kastskovel i landets portar; jag skall beröva dem deras barn. jag skall förgöra mitt folk, eftersom de inte vänder om från sina vägar.

Jer 15:8 Deras änkor har blivit fler inför mig än havens sand: Jag har låtit en plundrare komma över dem, mot de unga männens moder, mitt på dagen: Jag har låtit honom plötsligt falla över henne, och förskräckelser komma över staden.

Jer 15:9 Hon som har fött sju försmäktar: hon har uppgivit anden; hennes sol har gått ned medan det ännu var dag: hon har blivit förödmjukad och kommit på skam: och dem som är kvar av dem skall jag överlämna åt svärdet inför deras fiender, säger HERREN.

Jer 15:10 ¶ Ve mig, min moder, att du födde mig till en man av strid och en man av tvist för hela jorden! Jag har varken lånat ut mot ränta, eller lånat av någon mot ränta, ändå förbannar var och en av dem mig.

Jer 15:11 HERREN sade, Sannerligen, det skall gå väl för din kvarleva; sannerligen skall jag låta fienden bönfalla dig i olyckans tid och i nödens tid.

Jer 15:12 Kan järn bryta sönder det nordliga järnet och stålet?

Jer 15:13 Dina tillgångar och dina skatter skall jag ge till plundring utan betalning, och det på grund av alla dina synder, ja, inom hela ditt område.

Jer 15:14 Och jag skall låta dig gå med dina fiender till ett land som du inte känner: ty en eld har tänts i min vrede, som skall brinna över er.

Jer 15:15 ¶ O HERRE, du vet det: kom ihåg mig, och hemsök mig, och hämnas mig på mina förföljare; ta mig inte bort i ditt långmod: vet att jag för din skull har burit smälek.

Jer 15:16 Dina ord blev funna, och jag åt dem; och ditt ord blev mitt hjärtas glädje och fröjd: ty jag är uppkallad efter ditt namn, O HERRE, härskarornas Gud.

Jer 15:17 Jag satt inte i bespottarnas församling, och gladde mig inte; jag satt ensam på grund av din hand: ty du har fyllt mig med förbittring.

Jer 15:18 Varför är min smärta ständig, och mitt sår obotligt, som vägrar att bli läkt? vill du verkligen vara för mig såsom en lögnare, och såsom vatten som sviker? *

Jer 15:19 ¶ Därför säger HERREN så, Om du vänder om, då skall jag föra dig tillbaka, och du skall stå inför mig: och om du skiljer det dyrbara från det usla, skall du vara såsom min mun: låt dem vända tillbaka till dig; men vänd inte du tillbaka till dem.

Jer 15:20 Och jag skall göra dig till en befäst mur av koppar inför detta folk: och de skall strida mot dig, men de skall inte segra över dig: ty jag är med dig för att frälsa dig och befria dig, säger HERREN.

Jer 15:21 Och jag skall befria dig ur de ondas hand, och jag skall återlösa dig ur de fruktansvärdas hand.

SKJVB™ – marginalnoter till Jeremia kap. 15

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 18 [*Notering:  Jeremia uttrycker här sin djupa förtvivlan över sitt lidande och frågar om HERREN skulle vara för honom ”såsom en lögnare och såsom vatten som sviker”. Bilden syftar på vattenflöden som under torrtiden sinar och därför sviker den törstige som förlitar sig på dem (jfr Job 6:15–20). Detta är ett klagorop från profeten, inte ett påstående att Gud är opålitlig eller talar osanning. HERREN besvarar omedelbart Jeremias klagan genom att kalla honom tillbaka till förtröstan och förnya sitt löfte att bevara och styrka honom (Jer 15:19–21).]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 16

1 Profeten förutsäger genom förebilderna att avstå från äktenskap, från sorgehus och gästabud, Judarnas fullständiga undergång, 10 eftersom de var värre än sina fäder. 14 Deras återkomst från fångenskapen skall vara märkligare än deras befrielse ur Egypten. 16 Gud skall dubbelt vedergälla deras avgudadyrkan.


Jer 16:1 OCH HERRENS ord kom också till mig, och sade,

Jer 16:2 Du skall inte ta dig en hustru, inte heller skall du ha söner eller döttrar på denna plats.

Jer 16:3 Ty så säger HERREN angående sönerna och angående döttrarna som föds på denna plats, och angående deras mödrar som föder dem, och angående deras fäder som avlar dem i detta land;

Jer 16:4 De skall dö plågsamma dödar; de skall inte bli begråtna; inte heller begravda; utan de skall bli såsom dynga på jordens yta: och de skall förtäras av svärdet, och av hungersnöden; och deras döda kroppar skall bli till föda för himmelens fåglar, och för jordens djur. *

Jer 16:5 Ty så säger HERREN, Gå inte in i sorgens hus, gå inte heller dit för att sörja eller beklaga dem: ty jag har tagit bort min frid från detta folk, säger HERREN, ja, min nåd och min barmhärtighet.

Jer 16:6 Både den store och den lille skall dö i detta land: de skall inte begravas, inte heller skall män begråta dem, eller skära sig, eller raka sig skallig för dem:

Jer 16:7 Inte heller skall män bryta bröd åt dem i sorgen, för att trösta dem över den döde; inte heller skall män ge dem tröstens bägare att dricka för deras fader eller för deras moder.

Jer 16:8 Du skall inte heller gå in i gästabudshuset, för att sitta med dem och äta och dricka.

Jer 16:9 Ty så säger HERREN härskarornas Gud, Israels Gud; Se, jag skall göra slut på denna plats inför era ögon, och i era dagar, rösten av munterhet, och rösten av glädje, brudgummens röst, och brudens röst.

Jer 16:10 ¶ Och det skall ske, när du har förkunnat alla dessa ord för detta folk, och de säger till dig, Varför har HERREN uttalat all denna stora olycka över oss? eller vad är vår missgärning? eller vad är vår synd som vi har begått mot HERREN vår Gud?

Jer 16:11 Då skall du säga till dem, Därför att era fäder har övergett mig, säger HERREN, och har vandrat efter andra gudar, och har tjänat dem, och tillbett dem, och har övergett mig, och inte hållit min lag;

Jer 16:12 Och ni har gjort värre än era fäder; ty, se, var och en av er vandrar efter sitt onda hjärtas inbillning, så att ni inte vill hörsamma mig.

Jer 16:13 Därför skall jag kasta ut er ur detta land till ett land som ni inte känner, varken ni eller era fäder; och där skall ni tjäna andra gudar dag och natt; där jag inte skall visa er nåd.

Jer 16:14 ¶ Därför, se, de dagar kommer, säger HERREN, då man inte längre skall säga, HERREN lever, han som förde Israels barn upp ur Egyptens land,

Jer 16:15 Utan, HERREN lever, han som förde Israels barn upp från landet i norr, och från alla de länder dit han hade drivit dem: och jag skall föra dem tillbaka till deras land som jag gav åt deras fäder.

Jer 16:16 ¶ Se, jag skall sända efter många fiskare, säger HERREN, och de skall fiska dem; och därefter skall jag sända efter många jägare, och de skall jaga dem från varje berg, och från varje kulle, och ut ur klippskrevorna.

Jer 16:17 Ty mina ögon är över alla deras vägar: de är inte dolda för mitt ansikte, inte heller är deras missgärning dold för mina ögon.

Jer 16:18 Och först skall jag vedergälla deras missgärning och deras synd dubbelt; därför att de har orenat mitt land. de har fyllt min arvedel med de döda kropparna av sina avskyvärda och styggliga ting.

Jer 16:19 O HERRE, min styrka och min fästning, och min tillflykt på nödens dag, till dig skall Hedningarna komma från jordens ändar och säga, Sannerligen har våra fäder ärvt lögn, fåfänglighet, och sådant som inte kan hjälpa.

Jer 16:20 Skall en människa göra sig gudar, fastän de inte är några gudar?

Jer 16:21 Därför, se, denna gång skall jag låta dem veta. Jag skall låta dem lära känna min hand och min makt; och de skall veta att mitt namn är HERREN.

SKJVB™ – marginalnoter till Jeremia kap. 16

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 4 [*Språknot: ”De skall dö plågsamma dödar”. KJV återger uttrycket med ”They shall die of grievous deaths”. Den hebreiska texten lyder מְמֹתֵיתַחֲלֻאִיםיָמֻתוּ (mĕmōṯê taḥăluʾîm yāmûṯû), ordagrant ”de skall dö sjukdomars/plågors dödar”. Ordet מְמֹתֵי (mĕmōṯê, ”dödar”) står i plural, liksom KJV deaths, och betonar olika slag av plågsamma dödssätt snarare än en enda död. Adjektivet grievous betyder enligt Webster's 1828 ”mycket plågsam, svår att uthärda”. I SKJVB™ återges därför uttrycket med ”plågsamma dödar”, i nära överensstämmelse med både den hebreiska texten och KJV ordval.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 17

1 Judas fångenskap för hennes synd. 5 Att förtrösta på människor är förbannat, 7 att förtrösta på Gud är välsignat. 9 Det bedrägliga hjärtat kan inte bedra Gud. 12 Guds frälsning. 15 Profeten klagar över dem som hånar hans profetia. 19 Han sänds för att förnya förbundet genom att helga sabbaten.


Jer 17:1 JUDA synd är skriven med en järnpenna, och med spetsen av en diamant: den är inristad på deras hjärtas tavla, och på hornen av era altaren;

Jer 17:2 Medan deras barn kommer ihåg deras altaren och deras lundar vid de gröna träden på de höga kullarna.

Jer 17:3 O mitt berg på fältet, dina tillgångar och alla dina skatter skall jag ge till plundring, och dina höga platser på grund av synd, inom hela ditt område.

Jer 17:4 Och du, ja, du själv, skall skiljas från din arvedel som jag gav dig; och jag skall låta dig tjäna dina fiender i ett land som du inte känner: ty ni har tänt en eld i min vrede, som skall brinna för evigt.

Jer 17:5 ¶ Så säger HERREN; Förbannad är den man som förtröstar på människan, och gör kött till sin arm, och vars hjärta vänder sig bort från HERREN. *

Jer 17:6 Ty han skall vara såsom en enbuske i öknen, och skall inte få se när något gott kommer; utan skall bo på de förtorkade platserna i vildmarken, i ett salt land som ingen bor i.

Jer 17:7 Välsignad är den man som förtröstar på HERREN, och vars hopp HERREN är.

Jer 17:8 Ty han skall vara såsom ett träd planterat vid vattnen, som sträcker ut sina rötter vid floden, och det skall inte se när hettan kommer, utan dess löv skall vara gröna; och det skall inte oroa sig under torkans år, inte heller skall det upphöra att bära frukt.

Jer 17:9 ¶ Hjärtat är bedrägligare än allt annat, och fördärvat bortom bot: vem kan känna det? *

Jer 17:10 Jag, HERREN, utforskar hjärtat. Jag prövar njurarna, ja, för att ge var och en efter hans vägar, och efter frukten av hans gärningar.

Jer 17:11 Såsom rapphönan ruvar på ägg, men inte kläcker dem; så är han som skaffar sig rikedom, men inte på rätt sätt. mitt i sina dagar skall han lämna den, och vid sitt slut skall han vara en dåre. *

Jer 17:12 ¶ En härlighetens höga tron från begynnelsen är platsen för vår helgedom.

Jer 17:13 O HERRE, Israels hopp, alla som överger dig skall komma på skam, och de som viker bort från mig skall skrivas i jorden, därför att de har övergett HERREN, det levande vattnets källa.

Jer 17:14 Hela mig, O HERRE, så skall jag bli helad; fräls mig, och jag skall bli frälst: ty du är mitt lov.

Jer 17:15 ¶ Se, de säger till mig, Var är HERRENS ord? låt det komma nu.

Jer 17:16 Vad mig beträffar, jag har inte skyndat mig från att vara en herde för att följa dig: inte heller har jag önskat olyckans dag; du vet det: det som gick ut från mina läppar var rätt inför dig.

Jer 17:17 Var inte en skräck för mig: du är mitt hopp på den onda dagen.

Jer 17:18 Låt dem som förföljer mig komma på skam, men låt inte mig komma på skam: låt dem bli förskräckta, men låt inte mig bli förskräckt: låt den onda dagen komma över dem, och fördärva dem med dubbel förödelse.

Jer 17:19 ¶ Så sade HERREN till mig; Gå och ställ dig i folkets barns port, genom vilken Juda kungar går in, och genom vilken de går ut, och i alla Jerusalems portar;

Jer 17:20 Och säg till dem, Hör HERRENS ord, ni Juda kungar, och hela Juda, och alla Jerusalems invånare, som går in genom dessa portar.

Jer 17:21 Så säger HERREN; Ta er till vara och bär ingen börda på sabbatsdagen, och för den inte in genom Jerusalems portar;

Jer 17:22 Inte heller skall ni bära ut någon börda ur era hus på sabbatsdagen, inte heller skall ni utföra något arbete, utan helga sabbatsdagen, såsom jag befallde era fäder.

Jer 17:23 Men de lydde inte och böjde inte sitt öra, utan gjorde sin nacke hård, för att de inte skulle höra, eller ta emot tillrättavisning.

Jer 17:24 Och det skall ske, om ni noggrant hörsammar mig, säger HERREN, så att ni inte bär in någon börda genom denna stads portar på sabbatsdagen, utan helgar sabbatsdagen, och inte utför något arbete på den;

Jer 17:25 Då skall kungar och furstar som sitter på Davids tron gå in genom denna stads portar, ridande i vagnar och på hästar, de själva, och deras furstar, Juda män, och Jerusalems invånare: och denna stad skall förbli för evigt.

Jer 17:26 Och de skall komma från Juda städer, och från trakterna omkring Jerusalem, och från Benjamins land, och från låglandet, och från bergsbygden, och från södern, med brännoffer, och slaktoffer, och matoffer, och rökelse, och med lovoffer, till HERRENS hus.

Jer 17:27 Men om ni inte hörsammar mig och helgar sabbatsdagen, genom att inte bära någon börda, när ni går in genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, då skall jag tända en eld i dess portar, och den skall förtära Jerusalems palats, och inte bli utsläckt.

SKJVB™ – marginalnoter till Jeremia kap. 17

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 5 [*Notering: ”gör kött till sin arm”. Uttrycket är en bild för att sätta sin tillit till mänsklig styrka i stället för till HERREN. I Bibeln symboliserar armen kraft, makt och det man stöder sig på, medan kött betecknar människans svaghet och dödlighet. Den som gör kött till sin arm gör mänsklig förmåga till sitt stöd i stället för att förtrösta på Gud. Jfr Jes 31:3: ”Egyptierna är människor och inte Gud; deras hästar är kött och inte ande.”.]

v. 9 [*Språknot: ”fördärvat bortom bot”. KJV:s ”desperately wicked” återger ett hebreiskt ord (אָנַשׁ ’ânaš) som bokstavligen beskriver något obotligt, hopplöst sjukt eller bortom botemedel. Betoningen ligger därför inte bara på hjärtats ondska, utan på dess djupa och obotliga fördärv. Därför följer den retoriska frågan: ”Vem kan känna det?” Svaret ges i nästa vers: ”Jag, HERREN, utforskar hjärtat.”. Jfr Jer 15:18, där samma hebreiska rot används om ett obotligt sår.]

v. 11 [*Språknot: ”Såsom rapphönan ruvar på ägg men inte kläcker dem”. Liknelsen beskriver något som inte leder till det avsedda resultatet. KJV säger endast att rapphönan ruvar på ägg men inte kläcker dem, utan att förklara orsaken. På samma sätt skall den som skaffar sig rikedom på orättfärdigt sätt förlora den innan livet är slut och stå kvar som en dåre. Vissa äldre uttolkare menade att rapphönan syftar på en fågel som ruvar på andra fåglars ägg, men detta sägs inte uttryckligen i Bibeltexten och bör därför inte läsas in i versen.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 18

1 Genom förebilden med en krukmakare visas Guds absoluta makt över nationerna. 11 Domar hotas över Juda för hennes märkliga avfall. 18 Jeremia ber mot sina sammansvurna motståndare.


Jer 18:1 ORDET som kom till Jeremia från HERREN, och sade,

Jer 18:2 Stå upp, och gå ner till krukmakarens hus, och där skall jag låta dig höra mina ord.

Jer 18:3 Då gick jag ner till krukmakarens hus, och, se, han utförde ett arbete på drejskivan.

Jer 18:4 Och kärlet som han gjorde av lera missformades i krukmakarens hand: då gjorde han om det till ett annat kärl, såsom det syntes gott för krukmakaren att göra.

Jer 18:5 Då kom HERRENS ord till mig, och sade,

Jer 18:6 O Israels hus, kan inte jag göra med er såsom denne krukmakare? säger HERREN. Se, såsom leran är i krukmakarens hand, så är ni i min hand, O Israels hus.

Jer 18:7  Vid den stund jag talar om en nation, och om ett rike, att rycka upp, och bryta ner, och förgöra det;

Jer 18:8 Om den nationen, mot vilket jag har uttalat mig, vänder om från sin ondska, då skall jag ångra det onda som jag hade tänkt göra mot dem.

Jer 18:9 Och vid den stund jag talar om en nation, och om ett rike, att bygga upp och plantera det;

Jer 18:10 Om det gör det som är ont i mina ögon, så att det inte lyder min röst, då skall jag ångra det goda, varmed jag sade att jag skulle göra dem gott.

Jer 18:11 ¶ Tala därför nu till Juda män, och till Jerusalems invånare, och säg, Så säger HERREN; Se, jag formar ont mot er, och uttänker en plan mot er: vänd därför om, var och en från sin onda väg, och gör era vägar och era gärningar goda.

Jer 18:12 Men de sade, Det finns inget hopp: men vi vill vandra efter våra egna planer, och var och en av oss vill följa sitt onda hjärtas inbillning.

Jer 18:13 Därför säger HERREN så; Fråga nu bland hednafolken, vem har hört sådant: Israels jungfru har gjort något mycket förfärligt.

Jer 18:14 Kommer en man att lämna snön från Libanon som kommer från klippan på fältet? eller skall de kalla, rinnande vatten som kommer från en avlägsen plats överges?

Jer 18:15 Ty mitt folk har glömt mig, de har tänt rökelse åt fåfänglighet, och har fått dem att stappla på sina vägar, bort från de gamla stigarna, för att vandra på stigar, en väg som inte är uppbyggd;

Jer 18:16 För att göra deras land till en ödemark, och till ett evigt åtlöje; var och en som går förbi det skall häpna, och skaka på huvudet. *

Jer 18:17 Såsom med en östanvind skall jag skingra dem inför fienden; Jag skall visa dem ryggen, och inte ansiktet, på deras olyckas dag.

Jer 18:18 ¶ Då sade de, Kom, låt oss smida planer mot Jeremia; ty lagen skall inte gå förlorad från prästen, inte heller rådet från den vise, eller ordet från profeten. Kom, och låt oss slå honom med tungan, och inte ge akt på något av hans ord.

Jer 18:19 Ge akt på mig, O HERRE, och hör rösten av dem som tvistar med mig.

Jer 18:20 Skall ont vedergällas för gott? ty de har grävt en grop för min själ. Kom ihåg att jag stod inför dig för att tala gott för dem, och för att vända bort din vrede från dem.

Jer 18:21 Därför överlämna deras barn åt hungersnöden, och utgjut deras blod genom svärdets makt; och låt deras hustrur bli barnlösa, och änkor; och låt deras män överlämnas åt döden; låt deras unga män bli slagna med svärdet i striden.

Jer 18:22 Låt ett rop höras från deras hus, när du plötsligt låter en härskara komma över dem: ty de har grävt en grop för att fånga mig, och gömt snaror för mina fötter.

Jer 18:23 Men du, O HERRE, känner alla deras rådslag mot mig för att döda mig: förlåt inte deras missgärning, och utplåna inte deras synd inför ditt ansikte, utan låt dem störtas inför dig; handla med dem i tiden för din vrede.

SKJVB™ – marginalnoter till Jeremia kap. 18

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 16 [*Språknot: ”ett evigt åtlöje”. KJV:s ”a perpetual hissing” återger ett hebreiskt uttryck (שָׁרַק šâraq) som bokstavligen syftar på ett visslande eller väsande ljud, men som i profetlitteraturen betecknar människors reaktion av häpnad, hån och förakt inför Guds dom över ett land eller en stad. Uttrycket följs här av: ”var och en som går förbi det skall häpna och skaka på huvudet”, vilket förklarar dess innebörd. Jfr Jer 19:8; 25:9; 25:18; 29:18; 51:37.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 19

1 Genom förebilden att krossa en krukmakares kärl förutsägs Judarnas ödeläggelse för deras synders skull.


Jer 19:1 SÅ säger HERREN, Gå och skaffa dig en krukmakares lerflaska, och ta med dig några av folkets äldste, och några av prästernas äldste;

Jer 19:2 Gå sedan ut till Hinnoms sons dal, som ligger vid ingången till den östra porten, och förkunna där de ord som jag skall tala till dig, *

Jer 19:3 Och säg, Hör HERRENS ord, O ni Juda kungar, och ni Jerusalems invånare; Så säger HERREN härskarornas Gud, Israels Gud; Se, jag skall föra ont över denna plats, så att det skall ringa i öronen på var och en som hör det.

Jer 19:4 Därför att de har övergett mig, och gjort denna plats främmande, och där tänt rökelse åt andra gudar, som varken de själva eller deras fäder, eller Juda kungar har känt, och har fyllt denna plats med oskyldigas blod; *

Jer 19:5 De har också byggt Baals offerhöjder, för att bränna sina söner i eld till brännoffer åt Baal, något som jag inte har befallt, eller talat om, och som aldrig kom upp i mitt sinne: *

Jer 19:6 Därför, se, de dagar kommer, säger HERREN, då denna plats inte längre skall kallas Tophet, eller Hinnoms sons dal, utan Slaktens dal. *

Jer 19:7 Och jag skall göra Juda och Jerusalems rådslag om intet på denna plats; och jag skall låta dem falla för svärdet inför sina fiender, och genom deras hand som söker deras liv: och deras döda kroppar skall jag ge till föda åt himmelens fåglar, och jordens djur.

Jer 19:8 Och jag skall göra denna stad till en ödemark, och till ett åtlöje; var och en som går förbi den skall häpna och vissla på grund av alla dess plågor. *

Jer 19:9 Och jag skall låta dem äta sina söners kött och sina döttrars kött, och var och en skall äta sin väns kött under belägringen och trångmålet, varmed deras fiender, och de som söker deras liv, skall tränga dem.

Jer 19:10 Sedan skall du krossa flaskan inför ögonen på de män som har gått med dig,

Jer 19:11 Och säga till dem, Så säger HERREN härskarornas Gud; Just så skall jag krossa detta folk och denna stad, såsom man krossar ett krukmakarkärl, som inte kan göras helt igen: och de skall begrava dem i Tophet, till dess det inte längre finns någon plats att begrava på.

Jer 19:12 Så skall jag göra med denna plats, säger HERREN, och med dess invånare, ja, jag skall göra denna stad såsom Tophet:

Jer 19:13 Och Jerusalems hus, och Juda kungars hus, skall bli orena såsom Tophets plats, därför att de på alla taken till dessa hus har tänt rökelse åt hela himlens härskara, och utgjutit dryckesoffer åt andra gudar.

Jer 19:14 Sedan kom Jeremia från Tophet, dit HERREN hade sänt honom för att profetera; och han ställde sig på förgården till HERRENS hus; och sade till allt folket,

Jer 19:15 Så säger HERREN härskarornas Gud, Israels Gud; Se, jag skall föra över denna stad och över alla dess städer all den olycka som jag har uttalat mot den, därför att de har gjort sina nackar hårda, för att inte höra mina ord.

SKJVB™ – marginalnoter till Jeremia kap. 19

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 3 [*Språknot: ”den östra porten”. KJV återger här den hebreiska benämningen med ”the east gate” (den östra porten). Äldre svenska Biblar återger däremot portens namn olika. Carl XII Bibel (1703) har ”Tegelporten” (Tegelportenom), medan andra översättningar återger ”Lerskärvsporten”. Skillnaden beror på att den hebreiska benämningen är ovanlig och har tolkats på olika sätt. En vanlig uppfattning är att namnet syftar på en plats där krossade lerkärl eller keramikskärvor kastades, vilket passar väl ihop med den profetiska handlingen i detta kapitel, där Jeremia krossar en krukmakares flaska (v. 10–11). Andra menar att namnet har anknytning till tegel- eller lertillverkning. KJV väljer i stället en geografisk beskrivning – ”den östra porten” – som placerar platsen vid Hinnoms sons dal utan att binda översättningen till någon särskild tolkning av portens namn. Jfr Jer 19:10–11.]

v. 4–6 [*Notering: Tophet, i Hinnoms sons dal söder om Jerusalem, blev en plats för Judas avfall där man offrade barn åt Baal och Molek genom eld (2 Kung 23:10; Jer 7:31–32; 32:35). HERREN förklarar uttryckligen att sådana offer varken hade befallts av honom, uttalats av honom eller ens kommit upp i hans hjärta. Barnoffren stod alltså i direkt motsats till Guds vilja. På grund av dessa styggelser skulle platsen inte längre kallas Tophet eller Hinnoms sons dal, utan Slaktens dal, eftersom den skulle bli en plats för Guds dom över Juda. Namnet Hinnoms dal (Ge Hinnom) blev senare grunden för det grekiska ordet Gehenna, som i Nya Testamentet används av Jesus som beteckning på den slutliga domen och helvetets eld (Matt 5:22, 29–30; 10:28; 23:33; Mark 9:43–48). Den historiska plats som hade blivit förknippad med synd, orenhet och dom blev därmed en kraftfull bild av den eviga domen.]

v. 8 [*Språknot: ”ett åtlöje… vissla”. KJV använder här både substantivet ”an hissing” och verbet ”hiss”. Det hebreiska uttrycket syftar bokstavligen på ett visslande eller väsande ljud, men används i profetlitteraturen som en bild för häpnad, hån och förakt över den dom som drabbat ett land eller en stad. Därför återges substantivet här med ”ett åtlöje”, medan verbet behålls som ”vissla”: ”Var och en som går förbi den skall häpna och vissla på grund av alla dess plågor.”. Den förbipasserandes visslande uttrycker häpnad och förfäran över stadens ödeläggelse. Jfr Jer 18:16; 25:9, 18; 29:18; 51:37.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 20

1 Pashur, som slår Jeremia, får ett nytt namn, och en fruktansvärd dom. 7 Jeremia klagar över förakt, 10 över svek, 14 och över sin födelse.


Jer 20:1 NU hörde prästen Pashur, Immers son, som också var föreståndare i HERRENS hus, att Jeremia profeterade dessa ord.

Jer 20:2 Då slog Pashur profeten Jeremia, och satte honom i stocken som stod vid Benjamins övre port, vilken låg vid HERRENS hus.

Jer 20:3 Och det skedde dagen därpå, att Pashur tog ut Jeremia ur stocken. Då sade Jeremia till honom, HERREN har inte kallat ditt namn Pashur, utan Magor-Missabib.

Jer 20:4 Ty så säger HERREN, Se, jag skall göra dig till en skräck för dig själv, och för alla dina vänner: och de skall falla för sina fienders svärd, och dina ögon skall se det: och jag skall ge hela Juda i den Babyloniske kungens hand, och han skall föra dem bort som fångar till Babylon, och döda dem med svärdet.

Jer 20:5 Dessutom skall jag överlämna all denna stads rikedom, och all dess möda, och alla dess dyrbara ting, och alla Juda kungars skatter skall jag ge i deras fienders hand. och de skall plundra dem, och ta dem, och föra dem till Babylon.

Jer 20:6 Och du, Pashur, och alla som bor i ditt hus skall gå i fångenskap: och du skall komma till Babylon, och där skall du dö, och där bli begraven, du, och alla dina vänner, för vilka du har profeterat lögn.

Jer 20:7 ¶ O HERRE, du har bedragit mig, och jag blev bedragen. Du är starkare än jag och har fått överhanden: Jag har blivit till åtlöje hela dagen, var och en hånar mig. *

Jer 20:8 Ty sedan jag talade, har jag ropat, Jag har ropat våld och förödelse; ty HERRENS ord har blivit till smälek, och hån för mig, hela dagen.

Jer 20:9 Då sade jag, jag vill inte mer nämna honom, eller tala i hans namn. Men hans ord var i mitt hjärta såsom en brinnande eld, instängd i mina ben, och jag blev trött av att hålla det tillbaka, och jag kunde inte.

Jer 20:10 ¶ Ty jag hörde mångas förtal, skräck på alla sidor. Anmäl honom, sade de, så skall vi anmäla honom. Alla mina förtrogna vaktade på att jag skulle snava, och sade, Kanske låter han sig övertalas, så att vi får överhanden över honom, och kan hämnas på honom.

Jer 20:11 Men HERREN är med mig såsom en väldig och fruktansvärd hjälte: därför skall mina förföljare snava, och de skall inte segra: de skall komma på stor skam; därför att de inte har haft framgång: deras eviga förödmjukelse skall aldrig glömmas.

Jer 20:12 Men, O HERRE härskarornas Gud, du som prövar den rättfärdige, och ser njurarna och hjärtat, låt mig få se din hämnd över dem: ty för dig har jag lagt fram min sak.

Jer 20:13 Sjung till HERREN, prisa ni HERREN: ty han har befriat den fattiges själ från de ontgörandes hand.

Jer 20:14 ¶ Förbannad vare den dag då jag föddes: den dag då min moder födde mig, må inte vara välsignad.

Jer 20:15 Förbannad vare den man som kom med bud till min fader, och sade, Ett gossebarn är fött åt dig; och gjorde honom mycket glad.

Jer 20:16 Och den mannen må bli såsom de städer som HERREN omstörtade, utan att ångra det: och låt honom höra ropet om morgonen, och stridslarmet vid middagstid;

Jer 20:17 Därför att han inte dödade mig i moderlivet; så att min moder hade blivit min grav, och hennes moderliv alltid hade förblivit havande med mig.

Jer 20:18 Varför kom jag ut ur moderlivet för att få se möda och sorg, och för att mina dagar skulle förgås i skam?

SKJVB™ – marginalnoter till Jeremia kap. 20

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 7 [*Notering: ”Du har bedragit mig”. Jeremia uttrycker här sin djupa förtvivlan över den profetiska kallelse som har lett till hån, förföljelse och lidande. KJV återger det hebreiska verbet (פָּתָה p̱âṯâ) med ”deceived” (bedragit), och profeten beskriver sin egen upplevelse av att ha blivit övermannad av den kallelse Gud gav honom. Detta är ett klagorop från profeten, inte ett påstående att HERREN handlar bedrägligt eller talar osanning. Samma kapitel visar Jeremias starka känsloväxlingar: han klagar inför Gud (v. 7–8), bekänner att han inte kan tiga eftersom HERRENS ord är som en brinnande eld i hans inre (v. 9), prisar HERREN (v. 13) och förbannar sedan dagen då han föddes (v. 14–18). Jfr Jer 1:18–19; 15:18–21; 1 Kor 9:16.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 21

1 Sidkia sänder till Jeremia för att fråga om utgången av Nebukadressars krig. 3 Jeremia förutsäger en hård belägring och en eländig fångenskap. 8 Han råder folket att ge sig åt Kaldéerna, 11 och förebrår kungens hus.


Jer 21:1 ORDET som kom till Jeremia från HERREN, när kung Sidkia sände till honom Pashur, Malkias son, och prästen Sefanja, Maasejas son, och sade,

Jer 21:2 Fråga, jag ber dig, HERREN för oss; ty Nebukadressar, kungen i Babylon, för krig mot oss; kanske skall HERREN handla med oss enligt alla sina underbara gärningar, så att han drar bort från oss.

Jer 21:3 ¶ Då sade Jeremia till dem, Så skall ni säga till Sidkia:

Jer 21:4 Så säger HERREN, Israels Gud; Se, jag skall vända tillbaka de stridsvapen som är i era händer, med vilka ni strider mot kungen i Babylon, och mot Kaldéerna, som belägrar er utanför murarna. och jag skall samla dem mitt i denna stad.

Jer 21:5 Och jag själv skall strida mot er med uträckt hand och med stark arm, ja, i vrede, och i raseri, och i stor förtörnelse.

Jer 21:6 Och jag skall slå invånarna i denna stad, både människor och djur: de skall dö av en svår pest.

Jer 21:7 Och därefter, säger HERREN, skall jag överlämna Sidkia, Juda kung, och hans tjänare, och folket, och dem som är kvar i denna stad efter pesten, efter svärdet, och efter hungersnöden, i Nebukadressars, den Babyloniske kungens, hand och i deras fienders hand, och i deras hand som söker deras liv: och han skall slå dem med svärdets egg; han skall inte skona dem, inte heller visa medlidande, eller barmhärtighet.

Jer 21:8 ¶ Och till detta folk skall du säga, Så säger HERREN; Se, jag lägger fram för er livets väg, och dödens väg.

Jer 21:9 Han som stannar kvar i denna stad skall dö genom svärdet, och genom hungersnöden och genom pesten: men han som går ut, och ger sig åt Kaldéerna som belägrar er, han skall leva, och hans liv skall bli honom till ett byte.

Jer 21:10 Ty jag har vänt mitt ansikte mot denna stad till ont, och inte till något gott, säger HERREN: den skall ges i den Babyloniske kungens hand, och han skall bränna upp den med eld.

Jer 21:11 ¶ Och angående Juda kungs hus, skall du säga, Hör ni HERRENS ord.

Jer 21:12 O Davids hus, så säger HERREN; Skipa rätt varje morgon, och befria honom som har blivit plundrad ur förtryckarens hand, så att inte min vrede bryter fram såsom eld, och brinner så att ingen kan släcka den, på grund av era onda göranden.

Jer 21:13 Se, jag är emot dig, O dalens invånare, och slättens klippa, säger HERREN; ni som säger, Vem skall komma ner mot oss? eller vem skall gå in i våra boningar?

Jer 21:14 Men jag skall straffa er efter frukten av era göranden, säger HERREN: och jag skall tända en eld i dess skog, och den skall förtära allt däromkring.

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 22

1 Han uppmanar till omvändelse med löften och hotelser. 10 Domen över Shallum, 13 över Jojakim, 20 och över Konja.


Jer 22:1 SÅ säger HERREN; Gå ner till Juda kungs hus, och tala där detta ord,

Jer 22:2 Och säg, Hör HERRENS ord, O Juda kung, som sitter på Davids tron, du, och dina tjänare, och ditt folk som går in genom dessa portar:

Jer 22:3 Så säger HERREN; Skipa rätt och rättfärdighet, och befria den som har blivit plundrad ur förtryckarens hand: och gör inte orätt, bruka inte våld mot främlingen, den faderlöse, eller änkan, och utgjut inte oskyldigt blod på denna plats.

Jer 22:4 Ty om ni verkligen gör detta, då skall kungar som sitter på Davids tron gå in genom detta hus portar, ridande i vagnar och på hästar, han, och hans tjänare, och hans folk.

Jer 22:5 Men om ni inte vill höra dessa ord, svär jag vid mig själv, säger HERREN, att detta hus skall bli en ödemark.

Jer 22:6 Ty så säger HERREN om Juda kungs hus; Du är för mig såsom Gilead, såsom Libanons höjd: men sannerligen, jag skall göra dig till en vildmark, och städer där ingen bor.

Jer 22:7 Och jag skall bereda förgörare mot dig, var och en med sina vapen: och de skall hugga ner dina utvalda cedrar, och kasta dem i elden.

Jer 22:8 Och många nationer skall gå förbi denna stad, och de skall säga, var och en till sin nästa, Varför har HERREN gjort så mot denna stora stad?

Jer 22:9 Då skall de svara, Därför att de övergav HERRENS, sin Guds, förbund, och tillbad andra gudar, och tjänade dem.

Jer 22:10 ¶ Gråt inte över den döde, och begråt honom inte: utan gråt bitterligen över honom som går bort: ty han skall aldrig mer återvända, eller få se sitt fädernesland.

Jer 22:11 Ty så säger HERREN om Shallum, Josias son, Juda kung, som regerade i sin fader Josias ställe, och som gick bort från denna plats; Han skall aldrig mer återvända hit:

Jer 22:12 Utan han skall dö på den plats dit de har fört honom bort som fånge, och detta land skall han inte få se igen.

Jer 22:13 ¶ Ve honom som bygger sitt hus med orättfärdighet, och sina salar med orätt; som låter sin nästa arbeta utan lön, och inte ger honom betalning för hans arbete;

Jer 22:14 Som säger, Jag skall bygga mig ett rymligt hus med stora salar, och hugger ut fönster åt sig; klär det med cederträ, och målar det med cinnoberrött.

Jer 22:15 Skall du regera, därför att du tävlar i cederträ? åt och drack inte din fader, och skipade rätt och rättfärdighet? ochgick det väl för honom.

Jer 22:16 Han dömde den fattiges och den behövandes sak; då gick det väl med honom: var inte detta att känna mig? säger HERREN.

Jer 22:17 Men dina ögon och ditt hjärta söker inget annat än din girighet, och att utgjuta oskyldigt blod, och att utöva förtryck, och våld.

Jer 22:18 Därför säger HERREN så om Jojakim, Josias son, Juda kung: De skall inte begråta honom, och säga: Ack, min broder! Eller, Ack, min syster! de skall inte begråta honom, och säga, Ack, herre! Eller, Ack, hans härlighet!

Jer 22:19 Han skall begravas såsom en åsna begravs, släpas bort och kastas ut utanför Jerusalems portar.

Jer 22:20 ¶ Gå upp på Libanon, och ropa; och höj din röst i Bashan, och ropa från bergspassen: ty alla dina älskare har blivit förgjorda.

Jer 22:21 Jag talade till dig när det gick väl för dig, men du sade, jag vill inte höra. Så har ditt sätt varit från din ungdom, att du inte har lytt min röst.

Jer 22:22 Vinden skall föra bort alla dina herdar, och dina älskare skall gå i fångenskap: då skall du sannerligen komma på skam och bli förödmjukad för all din ondska.

Jer 22:23 O Libanons invånare, som har ditt bo bland cedrarna, hur skall du jämra dig när födslovåndor kommer över dig, smärta såsom hos en kvinna som föder! *

Jer 22:24 Så sant jag lever, säger HERREN, även om Konja, Jojakims son, Juda kung, vore signetringen på min högra hand, skulle jag ändå rycka bort dig därifrån;

Jer 22:25 Och jag skall ge dig i deras hand som söker ditt liv, och i deras hand vilkas ansikten du fruktar, ja, i Nebukadressars, den Babyloniske kungens hand, och i Kaldéernas hand.

Jer 22:26 Och jag skall kasta ut dig, och din moder som födde dig till ett annat land, där ni inte föddes; och där skall ni dö.

Jer 22:27 Men till det land dit de längtar efter att få återvända, skall de inte återvända.

Jer 22:28 Är denne man Konja en föraktad sönderslagen avgudabild? är han ett kärl som ingen har behag till? varför har han och hans säd blivit bortkastade, och kastats till ett land som de inte känner?

Jer 22:29 O jord, jord, jord, hör HERRENS ord!

Jer 22:30 Så säger HERREN, Skriv upp denne man såsom barnlös, en man som inte skall ha framgång i sina dagar: ty ingen av hans säd skall ha framgång, med att sitta på Davids tron, och regera vidare över Juda.

SKJVB™ – marginalnoter till Jeremia kap. 22

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 23 [*Språknot: ”hur skall du jämra dig”. KJV:s ”how gracious shalt thou be” använder gracious i en äldre engelsk betydelse och syftar inte på att vara nådig eller vänlig. Uttrycket är ironiskt och beskriver hur den som nu känner sig trygg och upphöjd snart skall bli djupt bedrövad när ”pangs” (svåra våndor) kommer över henne, såsom hos en kvinna i födslovåndor. Bilden betonar hur snabbt människans självsäkerhet kan förvandlas till hjälplöshet när Guds dom kommer. Jfr Jer 4:31; 6:24; 13:21.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 23

1 Han profeterar om återupprättelsen av den skingrade hjorden. 5 Kristus skall regera och frälsa dem. 9 Mot falska profeter, 33 och mot dem som hånar de sanna profeterna.


Jer 23:1 VE de herdar som fördärvar och skingrar fåren på mitt bete! säger HERREN.

Jer 23:2 Därför säger HERREN, Israels Gud, så mot herdarna som föder mitt folk; Ni har skingrat min hjord, och drivit bort dem, och inte tagit hand om dem: se, jag skall hemsöka er för ondskan i era göranden, säger HERREN.

Jer 23:3 Och jag skall samla kvarlevan av min hjord från alla de länder dit jag har drivit dem, och föra dem tillbaka till deras betesmarker; och de skall vara fruktsamma och föröka sig.

Jer 23:4 Och jag skall sätta herdar över dem som skall föda dem: och de skall inte längre frukta, eller bli förskräckta, inte heller skall någon av dem saknas, säger HERREN. *

Jer 23:5 ¶ Se, de dagar kommer, säger HERREN, då jag skall låta en rättfärdig Gren växa upp åt David, och en Kung skall regera, och ha framgång och skall skipa dom och rättfärdighet på jorden. *

Jer 23:6 I hans dagar skall Juda bli frälst, och Israel skall bo i trygghet: och detta är hans namn varmed han skall kallas, HERREN VÅR RÄTTFÄRDIGHET.

Jer 23:7 Därför, se, de dagar kommer, säger HERREN, då man inte längre skall säga, HERREN lever, han som förde Israels barn upp ur Egyptens land;

Jer 23:8 Utan, HERREN lever, han som förde upp och ledde säden av Israels hus ut från landet i norr, och från alla de länder dit jag hade drivit dem; och de skall bo i sitt eget land.

Jer 23:9 ¶ Mitt hjärta är krossat inom mig på grund av profeterna; alla mina ben skakar; jag är såsom en drucken man, och såsom en man som vinet har övermannat, på grund av HERREN, och på grund av hans helighets ord.

Jer 23:10 Ty landet är fullt av äktenskapsbrytare; ty på grund av förbannelsen sörjer landet; vildmarkens betesmarker har torkat ut, och deras väg är ond, och deras kraft är inte rätt.

Jer 23:11 Ty både profet och präst är vanhelgade; Ja, i mitt hus har jag funnit deras ondska, säger HERREN.

Jer 23:12 Därför skall deras väg bli för dem såsom hala vägar i mörkret: de skall drivas fram, och falla där: ty jag skall föra olycka över dem, ja, deras hemsökelses år, säger HERREN.

Jer 23:13 Och jag har sett dårskap hos Samarias profeter; de profeterade i Baal, och förledde mitt folk Israel.

Jer 23:14 Jag har också sett något förfärligt hos Jerusalems profeter: de begår äktenskapsbrott, och vandrar i lögn: de styrker också de ontgörandes händer, så att ingen vänder om från sin ondska: de är alla för mig såsom Sodom, och dess invånare såsom Gomorra.

Jer 23:15 Därför säger HERREN härskarornas Gud så om profeterna; Se, jag skall ge dem malört att äta, och vatten av galla att dricka: ty från Jerusalems profeter har hädelse gått ut över hela landet.

Jer 23:16 Så säger HERREN härskarornas Gud, Lyssna inte till de ord som profeterna profeterar för er: De gör er fåfängliga: de talar en syn från sitt eget hjärta, och inte ut från HERRENS mun.

Jer 23:17 De säger ständigt till dem som föraktar mig, HERREN har sagt, Ni skall ha frid; och till var och en som vandrar efter sitt eget onda hjärtas inbillning säger de, Inget ont skall komma över er.

Jer 23:18 Ty vem har stått i HERRENS råd, och uppfattat och hört hans ord? vem har gett akt på hans ord, och hört det?

Jer 23:19 Se, en HERRENS virvelvind har gått ut i vrede, ja, en våldsam virvelvind: den skall falla våldsamt över de ondas huvud.

Jer 23:20 HERRENS vrede skall inte vända tillbaka, förrän han har utfört, och fullbordat sitt hjärtas tankar: i de sista dagarna skall ni förstå det fullkomligt.

Jer 23:21 Jag har inte sänt dessa profeter, ändå sprang de: jag har inte talat till dem, ändå profeterade de.

Jer 23:22 Men om de hade stått i mitt råd, och låtit mitt folk höra mina ord, då skulle de ha vänt dem om från deras onda väg, och från ondskan i deras göranden.

Jer 23:23 Är jag en Gud endast på nära håll, säger HERREN, och inte också en Gud långt borta?

Jer 23:24 Kan någon gömma sig på hemliga platser så att jag inte ser honom? säger HERREN. Fyller inte jag himmel och jord? säger HERREN.

Jer 23:25 Jag har hört vad profeterna har sagt, de som profeterar lögn i mitt namn, och säger, Jag har drömt, jag har drömt.

Jer 23:26 Hur länge skall detta finnas i hjärtat hos de profeter som profeterar lögn? Ja, de är profeter för sitt eget hjärtas bedrägeri.

Jer 23:27 De tänker få mitt folk att glömma mitt namn genom sina drömmar som de berättar, var och en för sin nästa, liksom deras fäder glömde mitt namn för Baals skull.

Jer 23:28 Den profet som har en dröm, må berätta en dröm; men han som har mitt ord, låt honom troget tala mitt ord. Vad har agnarna gemensamt med vetet? säger HERREN.

Jer 23:29 Är inte mitt ord såsom en eld? säger HERREN; och såsom en hammare som krossar klippan i bitar?

Jer 23:30 Därför, se, jag är emot profeterna, säger HERREN, som stjäl mina ord, var och en från sin nästa.

Jer 23:31 Se, jag är emot profeterna, säger HERREN, som använder sina tungor, och säger, Han säger.

Jer 23:32 Se, jag är emot dem som profeterar falska drömmar, säger HERREN, och berättar dem, och förleder mitt folk genom sina lögner, och genom sitt lättsinne; ändå har jag varken sänt dem, eller befallt dem: därför skall de inte vara detta folk till någon nytta alls, säger HERREN.

Jer 23:33 ¶ Och när detta folk, eller en profet, eller en präst, frågar dig, och säger, Vad är HERRENS börda? då skall du säga till dem, Vilken börda? Jag skall överge er, säger HERREN.

Jer 23:34 Och vad gäller den profet, och den präst, och det folk, som säger, HERRENS börda, den mannen och hans hus skall jag hemsöka.

Jer 23:35 Så skall ni säga, var och en till sin nästa, och var och en till sin broder: Vad har HERREN svarat? och, Vad har HERREN talat?

Jer 23:36 Men HERRENS börda skall ni inte längre nämna: ty var och ens eget ord skall bli hans börda; eftersom ni har förvrängt den levande Gudens ord, HERREN härskarornas, vår Guds, ord.

Jer 23:37 Så skall du säga till profeten, Vad har HERREN svarat dig? och, Vad har HERREN talat?

Jer 23:38 Men eftersom ni säger, HERRENS börda; därför säger HERREN så; Därför att ni säger detta ord, HERRENS börda, fastän jag har sänt till er, och sagt: Ni skall inte säga, HERRENS börda;

Jer 23:39 Därför, se, jag, ja, jag skall helt och hållet glömma er, och överge er, och den stad som jag gav åt er och era fäder, och kasta bort er från mitt ansikte:

Jer 23:40 Och jag skall lägga evig smälek över er, och en evig skam, som aldrig skall glömmas.

SKJVB™ – marginalnoter till Jeremia kap. 23

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 4 [*Språknot: ”inte heller skall någon av dem saknas”. KJV lyder: “neither shall they be lacking”. Uttrycket syftar på hjorden, inte på dess ägodelar eller försörjning. Sammanhanget handlar om de herdar som hade skingrat HERRENS hjord (v. 1–2), om hur HERREN själv skall samla den (v. 3) och sätta trogna herdar över den (v. 4). Löftet avslutas därför med att ingen av fåren längre skall saknas. En återgivning som ”de skall inte sakna något” flyttar fokus från hjorden till dess behov. KJV betonar i stället att ingen av HERRENS får skall gå förlorad eller fattas. Jfr Hes 34:11–16; Joh 10:27–29; Luk 15:4.]

v. 5 [*Notering: Den ”rättfärdiga Grenen” är en profetia om Messias, Jesus Kristus, som skulle komma ur Davids släkt. Bilden av en gren eller rotskott beskriver hur en ny kung skall växa fram ur Davids hus, trots att kungadömet tycktes vara nedhugget. Han skall regera såsom den rättmätige Davids Son och skipa dom och rättfärdighet på jorden. Denna profetia uppfylls slutligt när Kristus återkommer för att upprätta sitt rike och regera från Davids tron över Israels hus (Luk 1:32–33). Samma Messias kallas i nästa vers ”HERREN VÅR RÄTTFÄRDIGHET”, vilket vittnar om både hans gudom och hans verk som sitt folks rättfärdighet. Jfr Jes 4:2; 11:1–5; Jer 33:15–16; Sak 3:8; 6:12; Luk 1:32–33; Upp 19:11–16.]

v. 11 [*Notering: ”Både profet och präst är vanhelgade.”. De som skulle vara helgade åt Herren hade blivit motsatsen. Gud skiljer i denna vers mellan deras vanhelgade tillstånd (profane) och deras onda gärningar (wickedness), vilka till och med utfördes i Hans hus. Detta understryker att yttre religiös tjänst inte kan ersätta ett helgat liv inför Gud (jfr Hes 44:23).]

[*Språknot v. 11: ”Vanhelgade” (hebr. ḥānēph, KJV profane) betecknar inte bara människor som syndar, utan sådana som har gjort det heliga orent eller behandlat det utan vördnad. Ordet står i motsats till det som är heligt och avskilt för Gud (jfr Hes 22:26; 44:23). I Jeremia syftar det på profeter och präster som genom sitt liv och sin tjänst har vanhelgat sitt heliga uppdrag.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 24

1 Under förebilden med goda och dåliga fikon 4 förutsäger han återupprättelsen av dem som var i fångenskap, 8 och Sidkias och de övrigas ödeläggelse.


Jer 24:1 HERREN visade mig, och, se, två korgar med fikon stod framför HERRENS tempel, efter det att Nebukadressar, kungen i Babylon, hade fört bort Jekonja, Jojakims son, Juda kung, i fångenskap, tillsammans med Juda furstar, och timmermännen och smederna, från Jerusalem, och fört dem till Babylon.

Jer 24:2 Den ena korgen innehöll mycket goda fikon, såsom de först mogna fikonen: och den andra korgen innehöll mycket dåliga fikon, så dåliga att de inte kunde ätas. *

Jer 24:3 Då sade HERREN till mig, Vad ser du, Jeremia? Och jag sade, Fikon; de goda fikonen, är mycket goda; och de dåliga, är mycket dåliga, så dåliga att de inte kan ätas.

Jer 24:4 ¶ Åter kom HERRENS ord till mig, och sade,

Jer 24:5 Så säger HERREN, Israels Gud; Liksom dessa goda fikon, skall jag se till dem av Juda fångar, som jag har sänt bort från denna plats till Kaldéernas land, för deras bästa.

Jer 24:6 Ty jag skall fästa mina ögon på dem till det goda, och jag skall föra dem tillbaka till detta land: och jag skall bygga upp dem, och inte bryta ner dem; och jag skall plantera dem, och inte rycka upp dem.

Jer 24:7 Och jag skall ge dem ett hjärta att känna mig, att jag är HERREN: och de skall vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud: ty de skall vända om till mig av hela sitt hjärta.

Jer 24:8 ¶ Men såsom de dåliga fikonen, som inte kan ätas, därför att de är så dåliga; sannerligen, så säger HERREN, Så skall jag göra med Sidkia, Juda kung, och hans furstar, och kvarlevan av Jerusalem, som är kvar i detta land, och dem som bor i Egyptens land:

Jer 24:9 Och jag skall överlämna dem till att flyttas omkring till olycka för dem i alla jordens riken, till smälek och ett ordspråk, till hån och en förbannelse, på alla de platser dit jag skall driva dem.

Jer 24:10 Och jag skall sända svärdet, hungersnöden, och pesten, ibland dem, till dess de har blivit utrotade från det land som jag gav åt dem och deras fäder.

SKJVB™ – marginalnoter till Jeremia kap. 24

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 2 [*Språknot: ”Dåliga fikon”. Det hebreiska ordet raʿ används genomgående i både vers 2 och 3 och kan betyda ond, dålig, skadlig eller usel, beroende på sammanhanget. KJV varierar återgivningen med ”naughty”, ”bad” och ”evil”. I vers 2 beskriver ordet fikonens dåliga kvalitet – de är så dåliga att de inte kan ätas. I vers 3 börjar HERREN förklara synens andliga innebörd, vilket förbereder för vers 8 där de dåliga fikonen tydligt representerar de ogudaktiga. Den svenska återgivningen ”dåliga” bevarar den gemensamma grundbetydelsen och låter sammanhanget utveckla den moraliska innebörden. Jfr Webster 1828, Naughtiness: Bad; worthless. (dålig; värdelös).]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 25

1 Jeremia, som tillrättavisar Judarnas olydnad mot Profeterna, 8 förutsäger de sjuttio årens fångenskap, 12 och därefter Babylons förstörelse. 15 Under förebilden med en vinbägare förutsäger han alla nationers fördärv. 34 Herdarnas tjutande.


Jer 25:1 ORDET som kom till Jeremia angående hela Juda folk i Jojakims, Josias sons, Juda kungs, fjärde regeringsår, vilket var Nebukadressars, den Babyloniske kungens, första regeringsår;

Jer 25:2 Vilket profeten Jeremia talade till hela Juda folk, och till alla Jerusalems invånare, och sade,

Jer 25:3 Från Josias, Amons sons, Juda kungs, trettonde regeringsår ända till denna dag, det vill säga i tjugotre år, har HERRENS ord kommit till mig, och jag har talat till er, tidigt stått upp och talat; men ni har inte lyssnat.

Jer 25:4 Och HERREN har sänt till er alla sina tjänare, profeterna, tidigt stått upp och sänt dem; men ni har inte lyssnat, eller vänt ert öra till för att höra.

Jer 25:5 De sade, Vänd nu om, var och en från sin onda väg, och från ondskan i era göranden, så skall ni få bo kvar i det land som HERREN har gett åt er och era fäder för evigt:

Jer 25:6 Gå inte efter andra gudar för att tjäna dem, och tillbe dem, och reta mig inte till vrede genom era händers verk; så skall jag inte göra er något ont.

Jer 25:7 Men ni har inte lyssnat till mig, säger HERREN; så att ni har retat mig till vrede genom era händers verk, till er egen skada.

Jer 25:8 ¶ Därför säger HERREN härskarornas Gud så; Eftersom ni inte har hört mina ord,

Jer 25:9 Se, skall jag sända bud och hämta alla släkter från norr, säger HERREN, och Nebukadressar, kungen i Babylon, min tjänare, och föra dem mot detta land, och mot dess invånare, och mot alla dessa folk runt omkring. Och jag skall fullständigt förgöra dem, och göra dem till häpnad, till ett åtlöje, och till eviga ödemarker.

Jer 25:10 Dessutom skall jag ta bort från dem glädjens röst, och fröjdens röst, brudgummens röst, och brudens röst, ljudet av kvarnstenarna, och lampans ljus.

Jer 25:11 Och hela detta land skall bli en ödemark, och en häpnad; och dessa nationer skall tjäna kungen i Babylon i sjuttio år.

Jer 25:12 ¶ Och det skall ske, när sjuttio år har gått till ända, att jag skall hemsöka kungen i Babylon, och den nationen, säger HERREN, för deras missgärning, likaså Kaldéernas land, och jag skall göra det till eviga ödemarker.

Jer 25:13 Och jag skall låta allt det komma över det landet som jag har talat mot det, allt som är skrivet i denna bok, allt som Jeremia har profeterat mot alla folken.

Jer 25:14 Ty många folk och stora kungar skall också göra dem till sina tjänare: och jag skall vedergälla dem efter deras gärningar, och efter deras händers verk.

Jer 25:15 ¶ Ty så sade HERREN, Israels Gud, till mig; Ta denna vredens vinbägare ur min hand, och låt alla de nationer till vilka jag sänder dig, dricka av den.

Jer 25:16 Och de skall dricka, och ragla, och bli vansinniga, på grund av svärdet som jag skall sända ibland dem. *

Jer 25:17 Då tog jag bägaren ur HERRENS hand, och lät alla de nationer dricka till vilka HERREN hade sänt mig:

Jer 25:18 Nämligen, Jerusalem, och Juda städer, och dess kungar, och dess furstar, för att göra dem till en ödemark, till en häpnad, till ett åtlöje och till en förbannelse, såsom det är denna dag;

Jer 25:19 Farao, Egyptens kung, och hans tjänare, och hans furstar, och allt hans folk;

Jer 25:20 Och allt det blandade folket, och alla kungarna i landet Us, och alla kungarna i Filistéernas land, och Askelon, och Assa, och Ekron, och kvarlevan av Ashdod,

Jer 25:21 Edom, och Moab, och Ammons barn,

Jer 25:22 Och alla kungarna i Tyrus, och alla kungarna i Sidon, och kungarna på öarna bortom havet,

Jer 25:23 Dedan, och Tema, och Bus, och alla dem som bor i de yttersta trakterna,

Jer 25:24 Och alla kungarna i Arabien, och alla kungarna över det blandade folket som bor i öknen,

Jer 25:25 Och alla kungarna i Simri, och alla kungarna i Elam, och alla kungarna i Medien,

Jer 25:26 Och alla kungarna i norr, både fjärran och nära, den ene efter den andre, och alla världens riken som finns på jordens yta: och kungen i Sheshak skall dricka efter dem.

Jer 25:27 Därför skall du säga till dem, Så säger HERREN härskarornas Gud, Israels Gud; Drick ni, och bli druckna, och kräks, och fall, och res er inte mer, på grund av svärdet som jag skall sända ibland er.

Jer 25:28 Och det skall ske, om de vägrar att ta bägaren ur din hand för att dricka, då skall du säga till dem, Så säger HERREN härskarornas Gud; Ni skall sannerligen dricka.

Jer 25:29 Ty, se, jag börjar föra olycka över den stad som är uppkallad efter mitt namn, och skulle då ni bli helt ostraffade? Ni skall inte bli ostraffade: ty jag skall kalla fram ett svärd över alla jordens invånare, säger HERREN härskarornas Gud.

Jer 25:30 Därför skall du profetera alla dessa ord mot dem, och säga till dem, HERREN skall ryta från höjden, och låta sin röst höras från sin heliga boning; han skall mäktigt ryta över sin boning; han skall höja ett segerrop, såsom de som trampar druvorna, mot alla jordens invånare.

Jer 25:31 Ett dån skall nå till jordens yttersta gräns; ty HERREN har en rättssak med folken. han skall hålla dom med allt kött; han skall ge dem som är onda åt svärdet, säger HERREN. *

Jer 25:32 Så säger HERREN härskarornas Gud, Se, olycka skall gå ut från nation till nation, och en stor virvelvind skall väckas upp från jordens yttersta gränser.

Jer 25:33 Och HERRENS slagna skall på den dagen ligga från jordens ena ände till jordens andra ände: de skall inte begråtas, inte samlas ihop, och inte begravas; de skall bli såsom gödsel på marken.

Jer 25:34 ¶ Tjut, ni herdar, och ropa; och vältra er i askan, ni hjordens främsta: ty dagarna för er slakt och er skingring har kommit; och ni skall falla såsom ett dyrbart kärl.

Jer 25:35 Och herdarna skall inte ha någon flyktväg, inte heller skall hjordens främsta kunna undkomma.

Jer 25:36 Ett rop från herdarna, och ett tjut från hjordens främsta, skall höras: ty HERREN har ödelagt deras betesmark.

Jer 25:37 Och de fridfulla boningarna är ödelagda på grund av HERRENS brinnande vrede.

Jer 25:38 Han har övergett sitt gömställe, såsom lejonet: ty deras land har blivit en ödemark på grund av förtryckarens raseri, och på grund av hans brinnande vrede.

SKJVB™ – marginalnoter till Jeremia kap. 25

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 16 [*Språknot: ”ragla”. KJV ”be moved” betyder här inte att bli känslomässigt berörd, utan att skakas, vackla eller bringas ur fattningen. Det hebreiska verbet används om kraftig skakning eller våldsam rörelse. I bilden av vredens vinbägare beskriver uttrycket hur folken först dricker, därefter börjar vackla och slutligen blir vansinniga på grund av svärdet som HERREN sänder ibland dem. Återgivningen ”ragla” i SKJVB™ bevarar denna stegring och passar väl ihop med bilden av en vinbägare som leder till Guds dom. Jfr Carl XII:s Bibel: ”raga”.]

v. 31 [*Språknot: ”HERREN har en rättssak med folken”. KJV:s ”controversy” återger det hebreiska rîḇ, ett juridiskt ord som betecknar en rättssak, tvist eller sak inför domstol. Uttrycket beskriver HERREN som domaren som träder fram för att hålla dom över nationerna. Detta bekräftas av fortsättningen: ”han skall hålla dom med allt kött.”. Jfr Jes 3:13; Hos 4:1; Mik 6:2.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 26

Jeremia uppmanar genom löften och hotelser till omvändelse. 8 Därför grips han, 10 och ställs inför rätta: 11 Hans försvarstal: 16 Han frikänns i domen genom exemplet från Mika, 20 och från Uria, 24 och genom Ahikams omsorg.


Jer 26:1 I början av Jojakims, Josias sons, Juda kungs, regering kom detta ord från HERREN, och sade:

Jer 26:2 Så säger HERREN; Ställ dig på förgården till HERRENS hus, och tala till alla Juda städer, som kommer för att tillbe i HERRENS hus, alla de ord som jag befaller dig att tala till dem; minska inte ett ord:

Jer 26:3 Kanske skall de lyssna, och vända om var och en från sin onda väg, så att jag kan ångra det onda, som jag har för avsikt att göra mot dem på grund av ondskan i deras göranden.

Jer 26:4 Och du skall säga till dem, Så säger HERREN; Om ni inte vill lyssna till mig, och vandra efter min lag, som jag har lagt fram för er,

Jer 26:5 Och lyssna till orden från mina tjänare profeterna, som jag har sänt till er, tidigt stått upp, och sänt dem, fastän ni inte har lyssnat;

Jer 26:6 Då skall jag göra detta hus såsom Shilo, och göra denna stad till en förbannelse för alla jordens folk.

Jer 26:7 Så hörde prästerna och profeterna och allt folket Jeremia tala dessa ord i HERRENS hus.

Jer 26:8 ¶ Och det skedde, när Jeremia hade talat färdigt allt det som HERREN hade befallt honom att tala till allt folket, att prästerna och profeterna och allt folket grep honom, och sade, Du skall sannerligen dö.

Jer 26:9 Varför har du profeterat i HERRENS namn, och sagt, Detta hus skall bli såsom Silo, och denna stad skall bli ödelagd utan invånare? Och allt folket samlades mot Jeremia i HERRENS hus.

Jer 26:10 ¶ När Juda furstar hörde detta, kom de upp från kungens hus till HERRENS hus, och satte sig vid ingången till HERRENS hus nya port.

Jer 26:11 Då talade prästerna och profeterna till furstarna och till allt folket, och sade, Denne man är värd att dö; ty han har profeterat mot denna stad, såsom ni har hört med era egna öron.

Jer 26:12 ¶ Då talade Jeremia till alla furstarna och till allt folket, och sade, HERREN sände mig att profetera mot detta hus och mot denna stad alla de ord som ni har hört.

Jer 26:13 Därför, förbättra nu era vägar och era göranden, och lyd HERRENS, er Guds, röst, så skall HERREN omvända sig från det onda som han har uttalat mot er.

Jer 26:14 Men vad mig beträffar, se, jag är i er hand: gör med mig såsom det synes gott och rätt för er.

Jer 26:15 Men vet förvisso, att om ni dödar mig, skall ni sannerligen dra oskyldigt blod över er själva, och över denna stad, och över dess invånare: ty HERREN har i sanning sänt mig till er för att tala alla dessa ord i era öron.

Jer 26:16 ¶ Då sade furstarna och allt folket till prästerna och profeterna; Denne man är inte värd att dö: ty han har talat till oss i HERRENS, vår Guds, namn.

Jer 26:17 Då reste sig några av landets äldste, och talade till hela folkets församling, och sade,

Jer 26:18 Mika från Moreshet profeterade i Hiskias, Juda kungs, dagar och talade till hela Juda folk, och sade, Så säger HERREN härskarornas Gud; Sion skall plöjas såsom ett åkerfält, och Jerusalem skall bli ruinhögar, och husets berg skall bli såsom skogshöjder.

Jer 26:19 Lät då Hiskia, Juda kung, och hela Juda döda honom? fruktade han inte HERREN, och bönföll inför HERREN, så att HERREN ångrade det onda som han hade uttalat mot dem? Men vi håller på att dra stor olycka över våra egna själar.

Jer 26:20 Det var också en annan man som profeterade i HERRENS namn, Uria, Semajas son, från Kirjat-Jearim, han profeterade mot denna stad och mot detta land enligt alla Jeremias ord:

Jer 26:21 När kung Jojakim, med alla hans mäktiga män, och alla furstarna hörde hans ord, sökte kungen döda honom: men när Uria hörde det, blev han rädd, och flydde, till Egypten;

Jer 26:22 Då sände kung Jojakim män till Egypten, nämligen, Elnatan, Akbors son, och några män med honom till Egypten.

Jer 26:23 Och de hämtade Uria från Egypten, och förde honom till kung Jojakim; som dödade honom med svärdet, och kastade hans döda kropp i de enkla människornas gravar.

Jer 26:24 Men Ahikams, Shafans sons, hand var med Jeremia, så att de inte utlämnade honom i folkets hand för att döda honom.

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 27

1 Under förebilden med band och ok profeterar han att grannfolkens kungar skall kuvas under Nebukadnessar. 8 Han uppmanar dem att ge efter och inte tro de falska profeterna. 12 Detsamma gör han mot Sidkia. 19 Han förutsäger att återstoden av kärlen skall föras till Babylon, och förbli där till hemsökelsens dag.


Jer 27:1 I början av Jojakims, Josias sons, Juda kungs, regering kom detta ord till Jeremia från HERREN, och sade,

Jer 27:2 Så sade HERREN till mig; Gör dig band och ok, och lägg dem på din hals. *

Jer 27:3 Och sänd dem till kungen i Edom, och till kungen i Moab, och till Ammons barns kung, och till kungen i Tyrus, och till kungen i Sidon, genom de sändebud som kommer till Jerusalem till Sidkia, Juda kung;

Jer 27:4 Och befall dem att säga till sina mästare, Så säger HERREN härskarornas Gud, Israels Gud; Så skall ni säga till era mästare;

Jer 27:5 Jag har gjort jorden, människan och djuren som är på marken, genom min stora makt och genom min utsträckta arm, och jag har gett den åt den som jag har funnit för gott.

Jer 27:6 Och nu har jag gett alla dessa länder i Nebukadnessars, den Babyloniske kungens, hand, min tjänares hand; och även fältens djur har jag gett honom till att tjäna honom.

Jer 27:7 Och alla nationer skall tjäna honom, och hans son, och hans sons son, till dess tiden kommer också för hans eget land: och då skall många nationer och stora kungar göra honom till sin tjänare.

Jer 27:8 Och det skall ske, att den nation och det rike som inte vill tjäna denne Nebukadnessar, den Babyloniske kungen, och som inte vill lägga sin hals under den Babyloniske kungens ok, den nationen skall jag hemsöka, säger HERREN, med svärdet, och med hungersnöden, och med pesten, till dess jag har förgjort dem genom hans hand.

Jer 27:9 Lyssna därför inte till era profeter, eller till era spåmän, eller till era drömtydare, eller till era besvärjare, eller till era trollkarlar, som talar till er, och säger, Ni skall inte tjäna kungen i Babylon:

Jer 27:10 Ty de profeterar lögn för er, för att föra er långt bort från ert land; så att jag skall driva bort er, och ni skall gå under.

Jer 27:11 Men de nationer som lägger sin hals under den Babyloniske kungens ok, och tjänar honom, dem skall jag låta bli kvar i sitt eget land, säger HERREN; och de skall bruka det, och bo där.

Jer 27:12 ¶ Jag talade också till Sidkia, Juda kung, enligt alla dessa ord, och sade, Lägg era halsar under den Babyloniske kungens ok, och tjäna honom och hans folk, så skall ni få leva.

Jer 27:13 Varför vill ni dö, du och ditt folk, genom svärdet, och genom hungersnöden, och genom pesten, såsom HERREN har talat mot den nationen som inte vill tjäna kungen i Babylon?

Jer 27:14 Lyssna därför inte till de ord som profeterna talar till er, och säger, Ni skall inte tjäna kungen i Babylon: ty de profeterar lögn för er.

Jer 27:15 Ty jag har inte sänt dem, säger HERREN, ändå profeterar de lögn i mitt namn; för att jag skall driva bort er, och för att ni skall gå under, både ni, och de profeter som profeterar för er.

Jer 27:16 Jag talade också till prästerna och till allt detta folk, och sade, Så säger HERREN; Lyssna inte till era profeters ord, de som profeterar för er, och säger, Se, kärlen från HERRENS hus skall nu snart föras tillbaka från Babylon: ty de profeterar lögn för er.

Jer 27:17 Lyssna inte till dem; tjäna kungen i Babylon, och lev: varför skulle denna stad bli ödelagd?

Jer 27:18 Men om de är profeter, och om HERRENS ord är hos dem, låt dem då nu be till HERREN härskarornas Gud, att de kärl som är kvar i HERRENS hus, och i Juda kungs hus, och i Jerusalem, inte förs bort till Babylon.

Jer 27:19 ¶ Ty så säger HERREN härskarornas Gud om pelarna, och om havet, och om bäckenställen, och om de återstående kärlen som finns kvar i denna stad,

Jer 27:20 Vilka Nebukadnessar, den Babyloniske kungen, inte tog när han förde bort Jekonja, Jojakims son, Juda kung, från Jerusalem till Babylon i fångenskap, tillsammans med alla Juda och Jerusalems förnäma män;

Jer 27:21 Ja, så säger HERREN härskarornas Gud, Israels Gud, om de kärl som är kvar i HERRENS hus, och i Juda kungs hus och i Jerusalem;

Jer 27:22 De skall föras till Babylon, och där skall de bli kvar till den dag då jag hemsöker dem, säger HERREN; sedan skall jag föra dem tillbaka, och återställa dem till denna plats.

SKJVB™ – marginalnoter till Jeremia kap. 27

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 2 [*Språknot: ”band och ok”. KJV skiljer mellan ”bonds” och ”yokes”, liksom den hebreiska texten också gör. ”Bonds” syftar på banden eller remmarna som fäster oket, medan ”yokes” betecknar själva oket. Jeremia skulle alltså tillverka ett fullständigt ok med dess band och bära det på sin hals som ett profetiskt tecken på att folken skulle lägga sina halsar under den Babyloniske kungens ok (v. 8, 11–12).]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 28

1 Hananja profeterar falskt om kärlens och Jekonjas återkomst. 5 Jeremia, som önskar att det vore sant, visar att utgången skall uppenbara vilka som är sanna profeter. 10 Hananja bryter Jeremias ok. 12 Jeremia talar om ett järnok, 15 och förutsäger Hananjas död.


Jer 28:1 OCH det skedde samma år, i början av Sidkias, Juda kungs, regering, i det fjärde året, i den femte månaden, att profeten Hananja, Asurs son, från Gibeon, talade till mig i HERRENS hus, inför prästerna och inför allt folket, och sade,

Jer 28:2 Så säger HERREN härskarornas Gud, Israels Gud, och säger, Jag har brutit den Babyloniske kungens ok.

Jer 28:3 Inom två hela år skall jag föra tillbaka till denna plats alla kärlen från HERRENS hus, som Nebukadnessar, den Babyloniske kungen, tog bort från denna plats, och förde till Babylon:

Jer 28:4 Och jag skall föra tillbaka till denna plats Jekonja, Jojakims son, Juda kung, tillsammans med alla Juda fångar, som fördes till Babylon, säger HERREN: ty jag skall bryta den Babyloniske kungens ok.

Jer 28:5 ¶ Då sade profeten Jeremia till profeten Hananja inför prästerna, och inför allt folket som stod i HERRENS hus.

Jer 28:6 Ja, profeten Jeremia sade, Amen: HERREN göra så: HERREN fullborda de ord som du har profeterat, att föra tillbaka kärlen från HERRENS hus, och alla de bortförda fångarna, från Babylon till denna plats.

Jer 28:7 Men hör nu detta ord som jag talar i dina öron, och i allt folkets öron;

Jer 28:8 Profeterna som har varit före mig och före dig i forna tider profeterade mot många länder, och mot stora kungariken om krig, och om ont, och om pest.

Jer 28:9 Den profet som profeterar om frid, när den profetens ord går i uppfyllelse, skall den profeten bli känd, att profeten verkligen har sänts av HERREN.

Jer 28:10 ¶ Då tog profeten Hananja oket från profeten Jeremias hals, och bröt sönder det.

Jer 28:11 Och Hananja talade inför allt folket, och sade, Så säger HERREN; Just så skall jag inom två hela år bryta Nebukadnessars, den Babyloniske kungens, ok från alla nationernas hals. Och profeten Jeremia gick sin väg.

Jer 28:12 ¶ Sedan kom HERRENS ord till profeten Jeremia, efter det att profeten Hananja hade brutit sönder oket från profeten Jeremias hals, och sade,

Jer 28:13 Gå och säg till Hananja, och säg, Så säger HERREN; Du har brutit sönder ok av trä; men i deras ställe skall du göra ok av järn.

Jer 28:14 Ty så säger HERREN härskarornas Gud, Israels Gud; Jag har lagt ett ok av järn på alla dessa nationers hals, för att de skall tjäna Nebukadnessar, den Babyloniske kungen; och de skall tjäna honom: även markens djur har jag gett honom.

Jer 28:15 ¶ Då sade profeten Jeremia till profeten Hananja, Hör nu, Hananja; HERREN har inte sänt dig; men du får detta folk att förtrösta på en lögn.

Jer 28:16 Därför säger HERREN så; Se, jag skall ta bort dig från jordens yta: detta år skall du dö, därför att du har lärt ut uppror mot HERREN.

Jer 28:17 Så dog profeten Hananja samma år, i den sjunde månaden.

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 29

1 Jeremia sänder ett brev till de fångna i Babylon, att vara stilla där, 8 och att inte tro sina profeters drömmar, 10 samt att de efter sjuttio år skall återvända i nåd. 15 Han förutsäger de övrigas fördärv för deras olydnad. 20 Han visar det fruktansvärda slutet för Ahab och Sidkia, två lögnprofeter. 24 Semaja skriver ett brev mot Jeremia. 30 Jeremia läser upp hans dom.


Jer 29:1 DETTA är orden i det brev som profeten Jeremia sände från Jerusalem till de kvarvarande av de äldste som hade förts bort i fångenskap, och till prästerna, och till profeterna, och till allt folket som Nebukadnessar hade fört bort i fångenskap från Jerusalem till Babylon;

Jer 29:2 (Efter det att kung Jekonja, och drottningen, och eunucker, och Juda och Jerusalems furstar, och timmermännen, och smederna, hade lämnat Jerusalem;) *

Jer 29:3 Brevet sändes genom Elasah, Shafans son, och Gemarja, Hilkias son, (vilka Sidkia, Juda kung, sände till Nebukadnessar, den babyloniske kungen, i Babylon) det löd,

Jer 29:4 Så säger HERREN härskarornas Gud, Israels Gud, till alla de fångar, som jag har låtit föras bort från Jerusalem till Babylon;

Jer 29:5 Bygg ni hus, och bo i dem: och plantera trädgårdar, och ät deras frukt;

Jer 29:6 Tag er hustrur, och föd söner och döttrar; och tag hustrur åt era söner, och ge era döttrar åt män, så att de föder söner och döttrar; så att ni må bli talrika där, och inte förminskas.

Jer 29:7 Och sök den stads frid dit jag har låtit föra er i fångenskap, och be till HERREN för den: ty i dess frid skall ni ha frid.

Jer 29:8 ¶ Ty så säger HERREN härskarornas Gud, Israels Gud; Låt inte era profeter och era spåmän, som finns mitt ibland er, bedra er, och lyssna inte till era drömmar som ni låter drömmas.

Jer 29:9 Ty de profeterar lögn för er i mitt namn: Jag har inte sänt dem, säger HERREN.

Jer 29:10 ¶ Ty så säger HERREN, När sjuttio år har fullbordats i Babylon skall jag besöka er, och uppfylla mitt goda ord till er, genom att föra er tillbaka till denna plats.

Jer 29:11 Ty jag vet vilka tankar jag tänker om er, säger HERREN, tankar till frid, och inte till ont, för att ge er den utgång ni väntar på. *

Jer 29:12 Då skall ni åkalla mig, och ni skall gå och be till mig, och jag skall höra er.

Jer 29:13 Och ni skall söka mig, och finna mig, när ni söker mig av hela ert hjärta.

Jer 29:14 Och jag skall låta mig bli funnen av er, säger HERREN: och jag skall vända er fångenskap, och samla er från alla nationer, och från alla de platser dit jag har drivit er, säger HERREN; och jag skall föra er tillbaka till den plats varifrån jag lät föra er bort i fångenskap.

Jer 29:15 ¶ Eftersom ni har sagt, HERREN har uppväckt profeter åt oss i Babylon;

Jer 29:16 Vet att så säger HERREN om den kung som sitter på Davids tron, och om allt folket som bor i denna stad, och era bröder som inte har gått bort med er i fångenskap;

Jer 29:17 Så säger HERREN härskarornas Gud; Se, jag skall sända över dem svärdet, hungersnöden, och pesten, och jag skall göra dem såsom usla fikon, som inte kan ätas, därför att de är så dåliga.

Jer 29:18 Och jag skall förfölja dem med svärdet, med hungersnöden, och med pesten, och överlämna dem till att flyttas omkring bland alla jordens riken, till en förbannelse, och en häpnad, och ett åtlöje, och en smälek, bland alla de nationer dit jag har drivit dem:

Jer 29:19 Därför att de inte har lyssnat till mina ord, säger HERREN, som jag sände till dem genom mina tjänare profeterna, tidigt stått upp och sänt dem; men ni ville inte höra, säger HERREN.

Jer 29:20 ¶ Hör därför HERRENS ord, ni alla fångar, som jag har sänt från Jerusalem till Babylon:

Jer 29:21 Så säger HERREN härskarornas Gud, Israels Gud, om Ahab, Kolajas son, och om Sidkia, Maasejas son, som profeterar lögn för er i mitt namn; Se, jag skall överlämna dem i Nebukadressars, den Babyloniske kungens, hand; och han skall döda dem inför era ögon;

Jer 29:22 Och från dem skall ett förbannelseord upptas bland alla Juda fångar som är i Babylon, och säga, må HERREN göra med dig såsom med Sidkia och såsom med Ahab, vilka den Babyloniske kungen rostade i elden;

Jer 29:23 Därför att de har begått skändlighet i Israel, och begått äktenskapsbrott med sina grannars hustrur, och talat lögnaktiga ord i mitt namn, som jag inte har befallt dem; jag vet det, och jag är vittne, säger HERREN.

Jer 29:24 ¶ Och till Nehelamiten Semaja skall du tala, och säga,

Jer 29:25 Så säger HERREN härskarornas Gud, Israels Gud, Eftersom du har sänt brev i ditt eget namn till allt folket som är i Jerusalem, och till prästen Sefanja, Maasejas son, och till alla prästerna, och sagt,

Jer 29:26 HERREN har gjort dig till präst i stället för prästen Jojada, för att ni skall vara tillsyningsmän i HERRENS hus över var och en som är vansinnig, och gör sig själv till profet, så att du sätter honom i fängelse, och i stocken.

Jer 29:27 Varför har du då inte tillrättavisat Jeremia från Anatot, som gör sig själv till profet för dig?

Jer 29:28 Ty därför har han sänt bud till oss i Babylon, och sagt, Denna fångenskap blir lång: Bygg er hus, och bo i dem, och plantera trädgårdar, och ät deras frukt.

Jer 29:29 Och prästen Sefanja läste detta brev i profeten Jeremias öron.

Jer 29:30 ¶ Då kom HERRENS ord till Jeremia, och sade,

Jer 29:31 Sänd bud till alla de bortförda, och säg, Så säger HERREN om Nehelamiten Semaja; Eftersom Semaja har profeterat för er, fastän jag inte har sänt honom, och har fått er att förtrösta på en lögn:

Jer 29:32 Därför säger HERREN så; Se, jag skall hemsöka Nehelamiten Semaja, och hans säd: han skall inte ha någon man boende bland detta folk; inte heller skall han få se det goda som jag skall göra för mitt folk, säger HERREN; därför att han har lärt ut uppror mot HERREN. *

SKJVB™ – marginalnoter till Jeremia kap. 29

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 2 [*Språknot: ”eunucker”. KJV återger konsekvent det hebreiska ordet sārîs med ”eunuch” (23 gånger i singular och plural). Webster's 1828 definierar en eunuck som en kastrerad man. I Gamla Testamentet används dock det hebreiska ordet även som beteckning för en kunglig hovämbetsman eller hög tjänsteman. Därför kan sammanhanget ibland avse själva ämbetet snarare än personens fysiska tillstånd. Den svenska återgivningen ”eunucker” följer KJV ordval, medan denna språknot belyser ordets vidare användning i den hebreiska texten.]

v. 11 [*Språknot: ”den utgång ni väntar på”. KJV återger den hebreiska frasen לָתֵת לָכֶם אַחֲרִית וְתִקְוָה (lāṯēṯ lāḵem ʾaḥarîṯ wəṯiqwāh) med ”an expected end”, vilket betonar den efterlängtade utgång som HERREN har bestämt för sitt folk efter fångenskapen. Carl XII Bibel (1873) återger uttrycket på liknande sätt: ”det som I vänten efter”. Många moderna översättningar återger i stället den hebreiska ordalydelsen med ”en framtid och ett hopp”. Sammanhanget handlar om HERRENS löfte att efter de sjuttio åren föra sitt folk tillbaka från Babylon och ge dem den utgång som han hade lovat dem.]

v. 32 [*Språknot: ”han skall inte ha någon man boende bland detta folk ”. KJV ”he shall not have a man to dwell among this people” återger det hebreiska uttrycket לֹא־יִהְיֶה־לוֹ אִישׁ (lōʾ yihyeh-lô ʾîš), ordagrant: ”det skall inte finnas åt honom en man”. I Gamla Testamentet syftar ett sådant uttryck ofta på manliga efterkommande eller ättlingar. Domen riktas därför inte bara mot Semaja själv utan också mot hans säd. Ingen av hans manliga efterkommande skall finnas kvar bland HERRENS folk för att få se det goda som HERREN har lovat sitt folk.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 30

1 Gud visar Jeremia Judarnas återkomst. 4 Efter deras nöd skall de få befrielse. 10 Han tröstar Jakob. 18 Deras återkomst skall bli nådefull. 20 Vreden skall falla över de onda.


Jer 30:1 ORDET som kom till Jeremia från HERREN, när han sade,

Jer 30:2 Så säger HERREN, Israels Gud, Skriv alla de ord som jag har talat till dig i en bok.

Jer 30:3 Ty, se, de dagar kommer, säger HERREN, då jag skall vända mitt folk Israels och Judas fångenskap, säger HERREN: och jag skall låta dem återvända till det land som jag gav åt deras fäder, och de skall besitta det.

Jer 30:4 ¶ Och detta är de ord som HERREN talade angående Israel och angående Juda.

Jer 30:5 Ty så säger HERREN; Vi har hört en röst av bävan, av fruktan, och inte av frid.

Jer 30:6 Fråga nu, och se om en man lider födslovåndor med barn? varför ser jag då varje man med händerna på sina höfter, såsom en kvinna i födslovåndor, och alla ansikten har blivit bleka? *

Jer 30:7 Ack! ty den dagen är stor, så att ingen är såsom den: det är just Jakobs nödens tid; men han skall bli frälst ut ur den. *

Jer 30:8 Ty det skall ske på den dagen, säger HERREN härskarornas Gud, att jag skall bryta hans ok från din hals, och slita sönder dina band, och främlingar skall inte mer göra honom till sin tjänare:

Jer 30:9 Utan de skall tjäna HERREN, sin Gud, och David, sin kung, som jag skall resa upp åt dem. *

Jer 30:10 ¶ Frukta därför inte, O min tjänare Jakob, säger HERREN; och var inte förskräckt, O Israel: ty se, jag skall frälsa dig från fjärran, och din säd från deras fångenskaps land; och Jakob skall återvända, och vara i ro, och vila, och ingen skall göra honom rädd.

Jer 30:11 Ty jag är med dig, säger HERREN, för att frälsa dig: även om jag gör ett fullständigt slut på alla de folk dit jag har skingrat dig, skall jag dock inte göra ett fullständigt slut på dig: Men jag skall tukta dig med måtta, och inte lämna dig alldeles ostraffad.

Jer 30:12 Ty så säger HERREN, Din skada är obotlig, och ditt sår är svårt.

Jer 30:13 Ingen finns som för din sak, så att du kan bli förbunden: du har inga helande mediciner.

Jer 30:14 Alla dina älskare har glömt dig; de söker dig inte; ty jag har slagit dig med en fiendes slag, med en grym tuktan, för din missgärnings mängd; därför att dina synder har blivit många.

Jer 30:15 Varför ropar du över din bedrövelse? din sorg är obotlig. För din missgärnings mängd: därför att dina synder har blivit många, har jag gjort detta mot dig.

Jer 30:16 Därför skall alla som förtär dig själva bli förtärda; och alla dina motståndare skall, var och en av dem, gå i fångenskap; och de som plundrar dig skall bli till plundring, och alla som gör dig till byte skall jag ge till byte.

Jer 30:17 Ty jag skall återställa din hälsa, och hela dig från dina sår, säger HERREN; därför att de kallade dig en Förskjuten, och sade, Detta är Sion, som ingen frågar efter.

Jer 30:18 ¶ Så säger HERREN; Se, jag skall vända Jakobs tälts fångenskap, och förbarma mig över hans boningar; och staden skall byggas upp på sin egen ruinhög, och palatset skall stå kvar på sin rätta plats.

Jer 30:19 Och från dem skall tacksägelse utgå och rösten av dem som gläder sig: och jag skall föröka dem, och de skall inte bli få; jag skall också ära dem, och de skall inte bli ringa.

Jer 30:20 Deras barn skall också vara såsom förr, och deras församling skall bli befäst inför mig, och jag skall straffa alla som förtrycker dem.

Jer 30:21 Och deras förnäma män skall vara en av dem själva, och deras styresman skall utgå från deras mitt; och jag skall låta honom komma nära, och han skall träda fram inför mig: ty vem är denne som har förbundit sitt hjärta att träda fram inför mig? säger HERREN.

Jer 30:22 Och ni skall vara mitt folk, och jag skall vara er Gud. *

Jer 30:23 Se, HERRENS virvelvind går fram i vrede, en bestående virvelvind: den skall falla med smärta över de ondas huvud.

Jer 30:24 HERRENS brinnande vrede skall inte vända tillbaka, förrän han har utfört det och fullbordat sitt hjärtas uppsåt: i de sista dagarna skall ni förstå det. *

SKJVB™ – marginalnoter till Jeremia kap. 30

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 6 [*Språknot: ”såsom en kvinna i födslovåndor”. KJV använder ordet ”travail”, som enligt Webster's 1828 betecknar födslovåndor eller barnsbördens smärtor. Den retoriska frågan: ”föder en man barn?” förstärker bilden av den ovanliga och överväldigande ångest som skall komma över männen, så att de står med händerna på höfterna såsom en kvinna i födslovåndor. Bilden leder direkt vidare till vers 7, där denna ångest beskrivs som ”Jakobs nödens tid.”.]

v. 7 [Notering 1, v. 7:”Jakobs nödens tid” är den enda platsen i Bibeln där detta uttryck används. Sammanhanget visar att det gäller Jakob, det vill säga Israel, inte hednafolken eller den kristna kyrkan (församlingen). Trots den stora nöden avslutas versen med löftet: ”men han skall bli frälst ut ur den.”. Denna tid är identisk med den sista av de sjuttio veckorna i Daniel 9:24–27, ofta kallad Daniels sjuttionde vecka, vilken enligt profetian är ”bestämd över ditt folk och över din heliga stad” – Israel och Jerusalem. Jfr även Matthew 24:15–22, där Herren Jesus hänvisar till Daniels profetia och beskriver en ”stor vedermöda”, samt Romarna 11:26a: ”Och så skall hela Israel bli frälst.”.]

[*Notering 2, v. 7: Uppryckelsen är en doktrin som innebär att alla frälsta kristna plockas upp från jorden för att möta Herren i skyn (1 Thess 4:17; 1 Kor 15:51–57) och Jeremia 30:7 bekräftar att detta sker före vedermödan eftersom denna period uttryckligen kallas för ”Jakobs nöd” (Israels nöd, jfr Dan 9:24–26), inte församlingens. Under denna kommande period (på 7 år under Antikrists ledning; Dan 9:27; 2 Thess 2:3–4) är Judar och Hedningar återigen två separata grupper, till skillnad från i vår nuvarande tidsålder (Gal 3:28). Det innebär att Kristus kropp (församlingen) inte befinner sig på jorden under denna tid, utan det är det biologiska Israel (Jakob) som genomgår och räddas ur nöden. (Jfr Uppenbarelseboken kapitel 7 och 15:3).]

v. 9 [*Notering: ”David, deras kung”. Profetian syftar på den framtida tid då Israel skall tjäna HERREN, sin Gud, och ”David, deras kung”, som HERREN skall ”resa upp åt dem”. Uttrycket återkommer i Hesekiel 34:23–24 och 37:24–25, där David beskrivs som herde och kung över det återupprättade Israel. Den slutlige uppfyllelsen är Jesus Christ, Davids Son (Luke 1:32–33), som skall regera på Davids tron över Jakobs hus. Sammanhanget i Jeremia 30 placerar denna regering efter Jakobs nödens tid (v. 7) och i samband med Israels nationella återupprättelse. (Jfr Jes 55:3; Hosea 3:5; Luk 1:69).]

v. 22–24 [*Notering: Löftet: ”Ni skall vara mitt folk, och jag skall vara er Gud” (v. 22) följs av HERRENS dom och avslutas med orden: ”I de yttersta dagarna skall ni förstå det” (v. 24). Detta visar att profetian når sin fulla uppfyllelse i de yttersta dagarna. Kapitlet inleds med ”Jakobs nödens tid" (v. 7) och avslutas med Israels återupprättelse och förbundsgemenskap med HERREN. Jfr Daniel 9:24–27, där den sista av de sjuttio veckorna är bestämd över Daniels folk och den heliga staden, samt Romans 11:25–27, där Paulus talar om Israels framtida frälsning och Guds oföränderliga förbund med sitt folk.]

v. 24 [*Notering: Kapitlet avslutas med orden: ”I de sista dagarna skall ni förstå det.”. Detta visar att profetian når sin fulla innebörd först i den yttersta tiden. I Romans 11:25–27 uppenbarar Paulus ett tidigare dolt mysterium: att blindhet till en del har drabbat Israel, men endast till dess Hedningarnas fullhet har kommit in. Därefter skall ”hela Israel bli frälst” (Rom 11:26), i överensstämmelse med profetiorna om Israels framtida återupprättelse och förbund med HERREN (Jer 30:22) Jfr Jes 59:16–21.

(”Hedningarnas fullhet” och ”Hedningarnas tider” är inte samma sak:

  1. Uppfyllandet av Hedningarnas fullhet som nämns i Rom 11:25 är uppryckelsen av den kristna kyrkan till himmelen innan tiden för Jakobs nöd. 1 Kor 15:51–52.

  2. Uppfyllandet av ”Hedningarnas tider” i Luk 21:24 utgörs av Hedningarnas styre över Israel vilket upphör när Jesus krossar Antikrist och hans styre och upprättar sitt tusenårsrike. Isa 59:16-21).]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 31

1 Israels återupprättelse. 10 Kungörelsen därom. 15 Rakels sorg blir tröstad. 18 Efraim omvänder sig och förs åter hem. 22 Kristus utlovas. 27 Hans omsorg om Kyrkan. 31 Hans nya Förbund. 35 Kyrkans beständighet, 38 och utbredning.


Jer 31:1 PÅ den tiden, säger HERREN, skall jag vara Gud för alla Israels familjer, och de skall vara mitt folk.

Jer 31:2 Så säger HERREN, Folket som blev kvar undan svärdet fann nåd i vildmarken; ja, Israel, när jag gick för att ge honom vila.

Jer 31:3 HERREN har uppenbarat sig för mig från forna tider, och sagt, Ja, jag har älskat dig med en evig kärlek: därför har jag dragit dig till mig med kärleksfull godhet.

Jer 31:4 Jag skall åter bygga upp dig, och du skall bli uppbyggd, O Israels jungfru: du skall åter smycka dig med dina tamburiner, och gå ut i dans med dem som gläder sig.

Jer 31:5 Du skall ännu plantera vingårdar på Samariens berg: de som planterar skall plantera, och äta dem såsom vanliga ting.

Jer 31:6 Ty det skall komma en dag, väktarna på Efraims berg skall ropa, Stå upp, låt oss gå upp till Sion, till HERREN, vår Gud.

Jer 31:7 Ty så säger HERREN; Sjung med glädje för Jakob, och ropa bland nationernas främsta: kungör, prisa och säg ni, O HERRE, fräls ditt folk, Israels kvarleva.

Jer 31:8 Se, jag skall föra dem från landet i norr, och samla dem från jordens yttersta gränser, och bland dem skall vara blinda och lama, kvinnan med barn och hon som är i födslovåndor tillsammans: en stor skara skall återvända hit.

Jer 31:9 De skall komma med gråt, och med böner skall jag leda dem: Jag skall låta dem vandra vid vattenbäckar på en rak väg, där de inte skall snava: ty jag är en fader för Israel, och Efraim är min förstfödde. *

Jer 31:10 ¶ Hör HERRENS ord, O ni nationer, och förkunna det på öarna långt borta, och säg, Han som skingrade Israel skall samla honom, och bevara honom, såsom en herde bevarar sin hjord.

Jer 31:11 Ty HERREN har återlöst Jakob, och friköpt honom från handen på honom som var starkare än han.

Jer 31:12 Därför skall de komma och sjunga på Sions höjd, och strömma tillsammans till HERRENS godhet, för säd, och vin, och olja, och för de unga av hjorden och boskapen: och deras själ skall vara såsom en vattenrik trädgård; och de skall inte mer sörja.

Jer 31:13 Då skall jungfrun glädja sig i dansen, både unga män och gamla tillsammans: ty jag skall vända deras sorg till glädje, och trösta dem, och göra dem glada efter deras sorg.

Jer 31:14 Och jag skall mätta prästernas själ med fetma, och mitt folk skall bli mättat av min godhet, säger HERREN.

Jer 31:15 ¶ Så säger HERREN; En röst hördes i Rama, klagan, och bitter gråt; Rakel gråter över sina barn och ville inte låta trösta sig över sina barn, därför att de inte mer är till.

Jer 31:16 Så säger HERREN; Håll tillbaka din röst från gråt, och dina ögon från tårar: ty ditt arbete skall bli belönat, säger HERREN; och de skall återvända från fiendens land.

Jer 31:17 Och det finns hopp om din utgång, säger HERREN, att dina barn skall återvända till sina egna gränser. *

Jer 31:18 ¶ Jag har sannerligen hört Efraim klaga över sig själv; Du har tuktat mig, och jag blev tuktad, såsom en ung oxe ovan vid oket: omvänd du mig, så skall jag bli omvänd; ty du är HERREN, min Gud.

Jer 31:19 Ty efter det att jag blev omvänd, ångrade jag mig, och efter det att jag blev undervisad slog jag mig på låret. Jag skämdes, ja, blev förvirrad, därför att jag bar min ungdoms smälek.

Jer 31:20 Är Efraim min käre son? är han ett ljuvligt barn? ty sedan jag talade mot honom, kommer jag ständigt ihåg honom: därför rörs mitt innersta för honom; jag skall sannerligen förbarma mig över honom, säger HERREN.

Jer 31:21 Sätt upp vägvisare, res upp vägmärken: rikta ditt hjärta mot landsvägen, nämligen den väg som du gick: vänd tillbaka, O Israels jungfru, vänd tillbaka till dessa dina städer.

Jer 31:22 ¶ Hur länge skall du irra omkring, O du avfälliga dotter? ty HERREN har skapat något nytt på jorden, En kvinna skall omsluta en man.

Jer 31:23 Så säger HERREN härskarornas Gud, Israels Gud; Än en gång skall man använda detta talesätt i Juda land och i dess städer, när jag vänder deras fångenskap; HERREN välsigne dig, O du rättfärdighetens boning, och heliga berg.

Jer 31:24 Och Juda självt skall bo där, och alla dess städer tillsammans, jordbrukare, och de som drar omkring med hjordar.

Jer 31:25 Ty jag har mättat den trötta själen, och varje bedrövad själ har jag uppfyllt.

Jer 31:26 Då vaknade jag, och såg; och min sömn hade varit ljuv för mig.

Jer 31:27 ¶ Se, de dagar kommer, säger HERREN, då jag skall beså Israels hus och Juda hus med människors säd, och med djurs säd.

Jer 31:28 Och det skall ske, att såsom jag har vakat över dem, för att rycka upp, och bryta ned, och kullkasta,, och fördärva och hemsöka, så skall jag vaka över dem, för att bygga upp och plantera, säger HERREN.

Jer 31:29 På den tiden skall man inte mer säga, Fäderna har ätit sura druvor, och barnens tänder blir ömma.

Jer 31:30 Utan var och en skall dö för sin egen missgärning: varje man som äter de sura druvorna, hans tänder skall bli ömma.

Jer 31:31 ¶ Se, de dagar kommer, säger HERREN, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus: *

Jer 31:32 Inte såsom det förbund som jag slöt med deras fäder den dag jag tog dem vid handen för att föra dem ut ur Egyptens land; vilket förbund de bröt, fastän jag var deras äkta man, säger HERREN:

Jer 31:33 Men detta skall vara det förbund som jag skall sluta med Israels hus; Efter de dagarna, säger HERREN, Jag skall lägga min lag i deras inre, och skriva den i deras hjärtan; och jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk.

Jer 31:34 Och de skall inte mer undervisa var och en sin nästa, och var och en sin broder, och säga, Lär känna HERREN: ty de skall alla känna mig, från den minste av dem till den störste av dem, säger HERREN: ty jag skall förlåta deras missgärning, och deras synd skall jag inte mer komma ihåg.

Jer 31:35 ¶ Så säger HERREN, som ger solen till ljus om dagen, och månen och stjärnorna till deras ordningar för ljus om natten, som delar havet så att dess vågor dånar; HERREN härskarornas Gud är hans namn:

Jer 31:36 Om dessa ordningar upphör inför mig, säger HERREN, skall också Israels säd upphöra att vara ett folk inför mig för evigt. *

Jer 31:37 Så säger HERREN; Om himmelen där ovan kan mätas, och jordens grundvalar utforskas där nere, då skall också jag förkasta hela Israels säd för allt vad de har gjort, säger HERREN.

Jer 31:38 ¶ Se, de dagar kommer, säger HERREN, då staden skall byggas åt HERREN från Hananels torn ända till hörnporten.

Jer 31:39 Och mätsnöret skall åter sträckas rakt över Garebs höjd, och sedan vända runt mot Goath.

Jer 31:40 Och hela dalen med de döda kropparna, och askan, och alla fälten ända till Kidrons bäck, ända till hörnet av hästporten mot öster, skall vara helig åt HERREN; den skall aldrig mer ryckas upp, eller brytas ned för evigt.

SKJVB™ – marginalnoter till Jeremia kap. 31

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 9 [*Språknot: ”på en rak väg”. KJV:s ”a straight way” återger hebreiskans בְּדֶרֶךְ יָשָׁר (bə·dereḵ yāšār), ordagrant ”på en rak väg”. Ordet straight betyder här rak eller rätt (inte trång, vilket i KJV uttrycks med strait). HERREN lovar att själv leda sitt folk på en rak och trygg väg, ”där de inte skall snava.”.]

v. 17 [*Språknot: Uttrycket ”det finns hopp om din utgång” motsvarar samma tanke som i Jer. 29:11, där KJV återger den hebreiska frasen לָתֵת לָכֶם אַחֲרִית וְתִקְוָה (lāṯēṯ lāḵem ʾaḥarîṯ wəṯiqwāh) med ”to give you an expected end”. HERREN lovar inte endast en framtid utan en förväntad och hoppfull utgång, då Israels barn skall återvända till sitt eget land.]

v. 31 [*Notering: Det nya förbundet sluts uttryckligen med Israels hus och med Juda hus (v. 31). Till skillnad från förbundet vid Sinai skall HERREN skriva sin lag i deras hjärtan, de skall alla känna HERREN, och deras synder skall vara fullständigt förlåtna. Detta förbund citeras i Hebrews 8:8–12 och 10:16–17 som grund för Kristus fullkomliga offer. Profetian är samtidigt knuten till Israels framtida nationella återupprättelse, vilket framgår av sammanhanget (v. 27–40).]

v. 36–37 [*Notering: Israels bestående ställning – HERREN knyter Israels fortsatta existens som nation till skapelsens fasta ordningar. Så länge solen, månen och stjärnornas ordningar består skall Israels säd inte upphöra att vara ett folk inför honom (v. 36). På samma sätt säger HERREN att först om himmelen kan mätas och jordens grundvalar utforskas skall han förkasta hela Israels säd (v. 37). Jfr Romans 11:1–2, 25–29, där Paulus förklarar att Israels nuvarande blindhet endast är till en del och till dess Hedningarnas fullhet har kommit in, samt att ”Guds gåvor och kallelse är utan ånger.”.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 32

1 Jeremia, som blivit fängslad av Sidkia för sin profetias skull, 6 köper Hanameels åkerfält. 13 Baruk skall bevara köpebreven som tecken på folkets återkomst. 16 Jeremia klagar till Gud i sin bön. 26 Gud bekräftar fångenskapen för deras synders skull, 36 och lovar en nådefull återvändo.


Jer 32:1 ORDET som kom till Jeremia från HERREN i det tionde året av Sidkias, Judas kungs, regering, vilket var Nebukadressars artonde år.

Jer 32:2 Ty då belägrade den Babyloniske kungens här Jerusalem: och profeten Jeremia var inspärrad på fängelsegården, som var i Judas kungs hus.

Jer 32:3 Ty Sidkia, Judas kung, hade spärrat in honom, och sagt, Varför profeterar du, och säger, Så säger HERREN, Se, jag skall ge denna stad i den Babyloniske kungens hand, och han skall inta den;

Jer 32:4 Och Sidkia, Judas kung, skall inte undkomma Kaldéernas hand, utan skall förvisso bli överlämnad i den Babyloniske kungens hand, och han skall tala med honom mun mot mun, och hans ögon skall se hans ögon;

Jer 32:5 Och han skall föra Sidkia till Babylon, och där skall han bli kvar till dess jag ser till honom, säger HERREN: även om ni strider mot Kaldéerna skall ni inte ha framgång?

Jer 32:6 ¶ Och Jeremia sade, HERRENS ord kom till mig, och sade,

Jer 32:7 Se, Hanamel, din farbror Sallums son, skall komma till dig, och säga, Köp mitt åkerfält som ligger i Anatot: ty återlösningsrätten att köpa denär din.

Jer 32:8 Så kom Hanamel, min farbrors son, till mig på fängelsegården enligt HERRENS ord och sade till mig, Köp, jag ber dig, mitt åkerfält som ligger i Anatot, i Benjamins land: ty arvsrätten är din, och återlösningsrätten är din. köp den åt dig själv. Då förstod jag att detta var HERRENS ord.

Jer 32:9 Och jag köpte åkerfältet av Hanamel, min farbrors son, som låg i Anatot, och vägde upp pengarna åt honom, sjutton siklar silver.

Jer 32:10 Och jag skrev under köpebrevet, och förseglade det, och tog vittnen, och vägde upp pengarna på vågen.

Jer 32:11 Så tog jag köpebrevet, både det förseglade enligt lagen och seden, och det öppna:

Jer 32:12 Och jag gav köpebrevet åt Baruk, Nerias son, Maasejas son, inför Hanamel, min farbrors son, och inför vittnena som hade undertecknat köpebrevet, inför alla Judar som satt på fängelsegården.

Jer 32:13 ¶ Och jag befallde Baruk inför dem, och sade,

Jer 32:14 Så säger HERREN härskarornas Gud, Israels Gud; Ta dessa köpebrev, detta förseglade köpebrev, och detta öppna köpebrev, och lägg dem i ett lerkärl, så att de kan bevaras under lång tid.

Jer 32:15 Ty så säger HERREN härskarornas Gud, Israels Gud; Hus och åkerfält och vingårdar skall åter köpas i detta land.

Jer 32:16 ¶ Och sedan jag hade överlämnat köpebrevet åt Baruk, Nerias son, bad jag till HERREN, och sade,

Jer 32:17 Ack, Herre HERRE! se, du har gjort himmelen och jorden genom din stora kraft och din utsträckta arm, och ingenting är för svårt för dig:

Jer 32:18 Du visar kärleksfull godhet mot tusenden, och vedergäller fädernas missgärning i deras barns sköte efter dem: den Store, den Mäktige Guden, HERREN härskarornas Gud, är hans namn.

Jer 32:19 Stor i råd, och mäktig i gärning: ty dina ögon är öppna över människornas alla vägar: för att ge åt var och en efter hans vägar, och efter frukten av hans göranden:

Jer 32:20 Du som har gjort tecken och under i Egyptens land, ända till denna dag, och i Israel, och bland andra människor; och har gjort dig ett namn, såsom det är denna dag;

Jer 32:21 Och du förde ditt folk Israel ut ur Egyptens land med tecken, och under, och med stark hand, och utsträckt arm, och med stor förskräckelse;

Jer 32:22 Och du gav dem detta land, som du med ed hade lovat deras fäder att ge dem, ett land som flyter av mjölk och honung;

Jer 32:23 Och de kom in, och tog det i besittning; men de lydde inte din röst, och vandrade inte i din lag; de gjorde ingenting av allt det som du hade befallt dem att göra: därför har du låtit all detta ont komma över dem.

Jer 32:24 Se, belägringsvallarna, har nått fram till staden för att inta den; och staden är given i Kaldéernas hand, som strider mot den, på grund av svärdet, och hungersnöden, och pesten: och vad du har talat har skett; och, se, du ser det.

Jer 32:25 Och ändå har du sagt till mig, Ack, O  Herre GUD, Köp åkerfältet för pengar, och ta vittnen; fastän staden är given i Kaldéernas hand.

Jer 32:26 ¶ Då kom HERRENS ord till Jeremia, och sade,

Jer 32:27 Se, jag är HERREN, allt kötts Gud: är någonting för svårt för mig?

Jer 32:28 Därför säger HERREN så; Se, jag skall ge denna stad i Kaldéernas hand, och i Nebukadressars, den Babyloniske kungens, hand, och han skall inta den:

Jer 32:29 Och Kaldéerna, som strider mot denna stad, skall komma och sätta eld på denna stad, och bränna den och de hus, på vilkas tak de har tänt rökelse åt Baal, och utgjutit dryckesoffer åt andra gudar, för att väcka min vrede.

Jer 32:30 Ty Israels barn och Juda barn har endast gjort det som är ont inför mina ögon från sin ungdom: Ja, Israels barn har endast väckt mig till vrede genom sina händers verk, säger HERREN.

Jer 32:31 Ty denna stad har varit en orsak till min vrede och min harm från den dag då de byggde den ända till denna dag; så att jag måste ta bort den från mitt ansikte,

Jer 32:32 På grund av all den ondska som Israels barn och Juda barn, har gjort för att väcka min vrede, de själva, deras kungar, deras furstar, deras präster, och deras profeter, och männen av Juda, och Jerusalems invånare.

Jer 32:33 Och de har vänt ryggen till mig, och inte ansiktet: fastän jag undervisade dem, steg tidigt upp och undervisade dem, ville de ändå inte lyssna för att ta emot undervisning.

Jer 32:34 Utan de satte sina styggelser i det hus, som är uppkallat efter mitt namn, för att orena det.

Jer 32:35 Och de byggde Baals offerhöjder, som ligger i Hinnoms sons dal, för att låta sina söner och sina döttrar gå genom elden åt Molek; något som jag inte hade befallt dem, och som aldrig kom upp i mitt sinne, att de skulle göra denna styggelse, och få Juda att synda.

Jer 32:36 ¶ Och nu säger HERREN, Israels Gud, så om denna stad, om vilken ni säger, Den skall bli given i den Babyloniske kungens hand genom svärdet, och genom hungersnöden, och genom pesten;

Jer 32:37 Se, jag skall samla dem från alla de länder, dit jag har drivit dem i min vrede, och i min harm, och i stor förbittring; och jag skall föra dem tillbaka till denna plats, och låta dem bo i trygghet:

Jer 32:38 Och de skall vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud:

Jer 32:39 Och jag skall ge dem ett hjärta, och en väg, så att de fruktar mig för evigt, till gott för dem själva, och för deras barn efter dem:

Jer 32:40 Och jag skall sluta ett evigt förbund med dem, att jag inte skall vända mig bort från dem, utan göra dem gott; och jag skall lägga min fruktan i deras hjärtan, så att de inte skall vika bort från mig.

Jer 32:41 Ja, jag skall glädja mig över dem för att göra dem gott, och jag skall plantera dem i detta land i trofasthet, av hela mitt hjärta och av hela min själ.

Jer 32:42 Ty så säger HERREN; Liksom jag har låtit all detta stora onda komma över detta folk, så skall jag också låta allt det goda komma över dem som jag har lovat dem.

Jer 32:43 Och åkerfält skall åter köpas i detta land, om vilket ni säger, Det är öde, utan människor och boskap; det är givet i Kaldéernas hand.

Jer 32:44 Män skall köpa åkerfält för pengar, och skriva under köpebrev, och försegla dem, och ta vittnen i Benjamins land, och i trakterna omkring Jerusalem, och i Juda städer, och i bergsbygdens städer, och i låglandets städer och i städerna i sydlandet: ty jag skall vända deras fångenskap, säger HERREN.

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 33

1 Gud lovar dem som är i fångenskap, en nådefull återkomst, 9 ett glädjefyllt tillstånd, 12 ett fast styre, 15 Kristus, rättfärdighetens Gren, 17 ett bestående kungadöme och Prästadöme, 20 och ett bestånd hos en välsignad säd.


Jer 33:1 DESSUTOM kom HERRENS ord till Jeremia för andra gången, medan han ännu var inspärrad på fängelsegården, och sade,

Jer 33:2 Så säger HERREN, som har gjort den, HERREN, som har format den, för att befästa den; HERREN är hans namn;

Jer 33:3 Ropa till mig, så skall jag svara dig, och visa dig stora och mäktiga ting, som du inte känner till. *

Jer 33:4 Ty så säger HERREN, Israels Gud, angående husen i denna stad, och angående husen tillhörande Juda kungar, som rivits ned för belägringsvallarna, och för svärdet;

Jer 33:5 De kommer för att strida mot Kaldéerna, men det är för att fylla dem med de döda kropparna av människor, som jag har slagit i min vrede och i min harm, och för vilkas ondska jag har dolt mitt ansikte för denna stad.

Jer 33:6 Se, jag skall ge den hälsa och läkedom, och jag skall hela dem, och uppenbara för dem ett överflöd av frid och sanning.

Jer 33:7 Och jag skall vända Judas fångenskap och Israels fångenskap, och bygga upp dem, såsom i begynnelsen.

Jer 33:8 Och jag skall rena dem från all deras missgärning, varmed de har syndat mot mig; och jag skall förlåta alla deras missgärningar, varmed de har syndat, och varmed de har överträtt mot mig.

Jer 33:9 ¶ Och den skall vara för mig ett glädjens namn, ett lov och en ära inför alla jordens nationer, som skall höra om allt det goda som jag gör mot dem: och de skall frukta och bäva för allt det goda och all den välgång som jag bereder åt den.

Jer 33:10 Så säger HERREN: Åter skall det på denna plats, om vilken ni säger att den är öde utan människor och utan djur, ja, i Juda städer, och på Jerusalems gator, som är öde, utan människor, och utan invånare, och utan djur, höras,

Jer 33:11 Glädjens röst, och fröjdens röst, brudgummens röst och brudens röst, rösten av dem som skall säga, Prisa HERREN härskarornas Gud, ty HERREN är god; ty hans barmhärtighet varar för evigt: och av dem som bär fram lovets offer i HERRENS hus. Ty jag skall vända landets fångenskap, såsom i begynnelsen, säger HERREN.

Jer 33:12 Så säger HERREN härskarornas Gud; Åter skall på denna plats, som är öde utan människor och utan djur, och i alla dess städer finnas betesmarker för herdar som låter sina hjordar vila.

Jer 33:13 I bergsbygdens städer, i låglandets städer, i sydlandets städer, i Benjamins land, i trakterna omkring Jerusalem, och i Juda städer, skall hjordarna åter gå förbi under händerna på den som räknar dem, säger HERREN.

Jer 33:14 Se, de dagar kommer, säger HERREN, då jag skall fullborda det goda ord som jag har talat till Israels hus och till Juda hus.

Jer 33:15 ¶ I de dagarna och på den tiden skall jag låta rättfärdighetens Gren växa upp åt David; och han skall utöva dom och rättfärdighet i landet. *

Jer 33:16 I de dagarna skall Juda bli frälst, och Jerusalem skall bo i trygghet: och detta är det namn varmed hon skall kallas, HERREN vår rättfärdighet.

Jer 33:17 ¶ Ty så säger HERREN; David skall aldrig sakna en man som sitter på tronen över Israels hus; *

Jer 33:18 Inte heller skall de Levitiska prästerna sakna en man inför mig som frambär brännoffer, och tänder matoffer, och ständigt offrar slaktoffer.

Jer 33:19 ¶ Och HERRENS ord kom till Jeremia, och sade,

Jer 33:20 Så säger HERREN; Om ni kan bryta mitt förbund med dagen, och mitt förbund med natten, så att dag och natt inte längre kommer på sin bestämda tid;

Jer 33:21  kan också mitt förbund med David, min tjänare, brytas, så att han inte skall ha en son som regerar på hans tron; och mitt förbund med Leviterna, prästerna, mina tjänare.

Jer 33:22 Liksom himmelens härskara inte kan räknas, och havets sand inte kan mätas: så skall jag föröka min tjänare Davids säd, och Leviterna som tjänar mig.

Jer 33:23 Och HERRENS ord kom till Jeremia, och sade,

Jer 33:24 Har du inte lagt märke till vad detta folk har talat, och sagt, De två familjer som HERREN utvalde, har han nu förkastat? så föraktar de mitt folk, så att det inte längre skulle vara en nation inför dem.

Jer 33:25 Så säger HERREN; Om mitt förbund med dag och natt inte består, och om jag inte har fastställt himmelens och jordens ordningar;

Jer 33:26 Då skall jag också förkasta Jakobs säd, och min tjänare Davids säd, att jag inte längre tar någon av hans säd till härskare över Abrahams, Isaks, och Jakobs säd: ty jag skall vända deras fångenskap, och förbarma mig över dem.

SKJVB™ – marginalnoter till Jeremia kap. 33

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 3 [*Notering: ”Visa dig stora och mäktiga ting”. HERREN uppmanar Jeremia att ropa till honom och lovar att uppenbara ”stora och mäktiga ting” som han ännu inte känner till. Ordet ”mäktiga” (KJV: mighty things) kan också återges ”otillgängliga” eller ”ofattbara”, och beskriver sådant som endast Gud kan uppenbara. I sammanhanget följer profetior om Israels framtida återupprättelse, Davids tron och det eviga förbundet.]

v. 15–16 [*Notering: ”Rättfärdighetens Gren” är en Messiansk profetia om Jesus Kristus. Jfr Jer. 23:5–6; Jes 11:1; Sak 3:8 och 6:12. Han skall utöva dom och rättfärdighet i landet, och under hans regering skall Juda bli frälst och Jerusalem bo i trygghet. Namnet ”HERREN VÅR RÄTTFÄRDIGHET” (v. 16) betonar att den rättfärdighet som frälser och upprättar kommer från HERREN själv.]

v. 17–26 [*Notering: Davids förbund och Israels framtid – HERREN förbinder Davids tron och Israels framtid med skapelsens fasta ordningar. Liksom ingen människa kan upphäva förbundet med dag och natt (v. 20–21), kan ingen heller upphäva HERRENS förbund med David eller förkasta Jakobs säd (v. 25–26). Davids tron skall därför bestå enligt Guds löfte, och Israel skall fortsätta vara hans utvalda folk. Jfr Luke 1:32–33, där Messias skall få Davids tron och regera över Jakobs hus, samt Romans 11:1–2, 25–29, där Paulus förklarar att Israels nuvarande blindhet endast är till en del och till dess Hedningarnas fullhet har kommit in, varefter hela Israel skall bli frälst. Guds gåvor och kallelse är utan ånger.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 34

1 Jeremia profeterar om Sidkias och Stadens fångenskap. 8 Furstarna och folket, som hade frigivit sina trälar i strid med Guds Förbund, tar dem åter i sin tjänst. 12 Jeremia överlämnar dem och Sidkia i deras fienders händer för deras olydnads skull.


Jer 34:1 ORDET som kom till Jeremia från HERREN, när Nebukadressar, den Babyloniske kungen, och hela hans här, och alla rikena på jorden under hans välde, och alla folk, stred mot Jerusalem, och mot alla dess städer, och sade,

Jer 34:2 Så säger HERREN, Israels Gud; Gå och tala till Sidkia, Judas kung, och säg till honom, Så säger HERREN; Se, jag skall ge denna stad i den Babyloniske kungens hand, och han skall bränna upp den med eld:

Jer 34:3 Och du skall inte undkomma ur hans hand, utan skall förvisso bli gripen och överlämnad i hans hand; och dina ögon skall se den Babyloniske kungens ögon, och han skall tala med dig mun mot mun, och du skall komma till Babylon.

Jer 34:4 Men hör HERRENS ord, O Sidkia, Judas kung; Så säger HERREN om dig, Du skall inte dö för svärdet:

Jer 34:5 Utan du skall dö i frid: och såsom man brände välluktande kryddor för dina fäder, de tidigare kungarna som var före dig, så skall man bränna välluktande kryddor för dig, och de skall klaga över dig och säga, Ack, herre! ty jag har talat ordet, säger HERREN.

Jer 34:6 Då talade profeten Jeremia alla dessa ord till Sidkia, Judas kung, i Jerusalem,

Jer 34:7 Medan den Babyloniske kungens här stred mot Jerusalem, och mot de städer i Juda som ännu var kvar, mot Lakish, och mot Aseka: ty dessa befästa städer var de enda som återstod av Juda städer.

Jer 34:8 ¶ Detta är ordet som kom till Jeremia från HERREN, sedan kung Sidkia hade slutit ett förbund med allt folket som var i Jerusalem, att utropa frihet åt dem,

Jer 34:9 Att var och en skulle frige sin tjänare, och var och en sin tjänarinna, om de var Hebré eller Hebréiska, så att ingen skulle hålla sin Judiske broder i träldom.

Jer 34:10 Och när alla furstarna, och allt folket, som hade gått in i förbundet, hörde att var och en skulle frige sin tjänare, och var och en sin tjänarinna, så att ingen längre skulle hålla dem i träldom, då lydde de, och lät dem gå.

Jer 34:11 Men sedan ändrade de sig, och lät tjänarna och tjänarinnorna, som de hade frigivit, komma tillbaka, och tvingade dem åter till tjänare och tjänarinnor.

Jer 34:12 ¶ Därför kom HERRENS ord till Jeremia från HERREN, och sade,

Jer 34:13 Så säger HERREN, Israels Gud; Jag slöt ett förbund med era fäder den dag då jag förde dem ut ur Egyptens land, ut ur träldomshuset, och sade,

Jer 34:14 Vid slutet av sju år skall var och en av er frige sin Hebreiske broder, som har blivit såld till dig; och när han har tjänat dig i sex år, skall du släppa honom fri från dig: men era fäder lyssnade inte till mig, och böjde inte sitt öra.

Jer 34:15 Och ni hade nu vänt om, och gjort det som var rätt i mina ögon genom att utropa frihet, var och en åt sin nästa; och ni hade slutit ett förbund inför mig i det hus som är uppkallat efter mitt namn:

Jer 34:16 Men ni vände om och vanhelgade mitt namn och lät var och en sin tjänare och var och en sin tjänarinna, som ni hade frigivit efter deras eget önskemål, komma tillbaka, och ni tvingade dem åter att bli era tjänare och tjänarinnor.

Jer 34:17 Därför säger HERREN så: Ni har inte lyssnat till mig genom att utropa frihet, var och en åt sin broder och var och en åt sin nästa. se, jag utropar en frihet för er, säger HERREN, åt svärdet, åt pesten, och åt hungersnöden; och jag skall göra er till en skräck för alla jordens riken.

Jer 34:18 Och jag skall ge de män som har överträtt mitt förbund, som inte har hållit orden i det förbund som de slöt inför mig, när de högg kalven mitt itu, och gick mellan dess delar, *

Jer 34:19 Judas furstar och Jerusalems furstar, eunuckerna, och prästerna, och allt folket i landet, som gick mellan kalvens delar;

Jer 34:20 Dem skall jag ge i deras fienders hand, och i handen på dem som söker deras liv: och deras döda kroppar skall bli till föda åt himmelens fåglar, och åt jordens djur.

Jer 34:21 Och Sidkia, Judas kung, och hans furstar skall jag ge i deras fienders hand, och i handen på dem som söker deras liv, och i handen på den Babyloniske kungens här, som har dragit bort från er.

Jer 34:22 Se, jag skall befalla, säger HERREN, och låta dem återvända till denna stad; och de skall strida mot den, och inta den, och bränna upp den med eld: och Juda städer skall jag göra till en ödemark utan invånare.

SKJVB™ – marginalnoter till Jeremia kap. 34

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 18–19 [*Notering: ”De högg kalven mitt itu och gick mellan dess delar”. Att hugga ett djur mitt itu och gå mellan dess delar var en forntida förbundsrit som bekräftade ett högtidligt förbund. Den som gick mellan delarna åtog sig förbundets villkor och erkände samtidigt att samma dom rättmätigt kunde drabba honom om förbundet bröts. Jfr 1 Moseboken 15:9–18, där HERREN bekräftar sitt förbund med Abraham genom att gå mellan de delade djuren. I Jeremia 34 hade Juda brutit det förbund de själva ingått, och därför uttalar HERREN den dom som de genom sin handling hade åkallat över sig själva. I Jeremia 34:19 hade Juda utfört denna förbundsrit men sedan brutit sitt löfte, varför HERREN verkställer den dom som de genom eden hade åkallat över sig själva.]

[*Notering 2, 18–19: Det hebreiska uttrycket för att sluta ett förbund är כָּרַת בְּרִית (kārat berît), vilket ordagrant betyder ”att skära ett förbund.”. Detta är faktiskt ett av de vackraste exemplen på hur ett hebreiskt idiom förklaras av Bibelns egen historia.Uttrycket syftar på den forntida förbundsrit där ett djur höggs mitt itu och förbundets parter gick mellan delarna som en högtidlig ed: den som bröt förbundet erkände därmed att samma dom rättmätigt kunde drabba honom.

Jfr 1 Mosebok 15 som visar på något unikt – Det fascinerande är att Abram inte går mellan djuren. Han försätts i djup sömn. Sedan står det: en rykande ugn och en brinnande fackla gick mellan styckena. Det är Gud ensam som går. Det innebär att Gud själv tar hela förbundets ansvar. Det är därför det Abrahamitiska förbundet ytterst vilar på Guds trofasthet, inte på Abrahams. Detta gör 1 Mos 15 till ett av de mest betydelsefulla kapitlen i hela Gamla Testamentet. Förbundet vilar därför inte på två jämbördiga parters trofasthet. Gud tar själv på sig hela ansvaret för att uppfylla löftet. Det är därför det Abrahamitiska förbundet brukar beskrivas som ovillkorligt. Abraham tror Gud (1 Mos. 15:6), men förbundets fullbordan är beroende av Guds trofasthet, inte av Abrahams fullkomliga lydnad. Detta blir också en nyckel till att förstå Israels framtid. Om förbundet ytterst vilade på Israels trofasthet skulle det ha upphört för länge sedan. Men eftersom det vilar på Guds trofasthet består det trots Israels otrohet. Det är just detta Paulus argumenterar för i Romarna kapitel 11. Israels nuvarande förhärdelse är tillfällig, ”till dess hedningarnas fullhet har kommit in” (Rom 11:25), och därför kan han fortsätta: ”Och så skall hela Israel bli frälst...” (Rom 11:26).

Samma tanke återkommer i Jeremia: Jer. 31:35–37 – Israel skall bestå som nation så länge sol, måne och stjärnor består. Jer. 33:20–26 – Guds förbund med David och Israel är lika säkert som hans förbund med dag och natt. Därför kan Paulus säga: ”Gud har inte förkastat sitt folk.”, inte därför att Israel varit troget, utan därför att Gud är trofast.

Detta är en tydlig röd tråd angående Israel genom hela Bibeln: I 1 Mos 15 skär Gud förbundet med Abraham. I Jeremia 30–33 lovar Gud att återupprätta Israel genom ett evigt förbund, trots folkets otrohet. I Romarna 11 förklarar Paulus varför detta fortfarande gäller: Israels blindhet är tillfällig, och Guds gåvor och kallelse är oåterkalleliga. Men den röda tråden är inte Israels trofasthet, utan Guds trofasthet mot de förbund han själv instiftat. Det är just därför Paulus med sådan kraft kan svara: ”Gud förbjude!” när frågan ställs om Gud skulle ha förkastat sitt folk.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 35

1 Genom Rekabiternas lydnad 12 fördömer Jeremia Judarnas olydnad. 18 Gud välsignar Rekabiterna för deras lydnad.


Jer 35:1 ORDET som kom till Jeremia från HERREN i Jehojakims, Josias sons, Judas kungs, dagar och sade,

Jer 35:2 Gå till Rekabiternas hus, och tala med dem, och för dem in i HERRENS hus, in i en av kamrarna, och ge dem vin att dricka.

Jer 35:3 Då tog jag Jaasanja, son till Jeremia, son till Habassinja, och hans bröder, och alla hans söner, och hela Rekabiternas hus;

Jer 35:4 Och jag förde dem in i HERRENS hus, in i kammaren tillhörande Hanans söner, son till Igdalja, en gudsman, vilken låg intill furstarnas kammare, ovanför kammaren tillhörande Maaseja, Sallums son, dörrvaktaren:

Jer 35:5 Och jag ställde krukor fulla med vin, och bägare framför sönerna av Rekabiternas hus, och sade till dem, Drick vin.

Jer 35:6 Men de sade, Vi skall inte dricka vin: ty Jonadab, Rekabs son, vår fader, befallde oss, och sade, Ni skall aldrig dricka vin, varken ni eller era söner:

Jer 35:7 Ni skall inte heller bygga hus, eller så säd, eller plantera vingårdar, eller äga några: utan alla era dagar skall ni bo i tält; så att ni må leva många dagar i det land där ni är främlingar.

Jer 35:8 Så har vi lytt Jonadab, Rekabs sons, vår faders röst i allt det som han befallde oss, att inte dricka vin alla våra dagar, vi, våra hustrur, våra söner, eller våra döttrar;

Jer 35:9 Och att inte bygga hus att bo i: inte heller har vi vingård, eller åkerfält eller utsäde:

Jer 35:10 Men vi har bott i tält, och har lytt, och gjort enligt allt det som Jonadab, vår fader, befallde oss.

Jer 35:11 Men när Nebukadressar, den Babyloniske kungen, drog upp mot landet, sade vi, Kom, låt oss gå in i Jerusalem av fruktan för Kaldéernas här, och av fruktan för Syriernas här: därför bor vi nu i Jerusalem.

Jer 35:12 ¶ Då kom HERRENS ord till Jeremia, och sade,

Jer 35:13 Så säger HERREN härskarornas Gud, Israels Gud; Gå och säg till Juda män och Jerusalems invånare, Vill ni inte ta emot undervisning så att ni lyssnar till mina ord? säger HERREN. *

Jer 35:14 Jonadab, Rekabs sons, ord, som han befallde sina söner att inte dricka vin, har blivit hållna; ty ända till denna dag dricker de inget vin, utan lyder sin faders befallning: men jag har talat till er, tidigt upp och talat; men ni har inte lyssnat till mig.

Jer 35:15 Jag har också sänt till er alla mina tjänare profeterna, tidigt upp och sänt dem, och sagt, Vänd nu om, var och en från sin onda väg, och bättra era gärningar, och följ inte efter andra gudar för att tjäna dem, så skall ni få bo i det land som jag har gett åt er och åt era fäder: men ni har inte böjt ert öra, och inte lyssnat till mig.

Jer 35:16 Därför att Jonadabs, Rekabs sons, söner har hållit sin faders befallning, som han gav dem; men detta folk har inte lyssnat till mig:

Jer 35:17 Därför säger HERREN, härskarornas Gud, Israels Gud, så; Se, jag skall låta all den ondska som jag har talat om komma över Juda och över alla Jerusalems invånare: därför att jag har talat till dem, men de har inte hört; och jag har ropat till dem, men de har inte svarat.

Jer 35:18 ¶ Och Jeremia sade till Rekabiternas hus, Så säger HERREN härskarornas Gud, Israels Gud; Därför att ni har lytt Jonadab, er faders, befallning och hållit alla hans föreskrifter, och gjort enligt allt det som han har befallt er:

Jer 35:19 Därför säger HERREN härskarornas Gud, Israels Gud, så; Jonadab, Rekabs son, skall aldrig sakna en man som står inför mig för evigt.

SKJVB™ – marginalnoter till Jeremia kap. 35

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 13 [*Språknot: ”ta emot undervisning så att ni lyssnar”. KJV återger ordagrant: “receive instruction, to hearken to my words.” Hebreiskans מוּסָר (mûsār) betyder undervisning, fostran, tuktan eller tillrättavisning, medan uttrycket ”to hearken” beskriver ett lydigt och uppmärksamt lyssnande. KJV bevarar sambandet mellan de båda leden: först att ta emot undervisning, därefter, ”så att ni lyssnar” till HERRENS ord. Detta återger också den logiska ordningen i den hebreiska texten.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 36

1 Jeremia låter Baruk skriva ned sin profetia, 5 och offentligt läsa upp den. 11 Furstarna, som fått kännedom om den genom Mikaja, sänder Jehudi att hämta bokrullen och läsa den. 19 De uppmanar Baruk att gömma sig tillsammans med Jeremia. 20 Kung Jojakim, som fått höra om saken, lyssnar till en del av den och bränner bokrullen. 27 Jeremia förkunnar hans dom. 32 Baruk skriver en ny avskrift.


Jer 36:1 OCH det hände i det fjärde året av Jehojakims, Josias sons, Judas kungs, regering, att detta ord kom till Jeremia från HERREN, och sade,

Jer 36:2 Ta dig en bokrulle, och skriv i den alla de ord som jag har talat till dig mot Israel, och mot Juda, och mot alla nationer, från den dag då jag talade till dig, från Josias dagar, ända till denna dag.

Jer 36:3 Kanske skall Juda hus höra om all den ondska som jag har för avsikt att låta komma över dem, så att var och en vänder om från sin onda väg; så att jag kan förlåta deras missgärning och deras synd.

Jer 36:4 Då kallade Jeremia till sig Baruk, Nerias son: och Baruk skrev efter Jeremias mun alla HERRENS ord, som han hade talat till honom, på en bokrulle.

Jer 36:5 Och Jeremia befallde Baruk, och sade, Jag är förhindrad; jag kan inte gå in i HERRENS hus:

Jer 36:6 Gå därför du, och läs ur bokrullen, som du har skrivit efter min mun, HERRENS ord inför folket i HERRENS hus på fastedagen: och du skall också läsa dem för allas öron Juda som kommer från sina städer.

Jer 36:7 Kanske skall de frambära sin bön inför HERREN och vända om, var och en från sin onda väg: ty stor är den vrede och den harm som HERREN har uttalat mot detta folk.

Jer 36:8 Och Baruk, Nerias son, gjorde enligt allt det som profeten Jeremia hade befallt honom, och läste ur boken HERRENS ord i HERRENS hus.

Jer 36:9 Och det hände i det femte året av Jehojakims, Josias sons, Judas kungs, regering, i den nionde månaden, att de utlyste en fasta inför HERREN för allt folket i Jerusalem, och för allt folket som hade kommit från Juda städer till Jerusalem.

Jer 36:10 Då läste Baruk i boken Jeremias ord i HERRENS hus, i kammaren tillhörande Gemarja, skrivaren Safans son, på den övre förgården, vid ingången till HERRENS hus nya port, inför allt folket.

Jer 36:11 ¶ När Mikaja, Gemarjas son, Safans son, hade hört alla HERRENS ord ur boken,

Jer 36:12 Gick han ner till kungens hus, till skrivarens kammare: och, se, där satt alla furstarna, nämligen skrivaren Elishama, och Delaja, Semajas son, och Elnatan, Akbors son, och Gemarja, Safans son, och Sidkia, Hananjas son, och alla furstarna.

Jer 36:13 Då berättade Mikaja för dem alla de ord som han hade hört, när Baruk läste boken i folkets öron.

Jer 36:14 Därför sände alla furstarna Jehudi, Netanjas son, Selemjas son, Kushis son, till Baruk, och sade, Ta i din hand bokrullen som du har läst i folkets öron, och kom. Då tog Baruk, Nerias son, bokrullen i sin hand, och kom till dem.

Jer 36:15 Och de sade till honom, Sätt dig nu ner, och läs den i våra öron. Så läste Baruk den i deras öron.

Jer 36:16 Och det hände, när de hade hört alla orden, att de blev förskräckta inför varandra, och sade till Baruk, Vi måste förvisso berätta alla dessa ord för kungen.

Jer 36:17 Och de frågade Baruk, och sade, Berätta nu för oss, hur skrev du alla dessa ord efter hans mun?

Jer 36:18 Då svarade Baruk dem, Han uttalade alla dessa ord för mig med sin mun, och jag skrev dem med bläck i boken.

Jer 36:19 Då sade furstarna till Baruk, Gå, och göm dig, du och Jeremia; och låt ingen få veta var ni är.

Jer 36:20 ¶ Och de gick in till kungen på borggården, men de lade undan bokrullen i skrivaren Elishamas kammare, och berättade alla orden för kungen.

Jer 36:21 Då sände kungen Jehudi för att hämta bokrullen: och han hämtade den ur skrivaren Elishamas kammare. Och Jehudi läste det i kungens öron, och i öronen på alla furstar som stod bredvid kungen.

Jer 36:22 Kungen satt då i vinterhuset i den nionde månaden: och en eld brann på eldstaden framför honom.

Jer 36:23 Och det hände, när Jehudi hade läst tre eller fyra blad, att kungen skar sönder dem med skrivarkniven, och kastade dem i elden som var på eldstaden, tills hela bokrullen hade blivit uppbränd i elden på eldstaden. *

Jer 36:24 Ändå blev de inte förskräckta, och rev inte sönder sina kläder, varken kungen eller någon av hans tjänare som hörde alla dessa ord.

Jer 36:25 Likväl hade Elnatan och Delaja och Gemarja vädjat till kungen att inte bränna bokrullen: men han ville inte höra på dem.

Jer 36:26 Men kungen befallde Jerahmeel, Hammeleks son, och Seraja, Asriels son, och Selemja, Abdeels son, att gripa skrivaren Baruk och profeten Jeremia: Men HERREN gömde dem.

Jer 36:27 ¶ Då kom HERRENS ord till Jeremia, sedan kungen hade bränt bokrullen, och de ord som Baruk hade skrivit efter Jeremias mun, och sade,

Jer 36:28 Ta dig åter en annan bokrulle, och skriv i den alla de tidigare orden som stod i den första bokrullen, vilken Jehojakim, Judas kung, har bränt.

Jer 36:29 Och du skall säga till Jehojakim, Judas kung, Så säger HERREN; Du har bränt denna bokrulle, och sagt, Varför har du skrivit i den, och sagt, Den Babyloniske kungen skall förvisso komma och fördärva detta land, och göra slut på både människor och djur därifrån?

Jer 36:30 Därför säger HERREN så om Jehojakim, Judas kung; Han skall inte ha någon som sitter på Davids tron: och hans döda kropp skall kastas ut för hettan om dagen, och för frosten om natten.

Jer 36:31 Och jag skall straffa honom och hans säd och hans tjänare för deras missgärning; och jag skall låta all den ondska som jag har uttalat mot dem komma över dem, och över Jerusalems invånare, och över Juda män; men de lyssnade inte.

Jer 36:32 ¶ Då tog Jeremia en annan bokrulle, och gav den åt skrivaren Baruk, Nerias son; och han skrev i den efter Jeremias mun alla orden i den bok som Jehojakim, Judas kung, hade bränt i elden: och dessutom lades många liknande ord till dem.

SKJVB™ – marginalnoter till Jeremia kap. 36

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 23 [*Notering: När kung Jehojakim brände den bokrulle som innehöll HERRENS ord (v. 23), gick inte Guds ord förlorat. HERREN befallde i stället Jeremia: ”Ta dig åter en annan bokrulle och skriv i den alla de tidigare orden” (v. 28), och dessutom ”lades många liknande ord till dem” (v. 32). Bibeln betonar därmed bevarandet av Guds ord, inte bevarandet av ett enskilt ursprungligt manuskript. Samma princip ses när de första stentavlorna med lagen krossades och HERREN lät skriva nya (2 Mos. 32:19; 34:1). På samma sätt hade både Timoteus redan i sin barndom (2 Tim. 3:15) och den Etiopiske eunucken (Apg. 8:27–35) tillgång till Skrifterna genom bevarade avskrifter, inte genom de ursprungliga handskrifterna. Guds ord består och bevaras trots människors försök att förstöra det. Jfr Ps 12:7–8, 119:89; Jes. 40:8; Matt. 24:35.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 37

1 Sedan Egyptierna fått Kaldéerna att häva belägringen sänder kung Sidkia till Jeremia för att han skall be för folket. 6 Jeremia profeterar om Kaldéernas säkra återkomst och seger. 11 Han grips som en flykting, misshandlas och sätts i fängelse. 16 Han försäkrar Sidkia om fångenskapen. 18 När han vädjar om sin frihet får han viss nåd.


Jer 37:1 OCH kung Sidkia, Josias son, regerade i Konjas, Jehojakims sons, ställe, honom som Nebukadressar, den Babyloniske kungen, hade gjort till kung i Juda land.

Jer 37:2 Men varken han, eller hans tjänare, eller folket i landet, lyssnade till HERRENS ord, som han talade genom profeten Jeremia.

Jer 37:3 Och kung Sidkia sände Jehukal, Selemjas son, och prästen Sefanja, Maasejas son, till profeten Jeremia, och sade, Be nu till HERREN vår Gud för oss.

Jer 37:4 Jeremia gick då fritt in och ut bland folket: ty de hade ännu inte satt honom i fängelse.

Jer 37:5 Då hade Faraos här dragit ut från Egypten: och när Kaldéerna, som belägrade Jerusalem, fick höra budskap om dem, drog de bort från Jerusalem.

Jer 37:6 ¶ Då kom HERRENS ord till profeten Jeremia, och sade,

Jer 37:7 Så säger HERREN, Israels Gud; Så skall ni säga till Juda kung, som har sänt er till mig för att fråga mig; Se, Faraos här, som har dragit ut för att hjälpa er, skall vända tillbaka till Egypten, till sitt eget land.

Jer 37:8 Och Kaldéerna skall komma tillbaka, och strida mot denna stad, och inta den, och bränna den med eld.

Jer 37:9 Så säger HERREN; Bedra inte er själva, och säg, Kaldéerna skall förvisso ge sig av från oss. ty de skall inte ge sig av.

Jer 37:10 Ty även om ni hade slagit hela Kaldéernas här, som strider mot er, så att endast sårade män blev kvar bland dem, skulle de ändå resa sig, var och en i sitt tält, och bränna denna stad med eld.

Jer 37:11 ¶ Och det hände, när Kaldéernas här hade brutit upp från Jerusalem av fruktan för Faraos här,

Jer 37:12 Att Jeremia gick ut från Jerusalem för att bege sig till Benjamins land, för att där ta ut sin del av arvet bland folket.

Jer 37:13 Men när han kom till Benjamins port, var där en vaktkapten som hette Jirija, son till Selemja, son till Hananja. och han grep profeten Jeremia, och sade, Du går över till Kaldéerna.

Jer 37:14 Då sade Jeremia, Det är inte sant; jag går inte över till Kaldéerna. Men han ville inte lyssna till honom: så grep Jirija Jeremia, och förde honom till furstarna.

Jer 37:15 Därför blev furstarna vredgade på Jeremia, och slog honom, och satte honom i fängelse i skrivaren Jonatans hus: ty de hade gjort det till fängelse.

Jer 37:16 ¶ När Jeremia hade kommit ner i fängelsehålan, och in i cellerna, och Jeremia hade blivit kvar där många dagar;

Jer 37:17 Sände kung Sidkia efter honom, och lät hämta honom: och kungen frågade honom i hemlighet i sitt hus, och sade, Finns det något ord från HERREN? Och Jeremia sade, Det finns det: ty, sade han, du skall bli given i den Babyloniske kungens hand.

Jer 37:18 Dessutom sade Jeremia till kung Sidkia, Vad har jag försyndat mot dig, eller mot dina tjänare, eller mot detta folk, eftersom ni har satt mig i fängelse?

Jer 37:19 Var är nu era profeter som profeterade för er, och sade, Den Babyloniske kungen skall inte komma mot er eller mot detta land?

Jer 37:20 Hör därför nu, jag ber dig, O min herre kung. Låt, jag ber dig, min bön bli väl mottagen inför dig, så att du inte låter mig återvända till skrivaren Jonatans hus, så att jag dör där.

Jer 37:21 Då befallde kung Sidkia att de skulle sätta Jeremia i fängelsegården, och ge honom ett bröd om dagen från bagarnas gata, till dess att allt bröd i staden var slut. Så blev Jeremia kvar i fängelsegården.

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 38

1 Jeremia kastas genom en falsk anklagelse i Malkias fängelsehåla. 7 Ebed-Melek utverkar genom sin begäran en viss lindring för honom. 14 Vid ett hemligt samtal råder han kungen att ge efter för att rädda sitt liv. 24 På kungens befallning döljer han samtalet för furstarna.


Jer 38:1 DÅ hörde Sefatja, Mattans son, och Gedalja, Pashurs son, och Jukal, Selemjas son, och Pashur, Malkias son, de ord som Jeremia talade till allt folket, och sade,

Jer 38:2 Så säger HERREN, Han som stannar kvar i denna stad skall dö genom svärdet, genom hungersnöden, och genom pesten: men han som går ut till Kaldéerna skall leva; ty han skall få sitt liv till ett byte, och leva.

Jer 38:3 Så säger HERREN, Denna stad skall förvisso bli given i den Babyloniske kungens härs hand, och han skall inta den.

Jer 38:4 Då sade furstarna till kungen, Vi ber dig, låt denne man dödas: ty på detta sätt försvagar han händerna på de stridsmän som ännu finns kvar i denna stad, liksom händerna på allt folket, genom att tala sådana ord till dem: ty denne man söker inte detta folks väl, utan dess olycka.

Jer 38:5 Då sade kung Sidkia, Se, han är i er hand: ty kungen är inte han som kan göra något mot dig.

Jer 38:6 Då tog de Jeremia, och kastade honom i fängelsehålan som tillhörde Malkia, Hammeleks son, vilken låg i fängelsegården: och de firade ner Jeremia med rep. I fängelsehålan fanns inget vatten, utan gyttja: och Jeremia sjönk ner i gyttjan. *

Jer 38:7 ¶ När Ebed-Melek, Etiopiern, en av hovmännen som var i kungens hus, fick höra att de hade kastat Jeremia i fängelsehålan; medan kungen satt i Benjamins port;

Jer 38:8 Gick Ebed-Melek ut från kungens hus, och talade till kungen, och sade,

Jer 38:9 Min herre kung, dessa män har gjort ont i allt vad de har gjort mot profeten Jeremia, genom att kasta honom i fängelsehålan; han kommer att dö av hunger där han är: eftersom det inte längre finns något bröd i staden.

Jer 38:10 Då befallde kungen Ebed-Melek, Etiopiern, och sade, Ta trettio män med dig härifrån, och dra upp profeten Jeremia ur fängelsehålan, innan han dör.

Jer 38:11 Då tog Ebed-Melek männen med sig, och gick in i kungens hus, till platsen under skattkammaren, och tog där gamla utslitna tygtrasor och gamla söndriga trasor, och firade ner dem med rep till Jeremia i fängelsehålan.

Jer 38:12 Och Ebed-Melek, Etiopiern, sade till Jeremia: Lägg nu dessa gamla utslitna tygtrasor och söndriga trasor under dina armhålor, under repen. Och Jeremia gjorde så.

Jer 38:13 Så drog de upp Jeremia med repen, och tog honom upp ur fängelsehålan: och Jeremia blev kvar i fängelsegården.

Jer 38:14 ¶ Sedan sände kung Sidkia, och lät hämta profeten Jeremia till sig vid den tredje ingången som är i HERRENS hus: och kungen sade till Jeremia, Jag skall fråga dig om en sak; Dölj ingenting för mig.

Jer 38:15 Då sade Jeremia till Sidkia, Om jag förkunnar det för dig, kommer du då inte förvisso att döda mig? och om jag ger dig råd, kommer du då att hörsamma mig?

Jer 38:16 Då svor kung Sidkia i hemlighet till Jeremia, och sade, Så sant HERREN lever, han som har gjort oss denna själ, skall jag inte döda dig, och inte heller utlämna dig i dessa mäns hand, som söker ditt liv.

Jer 38:17 Då sade Jeremia till Sidkia, Så säger HERREN, härskarornas Gud, Israels Gud; Om du vill gå ut till den Babyloniske kungens furstar, då skall din själ leva, och denna stad skall inte brännas med eld; och du skall leva, du och ditt hus:

Jer 38:18 Men om du inte går ut till den Babyloniske kungens furstar, då skall denna stad bli given i Kaldéernas hand, och de skall bränna den med eld, och du skall inte undkomma ur deras hand.

Jer 38:19 Och kung Sidkia sade till Jeremia, Jag är rädd för Judarna som har gått över till Kaldéerna, att de skall utlämna mig i deras hand, och att de skall håna mig.

Jer 38:20 Men Jeremia sade, De skall inte utlämna dig. Lyd, jag ber dig, HERRENS röst, som jag talar till dig: så skall det gå dig väl, och din själ skall leva.

Jer 38:21 Men om du vägrar att gå ut, så är detta det ord som HERREN har visat mig:

Jer 38:22 Och, se, alla de kvinnor som finns kvar i Juda kungs hus skall föras ut till den Babyloniske kungens furstar, och, dessa kvinnor skall säga, Dina vänner har bedragit dig, och fått övertaget över dig: dina fötter har sjunkit ner i gyttjan, och de har vänt dig ryggen.

Jer 38:23 Så skall de föra ut alla dina hustrur och dina barn till Kaldéerna: och du skall inte undkomma ur deras hand, utan du skall bli gripen av den Babyloniske kungen: och du skall bli orsaken till att denna stad bränns med eld.

Jer 38:24 ¶ Då sade Sidkia till Jeremia, Låt ingen få veta något om dessa ord, så skall du inte dö.

Jer 38:25 Men om furstarna får höra att jag har talat med dig, och de kommer till dig, och säger till dig, Tala nu om för oss vad du har sagt till kungen, dölj det inte för oss, så skall vi inte döda dig; tala också om vad kungen sade till dig:

Jer 38:26 Då skall du säga till dem, Jag frambar min bön inför kungen, att han inte skulle låta mig återvända till Jonatans hus,, för att dö där.

Jer 38:27 Då kom alla furstarna till Jeremia, och frågade honom: och han berättade för dem enligt alla de ord som kungen hade befallt. Då upphörde de att tala med honom, eftersom saken inte hade blivit känd.

Jer 38:28 Så blev Jeremia kvar i fängelsegården till den dag då Jerusalem blev intaget: och han var där när Jerusalem blev intaget.

SKJVB™ – marginalnoter till Jeremia kap. 38

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 6, 7, 9–13 [*Språknot: ”fängelsehålan ”. KJV återger hebreiskans בּוֹר (bôr) med dungeon, vilket enligt Webster's 1828 betyder ett slutet fängelse eller en djup, mörk plats för inspärrning. Det hebreiska ordet kan beteckna en grop, cistern eller brunn, men här användes den som en plats där fångar hölls. Därför återges ordet med fängelsehålan, medan den följande beskrivningen – ”där fanns inget vatten, utan gyttja” – visar att denna fängelsehåla utgjordes av en uttorkad cistern ”vilken låg i fängelsegården” (v. 6, 37:15–16, 21. Detta bevarar både hebreiskans bild och KJV:s betoning på Jeremias fångenskap.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 39

1 Jerusalem intas. 4 Sidkia blir blindad, och förs till Babylon. 8 Staden ödeläggs, 9 folket förs bort i fångenskap. 11 Nebukadressars befallning om att Jeremia skall behandlas väl. 15 Guds löfte till Ebed-Melek.


Jer 39:1 I det nionde året av Sidkia, Judas kungs, regering, i den tionde månaden, kom Nebukadressar, den Babyloniske kungen, och hela hans här mot Jerusalem, och de belägrade staden.

Jer 39:2 Och i det elfte året av Sidkia, i den fjärde månaden, på nionde dagen i månaden, bröt man igenom staden.

Jer 39:3 Och alla den Babyloniske kungens furstar kom in, och satte sig i Mellersta porten, nämligen Nergal-Sareser, Samgar-Nebo, Sarsekim, Rab-Saris, Nergal-Sareser, Rab-Mag, och alla de övriga av den Babyloniske kungens furstar.

Jer 39:4 ¶ Och det hände, när Sidkia, Judas kung, och alla stridsmännen såg dem, att de flydde, och gick ut ur staden om natten, på vägen genom kungens trädgård, genom porten mellan de två murarna: och han tog vägen ut över slätten.

Jer 39:5 Men Kaldéernas här förföljde dem, och hann upp Sidkia på Jerikos slätter: och när de hade gripit honom, förde de honom upp till Nebukadressar, den Babyloniske kungen, i Ribla i Hamats land, där han avkunnade dom över honom.

Jer 39:6 Då dödade den Babyloniske kungen Sidkias söner i Ribla inför hans ögon: Den Babyloniske kungen dödade också alla förnäma män av Juda.

Jer 39:7 Dessutom stack han ut Sidkias ögon, och band honom med kedjor, för att föra honom till Babylon.

Jer 39:8 ¶ Och Kaldéerna brände kungens hus, och folkets hus, med eld,, och rev ner Jerusalems murar.

Jer 39:9 Sedan förde Nebusaradan, befälhavaren för livvakten, bort till Babylon den återstod av folket som var kvar i staden, dem som hade gått över till honom, och resten av folket som var kvar.

Jer 39:10 Men Nebusaradan, befälhavaren för livvakten, lämnade kvar några av de fattigaste bland folket, de som ingenting hade, i Juda land och gav dem vingårdar och åkerfält på samma gång.

Jer 39:11 ¶ Och Nebukadressar, den Babyloniske kungen, gav befallning angående Jeremia till Nebusaradan, befälhavaren för livvakten, och sade,

Jer 39:12 Ta honom, och se väl efter honom, och gör honom inget ont; utan gör med honom precis som han säger till dig.

Jer 39:13 Då sände Nebusaradan, befälhavaren för livvakten, och Nebusasban, Rab-Saris, och Nergal-Sareser, Rab-Mag, och alla den Babyloniske kungens furstar;

Jer 39:14 De sände, och hämtade Jeremia ut från fängelsegården, och överlämnade honom åt Gedalja, Ahikams son, Safans son, för att han skulle föra honom hem: så bodde han bland folket.

Jer 39:15 ¶ HERRENS ord kom nu till Jeremia, medan han ännu var inspärrad i fängelsegården, och sade,

Jer 39:16 Gå och tala till Etiopiern Ebed-Melek, och säg, Så säger HERREN härskarornas Gud, Israels Gud; Se, jag skall låta mina ord gå i uppfyllelse över denna stad till ont och inte till något gott; och de skall fullbordas inför dina ögon på den dagen.

Jer 39:17 Men jag skall befria dig på den dagen, säger HERREN: och du skall inte bli utlämnad i de mäns hand som du fruktar.

Jer 39:18 Ty jag skall förvisso befria dig, och du skall inte falla för svärdet, utan du skall få ditt liv till ett byte: därför att du har satt din tillit till mig, säger HERREN.

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 40

1 Jeremia blir frigiven av Nebusaradan, och går till Gedalja. 7 De skingrade Judarna samlas hos honom. 13 Johanan, avslöjar Ismaels sammansvärjning, men blir inte trodd.


Jer 40:1 ORDET som kom till Jeremia från HERREN, sedan Nebusaradan, befälhavaren för livvakten, hade släppt honom fri från Rama, då han hade tagit honom medan han var bunden med kedjor bland alla dem från Jerusalem och Juda, som fördes bort i fångenskap till Babylon.

Jer 40:2 Och befälhavaren för livvakten tog Jeremia, och sade till honom, HERREN, din Gud, har uttalat detta onda över denna plats.

Jer 40:3 Nu har HERREN låtit den komma, och gjort såsom han har sagt: därför att ni har syndat mot HERREN, och inte har lytt hans röst, därför har detta kommit över er.

Jer 40:4 Och nu, se, jag löser dig i dag från kedjorna som var på dina händer. Om det synes dig gott att följa med mig till Babylon, kom: och jag skall se väl efter dig: men om det synes dig ont att följa med mig till Babylon, så avstå: Se, hela landet ligger framför dig: dit det synes dig gott och rätt att gå, dit må du gå.

Jer 40:5 Nu medan han ännu inte hade vänt tillbaka, sade han, Gå då tillbaka till Gedalja, Ahikams son, Safans son, som den Babyloniske kungen har satt till styresman över Juda städer, och bo hos honom bland folket: eller gå vart det än synes dig lämpligt att gå. Då gav befälhavaren för livvakten honom proviant och en gåva, och lät honom gå.

Jer 40:6 Då gick Jeremia till Gedalja, Ahikams son, i Mispa; och bodde hos honom bland det folk som var kvar i landet.

Jer 40:7 ¶ När alla befälhavarna för de militära styrkor som var ute i landet, både de och deras män, fick höra att den Babyloniske kungen hade satt Gedalja, Ahikams son, till styresman i landet och anförtrott honom män, kvinnor och barn och de fattigaste i landet, sådana som inte hade förts bort i fångenskap till Babylon; *

Jer 40:8 Kom de till Gedalja i Mispa, nämligen Ismael, Netanjas son, och Johanan och Jonatan, Kareas söner, och Seraja, Tanhumets son, och Efais söner, Netofatiten, och Jesanja, Maakatitens son, de och deras män.

Jer 40:9 Och Gedalja, Ahikams son, Safans son, svor dem och deras män en ed, och sade, Var inte rädda för att tjäna Kaldéerna: bo kvar i landet, och tjäna den Babyloniske kungen, så skall det gå er väl.

Jer 40:10 Vad mig beträffar, se, jag skall bo i Mispa för att stå till tjänst för Kaldéerna, när de kommer till oss: men ni, samla vin, och sommarfrukter, och olja, och lägg dem i era kärl, och bo i de städer som ni har tagit i besittning.

Jer 40:11 På samma sätt, när alla Judar som var i Moab, och bland Ammons barn, och i Edom, och i alla andra länder fick höra att den Babyloniske kungen hade lämnat en kvarleva i Juda, och att han hade satt Gedalja, Ahikams son, Safans son, över dem;

Jer 40:12 Då återvände alla Judarna från alla de platser dit de hade blivit fördrivna, och kom till Juda land, till Gedalja, i Mispa, och samlade mycket vin och sommarfrukter.

Jer 40:13 ¶ Dessutom kom Johanan, Kareas son, och alla befälhavarna för de militära styrkor som var ute i landet till Gedalja i Mispa, *

Jer 40:14 Och sade till honom, Vet du verkligen att Baalis, Ammons barns kung, har sänt Ismael, Netanjas son, för att döda dig? Men Gedalja, Ahikams son, trodde dem inte.

Jer 40:15 Då talade Johanan, Kareas son, i hemlighet med Gedalja i Mispa, och sade, Låt mig gå, jag ber dig, så skall jag döda Ismael, Netanjas son, och ingen skall få veta det: varför skulle han döda dig, så att alla Judar som har samlats hos dig blir kringspridda, och kvarlevan av Juda går under?

Jer 40:16 Men Gedalja, Ahikams son, sade till Johanan, Kareas son, Du skall inte göra detta: ty du talar falskt om Ismael.

SKJVB™ – marginalnoter till Jeremia kap. 40

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 7, 13 [*Språknot: ”de militära styrkor som var ute i landet”. KJV:s ”the forces which were in the fields” syftar inte på soldater som befann sig på åkrar, utan på de militära förband som efter Jerusalems fall fortfarande befann sig ute på landsbygden eller ute i landet. Hebreiskans שָׂדֶה (śādeh) betyder fält, öppet land eller landsbygd, och uttrycket beskriver de Judiska trupper som ännu inte hade tillfångatagits eller förts bort till Babylon. Det är därför ett geografiskt snarare än ett jordbruksmässigt uttryck.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 41

1 Ismael, som förrädiskt dödar Gedalja och andra, ämnar fly till Ammoniterna med dem som är kvar. 11 Johanan befriar fångarna och tänker fly till Egypten.


Jer 41:1 OCH det hände i den sjunde månaden, att Ismael, Netanjas son, Elishamas son, av den kungliga säden, och en av kungens furstar, tillsammans med tio män, kom till Gedalja, Ahikams son, i Mispa; och där åt de bröd tillsammans i Mispa.

Jer 41:2 Då reste sig Ismael, Netanjas son, och de tio män som var med honom, och slog Gedalja, Ahikams son, Safans son, med svärdet, och dödade honom, honom som den Babyloniske kungen hade satt till styresman över landet.

Jer 41:3 Ismael dödade också alla de Judar som var med honom, nämligen, med Gedalja, i Mispa, och de Kaldéer som fanns där, och stridsmännen.

Jer 41:4 Och det hände den andra dagen efter att han hade dödat Gedalja, innan någon ännu visste om det,

Jer 41:5 Att det kom åttio män från Sikem, från Shilo, och från Samaria, med skäggen avrakade, och kläderna sönderrivna, och med sår som de hade skurit på sig själva, och de hade matoffer och rökelse i sina händer för att bära dem till HERRENS hus.

Jer 41:6 Och Ismael, Netanjas son, gick ut från Mispa för att möta dem och grät medan han gick: och det hände, när han mötte dem, att han sade till dem, Kom till Gedalja, Ahikams son.

Jer 41:7 Och det hände, när de hade kommit in i mitten av staden, att Ismael, Netanjas son, dödade dem, och kastade dem mitt i gropen, han, och de män som var med honom.

Jer 41:8 Men tio män fanns bland dem som sade till Ismael, Döda oss inte: ty vi har förråd ute på åkerfälten, av vete, och korn, och olja, och honung. Då avstod han, och dödade dem inte tillsammans med deras bröder.

Jer 41:9 Och gropen, i vilken Ismael hade kastat alla de döda kropparna av de män som han hade dödat på grund av Gedalja, var den som kung Asa hade låtit göra av fruktan för Baesa, Israels kung: Den fyllde Ismael, Netanjas son, med de dödade.

Jer 41:10 Sedan förde Ismael bort i fångenskap hela återstoden av folket som var i Mispa, nämligen kungens döttrar, och allt det folk som var kvar i Mispa, dem som Nebusaradan, befälhavaren för livvakten, hade anförtrott åt Gedalja, Ahikams son: och Ismael, Netanjas son, förde dem bort i fångenskap, och begav sig för att gå över till Ammons barn.

Jer 41:11 ¶ Men när Johanan, Kareas son, och alla befälhavarna för de militära styrkor som var med honom, fick höra om allt det onda som Ismael, Netanjas son, hade gjort,

Jer 41:12 Tog de med sig alla sina män, och gick för att strida mot Ismael, Netanjas son, och fann honom vid de stora vattnen som är vid Gibeon.

Jer 41:13 Och det hände, när allt folket som var med Ismael såg Johanan, Kareas son, och alla befälhavarna för de militära styrkor som var med honom, att de blev glada.

Jer 41:14 Då vände allt folket som Ismael hade fört bort i fångenskap från Mispa om och återvände, och gick till Johanan, Kareas son.

Jer 41:15 Men Ismael, Netanjas son, undkom Johanan med åtta män, och gick till Ammons barn.

Jer 41:16 Då tog Johanan, Kareas son, och alla befälhavarna för de militära styrkor som var med honom, hela återstoden av folket som han hade återtagit från Ismael, Netanjas son, från Mispa, efter att denne hade dödat Gedalja, Ahikams son, nämligen stridsmännen, kvinnorna, barnen, och eunuckerna, som han hade fört tillbaka från Gibeon:

Jer 41:17 Och de drog vidare, och uppehöll sig i Kimhams härbärge, som ligger vid Betlehem, för att sedan bege sig in i Egypten,

Jer 41:18 På grund av Kaldéerna: ty de var rädda för dem, eftersom Ismael, Netanjas son, hade dödat Gedalja, Ahikams son, honom som den Babyloniske kungen hade satt till styresman över landet.

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 42

1 Johanan ber Jeremia fråga Gud och lovar lydnad för hans vilja. 7 Jeremia försäkrar honom om trygghet i Juda, 13 och om fördärv i Egypten. 19 Han tillrättavisar deras hyckleri när de frågar Herren om sådant som de inte ämnar följa.


Jer 42:1 DÅ kom alla befälhavarna för de militära styrkorna, och Johanan, Kareas son, och Jesanja, Hosajas son, och allt folket, från den minste till den störste, fram,

Jer 42:2 Och sade till profeten Jeremia, Låt, vi ber dig, vår bön bli mottagen inför dig, och bed för oss till HERREN, din Gud, för hela denna kvarleva; (ty vi är endast några få kvar av många, såsom dina ögon ser oss:)

Jer 42:3 Må HERREN, din Gud, visa oss den väg på vilken vi skall vandra, och vad vi skall göra.

Jer 42:4 Då sade profeten Jeremia till dem, jag har hört er; se, jag skall be till HERREN, er Gud, enligt era ord; och det skall ske, att vad HERREN än svarar er, skall jag förkunna det för er; jag skall inte undanhålla er någonting.

Jer 42:5 Då sade de till Jeremia, HERREN vare ett sant och trofast vittne mellan oss, om vi inte gör helt enligt allt det för vilket HERREN, din Gud, sänder dig till oss.

Jer 42:6 Vare sig det är gott eller ont skall vi lyda HERRENS, vår Guds, röst, till vilken vi sänder dig; för att det må gå oss väl, när vi lyder HERRENS, vår Guds, röst.

Jer 42:7 ¶ Och det hände efter tio dagar, att HERRENS ord kom till Jeremia.

Jer 42:8 Då kallade han på Johanan, Kareas son, och alla befälhavarna för de militära styrkor som var med honom, och allt folket, från den minste ända till den störste,

Jer 42:9 Och sade till dem, Så säger HERREN, Israels Gud, till vilken ni sände mig för att bära fram er bön inför honom;

Jer 42:10 Om ni stannar kvar i detta land, då skall jag bygga upp er, och inte bryta ner er, och jag skall plantera er, och inte rycka upp er: ty jag ångrar det onda som jag har gjort mot er.

Jer 42:11 Var inte rädda för den Babyloniske kungen, som ni fruktar; var inte rädda för honom, säger HERREN, ty jag är med er för att frälsa er, och befria er ur hans hand.

Jer 42:12 Och jag skall visa er barmhärtighet, så att han förbarmar sig över er, och låter er återvända till ert eget land.

Jer 42:13 ¶ Men om ni säger, Vi vill inte stanna i detta land, och inte lyda HERRENS, er Guds, röst,

Jer 42:14 Utan säger, Nej; vi vill gå till Egyptens land, där vi inte skall se något krig, eller höra ljudet av trumpeten, eller hungra efter bröd; och där vill vi bo:

Jer 42:15 Så hör nu HERRENS ord, ni Juda kvarleva; Så säger HERREN härskarornas Gud, Israels Gud; Om ni verkligen vänder era ansikten mot Egypten för att gå dit, och bo där som främlingar;

Jer 42:16 Då skall det ske, att svärdet, som ni fruktar, skall hinna upp er där i Egyptens land, och hungersnöden, som ni fruktar, skall följa tätt efter er där i Egypten; och där skall ni dö.

Jer 42:17 Så skall det gå för alla de män som vänder sina ansikten mot Egypten för att bo där som främlingar; de skall dö genom svärdet, genom hungersnöden, och genom pesten: ingen av dem skall bli kvar eller undkomma det onda som jag skall låta komma över dem.

Jer 42:18 Ty så säger HERREN härskarornas Gud, Israels Gud; Liksom min vrede och min harm har blivit utgjuten över Jerusalems invånare; så skall min harm bli utgjuten över er, när ni går in i Egypten: och ni skall bli ett föremål för förbannelser, och en häpnad, och en förbannelse, och en smälek; och ni skall aldrig mer få se denna plats. *

Jer 42:19 ¶ HERREN har talat om er, ni Juda kvarleva: Gå inte till Egypten. Vet med visshet att jag har varnat er i dag.

Jer 42:20 Ty ni bedrog er själva i era hjärtan när ni sände mig till HERREN, er Gud, och sade: Bed för oss till HERREN, vår Gud, och allt vad HERREN, vår Gud, säger, det skall du förkunna för oss, och vi skall göra det.

Jer 42:21 Och jag har i dag förkunnat det för er, men ni har inte lytt HERRENS, er Guds, röst eller något av det för vilket han har sänt mig till er.

Jer 42:22 Vet därför med visshet att ni skall dö genom svärdet, genom hungersnöden och genom pesten på den plats dit ni önskar gå för att bo som främlingar.

SKJVB™ – marginalnoter till Jeremia kap. 42

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 18 [*Språknot 1, v. 18: ”execration, astonishment, curse, reproach”. KJV använder här fyra olika ord som beskriver följderna av Guds dom.

  1. Execration betecknar något som människor uttalar förbannelser över eller använder som ett exempel i en förbannelse (”Må det gå dig som...”).

  2. Astonishment betyder något som väcker häpnad och bestörtning.

  3. Curse är själva förbannelsen, medan,

  4. reproach betecknar hån, smälek, vanära eller förebråelse.

Denna fyrfaldiga formulering återkommer flera gånger i Jeremia och visar hur domen blir både ett varnande exempel och ett föremål för människors häpnad, förbannelse och smälek. Jfr Jer 44:12]

[*Språknot 2, v. 18: KJV:s execration betyder enligt Webster's 1828: “the act of cursing; a curse pronounced; imprecation of evil; utter detestation expressed.”. Ordet betecknar alltså både ett föremål för uttalade förbannelser och ett föremål för djup avsky. Därför skiljer KJV mellan execration och det efterföljande curse, som främst betecknar själva förbannelsen.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 43

1 Johanan förkastar Jeremias profetia, och för Jeremia och andra med sig till Egypten. 8 Jeremia profeterar genom en förebild om Babyloniernas erövring av Egypten.


Jer 43:1 OCH det hände, när Jeremia hade slutat att tala till allt folket alla HERRENS, deras Guds, ord, för vilka HERREN, deras Gud, hade sänt honom till dem, just alla dessa ord,

Jer 43:2 Att Asarja, Hosajas son, och Johanan, Kareas son, och alla de stolta männen, och sade till Jeremia, Du talar falskt: HERREN, vår Gud, har inte sänt dig att säga, Gå inte till Egypten för att bo där som främlingar:

Jer 43:3 Utan Baruk, Nerias son, eggar upp dig mot oss, för att utlämna oss i Kaldéernas hand, så att de kan döda oss, och föra oss bort i fångenskap till Babylon.

Jer 43:4 Så lydde inte Johanan, Kareas son, och alla befälhavarna för de militära styrkorna, och allt folket, HERRENS röst att stanna kvar i Juda land.

Jer 43:5 Men Johanan, Kareas son, och alla befälhavarna för de militära styrkorna, tog hela Juda kvarleva, som hade återvänt från alla de nationer, dit de hade blivit fördrivna, för att bo i Juda land,

Jer 43:6 Män, och kvinnor, och barn, och kungens döttrar, och varje person som Nebusaradan, befälhavaren för livvakten hade lämnat kvar hos Gedalja, Ahikams son, Safans son, liksom profeten Jeremia och Baruk, Nerias son.

Jer 43:7 Så kom de till Egyptens land: ty de lydde inte HERRENS röst: och de kom ända till Tachpanhes.

Jer 43:8 ¶ Då kom HERRENS ord till Jeremia i Tachpanhes, och sade,

Jer 43:9 Tag stora stenar i din hand, och göm dem i leran vid tegelugnen, som är vid ingången till Faraos hus i Tachpanhes, inför Juda mäns ögon.

Jer 43:10 Och säg till dem, Så säger HERREN härskarornas Gud, Israels Gud, Se, jag skall sända efter och hämta Nebukadressar, den Babyloniske kungen, min tjänare, och jag skall sätta hans tron ovanpå dessa stenar som jag har gömt; och han skall breda ut sitt kungliga tält över dem.

Jer 43:11 Och när han kommer, skall han slå Egyptens land. och överlämna sådana som är dömda till döden till döden; och de som är bestämda till fångenskap åt fångenskap; och de som är bestämda till svärdet åt svärdet.

Jer 43:12 Och jag skall tända en eld i de Egyptiska gudarnas hus; och han skall bränna dem, och föra dem bort i fångenska: och han skall svepa Egyptens land omkring sig, såsom en herde tar på sig sitt klädesplagg; och han skall dra därifrån i frid.

Jer 43:13 Han skall också krossa pelarna i Bet-Shemesh, som ligger i Egyptens land; och de Egyptiska gudarnas hus skall han bränna upp med eld.

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 44

1 Jeremia beskriver Judas ödeläggelse för deras avgudadyrkans skull. 11 Han profeterar om deras fördärv, som bedriver avgudadyrkan i Egypten. 15 Judarnas hårdnackade envishet. 20 Jeremia hotar dem för detta, 29 och profeterar som ett tecken, Egyptens förstörelse.


Jer 44:1 DET ord som kom till Jeremia angående alla de Judar som bodde i Egyptens land, de som bodde i Migdol, och i Tachpanhes, och i Nof, och i landet Patros, han sade,

Jer 44:2 Så säger HERREN härskarornas Gud, Israels Gud; Ni har sett allt det onda som jag har låtit komma över Jerusalem, och över alla Juda städer; och, se, i dag ligger de öde, och ingen bor där,

Jer 44:3 På grund av deras ondska som de gjorde för att väcka min vrede, genom att de gick och tände rökelse, och tjänade andra gudar, som de inte kände, varken de själva eller, ni, eller era fäder.

Jer 44:4 Likväl sände jag till er alla mina tjänare, profeterna, och steg upp tidigt och sände dem, och sade, Åh, gör inte denna avskyvärda sak som jag hatar.

Jer 44:5 Men de lyssnade inte, och böjde inte sitt öra för att vända om från sin ondska, och inte längre tända rökelse åt andra gudar.

Jer 44:6 Därför utgöts min harm och min vrede, och upptändes i Juda städer och på Jerusalems gator; och de blev ödelagda och öde, såsom de är denna dag.

Jer 44:7 Därför säger nu HERREN, härskarornas Gud, Israels Gud; Varför gör ni denna stora ondska mot era egna själar, så att ni utrotar ur Juda man och kvinna, barn och dibarn, och inte lämnar någon kvarleva åt er;

Jer 44:8 Varför väcker ni min vrede genom era händers verk, när ni tänder rökelse åt andra gudar i Egyptens land, dit ni har gått för att bo som främlingar, så att ni utrotar er själva, och blir en förbannelse och en förebråelse bland alla jordens nationer?

Jer 44:9 Har ni glömt era fäders ondska, och Juda kungars ondska, och deras hustrurs ondska, och er egen ondska, och era hustrurs ondska, som de begick i Juda land, och på Jerusalems gator?

Jer 44:10 De har inte ödmjukat sig ända till denna dag, och de har inte fruktat mig och inte vandrat i min lag, eller i mina stadgar, som jag lade fram för er och för era fäder.

Jer 44:11 ¶ Därför säger HERREN härskarornas Gud, Israels Gud; Se, jag skall vända mitt ansikte mot er till det onda, och utrota hela Juda.

Jer 44:12 Och jag skall ta kvarlevan av Juda, som har vänt sina ansikten till att gå in i Egyptens land för att vistas där, och de skall alla förtäras, och falla i Egyptens land; ja, de skall förtäras genom svärdet och genom hungersnöden: de skall dö, från den minste ända till den störste, genom svärdet och genom hungersnöden: och de skall bli till ett föremål för förbannelser, och till häpnad, och till en förbannelse, och till smälek. *

Jer 44:13 Ty jag skall straffa dem som bor i Egyptens land, såsom jag straffade Jerusalem, med svärdet, och med hungersnöden, och med pesten:

Jer 44:14 Så att ingen av Juda kvarleva, som har gått till Egyptens land för att bo där som främlingar, skall undkomma eller bli kvar, så att de kan återvända till Juda land, dit de längtar efter att få återvända och bo: ty ingen skall återvända utom de som skall fly.

Jer 44:15 ¶ Då svarade alla de män som visste att deras hustrur tände rökelse åt andra gudar, och alla kvinnorna som stod där, en stor skara, ja, allt folket som bodde i Egyptens land, i Patros, Jeremia, och sade,

Jer 44:16 Vad gäller det ord som du har talat till oss i HERRENS namn, så vill vi inte lyssna till dig.

Jer 44:17 Utan vi skall sannerligen göra allt det som har utgått från vår egen mun, att tända rökelse åt himmelens drottning, och utgjuta drickoffer åt henne, såsom vi har gjort, vi och våra fäder, våra kungar, och våra furstar, i Juda städer, och på Jerusalems gator: ty hade vi gott om mat, hade det väl, och såg inget ont.

Jer 44:18 Men sedan vi upphörde att tända rökelse åt himmelens drottning, och att utgjuta drickoffer åt henne, har vi saknat allt, och blivit förgjorda genom svärdet och genom hungersnöden.

Jer 44:19 Och när vi tände rökelse åt himmelens drottning, och utgöt drickoffer åt henne, var det då utan våra män som vi bakade kakor åt henne för att tillbe henne, och utgöt drickoffer åt henne?

Jer 44:20 ¶ Då sade Jeremia till allt folket, till männen, och till kvinnorna, och till allt folket som hade gett honom detta svar, och sade,

Jer 44:21 Den rökelse som ni tände i Juda städer, och på Jerusalems gator, ni, och era fäder, era kungar, och era furstar, och folket i landet, var det inte den HERREN kom ihåg, och steg den inte upp i hans sinne?

Jer 44:22 Så att HERREN inte längre kunde uthärda det, på grund av ondskan i era göranden, och på grund av de avskyvärdheter som ni hade begått; därför har ert land blivit en ödemark, och en häpnad, och en förbannelse, utan invånare, såsom det är denna dag.

Jer 44:23 Därför att ni har tänt rökelse, och därför att ni har syndat mot HERREN, och inte har lytt HERRENS röst, och inte vandrat i hans lag, eller i hans stadgar, eller i hans vittnesbörd; därför har detta onda kommit över er, såsom det är denna dag.

Jer 44:24 Dessutom sade Jeremia till allt folket, och till alla kvinnorna, Hör HERRENS ord, hela Juda som är i Egyptens land:

Jer 44:25 Så säger HERREN härskarornas Gud, Israels Gud, Ni och era hustrur har både talat med era munnar, och fullbordat med era händer, det ni sade, Vi skall sannerligen hålla de löften som vi har lovat, att tända rökelse åt himmelens drottning, och utgjuta drickoffer åt henne: håll då era löften, och fullgör dem.

Jer 44:26 Hör därför HERRENS ord, hela Juda som bor i Egyptens land; Se, jag har svurit vid mitt stora namn, säger HERREN, att mitt namn aldrig mer skall nämnas av någon man av Juda i hela Egyptens land, som säger, Herren GUD lever.

Jer 44:27 Se, jag skall vaka över dem till det onda, och inte till det goda: och alla Juda män som är i Egyptens land skall förgås genom svärdet och genom hungersnöden, tills det är slut med dem.

Jer 44:28 Men ett litet antal som undkommer svärdet skall återvända från Egyptens land till Juda land, då skall hela Juda kvarleva, som har gått till Egyptens land för att bo där som främlingar, få veta vems ord som skall bestå, mina, eller deras.

Jer 44:29 ¶ Och detta skall vara ett tecken för er, säger HERREN, att jag skall straffa er på denna plats, för att ni skall veta att mina ord sannerligen skall bestå mot er till det onda:

Jer 44:30 Så säger HERREN; Se, jag skall ge Farao Hofra, Egyptens kung, i hans fienders hand, och i handen på dem som söker hans liv; såsom jag gav Sidkia, Juda kung, i Nebukadressars, den Babyloniske kungens, hand, hans fiende, som sökte hans liv.

SKJVB™ – marginalnoter till Jeremia kap. 44

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 12 [*Språknot 1, v. 12: ”execration, astonishment, curse, reproach”. KJV använder här fyra olika ord som beskriver följderna av Guds dom.

  1. Execration betecknar något som människor uttalar förbannelser över eller använder som ett exempel i en förbannelse (”Må det gå dig som...”).

  2. Astonishment betyder något som väcker häpnad och bestörtning.

  3. Curse är själva förbannelsen, medan

  4. reproach betecknar hån, smälek, vanära eller förebråelse.

Denna fyrfaldiga formulering återkommer flera gånger i Jeremia och visar hur domen blir både ett varnande exempel och ett föremål för människors häpnad, förbannelse och smälek. Jfr Jer 42:18]

[*Språknot 2, v. 12: KJV:s execration betyder enligt Webster's 1828: “the act of cursing; a curse pronounced; imprecation of evil; utter detestation expressed.”. Ordet betecknar alltså både ett föremål för uttalade förbannelser och ett föremål för djup avsky. Därför skiljer KJV mellan execration och det efterföljande curse, som främst betecknar själva förbannelsen.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 45

1 Baruk är missmodig. 4 Jeremia undervisar och tröstar honom.


Jer 45:1 DET ord som profeten Jeremia talade till Baruk, Nerias son, när han hade skrivit dessa ord i en bok, i det fjärde året av Jojakim, Josias sons, Juda kungs regering, och sade,

Jer 45:2 Så säger HERREN, Israels Gud, till dig, O Baruk;

Jer 45:3 Du har sagt, Ve mig nu! ty HERREN har lagt sorg till min smärta; jag har blivit utmattad av mitt suckande, och jag finner ingen vila.

Jer 45:4 ¶ Så skall du säga till honom, Så säger HERREN; Se, det som jag har byggt skall jag bryta ner, och det som jag har planterat skall jag rycka upp, ja, detta hela land.

Jer 45:5 Och söker du stora ting för dig själv? sök dem inte: ty, se, jag skall låta ont komma över allt kött, säger HERREN: men ditt liv skall jag ge dig som ett byte på alla platser dit du går.

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 46

1 Jeremia profeterar om Faraos härs nederlag vid Eufrat, 13 och om Nebukadressars erövring av Egypten. 27 Han tröstar Jakob under deras tuktan.


Jer 46:1 HERRENS ord som kom till profeten Jeremia mot Hedningarna;

Jer 46:2 Om Egypten, om Farao-Nekos, Egyptens kungs, här, som stod vid floden Eufrat i Karkemis, och som Nebukadressar, den Babyloniske kungen, slog i Jojakims, Josias sons, Juda kungs, fjärde regeringsår.

Jer 46:3 Gör i ordning bucklaren och skölden, och ryck fram till striden. *

Jer 46:4 Sela hästarna, och sitt upp, ni ryttare, och träd fram med era hjälmar; putsa spjuten, och tag på er pansaren. *

Jer 46:5 Varför har jag sett dem förskräckta och vända tillbaka? deras väldiga män är nedslagna, och flyr i hast, och ser sig inte tillbaka: ty skräck är på alla sidor, säger HERREN.

Jer 46:6 Låt inte den snabbe fly, och inte den mäktige undkomma; mot norr, vid floden Eufrat, skall de stappla och falla.

Jer 46:7 Vem är denne som stiger upp såsom en flod, vars vatten svallar såsom floderna?

Jer 46:8 Egypten stiger upp såsom en flod, och dess vatten svallar såsom floderna; och han säger, Jag skall stiga upp, och övertäcka jorden; Jag skall fördärva staden och dem som bor där.

Jer 46:9 Drag fram, ni hästar; och rasa, ni stridsvagnar; låt de mäktiga männen rycka ut; Etiopierna och Libyerna, som bär skölden; och Lydierna, som fattar och spänner bågen.

Jer 46:10 Ty detta är Herren GUD härskarornas dag, en hämndens dag, då han skall hämnas på sina motståndare: och svärdet skall förtära, bli mätt och dricka sig rusigt av deras blod: ty Herren GUD härskarornas Gud har ett slaktoffer i landet i norr, vid floden Eufrat.

Jer 46:11 Gå upp till Gilead, och hämta balsam, O jungfru, Egyptens dotter: förgäves använder du många mediciner; ty du skall inte bli botad.

Jer 46:12 Nationerna har hört om din skam, och ditt rop har uppfyllt landet: ty den mäktige mannen har stapplat mot den mäktige, och de har båda fallit tillsammans.

Jer 46:13 ¶ Det ord som HERREN talade till profeten Jeremia om att Nebukadressar, den Babyloniske kungen, skulle komma och slå Egyptens land.

Jer 46:14 Förkunna det i Egypten och kungör det i Migdol, kungör det i Nof och i Tachpanhes: Säg ni, Stå fast, och gör dig beredd; ty svärdet skall förtära runt omkring dig.

Jer 46:15 Varför har dina tappra män sopats bort? de stod inte fasta, ty HERREN drev bort dem.

Jer 46:16 Han fick många att falla, ja, den ene föll över den andre: och de sade, Stå upp, och låt oss återvända till vårt eget folk, och till vårt födelseland, undan det förtryckande svärdet.

Jer 46:17 Där ropade de, Farao, Egyptens kung, är bara ett dån; han har låtit den bestämda tiden gå förbi.

Jer 46:18 Så sant jag lever, säger Kungen, vars namn är HERREN härskarornas Gud, Liksom Tabor reser sig bland bergen, och Karmel vid havet, skall han komma.

Jer 46:19 Gör dig redo för fångenskap, O du dotter som bor i Egypten: ty Nof skall bli förödd och öde utan någon invånare. *

Jer 46:20 Egypten är lik en mycket vacker kviga, men fördärvet kommer; det kommer från norr.

Jer 46:21 Också hennes lejda män mitt ibland henne är som gödda tjurar; ty även de har vänt om, och flytt tillsammans: de stod inte fasta, därför att deras olyckas dag hade kommit över dem, tiden för deras hemsökelse.

Jer 46:22 Dess röst skall gå fram såsom en orm; ty de skall rycka fram med en här, och komma emot henne med yxor, såsom vedhuggare. *

Jer 46:23 De skall hugga ner hennes skog, säger HERREN, fastän den inte kan utforskas; ty de är fler än gräshopporna, och kan inte räknas.

Jer 46:24 Egyptens dotter skall komma på skam; hon skall bli överlämnad i det nordliga folkets hand.

Jer 46:25 HERREN härskarornas Gud, Israels Gud, säger; Se, jag skall straffa No's myckenhet och Farao, och Egypten, med dess gudar, och dess kungar; ja, Farao, och alla dem som förtröstar på honom:

Jer 46:26 Och jag skall överlämna dem i handen på dem som söker deras liv, i Nebukadressars, den Babyloniske kungens, hand och i hans tjänares hand: men därefter skall landet åter bli bebott, såsom i forna dagar, säger HERREN.

Jer 46:27 ¶ Men frukta inte, O min tjänare Jakob, och var inte förskräckt, O Israel: ty, se, jag skall frälsa dig fjärran ifrån, och din säd från deras fångenskaps land; och Jakob skall återvända, och vara i ro och trygghet, och ingen skall göra honom rädd.

Jer 46:28 Frukta inte, O min tjänare Jakob, säger HERREN: ty jag är med dig; ty jag skall göra ett fullständigt slut på alla de nationer dit jag har drivit bort dig: men på dig skall jag inte göra ett fullständigt slut, utan jag skall tukta dig med måtta; dock skall jag inte lämna dig alldeles ostraffad.

SKJVB™ – marginalnoter till Jeremia kap. 46

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 3 [*Språknot: Ordet “Bucklaren” i KJV betecknar en mindre, rund sköld som bars i strid för rörligt försvar, ofta i närstrid. Till skillnad från större sköldar (t.ex. “shield”) var ”bucklaren” lättare och lämpad för snabba rörelser. (Websters Dictionary 1828): Buckler: ”En slags sköld i olika former och storlekar som bärs på armen eller hålls i handen för att avvärja slag.”. En liten, rund sköld som bars på armen eller hölls i handen. – מָגֵן (māgēn). Jfr 2 Krön 14:8; Ps 18:2.]

v. 4 [*Språknot: Sela, putsa, pansaren:

  1. KJV:s harness the horses betyder inte endast att spänna för hästarna utan att sela och utrusta dem för strid. Webster's 1828 använder just Jeremia 46:4 som exempel.

  2. Furbish betyder att putsa eller polera vapnen tills de glänser, inte endast att vässa dem.

  3. Brigandines betecknar ett forntida kroppspansar av sammanfogade metallplattor (lamell- eller plåtpansar), ett ord som Webster beskriver som ”anciently, a coat of mail” och som redan på hans tid hade fallit ur bruk.]

v. 19 [*Språknot: KJV använder två olika ord: waste och desolate. Det första beskriver att staden blir förödd eller lagd i ruiner, medan det andra betonar att den blir öde och övergiven, utan invånare. Hebreiskan använder också två skilda uttryck (לְשַׁמָּה וְנִצְּתָה, lešammāh weniṣṣətāh), vilket förstärks av den avslutande frasen ”utan någon invånare” (”without an inhabitant”). Kombinationen beskriver både förstörelsen och dess bestående följd: en stad som ligger i ruiner och är helt övergiven.]

v. 22–23 [*Språknot: ”Dess röst skall gå fram såsom en orm”. KJV ”The voice thereof shall go like a serpent” beskriver Egyptens förödmjukade och försvagade röst inför den annalkande domen. Det land som nyss reste sig såsom en flod (v. 7–8) får nu en röst såsom en orm; ett lågt, väsande ljud, medan fienden kommer med yxor såsom vedhuggare för att hugga ner hennes skog. Bilden visar Egyptens fall från bullrande makt till skamfull flykt och hjälplöshet. – Den masoretiska texten lyder: קוֹלָהּ כַּנָּחָשׁ יֵלֵךְ (qōlāh kannāḥāš yēlēḵ – Ord för ord: קוֹלָהּ (qōlāh) = hennes/dess röst, ljud. כַּנָּחָשׁ (kannāḥāš) = såsom en orm. יֵלֵךְ (yēlēḵ) = skall gå, färdas, gå fram). Formuleringen i KJV följer alltså hebreiskan nästan ord för ord.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 47

Filistéernas fördärv.


Jer 47:1 HERRENS ord som kom till profeten Jeremia angående Filistéerna, innan Farao slog Gaza.

Jer 47:2 Så säger HERREN; Se, vatten stiger upp från norr, och skall bli en översvämmande flod, och de skall översvämma landet, och allt som är däri, staden, och dem som bor däri: då skall människorna ropa, och alla landets invånare skall tjuta. *

Jer 47:3 Vid ljudet av stampandet från hans starka hästars hovar, vid dånet av hans stridsvagnar, och bullret från deras hjul, skall fäderna inte se sig tillbaka efter sina barn, därför att deras händer är kraftlösa;

Jer 47:4 På grund av den dag som kommer för att fördärva alla Filistéer, och för att avskära från Tyrus och Sidon varje kvarvarande hjälpare: ty HERREN skall fördärva Filistéerna, kvarlevan från Kaftors land. *

Jer 47:5 Skallighet har kommit över Gaza; Ashkelon är utrotat tillsammans med kvarlevan av deras dal: hur länge skall du skära dig själv? *

Jer 47:6 O du HERRENS svärd, hur länge skall det dröja innan du får ro? stick tillbaka dig i din skida, vila, och var stilla. *

Jer 47:7 Hur skulle det kunna vara stilla, när HERREN har gett det ett uppdrag mot Ashkelon, och mot havsstranden? där har han bestämt det.

SKJVB™ – marginalnoter till Jeremia kap. 47

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 2 [*Språknot: KJV:s wail och wailing betecknar enligt Webster 1828 hörbar sorg och djup klagan uttryckt genom högljudda jämmerrop. Orden skiljer sig från cry (”ropa”, ”skria”), som främst betecknar ett rop, och från howl (”tjuta”), som betonar ett utdraget nödrop av skräck eller förtvivlan. För att bevara denna skillnad återges wail med jämra sig, wailing med jämmer eller jämrande, och howl med tjuta. Jfr Mika 1:8; Matt 13:42; Matt 24:51; Luk 13:28.]

v. 4 [*Språknot: ”Kaftors land”. Den hebreiska texten lyder שְׁאֵרִית אִי כַפְתּוֹר (šeʾērîṯ ʾî Kap̄tôr), ordagrant: ”kvarlevan av Kaftors ʾî.” Ordet אִי (ʾî) kan beteckna en ö, men också ett kustland, havsland eller ett område vid havet. KJV återger därför uttrycket med ”the country of Caphtor”, utan att närmare bestämma Kaftors geografiska natur. Kaftor nämns även i 5 Mos. 2:23 och Amos 9:7 som Filistéernas ursprungsland. Bibeln identifierar inte uttryckligen dess geografiska läge, även om det ofta förknippas med Kreta eller andra områden i östra Medelhavet. Återgivningen ”Kaftors land” i SKJVB™ följer KJV återhållsamma ordval och undviker att göra en geografisk tolkning som inte uttryckligen finns i texten.]

v. 5 [*Notering: ”Skallighet har kommit över Gaza”. Skallighet är i Gamla Testamentet ett uttryck för djup sorg, dom och förödmjukelse. Att raka huvudet var en sed vid stor sorg och användes profetiskt som en bild av nationell dom (jfr Jes. 15:2; Jer. 16:6; 48:37; Hes. 7:18; Amos 8:10).]

v. 6–7 [*Notering: ”Stick tillbaka dig i din skida”. Jeremia tilltalar bildligt HERRENS svärd som om det vore levande. Folket längtar efter att domen skall upphöra, men svaret i v. 7 är att svärdet inte kan vila förrän HERREN har fullbordat det uppdrag han har gett det. Detta är ett personifierat bildspråk som återkommer flera gånger i profetböckerna.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 48

1 Domen över Moab, 7 för deras högmod, 11 för deras trygghet, 14 för deras köttsliga förtröstan, 25 och för deras förakt för Gud och hans folk. 47 Moabs återupprättelse.


Jer 48:1 ANGÅENDE Moab, så säger härskarornas HERRE, Israels Gud; Ve över Nebo! ty det är plundrat: Kirjatajim är förödmjukat och intaget: Misgab är förödmjukat och förskräckt.

Jer 48:2 Moabs berömmelse är inte mer: i Heshbon har de smitt ont mot det; kom, låt oss utrota det från att vara en nation. Också du, O Madmen; skall huggas ner, svärdet skall förfölja dig.

Jer 48:3 Ljudet av rop skall höras från Horonajim, plundring och stor förödelse.

Jer 48:4 Moab är förstört; dess små har låtit ett rop höras.

Jer 48:5 Ty på vägen upp till Luhit skall ständig gråt stiga upp; ty på vägen ner till Horonajim har fienderna hört ett rop om förödelse.

Jer 48:6 Fly, rädda era liv, och var såsom en enbuske i vildmarken.

Jer 48:7 ¶ Ty eftersom du har förtröstat på dina gärningar och på dina skatter, skall också du bli intagen. Och Kemosh skall gå i fångenskap tillsammans med sina präster och sina furstar.

Jer 48:8 Och plundraren skall komma över varje stad, och ingen stad skall undkomma. Dalen skall också förgås, och slätten skall ödeläggas, såsom HERREN har talat.

Jer 48:9 Ge Moab vingar, så att det kan fly och komma undan. Ty dess städer skall bli öde, utan någon som bor i dem.

Jer 48:10 Förbannad vare den som bedriver HERRENS verk svekfullt, och förbannad vare den som håller tillbaka sitt svärd från blod.

Jer 48:11 ¶ Moab har levt i ro från sin ungdom, och har blivit liggande på sin drägg, och har inte tömts från kärl till kärl, inte heller har det gått i fångenskap. Därför har dess smak förblivit i det, och dess doft har inte förändrats. *

Jer 48:12 Därför, se, dagar kommer, säger HERREN, då jag skall sända till honom bortdrivare, som skall driva bort honom, och de skall tömma hans kärl och slå sönder hans flaskor. *

Jer 48:13 Och Moab skall komma på skam för Kemosh, såsom Israels hus kom på skam för Bet-el, som de litade på.

Jer 48:14 ¶ Hur kan ni säga, Vi är mäktiga och tappra män till strid?

Jer 48:15 Moab är plundrat, och dess städer har blivit intagna, och dess utvalda unga män har gått ner till slakten, säger Kungen, vars namn är härskarornas HERRE. *

Jer 48:16 Moabs olycka är nära att komma, och dess hemsökelse skyndar hastigt.

Jer 48:17 Beklaga det, alla ni som är runt omkring det; och alla ni som känner dess namn, säg, Hur har den starka staven brutits, och den vackra spiran!

Jer 48:18 Du dotter som bor i Dibon, stig ner från din härlighet, och sitt i törst; ty Moabs plundrare skall komma över dig, och han skall förstöra dina fästen.

Jer 48:19 O Aroers invånare, ställ dig vid vägen, och håll utkik; fråga honom som flyr, och henne som undkommer, och säg, Vad har hänt?

Jer 48:20 Moab är förödmjukat; ty det är nedbrutet: tjut och ropa; förkunna vid Arnon, att Moab är plundrat.

Jer 48:21 Och domen har kommit över slättlandet; över Holon, och över Jahsa, och över Mefaat,

Jer 48:22 Och över Dibon, och över Nebo, och över Bet-Diblatajim,

Jer 48:23 Och över Kirjatajim, och över Bet-Gamul, och över Bet-Meon,

Jer 48:24 Och över Keriot, och över Bosra, och över alla städer i Moabs land, både fjärran och nära.

Jer 48:25 Moabs horn är avhugget, och dess arm är bruten, säger HERREN.

Jer 48:26 ¶ Gör det drucket: ty det har upphöjt sig mot HERREN: Moab skall också vältra sig i sina spyor, och också det skall bli till åtlöje.

Jer 48:27 Var inte Israel ett åtlöje för dig? blev han funnen bland tjuvar? ty så ofta du talade om honom, skakade du hånfullt på huvudet.

Jer 48:28 O ni som bor i Moab, lämna städerna, och bo i klippan, och var såsom duvan som bygger sitt bo vid öppningen till hålans mynning.

Jer 48:29 Vi har hört om Moabs högmod, (han är ytterst högmodig) om hans högfärd, och hans övermod, och hans stolthet, och hans hjärtas högmod.

Jer 48:30 Jag känner hans vrede, säger HERREN; men den skall inte bestå; hans lögner skall inte uträtta det.

Jer 48:31 Därför skall jag tjuta över Moab, och jag skall ropa över hela Moab; mitt hjärta skall klaga över männen i Kir-Heres.

Jer 48:32 O Sibmas vinstock, jag skall gråta över dig med Jasers gråt: dina rankor har sträckt sig över havet, de når ända till Jasers hav: plundraren har fallit över dina sommarfrukter och över din druvskörd. *

Jer 48:33 Och glädje och fröjd har tagits bort från det fruktbara fältet, och från Moabs land; och jag har gjort så att vinet upphör i vinpressarna: ingen trampar med glädjerop; deras rop är inte glädjerop.

Jer 48:34 Från Heshbons rop ända till Elale, och ända till Jahsa, höjer de sin röst, från Soar ända till Horonajim, såsom en treårig kviga: ty också Nimrims vatten skall bli ödelagda.

Jer 48:35 Dessutom skall jag göra slut på i Moab, säger HERREN, han som offrar på höjderna och han som tänder rökelse åt sina gudar.

Jer 48:36 Därför skall mitt hjärta ljuda såsom pipor för Moab, och mitt hjärta skall ljuda såsom pipor för männen i Kir-Heres: därför att de rikedomar som han har samlat har gått förlorade.

Jer 48:37 Ty varje huvud skall vara kalt, och varje skägg avklippt: på alla händer skall det finnas skärsår, och kring höfterna säcktyg.

Jer 48:38 På alla Moabs hustak och på dess gator skall det överallt vara klagan: ty jag har krossat Moab såsom ett kärl som ingen har behag till, säger HERREN.

Jer 48:39 De skall tjuta, och säga, Hur är det krossat! hur har Moab vänt ryggen till i skam! så skall Moab bli till ett åtlöje och en förskräckelse för alla runt omkring det.

Jer 48:40 Ty så säger HERREN; Se, han skall flyga såsom en örn, och breda ut sina vingar över Moab.

Jer 48:41 Keriot är intaget, och fästena är erövrade, och de mäktiga männens hjärtan i Moab skall på den dagen vara såsom hjärtat hos en kvinna i hennes födslovåndor.

Jer 48:42 Och Moab skall förgöras från att vara ett folk, därför att det har upphöjt sig mot HERREN.

Jer 48:43 Fruktan, och gropen, och snaran, skallkomma över dig, O Moabs invånare, säger HERREN.

Jer 48:44 Han som flyr undan fruktan skall falla i gropen; och han som tar sig upp ur gropen skall fångas i snaran: ty jag skall låta komma över det, ja, över Moab, året för deras hemsökelse, säger HERREN.

Jer 48:45 De som flydde stod under Heshbons skugga på grund av sin kraftlöshet: men en eld skall gå ut från Heshbon, och en låga från Sihons mitt, och den skall förtära Moabs hörn, och hjässan på de upproriska.

Jer 48:46 Ve dig, O Moab! Kemoshs folk går under: ty dina söner har förts bort i fångenskap, och dina döttrar har förts bort i fångenskap.

Jer 48:47 ¶ Dock skall jag återföra Moabs fångenskap i de sista dagarna, säger HERREN. Här slutar domen över Moab.

SKJVB™ – marginalnoter till Jeremia kap. 48

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 11 [*Notering: ”liggande på sin drägg”. Bilden är hämtad från vinberedning. Vin som lämnas länge på sin bottensats (drägg) utan att hällas om behåller sin smak och doft. Moab hade länge levt i trygghet utan den tuktan som andra nationer hade upplevt. Därför beskriver Herren Moab som vin som aldrig har blivit omhällt. Jfr Sef. 1:12.]

v. 12 [*Språknot 1, v. 12: ”bortdrivare” – ”driva bort”. KJV återger hebreiskans צֹעִים (ṣōʿîm) med ”wanderers”. Ordet kommer från en hebreisk rot som betyder att flytta, driva bort eller sätta i rörelse, och följs av ett närbesläktat verb: ”that shall cause him to wander.”. KJV bevarar därmed den hebreiska ordleken genom uttrycken ”wanderers” och ”wander”. Den svenska återgivningen i SKJVB™ ”bortdrivare ... skall driva bort honom” bevarar samma ordlek. Enligt Webster's 1828 Dictionary betecknar en wanderer inte bara en person som vandrar omkring, utan även en som ”strövar omkring; en som avviker från sina plikter.” (”one that roves; one that deviates from duty.”). Verbet wander betyder bland annat ”att ströva omkring”, ”att ge sig av”, ”att migrera” och ”att vandra vilse” (”to rove,” ”to depart,” ”to migrate,” och ”to stray”). På 1600-talets engelska hade ordet därför ett bredare betydelseomfång än dagens svenska vandra. Versen fortsätter med bilden av vin: ”de skall tömma hans kärl och slå sönder hans krukor”. I föregående vers (v. 11) liknas Moab vid vin som länge har legat kvar på sin drägg utan att hällas om från kärl till kärl. Domen innebär därför både att Moab skall drivas bort från sin trygghet och, i den fortsatta liknelsen, ”hällas om” såsom vin. KJV använder inte ett särskilt ord för vintappare, utan bevarar i stället den hebreiska ordleken samtidigt som vinliknelsen utvecklas genom resten av versen.]

[*Språknot 2, v. 12: KJV använder även ordet ”wanderers” i Hos. 9:17: ”de skall bli kringvandrare bland nationerna” men där återges ett annat hebreiskt ord (נֹדְדִים, nōḏədîm), som syftar på människor som drivs omkring bland nationerna. I Jer. 48:12 används däremot צֹעִים (ṣōʿîm), ett ord som anknyter till den pågående liknelsen om vin som flyttas och hälls om från kärl till kärl. Att KJV använder samma engelska ord på båda ställena visar att ”wanderers” hade ett bredare betydelseomfång i 1600-talets engelska än vad ordet vandrare har i modern svenska.]

v. 15 [*Notering: Den som ytterst uttalar denna dom är inte Babylons kung, utan härskarornas HERRE – himmelens och jordens Kung. Uttrycket ”dragit upp ur sina städer” beskriver hur Moabs invånare tvingas lämna sina befästa städer, medan de utvalda unga männen ”går ner till slakten”, ett återkommande Bibliskt uttryck för dem som förs till sin undergång (jfr Jes. 34:2; Jer. 50:27). Titeln ”Kungen, vars namn är härskarornas HERRE” betonar Guds suveräna herravälde över alla nationer och kungar.]

v. 32–33 [*Språknot: ”druvskörd”. KJV:s ”vintage” betecknar enligt Webster's 1828 vinrankans skörd, tiden då druvorna skördas, eller årets druvskörd. I Gamla Testamentet syftar ordet på druvskörden, inte på det färdiga vinet. Därför återges ordet här med ”druvskörd”, i kontrast till ”vinpress” (winepress), som nämns i följande vers (Jer. 48:33). Detta bevarar KJV:s åtskillnad mellan skörden och platsen där druvorna pressas.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 49

1 Domen över Ammoniterna. 6 Deras återupprättelse. 7 Domen över Edom, 23 över Damaskus, 28 över Kedar, 30 över Hasor, 34 och över Elam. 39 Elams återupprättelse.


Jer 49:1 ANGÅENDE Ammoniterna. så säger HERREN; Har Israel inga söner? har han ingen arvinge? varför har då deras kung tagit Gad i besittning, och varför bor hans folk i dess städer?

Jer 49:2 Därför, se, dagar kommer, säger HERREN, då jag skall låta ett krigslarm höras i Rabba hos Ammons barn; och den skall bli en öde ruinhög, och dess döttrar skall brännas med eld: då skall Israel ta dem i besittning som hade tagit honom i besittning, säger HERREN. *

Jer 49:3 Tjut, O Heshbon, ty Ai är ödelagt: ropa, ni Rabbas döttrar! omgjorda er med säcktyg; klaga, och löp fram och tillbaka längs hägnaderna; ty deras kung skall gå i fångenskap, han och hans präster och hans furstar tillsammans.

Jer 49:4 Varför berömmer du dig av dalarna, din bördiga dal, O du avfälliga dotter? som litade på dina skatter, och sade, Vem skall komma emot mig?

Jer 49:5 Se, jag skall låta fruktan komma över dig, säger Herren härskarornas GUD, från alla dem som är omkring dig; och ni skall drivas bort, var och en rakt fram; och ingen skall samla honom som driver omkring.

Jer 49:6 Men därefter skall jag återföra Ammons barns fångenskap, säger HERREN.

Jer 49:7 ¶ Angående Edom. Så säger härskarornas HERRE; Finns det inte längre någon vishet i Teman? har rådet försvunnit från de förståndiga? har deras vishet försvunnit?

Jer 49:8 Fly! Vänd om! bo djupt, O ni Dedans invånare; ty jag skall låta Esaus olycka komma över honom, den tid då jag hemsöker honom.

Jer 49:9 Om druvplockare kom till dig, skulle de då inte lämna kvar några efterskördens druvor? om tjuvar kom om natten, skulle de inte förstöra endast så mycket de behövde?

Jer 49:10 Men jag har blottat Esau, jag har avslöjat hans gömställen, och han skall inte kunna gömma sig: hans säd är ödelagd, likaså hans bröder, och hans grannar, och han är inte mer.

Jer 49:11 Lämna dina faderlösa barn, jag skall bevara dem vid liv; och låt dina änkor förtrösta på mig.

Jer 49:12 Ty så säger HERREN; Se, de vilkas dom det inte var att dricka bägaren har sannerligen druckit; och skulle du vara honom som helt skall gå ostraffad? du skall inte gå ostraffad, utan du skall sannerligen dricka av den.

Jer 49:13 Ty jag har svurit vid mig själv, säger HERREN, att Bosra skall bli en ödeläggelse, en smälek, en ödeplats, och en förbannelse; och alla dess städer skall bli eviga ödeplatser.

Jer 49:14 Jag har hört ett budskap från HERREN, och ett sändebud är utsänt bland hednafolken, som säger, Församla er, och kom emot henne, och res er till strid.

Jer 49:15 Ty, se, jag skall göra dig liten bland hednafolken, och föraktad bland människorna.

Jer 49:16 Din förskräcklighet har bedragit dig, och ditt hjärtas högmod, du som bor i klippskrevorna, och intar höjderna på kullen: om du än byggde ditt bo så högt som örnen, skall jag störta dig ner därifrån, säger HERREN.

Jer 49:17 Edom skall också bli en ödemark: var och en som går förbi det skall häpna, och vissla över alla dess hemsökelser.

Jer 49:18 Såsom vid omstörtandet av Sodom och Gomorra och deras grannstäder, säger HERREN, skall ingen människa skall vistas där, inte heller skall någon människoson bo där.

Jer 49:19 Se, han skall komma upp såsom ett lejon från Jordans svällande vatten mot den starkes boning: men jag skall plötsligt få honom att fly från henne: och vem är en utvald man, som jag kan sätta över henne? ty vem är lik mig? och vem skall ställa mig till svars? och vem är den herde som kan bestå inför mig?

Jer 49:20 Hör därför HERRENS råd, som han har fattat mot Edom; och hans avsikter, som han har beslutat mot Temans invånare: Sannerligen, de minsta i hjorden skall släpa bort dem: sannerligen, han skall ödelägga deras boningar tillsammans med dem.

Jer 49:21 Jorden skälver av ljudet av deras fall, deras rop hörs ända till Röda havet.

Jer 49:22 Se, han skall stiga upp och flyga såsom örnen, och breda ut sina vingar över Bosra: och den dagen skall de tappra männens hjärta i Edom vara såsom hjärtat hos en kvinna i födslovåndor.

Jer 49:23 ¶ Angående Damaskus. Hamat och Arpad har kommit på skam: ty de har hört onda tidningar: de är modlösa; det är oro vid havet; det kan inte vara stilla.

Jer 49:24 Damaskus har blivit kraftlös, och vänder sig för att fly, och fruktan har gripit henne: ångest och sorg har drabbat henne, likt en kvinna i födslovåndor.

Jer 49:25 Hur har inte den prisade staden blivit övergiven, min glädjes stad!

Jer 49:26 Därför skall hennes unga män falla på hennes gator, och alla stridsmän skall utrotas den dagen, säger härskarornas HERRE.

Jer 49:27 Och jag skall tända en eld på Damaskus mur, och den skall förtära Ben-Hadads palats.

Jer 49:28 ¶ Angående Kedar och Hasors riken, som Nebukadressar, kungen i Babylon, skall slå, så säger HERREN; Stå upp, dra upp mot Kedar, och ödelägg österns söner.

Jer 49:29 Deras tält och deras hjordar skall de ta bort: de skall ta deras tältdukar, och alla deras kärl, och deras kameler; och de skall ropa till dem, Fruktan är på alla sidor.

Jer 49:30 ¶ Fly, dra er långt bort, bo djupt, O ni Hasors invånare, säger HERREN; ty Nebukadressar, kungen i Babylon, har fattat råd mot er, och beslutat en plan mot er.

Jer 49:31 Stå upp, dra upp mot den rika nationen, som bor i trygghet, säger HERREN, som varken har portar eller bommar, som bor för sig själva.

Jer 49:32 Deras kameler skall bli ett byte, och mängden av deras boskap ett rov: och jag skall skingra dem för alla vindar, dem som bor i de yttersta hörnen; och jag skall låta deras olycka komma över dem från alla håll, säger HERREN.

Jer 49:33 Och Hasor skall bli en boning för drakar, och en ödemark för evigt: ingen människa skall bo där, inte heller skall någon människoson vistas där. *

Jer 49:34 ¶ HERRENS ord som kom till profeten Jeremia angående Elam i början av Sidkias, Juda kungs, regering, och löd,

Jer 49:35 Så säger härskarornas HERRE; Se, jag skall bryta Elams båge, höjdpunkten av deras styrka.

Jer 49:36 Och över Elam skall jag föra de fyra vindarna från himmelens fyra hörn, och skingra dem för alla dessa vindar; och det skall inte finnas någon nation dit inte Elams fördrivna skall komma.

Jer 49:37 Ty jag skall göra Elam förskräckt inför deras fiender, och inför dem som söker deras liv: och jag skall låta olycka komma över dem, ja, min brinnande vrede, säger HERREN; och jag skall sända svärdet efter dem, tills jag har gjort slut på dem:

Jer 49:38 Och jag skall sätta min tron i Elam, och förgöra därifrån kungen och furstarna, säger HERREN.

Jer 49:39 ¶ Men det skall ske i de sista dagarna, att jag skall återföra Elams fångenskap, säger HERREN.

SKJVB™ – marginalnoter till Jeremia kap. 49

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 2 [*Språknot: KJV, ”her daughters”. Hebreiskan säger ordagrant ”dess döttrar”, vilket både KJV och Carl XII Bibel (1703 | 1873) bevarar. I Bibelns språk används ”dotter” ofta som en personifiering av en stad eller ett land och kan syfta på dess invånare eller de mindre städer som hör till huvudstaden. Webster's 1828 Dictionary förklarar: “This word is used in scripture for the inhabitants of a city or country, male and female”. Jfr Jes 1:8; Sak 9:9; Matt 21:5.]

v. 33 [*Språknot: ”en boning för drakar”. KJV återger genomgående hebreiskans tannîn/tannîm med ”dragon(s)”. Ordet förekommer i många olika sammanhang: om havets stora varelser (Ps. 74:13), om Egyptens kung (Hes. 29:3), om ödsliga platser (Jer. 49:33) och om den stora draken i Uppenbarelseboken. Äldre svenska Biblar återger ofta ordet med ”drakar”, medan många moderna översättningar har ”schakaler”, men en sådan återgivning fungerar inte i exempelvis 5 Mos. 32:33, där ”dragons” har gift, eller Ps. 74:13, där deras huvuden krossas i vattnet. Ordet drakar används genomgående i Bibeln som en bild av ödslighet och gudomlig dom. För att bevara KJV:s konsekventa återgivning och undvika att i förväg låsa ordets zoologiska betydelse har det här återgetts med ”drakar”. (Jfr Jes. 13:22; 34:13; Jer. 9:11; 10:22; 51:37; Mal. 1:3).]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 50

1, 9, 21, 35. Domen över Babylon. 4, 17, 33. Israels återlösning.


Jer 50:1 HERRENS ord som han talade mot Babylon och mot Kaldéernas land genom profeten Jeremia.

Jer 50:2 Förkunna bland nationerna, och kungör det, och res ett baner; kungör det, och dölj det inte: säg, Babylon är intaget, Bel har kommit på skam, Merodak är krossad; hennes avgudar har kommit på skam, hennes beläten är krossade.

Jer 50:3 Ty en nation drar upp mot henne från norr, och det skall göra hennes land till en ödemark, och ingen skall bo där: både människor och djur skall flytta bort, de skall ge sig av.

Jer 50:4 ¶ I de dagarna, och på den tiden, säger HERREN, skall Israels barn komma, de och Juda barn tillsammans. de skall gå och gråta: och söka HERREN, sin Gud.

Jer 50:5 De skall fråga efter vägen till Sion med sina ansikten vända ditåt, och säga, Kom, låt oss förena oss med HERREN i ett evigt förbund som aldrig skall glömmas.

Jer 50:6 Mitt folk har varit förlorade får: deras herdar har lett dem vilse, de har fört dem bort bergen: de har gått från berg till kulle, de har glömt sin viloplats.

Jer 50:7 Alla som fann dem har slukat dem: och deras motståndare sade, Vi bär ingen skuld, eftersom de har syndat mot HERREN, rättfärdighetens boning, HERREN, deras fäders hopp.

Jer 50:8 Dra bort från mitten av Babylon, och gå ut ur Kaldéernas land, och var såsom bockarna framför hjordarna.

Jer 50:9 ¶ Ty, se, jag skall resa upp och låta en församling av stora nationer från landet i norr dra upp mot Babylon: och de skall ställa upp sig mot henne; därifrån skall hon bli intagen: deras pilar skall vara såsom en mäktig och skicklig krigares; ingen skall återvända förgäves.

Jer 50:10 Och Kaldéen skall bli ett byte: alla som plundrar henne skall bli mättade, säger HERREN.

Jer 50:11 Eftersom ni var glada, eftersom ni fröjdades, O ni som plundrade mitt arvedel, eftersom ni blev feta såsom kvigan på grönbete, och råmade såsom tjurar;

Jer 50:12 Skall er moder komma storligen på skam; hon som födde er skall blygas: se, den yttersta bland nationerna skall bli en vildmark, ett torrt land, och en öken.

Jer 50:13 På grund av HERRENS vrede skall det inte bli bebott, utan det skall bli fullständigt ödelagt: var och en som går förbi Babylon skall häpna, och vissla över alla hennes hemsökelser.

Jer 50:14 Ställ upp er i stridsordning mot Babylon runt omkring: alla ni som spänner bågen, skjut mot henne, spara inte på pilarna: ty hon har syndat mot HERREN.

Jer 50:15 Höj ett härskri mot henne runt omkring: hon har gett sin hand: hennes grundvalar har fallit, hennes murar har rivits ner: ty detta är HERRENS hämnd: hämnas på henne; såsom hon har gjort, så gör mot henne.

Jer 50:16 Utrota såningsmannen från Babylon, och den som hanterar skäran vid skördetiden: av fruktan för det förtryckande svärdet skall var och en vända tillbaka till sitt folk, och var och en skall fly till sitt eget land.

Jer 50:17 ¶ Israel är ett skingrat får; lejon har drivit bort honom: först uppslukade Assyriens kung honom; och sist har denne Nebukadressar, Babylons kung, krossat hans ben.

Jer 50:18 Därför säger härskarornas HERRE, Israels Gud; Se, jag skall straffa Babylons kung och hans land, såsom jag har straffat Assyriens kung.

Jer 50:19 Och jag skall föra Israel tillbaka till hans betesmark, och han skall beta på Karmel och Bashan, och hans själ skall mättas på Efraims berg och i Gilead.

Jer 50:20 I de dagarna, och på den tiden, säger HERREN, skall Israels missgärning sökas, men den skall inte finnas; och Judas synder, men de skall inte återfinnas: ty jag skall förlåta dem som jag lämnar kvar.

Jer 50:21 ¶ Dra upp mot Merataims land, mot det, och mot Pekods invånare: ödelägg och förgör fullständigt efter dem, säger HERREN, och gör i allt såsom jag har befallt dig.

Jer 50:22 Ett ljud av strid är i landet, och av stor förödelse.

Jer 50:23 Hur har inte hela jordens hammare blivit avhuggen och krossad! hur har inte Babylon blivit en ödemark bland nationerna!

Jer 50:24 Jag har lagt en snara för dig, och du har också blivit fångad, O Babylon, utan att du visste det: du har blivit funnen, och också gripen, därför att du har kämpat mot HERREN.

Jer 50:25 HERREN har öppnat sitt rusthus, och tagit fram sin vredes vapen: ty detta är Herren härskarornas GUD verk i Kaldéernas land.

Jer 50:26 Kom emot henne från jordens yttersta gräns. öppna hennes förrådshus, kasta upp henne i högar, och förgör henne fullständigt: låt inget bli kvar av henne.

Jer 50:27 Slakta alla hennes tjurar; låt dem gå ner till slakten: ve dem! ty deras dag har kommit, tiden för deras hemsökelse.

Jer 50:28 Rösten av dem som flyr och undkommer från Babylons land, för att förkunna i Sion HERRENS, vår Guds, hämnd, hämnden för hans tempel.

Jer 50:29 Kalla samman bågskyttarna mot Babylon: alla ni som spänner bågen. slå läger runt omkring henne; låt ingen undkomma: vedergäll henne efter hennes gärning; gör mot henne efter allt som hon har gjort, ty hon har varit högmodig mot HERREN, mot Israels Helige.

Jer 50:30 Därför skall hennes unga män falla på hennes gator, och alla hennes stridsmän skall utrotas den dagen, säger HERREN.

Jer 50:31 Se, jag är emot dig, O du högmodige, säger Herren härskarornas GUD: ty din dag har kommit, den tid jag skall hemsöka dig.

Jer 50:32 Och den högmodige skall stappla och falla, och ingen skall resa honom upp: och jag skall tända en eld i hans städer, och den skall förtära allt runt omkring honom.

Jer 50:33 ¶ Så säger härskarornas HERRE; Israels barn och Juda barn blev förtryckta tillsammans: och alla som förde dem i fångenskap höll dem fast; de vägrade att släppa dem.

Jer 50:34 Deras Återlösare är stark; härskarornas HERRE är hans namn: han skall grundligt utföra deras sak, så att han ger landet ro, men gör Babylons invånare oroliga.

Jer 50:35 ¶ Ett svärd är över Kaldéerna, säger HERREN, och över Babylons invånare, och över hennes furstar, och över hennes visa män.

Jer 50:36 Ett svärd är över lögnarna, och de skall bli dåraktiga. Ett svärd är över hennes tappra män; och de skall bli förskräckta.

Jer 50:37 Ett svärd är över deras hästar, och över deras vagnar, och över allt det blandade folket som är mitt ibland dem; och de skall bli såsom kvinnor: ett svärd är över hennes skatter; och de skall bli plundrade.

Jer 50:38 En torka är över hennes vatten; och de skall torka ut: ty det är ett land med skurna avgudabilder, och de är galna efter sina avgudar.

Jer 50:39 Därför skall öknens vilda djur tillsammans med öarnas vilda djur bo där, och ugglor skall bo där: och det skall aldrig mer bli bebott; inte heller skall någon bo där från generation till generation.

Jer 50:40 Såsom Gud omstörtade Sodom och Gomorra och deras grannstäder, säger HERREN; skall ingen människa vistas där, inte heller skall någon människoson bo där.

Jer 50:41 Se, ett folk skall komma från norr, och en stor nation, och många kungar skall resas upp från jordens yttersta delar.

Jer 50:42 De skall gripa bågen och lansen: de är grymma, och visar ingen barmhärtighet: deras röst skall dåna såsom havet, och de skall rida på hästar, uppställda, såsom en man till strid, mot dig, O dotter Babylon.

Jer 50:43 Babylons kung har hört ryktet om dem, och hans händer har blivit kraftlösa: ångest grep honom, och födslovåndor såsom hos en kvinna som skall föda.

Jer 50:44 Se, han skall komma upp såsom ett lejon från Jordans svällande vatten mot den starkes boning: men jag skall plötsligt få dem att fly från henne: och vem är en utvald man, som jag kan sätta över henne? ty vem är lik mig? och vem skall ställa mig till svars? och vem är den herde som kan bestå inför mig?

Jer 50:45 Hör därför HERRENS råd, som han har fattat mot Babylon; och hans avsikter, som han har beslutat mot Kaldéernas land: Sannerligen, de minsta i hjorden skall släpa bort dem: sannerligen, han skall ödelägga deras boning tillsammans med dem.

Jer 50:46 Vid dånet av Babylons intagande skälver jorden, och ropet hörs bland nationerna.

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 51

1 Guds stränga dom över Babylon, till hämnd för Israel. 59 Jeremia överlämnar denna profetias bok till Seraja, för att kastas i Eufrat, som ett tecken på Babylons eviga undergång.


Jer 51:1 SÅ säger HERREN; Se, jag skall resa upp en fördärvande vind mot Babylon, och mot dem som bor mitt ibland dem som reser sig upp mot mig;

Jer 51:2 Och jag skall sända kastskovlare till Babylon, som skall kasta henne, och de skall tömma hennes land: ty på nödens dag skall de vara mot henne runt omkring.

Jer 51:3 Mot honom som spänner bågen skall bågskytten spänna sin båge, och mot honom som reser sig upp i sin pansarskjorta: och skona inte hennes unga män; förgör fullständigt hela hennes här.

Jer 51:4 Och de slagna skall falla i Kaldéernas land, och de genomborrade på hennes gator.

Jer 51:5 Ty Israel har inte blivit övergivet, inte heller Juda, av sin Gud, härskarornas HERRE; även om deras land var fyllt med synd mot Israels Helige.

Jer 51:6 Fly ut ur Babylons mitt, och befria var och en sin själ: bli inte utrotade genom hennes missgärning; ty detta är tiden för HERRENS hämnd; han skall vedergälla henne.

Jer 51:7 Babylon har varit en gyllene bägare i HERRENS hand, som gjorde hela jorden drucken: nationerna har druckit av hennes vin; därför är nationerna från sina sinnen.

Jer 51:8 Babylon har plötsligt fallit och blivit krossat: tjut över henne; tag balsam för hennes smärta, kanske kan hon bli botad.

Jer 51:9 Vi ville bota Babylon, men hon blev inte botad: överge henne, och låt oss gå var och en till sitt eget land: ty hennes dom når ända till himmelen, och reser sig ända upp till skyarna.

Jer 51:10 HERREN har fört fram vår rättfärdighet: kom, låt oss i Sion förkunna HERRENS, vår Guds, verk.

Jer 51:11 Gör pilarna blanka, samla sköldarna; HERREN har uppväckt Medernas kungars ande: ty hans avsikt är mot Babylon, att fördärva det; ty detta är HERRENS hämnd, hämnden för hans tempel.

Jer 51:12 Res ett baner mot Babylons murar, förstärk vakten, ställ ut väktarna, förbered bakhållen: ty HERREN har både beslutat och utfört det som han har talat mot Babylons invånare.

Jer 51:13 O du som bor vid många vatten, rik på skatter, ditt slut har kommit, måttet på din girighet.

Jer 51:14 Härskarornas HERRE har svurit vid sig själv, och sagt, Sannerligen skall jag fylla dig med människor, såsom med larver; och de skall höja ett segerskri över dig.

Jer 51:15 Han har gjort jorden genom sin kraft, han har grundat världen genom sin vishet, och spänt ut himmelen genom sitt förstånd.

Jer 51:16 När han låter sin röst ljuda, då blir det ett dån av vatten i himlarna; han låter ångorna stiga upp från jordens ändar: han gör blixtarna med regnet, och för fram vinden ur sina förråd.

Jer 51:17 Varje människa har blivit oförnuftig genom sin kunskap; varje guldsmed har kommit på skam genom den huggna avgudabilden: ty hans gjutna bild är lögn, och ingen ande finns i dem.

Jer 51:18 De är fåfänglighet, villfarelsens verk: när deras hemsökelse kommer skall de förgås.

Jer 51:19 Jakobs del är inte såsom dessa; ty han är skaparen av allt: och Israel är hans arvedels stav: Härskarornas HERRE är hans namn.

Jer 51:20 Du är min stridsyxa och mina krigsvapen: ty med dig skall jag krossa nationerna, och med dig skall jag fördärva kungariken;

Jer 51:21 Med dig skall jag krossa hästen och dess ryttare; och med dig skall jag krossa vagnen och dess förare;

Jer 51:22 Med dig skall jag också krossa man och kvinna; och med dig skall jag krossa gammal och ung; och med dig skall jag krossa den unge mannen och jungfrun;

Jer 51:23 Med dig skall jag också krossa herden och hans hjord; och med dig skall jag krossa jordbrukaren och hans oxspann; och med dig skall jag krossa ståthållare och styresmän.

Jer 51:24 Och jag skall vedergälla Babylon och alla Kaldéens invånare för allt det onda som de har gjort i Sion inför era ögon, säger HERREN.

Jer 51:25 Se, jag är emot dig, O fördärvande berg, säger HERREN, du som fördärvar hela jorden: och jag skall räcka ut min hand mot dig, och rulla ner dig från klipporna, och göra dig till ett utbränt berg.

Jer 51:26 Och de skall inte ta någon sten från dig till hörnsten, eller någon sten till grundvalar; utan du skall vara öde för evigt, säger HERREN.

Jer 51:27 Res ett baner i landet, blås i trumpet bland nationerna. bered nationerna mot henne, kalla samman mot henne Ararats, Minnis och Ashkenas kungariken; tillsätt en befälhavare mot henne; låt hästarna dra upp såsom de sträva larverna.

Jer 51:28 Bered nationerna mot henne, med Mediens kungar, dess ståthållare, och alla dess styresmän, och hela landet under hans välde.

Jer 51:29 Och landet skall skälva och bäva: ty varje av HERRENS avsikter mot Babylon skall fullbordas, för att göra Babylons land till en ödemark utan invånare.

Jer 51:30 Babylons mäktiga män har upphört att strida. de har stannat i sina fästen: deras kraft har svikit; de har blivit såsom kvinnor: man har bränt hennes boningar; hennes bommar är sönderbrutna.

Jer 51:31 Den ene löparen skall springa den andre till mötes, och den ene budbäraren den andre till mötes, för att underrätta Babylons kung att hans stad är intagen från ena änden,

Jer 51:32 Och att vadställena är intagna, och vassen har de bränt med eld, och stridsmännen är förskräckta.

Jer 51:33 Ty så säger härskarornas HERRE, Israels Gud; Dottern Babylon är såsom en tröskplats, det är tid att tröska henne: ännu en liten tid, och tiden för hennes skörd skall komma.

Jer 51:34 Nebukadressar, Babylons kung, har uppslukat mig, han har krossat mig, han har gjort mig till ett tomt kärl, han har slukat mig såsom en drake, han har fyllt sin buk med mina läckerheter, han har kastat ut mig. *

Jer 51:35 Må det våld som har gjorts mot mig och mitt kött komma över Babylon, skall Sions invånare säga; och mitt blod över Kaldéens invånare, skall Jerusalem säga.

Jer 51:36 Därför säger HERREN så; Se, jag skall utföra din sak, och hämnas för dig; och jag skall torka ut hennes hav, och göra hennes källor torra.

Jer 51:37 Och Babylon skall bli ruinhögar, en boning för drakar, en häpnad, och ett föremål för vissling, utan invånare. *

Jer 51:38 De skall ryta tillsammans såsom lejon: de skall ryta såsom lejonungar.

Jer 51:39 När de är heta skall jag duka deras gästabud, och jag skall göra dem druckna, så att de må jubla och sedan sova en evig sömn, och inte vakna, säger HERREN.

Jer 51:40 Jag skall föra dem ner såsom lamm till slakten, såsom baggar tillsammans med bockar.

Jer 51:41 Hur har inte Sheshak blivit intaget! och hur har inte hela jordens berömmelse blivit erövrad! hur har inte Babylon blivit en häpnad bland nationerna!

Jer 51:42 Havet har stigit upp över Babylon: hon är täckt av mängden av dess vågor.

Jer 51:43 Hennes städer är en ödemark, ett torrt land, och en vildmark, ett land där ingen människa bor, inte heller passerar någon människoson där.

Jer 51:44 Och jag skall straffa Bel i Babylon, och jag skall ta ut ur hans mun det som han har slukat: och nationerna skall inte längre strömma till honom: ja, även Babylons mur skall falla.

Jer 51:45 Mitt folk, gå ut ur hennes mitt, och befria var och en sitt liv undan HERRENS brinnande vrede.

Jer 51:46 Och låt inte ert hjärta bli modlöst, och frukta inte för ryktet som skall höras i landet; ett rykte skall komma det ena året, och därefter ett annat år skall ett rykte komma, och våld skall vara i landet, härskare mot härskare.

Jer 51:47 Därför, se, dagar kommer, då jag skall hålla dom över Babylons huggna avgudabilder: och hela hennes land skall komma på skam, och alla hennes slagna skall falla mitt ibland henne.

Jer 51:48 Då skall himmelen och jorden, och allt som är i dem sjunga över Babylon: ty plundrarna skall komma över henne från norr, säger HERREN.

Jer 51:49 Såsom Babylon har vållat att Israels slagna föll, så skall också i Babylon de slagna från hela jorden falla.

Jer 51:50 Ni som har undkommit svärdet, gå bort, stanna inte: kom ihåg HERREN långt borta, och låt Jerusalem komma upp i ert sinne.

Jer 51:51 Vi har kommit på skam, därför att vi har hört smälek: blygsel har övertäckt våra ansikten: ty främlingar har kommit in i helgedomarna i HERRENS hus.

Jer 51:52 Därför, se, dagar kommer, säger HERREN, då jag skall hålla dom över hennes huggna avgudabilder: och genom hela hennes land skall de sårade jämra sig.

Jer 51:53 Om än Babylon steg upp till himmelen, och om hon än befäste höjden av sin styrka, så skall ändå plundrare komma över henne från mig, säger HERREN.

Jer 51:54 Ljudet av ett rop kommer från Babylon, och stor förödelse från Kaldéernas land:

Jer 51:55 Därför att HERREN ödelägger Babylon, och utrotar därifrån den stora rösten; deras vågor dånar såsom stora vatten, dånet av deras röst hörs:

Jer 51:56 Ty plundraren är kommen över henne, över Babylon, och hennes mäktiga män har blivit tagna. var och en av deras bågar är bruten: ty HERREN, vedergällningens Gud; skall sannerligen vedergälla.

Jer 51:57 Och jag skall göra hennes furstar, och hennes visa män druckna, hennes ståthållare, och hennes styresmän och hennes mäktiga män: och de skall sova en evig sömn, och inte vakna, säger Kungen, vars namn är härskarornas HERRE.

Jer 51:58 Så säger härskarornas HERRE; Babylons breda murar skall fullständigt brytas ner, och hennes höga portar skall brännas med eld; folken skall arbeta förgäves, och folken för elden, och de skall bli uttröttade.

Jer 51:59 ¶ Detta är det ord som profeten Jeremia befallde Seraja, Nerias son, Maasejas son, när han gick med Sidkia, Juda kung, till Babylon i det fjärde året av hans regering. Och denne Seraja var en fridsam furste. *

Jer 51:60 Så Jeremia skrev i en bok allt det onda som skulle komma över Babylon, alla dessa ord som är skrivna mot Babylon.

Jer 51:61 Och Jeremia sade till Seraja, När du kommer till Babylon, och får se det, då skall du läsa alla dessa ord;

Jer 51:62 Och du skall säga, O HERRE, du har talat mot denna plats, att utrota den, så att ingen skall finnas kvar där, varken människa eller djur, utan den skall vara öde för evigt.

Jer 51:63 Och det skall ske, när du har läst färdigt denna bok, att du skall binda en sten vid den, och kasta den mitt i Eufrat:

Jer 51:64 Och du skall säga, Så skall Babylon sjunka, och inte resa sig igen för det onda som jag skall låta komma över henne: och de skall bli uttröttade. Hittills är Jeremias ord.

SKJVB™ – marginalnoter till Jeremia kap. 51

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 34, 37 [*Språknot: ”drake”. KJV återger genomgående hebreiskans tannîn/tannîm med ”dragon(s)”. Ordet förekommer i många olika sammanhang: om havets stora varelser (Ps. 74:13), om Egyptens kung (Hes. 29:3), om ödsliga platser (Jer. 49:33) och om den stora draken i Uppenbarelseboken. Äldre svenska Biblar återger ofta ordet med ”drakar”, medan många moderna översättningar har ”schakaler”, men en sådan återgivning fungerar inte i exempelvis 5 Mos. 32:33, där ”dragons” har gift, eller Ps. 74:13, där deras huvuden krossas i vattnet. Ordet drakar används genomgående i Bibeln som en bild av ödslighet och gudomlig dom. För att bevara KJV:s konsekventa återgivning och undvika att i förväg låsa ordets zoologiska betydelse har det här återgetts med ”drake”. (Jfr Jes. 13:22; 34:13; Jer. 9:11; 10:22; 51:37; Mal. 1:3).]

v. 59 [*Språknot: ”Fridsam furste” återger KJV:s a quiet prince och Carl XII:s Bibel. Hebreiskan lyder ordagrant שַׂר מְנוּחָה (śar mənûḥāh), ”en furste av vila/stillhet”. Eftersom uttrycket endast förekommer här är innebörden osäker. Många moderna översättningar uppfattar det som en ämbetstitel och återger det med exempelvis ”hovmarskalk” eller ”den som hade ansvar för lägerplatserna”, men detta är en tolkning av uttryckets möjliga funktion snarare än en ordagrann översättning.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP
SVENSKA KJV BIBELN

JEREMIA, KAPITEL 52

1 Sidkia gör uppror. 4 Jerusalem belägras och intas. 8 Sidkias söner dödas, och hans egna ögon sticks ut. 12 Nebusaradan bränner och plundrar staden. 24 Han för bort fångarna. 32 Evil-Merodak upphöjer Jojakin.


Jer 52:1 SIDKIA var tjugoett år gammal när han började regera, och han regerade elva år i Jerusalem. Och hans moders namn var Hamutal, Jeremias dotter från Libna.

Jer 52:2 Och han gjorde det som var ont i HERRENS ögon, enligt allt det som Jojakim hade gjort.

Jer 52:3 Ty genom HERRENS vrede skedde det i Jerusalem och Juda, till dess att han hade kastat bort dem från sitt ansikte, att Sidkia gjorde uppror mot Babylons kung.

Jer 52:4 ¶ Och det skedde i det nionde året av hans regering, i den tionde månaden, på den tionde dagen i månaden, att Nebukadressar, Babylons kung, kom, han och hela hans här, mot Jerusalem, och slog läger mot det, och byggde belägringsvallar runt omkring det.

Jer 52:5 Så blev staden belägrad till det elfte året av kung Sidkia.

Jer 52:6 Och i den fjärde månaden, på den nionde dagen i månaden, var hungersnöden svår i staden, så att det inte fanns något bröd åt folket i landet.

Jer 52:7 Då blev staden intagen, och alla stridsmännen flydde, och gick ut ur staden om natten genom porten mellan de två murarna, som var vid kungens trädgård; (Kaldéerna var runt omkring staden:) och de tog vägen mot slätten.

Jer 52:8 ¶ Men Kaldéernas här förföljde kungen, och hann upp Sidkia på Jerikos slätter; och hela hans här blev skingrad från honom.

Jer 52:9 Då tog de kungen, och förde honom upp till Babylons kung i Ribla i Hamats land; där han fällde dom över honom.

Jer 52:10 Och Babylons kung dödade Sidkias söner inför hans ögon: han dödade också alla Juda furstar i Ribla.

Jer 52:11 Sedan stack han ut Sidkias ögon; och Babylons kung band honom med kedjor, och förde honom till Babylon, och satte honom i fängelse till sin dödsdag.

Jer 52:12 ¶ Och i den femte månaden, på den tionde dagen i månaden, vilket var det nittonde året av Nebukadressars, Babylons kungs, regering, kom Nebusaradan, befälhavaren för livvakten, som tjänade Babylons kung, till Jerusalem.

Jer 52:13 Och han brände HERRENS hus, och kungens hus; och alla Jerusalems hus, och alla de stora männens hus, brände han med eld:

Jer 52:14 Och hela Kaldéernas här, som var med befälhavaren för livvakten, rev ner alla Jerusalems murar runt omkring.

Jer 52:15 Sedan förde Nebusaradan, befälhavaren för livvakten, bort som fångar några av de fattiga bland folket, och kvarlevan av folket som fanns kvar i staden, och de som föll bort, som hade gått över till Babylons kung, samt återstoden av folkmassan.

Jer 52:16 Men Nebusaradan, befälhavaren för livvakten, lämnade kvar några av de fattiga i landet till vingårdsmän och jordbrukare.

Jer 52:17 Även kopparpelarna som var i HERRENS hus, och bäckenställen, och kopparhavet, som var i HERRENS hus slog Kaldéerna sönder, och förde bort all koppar från dem till Babylon.

Jer 52:18 Grytorna tog de också bort, likaså skyfflarna, ljussaxarna, skålarna, skoporna, och alla kopparkärl som man tjänade med. *

Jer 52:19 Och bägarna, fyrfaten, skålarna, grytorna, ljusstakarna, skoporna och bägare; det som var av guld såsom guld, och det som var av silver såsom silver, tog befälhavaren för livvakten bort.

Jer 52:20 De två pelarna, det ena havet, och de tolv kopparoxarna som var under bäckenställena, vilka kung Salomo hade gjort till HERRENS hus: kopparen i alla dessa föremål var omätbar.

Jer 52:21 Och vad pelarna beträffar, var höjden på den ena pelaren arton alnar; och dess omkrets var tolv alnar omgav den; dess tjocklek var fyra fingrar, och den var ihålig. *

Jer 52:22 Och ett pelarhuvud av koppar var ovanpå den; höjden på det ena pelarhuvudet var fem alnar, med nätverk och granatäpplen runt omkring pelarhuvudet, allt av koppar. Den andra pelaren och granatäpplena var likadana. *

Jer 52:23 Och det var nittiosex granatäpplen åt en sida; och alla granatäpplena på nätverket var etthundra runt omkring.

Jer 52:24 ¶ Och befälhavaren för livvakten tog översteprästen Seraja, och den andre prästen Sefanja, och de tre dörrvaktarna:

Jer 52:25 Han tog också från staden en eunuck, som hade befälet över stridsmännen; och sju män av dem som stod kungen nära, vilka fanns i staden; och härens främste skrivare, som mönstrade folket i landet; och sextio män av folket i landet, vilka fanns mitt i staden.

Jer 52:26 Så tog Nebusaradan, befälhavaren för livvakten, dem och förde dem till Babylons kung i Ribla.

Jer 52:27 Och Babylons kung slog dem, och dödade dem i Ribla i Hamats land. Så blev Juda bortfört i fångenskap från sitt eget land.

Jer 52:28 Detta är folket som Nebukadressar förde bort i fångenskap: i det sjunde året tre tusen tjugotre Judar:

Jer 52:29 I Nebukadressars artonde år förde han bort från Jerusalem åttahundratrettiotvå personer:

Jer 52:30 I Nebukadressars tjugotredje år förde Nebusaradan, befälhavaren för livvakten, bort sjuhundrafyrtiofem Judar i fångenskap: alla personerna var fyratusensexhundra.

Jer 52:31 ¶ Och det skedde i det trettiosjunde året av Jojakins, Juda kungs, fångenskap, i den tolfte månaden, på den tjugofemte dagen i månaden, att Evil-Merodak, Babylons kung, i det första året av sin regering upphöjde Jojakins, Juda kungs, huvud och förde honom ut ur fängelset,

Jer 52:32 Och talade vänligt till honom, och satte hans tron högre än tronarna för de kungar som var med honom i Babylon.

Jer 52:33 Och han bytte hans fångkläder: och han åt ständigt bröd inför honom alla sina livsdagar.

Jer 52:34 Och vad hans dagliga underhåll beträffar, gav Babylons kung honom ett ständigt underhåll, en daglig tilldelning, intill sin dödsdag, alla hans livsdagar.

SKJVB™ – marginalnoter till Jeremia kap. 52

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 18–19 [*Språknot: ”Ljussaxar”.  Ordet “snuffers” i KJV betecknar redskap för att klippa av vekarna på lampor, så att lågan brinner klart och utan rök. Enligt Webster's Dictionary 1828 är det ett instrument (ofta saxliknande) som används för att avlägsna den förkolnade delen av veken. I tempeltjänsten hörde dessa till ljusstakens skötsel (för altartjänst; inte slaktredskap. jfr 2 Mos 25:38; 1 Kung 7:50.]

v. 21–22 [*Notering: Aln (hebr. אַמָּה, ammāh) var ett forntida längdmått, grundat på avståndet från armbågen till långfingrets spets. En vanlig hebreisk aln var omkring 45 cm, även om längre alnar också förekom. Arton alnar motsvarar ungefär 8,1 meter, tolv alnar cirka 5,4 meter (pelarens omkrets), och fem alnar cirka 2,25 meter (pelarhuvudets höjd). Finger (hebr. אֶצְבַּע, ʾeṣbaʿ) var ett mindre längdmått, ungefär 2 cm. Pelarens godstjocklek på fyra fingrar motsvarar därför omkring 8 cm. Att pelaren var ihålig visar att den inte var massiv utan gjuten med en kraftig vägg av koppar.]

[*Språknot: ”dess omkrets var tolv alnar”. KJV återger “a fillet of twelve cubits did compass it”. Hebreiskans חוּט (ḥûṭ) betyder ordagrant snöre, lina eller måttsnöre. Uttrycket beskriver ett snöre som omsluter pelaren för att ange dess omkrets, vilken var tolv alnar. Ordet fillet hade på 1600-talet även betydelsen band eller omslutande remsa, men syftar här på pelarens omkrets, inte på en dekorativ list.]


© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

Jeremia, välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ 43 ⎜ 44 ⎜ 45 ⎜ 46 ⎜ 47 ⎜ 48 ⎜ 49 ⎜ 50 ⎜ 51 ⎜ 52 TOP

SVENSKA KJV BIBELN™

Teckenförklaring

1) Där Helig Ande återges med betoning på Ande markerar att KJV här använder ordet Ghost istället för Spirit (= Ande). 2) Red Letter Edition, Jesus talade ord i Röd Text. 3) Kursiva ord i SKJVB™ och KJV används för att indikera ord som inte finns direkt i originalspråkens texter. 4) * markerar att en förklarande marginalnot finns (i slutet av kapitlet).

© Bibelbiblioteket™ | Bibeln.online™ | The Bible Library™