SVENSKA KJV BIBELN

JOHANNES, KAPITEL 1

1. Jesus Kristus Gudomlighet, Mänsklighet och Ämbete. 15. Johannes vittnesbörd. 39. Kallelsen av Andreas, Petrus, &c.

Joh 1:1 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var med Gud, och Ordet var Gud.

Joh 1:2 Den samme var i begynnelsen hos Gud.

Joh 1:3 Allting har skapats av honom, och utan honom har inget av det som skapats gjorts.

Joh 1:4 I honom var livet; och livet var människornas ljus.

Joh 1:5 Och ljuset lyser i mörkret; och mörkret kunde inte förstå det.

Joh 1:6 ¶ Det fanns en man som var sänd från Gud, vars namn var Johannes.

Joh 1:7 Den samme har kommit som ett vittne, till att bära vittnesbörd om Ljuset, för att alla människor genom honom skulle tro.

Joh 1:8 Han var inte det Ljuset, utan sändes för att bära vittnesbörd om det Ljuset.

Joh 1:9 Det var det sanna Ljuset, som upplyser varje människa som kommer till världen.

Joh 1:10 Han var i världen, och världen skapades av honom, men världen kände honom inte.

Joh 1:11 Han kom till sina egna, men de egna tog inte emot honom.

Joh 1:12 Men så många som tog emot honom, till dem gav han makt att bli Guds barn, nämligen till dem som tror på hans namn:

Joh 1:13 Vilka blev födda, inte av blod, eller av köttets vilja, eller av någon människas vilja, utan av Gud.

Joh 1:14 Och Ordet blev kött, och bodde bland oss, (och vi skådade hans härlighet, härligheten som av den enda avlade av Fadern,) full av nåd och sanning.

Joh 1:15 Johannes vittnade om honom, och ropade, och sade, Det var om honom som jag talade, Han som kommer efter mig är förmer än mig: ty han var före mig.

Joh 1:16 Och av hans fullhet har vi alla fått ta emot, och nåd för nåd.

Joh 1:17 Ty lagen gavs ju av Moses, men nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus.

Joh 1:18 Ingen har någonsin sett Gud; den enda avlade Sonen, som är i Faderns famn, han har uppenbarat honom.

Joh 1:19 ¶ Och detta är Johannes vittnesbörd, när Judarna sände präster och Leviter från Jerusalem för att fråga honom, Vem är du?

Joh 1:20 Och han bekände, och förnekade inte, utan bekände, Jag är inte Kristus.

Joh 1:21 Och då frågade de honom, Vem är du då? Är du Elia? Han svarade, Det är jag inte. Är du den profeten? Han svarade, Nej.

Joh 1:22 Då sade de till honom, Vem är du?, så att vi kan ge svar åt dem som hava sänt oss. Vad säger du om dig själv?

Joh 1:23 Han sade, Jag är rösten av en som ropar i vildmarken, Gör Herrens väg rak, som profeten Jesaja sade.

Joh 1:24 Och de som var utsända tillhörde Fariséerna.

Joh 1:25 Och de frågade honom, och sade till honom, Varför döper du då, om du icke är den Kristus, eller heller Elia, och inte heller den profeten?

Joh 1:26 Johannes svarade dem, och sade, Jag döper med vatten: men bland er står en, som ni inte känner;

Joh 1:27 Det är han, som kommer efter mig och är förmer än mig, vars skosnöre jag inte är värdig att lossa.

Joh 1:28 Detta skedde i Betabara bortom Jordan, där Johannes döpte.

Joh 1:29 ¶ Nästa dag ser Johannes Jesus komma fram till sig, och säger, Se, Guds lamm, som tar bort världens synd.

Joh 1:30 Det är han om vilken jag sade, Efter mig kommer en man som är förmer än mig; ty han var före mig.

Joh 1:31 Och jag kände honom inte; men för att han skulle bli manifesterad för Israel, har jag därför kommit och döpt med vatten.

Joh 1:32 Och Johannes vittnade, och sade, Jag såg Anden stiga ned från himmelen som en duva, och den förblev över honom.

Joh 1:33 Och jag kände honom inte: men han som sände mig för att döpa med vatten, densamme sade till mig, Den som du ser Anden stiga ned på och förbli över, densamme är han som döper med den Helige Ande.

Joh 1:34 Och jag såg, och jag vittnade om att denne är Guds Son.

Joh 1:35 ¶ Återigen nästa dag stod Johannes, och två av hans lärjungar;

Joh 1:36 Och när han såg Jesus komma, sade han, Se, Guds Lamm!

Joh 1:37 Och de två lärjungarna hörde honom tala, och de följde efter Jesus.

Joh 1:38 Då vände sig Jesus om, och såg att de följde honom, och han sade till dem, Vad söken ni? De sade till honom, Rabbi, (det vill säga att tolkas, Mästare,) var bor du?

Joh 1:39 Han sade till dem, Kom och se. Och de kom dit och såg var han bodde, och de stannade hos honom den dagen: ty det var vid tionde timmen.

Joh 1:40 En av de två som hörde Johannes tala, och följde honom var Andreas, broder till Simon Petrus.

Joh 1:41 Först finner han sin egen broder Simon, och säger till honom, Vi har funnit Messias, vilket är, genom att tolkas, Kristus.

Joh 1:42 Och han förde honom till Jesus. När Jesus fick se honom, sade han, Du är Simon, son till Jonas: du skall kallas Kefas, Vilket i sin tolkning betyder: En sten.

Joh 1:43 ¶ Dagen därefter ville Jesus gå ut i Galiléen, och fann Filippus, och sade till honom, Följ mig.

Joh 1:44 Nu var Filippus från Betsaida, Andreas och Petrus stad.

Joh 1:45 Filippus finner Natanael, och säger till honom, Vi hava funnit honom, om vilken Mose i lagen, och profeterna, har skrivit om, Jesus från Nasaret, son till Josef.

Joh 1:46 Och Natanael sade till honom, Kan något gott komma från Nasaret? Filippus sade till honom, Kom och se.

Joh 1:47 Jesus såg Natanael komma till sig, och sade om honom, Se, det är verkligen en Israelit, i vilken det inte finns något svek!

Joh 1:48 Natanael sade till honom, Varifrån känner du mig? Jesus svarade och sade till honom, Innan Filippus kallade dig, när du var under fikonträdet, såg jag dig.

Joh 1:49 Natanael svarade och sade till honom, Rabbi, du är Guds Son, du är Israels Kung.

Joh 1:50 Jesus svarade och sade till honom, Eftersom jag sade till dig, Jag såg dig under fikonträdet, så tror du? att du skall få se större ting än dessa.

Joh 1:51 Och han sade till honom, Sannerligen, sannerligen säger jag till er, Ni skall hädanefter se himmelen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ned över Människosonen.

SVENSKA KJV BIBELN

JOHANNES, KAPITEL 2

1. Kristus förvandlar vatten till vin. 12. Han beger sig till Kapernaum och till Jerusalem. 14. Där han renar templet från köpare och säljare. 19. Han förutsäger sin död och uppståndelse. 23. Många trodde på grund av hans mirakel, men han anförtrodde sig inte åt dem.

Joh 2:1 OCH på tredje dagen hölls ett bröllop i Kana i Galiléen; och Jesus moder var där:

Joh 2:2 Och både Jesus, och hans lärjungar, kallades till bröllopet.

Joh 2:3 Och när de ville ha vin, sade Jesus moder till honom, De hava inget vin.

Joh 2:4 Jesus sade till henne, Kvinna, vad har jag med dig att göra? Min timme är ännu icke kommen.

Joh 2:5 Hans moder sade till tjänarna, Vad han än säger till eder, så gör det.

Joh 2:6 Och där ställdes sex vattenkrukor av sten, som man använde vid Judarnas rening, och som var och en rymmer två eller tre firkins.

Joh 2:7 Jesus sade till dem, Fyll vattenkrukorna med vatten. Och de fyllde dem till kanten.

Joh 2:8 Och han sade till dem, Ös nu upp, och bär fram till festens guvernör. Och de bar fram det.

Joh 2:9 Och när guvernören hade smakat på det vatten som hade blivit till vin, och inte visste varifrån det kom: (men tjänarna som hade dragit vattnet visste det;) kallade ståthållaren på brudgummen,

Joh 2:10 Och han sade till honom, Var man ställer i början fram det goda vinet, och när männen har druckit sig fulla, då först det sämre: men du har behållit det goda vinet ända till nu.

Joh 2:11 Denna början av underverk gjorde Jesus i Kana i Galiléen och manifesterade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom.

Joh 2:12 ¶ Därefter gick han ner till Kafarnaum, han, och hans moder, hans bröder, och hans lärjungar: och de stannade inte där många dagar.

Joh 2:13 ¶ Och Judarnas påskhögtid var nära, och Jesus gick upp till Jerusalem,

Joh 2:14 Och han fann i templet dem sittande som sålde oxar och får och duvor, och penningväxlarna:

Joh 2:15 Och när han hade gjort en piska av små snören, drev han ut dem alla ur templet, och fåren, och oxarna; och hällde ut växlarnas pengar, och störtade borden;

Joh 2:16 Och han sade till dem som sålde duvor, Ta bort dessa ting; gör inte min Faders hus till ett handelshus.

Joh 2:17 Och hans lärjungar kom ihåg att det var skrivet, Ditt hus nitälskan har uppslukat mig.

Joh 2:18 Judarna svarade och sade till honom, Vilket tecken ger du oss, när du gör dessa ting?

Joh 2:19 Jesus svarade och sade till dem, Förstör detta tempel, och på tre dagar skall jag bygga upp det.

Joh 2:20 Då sade Judarna, I fyrtiosex år har detta tempel varit under uppbyggnad, och på tre dagar skall du nu bygga upp det?

Joh 2:21 Men han talade om sin kropps tempel.

Joh 2:22 När han nu hade uppstått från de döda, kom hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta till dem; och de trodde på skriften, och på det ord som Jesus hade sagt.

Joh 2:23 När han nu var i Jerusalem på påsken, på högtidsdagen, trodde många på hans namn, när de såg de under som han gjorde.

Joh 2:24 Men Jesus anförtrodde sig inte åt dem, eftersom han kände alla människor,

Joh 2:25 Och han behövde inte att någon skulle vittna om människor: ty han visste vad som fanns i människan.

SVENSKA KJV BIBELN

JOHANNES, KAPITEL 3

1. Kristus undervisar Nikodemus om nödvändigheten av pånyttfödelse. 14. Att tro på hans död. 16. Guds stora kärlek till världen. 18. Fördömelse för otro. 23. Dopet, vittnesbördet och doktrinen av Johannes om Kristus.

Joh 3:1 DET fanns en man av Fariséerna, vid namn Nikodemus, en av Judarnas ledare:

Joh 3:2 Denne kom till Jesus om natten, och sade till honom, Rabbi, vi veta att du är en lärare som har kommit från Gud: ty ingen kan göra dessa underverk som du gör, om inte Gud är med honom.

Joh 3:3 Jesus svarade och sade till honom, Sannerligen, sannerligen, säger jag till dig, Om inte en man föds på nytt, kan han inte se Guds rike.

Joh 3:4 Nikodemus sade till honom, Hur kan en människa födas när han är gammal? och hur kan han för andra gången gå in i sin moders livmoder, och födas?

Joh 3:5 Jesus svarade, Sannerligen, sannerligen säger jag till dig, Om inte en man föds av vatten och av Ande, kan han inte komma in i Guds rike.

Joh 3:6 Det som föds av köttet är kött; och det som föds av Anden är ande.

Joh 3:7 Förundras inte över att jag sade till dig, Ni måste födas på nytt.

Joh 3:8 Vinden blåser var den vill, och du hör dess ljud, men du vet inte varifrån den kommer och vart den går; så är det med var och en som är född av Anden.

Joh 3:9 Nikodemus svarade och sade till honom, Hur kan detta ske?

Joh 3:10 Jesus svarade och sade till honom, Är du en mästare av Israel, och känner icke till dessa ting?

Joh 3:11 Sannerligen, sannerligen säger jag dig, Vi talar vad vi vet, och vittnar vad vi har sett; och ni tar inte emot vårt vittnesbörd.

Joh 3:12 Om jag har talat om jordiska ting för er, och ni inte tror, hur skall ni då tro, om jag talar om himmelska ting för er?

Joh 3:13 Och ingen man har stigit upp till himmelen, utan han som har stigit ned från himmelen, nämligen Människosonen, som är i himmelen.

Joh 3:14 ¶ Och såsom Moses lyfte upp ormen i vildmarken, så måste också Människosonen lyftas upp:

Joh 3:15 För att var och en som i honom tror inte skall förgås, utan ha evigt liv.

Joh 3:16 ¶ Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enda avlade Son, för att var och en som i honom tror inte skall förgås, utan ha evigt liv.

Joh 3:17 Ty Gud har inte sänt sin Son till världen för att fördöma världen; utan för att världen må bli frälst genom honom.

Joh 3:18 ¶ Han som i honom tror är inte fördömd: men han som inte i honom tror är redan fördömd, eftersom han inte har i namnet på den ende avlade Sonen av Gud trott.

Joh 3:19 Och detta är domen, att ljuset har kommit till världen, och människorna har älskat mörkret hellre än ljuset, eftersom deras gärningar var onda.

Joh 3:20 Ty var och en som gör det onda hatar ljuset, och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skola bliva tillrättavisade.

Joh 3:21 Men han som gör sanningen kommer till ljuset, för att hans gärningar skall bli manifesterade att de är gjorda i Gud.

Joh 3:22 ¶ Efter detta kom Jesus och hans lärjungar till Judéens land; och där stannade han kvar hos dem, och döpte.

Joh 3:23 ¶ Och Johannes döpte också i Ainon nära Salim, eftersom det fanns mycket vatten där: och de kom, och lät döpa sig.

Joh 3:24 Ty Johannes hade nämligen ännu inte kastats i fängelse.

Joh 3:25 ¶ Då uppstod en fråga mellan några av Johannes lärjungar och Judarna om rening.

Joh 3:26 Och de kom till Johannes, och sade till honom, Rabbi, den som var med dig på andra sidan Jordan, och som du vittnade om, se, han döper, och alla människor komma till honom.

Joh 3:27 Johannes svarade och sade, En man kan inte ta emot något, om det inte ges honom från himmelen.

Joh 3:28 Ni känner själva mitt vittnesbörd, att jag har sagt, att jag inte är Kristus, utan att jag är sänd före honom.

Joh 3:29 Den som har bruden är brudgummen: men brudgummens vän, som står där och hör honom, gläder sig mycket åt brudgummens röst: denna min glädje är därför uppfylld.

Joh 3:30 Han måste öka, men jag måste minska.

Joh 3:31 Han som kommer från ovan är ovan allt: han som är av jorden är jordisk, och talar om jorden: han som kommer från himmelen är ovan allt.

Joh 3:32 Och vad han har sett och hört, det vittnar han; men ingen man tar emot hans vittnesbörd.

Joh 3:33 Han som har tagit emot hans vittnesbörd har bekräftat att Gud är sann.

Joh 3:34 Ty han som Gud har sänt talar Guds ord: ty Gud ger honom inte Anden efter mått.

Joh 3:35 Fadern älskar Sonen, och har givit alla ting i hans hand.

Joh 3:36 Han som tror på Sonen har evigt liv: men han som inte tror på Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede förblir över honom.

SVENSKA KJV BIBELN

JOHANNES, KAPITEL 4

1. Kristus samtalar med en kvinna från Samaria, och uppenbarar sig för henne. 27 Hans lärjungar förundras. 31 Han förklarar för dem sin iver för Guds ära. 39 Många Samariter tror på honom. 43 Han beger sig till Galiléen och helar en adelsmans son, som låg sjuk i Kapernaum.

Joh 4:1 NÄR Herren visste att Fariséerna hade hört att Jesus gjorde och döpte fler lärjungar än Johannes,

Joh 4:2 (Jesus döpte dock inte själv, utan det gjorde hans lärjungar,)

Joh 4:3 Han lämnade således Judéen, och begav sig åter till Galiléen.

Joh 4:4 Och då måste han gå genom Samaria.

Joh 4:5 Sedan kom han till en stad i Samarien, som kallas Sykar, nära det jordstycke som Jakob gav sin son Josef.

Joh 4:6 Nu fanns där Jakobs brunn. Och Jesus, som var trött av sin resa, satt därför vid brunnen: och det varvid sjätte timmen.

Joh 4:7 En kvinna från Samarien kom för att hämta vatten: Jesus säger till henne, Ge mig att dricka.

Joh 4:8 (Ty hans lärjungar hade gått bort till staden för att köpa kött.)

Joh 4:9 Då sade kvinnan från Samarien till honom, Hur kommer det sig att du, som är Jude, ber mig, som är en kvinna från Samarien, om att få dricka?

Joh 4:10 Jesus svarade och sade till henne, Om du kände till Guds gåva, och vem det är som säger till dig, Ge mig att dricka; så skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.

Joh 4:11 Kvinnan sade till honom, Herre, du har ingenting att hämta upp med, och brunnen är djup: varifrån har du då det levande vattnet?

Joh 4:12 Är du större än vår fader Jakob, som gav oss brunnen, och drack av den själv, med sina barn, och sin boskap?

Joh 4:13 Jesus svarade och sade till henne, Var och en som dricker av detta vatten skall åter törsta:

Joh 4:14 Men var och en som dricker av det vatten som jag skall ge honom skall aldrig någonsin törsta; utan det vatten som jag kommer ge honom skall i honom bliva en brunn som strömmar upp till evigt liv.

Joh 4:15 Kvinnan sade till honom, Herre, ge mig detta vatten, så att jag inte törstar, och icke heller skola komma hit för att hämta.

Joh 4:16 Jesus sade till henne, Gå, och kalla på din äkta man, och kom hit.

Joh 4:17 Kvinnan svarade och sade, Jag har ingen äkta man. Jesus sade till henne, Du har väl sagt, Jag har ingen äkta man:

Joh 4:18 Ty du har haft fem äkta män, och han som du nu har är inte din äkta man: i detta har du talat sant.

Joh 4:19 Kvinnan sade till honom, Herre, jag förstår att du är en profet.

Joh 4:20 Våra fäder tillbad på detta berg, och ni säger, att Jerusalem är den plats där män bör tillbedja.

Joh 4:21 Jesus sade till henne, Kvinna, tro mig, den stund kommer, då ni skall varken på detta berg, inte heller i Jerusalem, skolen tillbe Fadern.

Joh 4:22 Det ni tillber vet ni inte vad: men vi vet vad vi tillber: ty frälsningen kommer från Judarna.

Joh 4:23 Men den timmen kommer, och nu är, då de sanna tillbedjarna skall tillbe Fadern i ande och sanning: ty Fadern söker sådana till att tillbe honom.

Joh 4:24 Gud är en Ande: och de som tillber honom måste tillbe honom i ande och sanning.

Joh 4:25 Kvinnan sade till honom, Jag vet att Messias kommer, han som kallas Kristus: när han kommer, skall han tala om allt för oss.

Joh 4:26 Jesus sade till henne, Jag är han som talar till dig.

Joh 4:27 ¶ Och då kom hans lärjungar, och förundrade sig över att han talade med kvinnan: men ändå sade ingen, Vad söker du? Eller, Varför talar du med henne?

Joh 4:28 Då lämnade kvinnan sin vattenkruka, och gick in i staden, och sade till männen,

Joh 4:29 Kom, och se en man, som har berättat allt vad jag någonsin har gjort: är inte denne Kristus?

Joh 4:30 Då gick de ut ur staden, och kom fram till honom.

Joh 4:31 Samtidigt bad hans lärjungar honom och sade, Mästare, ät.

Joh 4:32 Men han sade till dem, Jag har kött att äta som ni inte känner till.

Joh 4:33 Därför sade lärjungarna till varandra, Har någon av dem tagit med sig något att äta?

Joh 4:34 Jesus sade till dem, Mitt kött är att göra hans vilja som har sänt mig, och att fullborda hans verk.

Joh 4:35 Säg icke ni, Att det är ännu fyra månader kvar, och sedan kommer skörden? utan jag säger er, Lyft upp era ögon, och se på fälten; ty de är redan vita för att skördas.

Joh 4:36 Och han som skördar får lön, och samlar frukt till evigt liv: så att både han som sår och han som skördar kan glädjas tillsammans.

Joh 4:37 Och här är det talesätt sant som säger, En sår, en annan skördar.

Joh 4:38 Jag har sänt er för att skörda det som ni inte har lagt ner någon möda på: andra människor har arbetat, och ni har tagit del av deras arbete.

Joh 4:39 ¶ Och många av Samariterna i den staden trodde på honom på grund av kvinnans ord, som vittnade, Han har berättat allt vad jag någonsin har gjort.

Joh 4:40 När nu Samariterna hade kommit till honom, bad de honom att stanna hos dem: och han stannade där i två dagar.

Joh 4:41 Och många fler trodde på grund av hans ord;

Joh 4:42 Och han sade till kvinnan, Nu tror vi, men icke på grund av dina ord: ty vi har själva hört honom och veta att han verkligen är Kristus, världens Frälsare.

Joh 4:43 ¶ Två dagar senare gav han sig av därifrån, och begav sig till Galiléen.

Joh 4:44 Ty Jesus har ju själv vittnat, att en profet inte har någon ära i sitt eget land.

Joh 4:45 När han sedan kom till Galiléen, tog Galiléerna emot honom, eftersom de hade sett allt vad han hade gjort i Jerusalem på högtiden; ty även de hade gått till högtiden.

Joh 4:46 Så kom Jesus åter till Kana i Galiléen, där han gjorde vattnet till vin. Och det fanns en viss adelsman, vars son var sjuk i Kapernaum.

Joh 4:47 När han hörde att Jesus hade kommit från Judéen till Galileen, gick han till honom, och bad honom att komma ner, och bota hans son: ty han låg för döden.

Joh 4:48 Då sade Jesus till honom, Om ni inte ser tecken och underverk, kommer ni icke att tro.

Joh 4:49 Då sade adelsmannen till honom, Herre, kom ner innan mitt barn dör.

Joh 4:50 Jesus sade till honom, Gå din väg; din son lever. Och mannen trodde det ord som Jesus hade talat till honom, och gick sin väg.

Joh 4:51 När han nu gick ned, mötte hans tjänare honom, och berättade för honom, och sade, Din son lever.

Joh 4:52 Då frågade han dem vid vilken timme som han började att bli bättre. Och de svarade honom, I går, vid den sjunde timmen lämnade febern honom.

Joh 4:53 Då visste fadern att det var samma timme, i vilken Jesus, sade till honom, Din son lever: och han själv trodde, och hela hans hus.

Joh 4:54 Detta är återigen det andra miraklet som Jesus gjorde, när han kom från Judéen till Galiléen.

SVENSKA KJV BIBELN

JOHANNES, KAPITEL 5

1. Jesus botade på Sabbatsdagen en man som varit sjuk i åtta och trettio år. 10. Judarna protesterar därför och förföljer honom för detta. 17. Han svarar för sig själv och tillrättavisar dem och visar genom sin Faders vittnesbörd, 32. av Johannes, 36. av sina verk, 39. och av skrifterna, vem han är.

Joh 5:1 EFTER detta var det Judarnas fest; och Jesus gick upp till Jerusalem.

Joh 5:2 I Jerusalem finns det vid fårmarknaden en bassäng, som på Hebreiska kallas Bethesda, och som har fem pelargångar.

Joh 5:3 I dessa låg en stor mängd av kraftlösa människor, av blinda, halta, vanställda, som väntade på att vattnet skulle komma i rörelse.

Joh 5:4 Ty en ängel gick vid en viss tid ner i bassängen, och rörde om i vattnet; var och en som då först efter det att vattnet hade rörts om i bassängen steg in, blev frisk från den sjukdom han hade.

Joh 5:5 Och där fanns en man som var sjuk i trettioåtta år.

Joh 5:6 När Jesus såg att han låg, och visste att han hade legat där länge, sade han till honom, Vill du göras hel?

Joh 5:7 Den kraftlöse mannen svarade honom, Herre, jag har ingen som kan sätta mig i bassängen, när vattnet är i rörelse; ty medan jag kommer fram, stiger en annan ned före mig.

Joh 5:8 Jesus sade till honom, Stå upp, ta din bädd, och gå.

Joh 5:9 Och genast blev mannen helad, och tog sin bädd, och gick: och på samma dag var det sabbat.

Joh 5:10 ¶ Judarna sade därför till han som var helad, Det är sabbatsdag; det är inte tillåtet för dig att bära din bädd.

Joh 5:11 Han svarade dem, Han som gjorde helade mig, han sade till mig, Ta upp din bädd, och gå.

Joh 5:12 Då frågade de honom, Vem är den man som sade till dig, Ta din säng, och gå?

Joh 5:13 Och han som blev helad visste icke vem det var; ty Jesus hade gått iväg, eftersom det fanns en stor folkskara på platsen.

Joh 5:14 Därefter fann Jesus honom i templet, och sade till honom, Se, du är helad: synda icke mer, för att icke något ännu värre skall komma över dig.

Joh 5:15 Då gick mannen därifrån, och berättade för Judarna att det var Jesus, som hade gjort honom hel.

Joh 5:16 Och därför förföljde Judarna Jesus, och sökte efter att döda honom, eftersom han hade gjort detta på sabbatsdagen.

Joh 5:17 ¶ Men Jesus svarade dem, Min Fader verkar till denna tid, så ock verkar jag.

Joh 5:18 Därför sökte Judarna ännu mer att döda honom, eftersom han inte bara hade brutit sabbaten, utan sade också att Gud var hans Fader, så att han gjorde sig själv lika med Gud.

Joh 5:19 Då svarade Jesus och sade till dem, Sannerligen, sannerligen säger jag er, Sonen kan inte göra något av sig själv, utan det han ser Fadern göra: ty vad än han gör, likaså gör också Sonen.

Joh 5:20 Ty Fadern älskar Sonen, och visar honom allt vad han själv gör: och han skall visa honom större gärningar än dessa, så att ni må förundras.

Joh 5:21 Ty liksom Fadern uppväcker de döda, och gör dem levande; så gör också Sonen levande vem han vill.

Joh 5:22 Ty Fadern dömer ingen människa, utan han har överlämnat all dom till Sonen:

Joh 5:23 För att alla människor skall hedra Sonen, liksom de hedrar Fadern. Han som inte hedrar sonen hedrar inte Fadern som har sänt honom.

Joh 5:24 Sannerligen, sannerligen säger jag er, Han som hör mitt ord, och tror på honom som har sänt mig, har evigt liv, och skall inte komma i fördömelse; utan han har gått över från döden till livet.

Joh 5:25 Sannerligen, sannerligen säger jag er, Den stund kommer, och den är redan inne, då de döda skall höra Guds Sons röst: och de som höra den skall leva.

Joh 5:26 Ty liksom Fadern har liv i sig själv; så har han ock gett Sonen att hava liv i sig själv;

Joh 5:27 Och han har också gett honom auktoritet att skipa dom, eftersom han är Människosonen.

Joh 5:28 Förundras icke över detta: ty den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra hans röst,

Joh 5:29 Och de skall komma fram; de som har gjort det goda, till livets uppståndelse; och de som har gjort det onda, till fördömelsens uppståndelse.

Joh 5:30 Av mig själv kan jag intet göra: som jag hör, så dömer jag: och min dom är rättvis; ty jag söker icke min egen vilja, utan Faderns vilja, som har sänt mig.

Joh 5:31 Om jag vittnar om mig själv, är mitt vittnesbörd inte sant.

Joh 5:32 Det finns en annan som vittnar om mig; och jag vet att det vittnesbörd som han vittnar om mig är sant.

Joh 5:33 Ni sände till Johannes, och han vittnade om sanningen.

Joh 5:34 Men jag tar icke emot något vittnesbörd från människor: utan detta säger jag, för att ni skolen bliva frälsta.

Joh 5:35 Han var ett brinnande och skinande ljus: och ni var villiga att för en tid fröjdas i hans ljus.

Joh 5:36 ¶ Men jag har ett större vittnesbörd än Johannes: ty de verk som Fadern har givet mig att fullborda, samma verk som jag gör, vittnar om mig, att Fadern har sänt mig.

Joh 5:37 Och Fadern själv, som har sänt mig, har vittnat om mig. Ni har varken hört hans röst, eller sett hans gestalt.

Joh 5:38 Och ni har inte hans ord som förblir i er: ty den han har sänt, honom tror ni inte.

Joh 5:39 ¶ Sök i skrifterna; ty i dem tänker ni att ni har evigt liv: och det är dessa som vittnar om mig.

Joh 5:40 Men ni vill inte komma till mig, så att ni må ha liv.

Joh 5:41 Jag tar inte emot heder från människor.

Joh 5:42 Men jag känner er, att ni inte har Guds kärlek i er.

Joh 5:43 Jag har kommit i min Faders namn, och ni tar inte emot mig; om någon annan skall komma i sitt eget namn, honom kommer ni att ta emot.

Joh 5:44 Hur kan ni tro, ni som tar emot heder av varandra, och icke söker den heder som kommer från Gud allena?

Joh 5:45 Tror inte att jag skall anmäla er inför Fadern: det är en som anklagar er, nämligen Moses, som ni förtröstar på.

Joh 5:46 För om ni hade trott på Mose, så skulle ni ha trott på mig: ty han har skrivit om mig.

Joh 5:47 Men om ni inte tror på hans skrifter, hur skall ni då kunna tro på mina ord?

SVENSKA KJV BIBELN

JOHANNES, KAPITEL 6

1. Kristus mättar fem tusen män med fem bröd och två fiskar. 15. Därpå skulle folket ha gjort honom till Kung. 16. Men han drog sig tillbaka och gick över havet till sina lärjungar: 26. Han fördömde de människor som strömmade efter honom och alla de köttsliga åhörarna av hans ord. 32. Han förklarade sig vara livets Bröd för de troende. 66. Många lärjungar lämnar honom. 68. Petrus bekänner honom. 70. Judas är en djävul.

Joh 6:1 EFTER detta for Jesus över Galileiska sjön, som är havet vid Tiberias.

Joh 6:2 Och en stor folkmassa följde honom, eftersom de såg de mirakel som han gjorde på de sjuka.

Joh 6:3 Och Jesus gick upp på ett berg och satte sig där med sina lärjungar.

Joh 6:4 Och påsken, en Judarnas fester, var nära.

Joh 6:5 När Jesus nu lyfte upp sina ögon, och såg att en stor skara människor kom till honom, sade han till Filippos, Varifrån skall vi köpa bröd, så att dessa kan äta?

Joh 6:6 Detta sade han för att bevisa honom, ty han visste själv vad han skulle göra.

Joh 6:7 Filippus svarade honom, Bröd för tvåhundra penningar räcker inte till för dem, så att var och en av dem kan få lite.

Joh 6:8 En av hans lärjungar, Andreas, Simon Petrus' broder, sade till honom,

Joh 6:9 Här finns en pojke som har fem kornbröd, och två småfiskar: men vad är det bland så många?

Joh 6:10 Och Jesus sade. Få männen att sitta ner. Nu fanns det mycket gräs på platsen. Så männen satte sig ned; de var ungefär fem tusen till antalet.

Joh 6:11 Och Jesus tog bröden; och sedan han hade tackat, delade han ut dem till lärjungarna, och lärjungarna till dem som hade satt sig ned; och likaså av fiskarna så mycket de ville.

Joh 6:12 När de var mätta, sade han till sina lärjungar, Samla ihop det som återstår, så att ingenting går förlorat.

Joh 6:13 Därför samlade de ihop dem, och fyllde tolv korgar med bitarna av de fem kornbröden, som blev över för dem som hade ätit.

Joh 6:14 När dessa män, såg det mirakel som Jesus gjorde, sade de, Detta är sannerligen den profet som skall komma till världen.

Joh 6:15 ¶ När Jesus nu såg att de skulle komma och ta honom med våld för att göra honom till kung, gick han åter upp på ett berg och var ensam.

Joh 6:16 Och när det nu blev kväll, gick hans lärjungar ned till havet,

Joh 6:17 Och han gick ombord på ett skepp, och for över havet till Kapernaum. Det var nu mörkt, och Jesus hade ännu inte kommit till dem.

Joh 6:18 Och havet reste sig på grund av en stark vind som blåste.

Joh 6:19 När de nu hade rott omkring fem och tjugo eller trettio stadier, och de såg Jesus gå på havet, och närma sig skeppet, blev de förskräckta.

Joh 6:20 Men han sade till dem, Det är jag, frukten icke.

Joh 6:21 Då tog de villigt emot honom i skeppet, och skeppet var genast i det land dit de hade gått.

Joh 6:22 ¶ Dagen därpå, när folket som stod på andra sidan havet såg att det inte fanns någon annan båt där, utom den i vilken hans lärjungar hade stigit in, och att Jesus inte gick in i båten med sina lärjungar, utan att hans lärjungar hade gått iväg ensamma;

Joh 6:23 Men andra båtar kom från Tiberias och närmade sig den plats där de åt bröd, efter det att Herren hade tackat.

Joh 6:24 När nu folket såg att Jesus och hans lärjungar inte var där, tog de också sin båt och begav sig till Kapernaum för att söka efter Jesus.

Joh 6:25 När de nu hade funnit honom på andra sidan havet, sade de till honom, Rabbi, när har du kommit hit?

Joh 6:26 Jesus svarade dem och sade, Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Ni söker mig inte för att ni har sett underverk, utan för att ni har ätit av bröden och blivit mätta.

Joh 6:27 Arbetar inte efter kött som förgås, utan efter det kött som håller till evigt liv, vilket Människosonen skall ge er; ty honom har Gud Fader förseglat.

Joh 6:28 Då sade de till honom, Vad skall vi göra för att kunna utföra Guds verk?

Joh 6:29 Jesus svarade och sade till dem, Detta är Guds verk, att ni tror på honom som han har sänt.

Joh 6:30 Då sade de till honom, Vilket tecken gör du då, för att vi skola se det och tro dig?

Joh 6:31 Våra fäder åt manna i öknen, som det är skrivet, Han gav dem bröd från himmelen att äta.

Joh 6:32 Då sade Jesus till dem, Sannerligen, sannerligen säger jag till er, Moses har inte gett er det brödet från himmelen, utan min Fader ger er det sanna brödet från himmelen.

Joh 6:33 Ty Guds bröd är det som kommer ner från himmelen och ger världen liv.

Joh 6:34 Då sade de till honom, Herre, ge oss alltid detta bröd.

Joh 6:35 Jesus sade till dem, Jag är livets bröd; han som kommer till mig skall aldrig hungra, och han som tror på mig skall aldrig törsta.

Joh 6:36 Men jag har sagt till er, Ni har sett mig, men ni tror inte.

Joh 6:37 Allt som Fadern ger mig skall komma till mig, och den som kommer till mig skall jag aldrig kasta ut.

Joh 6:38 Ty jag har kommit ner från himmelen, inte för att göra min egen vilja, utan för att göra hans vilja som har sänt mig.

Joh 6:39 Och detta är Faderns vilja, som har sänt mig, att jag av allt det han har gett mig inte skall förlora något, utan skall låta det uppstå igen på den yttersta dagen.

Joh 6:40 Och detta är hans vilja, som har sänt mig, att var och en som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv; och jag skall uppväcka honom på den yttersta dagen.

Joh 6:41 Då mumlade Judarna mot honom, eftersom han sade, Jag är brödet som har kommit ner från himmelen.

Joh 6:42 Då sade de, Är icke denne Jesus Josefs son, vars fader och moder vi känna? Hur kan han då säga, Jag har kommit ned från himmelen?

Joh 6:43 Då svarade Jesus och sade till dem, Mumla icke bland er själva.

Joh 6:44 Ingen kan komma till mig, om inte Fadern, som har sänt mig, drar honom; och jag skall uppväcka honom på den yttersta dagen.

Joh 6:45 Det är skrivet i profeterna, Och de skola alla bliva lärda av Gud. Så kommer nu till mig var och en som har hört och lärt sig av Fadern.

Joh 6:46 Ingen har sett Fadern, utom den som är av Gud, han har sett Fadern.

Joh 6:47 Sannerligen, sannerligen säger jag till eder, Den som tror på mig har evigt liv.

Joh 6:48 Jag är livets bröd.

Joh 6:49 Era fäder åt manna i öknen, och nu är de döda.

Joh 6:50 Detta är det bröd som kommer ned från himmelen, för att en människa skall äta därav och inte dö.

Joh 6:51 Jag är det levande brödet som har kommit ner från himmelen; om någon äter av detta bröd skall han leva för evigt; och det bröd som jag skall ge är mitt kött, som jag skall ge till världens liv.

Joh 6:52 Judarna bråkade då med varandra och sade, Hur kan denne människa ge oss sitt kött att äta?

Joh 6:53 Då sade Jesus till dem, Sannerligen, sannerligen säger jag er: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inget liv i er.

Joh 6:54 Vem som än äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall uppväcka honom på den yttersta dagen.

Joh 6:55 Ty mitt kött är verkligen mat, och mitt blod är verkligen dryck.

Joh 6:56 Han som äter mitt kött och dricker mitt blod, han bor i mig, och jag bor i honom.

Joh 6:57 Såsom den levande Fadern har sänt mig, och jag lever genom Fadern, så skall den som äter av mig leva genom mig.

Joh 6:58 Detta är det bröd som har kommit ned från himmelen; det är inte så som era fäder åt manna och dog, utan han som äter av detta bröd skall leva för evigt.

Joh 6:59 Detta sade han i synagogan, när han undervisade i Kapernaum.

Joh 6:60 Många av hans lärjungar, när de hörde detta, sade, Detta är ett hårda ord; vem kan höra det?

Joh 6:61 När Jesus nu förstod att hans lärjungar mumlade över detta, sade han till dem, Är detta kränkande för er?

Joh 6:62 Vad och om ni då ser Människosonen stiga upp där han förut var?

Joh 6:63 Det är anden som ger liv, köttet tjänar ingenting till; de ord som jag talar till er är ande och liv.

Joh 6:64 Men det finns några av er som inte tror det. Jesus visste nämligen redan från början vilka de var som inte trodde, och vem som skulle förråda honom.

Joh 6:65 Och han sade, Därför har jag sagt er att ingen kan komma till mig, om det inte blir honom givet av min Fader.

Joh 6:66 ¶ Från den tiden gick många av hans lärjungar tillbaka och vandrade inte längre med honom.

Joh 6:67 Då sade Jesus till de tolv, Kommer även ni att gå härifrån?

Joh 6:68 Simon Petrus svarade honom, Herre, till vem skall vi gå?

Joh 6:69 Och vi tro och förvissade oss om att du är den Kristus, den levande Gudens Son.

Joh 6:70 Jesus svarade dem, Har jag inte utvalt er tolv, och en av er är en djävul?

Joh 6:71 Han talade om Judas Iskariot, Simons son; ty det var han som skulle förråda honom, som är en av de tolv.

SVENSKA KJV BIBELN

JOHANNES, KAPITEL 7

1. Jesus tillrättavisar sina fränders ambition och övermod. 10. Han går upp från Galiléen till Lövhyddohögtiden. 14. Han undervisar i Templet. 40. Olika åsikter om honom bland folket. 45. Fariséerna är arga för att deras officerare inte tog honom, och skäller på Nikodemus för att han tog hans parti.

Joh 7:1 EFTER detta vandrade Jesus i Galiléen, ty han ville inte vandra i Judéen, eftersom Judarna sökte att döda honom.

Joh 7:2 Nu var Judarnas lövhyddohögtid nära förestående.

Joh 7:3 Då sade hans bröder till honom, Gå härifrån och gå till Judéen, så att också dina lärjungar få se de gärningar som du gör.

Joh 7:4 Ty ingen människa gör något i hemlighet, utan vill själv bli känd öppet. Om du gör detta, så visa dig för världen.

Joh 7:5 Ty inte heller hans bröder trodde på honom.

Joh 7:6 Då sade Jesus till dem, Min tid är ännu inte kommen, men er tid är alltid redo.

Joh 7:7 Världen kan inte hata er; men mig hatar den, eftersom jag vittnar om den att dess verk är onda.

Joh 7:8 Gå upp till denna fest: Jag går ännu inte upp till denna fest: ty min tid är icke ännu till fullo kommen.

Joh 7:9 När han hade sagt dessa ord till dem, stannade han kvar i Galileen.

Joh 7:10 ¶ Men när hans bröder hade gått upp, gick även han upp till högtiden, inte öppet, utan i hemlighet.

Joh 7:11 Då sökte Judarna honom vid högtiden och frågade, Var är han?

Joh 7:12 Och bland folket uppstod mycket bråk om honom; ty några sade, Han är en god man, medan andra sade, Nej, men han bedrar folket.

Joh 7:13 Men ingen talade öppet om honom, av rädsla för Judarna.

Joh 7:14 ¶ Vid mitten av högtiden gick Jesus upp i templet, och undervisade.

Joh 7:15 Judarna förundrade sig och sade, Hur kan denne man känna till skrifterna, fastän han aldrig har lärt sig det?

Joh 7:16 Jesus svarade dem, och sade, Min doktrin är inte min, utan hans som har sänt mig.

Joh 7:17 Om någon vill göra hans vilja, skall han veta om doktrinen är av Gud, eller om jag talar av mig själv.

Joh 7:18 Han som talar om sig själv söker sin egen ära, men han som söker hans ära som har sänt honom, han är sann, och ingen orättfärdighet finns i honom.

Joh 7:19 Har inte Mose givit er lagen, och ingen av er håller lagen? Varför är ni på väg att döda mig?

Joh 7:20 Folket svarade och sade, Du har en djävul: vem är på väg att döda dig?

Joh 7:21 Jesus svarade och sade till dem, Jag har gjort ett enda verk, och ni alla förundras.

Joh 7:22 Moses har alltså givit er omskärelse, inte för att den är från Moses, utan från fäderna, och på sabbatsdagen omskären ni en man.

Joh 7:23 Om en människa på sabbatsdagen får omskärelse, för att Moses lag inte skall brytas, är det då så att ni haven blivit arga på mig, eftersom jag har till den minsta del gjort en man hel på sabbatsdagen?

Joh 7:24 Döm inte efter det yttre, utan döm en rättfärdig dom.

Joh 7:25 Då sade några av dem i Jerusalem, Är det inte honom som de vilja döda?

Joh 7:26 Men, se, han talar med frimodighet, och de säga ingenting till honom. Har de styrande verkligen blivit förvissade om att denne är Kristus?

Joh 7:27 Dock veta vi varifrån denne man är: men när Kristus kommer, vet ingen varifrån han är.

Joh 7:28 Då ropade Jesus i templet, medan han undervisade, och sade, Ni känner mig båda två, och ni veta varifrån jag är: och jag har icke kommit av mig själv, utan han som har sänt mig är sann, och ni känner honom icke.

Joh 7:29 Men jag känner honom, ty jag är från honom, och han har sänt mig.

Joh 7:30 Då försökte de gripa honom, men ingen lade händerna på honom, eftersom hans stund ännu inte hade kommit.

Joh 7:31 Och många av folket trodde på honom, och sade, När Kristus kommer, skall han då göra fler mirakel än de som denne man har gjort?

Joh 7:32 ¶ Fariséerna hörde att folket mumlade sådana ting angående honom, och Fariséerna och översteprästerna sände ut tjänstemän för att gripa honom.

Joh 7:33 Då sade Jesus till dem, Ännu en liten tid är jag hos er, men sedan går jag till han som har sänt mig.

Joh 7:34 Ni skall söka mig, men ni skall inte finna mig: och där jag är, dit kan ni inte komma.

Joh 7:35 Då sade Judarna till varandra, Vart skall han gå, så att vi icke finna honom? Skall han gå till de förskingrade bland Hedningarna, och lära Hedningarna?

Joh 7:36 Vad är det för ord som han säger, Ni skall söka mig, men ni skall inte finna mig; och där jag är, dit kan ni inte komma?

Joh 7:37 På den sista dagen, denna stora dag av festen, stod Jesus och ropade och sade, Om någon man törstar, låt honom komma till mig, och dricka.

Joh 7:38 Han som tror på mig, såsom skriften har sagt, Ur hans buk skall strömmar av levande vatten flyta.

Joh 7:39 (Men detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få; ty den Helige Ande hade ännu inte givits; eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.)

Joh 7:40 ¶ Många av folket därför, när de hörde detta tal, sade, Han är sannerligen Profeten.

Joh 7:41 Andra sade, Denne är Kristus. Men några sade, Skall Kristus komma från Galiléen?

Joh 7:42 Säger inte skriften, Att Kristus skall komma av Davids säd, och från staden Betlehem, där David bodde?

Joh 7:43 Så blev det splittring bland folket på grund av honom.

Joh 7:44 Och några av dem ville gripa honom; men ingen lade händerna på honom.

Joh 7:45 ¶ Då kom officerarna till översteprästerna och Fariséerna; och de sade till dem, Varför har ni inte fört honom hit?

Joh 7:46 Officerarna svarade, Aldrig har någon människa talat så som denne.

Joh 7:47 Då svarade Fariséerna, Är ni också bedragna?

Joh 7:48 Har någon av de styrande eller av Fariséerna trott på honom?

Joh 7:49 Men detta folk som inte känner lagen är förbannat.

Joh 7:50 Nikodemus sade till dem, (han kom till Jesus om natten, och var en av dem,)

Joh 7:51 Dömer vår lag någon man, innan den hören honom, och vet vad han gör?

Joh 7:52 De svarade och sade till honom, Är du också från Galiléen? Sök, och se: ty från Galiléen kommer ingen profet.

Joh 7:53 Och var och en gick till sitt eget hus.

SVENSKA KJV BIBELN

JOHANNES, KAPITEL 8

1. Kristus befriar kvinnan som tagits för äktenskapsbrott. 12. Han predikar sig själv som världens Ljus och rättfärdigar sin Doktrin: 33. Han besvarar de Judar som skröt om Abraham, 59. och förflyttar sig från deras grymhet.

Joh 8:1 JESUS gick till Olivberget.

Joh 8:2 Och tidigt på morgonen kom han åter in i templet, och allt folket kom till honom; och han satte sig ned och undervisade dem.

Joh 8:3 Och de skriftlärda och Fariséerna förde till honom en kvinna som hade begått äktenskapsbrott; och när de hade ställt henne i mitten,

Joh 8:4 Sade de till honom, Mästare, denna kvinna har blivit tagen för äktenskapsbrott, på bar gärning.

Joh 8:5 Nu har Moses i lagen befallt oss, att sådana skola stenas: men vad säger du?

Joh 8:6 Detta sade de, för att fresta honom, att de skulle ha något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ned, och skrev med sitt finger på marken, som om han inte hörde dem.

Joh 8:7 Så när de fortsatte att fråga honom, ställde han sig upp, och sade till dem, Han som är utan synd bland er, låt honom kasta första stenen på henne.

Joh 8:8 Och han böjde sig åter ner, och skrev på marken.

Joh 8:9 Och de som hörde det, dömda av sitt eget samvete, gingo de ut en efter en, från den äldste, till den siste: och Jesus blev ensam kvar, och kvinnan stod kvar i mitten.

Joh 8:10 När Jesus hade ställt sig upp, och såg ingen annan än kvinnan, sade han till henne, Kvinna, var är dina anklagare? har ingen man dömt dig?

Joh 8:11 Hon svarade, Ingen, Herre. Och Jesus sade till henne, Inte heller jag fördömer dig: gå, och synd inte mer.

Joh 8:12 ¶ Då talade Jesus åter till dem, och sade, Jag är världens ljus: han som följer mig skall inte vandra i mörkret, utan skall ha livets ljus.

Joh 8:13 Fariséerna sade därför till honom, Du vittnar om dig själv; men ditt vittnesbörd är inte sant.

Joh 8:14 Jesus svarade och sade till dem, Även om jag själv vittnar om mig själv, så är min vittnesbörd sann: ty jag vet varifrån jag har kommit och vart jag går, men ni kan inte säga varifrån jag har kommit, och vart jag går.

Joh 8:15 Ni dömer efter köttet; jag dömer ingen.

Joh 8:16 Men om jag dömer, så är min dom sann: ty jag är inte ensam, utan jag och Fadern som har sänt mig.

Joh 8:17 Det står också skrivet i er lag, att två människors vittnesmål är sant.

Joh 8:18 Jag är en som vittnar om mig själv, och Fadern som har sänt mig vittnar om mig.

Joh 8:19 Då sade de till honom, Var är din fader? Jesus svarade, Ni känner varken mig, eller min Fader: om ni hade känt mig, skulle ni också ha känt min Fader.

Joh 8:20 Dessa ord talade Jesus i skattkammaren, när han undervisade i templet: men ingen lade händerna på honom; ty hans stund hade ännu inte kommit.

Joh 8:21 Då sade Jesus åter till dem, Jag går min väg, och ni skall söka mig, och skall dö i era synder: dit jag går, dit kan ni inte komma.

Joh 8:22 Då sade Judarna, Kommer han att ta livet av sig själv, eftersom han säger, Dit jag går, dit kan ni inte komma.

Joh 8:23 Och han sade till dem, Ni är underifrån; jag är ovanifrån: ni är av denna värld; jag är inte av denna värld.

Joh 8:24 Jag har därför sagt till er, att ni skall dö i era synder: ty om ni inte tror att jag är han, så skall ni dö i era synder.

Joh 8:25 Då sade de till honom, Vem är du? Och Jesus svarade dem, Fortfarande den samme som jag från början har sagt till er.

Joh 8:26 Jag har mycket att säga och att döma om er: men han som har sänt mig är sann; och jag talar till världen det som jag har hört av honom.

Joh 8:27 De förstod icke att han talade till dem om Fadern.

Joh 8:28 Då sade Jesus till dem, När ni har upphöjt Människosonen, då skall ni veta att jag är han, och att jag icke gör något av mig själv, utan jag talar så som min Fader har lärt mig.

Joh 8:29 Och han som har sänt mig är med mig: Fadern har icke lämnat mig ensam; ty jag gör alltid det som behagar honom.

Joh 8:30 Medan han talade dessa ord, trodde många på honom.

Joh 8:31 Då sade Jesus till de Judar som trodde på honom, Om ni håller fast vid mitt ord, då är ni verkligen mina lärjungar;

Joh 8:32 Och ni skall känna sanningen, och sanningen skall göra er fria.

Joh 8:33 ¶ De svarade honom, Vi är Abrahams säd, och har aldrig varit i träldom under någon människa: hur kan du då säga att ni skall bli fria?

Joh 8:34 Jesus svarade dem, Sannerligen, sannerligen, säger jag till er, Var och en som begår synd är syndens tjänare.

Joh 8:35 Och tjänaren förblir inte i huset för evigt: men sonen förblir för evigt.

Joh 8:36 Om Sonen därför skall göra eder fria, så skall ni verkligen vara fria.

Joh 8:37 Jag vet att ni är Abrahams säd; men ni söker att döda mig, eftersom mitt ord inte har någon plats i er.

Joh 8:38 Jag talar det som jag har sett hos min Fader: och ni gör det som ni har sett hos er fader.

Joh 8:39 De svarade och sade till honom, Abraham är vår fader. Jesus sade till dem, Om ni vore Abrahams barn, så skulle ni göra Abrahams gärningar.

Joh 8:40 Men nu söker ni att döda mig, en man som har talat sanning till er, den sanning som jag har hört av Gud: detta gjorde icke Abraham.

Joh 8:41 Ni gör vad er fader har gjort. Då sade de till honom, Vi är inte födda av otukt; utan vi har en enda Fader, nämligen Gud.

Joh 8:42 Jesus sade till dem, Om Gud vore er Fader, så skulle ni älska mig; ty jag har utgått och kommit från Gud; och jag har inte heller kommit av mig själv, utan han har sänt mig.

Joh 8:43 Varför förstår ni inte mitt tal?eftersom ni ingalunda kan höra mitt ord.

Joh 8:44 Ni är av er fader djävulen, och lustarna av er fader det gör ni. Han var en mördare från begynnelsen, och förblev inte i sanningen, ty det finns ingen sanning i honom. När han talar en lögn, talar han av sig själv: ty han är en lögnare, och dess fader.

Joh 8:45 Och eftersom jag säger er sanningen, tror ni mig inte.

Joh 8:46 Vem av er vederlägger mig om synd? Och om jag säger sanningen, varför tror ni mig då inte?

Joh 8:47 Han som är av Gud hör Guds ord: därför hör ni inte dem, eftersom ni icke är av Gud.

Joh 8:48 Då svarade Judarna, och sade till honom, Säger vi inte med rätta att du är en Samarit, och att du har en djävul?

Joh 8:49 Jesus svarade, Jag har ingen djävul; utan jag hedrar min Fader, och ni vanärar mig.

Joh 8:50 Och jag söker inte min egen ära: det finns en som söker och dömer.

Joh 8:51 Sannerligen, sannerligen, säger jag till er, Om en man håller mina ord, han skall aldrig se döden.

Joh 8:52 Då sade Judarna till honom, Nu veta vi att du har en djävul. Abraham är död, så ock profeterna; och du säger, Om en man håller mina ord, så skall han aldrig smaka döden.

Joh 8:53 Är du större än vår fader Abraham, som är död? och profeterna som är döda: till vem gör du dig själv?

Joh 8:54 Jesus svarade, Om jag hedrar mig själv, så är min heder ingenting: det är min Fader som hedrar mig; om vilken ni sägen, att han är er Gud:

Joh 8:55 Ändå har ni inte känt honom; men jag känner honom: och om jag skulle säga, att jag inte känner honom, skulle jag vara en lögnare som ni: men jag känner honom, och håller hans ord.

Joh 8:56 Er fader Abraham gladde sig åt att se min dag: och han såg den, och var glad.

Joh 8:57 Då sade Judarna till honom, Du är ännu inte femtio år gammal, och du har sett Abraham?

Joh 8:58 Jesus sade till dem, Sannerligen, sannerligen, säger jag till er, Innan Abraham var, Jag är.

Joh 8:59 Då tog de upp stenar för att kasta dem på honom: men Jesus gömde sig, och gick ut ur templet, genom att gå mitt ibland dem, och passerade så förbi.

SVENSKA KJV BIBELN

JOHANNES, KAPITEL 9

1. Mannen som var född blind fick synen tillbaka. 8. Han förs till Fariséerna. 13. De blir förnärmade, och bannlyser honom: 35. Men han blir mottagen av Jesus och bekänner för honom. 39. vilka de är som Kristus upplyser.

Joh 9:1 OCH medan Jesus gick förbi, såg han en man som var blind från sin födsel.

Joh 9:2 Och hans lärjungar frågade honom, och sade, Mästare, vem har syndat, denne man, eller hans föräldrar, att han föddes blind?

Joh 9:3 Jesus svarade, Varken denne människa eller hennes föräldrar har syndat, utan för att Guds verk skulle manifesteras i honom.

Joh 9:4 Jag måste utföra hans verk, som har sänt mig, medan det är dag; natten kommer, då ingen kan arbeta.

Joh 9:5 Så länge jag finns i världen är jag världens ljus.

Joh 9:6 När han så hade talat, spottade han på marken, och gjorde lera av saliven, och han smorde den blinde mannens ögon med leran,

Joh 9:7 Och sade till honom, Gå, och tvätta dig i Siloams bassäng. (som enligt tolkningen, betyder Utsänd.) Han gick därför sin väg, och tvättande sig, och kom tillbaka seende.

Joh 9:8 Därför när grannarna, och de som tidigare hade sett honom att han var blind, sade, Är det inte han som satt och tiggde?

Joh 9:9 Några sade, Det är han: andra sade, Han är lik honom: men han sade, Jag är han.

Joh 9:10 Därför sade de till honom, Hur har dina ögon öppnats?

Joh 9:11 Han svarade och sade, En man som kallas Jesus gjorde lera, och smorde mina ögon, och sade till mig, Gå till Siloams bassäng, och tvätta dig. Och jag gick dit och tvättade mig, och jag mottog synen.

Joh 9:12 Då frågade de honom, Var är han? Han svarade, Jag vet inte.

Joh 9:13 ¶ De förde till Fariséerna honom som tidigare hade varit blind.

Joh 9:14 Och det var på sabbatsdagen som Jesus gjorde leran, och öppnade hans ögon.

Joh 9:15 Då frågade också Fariséerna honom hur han hade fått sin syn. Han svarade dem, Han lade lera på mina ögon, och jag tvättade mig, och kunde se.

Joh 9:16 Därför sade några av Fariséerna, Denne man är icke av Gud, ty han håller icke sabbatsdagen. Andra sade, Huru kan en man som är en syndare göra sådana mirakel? Och det uppstod en splittring bland dem.

Joh 9:17 Åter sade de till den blinde mannen, Vad säger du om honom, att han har öppnat dina ögon? Han svarade, Han är en profet.

Joh 9:18 Men Judarna trodde inte angående honom, att han hade varit blind, och mottagit sin syn, förrän de kallade på föräldrarna till honom som hade mottagit sin syn.

Joh 9:19 Och de frågade dem, och sade, Är detta er son, som ni säger att han föddes blind?

Joh 9:20 Hans föräldrar svarade dem och sade, Vi vet att detta är vår son, och att han är född blind:

Joh 9:21 Men hur han nu kan se, veta vi icke, och vem som har öppnat hans ögon vet vi inte; han är gammal nog; fråga honom, han skall tala för sig själv.

Joh 9:22 Dessa ord talade hans föräldrar, eftersom de fruktade Judarna: ty Judarna hade redan kommit överens om att om någon skulle bekänna att han var Kristus, skulle han bli utstött ur synagogan.

Joh 9:23 Därför sade hans föräldrar, Han är myndig; fråga honom.

Joh 9:24 Då kallade de åter på den blinde mannen, och sade till honom, Ge Gud beröm: vi vet att denne man är en syndare.

Joh 9:25 Han svarade och sade, Om han är syndare eller ej, det vet jag inte; men en sak vet jag, att, jag nämligen har varit blind, men nu ser jag.

Joh 9:26 Då sade de åter till honom, Vad har han gjort med dig? hur har han öppnat dina ögon?

Joh 9:27 Han svarade dem, Jag har redan sagt det till er, men ni har inte hört det: varför skolen ni höra det igen? vill också ni bli hans lärjungar?

Joh 9:28 Då smädade de honom, och sade, Du är hans lärjunge; men vi är Moses lärjungar.

Joh 9:29 Vi veta att Gud talade till Mose: men vad denne man beträffar, så veta vi inte varifrån han är.

Joh 9:30 Mannen svarade och sade till dem, Det är ju underbart att ni inte vet varifrån han kommer, och att han ändå har öppnat mina ögon.

Joh 9:31 Men vi veta att Gud inte hör syndare: men om någon är en Guds tjänare, och gör hans vilja, då hör han honom.

Joh 9:32 Ända sedan världens begynnelse har man inte hört att någon öppnade ögonen på en som föddes blind.

Joh 9:33 Om denne man inte vore av Gud, skulle han inte kunna göra någonting.

Joh 9:34 De svarade och sade till honom, Du är helt och hållet född i synd, och du undervisar oss? Och de kastade ut honom.

Joh 9:35 Jesus hörde att de hade kastat ut honom; och när han fann honom, sade han till honom, Tror du på Guds Son?

Joh 9:36 Han svarade och sade, Vem är han, Herre, så att jag kan tro på honom?

Joh 9:37 Då sade Jesus till honom, Du har både sett honom, och det är han som talar med dig.

Joh 9:38 Och han sade, Herre, jag tror. Och han tillbad honom.

Joh 9:39 ¶ Och Jesus sade, Jag har kommit till denna värld för att de som inte ser skall se; och för att de som ser skall göras blinda.

Joh 9:40 Och några av Fariséerna, som var med honom, hörde dessa ord, och sade till honom, Är också vi blinda?

Joh 9:41 Jesus sade till dem, Om ni vore blinda, så skulle ni icke ha någon synd: men nu säger ni, Vi ser; därför förblir er synd kvar.

SVENSKA KJV BIBELN

JOHANNES, KAPITEL 10

1. Kristus är dörren och den gode Herden. 19. Olika åsikter om honom. 24. Han bevisar genom sina gärningar att han är Kristus, Guds Son. 39. Han undkommer Judarna. 40. Och återvänder tillbaka över Jordan, där många tror på honom.

Joh 10:1 SANNERLIGEN, sannerligen, säger jag till er, Han som inte går in i fårfållan genom dörren, utan klättrar upp på annat håll, densamme är en tjuv och en rånare.

Joh 10:2 Men han som går in genom dörren är fårens herde.

Joh 10:3 För honom öppnar dörrvakten: och fåren hör hans röst; han kallar sina egna får vid namn, och leder dem ut.

Joh 10:4 Och när han släpper ut sina egna får, går han framför dem, och fåren följer honom, ty de känner hans röst.

Joh 10:5 Och en främling följer de inte, utan flyr från honom; ty de känner inte främlingars röst.

Joh 10:6 Denna liknelse talade Jesus till dem, men de förstod inte vad det var som han talade till dem.

Joh 10:7 Då sade Jesus åter till dem, Sannerligen, sannerligen säger jag till er, Jag är fårens dörr.

Joh 10:8 Alla som någonsin har kommit före mig är tjuvar och rövare, men fåren hörde dem inte.

Joh 10:9 Jag är dörren: om någon går in genom mig, skall han bliva frälst, och han skall gå in och ut, och finna bete.

Joh 10:10 Tjuven kommer inte för att stjäla och döda och förgöra, utan för att stjäla och döda och förgöra.

Joh 10:11 Jag är den gode herden; den gode herden ger sitt liv för fåren.

Joh 10:12 Men han som är en lejd tjänare, och inte herden, vars får inte är hans egna, han ser vargen komma, och lämnar fåren, och flyr: och vargen fångar dem, och skingrar fåren.

Joh 10:13 Tjänaren flyr, eftersom han är en lejd tjänare, och har icke omsorg om fåren.

Joh 10:14 Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och är känd av mina får.

Joh 10:15 Som Fadern känner mig, så känner jag Fadern, och jag ger mitt liv för fåren.

Joh 10:16 Och andra får har jag, som inte hör till denna fålla: även dem måste jag leda, och de skall höra min röst; och då skall det finnas en fålla, och en herde.

Joh 10:17 Därför älskar min Fader mig, eftersom jag giver mitt liv, för att jag skulle återtaga det.

Joh 10:18 Ingen tager det från mig, utan jag giver det själv. Jag har makt att giva det, och jag har makt att återtaga det. Detta bud har jag fått av min Fader.

Joh 10:19 ¶ Det uppstod därför åter en splittring bland Judarna på grund av dessa ord.

Joh 10:20 Och många av dem sade, Han har en djävul, och är galen; varför hör ni honom?

Joh 10:21 Andra sade, Detta är inte ord från han som har en djävul. Kan en djävul öppna den blindes ögon?

Joh 10:22 ¶ Och det var i Jerusalem på invigningsfesten, och det var vinter.

Joh 10:23 Och Jesus vandrade i templet i Salomos pelargång.

Joh 10:24 Då kom Judarna runt omkring honom, och sade till honom, Hur länge vill du låta oss tvivla? Om du är Kristus, så säg det tydligt för oss.

Joh 10:25 Jesus svarade dem, Jag har sagt er det, och ni trodde inte: de gärningar som jag gör i min Faders namn, de bär vittnesbörd om mig.

Joh 10:26 Men ni tror inte, eftersom ni inte hör till mina får, som jag har sagt till er.

Joh 10:27 Mina får hör min röst, och jag känner dem, och de följer mig:

Joh 10:28 Och jag ger dem evigt liv; och de skall aldrig förgås, inte heller skall någon människa rycka dem ur min hand.

Joh 10:29 Min Fader, som gav mig dem, är större än alla; och ingen människa kan rycka dem ur min Faders hand.

Joh 10:30 Jag och min Fader är ett.

Joh 10:31 Då tog Judarna åter upp stenar för att stena honom.

Joh 10:32 Jesus svarade dem, Många goda gärningar har jag visat er från min Fader; för vilka av dessa gärningar stenar ni mig?

Joh 10:33 Judarna svarade honom, och sade, Vi stenar dig inte för ett gott verk; utan för hädelse; och för att du, som är en människa, gör dig själv till Gud.

Joh 10:34 Jesus svarade dem, Står det inte skrivet i er lag, Jag har sagt, Ni är gudar?

Joh 10:35 Om han kallar dem för gudar, till vilka ordet av Gud har kommit, och skriften kan inte brytas sönder;

Joh 10:36 Säger ni om honom, som Fadern har helgat, och sänt in i världen, Du hädar; eftersom jag har sagt, Jag är Guds Son?

Joh 10:37 Om jag inte gör min Faders verk, tro mig inte.

Joh 10:38 Men om jag gör dem, även om ni icke tror på mig, tro då på gärningarna: för att ni må veta, och tro, att Fadern är i mig, och jag i honom.

Joh 10:39 Därför sökte de på nytt gripa honom: men han undkom ur deras hand,

Joh 10:40 Och han gick åter bort bortom Jordan till den plats där Johannes först döpte; och där stannade han kvar.

Joh 10:41 Och många vände sig till honom, och sade, Johannes gjorde inga mirakel: men allt vad Johannes har sagt om denne man är sant.

Joh 10:42 Och många trodde på honom där.

SVENSKA KJV BIBELN

JOHANNES, KAPITEL 11

1. Kristus uppväcker Lasarus, som legat begravd i fyra dagar. 45. Många Judar tror. 47. Översteprästerna och Fariséerna samlar ett råd mot Kristus. 49. Kajafas profeterar. 54. Jesus gömmer sig. 55. Vid Påskfesten frågar de efter honom och ligger på lur efter honom.

Joh 11:1 NU var en viss man sjuk, som hette Lasarus, från Betania, Marias och hennes syster Martas stad.

Joh 11:2 (Det var den Maria som smorde Herren med salva, och torkade hans fötter med sitt hår, vars broder Lasarus var sjuk.)

Joh 11:3 Då sände hans systrar till honom, och lät säga, Herre, se, han som du älskar är sjuk.

Joh 11:4 När Jesus hörde detta, sade han, Denna sjukdom är inte till döden, utan till Guds härlighet, för att Guds Son skall bli förhärligad genom den.

Joh 11:5 Jesus älskade Marta, och hennes syster, och Lasarus.

Joh 11:6 När han nu hörde att han var sjuk, stannade han i två dagar kvar på samma plats där han var.

Joh 11:7 Därefter sade han till sina lärjungar, Låt oss åter gå in i Judéen.

Joh 11:8 Hans lärjungar sade till honom, Mästare, Judarna har nyligen försökt att stena dig; och nu går du åter dit?

Joh 11:9 Jesus svarade, Finns det inte tolv timmar på dagen? Om någon vandrar på dagen, så snubblar han inte, eftersom han ser denna världens ljus.

Joh 11:10 Men om någon vandrar om natten, så snubblar han, eftersom han inte har något ljus i sig.

Joh 11:11 Detta sade han: och därefter sade han till dem, Vår vän Lasarus sover; men jag går, för att väcka honom ur sömnen.

Joh 11:12 Då sade hans lärjungar, Herre, om han sover, så bliver han frisk igen.

Joh 11:13 Men Jesus talade om sin död: men de trodde att han hade talat om att få vila i sömnen.

Joh 11:14 Då sade Jesus tydligt till dem, Lasarus är död.

Joh 11:15 Och jag är glad för er skull att jag inte var där, för att ni må tro; men låt oss ändå gå till honom.

Joh 11:16 Då sade Tomas, som kallas Didymus, till sina medlärjungar, Låt oss också gå, så att vi kan dö med honom.

Joh 11:17 När Jesus kom, fann han att han redan hade legat i graven i fyra dagar.

Joh 11:18 Nu låg Betania nära Jerusalem, ungefär femton stadier därifrån:

Joh 11:19 Och många av Judarna kom till Marta och Maria, för att trösta dem angående deras broder.

Joh 11:20 Då Marta, så snart hon hörde att Jesus var på väg, gick hon och mötte honom: men Maria satt stilla i huset.

Joh 11:21 Då sade Marta till Jesus, Herre, om du hade varit här hade min broder inte dött.

Joh 11:22 Men jag vet, att redan nu, vad du än ber Gud om, det skall Gud giva dig.

Joh 11:23 Jesus sade till henne, Din broder skall uppstå igen.

Joh 11:24 Marta sade till honom, Jag vet att han skall uppstå i uppståndelsen på den yttersta dagen.

Joh 11:25 Jesus sade till henne, Jag är uppståndelsen, och livet: han som tror på mig, om han än är död, ändå skall han leva:

Joh 11:26 Och var och en som lever och tror på mig skall aldrig dö. Tror du detta?

Joh 11:27 Hon sade till honom, Ja, Herre: Jag tror att du är Kristus, Guds Son, som skulle komma in i världen.

Joh 11:28 När hon hade så sagt, gick hon sin väg, och kallade i hemlighet på sin syster Maria, och sade, Mästaren har kommit, och kallar på dig.

Joh 11:29 När hon hörde detta, stod hon snabbt upp, och gick fram till honom.

Joh 11:30 Nu hade Jesus ännu inte kommit in i staden, utan befann sig på den plats där Marta mötte honom.

Joh 11:31 Då Judarna, som var med henne i huset, och tröstade henne, när de såg att Maria, hade snabbt rest sig upp och gått ut, följde de efter henne, och sade, Hon går till graven för att gråta där.

Joh 11:32 När Maria kom till platsen där Jesus var, och fick se honom, föll hon ned för hans fötter, och sade till honom, Herre, om du hade varit här hade min broder inte dött.

Joh 11:33 När Jesus nu såg att hon grät, och att även de Judar som hade kommit med henne grät, stönade han i anden, och blev upprörd,

Joh 11:34 Och sade, Var har ni lagt honom? De sade till honom, Herre, kom och se.

Joh 11:35 Jesus grät.

Joh 11:36 Då sade Judarna, Se hur han älskade honom!

Joh 11:37 Då sade några av dem, Kunde inte denne man, som öppnade den blindes ögon, hava gjort så att icke ens denne man skulle dö?

Joh 11:38 Därför stönade Jesus återigen i sig själv när han kom till graven. Det var en grotta, och en sten låg på den.

Joh 11:39 Jesus sade, Ta ni bort stenen. Marta, den dödes syster, sade till honom, Herre, vid det här laget stinker han: ty han har varit död i fyra dagar.

Joh 11:40 Jesus sade till henne, Sade jag inte till dig, att, om du trodde, skulle du få se Guds härlighet?

Joh 11:41 Sedan tog de bort stenen från den plats där den döde lades. Och Jesus lyfte upp sina ögon, och sade, Fader, jag tackar dig för att du har hört mig.

Joh 11:42 Och jag visste att du alltid hör mig: men för det folk som står här har jag sagt det, för att de skall tro att du har sänt mig.

Joh 11:43 Och när han så hade talat, ropade han med hög röst, Lasarus, kom fram.

Joh 11:44 Och han som var död kom fram, omsvept till händer och fötter med gravkläder: och hans ansikte var omsvept med en tygduk. Jesus sade till dem, Lösgör honom, och låt honom gå.

Joh 11:45 Och många av de Judar som hade kommit till Maria, och sett vad Jesus gjorde, trodde på honom.

Joh 11:46 Men några av dem gick sin väg till Fariséerna, och berättade för dem vad Jesus hade gjort.

Joh 11:47 ¶ Då samlades översteprästerna och Fariséerna till ett råd, och sade, Vad skall vi göra? ty denna man gör många mirakler.

Joh 11:48 Om vi låter honom vara ensam, kommer alla människor att tro på honom: och Romarna kommer att komma och ta ifrån oss både vår plats och vår nation.

Joh 11:49 Och en av dem, som hette Kajafas och var överstepräst samma år, sade till dem, Ni vet ingenting alls.

Joh 11:50 Inte heller anser ni att det är ändamålsenligt för oss, att en man skulle dö för folket, så att hela nationen inte går under.

Joh 11:51 Och detta sade han icke av sig själv: utan han profeterade, då han det året var överstepräst, att Jesus skulle dö för denna nation;

Joh 11:52 Och inte bara för denna nation, utan att han också skulle samla i ett de Guds barn som var utspridda i världen.

Joh 11:53 Och från den dagen höll de ett gemensamt råd för att döda honom.

Joh 11:54 Jesus vandrade därför inte längre öppet bland Judarna; utan gick därifrån till landsbygden som låg nära vildmarken, till en stad som hette Efraim, och där stannade han kvar med sina lärjungar.

Joh 11:55 ¶ Och Judarnas påsk var nära: och många av dem som bodde på landsbygden begav sig före påsken upp till Jerusalem för att rena sig.

Joh 11:56 Då sökte de efter Jesus, och när de stod i helgedomen sade de till varandra, Vad tror ni att han inte kommer till festen?

Joh 11:57 Men både översteprästerna och Fariséerna hade givit en befallning, att, om någon visste var han befann sig, skulle han visa det, så att de kunde gripa honom.

SVENSKA KJV BIBELN

JOHANNES, KAPITEL 12

1. Jesus ursäktar Maria för att hon smorde in hans fötter. 9. Folket flockas för att se Lasarus. 10. Översteprästerna rådgör för att döda honom. 12. Kristus rider in i Jerusalem. 20. Grekerna vill träffa Jesus. 23. Han förutsäger sin död. 37. Judarna är i allmänhet förblindade: 42. många av de högsta ledarna tror dock, men bekänner honom inte: 44. därför uppmanar Jesus allvarligt till trosbekännelse.

Joh 12:1 SEDAN kom Jesus sex dagar före påsken till Betania, där Lasarus var, som hade varit död, som han uppväckte från de döda.

Joh 12:2 Där ordnade de till honom en kvällsmåltid; och Marta betjänade honom: och Lasarus var en av dem som satt med honom vid bordet.

Joh 12:3 Då tog Maria ett pund av salva av nardusolja, som var mycket dyrbar, och smorde Jesu fötter, och torkade hans fötter med sitt hår: och huset fylldes av salvans doft.

Joh 12:4 Då sade en av hans lärjungar, Judas Iskariot, Simons son, som skulle förråda honom.

Joh 12:5 Varför såldes inte denna salva för tre hundra penningar, och givet åt de fattiga?

Joh 12:6 Detta sade han, inte för att han hade omsorg om de fattiga; utan för att han var en tjuv, och hade väskan, och bar det som lades däri.

Joh 12:7 Då sade Jesus, Låt henne vara: till min begravningsdag haver hon sparat den.

Joh 12:8 Ty de fattiga har ni alltid hos er; men mig har ni icke alltid.

Joh 12:9 Mycket folk bland Judarna visste nu att han var där: och de kom icke allenast för Jesu skull, utan också för att få se Lasarus, som han hade uppväckt från de döda.

Joh 12:10 ¶ Men översteprästerna rådslog också om att de skulle döda Lasarus;

Joh 12:11 Ty för hans skull gick många Judar iväg, och trodde på Jesus.

Joh 12:12 Nästa dag, när de hörde att Jesus skulle komma till Jerusalem, kom mycket folk till festen,

Joh 12:13 De tog palmkvistar, och gick ut för att möta honom, och ropade, Hosianna: Välsignad är Israels Kung, som kommer i Herrens namn.

Joh 12:14 Och Jesus, när han fann en ung åsna, satte han sig därpå, såsom det står skrivet,

Joh 12:15 Frukta inte, dotter Sion: se, din Kung kommer, sittande på ett åsneföl.

Joh 12:16 Dessa ting förstod inte hans lärjungar i början: men när Jesus blev förhärligad, då kom de ihåg att detta var skrivet om honom, och att de hade gjort detta för honom.

Joh 12:17 Därför har folket som var med honom när han kallade Lasarus ur hans grav, och uppväckte honom från de döda, vittnat om detta.

Joh 12:18 Av denna anledning mötte också folket honom, eftersom de hade hört att han hade gjort detta mirakel.

Joh 12:19 Fariséerna sade därför till varandra, Uppfattar ni hur ni intet vinner? se, världen har gått efter honom.

Joh 12:20 ¶ Och bland dem fanns det vissa Greker som kom upp för att tillbe vid festen:

Joh 12:21 Dessa kom därför till Filippus, som var från Betsaida i Galiléen, och bad honom, och sade, Herre, vi vill se Jesus.

Joh 12:22 Filippus kom och berättade för Andreas: och återigen berättar Andreas och Filippus för Jesus.

Joh 12:23 Och Jesus svarade dem, och sade, Den stund är kommen, då Människosonen skall bli förhärligad.

Joh 12:24 Sannerligen, sannerligen, säger jag till eder, Om inte ett vetekorn faller i jorden och dör, så förblir det ensamt: men om det dör, bär det mycket frukt.

Joh 12:25 Han som älskar sitt liv skall förlora det; och han som hatar sitt liv i denna värld skall bevara det till evigt liv.

Joh 12:26 Om någon tjänar mig, låt han följa mig; och där jag är, där skall också min tjänare vara: om någon tjänar mig, honom skall min Fader hedra.

Joh 12:27 Nu är min själ upprörd; och vad skall jag säga? Fader, fräls mig från denna stund: men för denna orsak har jag kommit till denna stund.

Joh 12:28 Fader, förhärliga ditt namn. Då hördes en röst från himmelen som sade, Jag har både förhärligat det, och skall åter förhärliga det.

Joh 12:29 Därför sade folket, som stod där, och hörde detta, sade att det åskade: andra sade, En ängel talade till honom.

Joh 12:30 Jesus svarade och sade, Denna röst har inte kommit för min skull, utan för er skull.

Joh 12:31 Nu är domen över denna värld: nu skall prinsen av denna värld kastas ut.

Joh 12:32 Och jag, om jag lyfts upp från jorden, skall jag dra alla människor till mig.

Joh 12:33 Detta sade han, som angav vilken död han skulle dö.

Joh 12:34 Folket svarade honom, Vi har genom lagen hört att Kristus förblir evigt: hur säger du då, att Människosonen måste lyftas upp? Vem är denne Människoson?

Joh 12:35 Då sade Jesus till dem, Ännu en liten tid är ljuset hos er. Gå medan ni har ljuset, så att inte mörkret kommer över er: ty han som vandrar i mörkret vet inte vart han går.

Joh 12:36 Medan ni har ljuset, tror ni på ljuset, så att ni kan bli ljusets barn. Dessa ting talade Jesus, och lämnade, och gömde sig för dem.

Joh 12:37 ¶ Men fastän han hade gjort så många mirakel inför dem, trodde de ändå icke på honom:

Joh 12:38 För att profeten Jesajas ord skulle uppfyllas, det ord som han sade, Herre, vem har trott på vårt budskap, och för vem har Herrens arm uppenbarats?

Joh 12:39 Därför kunde de inte tro, eftersom Jesaja återigen sade,

Joh 12:40 Han har förblindat deras ögon, och förhärdat deras hjärtan; så att de icke kan se med sina ögon, icke heller förstå med sitt hjärta, och bli konverterad, och jag skulle hela dem.

Joh 12:41 Detta sade Jesaja, när han såg hans härlighet. och talade om honom.

Joh 12:42 ¶ Men även bland de högsta ledarna var det många som trodde på honom; men på grund av Fariséerna erkände de honom inte, för att inte bli uteslutna ur synagogan:

Joh 12:43 Ty de älskade människors lovprisning mer än lovprisningen av Gud.

Joh 12:44 Jesus ropade och sade, Han som tror på mig, tror inte på mig, utan på honom som har sänt mig.

Joh 12:45 Och han som ser mig ser han som har sänt mig.

Joh 12:46 Jag har kommit till världen som ett ljus, för att var och en som tror på mig icke skall förbli i mörkret.

Joh 12:47 Och om någon hör mina ord, och inte tror dem, så dömer jag honom inte; ty jag har inte kommit för att döma världen, utan för att frälsa världen.

Joh 12:48 Han som förkastar mig, och inte tar emot mina ord, han har en domare: det ord som jag har talat, skall döma honom på den yttersta dagen.

Joh 12:49 Ty jag har inte talat av mig själv; utan Fadern som har sänt mig, han har gett mig ett bud, om vad jag skall säga, och vad jag skall tala.

Joh 12:50 Och jag vet att hans bud är evigt liv: vad jag än därför talar, ja så som Fadern har talat till mig, så talar jag.

SVENSKA KJV BIBELN

JOHANNES, KAPITEL 13

1. Jesus tvättade lärjungarnas fötter: uppmanade dem till ödmjukhet och välgörenhet. 18. Han förutsade och avslöjade för Johannes genom ett tecken att Judas skulle förråda honom: 31. Han uppmanar dem att älska varandra. 36. Och förvarnar Petrus för hans förnekelse.

Joh 13:1 NU före påskhögtiden, när Jesus visste att hans stund var kommen att lämna denna värld till Fadern, älskade han de sina som var i världen och älskade dem ända till slutet.

Joh 13:2 Och nu när kvällsmåltiden var slut, satte djävulen in i hjärtat på Judas Iskariot, Simons son, att han skulle förråda honom;

Joh 13:3 Jesus visste att Fadern hade överlämnat allt i hans händer, och att han hade kommit från Gud, och gick till Gud;

Joh 13:4 Han stod upp från kvällsmåltiden, och lade ifrån sig sina ytterkläder; och tog en handduk, och lindade den om sig.

Joh 13:5 Därefter hällde han vatten i ett kärl, och började tvätta lärjungarnas fötter, och torkade dem med den handduk som han var omlindad med.

Joh 13:6 Då kom han till Simon Petrus: och Petrus sade till honom, Herre, tvättar du mina fötter?

Joh 13:7 Jesus svarade och sade till honom, Vad jag gör vet du inte nu; men du skall få veta det härefter.

Joh 13:8 Petrus sade till honom, Du skall aldrig tvätta mina fötter. Jesus svarade honom, Om jag inte tvättar dig, har du ingen del med mig.

Joh 13:9 Simon Petrus sade till honom, Herre, inte bara mina fötter, utan också mina händer och mitt huvud.

Joh 13:10 Jesus sade till honom, Han som är tvättad behöver inte annat än tvätta sina fötter, utan han är helt ren: men ni är rena, men inte alla.

Joh 13:11 Ty han visste vem som skulle förråda honom; därför sade han, Ni är inte alla rena.

Joh 13:12 Så efter han hade tvättat deras fötter, och tagit på sig sina kläder, och åter satt sig ned, sade han till dem, Vet ni vad jag har gjort mot er?

Joh 13:13 Ni kallar mig Mästare och Herre: och ni säger väl; ty jag så är.

Joh 13:14 Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter; så bör också ni tvätta varandras fötter.

Joh 13:15 Ty jag har givit er ett exempel, så att ni skolen göra som jag har gjort mot er.

Joh 13:16 Sannerligen, sannerligen säger jag er: Tjänaren är inte större än sin herre; inte heller är han som är utsänd större än han som har sänt honom.

Joh 13:17 Om ni vet dessa ting, lyckliga är ni om ni gör dem.

Joh 13:18 ¶ Jag talar inte om er alla: Jag vet vem jag har utvalt: men för att skriften skall uppfyllas, Han som äter bröd med mig har lyft upp sin häl mot mig.

Joh 13:19 Nu säger jag er innan det sker, för att ni, när det sker, skall tro att jag är han.

Joh 13:20 Sannerligen, sannerligen säger jag er: Han som tar emot vemhelst som jag sänder, han tar emot mig; och han som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig.

Joh 13:21 När Jesus hade sagt detta, blev han upprörd i sin ande, och vittnade, och sade, Sannerligen, sannerligen, säger jag till er, att en av er skall förråda mig.

Joh 13:22 Då såg lärjungarna på varandra, och undrade vem han talade om.

Joh 13:23 Nu lutade sig en av lärjungarna mot Jesus barm, som Jesus älskade.

Joh 13:24 Därför gav Simon Petrus tecken till honom, att han skulle fråga vem det var som han talade om.

Joh 13:25 Han som då låg på Jesus barm säger till honom, Herre, vem är det?

Joh 13:26 Jesus svarade, Han är det, som jag skall giva ett brödstycke, när jag har doppat den. Och när han hade doppat brödstycket, gav han den till Judas Iskariot, son tillSimon.

Joh 13:27 Och efter denna doppning gick Satan in i honom. Då sade Jesus till honom, Det du gör, gör det snabbt.

Joh 13:28 Nu visste ingen vid bordet varför han talade så till honom.

Joh 13:29 Ty några av dem trodde, eftersom Judas hade väskan, att Jesus hade sagt till honom, Köp de saker som vi behöver till festen; eller, att han skulle ge något till de fattiga.

Joh 13:30 När han nu hade tagit emot doppningen gick han genast ut: och det var natt.

Joh 13:31 ¶ Därför, när han hade gått ut, sade Jesus, Nu är Människosonen förhärligad, och Gud är förhärligad i honom.

Joh 13:32 Om Gud förhärligas i honom, skall Gud också förhärliga honom i sig själv, och han skall genast förhärliga honom.

Joh 13:33 Små barn, ännu en liten stund är jag hos er. Ni skall söka mig: och liksom jag sade till Judarna, Vart jag går, dit kan ni inte komma; så nu säger jag till er.

Joh 13:34 Ett nytt bud ger jag till er, Att ni älskar varandra; så som jag har älskat er, så skolen ni ock älska varandra.

Joh 13:35 På detta skall alla människor veta att ni är mina lärjungar, om ni har kärlek till varandra.

Joh 13:36 Simon Petrus sade till honom, Herre, vart går du? Jesus svarade honom, Dit jag går, kan du inte följa mig nu; men du skall följa mig senare.

Joh 13:37 Petrus sade till honom, Herre, varför kan jag nu inte följa dig? Jag vill ge mitt liv för din skull.

Joh 13:38 Jesus svarade honom, Vill du ge ditt liv för min skull? Sannerligen, sannerligen, säger jag till dig, Tuppen skall inte gala, förrän du har förnekat mig tre gånger.

SVENSKA KJV BIBELN

JOHANNES, KAPITEL 14

1. Kristus tröstar sina Lärjungar med hoppet om himmelen. 6. Han bekänner sig vara Vägen, Sanningen och Livet, och ett med Fadern: 13. Han försäkrar att deras böner i hans namn är verkningsfulla. 15. Han begär kärlek och lydnad. 16. Han utlovar den Helige Ande, Tröstaren. 27. och han lämnar sin frid hos dem.

Joh 14:1 LÅT inte ert hjärta bli upprörd: ni tror på Gud, tro också på mig.

Joh 14:2 I min faders hus finns många herrgårdar; om det inte vore så, skulle jag ha sagt det till er. Jag går för att bereda er en plats.

Joh 14:3 Och om jag går bort och bereder er en plats, skall jag komma tillbaka, och taga er till mig, så att där jag är, där må också ni vara.

Joh 14:4 Och vart jag går vet ni, och vägen vet ni.

Joh 14:5 Tomas sade till honom, Herre, vi vet inte vart du går; och hur skulle vi kunna veta vägen?

Joh 14:6 Jesus sade till honom, Jag är vägen, sanningen, och livet: ingen kommer till Fadern, utom genom mig.

Joh 14:7 Om ni hade känt mig, skulle ni också ha känt min Fader: och från och med nu känner ni honom, och har sett honom.

Joh 14:8 Filippus sade till honom, Herre, visa oss Fadern, och det räcker för oss.

Joh 14:9 Jesus sade till honom, Jag har varit så länge hos dig, och du har ännu inte känt mig, Filippus? han som har sett mig har sett Fadern; hur kan du då säga, Visa oss Fadern?

Joh 14:10 Tror du inte att jag är i Fadern, och Fadern är i mig? De ord som jag talar till er talar jag inte av mig själv, utan Fadern som bor i mig, han gör gärningarna.

Joh 14:11 Tro mig att jag är i Fadern och Fadern är i mig, eller tro mig för själva gärningarnas skull.

Joh 14:12 Sannerligen, sannerligen säger jag till er, Han som tror på mig skall också göra de gärningar som jag gör; och större gärningar än dessa skall han göra; ty jag går till min Fader.

Joh 14:13 Och allt vad ni begär i mitt namn, det skall jag göra, för att Fadern skall bli förhärligad i Sonen.

Joh 14:14 Om ni ber om något i mitt namn, skall jag göra det.

Joh 14:15 Om ni älskar mig, så håll mina bud.

Joh 14:16 Och jag skall be Fadern, och han skall giva eder en annan Tröstare, att han kan förbliva hos er i evighet;

Joh 14:17 Nämligen Sanningens Ande; som världen inte kan ta emot, eftersom den inte ser honom och inte heller känner honom; men ni känner honom, eftersom han bor hos er och skall vara i er.

Joh 14:18 Jag skall inte lämna er utan tröst: Jag skall komma till er.

Joh 14:19 Ännu en liten tid, och världen ser mig inte längre; men ni ser mig: eftersom jag lever, skall också ni leva.

Joh 14:20 På den dagen skall ni veta att jag är i min Fader, och att ni är i mig, och att jag är i er.

Joh 14:21 Han som har mina bud, och håller dem, han är den som älskar mig: och han som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom, och uppenbara mig för honom.

Joh 14:22 Judas sade till honom, inte Iskariot, Herre, hur kommer det sig att du vill uppenbara dig för oss, och inte för världen?

Joh 14:23 Jesus svarade och sade till honom, Om någon älskar mig, skall han hålla mina ord: och min Fader skall älska honom, och vi skola komma till honom, och göra vår boning hos honom.

Joh 14:24 Han som inte älskar mig håller inte mina ord: och det ord som ni hör är inte mitt, utan Fadern´s som har sänt mig.

Joh 14:25 Detta har jag talat till er, då jag ännu är närvarande hos er.

Joh 14:26 Men Tröstaren, som är den Helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt, och föra alla ting till er åminnelse, om allt vad jag har sagt er.

Joh 14:27 Frid lämnar jag till er, min frid giver jag er: inte som denna världen ger, gav jag till er. Låt inte ert hjärta bli upprörd, och låt det inte heller vara rädd.

Joh 14:28 Ni har hört hur jag har sagt till er, Jag går bort, och kommer tillbaka till er. Om ni älskade mig, skulle ni glädja er, eftersom jag har sagt, Jag går till Fadern: ty min Fader är större än jag.

Joh 14:29 Och nu har jag talat om det för er innan det sker, för att, när det sker skulle ni tro.

Joh 14:30 Därefter skall jag inte längre tala så mycket med er, ty denna världens prins kommer, och han har ingenting i mig.

Joh 14:31 Men för att världen skall veta att jag älskar Fadern; och som Fadern gav mig befallning, även så gör jag. Stå upp, låt oss gå härifrån.

SVENSKA KJV BIBELN

JOHANNES, KAPITEL 15

1. Tröst och ömsesidig kärlek mellan Kristus och hans lemmar, under liknelsen om vinstocken. 18. En tröst i hatet och förföljelsen av världen. 26. Ämbetet för den Helige Anden, och för Apostlarna.

Joh 15:1 JAG ÄR den sanna vinstocken, och min Fader är odlaren.

Joh 15:2 Varje gren i mig som inte bär frukt tar han bort: och varje gren som bär frukt, den renar han, så att den må bära mer frukt.

Joh 15:3 Nu är ni rena genom det ord som jag har talat till er.

Joh 15:4 Förbli i mig, och jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, om den inte förblir i vinstocken; så kan inte heller ni bära frukt av er själv, om ni inte förblir i mig.

Joh 15:5 Jag är vinstocken, ni är grenarna: Han som förblir i mig, och jag i honom, denne bär mycket frukt: ty utan mig kan ni inte göra någonting.

Joh 15:6 Om en man inte förblir i mig, så kastas han bort som en gren, och vissnar; och människor samlar dem, och kastar dem i elden, och de bränns upp.

Joh 15:7 Om ni förblir i mig, och mina ord förblir i er, så skolen ni begära vad ni vill, och det skall ske för er.

Joh 15:8 Härigenom är min Fader förhärligad, att ni bär mycket frukt; på så sätt skolen ni vara mina lärjungar.

Joh 15:9 Såsom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er: förbliven ni i min kärlek.

Joh 15:10 Om ni håller mina bud, skall ni förbliva i min kärlek; liksom jag har hållit min Faders bud, och förblivit i hans kärlek.

Joh 15:11 Detta har jag talat till er, för att min glädje skall bestå i er, och för att er glädje skall bli full.

Joh 15:12 Detta är mitt bud, Att ni skall älska varandra, såsom jag har älskat er.

Joh 15:13 Ingen har större kärlek än denna, att en människa ger sitt liv för sina vänner.

Joh 15:14 Ni är mina vänner, om ni gör allt vad jag befaller er.

Joh 15:15 Jag kallar er nu inte längre tjänare; ty tjänaren vet inte vad hans herre gör: utan jag kallar er vänner: ty allt vad jag har hört av min Fader har jag låtit er veta.

Joh 15:16 Ni har inte valt mig, utan jag har valt er, och har förordnad er, att ni skall gå och bära frukt, och att er frukt skall förbliva: att allt vad ni ber Fadern om i mitt namn, skall han ge er.

Joh 15:17 Detta bjuder jag er, att ni skall älska varandra.

Joh 15:18 Om världen hatar er, så vet ni att den hatade mig innan den hatade er.

Joh 15:19 Om ni vore av världen, skulle världen älska sina egna: men eftersom ni inte är av världen, utan jag har utvalt er ur världen, därför hatar världen er.

Joh 15:20 Kom ihåg det ord som jag har sagt till er, Tjänaren är inte större än sin herre. Om de har förföljt mig, så skall de också förfölja er; om de har hållit mina ord, så skall de också hålla era ord.

Joh 15:21 Men allt detta skall de göra mot er för mitt namns skull, eftersom de inte känner honom som har sänt mig.

Joh 15:22 Om jag inte hade kommit och talat till dem, så hade de inte haft någon synd: men nu har de ingen täckmantel för sin synd.

Joh 15:23 Han som hatar mig hatar också min Fader.

Joh 15:24 Om jag inte hade gjort bland dem de gärningar som ingen annan människa har gjort, hade de inte haft synd: men nu har de både sett och hatat både mig och min Fader.

Joh 15:25 Men detta har skett för att det ord skall uppfyllas som är skrivet i deras lag, De har hatat mig utan anledning.

Joh 15:26 Men när Tröstaren kommer, som jag skall sända till er från Fadern, nämligen Sanningens Ande, som utgår från Fadern, skall han vittna om mig:

Joh 15:27 Och ni skall också vittna, eftersom ni har varit med mig från början.

SVENSKA KJV BIBELN

JOHANNES, KAPITEL 16

1. Kristus tröstar sina Lärjungar inför vedermödor genom löftet om den Helige Ande, och genom sin Uppståndelse och Himmelsfärd: 23. Han försäkrar dem att deras böner som görs i hans namn är acceptabla för hans Fader. 33. Frid i Kristus, och i världen lidande.

Joh 16:1 DESSA ting har jag talat till er, för att ni inte skall komma på fall.

Joh 16:2 De skall utrota er ur synagogorna: ja, den tid kommer, då var och en som dödar er skall tro att han gör Gud en tjänst.

Joh 16:3 Och detta skall de göra mot er, eftersom de inte har känt Fadern, eller mig.

Joh 16:4 Men detta har jag berättat för er, för att när tiden är inne, skall ni komma ihåg att jag har berättat om dem för er. Och detta sade jag inte till er i begynnelsen, eftersom jag var med er.

Joh 16:5 Men nu går jag min väg till honom som har sänt mig; och ingen av er frågar mig, Vart går du?

Joh 16:6 Men eftersom jag har sagt dessa ting till er, har sorg uppfyllt ert hjärta.

Joh 16:7 Men jag säger er sanningen; Det är lämpligt för er att jag går bort: ty om jag inte går bort, kommer inte Tröstaren till er; men om jag går bort, skall jag sända honom till er.

Joh 16:8 Och när han kommer, skall han förmana världen om synd, och om rättfärdighet, och om dom:

Joh 16:9 Om synd, eftersom de inte tror på mig;

Joh 16:10 Om rättfärdighet, ty jag går till min Fader, och ni ser mig icke mer;

Joh 16:11 Om domen, eftersom prinsen av denna värld är dömd.

Joh 16:12 Jag har ännu mycket att säga er, men ni kan inte bära det nu.

Joh 16:13 Men när han, sanningens Ande, kommer, skall han leda er i all sanning: ty han skall inte tala av sig själv, men vad han än hör, det skall han tala, och han skall visa er vad som skall komma.

Joh 16:14 Han skall förhärliga mig: ty av mig skall han mottaga, och visa det för er.

Joh 16:15 Allt vad Fadern har är mitt: därför har jag sagt, att han skall ta något av det som tillhör mig, och visa er det.

Joh 16:16 En liten stund, och ni skall inte se mig; och åter en liten stund, och ni skall se mig, eftersom jag går till Fadern.

Joh 16:17 Då sade några av hans lärjungar till varandra, Vad är det för något som han säger till oss, Om en liten stund skall ni inte se mig: och ytterligare, en liten stund, och ni skall se mig: och, Eftersom jag går till Fadern?

Joh 16:18 De sade därför, Vad är det som han säger, En liten stund? Vi kan inte förstå vad han säger.

Joh 16:19 Nu visste Jesus att de ville fråga honom, och sade till dem, Frågar ni varandra om det som jag har sagt, Om en liten stund, skall ni inte se mig, och ytterligare, en liten stund, och ni skall se mig?

Joh 16:20 Sannerligen, sannerligen säger jag till er, Ni skall gråta och klaga, men världen skall glädjas: ni skall vara bedrövade, men er sorg skall förvandlas till glädje.

Joh 16:21 En kvinna som har värkar har sorg, ty hennes stund är kommen: men när hon har fött sitt barn, minns hon inte längre sin ångest, ty hon gläder sig åt att en människa har fötts i världen.

Joh 16:22 Och nu har ni alltså sorg: men jag skall se er igen, och då skall ert hjärta glädjas, och er glädje skall ingen människa ta ifrån er.

Joh 16:23 Och på den dagen skall ni inte be mig om någonting. Sannerligen, sannerligen, säger jag till eder, Allt vad ni ber Fadern om i mitt namn skall han ge er.

Joh 16:24 Hittills har ni inte bett om något i mitt namn: be, och ni skall få, så att er glädje må bli uppfylld.

Joh 16:25 Detta har jag talat till er i ordspråk: men den tid kommer, då jag inte längre skall tala till er i ordspråk, utan jag skall visa er tydligt om Fadern.

Joh 16:26 På den dagen skall ni be i mitt namn: och jag säger inte till er, att jag skall be Fadern för er:

Joh 16:27 Ty Fadern själv älskar er, eftersom ni har älskat mig, och trott att jag har kommit från Gud.

Joh 16:28 Jag har utgått från Fadern, och kommit till världen: åter,  jag lämnar världen, och går till Fadern.

Joh 16:29 Hans lärjungar sade till honom, Se, nu talar du tydligt, och talar inga ordspråk.

Joh 16:30 Nu är vi säkra på att du vet allting, och att du inte behöver någon som frågar dig: genom detta tror vi att du har kommit från Gud.

Joh 16:31 Jesus svarade dem, Tror ni nu?

Joh 16:32 Se, den stund kommer, ja, den är redan kommen, då ni skall skingras, var och en för sig själv, och lämna mig ensam: men jag är inte ensam, ty Fadern är med mig.

Joh 16:33 Detta har jag talat till er, för att ni skall få frid i mig. I världen skall ni ha vedermöda; men var vid gott mod; jag har övervunnit världen.

SVENSKA KJV BIBELN

JOHANNES, KAPITEL 17

1. Kristus ber till sin Fader att förhärliga honom, 6. att bevara sina Apostlar, 11. I enhet, 17. Och sanning, 20. Att förhärliga dem, och alla andra troende med honom i himmelen.

Joh 17:1 DESSA ord talade Jesus, och lyfte upp sina ögon mot himmelen, och sade, Fader, stunden är kommen; förhärliga din Son, att också din Son kan förhärliga dig:

Joh 17:2 Som du har givit honom makt över allt kött, för att han skall giva evigt liv åt alla dem som du har givit honom.

Joh 17:3 Och detta är det eviga livet, att de må känna dig den ende sanne Guden, och Jesus Kristus, som du har sänt.

Joh 17:4 Jag har förhärligat dig på jorden: jag har fullbordat det verk som du gav mig att utföra.

Joh 17:5 Och nu, O Fader, förhärliga du mig med dig själv med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till.

Joh 17:6 Jag har manifesterat ditt namn för de människor som du gav mig från världen: dina var de, och du gav dem åt mig, och de har hållit ditt ord.

Joh 17:7 Nu veta de att alla ting vad du än har givit mig kommer från dig.

Joh 17:8 Ty jag har givit dem de ord som du gav mig; och de har tagit emot dem, och de har förstått att jag har utgått från dig, och de har trott att du har sänt mig.

Joh 17:9 Jag ber för dem: Jag ber icke för världen, utan för dem som du har gett mig, ty de är dina.

Joh 17:10 Och alla mina är dina, och dina är mina; och jag är förhärligad i dem.

Joh 17:11 Och nu är jag icke längre i världen, men dessa är i världen, och jag kommer till dig. Helige Fader, bevara i ditt namn dem som du har givit mig, så att de må vara ett, såsom vi är.

Joh 17:12 Medan jag var med dem i världen, har jag bevarat dem i ditt namn: de som du har gett mig har jag bevarat, och ingen av dem är förlorad, utom fördärvets son; för att skriften skola uppfyllas.

Joh 17:13 Och nu kommer jag till dig; och detta talar jag i världen, för att de skola få min glädje uppfylld i sig själva.

Joh 17:14 Jag har givit dem ditt ord; och världen har hatat dem, eftersom de inte är av världen, liksom jag inte är av världen.

Joh 17:15 Jag ber inte att du skall ta dem ur världen, utan att du skall bevara dem från det onda.

Joh 17:16 De är inte av världen, liksom jag inte är av världen.

Joh 17:17 Helga dem genom din sanning: ditt ord är sanning.

Joh 17:18 Såsom du har sänt mig till världen, även så har jag också sänt dem till världen.

Joh 17:19 Och för deras skull helgar jag mig själv, att också de skall helgas genom sanningen.

Joh 17:20 Och jag ber inte enbart för dessa, utan också för dem som skall tro på mig genom deras ord;

Joh 17:21 För att alla skall vara ett; såsom du, Fader, är i mig, och jag i dig, att också de må vara ett i oss: att världen må tro att du har sänt mig.

Joh 17:22 Och den härlighet som du har givit mig har jag givit dem; att de må vara ett, även såsom vi är ett:

Joh 17:23 Jag i dem, och du i mig, för att de må bliva fullkomliga i ett; och för att världen må veta att du har sänt mig, och älskat dem, såsom du har älskat mig.

Joh 17:24 Fader, jag vill att också de, som du har gett mig, skall vara med mig där jag är; så att de får skåda min härlighet, som du har givit mig: ty du älskade mig innan världens grundval.

Joh 17:25 O rättfärdige Fader, världen har inte känt dig: men jag har känt dig, och dessa har förstått att du har sänt mig.

Joh 17:26 Och jag har kungjort ditt namn för dem, och jag skall kungöra det, för att kärleken med vilken du har älskat mig må vara i dem, och jag i dem.

SVENSKA KJV BIBELN

JOHANNES, KAPITEL 18

1. Judas förråder Jesus. 6. Officerarna faller till marken. 10. Petrus hugger av Malkus öra. 12. Jesus tas och förs till Hannas och Kajafas. 15. Petrus förnekelse. 19. Jesus förhörs inför Kajafas. 28. Hans anklagelse inför Pilatus. 36. Hans Rike. 40. Judarna begär att Barabbas ska släppas fri.

Joh 18:1 NÄR Jesus hade talat dessa ord, gick han med sina lärjungar ut över bäcken Kidron, där det fanns en trädgård, dit han gick in med sina lärjungar.

Joh 18:2 Och även Judas, som förrådde honom, kände till platsen: ty Jesus gick ofta dit med sina lärjungar.

Joh 18:3 Judas som då, hade fått ett förband av män och tjänstemän från översteprästerna och Fariséerna, kom dit med lyktor, facklor och vapen.

Joh 18:4 Jesus, som visste allt vad som skulle komma över honom, gick därför fram, och sade till dem, Vem söker ni?

Joh 18:5 De svarade honom, Jesus från Nasaret. Jesus sade till dem, Jag är han. Och även Judas, som förrådde honom, stod hos dem.

Joh 18:6 Så snart han hade sagt till dem, Jag är han, gick de baklänges, och föll till marken.

Joh 18:7 Då frågade han dem åter, Vem söker ni? De svarade, Jesus från Nasaret.

Joh 18:8 Jesus svarade, Jag har sagt er att jag är han: om ni nu söken mig, så låt dem gå sin väg:

Joh 18:9 För att det ord skulle uppfyllas, som han sade, Av dem som du har givit mig har jag inte förlorat någon.

Joh 18:10 Simon Petrus som hade ett svärd drog då det och slog översteprästens tjänare, och högg av hans högra öra. Tjänarens namn var Malkus.

Joh 18:11 Då sade Jesus till Petrus, Sätt ditt svärd i skidan: den bägare som min Fader har givit mig, skall jag inte dricka den?

Joh 18:12 Då tog förbandet och befälhavaren och Judarnas tjänare Jesus, och band honom,

Joh 18:13 Och de förde honom först till Hannas; ty han var svärfar till Kajafas, som var överstepräst samma år.

Joh 18:14 Nu var Kaifas han, som gav rådet till Judarna, att det var lämpligt att en man skulle dö för folket.

Joh 18:15 Och Simon Petrus följde Jesus, och så gjorde också en annan lärjunge: denne lärjunge var känd av översteprästen, och gick med Jesus in i översteprästens palats.

Joh 18:16 Men Petrus stod utanför dörren. Då gick den andre lärjungen ut, som var känd av översteprästen, och talade till henne som vaktade dörren, och förde in Petrus.

Joh 18:17 Då sade ungmön som vaktade dörren till Petrus, Är inte också du en av denna mans lärjungar? Han svarade, Nej, det är jag inte.

Joh 18:18 Och tjänarna och ämbetsmännen stod där, och de hade gjort upp en eld med kol; ty det var kallt: och de värmde sig själva: och Petrus stod hos dem, och värmde sig själv.

Joh 18:19 ¶ Översteprästen frågade då Jesus om hans lärjungar, och om hans doktrin.

Joh 18:20 Jesus svarade honom, Jag har talat öppet till världen; jag har alltid undervisat i synagogan, och i templet, dit Judarna alltid söker sig; och i hemlighet har jag inte sagt någonting.

Joh 18:21 Varför frågar du mig? fråga dem som hörde mig, vad jag har sagt till dem: se, de veta vad jag har sagt.

Joh 18:22 Och när han så hade talat, slog en av de tjänare som stod där bredvid Jesus med handflatan, och sade, Svarar du så till översteprästen?

Joh 18:23 Jesus svarade honom, Om jag har talat ondska, så vittna om det onda: men om jag har talat väl, varför slår du mig då?

Joh 18:24 Nu hade Hannas sänt honom bunden till översteprästen Kaifas.

Joh 18:25 Och Simon Petrus stod och värmde sig själv. Då sade de till honom, Är inte också du en av hans lärjungar? Han förnekade det, och sade, Det är jag icke.

Joh 18:26 En av översteprästens tjänare, som var hans släkting vars öra Petrus hade huggit av, sade, Såg jag dig inte i trädgården tillsammans med honom?

Joh 18:27 Då förnekade Petrus återigen: och genast gol tuppen.

Joh 18:28 ¶ Då förde de Jesus från Kaifas till rättssalen: och det var tidigt; och de gick inte själva in i rättssalen, för att de inte skulle bli orena, utan för att de skulle få äta påskmåltiden.

Joh 18:29 Pilatus gick då ut till dem, och sade, Vad är det för anklagelse som ni för fram mot denne man?

Joh 18:30 De svarade och sade till honom, Om han inte hade varit en förbrytare, skulle vi inte ha överlämnat honom till dig.

Joh 18:31 Då sade Pilatus till dem, Tagen honom, och döm honom enligt eder lag. Judarna sade då till honom, Det är icke lagligt för oss att döda någon:

Joh 18:32 För att Jesus ord skulle uppfyllas, som han talade, och som angav vilken död han skulle dö.

Joh 18:33 Då gick Pilatus åter in i rättssalen, och kallade på Jesus, och sade till honom, Är du Judarnas kung?

Joh 18:34 Jesus svarade honom, Säger du detta själv, eller har andra sagt det till dig om mig?

Joh 18:35 Pilatus svarade, Är jag en Jude? Ditt eget folk och översteprästerna hava överlämnat dig till mig; vad har du gjort?

Joh 18:36 Jesus svarade, Mitt rike är inte av denna värld: om mitt rike vore av denna värld, då skulle mina tjänare kämpa, för att jag inte skulle överlämnas åt Judarna: men nu är mitt rike inte av denna värld.

Joh 18:37 Pilatus sade därför till honom, Är du då en kung? Jesus svarade, Du säger att jag är kung. För detta ändamål är jag född, och för detta ändamål har jag kommit till världen, att jag skall vittna om sanningen. Var och en som är av sanningen hör min röst.

Joh 18:38 Pilatus sade till honom, Vad är sanning? När han hade sagt detta, gick han åter ut till Judarna, och sade till dem, Jag finner ingen som helst skuld hos honom.

Joh 18:39 Men ni har en tradition, att jag skulle till er frige en vid påsken: vill ni då att jag skall släppa till er Judarnas kung?

Joh 18:40 Då ropade de alla på nytt, och sade, Inte denne man, utan Barabbas. men Barabbas var en rövare.

SVENSKA KJV BIBELN

JOHANNES, KAPITEL 19

1. Kristus blir gisslad, krönt med törnekrona, och slagen. 4. Pilatus vill gärna frige honom, men överväldigad av Judarnas uppror överlämnar han honom för att korsfästas. 23. De kastar lott om hans kläder. 26. Han rekommenderar sin moder till Johannes. 28. Han dör. 31 Hans sida blir genomborrad. 38. Han begravs av Josef och Nikodemus.

Joh 19:1 DÅ tog Pilatus Jesus, och gisslade honom.

Joh 19:2 Och soldaterna flätade en krona av törnen, och satte den på hans huvud, och de satte på honom en purpurfärgad mantel,

Joh 19:3 Och sade, Var hälsad, Judarnas kung! och med sina händer slog de honom.

Joh 19:4 Då gick Pilatus åter fram, och sade till dem, Se, jag för honom fram till er, för att ni må veta att jag inte finner något fel i honom.

Joh 19:5 Då kom Jesus fram, klädd i törnekronan, och den purpurfärgade manteln. Och Pilatus sade till dem, Se mannen!

Joh 19:6 När nu översteprästerna och ämbetsmännen fick se honom, ropade de, och sade, Korsfäst honom, korsfäst honom. Pilatus sade till dem, Tagen ni honom, och korsfäst honom: ty jag finner ingen skuld hos honom.

Joh 19:7 Judarna svarade honom, Vi har en lag, och enligt vår lag skall han dö, eftersom han har gjort sig själv till Guds Son.

Joh 19:8 ¶ När Pilatus hörde detta ord, blev han ännu mer rädd;

Joh 19:9 Och han gick åter in i rättssalen, och sade till Jesus, Varifrån är du? Men Jesus gav honom inget svar.

Joh 19:10 Då sade Pilatus till honom, Talar du inte till mig? vet du inte att jag har makt att korsfästa dig, och att jag har makt att frige dig?

Joh 19:11 Jesus svarade, Du kan inte ha någon makt över mig, om den inte har givits dig uppifrån: därför har han som har överlämnat mig till dig den största synden.

Joh 19:12 Och från och med nu försökte Pilatus släppa honom fri: men Judarna ropade, och sade, Om du släpper denne man, så är du inte Caesars vän: var och en som gör sig själv till kung talar mot Caesar.

Joh 19:13 ¶ När Pilatus nu hörde detta, förde han fram Jesus, och satte sig i domarsätet på en plats som kallas för Litostroton, men på Hebreiska Gabbatha.

Joh 19:14 Och det var förberedelsen av påskhögtiden, och omkring den sjätte timmen: och han sade till Judarna, Se er Kung!

Joh 19:15 Men de ropade, Bort med honom, bort med honom, korsfäst honom. Pilatus sade till dem, Skall jag korsfästa er Kung? Översteprästerna svarade, Vi har ingen annan kung än Caesar.

Joh 19:16 Då överlämnade han honom till dem för att korsfästas. Och de tog Jesus, och förde honom bort.

Joh 19:17 Och han bar sitt kors och gick fram till en plats som kallades för skallen, vilket på Hebreiska kallas Golgatha:

Joh 19:18 Där korsfäste de honom, och två andra med honom, en på vardera sida, och Jesus i mitten.

Joh 19:19 ¶ Och Pilatus skrev en titel, och satte den på korset. Och det stod skrivet, JESUS AV NASARET, JUDARNAS KUNG.

Joh 19:20 Denna titel läste många av Judarna: ty den plats där Jesus korsfästes låg nära staden: och den var skriven på Hebreiska, Grekiska och Latin.

Joh 19:21 Då sade Judarnas överstepräster till Pilatus, Skriv inte, Judarnas Kung; utan att han har sagt, Jag är Judarnas kung.

Joh 19:22 Pilatus svarade, Jag har skrivit det som jag har skrivit.

Joh 19:23 ¶ När soldaterna hade korsfäst Jesus, då tog de hans kläder, och gjorde fyra delar av dem, en del till varje soldat; och även hans mantel: nu var manteln utan sömmar, vävd från början till slut.

Joh 19:24 Då sade de till varandra, Låt oss inte slita sönder den, utan kasta lott om den, om vem som skall få den: för att Skriften skall uppfyllas, som säger, De delade min klädnad bland dem, och om min mantel kastade de lott. Därför gjorde soldaterna detta.

Joh 19:25 ¶ Vid Jesus kors stod nu hans moder, och hans moders syster, Maria hustru till Klopas, och Maria Magdalena.

Joh 19:26 När Jesus därför fick se sin moder, och den lärjunge som stod bredvid, som han älskade, sade han till sin moder, Kvinna, se din son!

Joh 19:27 Då sade han till lärjungen, Se din moder! Och från den stunden tog lärjungen henne med sig till sitt eget hem.

Joh 19:28 ¶ Efter detta, visste Jesus att allt nu var fullbordat, så att skriften skulle uppfyllas, som säger, Jag törstar.

Joh 19:29 Och det stod ett kärl fullt av ättika, och man fyllde en svamp med vinäger, och satte den på en isop bladstam, och satte den till hans mun.

Joh 19:30 När Jesus därför hade tagit emot vinägern, sade han, Det är fullbordat: Och han böjde sitt huvud, och gav upp anden.

Joh 19:31 Då nu Judarna, eftersom det var förberedelsedag, att kropparna inte skulle stanna kvar på korset på sabbatsdagen (ty den sabbatsdagen var en årlig helig dag,) bad de Pilatus att benen skulle brytas, och att de skulle föras bort.

Joh 19:32 Då kom soldaterna, och bröt benen på den förste, och på den andre som hade korsfästs tillsammans med honom.

Joh 19:33 Men när de kom till Jesus, och såg att han redan var död, bröt de inte hans ben:

Joh 19:34 Men en av soldaterna med ett spjut genomborrade honom i sidan, och genast kom det ut blod och vatten.

Joh 19:35 Och han som såg det har skrivit ett vittnesbörd, och hans vittnesbörd är sant: och han vet att han talar sanning, så att ni må tro.

Joh 19:36 Ty detta har skett för att skriften skall uppfyllas, Ett ben av honom skall icke brytas sönder.

Joh 19:37 Och åter ett annat skriftställe säger, De skall se på honom som de har genomborrat.

Joh 19:38 ¶ Därefter bad Josef från Arimatea, som var Jesu lärjunge, men i hemlighet av rädsla för Judarna, bad Pilatus att han skulle få ta bort Jesus kropp: och Pilatus gav honom tillåtelse. Han kom därför, och tog Jesu kropp.

Joh 19:39 Och då kom också Nikodemus, som först hade kommit till Jesus om natten, och han förde med sig en blandning av myrra och aloe, som vägde omkring hundra pund.

Joh 19:40 Sedan tog de Jesus kropp, och lindade den i linnekläder med kryddor, så som Judarna brukar begrava.

Joh 19:41 Nu fanns det på den plats där han blev korsfäst en trädgård; och i trädgården fanns en ny grav, i vilken aldrig tidigare någon människa hade legat.

Joh 19:42 Där lade de därför Jesus på grund av Judarnas förberedelsedag; ty graven var nära.

SVENSKA KJV BIBELN

JOHANNES, KAPITEL 20

1. Maria kommer till Graven. 3. Det gör även Petrus och Johannes, ignoranta om uppståndelsen. 11. Jesus uppenbarar sig för Maria Magdalena, 19. Och för sina lärjungar. 24. Tomas otro ,och bekännelse. 30. Skriften är tillräcklig för frälsning.

Joh 20:1 PÅ veckans första dag kom Maria Magdalena tidigt, när det ännu var mörkt, till graven, och ser att stenen har tagits bort från graven.

Joh 20:2 Då sprang hon, och kom till Simon Petrus, och till den andre lärjungen, som Jesus älskade, och sade till dem, De har tagit Herren ut ur graven, och vi veta icke var de har lagt honom.

Joh 20:3 Petrus gick därför, tillsammans med den andre lärjungen, och kom fram till graven.

Joh 20:4 Så de båda sprang tillsammans, och den andre lärjungen sprang ifrån Petrus, och kom först till graven.

Joh 20:5 Och han böjde sig ned, och tittade in, och såg att linnekläderna låg där; dock utan att gå in.

Joh 20:6 Då kom Simon Petrus och följde honom, och gick in i graven, och såg linnekläderna ligga där,

Joh 20:7 Och tygduken, som var om hans huvud, låg inte tillsammans med linnekläderna, utan var hopvikt på en plats för sig själv.

Joh 20:8 Då gick också den andre lärjungen in, han som först hade kommit till graven, och han såg och trodde.

Joh 20:9 Ty de kände ännu inte till Skriften, att han måste uppstå från de döda.

Joh 20:10 Därefter gick lärjungarna åter hem till sina egna hem.

Joh 20:11 ¶ Men Maria stod utanför vid graven och grät; och medan hon grät, böjde hon sig ner och såg in i graven,

Joh 20:12 Och han såg två änglar i vitt sitta, den ena vid huvudet, och den andra vid fötterna, där Jesu kropp hade legat.

Joh 20:13 Och de sade till henne, Kvinna, varför gråter du? Hon svarade dem, Därför att de har tagit bort min Herre, och jag vet inte var de har lagt honom.

Joh 20:14 Och när hon så hade sagt, vände hon sig om och såg Jesus stå där, men hon visste inte att det var Jesus.

Joh 20:15 Jesus sade till henne, Kvinna, varför gråter du? vem söker du? Hon, trodde att han var trädgårdsmästaren, och sade till honom, Herre, om du har burit honom härifrån, så säg mig var du har lagt honom, så skall jag föra bort honom.

Joh 20:16 Jesus sade till henne, Maria. Hon vände sig om, och sade till honom, Rabboni; det vill säga, Mästare.

Joh 20:17 Jesus sade till henne, Rör mig inte; ty jag har ännu inte stigit upp till min Fader: men gå till mina bröder, och säg till dem, Jag stiger upp till min Fader, och er Fader; och till min Gud, och er Gud.

Joh 20:18 Maria Magdalena kom och berättade för lärjungarna att hon hade sett Herren, och att han hade talat detta till henne.

Joh 20:19 ¶ Samma dag på kvällen, som var den första dagen i veckan, när dörrarna var stängda där lärjungarna var församlade av rädsla för Judarna, kom Jesus och ställde sig mitt ibland dem, och sade till dem, Frid vare med er.

Joh 20:20 När han så hade sagt, visade han dem sina händer och sin sida. Då blev lärjungarna glada, när de fick se Herren.

Joh 20:21 Då sade Jesus åter till dem, Frid vare med er: såsom min Fader har sänt mig, så sänder också jag er.

Joh 20:22 När han hade sagt detta, andades han på dem, och sade till dem, Ta ni emot den Heliga Anden:

Joh 20:23 Vilka ni än benådar deras synder, de blir dem benådade; och vilka ni än vidhåller deras synder, de blir dem vidhållna.

Joh 20:24 ¶ Men Tomas, en av de tolv, som kallades Didymus, var inte med dem när Jesus kom.

Joh 20:25 De andra lärjungarna sade därför till honom, Vi har sett Herren. Men han sade till dem, Om jag inte får se märkena efter spikarna på hans händer, och om jag inte får sätta mitt finger i märkena efter spikarna, och sticka in min hand i hans sida, så skall jag inte tro.

Joh 20:26 ¶ Och efter åtta dagar var hans lärjungar åter inne, och Tomas var med dem: då kom Jesus, när dörrarna var stängda, och ställde sig mitt i rummet, och sade, Frid vare med er.

Joh 20:27 Då sade han till Tomas, Räck ut ditt finger, och se mina händer; och räck ut din hand och stick den i min sida: och var inte trolös, utan troende.

Joh 20:28 Och Tomas svarade och sade till honom, Min Herre och min Gud.

Joh 20:29 Jesus sade till honom, Tomas, eftersom du har sett mig, har du trott: välsignad är de som inte har sett, och ändå har trott.

Joh 20:30 ¶ Och Jesus gjorde sannerligen många andra tecken inför sina lärjungar, som inte är skrivna i denna bok:

Joh 20:31 Men detta är skrivet för att ni må tro att Jesus är Kristus, Guds Son, och för att ni må tro och ha liv genom hans namn.

SVENSKA KJV BIBELN

JOHANNES, KAPITEL 21

1. Kristus som återigen uppenbarade sig för sina lärjungar var känd för dem genom det stora fångsten av fiskar. 12. Han äter med dem: 15. beordrar uppriktigt Petrus att mata hans lamm och får: 18. Han förutsäger hans död: 22. Han tillrättavisar hans nyfikenhet angående Johannes. 25. Sammanfattningen.

Joh 21:1 EFTER detta visade sig Jesus åter för lärjungarna vid havet till Tiberias; och på detta vis visade han sig själv.

Joh 21:2 Där samlades Simon Petrus, och Tomas som kallades Didymus, och Natanael från Kana i Galiléen, och sönerna till Sebedeus, och två andra av hans lärjungar.

Joh 21:3 Simon Petrus sade till dem, Jag går ut och fiskar. De sade till honom, Vi följa också med dig. De gick ut, och steg genast ombord på ett fartyg; och den natten fångade de ingenting.

Joh 21:4 Men när det nu blev morgon, stod Jesus på stranden: men lärjungarna visste inte att det var Jesus.

Joh 21:5 Då sade Jesus till dem, Barn, har ni något kött? De svarade honom, Nej.

Joh 21:6 Och han sade till dem, Kasta ut nätet på högra sidan av fartyget, och ni skall finna. De kastade därför ut nätet, och nu kunde de inte dra upp det, eftersom det fanns så många fiskar.

Joh 21:7 Därför säger den lärjunge som Jesus älskade till Petrus, Det är Herren. När Simon Petrus nu hörde att det var Herren, tog han sin fiskarrock om sig, (ty han var naken,) och kastade sig i havet.

Joh 21:8 Och de andra lärjungarna kom i ett litet skepp; (ty de var inte långt från land, utan bara tvåhundra alnar,) och drog efter sig nätet med fiskarna.

Joh 21:9 Så snart de hade landstigit, såg de en koleld där, och där låg fisk på den, och bröd.

Joh 21:10 Jesus sade till dem, Hämta av de fiskar som ni nu har fångat.

Joh 21:11 Simon Petrus gick upp, och drog nätet till land, fullt av stora fiskar, ett hundra femtiotre stycken: och trots att det var så många, gick nätet icke sönder.

Joh 21:12 Jesus sade till dem, Kom och ät. Och ingen av lärjungarna vågade fråga honom, Vem är du? vetande att det var Herren.

Joh 21:13 Då kom Jesus, och tog bröd, och gav dem det, och likaså fisk.

Joh 21:14 Detta är nu tredje gången som Jesus visade sig för sina lärjungar, sedan han hade uppstått från de döda.

Joh 21:15 ¶ När de hade ätit, sade Jesus till Simon Petrus, Simon, son till Jonas, älskar du mig mer än dessa? Han svarade honom, Ja, Herre, du vet att jag älskar dig. Han säger till honom, Föd mina lamm.

Joh 21:16 Han sade till honom för andra gången, Simon, son till Jonas, älskar du mig? Han svarade honom, Ja, Herre; du vet att jag älskar dig. Han säger till honom, Föd mina får.

Joh 21:17 Han sade till honom för tredje gången, Simon, son till Jonas, älskar du mig? Petrus blev bedrövad, eftersom han för tredje gången hade sagt till honom, Älskar du mig? Han svarade honom, Herre, du vet allting; du vet att jag älskar dig. Jesus säger till honom, Föd mina får.

Joh 21:18 Sannerligen, sannerligen, säger jag till dig, När du var ung, omgjordade du dig själv, och gick dit du ville: men när du blir gammal, skall du sträcka ut dina händer, och en annan skall omgjorda dig, och bära dig dit du icke vill.

Joh 21:19 Detta talade han, och angav genom vilken död han skulle förhärliga Gud. Och när han hade sagt detta, sade han till honom, Följ mig.

Joh 21:20 När Petrus, vände sig om, och såg den lärjunge som Jesus älskade följa efter; som också lutade sig mot hans bröst vid middagen, och sade, Herre, vem är han som förråder dig?

Joh 21:21 Petrus såg honom och sade till Jesus, Herre, och vad skall denne man göra?

Joh 21:22 Jesus sade till honom, Om jag vill att han skall stanna kvar tills jag kommer, vad är det för dig? följ du mig.

Joh 21:23 Då gick detta tal ut bland bröderna, att denne lärjunge inte skulle dö: men Jesus sade inte till honom, Han skall inte dö; utan, Om jag vill att han skall stanna kvar till dess att jag kommer, vad är det för dig?

Joh 21:24 Denne är den lärjunge som vittnar om detta, och som har skrivit detta: och vi veta att hans vittnesbörd är sant.

Joh 21:25 Och det finns också många andra saker som Jesus gjorde, som, om de skulle skrivas var för sig, antar jag att inte ens världen själv skulle kunna rymma de böcker som skulle skrivas. Amen.