Jona.

SVENSKA KJV BIBELN

JONAH, CHAPTER 1

1 Jona sänd till Nineve, flyr till Tarsis. 4 Han avslöjas av en storm, 11 kastas i havet, och 17 sväljs av en fisk.

Jona 1:1 NU kom ordet av Herrens till Jona, sonen av Amittai, och sade,

Jona 1:2 Stå upp, gå till Nineve*, den stora staden, och ropa mot den; ty deras ondska har kommit upp inför mig.

[*”Nineve” var en stad belägen vid floden Tigris i det som idag är norra Irak, nära den moderna staden Mosul. Nineve var huvudstad i det mäktiga Assyriska riket och en av de största och viktigaste städerna i det antika Mellanöstern. Nineve nämns också i Nahum och Sefanja, där stadens fall förutspås. Nineve förstördes omkring 612 f.Kr. av en koalition av Babylonier, Meder och Skyter, vilket markerade slutet på det Assyriska riket. - Assyrierna var också fiender till Israel (2 Kung. 14:25, 15:19).]

Jona 1:3 Men Jona reste sig upp för att fly till Tarshish* från Herrens närvaro, och gick ner till Joppe*; och han fann ett skepp som gick till Tarshish; så betalade han passagepengarna därav, och steg ner i det för att åka med dem till Tarshish från Herrens närvaro.

[*Tarshish (ibland stavat ”Tarsis”) beskrivs ofta som ett avlägset land, vilket symboliserade att Jona försökte fly så långt bort som möjligt från HERRENS närvaro. Tarshish exakta geografiska läge är inte säkert fastställt (En del säger Spanien, andra teorier säger att den låg längs Medelhavets kust, möjligen i ”Fenicien” (dagens Libanon), eller att den låg i Nordafrika - Ingen kan dock fly bort från HERRENS närvaro (Ps. 139:7-12)] 

[*Joppe (eller Jafo, som det också kallas) är en gammal hamnstad vid Medelhavet, som idag är en del av den moderna staden Tel Aviv-Jaffa i Israel. Joppe har varit en viktig hamn under stora delar av historien, särskilt under antiken och bibeltiden. Staden omnämns flera gånger i Bibeln, t.ex. var det i Joppe som aposteln Petrus uppväckte en kvinna vid namn Tabita från de döda (Apg. 9:36-43).]

Jona 1:4 ¶ Men Herren sände ut en stor vind på havet, och det kom en mäktig storm i havet, så att skeppet höll på att gå sönder.

Jona 1:5 Då blev sjömännen rädda, och var och en ropade till sin gud, och kastade ut varorna som fanns i skeppet i havet, för att göra det lättare. Men Jona hade gått ned i skeppets sidor; och han låg, och sov djupt.

Jona 1:6 Då kom skeppsmästaren till honom, och sade till honom, Vad menar du, O sovande? stå upp, kalla på din Gud, om så är att Gud kommer att tänka på oss, att vi icke förgås.

Jona 1:7 Och de sade var och en till sin vän, Kom, och låt oss kasta lott, att vi må veta för vems orsak denna ondska är över oss. Så kastade de lott, och lotten föll på Jona.

Jona 1:8 Då sade de till honom, Säg oss, vi ber dig, av vilken orsak denna ondska har kommit över oss; Vad är din sysselsättning? och varifrån kommer du? vad är ditt land? och av vilket folk är du?

Jona 1:9 Och han sade till dem, Jag är en Hebré; och jag fruktar Herren, himmelens Gud, som har gjort havet och det torra landet

Jona 1:10 Då blev männen mycket rädda, och sade till honom, Varför har du gjort detta? Ty männen visste att han hade flytt från Herren närvaro, eftersom han hade berättat det för dem.

Jona 1:11 ¶ Då sade de till honom, Vad skall vi göra med dig, att havet må bli lugnt för oss? ty havet stormade, och var upprört.

Jona 1:12 Och han sade till dem, Tag mig upp, och kasta mig i havet; så skall havet bliva lugnt för er; ty jag vet att för min skull är denna stora storm över er.

Jona 1:13 Men männen rodde hårt för att bringa den till land; men de kunde icke: ty havet var upprört, och stormigt mot dem.

Jona 1:14 Därför ropade de till Herren, och sade, Vi ber dig, O Herre, vi ber dig, låt oss icke förgås för denne mans liv, och lägg icke oskyldigt blod på oss: ty du, O Herre, har gjort såsom det behagade dig.

Jona 1:15 Så de tog upp Jona och kastade honom ut i havet, och havet upphörde med hennes raseri.

Jona 1:16 Då fruktade männen Herren mycket, och de offrade ett offer åt Herren, och gjorde löften.

Jona 1:17 ¶ Nu hade Herren förberett en stor fisk, att sluka Jona. Och Jona var i fiskens buk i tre dagar och tre nätter.

JONAH, CHAPTER 2

1 Jona´s bön. 10 Han blir befriad från fisken.

Jona 2:1 DÅ bad Jona till Herren sin Gud ut ur fiskens buk,

Jona 2:2 Och sade, Jag ropade på grund av mitt lidande till Herren, och han hörde mig; ut ur helvetets buk ropade jag, och du hörde min röst.

Jona 2:3 Ty du hade kastat mig i djupet, mitt bland haven; och vattenmassorna omringade mig: alla dina böljor och dina vågor passerade över mig.

Jona 2:4 Då sade jag, Jag är utkastad ur din åsyn; men jag vill åter se mot ditt heliga tempel.

Jona 2:5 Vattnen omringade mig, ända till själen: djupet omslöt mig, ogräset var lindat om mitt huvud.

Jona 2:6 Jag har gått ner till botten av bergen; jorden med hennes galler var omkring mig för evigt: men du förde upp mitt liv från korruption, O Herre min Gud.

Jona 2:7 När min själ svimmade inom mig, mindes jag Herren, och min bön kom in till dig, in i ditt heliga tempel.

Jona 2:8 De som iakttaga lögnaktiga fåfängligheter försaka sin egen barmhärtighet.

Jona 2:9 Men jag vill offra åt dig med tacksägelsens röst, jag vill betala vad jag har lovat. Frälsning är av Herren.

Jona 2:10 ¶ Och Herren talade till fisken, och den spydde ut Jona på torra land.

JONAH, CHAPTER 3

1 Jona sänd igen, predikar för Nineviterna. 5 Vid deras omvändelse, 10 omvänder sig Gud.

Jona 3:1 OCH ordet av Herren kom till Jonas för andra gången, och sade,

Jona 3:2 Stå upp, och gå till Nineve, den stora staden, och till den predika den predikan som jag har bjudit dig.

Jona 3:3 Så Jona stod upp, och begav sig till Nineve, i enlighet med ordet av Herren. Nu var Nineve en mycket stor stad som låg tre dagars resa bort.

Jona 3:4 Och Jona började gå in i staden, en dagsresa bort, och han ropade, och sade, Ännu fyrtio dagar, och Nineve skall bliva omkullkastat.

Jona 3:5 ¶ Så folket i Nineve trodde Gud, och proklamerade en fasta, och tog på sig säckväv, från den störste av dem till den ringaste av dem.

Jona 3:6 Ty ordet kom till kungen i Nineve, och han reste sig upp från sin tron och lade av sig sin mantel, och täckte sig med säckväv, och satte sig i aska.

Jona 3:7 Och han lät kungöra och publicera det i hela Nineve genom kungens och hans adelsmäns beslut, och sade, Låt varken människa eller djur, hjord eller flock, smaka något: låt dem inte äta, eller dricka vatten:

Jona 3:8 Men låt människor och djur täckas med säckväv, och ropa mäktigt till Gud: ja, låt dem vända sig var och en från sin onda väg, och från det våld som är i deras händer.

Jona 3:9 Vem kan säga om Gud kommer att vända om och omvända sig, och avstå från sin brinnande vrede, så att vi inte förgås?

Jona 3:10 ¶ Och Gud såg deras gärningar, att de vände om från deras onda väg; och Gud omvände sig från det onda, som han hade sagt att han skulle göra mot dem; och han gjorde det inte.

JONAH, CHAPTER 4

1 Jona klagar över Guds barmhärtighet, 4 tillrättavisas genom exemplet med en kalebass.

Jona 4:1 MEN det misshagade Jona mycket, och han var mycket arg.

Jona 4:2 Och han bad till Herren, och sade, Jag ber dig, O Herre, var det inte detta som jag sade, när jag ännu var i mitt land? Därför flydde jag i förväg till Tarshish: ty jag visste att du är en nådig Gud, och barmhärtig, långsam till vrede, och av stor godhet, och omvänder dig från det onda.

Jona 4:3 Därför ber jag dig, O Herre, tag nu mitt liv ifrån mig; ty det är bättre för mig att dö än att leva.

Jona 4:4 ¶ Då sade Herren, Gör du väl i att vara arg?

Jona 4:5 Då gick Jona ut ur staden, och satte sig på östra sidan av staden, och där gjorde han sig ett bås, och satte sig under det i skuggan, tills han fick se vad som skulle hända med staden.

Jona 4:6 Och Herren Gud beredde en kalebass, och lät den stiga upp över Jona, så att den skulle bliva en skugga över hans huvud, och befria honom från hans sorg. Så Jona var mycket glad över kalebassen.

Jona 4:7 Men när morgonen gick upp nästa dag, gjorde Gud en mask redo, och den slog kalebassen så att den vissnade.

Jona 4:8 Och det hände sig, när solen gick upp, att Gud beredde en häftig östanvind; och solen slog på Jonas huvud, så att han svimmade, och önskade i sig själv att dö, och sade, Det är bättre för mig att dö än att leva.

Jona 4:9 Och Gud sade till Jona, Är det väl att du är arg för en kalebass? Han svarade, Jag gör rätt i att vara arg, till och med till döden.

Jona 4:10 Då sade Herren, Du har förbarmat dig över kalebassen, som du icke har arbetat för, och ej heller fått att växa; den växte upp på en natt, och gick under på en natt.

Jona 4:11 Och skulle jag då inte skona Nineve, den stora staden, däri mer än sextio tusen personer finnas som inte kan urskilja mellan sin högra och sin vänstra hand; och därtill en stor mängd boskap?