EPISTEL TILL DE GALATER.

1703RV Carl XII:s Bibel

GALATERNA, 1. CAPITLET

PAULUS hälsar först de Galater, v. 1. Sedan straffar han dem, att de så snart hade låtit sig förföra ifrå det rena Evangelio, som han dem predikat hade, v. 6. Och förbannar dem som annorlunda det predikade än han, v. 8. Bevisar så, att det han hade predikat, var icke någor människolära: ty han hade det undfått av Christo själv, v. 11. Och hade predikat det förr än han talade eller befrågade sig med någon av de andra Apostlar, v. 15.

I. Paulus hälsar de Galater.

Gal 1:1. PAULUS Apostel, icke av människor, icke heller genom människo: utan genom JESUM Christum *; och Gud Fader, som honom uppväckt haver ifrå de döda: *

* Tit. 1: 3. * Ap. G. 2: 24, 32. Eph. 1: 20. Col. 2: 12. 1. Thess. 1: 10. Ebr. 13: 20.

Gal 1:2. Och alle bröder som när mig äro; de Församlingar i Galatia:

Gal 1:3. Nåd vare med eder, och frid av Gud Fader, och vårom HERRA JESU Christo: *

* Rom. 1: 7. 1. Cor. 1: 3.

Gal 1:4. Som sig själv (a) för våra synder givit haver *, på det han skulle fria oss ifrå denna närvarandes onda värld, efter Guds och vårs Faders vilja:

* Matth. 20: 28. Gal. 2: 20. Eph. 5: 2. Tit. 2: 14. Ebr. 9: 14.

Gal 1:5. Vilkom vare pris ifrån evighet till evighet: Amen.

II. Förundrar sig att de så snart hade låtit förföra sig ifrå hans lära.

Gal 1:6. Mig förundrar, att I så snarliga låten eder avvända ifrå den som eder kallat haver uti Christi nåd, till ett annat Evangelium!

Gal 1:7. Ändock intet annat är: utan att någre äro de eder förvilla *, och vilja förvända Christi Evangelium.

* Ap. G. 15: 1. 2. Cor. 11: 4.

Gal 1:8. Men om ock vi, eller en Ängel av himmelen annorlunda predikade (b) Evangelium för eder, än vi eder predikat have, han vare förbannad.

Gal 1:9. Såsom vi nu sadom, så säge vi än en tid: Om någor vore den eder predikar Evangelium annorlunda än I undfått haven *, han vare förbannad.

* 5. Mos. 4: 2. cap. 12: 32. Ords. 30: 6. Uppenb. 22: 18.

Gal 1:10. Predikar jag nu människom eller Gudi till vilja? Eller söker jag täckas människom? Ty om jag än nu täckts människom, så vore jag icke Christi tjänare. *

* 1. Thess. 2: 4. Jac. 4: 4.

III. Bevisar att han hade sin lära av Gudi.

Gal 1:11. Men jag gör eder vitterligit, bröder, att det Evangelium som är predikat av mig, är icke människligit. *

* 1. Cor. 15: 1, 3.

Gal 1:12. Ty jag haver det icke fått av människo, icke heller lärt; utan genom JESU Christi uppenbarelse. *

* Eph. 3: 3.

Gal 1:13. Ty I haven väl hört min umgängelse fordom i Judaskapet, att jag övermåtton förföljde Guds Församling *, och förstörde henne:

* Ap. G. 8: 3. cap. 9: 1. cap. 22: 4. cap. 26: 9. Phil. 3: 6. 1. Tim. 1: 13.

Gal 1:14. Och växte till mer och mer i Judaskapet, utöver många mina likar i mitt släkte, och var övermåtton nitisk för mina fäders stadgar.

Gal 1:15. Men då Gudi täcktes, som mig av mins moders liv * avskilt haver, och kallat mig * genom sina nåd därtill:

* Jer. 1: 5. * Ap. G. 9: 15. cap. 13: 2. Rom. 1: 1.

Gal 1:16. Att han ville uppenbara sin Son i mig *, att jag skulle genom Evangelium förkunna honom ibland Hedningarna *; strax föll jag till, och befrågade mig intet därom med kött och blod; *

* 2. Cor. 4: 6. * Gal. 2: 8. Eph. 3: 8. * Matth. 16: 17.

Gal 1:17. Och kom icke heller till Jerusalem igen, till dem som voro Apostlar för mig: utan for bort till Arabiam, och kom åter igen till Damascum.

Gal 1:18. Sedan efter try år, kom jag igen till Jerusalem *, till att se Petrum; och blev när honom i femton dagar.

* Ap. G. 9: 26.

Gal 1:19. Men av de andra Apostlar såg jag ingen, utan Jacobum HERRANS broder. *

* Marc. 6: 3.

Gal 1:20. Men det jag skriver eder, se, inför Gud, * jag ljuger icke.

* Rom. 1: 9. cap. 9: 1. 2. Cor. 1: 23. cap. 11: 31. 1. Thess. 2: 5. 1. Tim. 5: 21. 2. Tim. 4: 1.

Gal 1:21. Därefter kom jag in uti de land Syria och Cilicia. *

* Ap. G. 9: 30.

Gal 1:22. Men jag var okänd till ansiktet för Judee Församlingar i Christo.

Gal 1:23. Utan de hade allenast hört, att den som fordom förföljde oss, han predikar nu Evangelium om trona, som han fordom förstörde.

Gal 1:24. Och de prisade Gud för mina skull.

V. 4. (a) Som sig själv, rc.) Se huru han all ord lagar emot egen rättfärdighet.

V. 8. (b) Annorlunda predikade, rc.)

Augustin. l. 3. contr. lit. Petil. c. 6. Si quis sive de Christo, sive de ejus Ecclesia, sive de quacunque re alia, quæ pertinet ad fidem vitamque nostram, non dicam, si nos: sed quod Paulus adjecit, si Angelus de cœlo vobis annunciarit, præterquam quod in scriptis legalibus & Evangelicis accepistis, anathema sit.

GALATERNA, 2. CAPITLET

OCH vidare säger han, då han omsider kom till de förnämsta Apostlar i Jerusalem, nödgades han intet förändra sin lära i det ringesta, v. 1. Ej heller lärde han något av dem: utan då de förnummo hans kallelse, och vad han uträttat hade, voro de överens med honom, att han så fort skulle predika för Hedningarna, och de för Judarna, v. 6. Ja, det mer är: då han såg Petrum, nästan den förnämsta Apostlen, icke nog försikteliga bära sig åt i några stycker, straffade han och rättade honom i saken, v. 11. Kommer så till huvudstycket det han vill driva, och säger, att ingen varder rättfärdig genom Lagsens gärningar; utan genom trona på Christum: det han med några skäl beviser, v. 15.

I. Paulus beviser att hans lära kom överens med de andra Apostlars.

Gal 2:1. SEDAN, efter fjorton år, for jag åter upp till Jerusalem * med Barnaba, och tog Titum ock med mig.

* Ap. G. 15: 2.

Gal 2:2. Och for jag dit upp * efter en uppenbarelse, och förtäljde dem Evangelium, som jag förkunnar ibland Hedningarna; men besynnerliga för dem som hade anseende: på det jag icke skulle löpa fåfängt (a), eller redo lupit hava. *

* Ap. G. 19: 21. * Phil. 2: 16.

Gal 2:3. Men icke vart heller Titus, som med mig var, nödgad till att låta omskära sig *, ändock han var en Grek.

* Ap. G. 16: 3. 1. Cor. 9: 21.

Gal 2:4. Men för de insmygne falske brödernes skull, vilka listeliga inkomne voro *, till att bespeja vår frihet, som vi have i Christo JESU, på det de skulle komma oss i träldom: (b)

* Ap. G. 15: 24.

Gal 2:5. Vilkom vi icke vekom ens en stund till underdånighet: på det Evangelii sanning skulle bliva beståndandes när eder.

Gal 2:6. Men av dem som hade anseende att vara något, hurudana de fordom varit hade (c), det kommer mig intet vid: Gud haver icke anseende till människones person *: ty de som hade anseende, lade intet till mig.

* 5. Mos. 10: 17. 2. Chrön. 19: 7. Job. 34: 19. Vish. 6: 8. Syr. 35: 15. Ap. G. 10: 34. Rom. 2: 11. Eph. 6: 9. Col. 3: 25. 1. Pet. 1: 17.

Gal 2:7. Utan tvärtemot; då de sågo att mig betrott var Evangelium till förhuden * (d), lika som Petro till omskärelsen:

* Ap. G. 13: 46. Rom. 11: 13. 1. Tim. 2: 7. 2. Tim. 1: 11.

Gal 2:8. (Ty den som med Petro var kraftig till Apostlaämbetet ibland omskärelsen, den haver ock med mig kraftig varit ibland Hedningarna;) *

* Ap. G. 9: 15. cap. 13: 2. cap. 22: 21. Gal. 1: 16. Eph. 3: 8.

Gal 2:9. Och förnummo den nåd som mig given var, räckte Jacobus, och Cephas, och Johannes, vilke såsom pelare räknade voro, mig och Barnabe delaktighetenes högra hand, så att vi skulle predika till Hedningarna, och de till omskärelsen.

Gal 2:10. Allenast att vi skulle tänka på de fattiga; vilket jag ock så haver vinnlagt mig att göra. *

* Ap. G. 11: 30. cap. 24: 17. Rom. 15: 25. 1. Cor. 16: 1. 2. Cor. 8: 1. cap. 9: 1.

II. Haver någon skiljaktighet med Petro.

Gal 2:11. Men då Petrus kom till Antiochiam, stod jag honom uppenbarliga emot, efter han var anklagad.

Gal 2:12. Ty förr än någre voro komne ifrån Jacobo, åt han (e) med Hedningarna: men då de kommo, undrog han sig, och skilde sig ifrå dem; ty han fruktade dem som voro av omskärelsen.

Gal 2:13. Och de andre Judar skrymtade ock med honom, så att Barnabas vart ock bedragen till att skrymta med dem.

Gal 2:14. Men då jag såg, att de icke rätteliga vandrade efter Evangelii sanning, sade jag till Petrum för allom: Om du, som äst en Jude, lever på Hedniskt sätt *, och icke på Judiskt sätt, varföre tvingar * du då Hedningarna till att leva efter Judiskt sätt?

* Ap. G. 10: 28. * cap. 15: 10, 11.

Gal 2:15. Vi äre av naturen Judar, och icke syndare av Hedningomen: *

* Eph. 2: 12.

III. Huvudstycket, det Apostelen driver, med några bevis.

Gal 2:16. Efter vi vete, att människan icke varder rättfärdig genom Lagsens gärningar, utan genom JESU Christi tro *: så have ock vi trott på Christum JESUM, att vi skole rättfärdige varda av Christi tro, och icke av Lagsens gärningar: därföre att intet kött (f) varder rättfärdigat genom Lagsens gärningar.

* Ps. 143: 2. Ap. G. 13: 38, 39. Rom. 1: 17. cap. 3: 20, 28. cap. 8: 3. Gal. 3: 11. Ebr. 7: 18, 19.

Gal 2:17. Men skulle vi, som söke varda rättfärdige i Christo, ock ännu själve finnas vara syndare, så vore Christus en syndatjänare (g)? Bort det.

Gal 2:18. Ty om jag bygger det samma upp igen, som jag nederslagit hade, så gör jag mig själv till en överträdare.

Gal 2:19. Men jag är genom Lag (h) död ifrå Lagen *, på det jag skall leva Gudi: jag är korsfäst med Christo: *

* Rom. 6: 14. cap. 7: 4, 6. cap. 8: 2. * cap. 6: 6. Gal 5: 24. cap. 6: 14.

Gal 2:20. Men jag lever, dock icke nu jag, utan Christus lever i mig: ty det jag nu lever i köttet, det lever jag i Guds Sons tro, den mig älskat haver, och givit sig själv ut för mig. *

* Gal. 1: 4. Eph. 5: 2. Tit. 2: 14.

Gal 2:21. Jag bortkastar icke Guds nåd: ty om rättfärdigheten kommer av Lagen, så är Christus fåfängt död. *

* Ebr. 7: 11.

V. 2. (a) Löpa fäfängt) Nämliga, om man hade haft honom misstänkt, såsom han icke hade kommit överens med de andra Christi Apostlar.

V. 4. (b) Träldom) Nämliga till att hålla Mose Lag, såsom nödig till saligheten.

V. 6. (c) Hurudana de fordom varit hade) De falske Apostlar gåvo före, att de tolv Apostlar hade vandrat med Christo, och voro därföre värdigare än Paulus. Det driver S. Paulus tillbaka, och säger: Där ligger icke makt uppå, huru myndige eller härlige de äro: ty uti Evangelio är en Predikare såsom den andre, 1. Cor. 3: 8.

V. 7. (d) Till förhuden) S. Paulus kallar Hedningarna förhud: ty de voro icke omskurne såsom Judarna.

V. 12. (e) Åt han, rc.) Nämliga sådana mat som i Mose Lag var förbuden.

V. 16. (f) Intet kött) Det är: ingen människa.

V. 17. (g) Syndatjänare) Den genom gärningarna vill from och rättfärdig varda, han gör likasom han vore nu först genom Christum, och hans ämbete, predikan, och lidande en syndare vorden; och måste därföre genom Lagen from varda: det är, försaka, korsfästa, och försmäda Christum, och uppbygga synden igen, den tillförene genom trones predikan nederlagd var.

V. 19. (h) Genom Lag) Genom trona, som är en andelig och livaktig Lag, ärom vi bokstavens Lag döde, att vi henne intet mer skyldige äre, Rom. 7: 4.

GALATERNA, 3. CAPITLET

DETSAMMA bevisar han här med flera skäl; först, av trones frukt, att vi genom trona have fått den Helga Anda, v. 1. Sedan, av Abrahams exempel, att han är så bliven rättfärdig, v. 6. Till det tredje, av det löftet som var givet Abraham, 1. Mos. 12: 3. v. 8. Till det fjärde, av Lagsens egen sentens, att hon förbannar alla människor, efter de icke hålla henne, v. 10. Till det femte, av Prophetens Habacuc vittnesbörd, v. 11. Till det sjätte, av Christi ämbete, att han haver förlossat oss ifrå Lagen, v. 13. Till det sjunde, av tiden när löftet var givet; nämliga, förr än Lagen, och kunde såsom ett Testamente icke ogillas genom Lagen, v. 15. Till det åttonde, efter det skänkes, och icke förtjänas, v. 18. Sedan låter han se varföre då Lagen vart given; nämliga för överträdelsens skull, att hon skulle vara en tuktemästare till Christum, v. 19. Under vilken vi intet mer äre, sedan Christus kom, v. 25.

I. Flere bevis, att ingen varder rättfärdig genom Lagen, utan genom trona.

Gal 3:1. O, I oförståndige Galater, ho haver kjust * eder, att I icke skullen lyda sanningene, för vilkas ögon JESUS Christus förut målad var, såsom ibland eder korsfäst?

* Gal. 5: 7.

Gal 3:2. Detta vill jag allenast veta av eder: haven I undfått Andan genom Lagsens gärningar, eller genom trones hörande? *

* Ap. G. 2: 38. cap. 8: 15. cap. 15: 8. Eph. 1: 13.

Gal 3:3. Ären I så oförståndige? I haven begynt i Andanom; viljen I nu lyktat i köttet? (a)

Gal 3:4. Haven I då så mycket lidit fåfängt? Om det eljes fåfängt är.

Gal 3:5. Den som nu utdelar eder Andan, och verkar krafter ibland eder, gör han det genom Lagsens gärningar, eller genom trones hörande?

Gal 3:6. Såsom Abraham trodde Gudi, och det vart honom räknat till rättfärdighet: *

* 1. Mos. 15: 6. Rom. 4: 3. Jac. 2: 23.

Gal 3:7. Så veten I ju nu, att de som äro av trone, de äro Abrahams barn. *

* Rom. 4: 11, 12, 16.

Gal 3:8. Men Skriften, som haver sett framföre åt, att Gud gör Hedningarna rättfärdiga genom trona, förkunnade Abrahe förut detta Evangelium: I dig skola all folk välsignade varda. *

* 1. Mos. 12: 3. cap. 18: 18. cap. 22: 18. cap. 26: 4. Syr. 44: 22. Ap. G. 3: 25.

Gal 3:9. Så varda nu de som av trone äro, välsignade med den trogna Abraham.

Gal 3:10. Ty så månge som äro av Lagsens gärningar, äro under förbannelse. Ty det är skrivet: Förbannad vare var och en, som icke bliver vid allt det som skrivet är i Lagboken, så att han det gör. *

* 5. Mos. 27: 26.

Gal 3:11. Men att ingen varder rättfärdig för Gudi genom Lagen *, är uppenbart: ty den rättfärdige skall leva av tro. *

* Rom. 3: 20. Gal. 2: 16. * Hab. 2: 4. Rom. 1: 17. Ebr. 10: 38.

Gal 3:12. Men Lagen är icke av trone: utan den människa som gör dem, skall leva i dem. *

* 3. Mos. 18: 5. Hes. 20: 11. Rom. 4: 4, 5. cap. 10: 5, 6. cap. 11: 6.

Gal 3:13. Christus haver oss igenlöst ifrå Lagsens förbannelse, då han vart en förbannelse för oss *; ty det är skrivet: Förbannad är var och en som hänger på träd: *

* Rom. 8: 3. 2. Cor. 5: 21. * 5. Mos. 21: 23.

Gal 3:14. På det Abrahams välsignelse komma skulle över Hedningarna i Christo JESU; och vi så undfå måtte Andans löfte genom trona.

Gal 3:15. Bröder, jag vill tala efter människosätt: Man förkastar ju icke ene människos testamente, då det gillat är *, eller lägger något därtill.

* Ebr. 9: 17.

Gal 3:16. Men nu äro Abraham och hans säd löften tillsagda *: han säger icke, uti säderna, såsom i mångom; utan såsom uti enom, uti dine Säd, som är Christus.

* 1. Mos. 12: 7. cap. 15: 5. cap. 17: 7. cap. 22: 18.

Gal 3:17. Men det säger jag: Det Testamentet som tillförene av Gudi fast gjort var på Christum, kan Lagen, vilken given var fyrahundrad och trettio år därefter, icke ogilla, så att den skulle göra löftet omintet. *

* 1. Mos. 15: 13. 16. 2. Mos. 12: 40, 41. Ap. G. 7: 6.

Gal 3:18. Ty om arvet är av Lagen, så är den icke mer av löftet *: men Gud haver det Abraham genom löftet fri skänkt.

* Rom. 4: 13, 14.

II. Varföre Lagen är given.

Gal 3:19. Vad skall då Lagen (b)? Hon är tillagd för överträdelsernas skull *, till dess säden skulle komma, vilko löftet skett var, och är skickad av Änglarna uti Medlarens hand. (c)

* Rom. 4: 15. cap. 5: 20.

Gal 3:20. Men Medlaren är icke ens Medlare; men Gud är en.

Gal 3:21. Är då Lagen emot Guds löften? Bort det: ty om en Lag vore given som kunde levande göra, så vore rättfärdigheten sannerliga av Lagen:

Gal 3:22. Men Skriften haver allt beslutit under synd *, på det löftet skulle genom JESU Christi tro givas dem som tro.

* Rom. 3: 9. cap. 11: 32.

Gal 3:23. Men förr än tron kom, vore vi förvarade under Lagen, beslutne till den tro som uppenbaras skulle.

Gal 3:24. Så haver nu Lagen varit vår Tuktomästare till Christum *: på det vi skole varda rättfärdige av trone.

* Matth. 5: 17. Ap. G. 13: 38. Rom. 10: 4.

III. De som tro på Christum, äro friade undan Lagen.

Gal 3:25. Nu, sedan tron kommen är, äre vi icke länger under Tuktomästaren:

Gal 3:26. Ty I ären alle Guds barn * genom trona på Christum JESUM.

* Esa. 56: 5. Joh. 1: 12. Rom. 8: 15. Gal. 4: 5.

Gal 3:27. Ty I så månge som döpte ären till Christum, haven eder iklätt Christum. *

* Rom. 6: 3. cap. 13: 14.

Gal 3:28. Här är icke Jude, eller Grek; här är icke träl eller fri; här är icke man eller kvinna: ty alle ären I en * i Christo JESU.

* Joh. 17: 21. Rom. 10: 12. 1. Cor. 12: 13. Eph. 2: 14, 15. Col. 3: 11.

Gal 3:29. Ären I nu Christi, så ären I ju Abrahams säd, och arvingar efter löftet. *

* 1. Mos. 21: 12. Rom. 9: 7. Ebr. 11: 18.

V. 3. (a) Lyktat i köttet) Det är: i den läran som lämnar människan i sitt köttsliga sinne.

V. 19. (b) Vad skall då Lagen) Gud hade av nåde tillsagt Abrahe arv, det är, rättfärdighet, och evinnerligit liv: vad hjälper då Lagen? Svar: Lagen föröker och uppenbarar syndena, då hon mycket utkräver, det vi icke förmågom: och uppenbarar desslikes syndena, att vi skolom bekänna, att Gud gör oss rättfärdiga av nåd. Om Lagen vore allena nog till att göra människona rättfärdiga, vad behöve vi då nådena, den oss lovad är?

(c) Uti Medlarens hand) Mose, vilken en medlare var emellan Gud och folket. Där hade ingen medlare behövts, om folket hade förmått höra Lagen, 2. Mos. 20: 18. 5. Mos. 5: 5. Kunna de icke höra Lagen, huru kan då Lagen göra dem fromma? Men Gud är En, han är allena, och haver ingen sin lika: därföre kan man icke handla med honom utan Medlare, såsom ock Job säger, cap. 23: 13.

GALATERNA, 4. CAPITLET

DET Apostelen sade i det förra Capitlet, att sedan Christus kom, ärom vi intet mer under Lagen, förklarar han här med en liknelse, av en arvinge som är under förmyndare, så länge han är barn: men sedan bliver han fri, rc. v. 1. Och vore en dåre om han åter ville giva sig under förmyndare, v. 8. Påminner så de Galater med vad välviljoghet de undfingo honom, då han först predikade för dem, att de icke heller nu skulle vredgas, om han sade dem sanningen, v. 13. Kommer så åter igen, och beviser det samma av de två Abrahams söner, Ismaels och Isaacs historia, v. 21.

I. Bevisas att de som tro på Christum, äro friade undan Lagen.

Gal 4:1. MEN jag säger: Så länge arvingen är barn, är ingen åtskillnad emellan honom och en tjänare; ändock han är Herre över allt:

Gal 4:2. Utan är under Förmyndare och Förståndare in till den tiden, som av fadrenom förelagd är.

Gal 4:3. Sammalunda vorom ock vi, då vi vorom barn, i träldom under världenes elementer. *

* Col. 2: 8.

Gal 4:4. Men då tiden * vart fullkommen, sände Gud sin Son, gjordan av kvinno, gjordan under Lagen *:

* 1. Mos. 49: 10. Dan. 9: 24. Eph. 1: 10. * Matth. 5: 17.

Gal 4:5. På det han skulle igenlösa dem som under Lagen voro, att vi skullom få Barnaskapet. *

* Joh. 1: 12. Gal. 3: 26.

Gal 4:6. Efter I nu ären söner, haver Gud sänt sins Sons Anda uti edor hjärtan, vilken ropar, Abba, käre Fader. *

* Rom. 8: 15.

Gal 4:7. Så äst du icke mer tjänare, utan son: men äst du son, så äst du ock Guds arvinge genom Christum. *

* Rom. 8: 16, 17.

II. Ställer de Galater före deras ostadighet.

Gal 4:8. Men den tid I intet känden Gud, tjänten I dem som av naturen icke äro gudar. *

* 1. Cor. 8: 4. cap. 12: 2. Eph. 2: 11, 12.

Gal 4:9. Men nu medan I Gud känt haven, ja mycket mer kände ären av Gudi *, huru vänden I eder då om till de svaga * och fattiga elementer igen, vilkom I på nytt tjäna viljen? *

* 1. Cor. 8: 3. cap. 13: 12. * Ebr. 7: 18. * Col. 2: 20.

Gal 4:10. I hållen * dagar och månader, tider och år.

* Rom. 14: 5. Col. 2: 16.

Gal 4:11. Jag fruktar om eder, att jag tilläventyrs icke haver fåfängt arbetat på eder.

Gal 4:12. Varer såsom jag är (a), efter jag ock är såsom I. (b)

III. Huru de Galater hade undfägnat Pauli predikan.

Bröder, jag beder eder, I haven mig intet orätt gjort:

Gal 4:13. I veten, att jag genom köttsens svaghet * i förstone predikade eder Evangelium.

* 1. Cor. 2: 3.

Gal 4:14. Och min frestelse, som jag led i mitt kött, haven I intet föraktat, icke heller försmått: utan anammaden mig såsom en Guds Ängel *; ja, såsom Christum JESUM. *

* Mal. 2: 7. * Matth. 10: 40. Joh. 13: 20.

Gal 4:15. Huru salige voren I då? Ty jag bär eder vittnesbörd, att om det hade möjeligit varit, haden I edor ögon utrivit, och givit mig.

Gal 4:16. Är jag då nu vorden edar ovän, att jag säger eder sanningen?

Gal 4:17. De nitälska eder (c) icke rätteliga *, utan vilja utelykta eder, att I skolen nitälska dem.

* Rom. 10: 2. 2. Cor. 11: 2.

Gal 4:18. Men gott är, att alltid nitälska i det goda, och icke allenast då jag tillstädes är.

Gal 4:19. Min kära barn, vilka jag på nytt föder * med smärta, till dess Christus kommer till stadga uti eder.

* 1. Cor. 4: 15. Philem. v. 10. Jac. 1: 18.

Gal 4:20. Men jag ville nu vara när eder, och förvandla mina röst: ty jag vet härnäst ingen råd med eder.

IV. Skillnad emelian Lagen och Evangelium bevisas av Ismaels och Isaacs historia.

Gal 4:21. Säger mig, I som viljen vara under Lagen: hören I icke Lagen?

Gal 4:22. Ty det är skrivet, att Abraham hade två söner; en av tjänstakvinnone *, den andra av den fria. *

* 1. Mos. 16: 15. * cap. 21: 1, 2. Ap. G. 7: 8. Ebr. 11: 11.

Gal 4:23. Men den som var av tjänstakvinnone, han var född efter köttet: men den av de frio, han var född genom löftet. *

* Joh. 8: 39. Rom. 9: 7, 8.

Gal 4:24. Vilket är en allegori: ty dessa äro de tu Testamenten; ett av det berg Sina, som föder till träldom, vilket är Agar:

Gal 4:25. Ty Agar är det berg Sina i Arabia, och svarar emot Jerusalem, det nu är, och är i träldom med sinom barnom.

Gal 4:26. Men det Jerusalem som ovantill är *, det är den fria; hon är allas vår moder.

* Esa. 2: 2. Ebr. 12: 22. Uppenb. 3: 12. cap. 21: 2, 10.

Gal 4:27. Ty det är skrivet: Fröjda dig, du ofruktsamma, du som intet föder; brist ut och ropa, du som icke är i födslosmärtor *: ty den ensamma haver flera barn, än den som man haver.

* Esa. 54: 1.

Gal 4:28. Men vi, bröder, äre löftsens barn efter Isaac. *

* Rom. 9: 7.

Gal 4:29. Men såsom den som då född var efter köttet, förföljde * honom som född var efter Andan: så går det ock nu.

* 1. Mos. 21: 9.

Gal 4:30. Men vad säger Skriften? Driv ut tjänstakvinnona med hennes son: ty tjänstakvinnones son skall icke bliva arvinge med dens frios son. *

* 1. Mos. 21: 10, 12. Joh. 8: 35.

Gal 4:31. Så äre vi nu, bröder, icke tjänstakvinnones söner, utan dens frios.

V. 12. (a) Varer såsom jag) Det är: varer så till sinnes emot mig, som jag är till sinnes emot eder: jag menar eder allt gott.

(b) Efter jag ock är såsom I) Nämliga såsom I voren emot mig tillförene, och än hoppas att månge av eder skola vara.

V. 17. (c) De nitälska eder) Nämliga de falske Apostlar.

GALATERNA, 5. CAPITLET

EFTER nu Christus haver friat oss ifrå Lagen, förmanar Apostelen, att vi uti den friheten skole bliva beståndige, och icke låta oss åter fånga under Lagsens träldom, v. 1. Straffar dem för sitt avträdande, v. 7. Råder så, att vi icke låtom frihetena giva köttet tillfälle; utan älskom varannan, v. 13. Dödom köttsens gärningar, v. 16. Och beflitom oss om Andans frukt, v. 22.

I. Paulus förmanar till att behålla den Christeliga friheten.

Gal 5:1. SÅ bliver nu ståndande uti den frihet, med vilko Christus oss friat haver *; och låter eder icke på nytt fångas under träldomsens ok.

* Rom. 6: 18. 1. Pet. 2: 16.

Gal 5:2. Se, jag Paulus säger eder: Om I låten eder omskära *, är eder Christus intet nyttig.

* Ap. G. 15: 1.

Gal 5:3. Men jag betygar åter varjom och enom som sig låter omskära, att han är pliktig (a) till att hålla hela Lagen.

Gal 5:4. I ären omintet vorde ifrå Christo, I som genom Lagen viljen rättfärdige varda; I ären fallne ifrå nådene.

Gal 5:5. Ty vi vänte uti Andanom, genom tro, rättfärdighetenes hopp. *

* 2. Tim. 4: 8.

Gal 5:6. Ty i Christo JESU förmår varken omskärelse eller förhud något*; utan tron som verkar genom kärleken. (b)

* 1. Cor. 7: 19. 2. Cor. 5: 16. Gal. 6: 15. Col. 3: 11.

II. Straffar deras avfall ifrå trone.

Gal 5:7. I lupen väl; ho haver hindrat eder *, att I icke skullen tro sanningene?

* Gal. 3: 1.

Gal 5:8. Den övertygelsen är icke av honom som eder kallat haver. *

* Gal. 1: 6.

Gal 5:9. Litet av surdeg försyrar hela degen. *

* 1. Cor. 5: 6.

Gal 5:10. Jag förser mig till eder i HERRANOM, att I tagen eder icke annat sinne: men den eder förvillar *, han skall draga sin dom, eho han är.

* Gal. 1: 7.

Gal 5:11. Om jag ännu, bröder, predikar omskärelsen, hvi lider jag ännu förföljelse (c) *? Så vore korsens förargelse om intet (d) vorden.

* 1. Cor. 1: 23.

Gal 5:12. Gåve Gud att de ock avskorne vorde, som eder förvända.

III. Råder att döda köttet, och leva efter Andan.

Gal 5:13. Ty I, bröder, ären kallade till frihet: allenast ser till, att I icke låten frihetena giva köttet tillfälle * (e); utan genom kärleken tjäner den ene dem andra. *

* 1. Cor. 8: 9. 1. Pet. 2: 16. * 1. Cor. 9: 19. Gal. 6: 2.

Gal 5:14. Ty all Lagen (f) varder fullbordad uti ett ord; i detta: Du skalt älska din nästa som dig själv. *

* 3. Mos. 19: 18. Matth. 7: 12. cap. 22: 39. Marc. 12: 31. Rom. 13: 9. Jac. 2: 8.

Gal 5:15. Men om I bitens * och frätens varannan, så ser till att I icke ymsom av varannan uppätne varden.

* 2. Cor. 12: 20.

Gal 5:16 .Men jag säger: Vandrer i Andanom *, så fullkomnen I icke köttsens begärelse. *

* Rom. 6: 12. cap. 8: 1, 4, 12. cap. 13: 14. * 1. Pet. 2: 11.

Gal 5:17. Ty köttet begärar emot Andan, och Anden emot köttet: de samma äro emot vartannat, så att I icke gören vad I viljen. *

* Rom. 7: 15, rc.

Gal 5:18. Om I drivens av Andanom, så ären I icke under Lagen. *

* Rom. 6: 14. cap. 8: 2.

Gal 5:19. Men köttsens gärningar * äro uppenbara, som är hor, boleri, orenlighet, lösaktighet;

* 1. Cor. 3: 3. cap. 6: 9. Eph. 5: 3. Col. 3: 5.

Gal 5:20. Avguderi, trolldom, ovänskap, kiv, nit, vrede, trätor, tvedräkt, kätterier;

Gal 5:21. Avund, mord, dryckenskaper, frosserier, och sådant mer: där jag eder tillförene säger, såsom jag ock tillförene sagt haver, att de som sådana göra, skola icke ärva Guds Rike. *

* 1. Cor. 6: 10. Eph. 5: 5. Col. 3: 6. Uppenb. 22: 15.

Gal 5:22. Men Andans frukt * är kärlek, fröjd, frid, långmodighet, mildhet, godhet, tro;

* Eph. 5: 8.

Gal 5:23. Saktmodighet, kyskhet: emot sådant är icke Lagen.

Gal 5:24. Men de som Christo tillhöra, hava korsfäst sitt kött med lustarna och begärelserna. *

* Rom. 6: 6. Gal. 2: 19.

Gal 5:25. Om vi nu leve i Andanom, så låter oss ock vandra i Andanom. *

* Rom. 8: 5.

Gal 5:26. Låter oss icke begära fåfängelig pris, till att förtörna varannan och avundas varannan.

V. 3. (a) Han är pliktig) Ty utan trona är intet hjärta rent: utan hjärtans renhet är ingen gärning rätt och ren.

V. 6. (b) Som verkar genom kärleken) Här tillskrives icke kärlekenom, att han antingen fullbordar trona, eller han gör oss rättfärdiga: utan att han är ett kännemärke till den rätta livaktiga tron: således, att en rätt tro alltid verkar genom kärleken: men den tro som det icke gör, hon är ingen rätt tro, utan en skrymtaktig och död tro.

V. 11. (c) Förföljelse) Nämliga, av mina landsmän Judarna, som driva omskärelsen och Lagen.

(d) Så vore korsens förargelse om intet) Det är: så vände ju den förargelse åter, som månge taga av vårt kors och förföljelse, som vi lide av dem som driva Lagen.

V. 13. (e) Giva köttet tillfälle) Det göra de som säga: Efter tron gör allt, så viljom vi intet gott göra, utan förlåta oss på trona.

V. 14. (f) All Lagen) Nämliga, vad vår nästa tilländer, huru vi skolom ställa oss emot honom.

GALATERNA, 6. CAPITLET

APOSTELEN förmanar än till flera dygder, såsom till tålamod med dem som råka falla i någon synd, rc. v. 1. Till tacksamhet emot dem som predika Guds ord, v. 6. Till godaktighet emot var man, v. 9. Besluter så därmed, att han säger dem orsakerna, varföre de falske Apostlar drevo omskärelsen, v. 11. Men han sökte icke sådant med sin predikan, v. 14. Och säger därhos, att i Christo aktas varken omskärelse eller förhud, utan ett nytt creatur, v. 15. Och önskar så Guds nåd över dem alla som denna läran behöllo, v. 16.

I. Förmaning till tålamod med dem som falla.

Gal 6:1. BRÖDER, om en människa råkade falla i någon synd, I som andelige * ären, upprätter * en sådan med saktmodigom anda; och se uppå dig själv, att du icke ock frestad varder.

* 1. Cor. 3: 1. * Rom. 14: 1. 1. Cor. 9: 22.

Gal 6:2. Inbördes bärer varannars bördor *, och så fullborden I Christi Lag.

* (a) * Rom. 15: 1. 1. Thess. 5: 14. * Joh. 15: 12.

Gal 6:3. Ty om någor låter sig tycka något vara, ändock han intet är, han bedrager sig själv. *

* 1. Cor. 8: 2.

Gal 6:4. Men var och en bepröve sin egen gärning, och så skall han allenast uti sig själv hava berömmelse, och icke uti androm: (b)

Gal 6:5. Ty var och en skall draga sina bördo. *

* Ps. 62: 13. Jer. 17: 10. Rom. 2: 6. Uppenb. 2: 23.

II. Till tacksamhet emot dem som lära oss Guds ord.

Gal 6:6. Men den som undervisad varder i ordet, han dele allt gott med honom, som honom undervisar. *

* 1. Cor. 9: 7, 11, 14.

Gal 6:7. Farer icke ville, Gud låter intet gäcka sig: ty vad människan sår, det skall hon ock uppskära. *

* Luc. 16: 25. Rom. 2: 6.

Gal 6:8. Ty den som sår i sitt kött, han skall av köttet uppskära förgängelighet: men den som sår i Andanom, han skall uppskära av Andanom evinnerligit liv. *

* 2. Cor. 9: 6.

III. Till godaktighet emot var man.

Gal 6:9. Och när vi göre gott, låt oss icke förtröttas *: ty vi skole ock i sinom tid uppskära om vi icke uppgivas.

* 2. Thess. 3: 13.

Gal 6:10. Medan vi nu tid have, låt oss göra gott * emot var man; men allramest emot dem som våre medbröder äro i trone.

* Eph. 2: 10.

IV. Beslutet, som korteligen upprepar vad tillförene lärt är.

Gal 6:11. Ser huru stort brev jag eder tillskrivit haver med min egen hand.

Gal 6:12. Så månge som vilja hava anseende i köttet (c), de nödga eder till att omskäras, allenast fördenskull, att de icke skola förföljde varda med Christi kors. *

* Phil. 3: 18.

Gal 6:13. Ty icke heller de som låta omskära sig hålla Lagen själva: utan de vilja, att I skolen låta omskära eder, på det de måga berömma sig av edart kött.

Gal 6:14. Men bort det, att jag av någon ting skulle berömma mig, utan av vårs HERRAS JESU Christi kors: genom vilken världen är mig korsfäst (d), och jag världene. *

* Rom. 6: 6. Gal. 2: 19.

Gal 6:15. Ty i Christo JESU förmår varken omskärelse eller förhud något *, utan ett nytt Creatur. *

* Col. 3: 11. * 1. Cor. 7: 19. 2. Cor. 5: 16. Gal. 5: 6.

Gal 6:16. Och så månge som efter denna Reglo (e) vandra, över dem vare frid och barmhärtighet, och över Guds Israel. *

* Ps. 125: 5.

Gal 6:17. Härefter göre ingen mig bekymmer: ty jag drager på min kropp HERRANS JESU tecken. * (f)

* 2. Cor. 4: 10.

Gal 6:18. Vårs HERRAS JESU Christi nåd vare med edrom anda, bröder: Amen.

Till de Galater, skriven ifrå Rom.

V. 2. (a) Christi Lag) Joh. 13: 34.

V. 4. (b) Icke uti androm) Det är: han skall icke upphäva sig därav, att han starkare och frommare är än hans näste; utan skåde sig självan, och så berömme sig av sine tro, och av den nåde han själv haver av Gudi.

V. 12. (c) Anseende i köttet) Nämliga Judomen, deras översta Prästom och Skriftlärdom, att de kunna draga några till omskärelsen, Lagen och deras stadgar, till vilka de än höllo sig.

V. 14. (d) Världen är mig korsfäst, rc.) Det är: jag håller före att världen är fördömd med all sin lära, verk, och gärningar: hon håller mig och min lära sammaledes, och så korsfäste vi varannan.

V. 16. (e) Reglo) Denna Reglan är icke människolära, utan Evangelium, och tron på Christum.

V. 17. (f) Christi tecken) Är icke de sår på Christi lekamen, utan allahanda lidande, som vi havom för Christi skull.