SVENSKA KJV BIBELN

2 KRÖNIKEBOKEN, KAPITEL 1

1 Salomos högtidliga offer i Gibeon. 7 Salomos val av vishet blir välsignat av Gud. 13 Salomos styrka och rikedom.

2Krön 1:1 OCH Salomo, Davids son, blev styrkt i sitt rike, och HERREN hans Gud var med honom, och gjorde honom mycket stor.

2Krön 1:2 Då talade Salomo till hela Israel, till hövitsmännen över tusenden och hundraden, och till domarna, och till varje styresman i hela Israel, fädernas huvudmän.

2Krön 1:3 Så gick Salomo, och hela församlingen med honom, till offerhöjden som var i Gibeon; ty där var Guds församlingens tabernakel, som Mose, HERRENS tjänare, hade gjort i vildmarken. *

2Krön 1:4 Men Guds ark hade David fört upp från Kirjat-Jearim till den plats som David hade berett åt det: ty han hade rest ett tält åt det i Jerusalem.

2Krön 1:5 Dessutom ställde han fram kopparaltaret, som Besalel, son till Uri, son till Hur, hade gjort, framför HERRENS tabernakel: och Salomo och församlingen sökte det.

2Krön 1:6 Och Salomo gick upp dit till kopparaltaret inför HERREN, som var vid församlingens tabernakel, och offrade tusen brännoffer på det.

2Krön 1:7 ¶ Den natten visade sig Gud för Salomo, och sade till honom, Bed vad jag skall ge dig.

2Krön 1:8 Och Salomo sade till Gud, Du har visat stor barmhärtighet mot David, min fader, och har gjort mig till kung i hans ställe.

2Krön 1:9 Nu, O HERRE Gud, låt ditt löfte till David, min fader, bli befäst: ty du har gjort mig till kung över ett folk som är såsom jordens stoft i myckenhet.

2Krön 1:10 Ge mig nu vishet och kunskap, så att jag kan gå ut och gå in inför detta folk: ty vem kan döma detta ditt folk, som är så stort?

2Krön 1:11 Och Gud sade till Salomo, Eftersom detta var i ditt hjärta, och du inte har begärt rikedom, egendom, eller ära, inte heller dina fienders liv, och inte heller har begärt långt liv; utan har begärt vishet och kunskap åt dig själv, så att du kan döma mitt folk, över vilket jag har gjort dig till kung:

2Krön 1:12 Så är vishet och kunskap given åt dig; och jag skall ge dig rikedom, och egendom, och ära, sådant som inga kungar före dig har haft, och inte heller skall någon efter dig få detsamma.

2Krön 1:13 ¶ Då kom Salomo från sin färd till offerhöjden som var i Gibeon till Jerusalem, bort från församlingens tabernakel, och regerade över Israel.

2Krön 1:14 Och Salomo samlade vagnar och ryttare: och han hade ett tusen och fyra hundra vagnar och tolv tusen ryttare, vilka han placerade i vagnsstäderna, och hos kungen i Jerusalem.

2Krön 1:15 Och kungen gjorde silver och guld i Jerusalem lika rikligt som stenar, och cedrar gjorde han lika talrika som sykomorträden som är i dalen i myckenhet. *

2Krön 1:16 Och Salomo hade hästar förda ut ur Egypten, och lingarn; kungens köpmän mottog lingarnet till ett fast pris.

2Krön 1:17 Och de hämtade, och förde ut ur Egypten en vagn för sex hundra siklar silver och en häst för hundra och femtio: och så förde de ut hästar åt alla Hetiternas kungar, och åt Syriens kungar, genom deras hand. *

SVENSKA KJV BIBELN

2 KRÖNIKEBOKEN, KAPITEL 2

1 och 17 Salomos arbetare för byggandet av Templet. 3 Hans sändebud till Huram för arbetare och tillhandahållande av material. 11 Huram sänder honom ett vänligt svar.

2Krön 2:1 OCH Salomo beslutade att bygga ett hus åt HERRENS namn, och ett hus åt sitt rike.

2Krön 2:2 Och Salomo räknade ut sjuttio tusen man till att bära bördor, och åttio tusen till att hugga i berget, och tre tusen sex hundra till att ha uppsikt över dem.

2Krön 2:3 ¶ Och Salomo sände till Huram, kungen i Tyrus, och lät säga, Såsom du gjorde med David, min fader, och sände honom cedrar för att bygga honom ett hus att bo i, så gör även med mig.

2Krön 2:4 Se, jag bygger ett hus åt HERRENS, min Guds, namn, för att helga det åt honom, och för att bränna väldoftande rökelse inför honom, och för det ständiga skådebrödet, och för brännoffren morgon och afton, på sabbaterna, och på nymånaderna, och på HERRENS, vår Guds, högtider. Detta är en evig stadga för Israel.

2Krön 2:5 Och huset som jag bygger är stort: ty stor är vår Gud över alla gudar.

2Krön 2:6 Men vem förmår bygga honom ett hus, då himmelen och himlarnas himmel inte kan rymma honom? och vem är jag, att jag skulle bygga honom ett hus, annat än för att bränna offer inför honom?

2Krön 2:7 Sänd mig nu därför en man skicklig att arbeta i guld, och i silver, och i koppar, och i järn, och i purpur, och karmosin, och blått, och som kan konsten att gravera, tillsammans med de skickliga män som är hos mig i Juda och i Jerusalem, vilka David, min fader, har berett. *

2Krön 2:8 Sänd mig också cederträd, granträd, och algumträd, från Libanon: ty jag vet att dina tjänare förstår sig på att hugga timmer i Libanon; och se, mina tjänare skall vara med dina tjänare, *

2Krön 2:9 För att bereda mig timmer i myckenhet: ty huset som jag skall bygga skall bli mycket stort och underbart.

2Krön 2:10 Och, se, jag skall ge åt dina tjänare, de som hugger timmer, tjugo tusen mått krossat vete, och tjugo tusen mått korn, och tjugo tusen bat vin, och tjugo tusen bat olja. *

2Krön 2:11 ¶ Då svarade Huram, kungen i Tyrus, i ett brev som han sände till Salomo, Eftersom HERREN har älskat sitt folk, har han gjort dig till kung över dem.

2Krön 2:12 Och Huram sade vidare, Välsignad vare HERREN, Israels Gud, som har gjort himmel och jord, som har gett kung David en vis son, utrustad med klokhet och förstånd, så att han kan bygga ett hus åt HERREN, och ett hus åt sitt rike.

2Krön 2:13 Och nu har jag sänt en skicklig man, utrustad med förstånd, av Huram, min faders släkt,

2Krön 2:14 Son till en kvinna av Dans döttrar, och hans fader var en man från Tyrus, skicklig att arbeta i guld, och i silver, i koppar, i järn, i sten, och i trä, i purpur, i blått, och i fint linne, och i karmosin; även att gravera all slags gravyr, och att utföra varje uppdrag som skall föreläggas honom, tillsammans med dina skickliga män, och med de skickliga männen hos min herre David, din fader. *

2Krön 2:15 Sänd nu därför vetet, och kornet, oljan, och vinet, som min herre har talat om, till sina tjänare:

2Krön 2:16 Och vi skall hugga trä från Libanon, så mycket du behöver: och vi skall föra det till dig i flottar över havet till Joppe; och du skall föra det upp till Jerusalem.

2Krön 2:17 ¶ Och Salomo räknade alla främlingar som var i Israels land, efter den räkning varmed David, hans fader, hade räknat dem; och de befanns vara ett hundra femtiotre tusen sex hundra.

2Krön 2:18 Och han satte sjuttio tusen av dem till att bära bördor, och åttio tusen till att hugga i berget, och tre tusen sex hundra till att ha uppsikt över folket, för att sätta dem i arbete.

SVENSKA KJV BIBELN

2 KRÖNIKEBOKEN, KAPITEL 3

1 Platsen och tiden för byggandet av Templet. 3 Husets mått och prydnader. 11 Keruberna. 14 Förhänget och pelarna.

2Krön 3:1 DÅ började Salomo bygga HERRENS hus i Jerusalem på berget Moria, där HERREN hade visat sig för David, hans fader, på den plats som David hade berett, på tröskplatsen som tillhörde Jebuséen Ornan.

2Krön 3:2 Och han började bygga på andra dagen i andra månaden, i det fjärde året av hans regering.

2Krön 3:3 ¶ Och detta är de ting vari Salomo var undervisad till att bygga Guds hus. Längden i alnar, efter det första måttet, var sextio alnar, och bredden tjugo alnar. *

2Krön 3:4 Och förhuset som var framför huset, hade en längd motsvarande husets bredd, tjugo alnar, och höjden var hundra tjugo: och han överdrog det invändigt med rent guld.

2Krön 3:5 Och det stora huset klädde han med granträ, som han överdrog med fint guld, och han gjorde därpå palmer och kedjor.

2Krön 3:6 Och han prydde huset med dyrbara stenar till skönhet: och guldet var guld från Parvaim.

2Krön 3:7 Han överdrog också huset, bjälkarna, dörrposterna, och dess väggar, och dess dörrar, med guld; och han ristade keruber på väggarna.

2Krön 3:8 Och han gjorde det allra heligaste huset, dess längd var enligt husets bredd, tjugo alnar, och dess bredd tjugo alnar: och han överdrog det med fint guld, till en mängd av sex hundra talenter.

2Krön 3:9 Och vikten av spikarna var femtio siklar guld. Och han överdrog de övre kamrarna med guld.

2Krön 3:10 Och i det allra heligaste huset gjorde han två keruber i bildverk, och överdrog dem med guld.

2Krön 3:11 ¶ Och kerubernas vingar var tjugo alnar långa: den ena vingen på den ena keruben var fem alnar, och nådde till husets vägg: och den andra vingen varlikaledes fem alnar, och nådde till den andra kerubens vinge.

2Krön 3:12 Och den ena vingen på den andra keruben var fem alnar, och nådde till husets vägg: och den andra vingen var också fem alnar, och fogade sig till den andra kerubens vinge.

2Krön 3:13 Dessa kerubers vingar utbredde sig över tjugo alnar: och de stod på sina fötter, och deras ansikten var vända inåt.

2Krön 3:14 ¶ Och han gjorde förhänget av blått, och purpur, och karmosin, och fint linne, och han gjorde keruber på det. *

2Krön 3:15 Och framför huset gjorde han två pelare, trettiofem alnar höga, och pelarhuvudet på toppen av vardera var fem alnar. *

2Krön 3:16 Och han gjorde kedjor, såsom i det innersta rummet, och satte dem på pelarnas huvuden; och han gjorde hundra granatäpplen, och satte dem på kedjorna.

2Krön 3:17 Och han reste upp pelarna framför templet, den ena på högra sidan och den andra på vänstra; och han kallade namnet på den på högra sidan Jakin, och namnet på den på vänstra Boas. *

SVENSKA KJV BIBELN

2 KRÖNIKEBOKEN, KAPITEL 4

1 Altaret av koppar. 2 Det gjutna havet på tolv oxar. 6 De tio bäckenen, ljusstakarna och borden. 9 Förgårdarna och redskapen av koppar. 19 Redskapen av guld.

2Krön 4:1 DESSUTOM gjorde han ett altare av koppar, tjugo alnar långt, och tjugo alnar brett, och tio alnar högt.

2Krön 4:2 ¶ Han gjorde också det gjutna havet, tio alnar från kant till kant, runt omkring, och fem alnar högt; och en mätlina på trettio alnar omgav det runtom.

2Krön 4:3 Och under det var en bild av oxar, som omgav det runtom: tio per aln, runtom havet. Två rader av oxar var gjutna, när det göts.

2Krön 4:4 Det stod på tolv oxar, tre vända mot norr, och tre mot väster, och tre mot söder, och tre mot öster: och havet var satt ovanpå dem, och alla deras bakdelar voro vända inåt.

2Krön 4:5 Och dess tjocklek var en handbredd, och dess kant var som kanten på en bägare, formad som liljeblommor; och det rymde och höll tre tusen bat.

2Krön 4:6 ¶ Han gjorde också tio tvättkar, och satte fem på högra sidan, och fem på vänstra, för att tvätta i dem: sådant som hörde till brännoffret tvättade de i dem; men havet var till för prästerna att tvätta sig i.

2Krön 4:7 Och han gjorde tio ljusstakar av guld efter deras form, och satte dem i templet, fem på högra sidan, och fem på vänstra.

2Krön 4:8 Han gjorde också tio bord, och satte dem i templet, fem på högra sidan, och fem på vänstra. Och han gjorde hundra skålar av guld.

2Krön 4:9 ¶ Dessutom gjorde han prästernas förgård, och den stora förgården, och dörrar till förgården, och han överdrog deras dörrar med koppar.

2Krön 4:10 Och han satte havet på högra sidan, vid den östra änden, mitt emot söder.

2Krön 4:11 Och Huram gjorde grytorna, och skyfflarna, och skålarna. Så fullbordade Huram det arbete som han skulle göra åt kung Salomo för Guds hus;

2Krön 4:12 Nämligen, de två pelarna, och de rundade delarna, och pelarhuvudena som voro på toppen av de två pelarna, och de två flätverken för att täcka de två rundade delarna på pelarhuvudena som voro på toppen av pelarna;

2Krön 4:13 Och fyra hundra granatäpplen på de två flätverken; två rader granatäpplen på varje flätverk, för att täcka de två rundade delarna på pelarhuvudena som voro på pelarna.

2Krön 4:14 Han gjorde också ställningar, och tvättkar gjorde han på ställningarna;

2Krön 4:15 Ett hav, och tolv oxar under det.

2Krön 4:16 Grytorna också, och skyfflarna, och köttgafflarna, och alla deras redskap gjorde Huram, hans fader, åt kung Salomo för HERRENS hus, av blank koppar. *

2Krön 4:17 På Jordanslätten lät kungen gjuta dem, i lerjorden mellan Suckot och Seredata.

2Krön 4:18 Så gjorde Salomo alla dessa kärl i mycket stor mängd: ty kopparens vikt kunde inte utrönas.

2Krön 4:19 ¶ Och Salomo gjorde alla de kärl som voro för Guds hus, också guldaltaret, och borden på vilka skådebrödet sattes;

2Krön 4:20 Dessutom ljusstakarna med deras lampor, att de skulle brinna efter ordningen framför det allra heligaste, av rent guld; *

2Krön 4:21 Och blommorna, och lamporna, och tängerna, gjorde han av guld, ja av fullkomligt guld;

2Krön 4:22 Och ljussaxarna, och skålarna, och skedarna, och rökelsekaren, av rent guld: och ingången till huset, dess inre dörrar till det allra heligaste, och dörrarna till templets hus, voro av guld. *

SVENSKA KJV BIBELN

2 KRÖNIKEBOKEN, KAPITEL 5

1 De helgade skatterna. 2 Arkens högtidliga införande i det innersta rummet. 11 Gud, när han blir prisad, ger ett synligt tecken på sin ynnest.

2Krön 5:1 SÅ blev allt det arbete som Salomo gjorde för HERRENS hus fullbordat: och Salomo förde in allt det som David, hans fader, hade helgat; och silvret, och guldet, och alla redskapen, lade han bland skatterna i Guds hus.

2Krön 5:2 ¶ Då församlade Salomo Israels äldste och alla stamhövdingar, fädernas huvudmän bland Israels barn, till Jerusalem, för att föra upp HERRENS förbundsark från Davids stad, som är Sion.

2Krön 5:3 Därför församlade sig alla Israels män till kungen vid högtiden som var i sjunde månaden.

2Krön 5:4 Och alla Israels äldste kom; och Leviterna tog upp arken.

2Krön 5:5 Och de förde upp arken, och församlingens tabernakel, och alla de heliga redskap som voro i tabernaklet, dessa förde prästerna och Leviterna upp.

2Krön 5:6 Och kung Salomo och hela Israels församling som hade samlats till honom inför arken, offrade får och oxar, som inte kunde räknas eller talas för sin mängd.

2Krön 5:7 Och prästerna förde HERRENS förbundsark in på dess plats, till husets innersta rum, till det allra heligaste, nämligen under kerubernas vingar: *

2Krön 5:8 Ty keruberna utbredde sina vingar över arkens plats, och keruberna täckte arken och dess stänger ovanifrån.

2Krön 5:9 Och de drog ut stängerna, så att ändarna av stängerna syntes från arken framför det innersta rummet; men de syntes inte utanför; Och där äro de än i dag. *

2Krön 5:10 I arken fanns inget annat än de två tavlor som Mose lade i den vid Horeb, när HERREN slöt ett förbund med Israels barn, då de drog ut ur Egypten. *

2Krön 5:11 ¶ Och det skedde, när prästerna hade gått ut ur det heliga: (ty alla präster som voro närvarande hade helgat sig, och höll då inte sin ordning:

2Krön 5:12 Och Leviterna som voro sångare, alla de av Asaf, av Heman, och Jedutun, med sina söner och sina bröder, klädda i vitt linne, med cymbaler och psaltare och harpor, stod vid östra änden av altaret, och med dem etthundratjugo präster som blåste i trumpeter:)

2Krön 5:13 Och det skedde, när trumpetarna och sångarna voro såsom en, för att låta en enda röst höras i lov och tack till HERREN; och när de upphöjde sin röst med trumpeter och cymbaler och musikinstrument, och prisade HERREN, och sade, Ty han är god; ty hans barmhärtighet varar för evigt: då fylldes huset med en sky, ja HERRENS hus; *

2Krön 5:14 Så att prästerna inte kunde stå och tjäna för skyns skull: ty HERRENS härlighet uppfyllde Guds hus.

SVENSKA KJV BIBELN

2 KRÖNIKEBOKEN, KAPITEL 6

1 Salomo, efter att ha välsignat folket, välsignar Gud. 12 Salomos bön vid Templets invigning, på den bronsgjorda plattformen.

2Krön 6:1 DÅ sade Salomo, HERREN har sagt att han skulle bo i det tjocka mörkret. *

2Krön 6:2 Men jag har byggt ett hus till boning åt dig, och en plats för din boning för evigt.

2Krön 6:3 Och kungen vände sitt ansikte, och välsignade hela Israels församling: och hela Israels församling stod.

2Krön 6:4 Och han sade, Välsignad vare HERREN, Israels Gud, som med sin hand har fullbordat det som han talade med sin mun till min fader David, och sade,

2Krön 6:5 Från den dag då jag förde mitt folk ut ur Egyptens land har jag inte utvalt någon stad bland alla Israels stammar till att bygga ett hus i, så att mitt namn skulle vara där; och jag har inte heller utvalt någon man till att vara furste över mitt folk Israel:

2Krön 6:6 Men jag har utvalt Jerusalem, att mitt namn skall vara där; och jag har utvalt David till att vara över mitt folk Israel.

2Krön 6:7 Och det var i min fader Davids hjärta att bygga ett hus åt HERRENS, Israels Guds namn.

2Krön 6:8 Men HERREN sade till min fader David, Eftersom det var i ditt hjärta att bygga ett hus åt mitt namn, gjorde du väl i att det var i ditt hjärta:

2Krön 6:9 Dock skall du inte bygga huset; utan din son som skall utgå ur dina länder, han skall bygga huset åt mitt namn.

2Krön 6:10 Så har HERREN uppfyllt sitt ord som han har talat: ty jag har trätt upp i min fader Davids ställe, och sitter på Israels tron, såsom HERREN har lovat, och jag har byggt huset åt HERRENS, Israels Guds namn.

2Krön 6:11 Och där har jag ställt arken, vari är HERRENS förbund, som han slöt med Israels barn.

2Krön 6:12 ¶ Och han stod inför HERRENS altare i hela Israels församlings närvaro, och utbredde sina händer:

2Krön 6:13 Ty Salomo hade gjort en kopparställning, fem alnar lång, och fem alnar bred, och tre alnar hög, och satt den mitt i förgården: och på den stod han, och han föll ned på sina knän inför hela Israels församling, och utbredde sina händer mot himmelen,

2Krön 6:14 Och sade, O HERRE, Israels Gud, det finns ingen Gud lik dig i himmelen, eller på jorden; du som håller förbund, och visar barmhärtighet mot dina tjänare, som vandrar inför dig av hela sitt hjärta:

2Krön 6:15 Du som har hållit det du lovade din tjänare David, min fader; du talade med din mun, och har fullbordat det med din hand, såsom det är i dag.

2Krön 6:16 Håll nu därför, O HERRE, Israels Gud, vad du har lovat din tjänare David, min fader, när du sade, Det skall inte saknas dig en man inför mig att sitta på Israels tron, om dina barn aktar på sin väg, så att de vandrar i min lag, såsom du har vandrat inför mig.

2Krön 6:17 Och nu, O HERRE, Israels Gud, må ditt ord bli bekräftat, som du har talat till din tjänare David.

2Krön 6:18 Men skall Gud verkligen bo med människor på jorden? se, himlarna och himlarnas himmel kan inte rymma dig; hur mycket mindre detta hus som jag har byggt! *

2Krön 6:19 Vänd dig dock till din tjänares bön, och till hans åkallan, O HERRE, min Gud, så att du hör ropet och bönen som din tjänare ber inför dig:

2Krön 6:20 Så att dina ögon är öppna över detta hus dag och natt, över den plats om vilken du har sagt att du skulle sätta ditt namn där; så att du hör bönen som din tjänare ber mot denna plats. *

2Krön 6:21 Hör därför din tjänares och ditt folk Israels böner, som de ber mot denna plats: ja, hör från din boning, från himmelen; och när du hör, förlåt.

2Krön 6:22 ¶ Om en man syndar mot sin nästa, och en ed läggs på honom att svära, och eden kommer inför ditt altare i detta hus;

2Krön 6:23 Så hör du från himmelen, och döm dina tjänare, så att du vedergäller den ogudaktige, genom att låta hans väg komma över hans eget huvud; och rättfärdigar den rättfärdige, genom att ge honom efter hans rättfärdighet.

2Krön 6:24 ¶ Och om ditt folk Israel blir slaget inför fienden, därför att de har syndat mot dig; men vänder om och bekänner ditt namn, och ber och bönfaller inför dig i detta hus;

2Krön 6:25 Så hör du från himlarna, och förlåt ditt folk Israels synd, och för dem tillbaka till det land som du gav dem och deras fäder.

2Krön 6:26 ¶ När himmelen tillsluts, och det inte blir regn, därför att de har syndat mot dig; men de ber mot denna plats, och bekänner ditt namn, och vänder om från sin synd, när du ödmjukar dem;

2Krön 6:27 Så hör du från himmelen, och förlåt dina tjänares, och ditt folk Israels synd, när du lär dem den goda väg, som de skall vandra; och ge regn över ditt land, som du har gett ditt folk till arvedel.

2Krön 6:28 ¶ Om det blir hungersnöd i landet, om det blir pest, om det blir förtorkning eller mjöldagg, gräshoppor, eller larver; om deras fiender belägrar dem i deras städers land; vilken plåga eller sjukdom det än är: *

2Krön 6:29 Då må varje bön och varje åkallan som görs av någon människa, eller av hela ditt folk Israel, när var och en känner sin egen plåga och sin egen sorg, och utbreder sina händer i detta hus:

2Krön 6:30 Då hör du från himmelen, din boning, och förlåt och ge åt var och en efter alla hans vägar, du som känner hans hjärta; (ty du, endast du, känner människornas barns hjärtan:)

2Krön 6:31 Så att de fruktar dig, och vandrar på dina vägar, så länge de lever i det land som du gav våra fäder.

2Krön 6:32 ¶ Också om den främling, som inte är av ditt folk Israel, men kommer från ett fjärran land för ditt stora namns skull, och din mäktiga hand, och din utsträckta arm; om de kommer och ber i detta hus;

2Krön 6:33 Så hör du från himmelen, nämligen från din boning, och gör efter allt som främlingen ropar till dig om; så att alla jordens folk lär känna ditt namn, och fruktar dig, såsom ditt folk Israel gör, och så att de vet att detta hus som jag har byggt är uppkallat efter ditt namn.

2Krön 6:34 Om ditt folk drar ut i strid mot sina fiender på den väg som du sänder dem, och de ber till dig mot denna stad som du har utvalt, och mot det hus som jag har byggt åt ditt namn;

2Krön 6:35 Så hör du från himmelen deras bön och deras åkallan, och försvara deras sak.

2Krön 6:36 Om de syndar mot dig, (ty det finns ingen människa som inte syndar), och du blir vred på dem, och överlämnar dem åt fienden, så att de förs bort som fångar till ett land långt borta eller nära; *

2Krön 6:37 Men om de kommer till besinning i det land dit de har förts bort som fångar, och vänder om och ber till dig i sitt fångenskaps land, och säger, Vi har syndat, vi har gjort orätt, och har handlat ogudaktigt;

2Krön 6:38 Om de vänder om till dig av hela sitt hjärta och av hela sin själ i det land där de är i fångenskap, dit de har förts bort, och ber mot sitt land, som du gav deras fäder, och mot staden som du har utvalt, och mot det hus som jag har byggt åt ditt namn: *

2Krön 6:39 Så hör du från himmelen, nämligen från din boning, deras bön och deras åkallan, och försvara deras sak, och förlåt ditt folk som har syndat mot dig.

2Krön 6:40 Nu, min Gud, låt, dina ögon vara öppna, och låt dina öron vara uppmärksamma på bönen som görs på denna plats.

2Krön 6:41 Så stå nu upp, O HERRE Gud, till din viloplats, du, och din styrkas ark: låt dina präster, O HERRE Gud, vara klädda i frälsning, och låt dina heliga glädja sig i godhet. *

2Krön 6:42 O HERRE Gud, vänd inte bort din smordes ansikte: kom ihåg din tjänare Davids barmhärtigheter.

SVENSKA KJV BIBELN

2 KRÖNIKEBOKEN, KAPITEL 7

1 Sedan Gud, gett vittnesbörd åt Salomos bön genom eld från himmelen och härlighet i Templet, tillber folket honom. 4 Salomos högtidliga offer. 8 Salomo, efter att ha hållit lövhyddohögtiden och altarets invigningshögtid, avskedar folket. 12 Gud visar sig för Salomo och ger honom löften på villkor.

2Krön 7:1 NÄR nu Salomo hade slutat att be, kom eld ned från himmelen och förtärde brännoffret och slaktoffren; och HERRENS härlighet fyllde huset. *

2Krön 7:2 Och prästerna kunde inte gå in i HERRENS hus, eftersom HERRENS härlighet hade fyllt HERRENS hus.

2Krön 7:3 Och när alla Israels barn såg hur elden kom ned, och HERRENS härlighet över huset, böjde de sig ned med ansiktet mot marken på stenläggningen, och tillbad, och prisade HERREN, och sade, Ty han är god; ty hans barmhärtighet varar för evigt. *

2Krön 7:4 ¶ Och kungen och allt folket offrade slaktoffer inför HERREN.

2Krön 7:5 Och kung Salomo offrade tjugotvå tusen oxar, och etthundratjugo tusen får: så invigde kungen och allt folket Guds hus.

2Krön 7:6 Och prästerna stod i sina tjänster: Leviterna också med HERRENS musikinstrument, som kung David hade gjort för att prisa HERREN, ty hans barmhärtighet varar för evigt, när David prisade genom deras tjänst; och prästerna blåste i trumpeter framför dem, och hela Israel stod.

2Krön 7:7 Dessutom helgade Salomo mitten av förgården som var framför HERRENS hus: ty där offrade han brännoffer, och fettet av tackoffren, eftersom kopparaltaret som Salomo hade gjort inte kunde rymma brännoffren, och matoffren, och fettet.

2Krön 7:8 ¶ Vid samma tid höll Salomo högtiden i sju dagar, och hela Israel med honom, en mycket stor församling, från Hamats ingång ända till Egyptens flod. *

2Krön 7:9 Och på den åttonde dagen höll de en högtidlig sammankomst: ty de firade altarets invigning i sju dagar, och högtiden i sju dagar.

2Krön 7:10 Och på tjugotredje dagen i sjunde månaden lät han folket gå till sina tält, glada och med gott mod för den godhet som HERREN hade visat mot David, och mot Salomo, och mot Israel, sitt folk.

2Krön 7:11 Så fullbordade Salomo HERRENS hus, och kungens hus: och allt som kom i Salomos hjärta att göra i HERRENS hus, och i sitt eget hus, det utförde han med framgång.

2Krön 7:12 ¶ Och HERREN visade sig för Salomo om natten, och sade till honom, Jag har hört din bön, och har utvalt denna plats åt mig till ett hus för slaktoffer.

2Krön 7:13 Om jag tillsluter himmelen så att det inte blir regn, eller om jag befaller gräshopporna att förtära landet, eller om jag sänder pest bland mitt folk;

2Krön 7:14 Om mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn, ödmjukar sig, och ber, och söker mitt ansikte, och vänder om från sina onda vägar; då skall jag höra från himmelen, och förlåta deras synd, och hela deras land. *

2Krön 7:15 Nu skall mina ögon vara öppna, och mina öron uppmärksamma på bönen som görs på denna plats.

2Krön 7:16 Ty nu har jag utvalt och helgat detta hus, för att mitt namn skall vara där för evigt: och mina ögon och mitt hjärta skall vara där beständigt. *

2Krön 7:17 Och om du vandrar inför mig såsom din fader David vandrade och gör efter allt som jag har befallt dig, och håller mina stadgar och mina domar, *

2Krön 7:18 Då skall jag befästa din kungatron, såsom jag har slutit förbund med din fader David, och sagt, Det skall aldrig saknas en man åt dig som skall vara härskare i Israel.

2Krön 7:19 Men om ni vänder er bort, och överger mina stadgar och mina bud, som jag har lagt fram för er, och går bort och tjänar andra gudar, och tillber dem;

2Krön 7:20 Då skall jag rycka upp dem med rötterna ur mitt land som jag har gett dem; och detta hus, som jag har helgat åt mitt namn, skall jag kasta bort från mitt ansikte, och göra det till ett ordspråk och ett åtlöje bland alla nationer. *

2Krön 7:21 Och detta hus, som är högt, skall bli till häpnad för var och en som går förbi det; så att han skall säga, Varför har HERREN gjort så mot detta land, och detta hus? *

2Krön 7:22 Och man skall svara, Därför att de övergav HERREN, sina fäders Gud, som förde dem ut ur Egyptens land, och höll sig till andra gudar, och tillbad dem, och tjänade dem: därför har han låtit allt detta onda komma över dem.

SVENSKA KJV BIBELN

2 KRÖNIKEBOKEN, KAPITEL 8

1 Salomos byggnader. 7 De Hedningar som blev kvar gjorde Salomo till skattskyldiga, men Israeliterna till härskare. 11 Faraos dotter flyttar till sitt hus. 12 Salomos årliga högtidliga offer. 14 Han insätter prästerna och Leviterna på deras platser. 17 Flottan hämtar guld från Ofir.

2Krön 8:1 OCH det skedde vid slutet av tjugo år, under vilka Salomo hade byggt HERRENS hus, och sitt eget hus,

2Krön 8:2 Att de städer som Huram hade återgivit åt Salomo, dem byggde Salomo upp, och lät Israels barn bo där.

2Krön 8:3 Och Salomo drog till Hamat-Soba, och övervann det.

2Krön 8:4 Och han byggde Tadmor i vildmarken, och alla förrådsstäder, som han byggde i Hamat. *

2Krön 8:5 Han byggde också Bet-Horon, det övre, och Bet-Horon, det nedre, befästa städer med murar, portar, och bommar;

2Krön 8:6 Och Baalat, och alla förrådsstäder som Salomo hade, och alla vagnsstäder, och ryttarnas städer, och allt som Salomo önskade bygga i Jerusalem, och i Libanon, och i hela sitt herraväldes land.

2Krön 8:7 ¶ Allt det folk som var kvar av Hetiterna, och Amoreerna, och Perisseerna, och Hiveerna, och Jebusiterna, vilka inte voro av Israel,

2Krön 8:8 Av deras barn, som var kvar efter dem i landet, vilka Israels barn inte hade förgjort, dem gjorde Salomo till arbetspliktiga ända till denna dag. *

2Krön 8:9 Men av Israels barn gjorde Salomo inga tjänare till sitt arbete; utan de voro krigsmän, och befälhavare över hans hövitsmän, och befälhavare över hans vagnar och ryttare.

2Krön 8:10 Och dessa voro kung Salomos förnämsta uppsyningsmän, tvåhundrafemtio, som styrde över folket. *

2Krön 8:11 ¶ Och Salomo förde Faraos dotter upp från Davids stad till det hus som han hade byggt åt henne: ty han sade, Min hustru skall inte bo i Israels kung Davids hus, eftersom de platser dit HERRENS ark har kommit äro heliga.

2Krön 8:12 ¶ Då offrade Salomo brännoffer åt HERREN på HERRENS altare, som han hade byggt framför förhuset,

2Krön 8:13 Efter den dagliga ordningen, enligt Moses bud, på sabbaterna och på nymånaderna, och vid högtiderna, tre gånger om året, nämligen vid det osyrade brödets högtid, och vid veckohögtiden, och vid lövhyddohögtiden. *

2Krön 8:14 ¶ Och han insatte, efter sin fader Davids ordning, prästernas avdelningar till deras tjänst, och Leviterna till deras uppgifter, att prisa och tjäna inför prästerna, såsom varje dags tjänst krävde: och dörrvaktarna efter sina avdelningar vid varje port: ty så hade David, Guds man, befallt. *

2Krön 8:15 Och de vek inte av från kungens bud till prästerna och Leviterna i någon sak, inte heller angående skatterna.

2Krön 8:16 Så var allt Salomos arbete förberett från den dag då HERRENS hus grundlades, och intill dess det blev fullbordat. Så blev HERRENS hus fulländat.

2Krön 8:17 ¶ Då drog Salomo till Esjon-Geber, och till Elot, vid havsstranden i Edoms land.

2Krön 8:18 Och Huram sände honom genom sina tjänare skepp, och tjänare som hade kunskap om havet; och de for med Salomos tjänare till Ofir, och hämtade därifrån fyrahundrafemtio talenter guld, och förde dem till kung Salomo. *

SVENSKA KJV BIBELN

2 KRÖNIKEBOKEN, KAPITEL 9

1 Drottningen av Saba beundrar Salomos vishet. 13 Salomos guld, 15 hans skulderskydd. 17 Elfenbenstronen. 20 Hans kärl. 23 Hans gåvor. 25 Hans vagnar och hästar. 26 Hans tributer. 29 Hans regering och död.

2Krön 9:1 OCH när drottningen av Sheba hörde om Salomos ryktbarhet, kom hon till Jerusalem för att pröva Salomo med svåra frågor, med ett mycket stort följe, och kameler som bar kryddor, och guld i överflöd, och dyrbara stenar: och när hon kom till Salomo, talade hon med honom om allt som var i hennes hjärta.

2Krön 9:2 Och Salomo gav henne svar på alla hennes frågor: och det var inget dolt för Salomo som han inte förklarade för henne.

2Krön 9:3 Och när drottningen av Sheba såg Salomos vishet, och huset som han hade byggt,

2Krön 9:4 Och maten på hans bord och hur hans tjänare satt, och hans tjänares uppvaktning, och deras klädnad; hans munskänkar också, och deras klädnad; och hans uppgång genom vilken han gick upp till HERRENS hus; då fanns det ingen ande kvar i henne. *

2Krön 9:5 Och hon sade till kungen, Det var en sann berättelse som jag hörde i mitt land om dina gärningar, och om din vishet:

2Krön 9:6 Dock trodde jag inte deras ord, förrän jag kom, och mina ögon fick se det: och, se, inte ens hälften av din vishets storhet var mig berättad: ty du överträffar det rykte som jag hörde.

2Krön 9:7 Saliga äro dina män, och saliga äro dessa dina tjänare, som ständigt står inför dig, och hör din vishet.

2Krön 9:8 Välsignad vare HERREN din Gud, som hade behag till dig att sätta dig på sin tron, till kung för HERREN din Gud: eftersom din Gud älskade Israel, för att upprätta dem för evigt, därför gjorde han dig till kung över dem, för att utöva dom och rättfärdighet.

2Krön 9:9 Och hon gav kungen etthundratjugo talenter guld, och kryddor i mycket stor mängd, och dyrbara stenar: och aldrig hade sådana kryddor funnits som dem drottningen av Sheba gav kung Salomo.

2Krön 9:10 Och Hurams tjänare och Salomos tjänare, som förde guld från Ofir, förde också algumträ och dyrbara stenar.

2Krön 9:11 Och kungen gjorde av algumträden gångar till HERRENS hus, och till kungens hus, och harpor och psaltare åt sångarna: och sådana hade aldrig tidigare setts i Juda land.

2Krön 9:12 Och kung Salomo gav drottningen av Sheba allt vad hon önskade, vad hon än begärde, utöver det hon hade fört till kungen. Så vände hon om, och for bort till sitt land, hon och hennes tjänare.

2Krön 9:13 ¶ Och vikten av det guld som kom till Salomo under ett år var sexhundrasextiosex talenter guld; *

2Krön 9:14 Förutom det som köpmän och handelsmän förde. Och alla kungarna i Arabien och styresmännen i landet förde guld och silver till Salomo.

2Krön 9:15 ¶ Och kung Salomo gjorde tvåhundra skulderskydd av hamrat guld: sexhundra siklar hamrat guld gick åt till ett skulderskydd.

2Krön 9:16 Och trehundra sköldar gjorde han av hamrat guld: trehundra siklar guld gick åt till en sköld. Och kungen lade dem i Libanons skogshus.

2Krön 9:17 Dessutom gjorde kungen en stor tron av elfenben, och överdrog den med rent guld.

2Krön 9:18 Och tronen hade sex steg, och en fotpall av guld, som var fäst vid tronen, och armstöd på båda sidor om sittplatsen, och två lejon stod vid armstöden:

2Krön 9:19 Och tolv lejon stod där, sex på den ena sidan och sex på den andra på de sex stegen. Något sådant hade aldrig gjorts i något rike.

2Krön 9:20 ¶ Och alla kung Salomos dryckeskärl voro av guld, och alla kärl i Libanons skogshus voro av rent guld: inget var av silver; det räknades för intet i Salomos dagar.

2Krön 9:21 Ty kungens skepp gick till Tarshish med Hurams tjänare: vart tredje år kom Tarshish-skeppen och förde guld, och silver, elfenben, och apor, och påfåglar.

2Krön 9:22 Och kung Salomo överträffade alla jordens kungar i rikedom och vishet.

2Krön 9:23 ¶ Och alla jordens kungar sökte Salomos ansikte, för att höra hans vishet, som Gud hade lagt i hans hjärta.

2Krön 9:24 Och var och en förde sin gåva, kärl av silver, och kärl av guld, och kläder, rustningar, och kryddor, hästar, och mulor, år efter år.

2Krön 9:25 ¶ Och Salomo hade fyratusen stall för hästar och vagnar, och tolv tusen ryttare; vilka han förlade i vagnsstäderna, och hos kungen i Jerusalem.

2Krön 9:26 ¶ Och han regerade över alla kungar från floden ända till Filistéernas land, och till Egyptens gräns.

2Krön 9:27 Och kungen gjorde silver i Jerusalem så vanligt som stenar, och cedrar gjorde han lika talrika som sykomorträden som växer i låglandet. *

2Krön 9:28 Och de förde hästar till Salomo från Egypten, och från alla länder.

2Krön 9:29 ¶ Och vad som mer är att säga om Salomo, både det första och det sista, är det inte skrivet i profeten Natans bok, och i Siloniten Ahias profetia, och i siaren Iddos syner mot Jerobeam, Nebats son?

2Krön 9:30 Och Salomo regerade i Jerusalem över hela Israel i fyrtio år.

2Krön 9:31 Och Salomo gick till vila hos sina fäder, och han blev begravd i sin fader Davids stad: och hans son Rehabeam blev kung i hans ställe.

SVENSKA KJV BIBELN

2 KRÖNIKEBOKEN, KAPITEL 10

1 Israeliterna samlas i Sikem för att kröna Rehabeam; genom Jerobeam frambär de en begäran om lindring till honom. 6 Rehabeam, som förkastar de äldres råd, svarar dem hårt efter de ungas råd. 16 Tio stammar gör uppror, dödar Hadoram och tvingar Rehabeam att fly.

2Krön 10:1 OCH Rehabeam gick till Shekem: ty till Shekem hade hela Israel kommit för att göra honom till kung.

2Krön 10:2 Och det skedde, när Jerobeam, Nebats son, som var i Egypten, dit han hade flytt från kung Salomos ansikte, hörde det, att Jerobeam återvände från Egypten.

2Krön 10:3 Och de sände och kallade honom. Så kom Jerobeam och hela Israel och talade till Rehabeam, och sade,

2Krön 10:4 Din fader gjorde vårt ok tungt: gör du nu något lättare den hårda tjänst som din fader lade på oss, och det tunga ok som han lade på oss, så vill vi tjäna dig.

2Krön 10:5 Och han sade till dem, Kom tillbaka till mig om tre dagar. Och folket gick bort.

2Krön 10:6 ¶ Och kung Rehabeam rådgjorde med de gamla männen som hade stått inför hans fader Salomo medan han ännu levde, och sade, Vilket råd ger ni mig att jag skall svara detta folk?

2Krön 10:7 Och de talade till honom, och sade, Om du är god mot detta folk, och behagar dem, och talar goda ord till dem, så skall de vara dina tjänare för evigt.

2Krön 10:8 Men han förkastade det råd som de gamla männen hade gett honom, och rådgjorde med de unga männen som hade vuxit upp med honom, och som stod inför honom.

2Krön 10:9 Och han sade till dem, Vilket råd ger ni, så att vi kan svara detta folk, som har talat till mig, och sagt, Gör något lättare det ok som din fader lade på oss?

2Krön 10:10 Och de unga männen som hade vuxit upp med honom talade till honom, och sade, Så skall du säga till folket som har talat till dig, och sagt, Din fader gjorde vårt ok tungt, men gör du det något lättare för oss; så skall du säga till dem, Mitt lillfinger skall vara tjockare än min faders länder. *

2Krön 10:11 Ty om min fader lade ett tungt ok på er, så skall jag lägga ännu mer till ert ok: min fader tuktade er med piskor, men jag skall tukta er med skorpioner. *

2Krön 10:12 Så kom Jerobeam och allt folket till Rehabeam på tredje dagen, såsom kungen hade sagt, Kom tillbaka till mig på tredje dagen.

2Krön 10:13 Och kungen svarade dem hårt; och kung Rehabeam förkastade de gamla männens råd,

2Krön 10:14 Och svarade dem efter de unga männens råd, och sade, Min fader gjorde ert ok tungt, men jag skall lägga ännu mer till det: min fader tuktade er med piskor, men jag skall tukta er med skorpioner. *

2Krön 10:15 Så hörde kungen inte på folket: ty detta var av Gud, för att HERREN skulle uppfylla sitt ord, som han hade talat genom Siloniten Ahia till Jerobeam, Nebats son.

2Krön 10:16 ¶ Och när hela Israel såg att kungen inte ville höra på dem, svarade folket kungen, och sade, Vad har vi för del i David? och vi har ingen arvedel i Isai son: var och en till sina tält, O Israel: och nu, David, se till ditt eget hus. Så gick hela Israel till sina tält.

2Krön 10:17 Men vad gäller Israels barn som bodde i Judas städer, så regerade Rehabeam över dem.

2Krön 10:18 Då sände kung Rehabeam Hadoram, som var satt över arbetsplikten; men Israels barn stenade honom med stenar, så att han dog. Men kung Rehabeam skyndade sig att stiga upp i sin vagn för att fly till Jerusalem. *

2Krön 10:19 Så gjorde Israel uppror mot Davids hus intill denna dag.

SVENSKA KJV BIBELN

2 KRÖNIKEBOKEN, KAPITEL 11

1 Rehabeam, som reser en här för att kuva Israel, förbjuds detta av Shemaja. 5 Han befäster sitt rike med fästen och förråd. 13 Prästerna och Leviterna, och de som fruktade Gud, övergivna av Jerobeam, stärker Juda rike. 18 Rehabeams hustrur och barn.

2Krön 11:1 OCH när Rehabeam hade kommit till Jerusalem, samlade han av Juda och Benjamins hus etthundraåttio tusen utvalda män, som voro krigsmän, för att strida mot Israel, för att återföra riket till Rehabeam.

2Krön 11:2 Men HERRENS ord kom till Schemaja, gudsmannen, och sade,

2Krön 11:3 Tala till Rehabeam, Salomos son, Juda kung, och till hela Israel i Juda och Benjamin, och säg,

2Krön 11:4 Så säger HERREN, Ni skall inte dra upp, eller strida mot era bröder: vänd tillbaka, var och en till sitt hus: ty detta har skett av mig. Och de lydde HERRENS ord, och vände tillbaka från att dra ut mot Jerobeam.

2Krön 11:5 ¶ Och Rehabeam bodde i Jerusalem, och byggde städer till försvar i Juda.

2Krön 11:6 Han byggde nämligen Betlehem, och Etam och Tekoa,

2Krön 11:7 Och Bet-Sur, och Soko, och Adullam,

2Krön 11:8 Och Gat, och Maresha, och Sif,

2Krön 11:9 Och Adoraim, och Lakish, och Aseka,

2Krön 11:10 Och Sora, och Ajjalon, och Hebron, som äro befästa städer i Juda och Benjamin.

2Krön 11:11 Och han befäste fästningarna, och satte befälhavare i dem, och förråd av mat, och olja och vin.

2Krön 11:12 Och i varje stad lade han sköldar och spjut, och gjorde dem mycket starka, och Juda och Benjamin höll sig till honom.

2Krön 11:13 ¶ Och prästerna och Leviterna som voro i hela Israel slöt sig till honom från alla sina ytterlanden. *

2Krön 11:14 Ty Leviterna lämnade sina betesmarker och sina besittningar, och kom till Juda och Jerusalem: ty Jerobeam och hans söner hade förkastat dem från att utöva prästämbetet åt HERREN:

2Krön 11:15 Och han insatte sig präster för offerhöjderna, och för djävlarna, och för kalvarna som han hade gjort. *

2Krön 11:16 Och efter dem kom från alla Israels stammar de som satte sitt hjärta till att söka HERREN, Israels Gud, till Jerusalem, för att offra åt HERREN, sina fäders Gud.

2Krön 11:17 Så stärkte de Juda rike och gjorde Rehabeam, Salomos son, stark i tre år: ty i tre år vandrade de på Davids och Salomos väg.

2Krön 11:18 ¶ Och Rehabeam tog Mahalath, dotter till Jerimot, Davids son, till hustru, och Abihail, dotter till Eliab, Isais son,

2Krön 11:19 Och hon födde honom barn; Jeush, och Semarja, och Saham.

2Krön 11:20 Och efter henne tog han Maaka, Absaloms dotter; som födde honom Abia, och Attaj, och Sisa, och Selomit.

2Krön 11:21 Och Rehabeam älskade Maaka, Absaloms dotter, mer än alla sina hustrur och bihustrur: (ty han tog arton hustrur, och sextio bihustrur; och fick tjugoåtta söner, och sextio döttrar.)

2Krön 11:22 Och Rehabeam satte Abia, Maakas son, till huvud, till furste bland sina bröder: ty han tänkte göra honom till kung.

2Krön 11:23 Och han handlade klokt, och spridde ut alla sina söner i alla länder i Juda och Benjamin, i varje befäst stad: och han gav dem rikligt med underhåll. Och han skaffade många hustrur. *

SVENSKA KJV BIBELN

2 KRÖNIKEBOKEN, KAPITEL 12

1 Rehabeam, som överger HERREN, straffas av Sisak. 5 Han och furstarna, som omvänder sig vid Semajas predikan, befrias från fördärv, men icke från plundring. 13 Rehabeams regeringstid och död.

2Krön 12:1 OCH det skedde, när Rehabeam hade befäst kungadömet, och styrkt sig själv, att han övergav HERRENS lag, och hela Israel med honom.

2Krön 12:2 Och det skedde i kung Rehabeams femte regeringsår, att Sisak, Egyptens kung, drog upp mot Jerusalem, därför att de hade överträtt mot HERREN,

2Krön 12:3 Med tolvhundra vagnar, och sextio tusen ryttare: och folket som kom med honom från Egypten var utan tal; Lubéer, Sukkéer och Etiopier.

2Krön 12:4 Och han intog de befästa städer som tillhörde Juda, och kom till Jerusalem.

2Krön 12:5 ¶ Då kom profeten Schemaja till Rehabeam, och till Juda furstar, som hade samlats i Jerusalem för Sisaks skull, och sade till dem, Så säger HERREN, Ni har övergivit mig, därför har också jag övergivit er i Sisaks hand.

2Krön 12:6 Då ödmjukade sig Israels furstar och kungen; och de sade, HERREN är rättfärdig. *

2Krön 12:7 Och när HERREN såg att de ödmjukade sig, kom HERRENS ord till Schemaja, och sade, De har ödmjukat sig; därför skall jag inte förgöra dem, utan jag skall ge dem en viss räddning; och min vrede skall inte utgjutas över Jerusalem genom Sisaks hand.

2Krön 12:8 Dock skall de bli hans tjänare; så att de får erfara skillnaden mellan min tjänst, och de andra rikenas tjänst. *

2Krön 12:9 Så drog Sisak, Egyptens kung, upp mot Jerusalem, och tog bort skatterna i HERRENS hus, och skatterna i kungens hus; han tog allt: han tog också bort sköldarna av guld som Salomo hade gjort.

2Krön 12:10 I stället för dem gjorde kung Rehabeam sköldarna av koppar, och överlämnade dem åt befälhavarna för livvakten, som vaktade ingången till kungens hus.

2Krön 12:11 Och när kungen gick in i HERRENS hus, kom livvakten och hämtade dem, och förde dem tillbaka till vaktrummet.

2Krön 12:12 Och när han ödmjukade sig, vände HERRENS vrede bort från honom, så att han inte förgjorde honom helt: och även i Juda var det något gott.

2Krön 12:13 ¶ Så blev kung Rehabeam stark i Jerusalem, och regerade: ty Rehabeam var fyrtioett år gammal när han blev kung, och han regerade sjutton år i Jerusalem, staden som HERREN hade utvalt bland alla Israels stammar, för att sätta sitt namn där. Och hans moders namn var Naama, en Ammonitisk kvinna.

2Krön 12:14 Och han gjorde det som var ont, därför att han inte riktade sitt hjärta till att söka HERREN. *

2Krön 12:15 Och vad som mer är att säga om Rehabeam, både det första och det sista, är det inte skrivet i profeten Schemajas bok och i siaren Iddos berättelser om släktregister? Och det var ständiga strider mellan Rehabeam och Jerobeam.

2Krön 12:16 Och Rehabeam gick till vila hos sina fäder, och blev begravd i Davids stad: och hans son Abia blev kung i hans ställe.

SVENSKA KJV BIBELN

2 KRÖNIKEBOKEN, KAPITEL 13

1 Abia, som efterträder, för krig mot Jerobeam. 4 Han förklarar sin saks rätt. 13 I förtröstan på Gud besegrar han Jerobeam. 21 Abias hustrur och barn.

2Krön 13:1 NU i kung Jerobeams artonde regeringsår började Abia regera över Juda.

2Krön 13:2 Han regerade tre år i Jerusalem. Hans moders namn var också Mikaja, dotter till Uriel från Gibea. Och det var krig mellan Abia och Jerobeam.

2Krön 13:3 Och Abia ställde upp till strid med en här av tappra krigsmän, nämligen fyrahundra tusen utvalda män: Jerobeam ställde också upp till strid mot honom med åttahundra tusen utvalda män, väldiga tappra män. *

2Krön 13:4 ¶ Och Abia stod upp på berget Semarajim, som är i Efraims bergsbygd, och sade, Hör mig, du Jerobeam, och hela Israel;

2Krön 13:5 Bör ni inte veta att HERREN, Israels Gud, gav kungadömet över Israel åt David för evigt, nämligen åt honom och hans söner, genom ett saltförbund? *

2Krön 13:6 Men Jerobeam, Nebats son, tjänare till Salomo, Davids son, reste sig upp, och gjorde uppror mot sin herre.

2Krön 13:7 Och tomma män, Belials söner, samlade sig till honom och styrkte sig mot Rehabeam, Salomos son, när Rehabeam var ung och vekhjärtad, och inte kunde stå emot dem. *

2Krön 13:8 Och nu menar ni att stå emot HERRENS rike i Davids söners hand; och ni är en stor mängd, och med er är de guldkalvar, som Jerobeam gjorde åt er till gudar.

2Krön 13:9 Har ni inte drivit bort HERRENS präster, Arons söner, och Leviterna, och gjort er präster efter sederna hos nationerna i andra länder? så att vem som helst som kommer för att inviga sig med en ung tjur och sju baggar, kan bli präst åt dem som inte äro gudar? *

2Krön 13:10 Men vi, HERREN är vår Gud, och vi har inte övergivit honom; och prästerna, som tjänar HERREN, är Arons söner, och Leviterna står i sin tjänst:

2Krön 13:11 Och de tänder åt HERREN varje morgon och varje kväll brännoffer och välluktande rökelse: skådebröden lägger de också i ordning på det rena bordet; och guldljusstaken med sina lampor, att brinna varje kväll: ty vi håller HERRENS, vår Guds, befallning; men ni har övergivit honom.

2Krön 13:12 Och, se, Gud själv är med oss som vår furste, och hans präster med larmtrumpeter för att blåsa stridslarm mot er. O Israels barn, strid inte mot HERREN, era fäders Gud; ty ni skall inte ha framgång. *

2Krön 13:13 ¶ Men Jerobeam lät ett bakhåll komma runt bakom dem: så var de framför Juda, och bakhållet var bakom dem.

2Krön 13:14 Och när Juda såg sig tillbaka, se, då var striden både framför och bakom: och de ropade till HERREN, och prästerna blåste i trumpeterna.

2Krön 13:15 Då gav Juda män ett härskri: och när Juda män ropade, skedde det, att Gud slog Jerobeam och hela Israel inför Abia och Juda.

2Krön 13:16 Och Israels barn flydde för Juda: och Gud gav dem i deras hand.

2Krön 13:17 Och Abia och hans folk slog dem med ett stort nederlag: så föll av Israel femhundra tusen utvalda män slagna.

2Krön 13:18 Så blev Israels barn kuvade vid den tiden, och Juda barn fick överhanden, därför att de förlitade sig på HERREN, sina fäders Gud. *

2Krön 13:19 Och Abia förföljde Jerobeam, och tog städer från honom, Bet-el med dess underlydande orter, Jesana med dess underlydande orter, och Efrain med dess underlydande orter.

2Krön 13:20 Och Jerobeam återfick inte sin styrka igen under Abias dagar: och HERREN slog honom, och han dog.

2Krön 13:21 ¶ Men Abia blev mäktig, och tog sig fjorton hustrur, och avlade tjugotvå söner, och sexton döttrar.

2Krön 13:22 Och vad som mer är att säga om Abia, hans vägar, och hans ord, är skrivet i profeten Iddos berättelse.

SVENSKA KJV BIBELN

2 KRÖNIKEBOKEN, KAPITEL 14

1 Asa, som efterträder, utrotar avguderi. 6 När han har fred, stärker han sitt rike med fästen och härar. 9 När han åkallar Gud, störtar han Serah och plundrar Etiopierna.

2Krön 14:1 SÅ gick Abia till vila hos sina fäder, och de begravde honom i Davids stad: och hans son Asa blev kung i hans ställe. I hans dagar hade landet ro i tio år.

2Krön 14:2 Och Asa gjorde det som var gott och rätt i HERRENS, hans Guds, ögon:

2Krön 14:3 Ty han tog bort de främmande gudarnas altaren, och offerhöjderna, och slog ner bildstoderna, och högg ner lundarna:

2Krön 14:4 Och befallde Juda att söka HERREN, sina fäders Gud, och att göra efter lagen och budet.

2Krön 14:5 Han tog också bort offerhöjderna och bildstoderna ur alla Juda städer: och riket hade ro inför honom.

2Krön 14:6 ¶ Och han byggde befästa städer i Juda: ty landet hade ro, och han hade inget krig under de åren; eftersom HERREN hade gett honom ro.

2Krön 14:7 Därför sade han till Juda: Låt oss bygga dessa städer, och göra murar omkring dem, och torn, portar, och bommar, medan landet ännu är öppet för oss; ty vi har sökt HERREN, vår Gud, vi har sökt honom, och han har gett oss ro på alla sidor. Så byggde de och hade framgång.

2Krön 14:8 Och Asa hade en här av män som bar skulderskydd och spjut, från Juda trehundra tusen; och från Benjamin, som bar sköldar och spände bågar, tvåhundraåttio tusen: alla dessa voro tappra män. *

2Krön 14:9 ¶ Och Serach, Etiopiern, drog ut mot dem med en här av tusen tusen, och trehundra vagnar; och kom till Maresha. *

2Krön 14:10 Då drog Asa ut mot honom, och de ställde upp till strid i Sefatadalen vid Maresha.

2Krön 14:11 Och Asa ropade till HERREN, sin Gud, och sade, HERRE, för dig är det intet att hjälpa, vare sig med många, eller med dem som ingen kraft har: hjälp oss, O HERRE, vår Gud, ty på dig förlitar vi oss, och i ditt namn går vi mot denna mängd. O HERRE, du är vår Gud; låt inte människan få överhand mot dig. *

2Krön 14:12 Så slog HERREN Etiopierna inför Asa, och inför Juda; och Etiopierna flydde.

2Krön 14:13 Och Asa och folket som var med honom förföljde dem ända till Gerar: och Etiopierna föll, så att de inte kunde resa sig igen; ty de blev krossade inför HERREN, och inför hans här; och de tog mycket byte.

2Krön 14:14 Och de slog alla städer runt omkring Gerar; ty HERRENS fruktan kom över dem: och de plundrade alla städerna; ty där fanns mycket byte.

2Krön 14:15 De slog också boskapshjordarnas tält, och förde bort får och kameler i mängd, och återvände till Jerusalem.

SVENSKA KJV BIBELN

2 KRÖNIKEBOKEN, KAPITEL 15

1 Asa, tillsammans med Juda och många ur Israel, föranledd av profetian från Asarja, Odeds son, sluter ett högtidligt förbund med Gud. 16 Han avsätter Maaka, sin moder, för hennes avguderi. 18 Han för in helgade ting i Guds hus och åtnjuter en lång fred.

2Krön 15:1 OCH Guds Ande kom över Asarja, Odeds son:

2Krön 15:2 Och han gick ut för att möta Asa, och sade till honom, Hör mig, Asa, och hela Juda och Benjamin; HERREN är med er, så länge ni är med honom; och om ni söker honom, låter han sig finnas av er; men om ni överger honom, skall han överge er. *

2Krön 15:3 Nu har Israel under lång tid varit utan den sanne Guden, och utan en undervisande präst, och utan lag. *

2Krön 15:4 Men när de i sin nöd vände om till HERREN, Israels Gud, och sökte honom, då lät han sig finnas av dem.

2Krön 15:5 Och i de tiderna var det ingen fred för den som gick ut, eller för den som gick in, utan stora oroligheter var över alla ländernas invånare.

2Krön 15:6 Och nation blev förgjord av nation, och stad av stad: ty Gud hemsökte dem med all slags vedermöda.

2Krön 15:7 Men var ni starka, och låt inte era händer bli svaga: ty ert arbete skall få sin lön.

2Krön 15:8 Och när Asa hörde dessa ord, och profetian av profeten Oded, fattade han mod, och tog bort de avskyvärda avgudarna ur hela Juda och Benjamins land, och ur de städer som han hade tagit från Efraims bergsbygd, och han förnyade HERRENS altare, som stod framför HERRENS förhus.

2Krön 15:9 Och han samlade hela Juda och Benjamin, och de främlingar som var med dem från Efraim och Manasse, och från Simeon: ty många från Israel hade slutit sig till honom, när de såg att HERREN, hans Gud, var med honom.

2Krön 15:10 Så samlades de i Jerusalem i tredje månaden, i det femtonde året av Asas regering.

2Krön 15:11 Och de offrade åt HERREN vid den tiden, av bytet som de hade fört med sig, sju hundra oxar och sju tusen får.

2Krön 15:12 Och de trädde in i ett förbund att söka HERREN, sina fäders Gud, av hela sitt hjärta och av hela sin själ; *

2Krön 15:13 Och var och en som inte ville söka HERREN, Israels Gud, skulle dödas, vare sig liten eller stor, vare sig man eller kvinna.

2Krön 15:14 Och de svor HERREN trohet med hög röst, och med jubel, och med trumpeter, och med horn. *

2Krön 15:15 Och hela Juda gladde sig över eden: ty de hade svurit av hela sitt hjärta, och sökt honom av all sin vilja; och han lät sig finnas av dem: och HERREN gav dem ro runt omkring.

2Krön 15:16 ¶ Och även Maaka, kung Asas moder, avsatte han från hennes ställning som drottningmoder, därför att hon hade gjort en avgud i lunden; och Asa högg ner hennes avgud och krossade den, och brände den vid Kidrons bäck. *

2Krön 15:17 Men offerhöjderna blev inte borttagna ur Israel: dock var Asas hjärta odelat alla hans dagar.

2Krön 15:18 ¶ Och han förde in i Guds hus det som hans fader hade helgat, och det som han själv hade helgat, silver, och guld, och kärl.

2Krön 15:19 Och det var inget mer krig intill det trettiofemte året av Asas regering.

SVENSKA KJV BIBELN

2 KRÖNIKEBOKEN, KAPITEL 16

1 Asa avleder, med Syriernas hjälp, Baasha från att bygga Rama. 7 När han blir tillrättavisad för detta av Hanani, sätter han honom i fängelse. 11 Bland sina övriga gärningar söker han i sin sjukdom inte Gud, utan läkarna. 13 Hans död och begravning.

2Krön 16:1 I Asas trettiosjätte regeringsår drog Baesa, Israels kung, upp mot Juda och byggde Rama, för att inte låta någon gå ut eller komma in till Asa, Juda kung.

2Krön 16:2 Då tog Asa fram silver och guld ur skatterna i HERRENS hus och i kungens hus, och sände till Ben-Hadad, Syriens kung, som bodde i Damaskus, och sade,

2Krön 16:3 Det finns ett förbund mellan mig, och dig, såsom det var mellan min fader och din fader: se, jag har sänt dig silver och guld; gå och, bryt ditt förbund med Baesa, Israels kung, så att han drar sig bort från mig.

2Krön 16:4 Och Ben-Hadad hörde på kung Asa, och sände befälhavarna för sina härar mot Israels städer; och de slog Ijon, och Dan, och Abel-Majim, och alla förrådsstäderna i Naftali.

2Krön 16:5 Och det skedde, när Baesa hörde det, att han upphörde med att bygga Rama, och lät arbetet avstanna.

2Krön 16:6 Då tog kung Asa hela Juda; och de förde bort stenarna från Rama, och dess timmer, som Baesa hade byggt med; och han byggde därmed Geba och Mispa.

2Krön 16:7 ¶ Och vid den tiden kom siaren Hanani till Asa, Juda kung, och sade till honom, Därför att du har förlitat dig på Syriens kung, och inte förlitat dig på HERREN, din Gud, därför har Syriens kungs här undkommit ur din hand.

2Krön 16:8 Voro inte Etiopierna och Lubéerna en väldig här, med mycket många vagnar och ryttare? ändå, därför att du förlitade dig på HERREN, gav han dem i din hand.

2Krön 16:9 Ty HERRENS ögon far fram och tillbaka över hela jorden, för att visa sig stark för dem vars hjärta är odelat inför honom. I detta har du handlat dåraktigt: därför skall du hädanefter ha krig. *

2Krön 16:10 Då blev Asa vred på siaren, och satte honom i fängelsehuset; ty han var rasande på honom för denna sak. Och Asa förtryckte några av folket vid samma tid.

2Krön 16:11 ¶ Och, se, vad som mer är att säga om Asa, det första och det sista, se, det är skrivet i Juda och Israels kungars bok.

2Krön 16:12 Och Asa blev sjuk i sina fötter i det trettionionde året av sin regering, till dess att hans sjukdom blev mycket svår: ändå sökte han inte HERREN i sin sjukdom, utan läkarna. *

2Krön 16:13 ¶ Och Asa gick till vila hos sina fäder, och dog i det fyrtioförsta året av sin regering.

2Krön 16:14 Och de begravde honom i hans egna gravar, som han hade låtit göra åt sig i Davids stad, och lade honom på bädden som var fylld med väldoftande ämnen och olika slags kryddor tillredda efter apotekarnas konst: och de gjorde en mycket stor bränning för honom.

SVENSKA KJV BIBELN

2 KRÖNIKEBOKEN, KAPITEL 17

1 Josafat, som efterträder Asa, regerar väl och har framgång. 7 Han sänder Leviter med furstarna för att undervisa Juda. 10 Hans fiender, som förskräcks av Gud, bär fram till honom gåvor och tribut. 12 Hans storhet, hövitsmän och härar.

2Krön 17:1 OCH hans son Josafat blev kung i hans ställe, och styrkte sig mot Israel.

2Krön 17:2 Och han lade styrkor i alla Juda befästa städer, och satte garnisoner i Juda land, och i Efraims städer, som hans fader Asa hade tagit.

2Krön 17:3 Och HERREN var med Josafat, därför att han vandrade på sin fader Davids första vägar, och inte sökte Baalim; *

2Krön 17:4 Utan sökte HERREN, sin faders Gud, och vandrade i hans bud, och inte efter Israels gärningar.

2Krön 17:5 Därför befäste HERREN kungadömet i hans hand; och hela Juda förde gåvor till Josafat; och han hade rikedom och ära i överflöd.

2Krön 17:6 Och hans hjärta upphöjdes på HERRENS vägar: dessutom tog han bort offerhöjderna och lundarna ur Juda. *

2Krön 17:7 ¶ Också i det tredje året av hans regering sände han till sina furstar, nämligen Ben-Hajil, och Obadja, och Sakarja, och Netanel, och Mikaja, för att undervisa i Juda städer.

2Krön 17:8 Och med dem sände han Leviter, nämligen Schemaja, och Netanja, och Sebadja, och Asael, och Semiramot, och Jonatan, och Adonia, och Tobia, och Tob-Adonia, Leviter; och med dem prästerna Elishama och Joram.

2Krön 17:9 Och de undervisade i Juda, och hade HERRENS lagbok med sig, och gick omkring genom alla Juda städer, och undervisade folket. *

2Krön 17:10 ¶ Och HERRENS fruktan föll över alla rikena i länderna runt omkring Juda, så att de inte förde krig mot Josafat.

2Krön 17:11 Också några av Filistéerna förde gåvor till Josafat, och tribut i silver; och Araberna förde till honom hjordar, sju tusen sju hundra baggar, och sju tusen sju hundra bockar.

2Krön 17:12 ¶ Och Josafat blev allt större; och han byggde borgar, och förrådsstäder i Juda.

2Krön 17:13 Och han hade mycket arbete i Juda städer: och krigsmännen, tappra män, var i Jerusalem.

2Krön 17:14 Och detta var deras antal efter deras fäders hus: Av Juda, hövitsmän över tusen; Adna, den främste, och med honom trehundra tusen tappra män.

2Krön 17:15 Och näst efter honom var hövitsmannen Johanan, och med honom tvåhundraåttio tusen.

2Krön 17:16 Och näst efter honom var Amasja, Sikris son, som frivilligt hade offrat sig åt HERREN; och med honom tvåhundra tusen tappra män. *

2Krön 17:17 Och av Benjamin; Eljada, en tapper man, och med honom tvåhundra tusen beväpnade män med båge och sköld.

2Krön 17:18 Och näst efter honom var Josabad, och med honom etthundraåttio tusen redo rustade till kriget.

2Krön 17:19 Dessa tjänade kungen, förutom dem som kungen hade lagt i de befästa städerna genom hela Juda.

SVENSKA KJV BIBELN

2 KRÖNIKEBOKEN, KAPITEL 18

1 Joshafat, som genom släktskap förenats med Ahab, blir övertalad att gå med honom mot Ramot-Gilead. 4 Ahab, förledd av falska profeter, blir där dräpt i enlighet med Mikajas ord.

2Krön 18:1 OCH Josafat hade rikedom och ära i överflöd, och ingick släktskap med Ahab. *

2Krön 18:2 Och efter några år drog han ner till Ahab i Samaria. Och Ahab slaktade får och oxar i mängd åt honom, och åt folket som var med honom, och övertalade honom att dra upp till Ramot i Gilead.

2Krön 18:3 Och Ahab, Israels kung, sade till Josafat, Juda kung, Vill du gå med mig till Ramot i Gilead? Och han svarade honom, Jag är såsom du är, och mitt folk såsom ditt folk; och vi skall vara med dig i striden.

2Krön 18:4 ¶ Och Josafat sade till Israels kung, Fråga, jag ber dig, i dag efter HERRENS ord. *

2Krön 18:5 Därför samlade Israels kung profeterna, fyra hundra män, och sade till dem, Skall vi dra upp till strid mot Ramot i Gilead, eller skall jag avstå? Och de sade, Drag upp; ty Gud skall ge det i kungens hand.

2Krön 18:6 Men Josafat sade, Finns här inte ännu en HERRENS profet, så att vi kan fråga genom honom?

2Krön 18:7 Och Israels kung sade till Josafat, Det finns ännu en man, genom vilken vi kan fråga HERREN: men jag hatar honom; ty han profeterar aldrig något gott om mig, utan alltid ont: det är Mikaja, Imlas son. Och Josafat sade, Må inte kungen säga så.

2Krön 18:8 Och Israels kung kallade på en av sina hovmän, och sade, Hämta snabbt Mikaja, Imlas son.

2Krön 18:9 Och Israels kung och Josafat, Juda kung, satt var och en på sin tron, klädda i sina kungliga kläder, och de satt på en öppen plats vid ingången till Samarias port; och alla profeterna profeterade inför dem.

2Krön 18:10 Och Sidkia, Kenaanas son, hade gjort sig horn av järn, och sade, Så säger HERREN, Med dessa skall du stånga Syrerna till dess att de är förgjorda. *

2Krön 18:11 Och alla profeterna profeterade så, och sade, Drag upp till Ramot i Gilead, och ha framgång: ty HERREN skall ge det i kungens hand.

2Krön 18:12 Och budbäraren som gick för att kalla på Mikaja talade till honom, och sade, Se, profeternas ord förkunnar gott för kungen med en mun; låt därför ditt ord, jag ber dig, vara såsom en av deras, och tala gott. *

2Krön 18:13 Och Mikaja sade, Så sant HERREN lever, det som min Gud säger, det skall jag tala.

2Krön 18:14 Och när han kom till kungen, sade kungen till honom, Mikaja, skall vi dra upp till strid mot Ramot i Gilead, eller skall jag avstå? Och han sade, Drag ni upp, och ha framgång, och de skall bli givna i er hand.

2Krön 18:15 Och kungen sade till honom, Hur många gånger skall jag besvärja dig att du inte säger något till mig utom sanningen i HERRENS namn?

2Krön 18:16 Då sade han, Jag såg hela Israel skingrat på bergen såsom får som inte har någon herde: och HERREN sade, Dessa har ingen herre; låt dem därför återvända var och en till sitt hus i frid. *

2Krön 18:17 Och Israels kung sade till Josafat, Sade jag dig inte att han inte skulle profetera något gott om mig, utan ont?

2Krön 18:18 Åter sade han, Hör därför HERRENS ord; Jag såg HERREN sittande på sin tron, och hela himlens här stående på hans högra sida och på hans vänstra. *

2Krön 18:19 Och HERREN sade, Vem skall locka Ahab, Israels kung, så att han drar upp och faller vid Ramot i Gilead? Och en talade på ett sätt, och en annan på ett annat sätt.

2Krön 18:20 Då kom en ande fram, och ställde sig inför HERREN, och sade, Jag skall locka honom. Och HERREN sade till honom, Varigenom?

2Krön 18:21 Och han sade, Jag skall gå ut, och vara en lögnens ande i munnen på alla hans profeter. Och HERREN sade, Du skall locka honom, och du skall också lyckas: gå ut, och gör så. *

2Krön 18:22 Se, därför nu, HERREN har lagt en lögnens ande i munnen på dessa dina profeter, och HERREN har talat ont mot dig.

2Krön 18:23 Då kom Sidkia, Kenaanas son, nära och slog Mikaja på kinden, och sade, Vilken väg gick HERRENS Ande från mig för att tala till dig?

2Krön 18:24 Och Mikaja sade, Se, du skall få se det på den dag då du går in i en innersta kammare för att gömma dig.

2Krön 18:25 Då sade Israels kung, Ta ni Mikaja, och för honom tillbaka till Amon, stadens styresman, och till Joas, kungens son,

2Krön 18:26 Och säg, Så säger kungen, Sätt denne man i fängelset, och ge honom bedrövelsens bröd och bedrövelsens vatten, tills jag kommer tillbaka i frid. *

2Krön 18:27 Och Mikaja sade, Om du verkligen kommer tillbaka i frid, då har HERREN inte talat genom mig. Och han sade, Hör detta, alla ni folk.

2Krön 18:28 Så drog Israels kung och Josafat, Juda kung, upp till Ramot i Gilead.

2Krön 18:29 Och Israels kung sade till Josafat, Jag skall förkläda mig, och gå in i striden; men du, tag på dig dina kungliga kläder. Så förklädde Israels kung sig; och de gick in i striden.

2Krön 18:30 Men Syriens kung hade befallt befälhavarna för vagnarna som var med honom, och sagt, Strid varken mot liten eller stor, utan endast mot Israels kung.

2Krön 18:31 Och det skedde, när befälhavarna för vagnarna såg Josafat, att de sade, Det är Israels kung. Därför omringade de honom för att strida: men Josafat ropade, och HERREN hjälpte honom; och Gud drev dem bort från honom.

2Krön 18:32 Ty det skedde, när befälhavarna för vagnarna märkte att det inte var Israels kung, att de vände tillbaka från att förfölja honom.

2Krön 18:33 Och en viss man spände bågen på måfå, och träffade Israels kung mellan fogarna i rustningen: därför sade han till sin vagnsman, Vänd din hand, och för mig ut ur hären; ty jag är sårad. *

2Krön 18:34 Och striden blev hård den dagen: dock höll sig Israels kung uppe i sin vagn mot Syrierna intill aftonen: och vid tiden för solens nedgång dog han.

SVENSKA KJV BIBELN

2 KRÖNIKEBOKEN, KAPITEL 19

1 Joshafat, tillrättavisad av Jehu, besöker sitt rike. 5 Hans anvisningar till domarna, 8 till prästerna och Leviterna.

2Krön 19:1 OCH Josafat, Juda kung, återvände i frid till sitt hus i Jerusalem.

2Krön 19:2 Och Jehu, Hananis son, siaren, gick ut för att möta honom, och sade till kung Josafat, Skulle du hjälpa den ogudaktige, och älska dem som hatar HERREN? Därför är vrede över dig från HERRENS ansikte.

2Krön 19:3 Likväl finns det goda ting funna hos dig, i det att du har tagit bort lundarna ur landet, och har berett ditt hjärta till att söka Gud.

2Krön 19:4 Och Josafat bodde i Jerusalem: och han gick åter ut bland folket från Beer-Seba till Efraims bergsbygd, och förde dem tillbaka till HERREN, deras fäders Gud.

2Krön 19:5 ¶ Och han tillsatte domare i landet genom alla Juda befästa städer, stad efter stad,

2Krön 19:6 Och sade till domarna, Ge akt på vad ni gör: ty ni dömer inte för människor, utan för HERREN, som är med er i domen.

2Krön 19:7 Därför må nu HERRENS fruktan vara över er; ge akt och gör det: ty hos HERREN, vår Gud, finns ingen missgärning, inget anseende till person, och inget tagande av gåvor. *

2Krön 19:8 ¶ Och också i Jerusalem tillsatte Josafat av Leviterna, och av prästerna, och av huvudmännen för Israels fäders hus, till HERRENS dom, och till rättstvister, när de återvände till Jerusalem.

2Krön 19:9 Och han befallde dem, och sade, Så skall ni göra i HERRENS fruktan, troget, och med ett odelat hjärta.

2Krön 19:10 Och vilken sak som än kommer till er från era bröder som bor i sina städer, mellan blod och blod, mellan lag och bud, stadgar och domar, då skall ni varna dem så att de inte gör överträdelse mot HERREN, och vrede kommer över er, och över era bröder: gör så, och ni skall inte göra överträdelse. *

2Krön 19:11 Och, se, över er i alla HERRENS angelägenheter står översteprästen Amarja; och Sebadja, Ismaels son, fursten över Juda hus, i alla kungens angelägenheter; också Leviterna skall vara tjänstemän inför er. Handla frimodigt, och HERREN skall vara med den gode.

SVENSKA KJV BIBELN

2 KRÖNIKEBOKEN, KAPITEL 20

1 Joshafat, utlyser i sin fruktan, en fasta. 5 Hans bön. 14 Jahasiels profetia. 20 Joshafat förmanar folket och sätter sångare att prisa HERREN. 22 Fiendernas stora nederlag. 26 Folket, efter att ha välsignat Gud i Beraka, återvänder i triumf. 31 Joshafats regering. 35 Hans skeppskonvoj, som han gjorde tillsammans med Ahasja, gick olyckligt under enligt Eliesers profetia.

2Krön 20:1 OCH det skedde därefter också, att Moabs barn, och Ammons barn, och med dem andra förutom Ammoniterna, kom mot Josafat till strid.

2Krön 20:2 Då kom några och berättade för Josafat, och sade, En stor skara kommer mot dig från bortom havet på denna sida Syrien; och, se, de är i Hasason-Tamar, som är En-Gedi.

2Krön 20:3 Och Josafat blev rädd, och vände sitt ansikte till att söka HERREN, och utlyste en fasta i hela Juda.

2Krön 20:4 Och Juda samlades, för att be HERREN om hjälp: ja, från alla Juda städer kom de för att söka HERREN.

2Krön 20:5 ¶ Och Josafat stod i Judas och Jerusalems församling, i HERRENS hus, framför den nya förgården,

2Krön 20:6 Och sade, O HERRE, våra fäders Gud, är inte du Gud i himlarna? och råder inte du över alla hednafolkens riken? och finns det inte makt och styrka i din hand, så att ingen kan stå emot dig?

2Krön 20:7 Är inte du vår Gud, som drev ut invånarna i detta land framför ditt folk Israel, och gav det åt Abrahams, din väns, säd för evigt?

2Krön 20:8 Och de har bott däri, och har byggt dig en helgedom däri för ditt namn, och sagt,

2Krön 20:9 Om, ondska kommer över oss, såsom svärd, dom, eller pest, eller hungersnöd, och vi står inför detta hus, och inför ditt ansikte (ty ditt namn är i detta hus) och ropar till dig i vår nöd, då skall du höra och hjälpa.

2Krön 20:10 Och nu, se, Ammons barn och Moab och Seirs berg, som du inte ville låta Israel angripa, när de kom ut ur Egyptens land, utan de vände sig bort från dem, och förgjorde dem inte;

2Krön 20:11 Se, jag säger, hur de nu lönar oss genom att komma för att kasta ut oss ur din besittning, som du har givit oss till arvedel.

2Krön 20:12 O vår Gud, skall du inte döma dem? ty vi har ingen makt mot denna stora skara som kommer mot oss; inte heller vet vi vad vi skall göra: men våra ögon är vända till dig.

2Krön 20:13 Och hela Juda stod inför HERREN, med sina små, sina hustrur, och sina barn.

2Krön 20:14 ¶ Då kom HERRENS Ande mitt i församlingen över Jahasiel, Sakarjas son, Benajas son, Jeiels son, Mattanjas son, en Levit av Asafs söner;

2Krön 20:15 Och han sade, Hör ni, hela Juda, och ni Jerusalems invånare, och du kung Josafat, Så säger HERREN till er, Frukta inte och var inte förskräckta för denna stora skaras skull; ty striden är inte er, utan Guds.

2Krön 20:16 I morgon skall ni dra ner mot dem: se, de kommer upp vid Siss klippa; och ni skall finna dem vid änden av bäcken, framför Jeruels vildmark.

2Krön 20:17 Ni skall inte behöva strida i denna strid: ställ er upp, stå stilla, och se HERRENS frälsning med er, O Juda och Jerusalem: frukta inte, och var inte förskräckta; gå i morgon ut mot dem: ty HERREN skall vara med er.

2Krön 20:18 Och Josafat böjde sitt huvud med ansiktet mot marken: och hela Juda och Jerusalems invånare föll ner inför HERREN, och tillbad HERREN.

2Krön 20:19 Och Leviterna, av Kehatiternas barn och av Korahiternas barn stod upp för att lovprisa HERREN, Israels Gud, med hög och ljudlig röst.

2Krön 20:20 ¶ Och de steg upp tidigt på morgonen och drog ut till Tekoas vildmark: och medan de drog ut, stod Josafat, och sade, Hör mig, o Juda, och ni Jerusalems invånare; Tro på HERREN, er Gud, så skall ni bli befästa; tro hans profeter, så skall ni ha framgång.

2Krön 20:21 Och när han hade rådgjort med folket, utsåg han sångare åt HERREN, som skulle prisa helighetens skönhet medan de drog ut framför hären, och säga, Prisa HERREN; ty hans nåd varar för evigt.

2Krön 20:22 ¶ Och när de började sjunga och lovprisa, satte HERREN bakhåll mot Ammons barn, Moab, och Seirs berg, som hade kommit mot Juda; och de blev slagna.

2Krön 20:23 Ty Ammons och Moabs barn reste sig mot invånarna på Seirs berg, för att fullständigt slå och förgöra dem: och när de hade gjort slut på Seirs invånare, hjälpte var och en till att förgöra den andre.

2Krön 20:24 Och när Juda kom till vakttornet i vildmarken, såg de ut över skaran, och, se, där låg döda kroppar fallna till jorden, och ingen hade undkommit.

2Krön 20:25 Och när Josafat och hans folk kom för att ta byte från dem fann de bland dem i överflöd både rikedomar hos de döda kropparna, och dyrbara smycken, som de tog av för sig själva, mer än de kunde bära bort: och de var tre dagar med att samla bytet, så mycket var det.

2Krön 20:26 ¶ Och på fjärde dagen samlades de i Berakas dal; ty där välsignade de HERREN: därför kallades den platsen Berakas dal intill denna dag.

2Krön 20:27 Sedan vände de tillbaka, var och en av Juda och Jerusalem, och Josafat framför dem, för att åter gå till Jerusalem med glädje; ty HERREN hade gjort dem glada över sina fiender.

2Krön 20:28 Och de kom till Jerusalem med psaltarer och harpor och trumpeter till HERRENS hus. *

2Krön 20:29 Och Guds fruktan kom över alla dessa länders riken, när de hörde att HERREN hade stridit mot Israels fiender.

2Krön 20:30 Så hade Josafats rike ro: ty hans Gud gav honom ro runt omkring.

2Krön 20:31 ¶ Och Josafat regerade över Juda: han var trettiofem år gammal när han började regera, och han regerade tjugofem år i Jerusalem. Och hans moders namn var Asuba, Silhis dotter.

2Krön 20:32 Och han vandrade på sin fader Asas väg, och vek inte av från den, utan gjorde det som var rätt i HERRENS ögon.

2Krön 20:33 Dock blev offerhöjderna inte borttagna: ty folket hade ännu inte berett sina hjärtan åt sina fäders Gud.

2Krön 20:34 Och vad mer är att säga om Josafat, det första och det sista, se, det är skrivet i Jehus, Hananis sons, bok, vilken är införd i Israels kungars bok.

2Krön 20:35 ¶ Och därefter slöt Josafat, Juda kung, förbund med Ahasja, Israels kung, som handlade mycket ogudaktigt:

2Krön 20:36 Och han förenade sig med honom för att bygga skepp att fara till Tarshish: och de byggde skeppen i Esjon-Geber.

2Krön 20:37 Då profeterade Elieser, Dodavas son, från Maresa, mot Josafat, och sade, Därför att du har förenat dig med Ahasja, har HERREN brutit ner dina verk. Och skeppen blev sönderslagna, så att de inte kunde fara till Tarshish.

SVENSKA KJV BIBELN

2 KRÖNIKEBOKEN, KAPITEL 21

1 Joram, som efterträder Joshafat, dräper sina bröder. 5 Hans onda regeringstid. 8 Edom och Libna gör uppror. 12 Elijas profetia mot honom i skrift. 16 Filistéerna och Araberna förtrycker honom. 18 Hans obotliga sjukdom, skamliga död, och begravning.

2Krön 21:1 OCH Josafat gick till vila hos sina fäder, och blev begraven hos sina fäder i Davids stad. Och hans son Joram blev kung i hans ställe.

2Krön 21:2 Och han hade bröder, Josafats söner, Asarja, och Jehiel, och Sakarja, och Asarja, och Mikael, och Sefatja: alla dessa var söner till Josafat, Israels kung.

2Krön 21:3 Och deras fader gav dem stora gåvor av silver, och guld, och dyrbara ting, tillsammans med befästa städer i Juda: men kungadömet gav han åt Joram; därför att han var den förstfödde.

2Krön 21:4 När nu Joram hade rest sig upp över sin faders kungadöme, och stärkt sig, dräpte han alla sina bröder med svärd, och också flera av Israels furstar.

2Krön 21:5 ¶ Joram var trettiotvå år gammal när han började regera, och han regerade åtta år i Jerusalem.

2Krön 21:6 Och han vandrade på Israels kungars väg, såsom Ahabs hus gjorde: ty han hade Ahabs dotter till hustru: och han gjorde det som var ont i HERRENS ögon.

2Krön 21:7 Dock ville HERREN inte fördärva Davids hus, på grund av det förbund som han hade gjort med David, och såsom han hade lovat att ge en lykta åt honom och åt hans söner för evigt.

2Krön 21:8 ¶ I hans dagar gjorde Edomiterna uppror från under Judas herravälde, och gjorde sig en kung.

2Krön 21:9 Då drog Joram ut med sina furstar, och alla sina vagnar med honom: och han steg upp om natten, och slog Edomiterna som hade omringat honom, och hövitsmännen över vagnarna.

2Krön 21:10 Så gjorde Edomiterna uppror från under Judas hand intill denna dag. Vid samma tid gjorde också Libna uppror från under hans hand; därför att han hade övergett HERREN, sina fäders Gud.

2Krön 21:11 Dessutom gjorde han offerhöjder i Juda berg, och fick Jerusalems invånare att begå hor, och förledde Juda därtill.

2Krön 21:12 ¶ Och det kom en skrivelse till honom från profeten Elia, som sade, Så säger HERREN, din fader Davids Gud, Därför att du inte har vandrat på din fader Josafats vägar, eller på Juda kung Asas vägar,

2Krön 21:13 Utan har vandrat på Israels kungars väg, och fått Juda och Jerusalems invånare att begå hor, liksom Ahabs hus horerier, och också har dräpt dina bröder av din faders hus, vilka var bättre än du själv: *

2Krön 21:14 Se, därför skall HERREN slå ditt folk, och dina barn, och dina hustrur, och alla dina ägodelar med en stor plåga:

2Krön 21:15 Och du skall få svårt lidande genom sjukdom i dina inälvor, till dess dina inälvor faller ut på grund av sjukdomen dag efter dag. *

2Krön 21:16 ¶ Dessutom uppväckte HERREN mot Joram F,ilistéernas ande och Arabernas, som bodde nära Etiopierna:

2Krön 21:17 Och de drog upp till Juda, och bröt in i det,, och förde bort alla ägodelar som fanns i kungens hus, och också hans söner och hans hustrur; så att ingen son lämnades kvar åt honom utom Joahas, den yngste av hans söner.

2Krön 21:18 ¶ Och efter allt detta slog HERREN honom i hans inälvor med en obotlig sjukdom.

2Krön 21:19 Och det skedde efter en tids förlopp, vid slutet av två år, att hans inälvor föll ut på grund av hans sjukdom: så dog han av svåra sjukdomar. Och hans folk gjorde ingen bränning för honom, såsom bränningen för hans fäder. *

2Krön 21:20 Han var trettiotvå år gammal när han började regera, och han regerade åtta år i Jerusalem, och gick bort utan att vara efterlängtad. Dock begravde de honom i Davids stad, men inte i kungarnas gravar.

SVENSKA KJV BIBELN

2 KRÖNIKEBOKEN, KAPITEL 22

1 Ahasja, som efterträder, regerar ont. 5 I sin förbundsgemenskap med Joram, Ahabs son, blir han dräpt av Jehu. 10 Atalja utrotar all kunglig säd utom Joas, som hans faster Jehosheba gömde, och hon tillägnar sig kungadömet.

2Krön 22:1 OCH Jerusalems invånare gjorde Ahasja, hans yngste son, till kung i hans ställe: ty skaran som hade kommit med Araberna till lägret hade dräpt alla de äldre. Så regerade Ahasja, Jorams son, Juda kung.

2Krön 22:2 Fyrtiotvå år gammal var Ahasja när han började regera, och han regerade ett år i Jerusalem. Hans moders namn var också Atalja, Omris dotter. *

2Krön 22:3 Också han vandrade på Ahabs hus vägar: ty hans moder var hans rådgiverska till att göra ogudaktigt.

2Krön 22:4 Därför gjorde han det som var ont i HERRENS ögon liksom Ahabs hus: ty de var hans rådgivare efter hans faders död, till hans fördärv.

2Krön 22:5 ¶ Han vandrade också efter deras råd, och drog med Joram, Ahabs son, Israels kung, till strid mot Hasael, Syriens kung, vid Ramot i Gilead: och Syrierna sårade Joram. *

2Krön 22:6 Och han återvände för att bli helad i Jisreel från de sår som hade givits honom i Rama, när han stred mot Hasael, Syriens kung. Och Asarja, Jorams son, Juda kung, drog ner för att se till Joram, Ahabs son, i Jisreel, därför att han var sjuk.

2Krön 22:7 Och Ahasjas fördärv var av Gud genom att han kom till Joram: ty när han hade kommit, gick han ut med Joram mot Jehu, Nimshis son, som HERREN hade smort till att utrota Ahabs hus.

2Krön 22:8 Och det skedde, när Jehu verkställde dom över Ahabs hus, och fann Juda furstar, och sönerna till Ahasjas bröder, som tjänade Ahasja, att han dräpte dem.

2Krön 22:9 Och han sökte Ahasja: och de grep honom, (ty han hade gömt sig i Samaria,) och förde honom till Jehu: och när de hade dräpt honom, begravde de honom: Därför att, de sade: han är son till Josafat, som sökte HERREN av hela sitt hjärta. Så hade Ahasjas hus ingen kraft att behålla kungadömet.

2Krön 22:10 ¶ Men när Atalja, Ahasjas moder, såg att hennes son var död, reste hon sig och förgjorde hela den kungliga säden av Juda hus.

2Krön 22:11 Men Jehosabeat, kungens dotter, tog Joas, Ahasjas son, och stal bort honom bland kungens söner som blev dräpta, och lade honom och hans amma i en sovkammare. Så gömde Jehosabeat, kung Jorams dotter, prästen Jojadas hustru, (ty hon var Ahasjas syster,) honom för Atalja, så att hon inte dräpte honom.

2Krön 22:12 Och han var gömd hos dem i Guds hus i sex år: och Atalja regerade över landet.

SVENSKA KJV BIBELN

2 KRÖNIKEBOKEN, KAPITEL 23

1 Jojada, sedan han satt allt i ordning, gör Joas till kung. 12 Atalja blir dräpt. 16 Jojada återupprättar gudstjänsten åt Gud.

2Krön 23:1 OCH i det sjunde året styrkte Jojada sig, och tog hövitsmännen över hundra, Asarja, Jerohams son, och Ismael, Johanans son, och Asarja, Obeds son, och Maaseja, Adajas son, och Elishafat, Sikris son, i förbund med sig.

2Krön 23:2 Och de drog omkring i Juda, och samlade Leviterna från alla Juda städer, och huvudmännen för Israels fäders hus, och de kom till Jerusalem.

2Krön 23:3 Och hela församlingen gjorde ett förbund med kungen i Guds hus. Och han sade till dem, Se, kungens son skall regera, såsom HERREN har sagt om Davids söner.

2Krön 23:4 Detta är vad ni skall göra; En tredjedel av er som går in på sabbaten, av prästerna och Leviterna, skall vara dörrvaktare vid dörrarna;

2Krön 23:5 Och en tredjedel skall vara vid kungens hus; och en tredjedel vid grundporten: och allt folket skall vara på förgårdarna till HERRENS hus.

2Krön 23:6 Men låt ingen komma in i HERRENS hus, utom prästerna, och de Leviter som tjänar; de skall gå in, ty de är heliga: men allt folket skall hålla HERRENS vakt.

2Krön 23:7 Och Leviterna skall omringa kungen runt omkring, var och en med sina vapen i sin hand; och vemhelst annan som kommer in i huset, skall dödas: men var ni med kungen när han går in, och när han går ut.

2Krön 23:8 Så gjorde Leviterna och hela Juda enligt allt som prästen Jehojada hade befallt, och tog var och en sina män, både dem som skulle komma in på sabbaten, och dem som skulle gå ut på sabbaten: ty prästen Jehojada lät inte avdelningarna gå. *

2Krön 23:9 Dessutom gav prästen Jojada åt hövitsmännen över hundra spjut, och bucklare, och sköldar, som hade tillhört kung David, vilka fanns i Guds hus. *

2Krön 23:10 Och han ställde upp allt folket, var och en med sitt vapen i sin hand, från templets högra sida till templets vänstra sida, längs med altaret och templet, runt omkring kungen.

2Krön 23:11 Då förde de fram kungens son, och satte kronan på honom och gav honom vittnesbördet, och gjorde honom till kung. Och Jojada och hans söner smorde honom, och sade, Gud bevare kungen.

2Krön 23:12 ¶ Men när Atalja hörde ljudet av folket som sprang och prisade kungen, kom hon till folket i HERRENS hus:

2Krön 23:13 Och hon såg, och, se, kungen stod vid sin stod vid ingången, och furstarna och trumpeterna var vid kungen: och allt folket i landet gladde sig, och lät trumpeterna ljuda, också sångarna med musikinstrument, och de som undervisade i lovsång. Då rev Atalja sönder sina kläder, och sade, Förräderi, Förräderi!

2Krön 23:14 Då förde prästen Jojada ut hövitsmännen över hundra som var satta över hären, och sade till dem, För ut henne mellan leden: och var och en som följer henne, skall dräpas med svärd. Ty prästen sade, Dräp henne inte i HERRENS hus.

2Krön 23:15 Så grep de henne; och när hon hade kommit till ingången till hästporten vid kungens hus, dräpte de henne där.

2Krön 23:16 ¶ Och Jojada gjorde ett förbund mellan sig, och mellan hela folket, och mellan kungen, om att de skulle vara HERRENS folk.

2Krön 23:17 Då gick allt folket till Baals hus, och bröt ner det, och slog sönder hans altaren och hans bilder, och dräpte Mattan, Baals präst, framför altaren.

2Krön 23:18 Också Jojada tillsatte tjänsterna i HERRENS hus genom prästerna, Leviterna, vilka David hade fördelat i HERRENS hus, till att offra HERRENS brännoffer, såsom det är skrivet i Moses lag, med glädje och sång, såsom det hade föreskrivits av David.

2Krön 23:19 Och han satte dörrvaktarna vid portarna till HERRENS hus, så att ingen som på något sätt var oren skulle komma in.

2Krön 23:20 Och han tog hövitsmännen över hundra, och de förnäma, och folkets styresmän, och allt folket i landet, och förde ner kungen från HERRENS hus: och de kom genom den övre porten till kungens hus, och satte kungen på kungadömets tron.

2Krön 23:21 Och allt folket i landet gladde sig: och staden var stilla, efter att de hade dräpt Atalja med svärd.

SVENSKA KJV BIBELN

2 KRÖNIKEBOKEN, KAPITEL 24

1 Joas regerar väl under alla Jojadas dagar. 4 Han ger befallning om att Templet ska repareras. 15 Jojada, hans död och hedersamma begravning. 17 Joas, som faller i avguderi, dräper Sakarja, Jojadas son. 23 Joas blir plundrad av Syrierna och dräpt av Sabad och Jehozabad. 27 Amasja efterträder honom.

2Krön 24:1 JOAS var sju år gammal när han började regera, och han regerade fyrtio år i Jerusalem. Hans moders namn var också Sibja från Beer-Seba.

2Krön 24:2 Och Joas gjorde det som var rätt i HERRENS ögon alla prästen Jojadas dagar.

2Krön 24:3 Och Jojada tog åt honom två hustrur; och han födde söner och döttrar.

2Krön 24:4 ¶ Och det skedde därefter, att Joas satte sitt hjärta till att återställa HERRENS hus.

2Krön 24:5 Och han samlade prästerna och Leviterna, och sade till dem, Gå ut till Juda städer, och samla från hela Israel pengar till att återställa er Guds hus från år till år, och se till att ni påskyndar saken. Dock påskyndade Leviterna det inte.

2Krön 24:6 Och kungen kallade på Jojada, översteprästen, och sade till honom, Varför har du inte krävt av Leviterna att föra in från Juda och från Jerusalem den skatt, som enligt HERRENS tjänare Moses befallning, och Israels församling, skulle ges till vittnesbördets tabernakel?

2Krön 24:7 Ty Ataljas söner, den ogudaktiga kvinnans söner, hade brutit ner Guds hus; och också alla de helgade tingen från HERRENS hus hade de använt åt Baalim. *

2Krön 24:8 Och på kungens befallning gjorde de en kista, och satte den utanför porten till HERRENS hus.

2Krön 24:9 Och de gjorde en kungörelse genom Juda och Jerusalem, att föra till HERREN den skatt som Guds tjänare Mose hade lagt på Israel i vildmarken.

2Krön 24:10 Och alla furstarna och allt folket gladde sig, och förde in, och kastade i kistan, tills de hade fullgjort det.

2Krön 24:11 Och det skedde, när kistan vid bestämd tid fördes genom Leviternas hand till kungens ämbete, och när de såg att där fanns mycket pengar, att kungens skrivare och översteprästens tjänsteman kom och tömde kistan, och tog den, och bar tillbaka den till dess plats igen. Så gjorde de dag efter dag, och samlade pengar i överflöd.

2Krön 24:12 Och kungen och Jojada gav det åt dem som utförde arbetet i tjänsten vid HERRENS hus, och de lejde stenhuggare och timmermän till att återställa HERRENS hus, och också sådana som arbetade i järn och koppar till att laga HERRENS hus.

2Krön 24:13 Så arbetade arbetarna, och verket fullbordades genom dem, och de satte Guds hus i dess rätta skick, och styrkte det.

2Krön 24:14 Och när de hade fullbordat det, förde de fram resten av pengarna inför kungen och Jojada, varav man gjorde kärl till HERRENS hus, nämligen kärl till tjänsten, och till att offra med, och skopor, och kärl av guld och silver. Och de offrade brännoffer i HERRENS hus beständigt alla Jojadas dagar. *

2Krön 24:15 ¶ Men Jojada blev gammal, och mätt på dagar när han dog; han var etthundratrettio år gammal när han dog.

2Krön 24:16 Och de begravde honom i Davids stad bland kungarna, därför att han hade gjort gott i Israel, både mot Gud, och mot hans hus.

2Krön 24:17 Men efter Jojadas död kom Juda furstar, och bugade sig för kungen. Då lyssnade kungen till dem. *

2Krön 24:18 Och de övergav HERRENS, sina fäders Guds, hus och tjänade lundar och avgudabilder: och vrede kom över Juda och Jerusalem för denna deras överträdelse.

2Krön 24:19 Likväl sände han profeter till dem, för att föra dem tillbaka till HERREN; och de vittnade mot dem: men de ville inte ge öra. *

2Krön 24:20 Och Guds Ande kom över Sakarja, prästen Jojadas son, som stod ovanför folket, och sade till dem, Så säger Gud, Varför överträder ni HERRENS bud, så att ni inte kan ha framgång? därför att ni har övergett HERREN, har han också övergett dig.

2Krön 24:21 Och de sammansvor sig mot honom, och stenade honom med stenar på kungens befallning på förgården till HERRENS hus.

2Krön 24:22 Så kom kung Joas inte ihåg den godhet som hans fader Jojada hade visat honom, utan dräpte hans son. Och när han dog, sade han, HERREN må se det, och utkräva det.

2Krön 24:23 ¶ Och det skedde vid årets slut, att Syriens här drog upp mot honom: och de kom till Juda och Jerusalem, och förgjorde alla folkets furstar bland folket, och sände allt deras byte till Damaskus kung.

2Krön 24:24 Ty Syriernas här kom med ett litet antal män, och HERREN gav en mycket stor här i deras hand, därför att de hade övergett HERREN, sina fäders Gud. Så verkställde de dom över Joas.

2Krön 24:25 Och när de hade dragit bort från honom, (ty de lämnade honom i stora sjukdomar,) sammansvor sig hans egna tjänare mot honom för blodet av prästen Jojadas söner, och dräpte honom på hans bädd, och han dog: och de begravde honom i Davids stad, men de begravde honom inte i kungarnas gravar.

2Krön 24:26 Och dessa var de som sammansvor sig mot honom; Sabad, son till Ammonitiskan Simeat, och Josabad, son till Moabitiskan Simrit.

2Krön 24:27 ¶ Och beträffande hans söner, och storheten av de bördor som lades på honom, och återställandet av Guds hus, se, det är skrivet i berättelsen i kungaboken. Och hans son Amasja blev kung i hans ställe.

SVENSKA KJV BIBELN

2 KRÖNIKEBOKEN, KAPITEL 25

1 Amasja börjar regera väl. 3 Han skipar rättvisa mot förrädarna. 5 Efter att ha lejt en Israelitisk här mot Edomiterna, förlorar han på en profets ord de hundra talenterna och avskedar dem. 11 Han besegrar Edomiterna. 10. 13 Israeliterna, missnöjda med att ha blivit avskedade, plundrar på vägen hem. 14 Amasja, stolt över sin seger, tjänar Edoms gudar och föraktar profetens förmaningar. 17 Han framkallar Joas till sitt eget nederlag. 25 Hans regering. 27 Han blir dräpt genom sammansvärjning.

2Krön 25:1 AMASJA var tjugofem år gammal när han började regera, och han regerade tjugonio år i Jerusalem. Och hans moders namn var Joaddan från Jerusalem.

2Krön 25:2 Och han gjorde det som var rätt i HERRENS ögon, men inte med ett odelat hjärta.

2Krön 25:3 ¶ Och det skedde, när kungadömet var befäst åt honom, att han dräpte sina tjänare som hade slagit ihjäl hans fader kungen.

2Krön 25:4 Men deras barn dräpte han inte, utan gjorde såsom det är skrivet i lagen i Moses bok, där HERREN befallde, och sade, Fäderna skall inte dö för barnen, inte heller skall barnen dö för fäderna, utan var och en skall dö för sin egen synd.

2Krön 25:5 ¶ Dessutom samlade Amasja Juda tillsammans, och gjorde dem till hövitsmän över tusen, och hövitsmän över hundra, efter deras fäders hus, genom hela Juda och Benjamin: och han mönstrade dem från tjugo års ålder och däröver, och fann dem vara trehundra tusen utvalda män, dugliga att dra ut i strid, som kunde hantera spjut och sköld.

2Krön 25:6 Han lejde också etthundra tusen tappra män från Israel för etthundra talenter silver. *

2Krön 25:7 Men en gudsman kom till honom, och sade, O kung, låt inte Israels här gå med dig; ty HERREN är inte med Israel, nämligen, med alla Efraims barn.

2Krön 25:8 Men om du vill gå, så gör det, var stark i striden: Gud skall låta dig falla inför fienden: ty Gud har makt både att hjälpa, och att slå ner.

2Krön 25:9 Och Amasja sade till gudsmannen, Men vad skall vi göra med de etthundra talenter som jag har gett åt Israels här? Och gudsmannen svarade, HERREN kan ge dig mycket mer än detta. *

2Krön 25:10 Då avskilde Amasja dem, nämligen, hären som hade kommit till honom från Efraim, för att de skulle gå hem igen: därför upptändes deras vrede starkt mot Juda, och de återvände hem i stor vrede.

2Krön 25:11 ¶ Och Amasja styrkte sig, och förde ut sitt folk, och gick till saltdalen, och slog tio tusen av Seirs barn.

2Krön 25:12 Och andra tio tusen tog Juda barn levande till fånga, och förde dem upp på klippans topp, och kastade ner dem från klippans topp, så att de alla blev krossade i stycken.

2Krön 25:13 ¶ Men soldaterna i den här som Amasja sände tillbaka, så att de inte skulle gå med honom till striden, föll över Juda städer från Samaria ända till Bet-Horon, och slog tre tusen av dem, och tog mycket byte.

2Krön 25:14 ¶ Och det skedde, efter att Amasja hade kommit tillbaka från slakten av Edomiterna, att han förde dit Seirs barns gudar, och satte upp dem till sina gudar, och bugade sig själv inför dem, och tände rökelse åt dem.

2Krön 25:15 Därför upptändes HERRENS vrede mot Amasja, och han sände till honom en profet, som sade till honom, Varför har du sökt efter detta folks gudar, vilka inte kunde rädda sitt eget folk ur din hand?

2Krön 25:16 Och det skedde, medan han talade med honom, att kungen sade till honom, Har man gjort dig till kungens rådgivare? upphör; varför skulle du bli slagen? Då upphörde profeten, och sade, Jag vet att Gud har beslutat att fördärva dig, därför att du har gjort detta, och inte har lyssnat till mitt råd.

2Krön 25:17 ¶ Då rådgjorde Amasja, Juda kung, och sände till Joas, Joahas son, Jehus son, Israels kung, och sade, Kom, låt oss se varandra i ansiktet.

2Krön 25:18 Och Joas, Israels kung, sände till Amasja, Juda kung, och sade, Tisteln som var i Libanon sände till cedern som var i Libanon, och sade, Ge din dotter åt min son till hustru: och ett vilddjur som var i Libanon gick förbi, och trampade ner tisteln.

2Krön 25:19 Du säger, Se, du har slagit Edomiterna; och ditt hjärta upphöjer dig till att berömma dig: stanna nu hemma; varför skulle du ge dig in i olycka, så att du faller, både du, och Juda med dig?

2Krön 25:20 Men Amasja ville inte lyssna; ty det var av Gud, för att han skulle ge dem i deras fienders hand, därför att de hade sökt Edoms gudar.

2Krön 25:21 Så drog Joas, Israels kung, upp; och de såg varandra i ansiktet, både han och Amasja, Juda kung, vid Bet-Semes, som hör till Juda.

2Krön 25:22 Och Juda blev slaget inför Israel, och de flydde var och en till sitt tält.

2Krön 25:23 Och Joas, Israels kung, tog Amasja, Juda kung, son till Joas, son till Joahas, vid Bet-Semes, och förde honom till Jerusalem, och bröt ner Jerusalems mur från Efraims port till hörnporten, fyra hundra alnar. *

2Krön 25:24 Och han tog allt guldet och silvret, och alla kärlen som fanns i Guds hus hos Obed-Edom, och skatterna i kungens hus, och gisslan också, och återvände till Samaria.

2Krön 25:25 ¶ Och Amasja, Joas son, Juda kung, levde efter Joas, Joahas sons, Israels kungs död femton år.

2Krön 25:26 Och vad mer är att säga om Amasjas gärningar, det första och det sista, se, är de inte nedtecknade i boken om kungarna i Juda och Israel?

2Krön 25:27 ¶ Och efter den tid då Amasja vände sig bort från att följa HERREN gjorde de en sammansvärjning mot honom i Jerusalem; och han flydde till Lakish: men de sände efter honom till Lakish, och dräpte honom där. *

2Krön 25:28 Och de förde honom på hästar, och begravde honom hos hans fäder i Juda stad.

SVENSKA KJV BIBELN

2 KRÖNIKEBOKEN, KAPITEL 26

1 Ussia, som efterträder och regerar väl under Sakarjas dagar, har framgång. 16 När han blir högmodig inkräktar han på prästämbetet och blir slagen med spetälska. 22 Han dör, och Jotam efterträder honom.

2Krön 26:1 DÅ tog hela Juda folk Ussia, som var sexton år gammal, och gjorde honom till kung i hans fader Amasjas ställe.

2Krön 26:2 Han byggde Elot, och återställde det åt Juda, efter att kungen hade gått till vila hos sina fäder.

2Krön 26:3 Sexton år gammal var Ussia när han började regera, och han regerade femtiotvå år i Jerusalem. Hans moders namn var också Jekolja från Jerusalem.

2Krön 26:4 Och han gjorde det som var rätt i HERRENS ögon, enligt allt det som hans fader Amasja hade gjort.

2Krön 26:5 Och han sökte Gud i Sakarjas dagar, han som hade förstånd i Guds syner: och så länge han sökte HERREN, lät Gud honom ha framgång.

2Krön 26:6 Och han drog ut och stred mot Filistéerna, och bröt ner Gats mur, och Jabnes mur, och Asdods mur, och byggde städer omkring Asdod, och bland Filistéerna.

2Krön 26:7 Och Gud hjälpte honom mot Filistéerna, och mot Araberna som bodde i Gur-Baal, och Mehuniterna.

2Krön 26:8 Och Ammoniterna gav gåvor åt Ussia: och hans namn spreds vida omkring ända till ingången av Egypten; ty han styrkte sig mycket.

2Krön 26:9 Dessutom byggde Ussia torn i Jerusalem vid hörnporten, och vid dalporten, och vid murens krökning, och befäste dem.

2Krön 26:10 Också byggde han torn i öknen, och grävde många brunnar: ty han hade mycket boskap, både i låglandet, och på slätterna: jordbrukare också, och vingårdsmän i bergen, och i Karmel: ty han älskade jordbruk.

2Krön 26:11 Dessutom hade Ussia en här av stridsmän, som drog ut till strid avdelning för avdelning, efter antalet i deras mönstringsbok genom skrivaren Jeiels hand och under ledaren Maasejas hand, under Hananja, en av kungens hövitsmän.

2Krön 26:12 Hela antalet av huvudmännen för de tappra männens fäders hus var två tusen sex hundra.

2Krön 26:13 Och under deras hand var en här, tre hundra sju tusen och fem hundra, som förde krig med mäktig kraft, för att hjälpa kungen mot fienden.

2Krön 26:14 Och Ussia förberedde åt dem genom hela hären sköldar, och spjut, och hjälmar, och brynjor, och bågar, och slungor till att kasta stenar med. *

2Krön 26:15 Och han gjorde i Jerusalem krigsmaskiner, uppfunna av skickliga män, till att vara på tornen och på murhörnen, för att skjuta pilar och stora stenar med. Och hans namn spreds långt omkring; ty han blev underbart hjälpt, till dess att han blev stark. *

2Krön 26:16 ¶ Men när han blev stark, upphöjde sig hans hjärta till hans fördärv: ty han överträdde mot HERREN, sin Gud, och gick in i HERRENS tempel för att tända rökelse på rökelsealtaret.

2Krön 26:17 Och prästen Asarja gick in efter honom, och med honom åttio av HERRENS präster, som var tappra män:

2Krön 26:18 Och de stod emot kung Ussia, och sade till honom, Det tillhör inte dig, Ussia, att tända rökelse åt HERREN, utan prästerna, Arons söner, som är helgade till att tända rökelse: gå ut ur helgedomen; ty du har begått överträdelse; inte heller skall det bli dig till ära från HERREN Gud.

2Krön 26:19 Då blev Ussia vred, och hade ett rökelsekar i sin hand för att tända rökelse: och medan han var vred på prästerna, bröt spetälskan fram i hans panna inför prästerna i HERRENS hus, vid sidan av rökelsealtaret.

2Krön 26:20 Och översteprästen Asarja, och alla prästerna, såg på honom, och, se, han var spetälsk i sin panna, och de drev ut honom därifrån; ja, själv skyndade han sig också att gå ut, därför att HERREN hade slagit honom.

2Krön 26:21 Och kung Ussia var spetälsk intill sin dödsdag, och bodde i ett avskilt hus, såsom spetälsk; ty han var avskuren från HERRENS hus: och hans son Jotam var över kungens hus, och dömde folket i landet.

2Krön 26:22 ¶ Och vad mer är att säga om Ussias gärningar, det första och det sista, skrev profeten Jesaja, Amoz son.

2Krön 26:23 Så gick Ussia till vila hos sina fäder, och de begravde honom hos sina fäder på gravfältet som tillhörde kungarna; ty de sade, Han är spetälsk: och hans son Jotam blev kung i hans ställe.

SVENSKA KJV BIBELN

2 KRÖNIKEBOKEN, KAPITEL 27

1 Jotam regerar väl och har framgång. 5 Han underkuvar Ammoniterna. 7 Hans regering. 9 Ahas efterträder honom.

2Krön 27:1 JOTAM var tjugofem år gammal när han började regera, och han regerade sexton år i Jerusalem. Hans moders namn var också Jerusa, Sadoks dotter.

2Krön 27:2 Och han gjorde det som var rätt i HERRENS ögon, enligt allt det som hans fader Ussia hade gjort: dock gick han inte in i HERRENS tempel. Men folket handlade ännu fördärvligt.

2Krön 27:3 Han byggde den övre porten till HERRENS hus, och på Ofels mur byggde han mycket.

2Krön 27:4 Dessutom byggde han städer i Juda bergsbygd, och i skogarna byggde han borgar och torn.

2Krön 27:5 ¶ Han stred också med Ammoniternas kung, och blev dem övermäktig. Och Ammons barn gav honom samma år etthundra talenter silver, och tio tusen mått vete, och tio tusen korn. Så mycket betalade Ammons barn åt honom, både det andra året, och det tredje. *

2Krön 27:6 Så blev Jotam mäktig, därför att han beredde sina vägar inför HERREN sin Gud.

2Krön 27:7 ¶ Och vad mer är att säga om Jotams gärningar, och alla hans krig, och hans vägar, se, det är skrivet i Israels och Juda kungars bok.

2Krön 27:8 Han var tjugofem år gammal när han började regera, och han regerade sexton år i Jerusalem.

2Krön 27:9 ¶ Och Jotam gick till vila hos sina fäder, och de begravde honom i Davids stad: och hans son Ahas blev kung i hans ställe.

SVENSKA KJV BIBELN

2 KRÖNIKEBOKEN, KAPITEL 28

1 Ahas, som regerar mycket ogudaktigt, blir svårt ansatt av Syrierna. 6 Juda, som förs i fångenskap av Israeliterna, sänds hem genom profeten Odeds råd. 16 Ahas sänder efter hjälp från Assyrien, men får ingen hjälp därav. 22 I sin nöd blir han än mer avgudadyrkande. 26 När han dör, efterträder Hiskia honom.

2Krön 28:1 AHAS var tjugo år gammal när han började regera, och han regerade sexton år i Jerusalem: men han gjorde inte det som var rätt i HERRENS ögon, såsom David hans fader:

2Krön 28:2 Ty han vandrade på Israels kungars vägar, och gjorde också gjutna bilder åt Baalim. *

2Krön 28:3 Dessutom brände han rökelse i Hinnoms sons dal, och brände sina barn i eld, efter hednafolkens styggelser, dem som HERREN hade drivit ut framför Israels barn.

2Krön 28:4 Han offrade också och brände rökelse på höjderna, och på kullarna, och under varje grönt träd.

2Krön 28:5 Därför gav HERREN hans Gud honom i Syriens kungs hand; och de slog honom, och förde bort en stor mängd av dem som fångar, och förde dem till Damaskus. Och han blev också given i Israels kungs hand, som slog honom med en stor slakt.

2Krön 28:6 ¶ Ty Peka, Remaljas son, dräpte i Juda etthundratjugo tusen på en dag, vilka alla var tappra män; därför att de hade övergett HERREN, sina fäders Gud.

2Krön 28:7 Och Sikri, en mäktig man från Efraim, dräpte Maaseja, kungens son, och Asrikam, föreståndaren för huset, och Elkana, som stod näst efter kungen.

2Krön 28:8 Och Israels barn förde bort till fångenskap av sina bröder tvåhundra tusen, kvinnor, söner, och döttrar, och tog också mycket byte från dem, och förde bytet till Samaria.

2Krön 28:9 Men där var en HERRENS profet, vars namn var Oded: och han gick ut framför hären som kom till Samaria, och sade till dem, Se, därför att HERREN, era fäders Gud, var vred på Juda har han givit dem i er hand, och ni har dräpt dem i en vrede som når upp till himmelen.

2Krön 28:10 Och nu ämnar ni hålla Juda och Jerusalems barn såsom tjänare och tjänarinnor åt er: men finns det inte hos er, ja hos er, synder mot HERREN er Gud?

2Krön 28:11 Hör mig därför nu, och för tillbaka fångarna, som ni har tagit till fånga av era bröder: ty HERRENS brinnande vrede är över er.

2Krön 28:12 Då reste sig några av huvudmännen bland Efraims barn, Asarja, Johanans son, Berekja, Mesillemots son, och Jehiskia, Sallums son, och Amasa, Hadlais son, mot dem som kom från kriget,

2Krön 28:13 Och sade till dem, Ni skall inte föra fångarna hit: ty medan vi redan har anstött mot HERREN, ämnar ni lägga mer till våra synder och till vår överträdelse: ty vår överträdelse är stor, och brinnande vrede är över Israel.

2Krön 28:14 Så lämnade de beväpnade männen fångarna och bytet inför furstarna och hela församlingen.

2Krön 28:15 Och de män som var nämnda vid namn reste sig, och tog fångarna, och med bytet klädde de alla de nakna bland dem, och satte kläder på dem, och gav dem skor, och gav dem att äta och att dricka, och smorde dem, och förde alla de svaga av dem på åsnor, och förde dem till Jeriko, palmträdens stad, till deras bröder: därefter återvände de till Samaria.

2Krön 28:16 ¶ Vid den tiden sände kung Ahas till Assyriens kungar för att hjälpa honom.

2Krön 28:17 Ty åter hade Edomiterna kommit, och slagit Juda och fört bort fångar.

2Krön 28:18 Filistéerna hade också invaderat städerna i låglandet, och i södra Juda, och hade tagit Bet-Semes, och Ajalon, och Gederot, och Soko med dess byar, och Timna med dess byar, också Gimso och dess byar: och de bodde där.

2Krön 28:19 Ty HERREN förödmjukade Juda på grund av Ahas, Israels kung; ty han gjorde Juda naket, och överträdde svårt mot HERREN.

2Krön 28:20 Och Tilgat-Pilneser, Assyriens kung, kom till honom, och trängde honom hårt, men styrkte honom inte.

2Krön 28:21 Ty Ahas tog bort en del från HERRENS hus, och från kungens hus, och från furstarnas hus, och gav det åt Assyriens kung: men han hjälpte honom inte.

2Krön 28:22 ¶ Och i tiden av hans nöd överträdde han ännu mer mot HERREN: denne kung Ahas.

2Krön 28:23 Ty han offrade åt Damaskus gudar, vilka hade slagit honom: och han sade, Eftersom Syriens kungars gudar hjälper dem, därför vill jag offra åt dem, så att de hjälper mig. Men de blev hans, och hela Israels undergång.

2Krön 28:24 Och Ahas samlade samman kärlen från Guds hus, och högg sönder kärlen från Guds hus, och stängde dörrarna till HERRENS hus, och han gjorde åt sig altaren i varje hörn av Jerusalem.

2Krön 28:25 Och i varje särskild stad i Juda gjorde han höjder för att bränna rökelse åt andra gudar, och väckte till vrede HERREN, sina fäders Gud.

2Krön 28:26 ¶ Och vad mer är att säga om hans gärningar och om alla hans vägar, det första och det sista, se, det är skrivet i Juda och Israels kungars bok.

2Krön 28:27 Och Ahas gick till vila hos sina fäder, och de begravde honom i staden, nämligen i Jerusalem: men de förde honom inte in i Israels kungars gravar: Och hans son Hiskia blev kung i hans ställe.

SVENSKA KJV BIBELN

2 KRÖNIKEBOKEN, KAPITEL 29

1 Hiskia:s goda regeringstid. 3 Han återupprättar religionen. 5 Han förmanar Leviterna. 12 De helgar sig och renar Guds hus. 20 Hiskia frambär högtidliga offer, där Leviterna var mer ivriga än prästerna.

2Krön 29:1 OCH Hiskia började regera när han var tjugofem år gammal, och han regerade tjugonio år i Jerusalem. Och hans moders namn var Abia, Sakarjas dotter.

2Krön 29:2 Och han gjorde det som var rätt i HERRENS ögon, enligt allt det som David hans fader hade gjort.

2Krön 29:3 ¶ Han öppnade i det första året av sin regering, i den första månaden, dörrarna till HERRENS hus, och lagade dem.

2Krön 29:4 Och han förde in prästerna och Leviterna, och samlade dem tillsammans på den östra gatan,

2Krön 29:5 Och sade till dem, Hör mig, ni Leviter, helga nu er själva, och helga HERRENS, era fäders Guds, hus och bär ut orenheten från den heliga platsen.

2Krön 29:6 Ty våra fäder har överträtt, och gjort det som var ont i HERRENS, vår Guds, ögon och har övergett honom, och vänt sina ansikten bort från HERRENS boning och vänt honom ryggen.

2Krön 29:7 Också har de stängt förhusets dörrar, och släckt lamporna, och inte bränt rökelse eller offrat brännoffer på den heliga platsen åt Israels Gud.

2Krön 29:8 Därför kom HERRENS vrede över Juda och Jerusalem, och han har givit dem till oro, till häpnad, och till begabberi, såsom ni ser med era ögon. *

2Krön 29:9 Ty se, våra fäder har fallit för svärdet, och våra söner och våra döttrar och våra hustrur är i fångenskap för detta.

2Krön 29:10 Nu är det i mitt hjärta att sluta ett förbund med HERREN, Israels Gud, för att hans brinnande vrede må vända sig bort från oss.

2Krön 29:11 Mina söner, var nu inte försumliga: ty HERREN har utvalt er till att stå inför honom, till att tjäna honom, och till att göra tjänst åt honom, och tända rökelse.

2Krön 29:12 ¶ Då reste sig Leviterna, Mahat, Amasajs son, och Joel, Asarjas son, av Kehatiternas söner: och av Meraris söner, Kis, Abdis son, och Asarja, Jehallelels son: och av Gersoniterna; Joa, Simmas son, och Eden, Joas son:

2Krön 29:13 Och av Elisafans söner; Simri, och Jeiel: och av Asafs söner; Sakarja, och Mattanja:

2Krön 29:14 Och av Hemans söner; Jehiel, och Simei: och av Jedutuns söner; Semaja, och Ussiel.

2Krön 29:15 Och de samlade sina bröder, och helgade sig själva, och kom, enligt kungens befallning genom HERRENS ord, för att rena HERRENS hus.

2Krön 29:16 Och prästerna gick in i den inre delen av HERRENS hus, för att rena det, och förde ut all orenhet som de fann i HERRENS tempel till förgården till HERRENS hus. Och Leviterna tog det, för att bära ut det till Kidrons bäck.

2Krön 29:17 Och de började på första dagen i första månaden att helga, och på åttonde dagen i månaden kom de till HERRENS förhus: så helgade de HERRENS hus på åtta dagar; och på sextonde dagen i första månaden gjorde de slut.

2Krön 29:18 Då gick de in till kung Hiskia, och sade, Vi har renat hela HERRENS hus, och brännoffersaltaret, med alla dess kärl, och skådebrödsbordet, med alla dess kärl.

2Krön 29:19 Dessutom har vi gjort i ordning och helgat alla de kärl som kung Ahas kastade bort under sin regering i sin överträdelse, och, se, de är inför HERRENS altare.

2Krön 29:20 ¶ Då steg kung Hiskia upp tidigt, och samlade stadens furstar, och gick upp till HERRENS hus.

2Krön 29:21 Och de förde fram sju tjurar, och sju baggar, och sju lamm, och sju bockar, till syndoffer för kungadömet, och för helgedomen, och för Juda. Och han befallde prästerna, Arons söner, att offra dem på HERRENS altare.

2Krön 29:22 Så slaktade de tjurarna, och prästerna tog blodet, och stänkte det på altaret: likaså, när de hade slaktat baggarna, stänkte de blodet på altaret: de slaktade också lammen, och de stänkte blodet på altaret.

2Krön 29:23 Och de förde fram bockarna till syndoffret inför kungen och församlingen; och de lade sina händer på dem:

2Krön 29:24 Och prästerna slaktade dem, och gjorde försoning med deras blod på altaret, för att bringa försoning för hela Israel: ty kungen hade befallt att brännoffret och syndoffret skulle göras för hela Israel.

2Krön 29:25 Och han ställde Leviterna i HERRENS hus med cymbaler, med psaltare, och med harpor, enligt Davids och kungens siare Gads, och profeten Natans befallning: ty så var HERRENS befallning genom hans profeter.

2Krön 29:26 Och Leviterna stod med Davids instrument, och prästerna med trumpeterna.

2Krön 29:27 Och Hiskia befallde att offra brännoffret på altaret. Och när brännoffret började började, också HERRENS sång med trumpeterna, och med instrumenten som David, Israels kung, hade förordnat.

2Krön 29:28 Och hela församlingen tillbad, och sångarna sjöng, och trumpetarna lät trumpeterna ljuda: och allt detta fortsatte till dess att brännoffret var fullbordat.

2Krön 29:29 Och när de hade gjort slut på offrandet, böjde sig kungen och alla som var närvarande med honom ner, och tillbad.

2Krön 29:30 Dessutom befallde kung Hiskia och furstarna Leviterna att sjunga lov åt HERREN med Davids ord, och med siare Asafs ord. Och de sjöng lovsånger med glädje, och de böjde sina huvuden och tillbad.

2Krön 29:31 Då svarade Hiskia och sade, Nu har ni helgat er åt HERREN, kom nära och för fram slaktoffer och tacksägelseoffer till HERRENS hus. Och församlingen förde fram slaktoffer; och tacksägelseoffer; och så många som var av villigt hjärta förde fram brännoffer.

2Krön 29:32 Och antalet av de brännoffer, som församlingen förde fram, var sjuttio tjurar, etthundra baggar, och tvåhundra lamm: alla dessa var till brännoffer åt HERREN.

2Krön 29:33 Och de helgade tingen var sexhundra oxar och tre tusen får.

2Krön 29:34 Men prästerna var för få, så att de inte kunde flå alla brännoffren: därför hjälpte deras bröder Leviterna dem, till dess att arbetet var fullbordat, och till dess att de andra prästerna hade helgat sig själva: ty Leviterna var mer rättsinniga i hjärtat till att helga sig själva än prästerna.

2Krön 29:35 Och också brännoffren var i överflöd, med fettet av fridsoffren, och drickoffren till varje brännoffer. Så blev tjänsten i HERRENS hus ordnad.

2Krön 29:36 Och Hiskia gladde sig, och allt folket, över att Gud hade berett folket: ty saken hade skett plötsligt.

SVENSKA KJV BIBELN

2 KRÖNIKEBOKEN, KAPITEL 30

1 Hiskia utlyser en högtidlig Förbigången i den andra månaden för Juda och Israel. 13 Församlingen, efter att ha rivit avguderiets altaren, håller högtiden i fjorton dagar. 27 Prästerna och Leviterna välsignar folket.

2Krön 30:1 OCH Hiskia sände till hela Israel och Juda, och skrev också brev till Efraim och Manasse, att de skulle komma till HERRENS hus i Jerusalem, för att hålla förbigången åt HERREN, Israels Gud. *

2Krön 30:2 Ty kungen hade hållit rådslag, och hans furstar, och hela församlingen i Jerusalem, om att hålla förbigången i den andra månaden. *

2Krön 30:3 Ty de kunde inte hålla den vid den tiden, därför att prästerna inte hade helgat sig tillräckligt, inte heller hade folket samlat sig till Jerusalem.

2Krön 30:4 Och saken behagade kungen och hela församlingen.

2Krön 30:5 Så fastställde de ett påbud att låta kungöra genom hela Israel, från Beer-Seba ända till Dan, att de skulle komma för att hålla förbigången åt HERREN, Israels Gud, i Jerusalem: ty de hade inte gjort det på lång tid på sådant sätt som det var skrivet. *

2Krön 30:6 Så gick löparna med breven från kungen och hans furstar genom hela Israel och Juda, enligt kungens befallning, och sade, Ni Israels barn, vänd åter till HERREN, Abrahams, Isaks och Israels Gud, så skall han vända åter till kvarlevan av er, som har undkommit ur Assyriens kungars hand.

2Krön 30:7 Och var inte såsom era fäder, och såsom era bröder, vilka överträdde mot HERREN, sina fäders Gud, och därför gav han dem till ödeläggelse, såsom ni ser.

2Krön 30:8 Var nu inte hårdnackade såsom era fäder var, utan giv er åt HERREN, och gå in i hans helgedom, som han har helgat för evigt: och tjäna HERREN er Gud, så att hans vredes brinnande må vända sig bort från er.

2Krön 30:9 Ty om ni vänder åter till HERREN, skall era bröder och era barn finna barmhärtighet inför dem som förde dem bort till fångenskap, så att de kommer tillbaka till detta land: ty HERREN er Gud är nådig och barmhärtig, och skall inte vända sitt ansikte bort från er, om ni vänder åter till honom.

2Krön 30:10 Så gick löparna från stad till stad genom Efraims och Manasses land ända till Sebulon: men de skrattade dem till förakt, och hånade dem. *

2Krön 30:11 Likväl ödmjukade sig somliga från Aser och Manasse och från Sebulon, och kom till Jerusalem.

2Krön 30:12 Också över Juda var Guds hand till att ge dem ett hjärta att göra kungens och furstarnas befallning, genom HERRENS ord.

2Krön 30:13 ¶ Och mycket folk samlade sig i Jerusalem för att hålla det osyrade brödets högtid i den andra månaden, en mycket stor församling.

2Krön 30:14 Och de reste sig och tog bort altarna som var i Jerusalem, och alla rökelsealtaren tog de bort, och kastade dem i Kidrons bäck.

2Krön 30:15 Då slaktade de förbigången på fjortonde dagen i den andra månaden: och prästerna och Leviterna skämdes, och helgade sig själva, och förde in brännoffren i HERRENS hus. *

2Krön 30:16 Och de stod på sina platser enligt sin ordning, enligt Mose, gudsmannens, lag: prästerna stänkte blodet, somde tog emot ur Leviternas hand.

2Krön 30:17 Ty det var många i församlingen som inte var helgade: därför hade Leviterna ansvaret för slaktandet av förbigångarna för var och en som inte var ren, för att helga dem åt HERREN. *

2Krön 30:18 Ty en stor mängd av folket, ja många från Efraim, och Manasse, Isaskar, och Sebulon, hade inte renat sig själva, ändå åt de förbigången annorlunda än det var skrivet. Men Hiskia bad för dem, och sade, Den gode HERREN förlåte var och en *

2Krön 30:19 Som bereder sitt hjärta till att söka Gud, HERREN, sina fäders Gud, fastän han inte är renad enligt helgedomens rening.

2Krön 30:20 Och HERREN hörde Hiskia, och helade folket.

2Krön 30:21 Och Israels barn som var närvarande i Jerusalem höll det osyrade brödets högtid i sju dagar med stor glädje: och Leviterna och prästerna lovade HERREN dag efter dag, och sjöng med högljudda instrument åt HERREN.

2Krön 30:22 Och Hiskia talade tröstande till alla Leviterna som undervisade i HERRENS goda kunskap: och de åt genom högtiden i sju dagar, och offrade fridsoffer, och bekände inför HERREN, sina fäders Gud.

2Krön 30:23 Och hela församlingen höll rådslag om att hålla ytterligare sju dagar: och de höll ytterligare sju dagar med glädje.

2Krön 30:24 Ty Hiskia, Juda kung, gav åt församlingen tusen tjurar och sju tusen får; och furstarna gav åt församlingen tusen tjurar och tio tusen får: och ett stort antal präster helgade sig själva.

2Krön 30:25 Och hela Juda församling gladde sig, med prästerna och Leviterna, och hela församlingen som hade kommit från Israel, och främlingarna som hade kommit från Israels land, och som bodde i Juda.

2Krön 30:26 Så var där stor glädje i Jerusalem: ty sedan Salomo, Davids son, Israels kungs, dagar hade inget sådant varit i Jerusalem.

2Krön 30:27 ¶ Då reste sig prästerna, Leviterna, och välsignade folket: och deras röst blev hörd, och deras bön steg upp till hans heliga boning, ända till himmelen.

SVENSKA KJV BIBELN

2 KRÖNIKEBOKEN, KAPITEL 31

1 Folket är ivrigt att förgöra avguderiet. 2 Hiskia ordnar prästernas och Leviternas avdelningar och sörjer för deras tjänst och underhåll. 5 Folkets iver i offer och tionden. 11 Hiskia tillsätter ämbetsmän att förvalta tiondena. 20 Hiskias uppriktighet.

2Krön 31:1 OCH när allt detta var fullbordat, gick hela Israel som var närvarande ut till Juda städer, och slog sönder bilderna, och högg ner lundarna, och rev ner höjderna och altarna ur hela Juda och Benjamin, också i Efraim och Manasse, till dess att de fullständigt hade förstört dem alla. Därefter återvände alla Israels barn, var och en till sin besittning, till sina egna städer.

2Krön 31:2 ¶ Och Hiskia insatte prästernas och Leviternas avdelningar efter deras avdelningar, var och en enligt sin tjänst, både prästerna och Leviterna till brännoffer och till fridsoffer, till att göra tjänst, och till att tacka, och lovsjunga i portarna till HERRENS tältläger. *

2Krön 31:3 Han bestämde också kungens del av sin egendom till brännoffren, nämligen, till morgon- och aftonbrännoffren, och brännoffren för sabbaterna, och för nymånaderna, och för de fastställda högtiderna, såsom det är skrivet i HERRENS lag. *

2Krön 31:4 Dessutom befallde han folket som bodde i Jerusalem att ge prästerna och Leviterna deras del, för att de skulle uppmuntras i HERRENS lag.

2Krön 31:5 ¶ Och så snart befallningen gick ut, förde Israels barn in i överflöd förstlingsfrukterna av säd, vin, och olja, och honung, och av all åkerfältets gröda; och tiondet av allt förde de in i överflöd. *

2Krön 31:6 Och vad gäller Israels och Judas barn, som bodde i Juda städer, så förde också de in tiondet av oxar och får, och tiondet av de heliga ting som var helgade åt HERREN deras Gud, och lade dem i högar. *

2Krön 31:7 I tredje månaden började de lägga grunden till högarna, och i sjunde månaden fullbordade de dem. *

2Krön 31:8 Och när Hiskia och furstarna kom och såg högarna, välsignade de HERREN, och hans folk Israel.

2Krön 31:9 Då frågade Hiskia prästerna och Leviterna angående högarna.