S. PAULI EPISTEL TILL TITUM.

1873 Carl XII:s Bibel

TITUS, 1. CAPITLET

Paulus vald. Titus i Creta. Rätte och falske lärare.

Tit 1:1. Paulus, Guds tjenare, men Jesu Christi Apostel, till att predika Guds utvaldom trona och sanningenes kunskap, hvilken till Gudaktighet förer,

Tit 1:2. I hoppet till evinnerligit lif, det Gud, som icke ljuga kan, för evigt utlofvat hafver;

Tit 1:3. Men i sinom tid hafver han uppenbarat sitt ord genom predikan, den mig betrodd är, efter Guds vår Frälsares befallning;

Tit 1:4. Minom rättsinniga son Tito, efter begges våra tro: Nåd, barmhertighet, frid af Gud Fader, och Herranom Jesu Christo, vårom Frälsare.

Tit 1:5. Fördenskull lät jag dig qvar i Creta, att hvad som ännu fattades, skulle du fullkomliga beställa, och besätta städerna här och der med Prester, såsom jag dig befallt hafver;

Tit 1:6. Den som är ostraffelig, ene hustrus man; den der trogen barn hafver, oberyktad för öfverflödighet och genstörtighet.

Tit 1:7. Ty en Biskop bör vara ostraffelig, såsom en Guds skaffare; icke ensinnig, icke sticken, ingen drinkare, icke bitter, icke sniken efter slem vinning;

Tit 1:8. Utan gästgifvare, och älskar det godt är; tuktig, rättvis, helig, kysk;

Tit 1:9. Och håller sig vid det ord, som visst är och lära kan; på det han må mägtig vara att förmana genom helsosam lärdom, och öfvervinna dem som deremot säga.

Tit 1:10. Ty månge äro genstörtige, onyttige sqvallrare, och bedragare, besynnerliga de af omskärelsen;

Tit 1:11. Hvilkom man måste tillstoppa munnen; de som hela husen förvända, och lära det intet doger, för slem vinnings skull.

Tit 1:12. En af dem hafver sagt, deras egen Prophet: De Creter äro alltid ljugare, ond djur, och late bukar.

Tit 1:13. Detta vittnesbörd är sant. Derföre straffa dem skarpeliga, att de äro rätte i trone;

Tit 1:14. Och icke akta på de Judiska fabler och menniskors bud, som sig draga ifrå sanningen.

Tit 1:15. Dem, som rene äro, äro all ting rene; men dem orenom och otrognom är intet rent; utan både deras sinne och samvet är orent.

Tit 1:16. De säga sig känna Gud; men med gerningarna neka de det; efter de äro styggelige för Gud, och olydige, och till alla goda gerningar odugelige.

TITUS, 2. CAPITLET

Hvart stånds lefnad. Guds nåd.

Tit 2:1. Men tala du, såsom tillbörligit är, efter en helsosam lärdom;

Tit 2:2. De gamla, att de äro nyktre, ärlige, tuktige, rätte i trone, i kärlekenom, i tålamod;

Tit 2:3. De gamla qvinnor desslikes, att de ställa sig såsom heligom höfves, icke förtalerskor, icke drinkerskor, goda lärerskor;

Tit 2:4. Att de unga qvinnor lära tukt af dem; älska sina män, hafva sin barn kär;

Tit 2:5. Vara sediga, kyska, husaktiga, fromma, sina män underdåniga; på det Guds ord icke skall försmädt varda.

Tit 2:6. Sammalunda förmana ock de unga män, att de äro tuktige.

Tit 2:7. Uti all ting ställ dig sjelf för en eftersyn till goda gerningar, med oförfalskad lärdom, med ärlighet;

Tit 2:8. Med helsosam och ostraffelig ord; på det han, som emotstår, må blygas, intet ondt hafvandes det han om oss säga kan;

Tit 2:9. Tjenarena, att de äro sinom herrom underdånige, och uti all ting behagelige, icke gensvarige;

Tit 2:10. Icke otrogne; utan alla goda trohet bevisande; på det de måga pryda Guds vår Frälsares lärdom i all stycke.

Tit 2:11. Ty Guds nåd, helsosam allom menniskom, är uppenbarad;

Tit 2:12. Och lärer oss, att vi skole försaka alla ogudaktighet och verldslig lusta, och lefva tukteliga, rättfärdeliga, och gudeliga i denna verlden;

Tit 2:13. Och vänta det saliga hoppet, och den stora Guds och vår Frälsares Jesu Christi härliga uppenbarelse;

Tit 2:14. Den sig sjelf gaf för oss; på det han skulle förlossa oss ifrån all orättfärdighet, och rena oss sig sjelfvom ett folk till egendom, det sig om goda gerningar beflitar.

Tit 2:15. Sådant tala, och förmana, och straffa med fullt allvar. Låt ingen förakta dig.

TITUS, 3. CAPITLET

Otros, tros frukt. Fly kättare.

Tit 3:1. Förmana dem, att de äro Förstarna och Öfverheten underdånige och lydige; redebogne till alla goda gerningar;

Tit 3:2. Om ingen illa tala, icke trätosamma; utan milde, bevisande all saktmodighet till alla menniskor.

Tit 3:3. Ty vi vorom ock fordom ovise, ohörige, villfarande, tjenande begärelsom och mångahanda lustom, och vandradom i ondsko och afund, hätske; och hatadom hvarannan inbördes.

Tit 3:4. Men sedan Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till menniskorna uppenbarades;

Tit 3:5. Icke för rättfärdighetenes gernings skull, som vi gjort hade; utan efter sina barmhertighet gjorde han oss saliga, genom den nya födelsens bad, och den Heliga Andas förnyelse;

Tit 3:6. Hvilken han öfver oss rikeliga utgjutit hafver, genom vår Frälsare Jesum Christum;

Tit 3:7. På det vi skole rättfärdige varda genom hans nåd, och arfvingar blifva till evinnerligit lif, efter hoppet.

Tit 3:8. Det är ju ett fast ord; detta vill jag att du lärer, såsom det der visst är, att de, som Gudi trott hafva, vinnlägga sig i goda gerningar föregå; ty sådant är menniskomen godt och nyttigt.

Tit 3:9. Men dåraktig spörsmål, och slägtregister, och trätor, och kämpning om lagen förkasta; ty de äro onyttig och fåfäng.

Tit 3:10. Fly en kättersk mennisko, då han en gång och annan förmanad är;

Tit 3:11. Vetandes, att en sådan är förvänd, och syndar, såsom den sig sjelf fördömt hafver.

Tit 3:12. Då jag till dig sänder Artheman, eller Tychicum, så skynda dig snart till mig till Nicopolis; ty jag hafver satt mig före att blifva der öfver vintren.

Tit 3:13. Zenan, den lagkloka, och Apollo, fordra med flit, att dem intet fattas.

Tit 3:14. Men låt ock dem, som våre äro, lära i goda gerningar föregå der det behöfves, att de icke äro ofruktsamme.

Tit 3:15. Helsa dig alla, som med mig äro. Helsa dem, som oss älska i trone. Nåd vare med eder allom. Amen.

Skrifven af Nicopolis, i Macedonien.