Vidare läsning och resurser
Martin Luther: Om den trälbundna viljan (De Servo Arbitrio, 1525)
Bengt Hägglund: Trons mönster – en teologihistorisk översikt
Alister McGrath: Christian Theology – An Introduction (om Luthers och Erasmus debatt)
Den här artikeln argumenterar för att Bibeln tydligt lär att människan har en verklig vilja, och att hon hålls ansvarig för hur hon svarar på Guds kallelse till frälsning.
Del 1
En Biblisk granskning av människans ansvar och Guds nåd
Frågan om människans fria vilja i relation till frälsningen är en av de mest omtvistade inom kristen teologi. I reformationens tidevarv ställdes Luther och Erasmus mot varandra i en uppgörelse som blivit avgörande för frågans vidare behandling. I vår tid möter vi motsvarande spänning i mötet mellan kalvinistisk determinism och klassisk evangelisk-luthersk tro.
Illustration: John Calvin
Kalvinism
Kalvinism (eller calvinism på engelska) är en teologisk lära inom den protestantiska kristendomen som bygger på den franske reformatorn John Calvins (1509–1564) tolkningar av Bibeln. Den är särskilt förknippad med reformert teologi och utgör en viktig del av reformationens arv. Här är några kärnpunkter i kalvinismen, ofta sammanfattade i de så kallade “fem punkterna” (TULIP på engelska):
1 Total fördärv (Total Depravity):
Människan är genom synden helt fallen och kan inte välja Gud av egen fri vilja.
2 Ovillkorlig utkorelse (Unconditional Election):
Gud har, av sin suveräna vilja, utvalt vissa till frälsning – inte på grund av något de gjort.
3 Begränsad försoning (Limited Atonement):
Jesus dog endast för de utvaldas synder, inte för alla människor utan undantag.
4 Oemotståndlig nåd (Irresistible Grace):
När Gud kallar någon till frälsning, kan den personen inte motstå hans nåd.
5 De heligas ståndaktighet (Perseverance of the Saints):
De som verkligen är frälsta kommer att bevaras av Gud och inte falla bort från tron.
Kalvinism betonar alltså Guds suveränitet, predestination (förutbestämmelse) och Guds nåd som helt avgörande för människans frälsning.
Förutbestämmelse
Har människan en fri vilja?
"Viljan är trälbunden, men tron förenar människan med Kristus, och i Kristus blir hon fri."
Martin Luther De Servo Arbitrio (Om den trälbundna viljan)
1.
En sann vilja men inte frälsande i sig själv
Bibeln framställer inte människan som passiv lera som saknar alla moraliska förmågor. Det står visserligen att vi är "döda i våra synder" (Ef 2:1), men detta innebär inte att vi är oförmögna att svara på Guds tilltal. Guds nåd verkar genom Ordet för att kalla, överbevisa och dra människan till sig (Joh 12:32; Tit 2:11). Samtidigt lär Bibeln att det finns ett verkligt ansvar:
" Men ni vill inte komma till mig, så att ni må ha liv " (Joh 5:40)
Jesus säger inte att de inte kunde, utan att de inte ville. Människans problem är viljan, men det är en verklig vilja, som Gud manar till omvändelse.
"Och tiden för denna okunnighet har Gud haft överseende med; men nu befaller han alla människor överallt att omvända sig:" (Apg 17:30)
2.
Evangeliet som verkligt erbjudande
Kalvinismens logik underminerar Bibelns uppmaningar att omvända sig och tro. Om Gud redan har bestämt vilka som ska bli frälsta, är det då ärligt att Jesus ropar:
" Om någon man törstar, låt honom komma till mig, och dricka. " (Joh 7:37)
"Som vill att alla människor skall bli frälsta, och komma till insikt om sanningen." (1 Tim 2:4)
" Jag har lösgjort dig från folket, och från Hedningarna, till vilka jag nu sänder dig, För att öppna deras ögon, och vända dem från mörkret till ljuset, och från Satans makt till Gud, så att de må ta emot syndernas förlåtelse, och arv bland dem som är helgade genom tron som är i mig. " (Apg 26:17-18)
Om viljan är irrelevant, blir dessa rop till människan endast skenbara. Men Bibeln lär att evangeliet är ett verkligt erbjudande som måste tas emot i tro:
"Att om du med din mun bekänner Herren Jesus, och skall i ditt hjärta tro att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst." (Rom 10:9)
3.
Gud dömer inte utan grund
Ett av de starkaste argumenten för att människan måste ha en verklig viljeförmåga är att Gud dömer människan för hennes synd:
" Och detta är domen, att ljuset har kommit till världen, och människorna har älskat mörkret hellre än ljuset, eftersom deras gärningar var onda. " (Joh 3:19)
Om Gud hade förutbestämt varje enskild syndares undergång, vore domen inte rättvis utan tyrannisk. Men Bibeln betonar att människan själv "har ingen ursäkt" (se Rom 1:20).
4.
Guds nåd och mänskligt ansvar
Det är sant att frälsningen är av nåd, inte av oss själva (Ef 2:8–9), men denna nåd möter oss som ett erbjudande att ta emot eller förkasta:
"..ni står alltid emot den Helige Ande: som era fäder gjorde, så göra ni." (Apg 7:51)
Att motstå Guds Ande vore meningslöst om ingen kunde motstå honom. Men Bibeln visar att Gud verkar i frihet och kallar till tro, men inte med våld. Detta stämmer också med hur Gud "drar" människan (Joh 6:44), inte släpar.
5.
Vad Luther verkligen menade angående "fri vilja" sin bok:
"Om den trälbundna viljan (De Servo Arbitrio, 1525)"
Det är sant att Luther i sin bok "Om den trälbundna viljan (De Servo Arbitrio, 1525)" starkt kritiserade idén om fri vilja i frälsningsfrågan. Men hans definition av "fri vilja" skiljer sig från hur moderna evangelikaler och lutheraner ofta använder termen. Luther förnekade att människan i sitt fallna tillstånd kunde börja frälsningsprocessen på egen hand. Men han bejakade att människan efter att ha blivit kallad genom Ordet kunde ta emot nåden:
"Det är inte människan, utan Guds Ande, som verkar tron genom evangeliets förkunnelse."– Martin Luther
Luther skriver också:
"Om Gud genom sin Ande drar oss, och Ordet förkunnas, då väcks i människan en vilja att tro och ta emot." – Martin Luther
Luther var alltså medveten om att Gud använder medel – särskilt Ordet – för att verka tro. Det är inte fråga om att människan är ett hjälplöst föremål utan vilja, utan snarare att hon inte kan omvända sig utan att Gud först söker henne. Det finns alltså utrymme för ett verkligt gensvar från människan – och därmed ansvar. – Men oavsett Martin Luthers åsikt i frågan, vi människor varnas för att följa människor.
6.
Har Gud fri vilja – trots att han inte kan ljuga?
Detta skrämmande påståendet - att inte ens Gud har "fri vilja" eller "fritt val" är en hädelse. – Ja tro det eller ej, men det finns de som på fullt allvar hävdar att Gud inte har fri vilja eftersom han “inte kan ljuga” (Tit 1:2), men detta bygger på en missuppfattning av både frihet och Guds Heliga natur. Det är sant att Gud inte kan ljuga - men det är också sant att Gud är Helig, rättfärdig och oföränderlig. Men detta innebär inte att Gud är ofri – tvärtom! Det visar att Guds vilja är helt fri från syndens tvång och begränsningar.
Gud kan inte ljuga – inte för att han är ofri, utan för att han är fri från synd (1 Joh 1:5).
Djävulen ljuger – inte för att han är fri, utan för att han är bunden av lögn (Joh 8:44).
När Bibeln säger att Gud inte kan ljuga (Tit 1:2), eller att han inte kan förneka sig själv (2 Tim 2:13), då betyder det att Gud inte handlar i strid med sin Heliga natur. Det är inte en begränsning, utan ett vittnesbörd om hans eviga väsen.
Jesus säger:
"Jag är vägen, sanningen och livet." (Joh 14:6)
Att säga att Gud inte är fri eftersom han inte ljuger: är att misstolka frihetens väsen. Att hänvisa till att versen i Titus skulle utgöra ett bevis för att då inte ens Gud har "fri vilja" eller "fritt val" kan inte vi människor heller ha fri vilja; är inte enbart en lögn utan också en hyllning till djävulen som i så fall är bättre än Gud, då Satan är fri och kan ljuga men inte Gud. Frågan är: Hur kan Gud vara Sanning, vara Helig och samtidigt efterlikna djävulen, lögnen är ju av djävulen, lögnens fader? Nej, Gud väljer alltid det goda – inte för att han är tvingad, utan för att han är fri att göra det.
"Nu är Herren den Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet." (2 Kor 3:17)
7.
Att "ta emot" – ett uttryck för ansvar och tillgänglig frälsning
Bibeln talar gång på gång om att människan ska ta emot evangeliet, ta emot försoningen, ta emot Kristus. Detta språk visar att frälsningen inte tvingas på någon – den tas emot genom tro, vilket förutsätter ett gensvar:
"Men Gud anförtror sin kärlek till oss, genom att Kristus dog för oss, medan vi ännu var syndare.. [...] genom vilken vi nu har mottagit försoningen." (Rom 5:8–11)
"Och alla ting är av Gud, som har försonat oss med sig själv genom Jesus Kristus, [...]. vi ber er i Kristus ställe, att ni bli försonade med Gud." (2 Kor 5:18–20)
Paulus själv uttrycker det i 1 Kor 15:
"..till er kungör jag evangeliet som jag predikade för er, som ni också tog emot, och vari ni står; [...] Genom vilket ni också är frälsta," (1 Kor 15:1–2)
Här ser vi att frälsningen sker genom ett aktivt mottagande – inte en passiv tilldelning. Paulus säger också om sig själv:
"Först och främst har jag ju meddelat er vad jag själv tagit emot.,." (1 Kor 15:3)
Uttrycket "ta emot" förutsätter ett samarbete med nåden – inte att vi frälser oss själva, utan att vi inte motstår den (jfr Apg 7:51).
Bibeln använder också uttryck som "var och en" och "whosoever" för att visa att evangeliet är tillgängligt för alla människor:
" Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enda avlade Son, för att var och en som i honom tror inte skall förgås, utan ha evigt liv. " (Joh 3:16)
"Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst." (Rom 10:13)
Dessa verser visar att frälsningens erbjudande inte är begränsat till vissa – det är tillgängligt, men måste tas emot.
Jesus bekräftar detta i sin undervisning:
" Gå ni in genom den trånga porten: ty vid är porten, och bred är vägen, som leder till fördärv, och många är de som går in där: Ty porten är trång, och vägen smal , som leder till liv, och få är de som finner den. " (Matt 7:13–14)
Detta innebär att frälsningens väg är verklig, men att inte alla går den. Få finner den – inte för att de inte får tro, utan för att de inte vill.
Gud ger valet, människan svarar
Falsk religion – såsom islam och deterministisk kalvinism – tenderar att förneka människans ansvar genom att reducera henne till ett passivt redskap för Guds vilja. Bibeln visar en annan balans: Gud kallar och verkar suveränt, men människan måste svara. Tron är inte en prestation, men det är ett verkligt gensvar.
"..Om ni vill idag höra hans röst, förhärda inte era hjärtan..," (Heb 3:15)
Det är inte antingen Guds nåd eller människans gensvar. Det är Guds nåd som verkar så att människan kan tro – men det är människan som tror. Och just därför är det ett verkligt evangelium.
