TILL DE CORINTHIER.

1703RV Carl XII:s Bibel

1 KORINTIERBREVET, 1. CAPITLET

PAULUS hälsar de Corinther, v. 1. Och tackar Gud för den nåd och gåvor, som han dem givit hade genom Christum, v. 4. Sedan förmanar han dem, att de skulle vara enige, och icke söndra sig som de gjorde: att den ena hölt sig till Paulum, den andra till en annan, och berömde sig var av sin Lärare, v. 10. Ty Paulus var intet korsfäst för dem, ej heller voro de döpte i hans namn, v. 13. Utan han var sänd till att enfaldigt predika Evangelium om Christo, dem visom en galenskap; men dem som trodde en kraft till salighet, v. 17. På det de icke skulle berömma sig av något; utan av Christo JESU, den Gud hade gjort dem till visdom och salighet, v. 30.

I. Paulus hälsar de Corinther.

1Kor 1:1. PAULUS, kallad till JESU Christi Apostel, genom Guds vilja, och Sosthenes * broderen.

* Ap. G. 18: 17.

1Kor 1:2. Guds Församling som är i Corintho, dem helgadom genom Christum JESUM, kalladom heligom *: samt med allom * (a) dem, som åkalla vårs HERRAS JESU Christi Namn, uti vart och ett rum, deras och vårt.

* Joh. 17: 19. Eph. 1: 1. 1. Thess. 4: 7. 2. Tim. 1: 9 * Ap. G 15: 9.

1Kor 1:3. Nåd vare eder, och frid av Gudi vårom Fader, och HERRANOM JESU Christo. *

* Rom. 1: 7. 2. Cor. 1: 2. Eph. 1: 2.

II. Tackar Gud för de gåvor han dem givit hade.

1Kor 1:4. Jag tackar min Gud alltid för edra skull *, för den Guds nåd som eder given är genom Christum JESUM:

* Rom. 1: 8.

1Kor 1:5. Att I uti all stycke rike vordne ären genom honom, i all ord, och all kunskap. *

* 1. Cor. 12: 8. 2. Cor. 8: 7. Col. 1: 9.

1Kor 1:6. Såsom predikanen om Christo i eder stadfäst vorden är;

1Kor 1:7. Så att eder icke fattas någor gåva, väntandes vårs HERRAS JESU Christi uppenbarelse. *

* Phil. 3: 20. Tit. 2: 13.

1Kor 1:8. Vilken eder ock stadfäster * intill ändan, att I ostraffelige * ären på vårs HERRAS JESU Christi dag.

* 2. Thess. 3: 3. * Col. 1: 22. 1. Thess. 3: 13. cap. 5: 23.

1Kor 1:9. Gud är trofast *, genom vilken I kallade ären, till hans Sons JESU Christi, vårs HERRAS, delaktighet. * (b)

* 1. Thess. 5: 24. * Joh. 15: 5.

III. Förmanar dem till enighet i läran.

1Kor 1:10. Men jag förmanar eder, bröder, vid vårs HERRAS JESU Christi Namn, att I talen alle ett *; och att ibland eder inge skiljaktigheter äro: utan att I ären fullkomligit sammanfogade uti ett sinne och ene mening.

* Rom. 12: 16. cap. 15: 5. Eph. 4: 3. Phil. 2: 2. cap. 3: 15, 16 1. Pet. 3: 8

1Kor 1:11. Ty mig är förekommet, mine bröder, om eder, av dem som äro Chloe husfolk, att ibland eder äro trätor.

1Kor 1:12. Men detta säger jag, att var och en av eder säger: Jag är Paulisk, och jag är Apollisk *, och jag är Cephisk *, och jag är Christisk.

* Ap. G. 18: 24. 1. Cor. 3: 4. * Joh. 1: 42.

1Kor 1:13. Mån Christus vara söndrad? Mån Paulus vara korsfäst för eder? Eller ären I döpte i Pauli namn?

1Kor 1:14. Jag tackar Gud, att jag ingen av eder döpt haver; utan Crispum *, och Gajum. *

* Ap. G. 18: 8. * Rom. 16: 23.

1Kor 1:15. Att ingen kan säga, att jag haver i mitt namn döpt.

1Kor 1:16. Och desslikes döpte jag Stephane * husfolk: sedan vet jag icke, om jag någon annan döpt haver.

* 1. Cor. 16: 15, 17.

1Kor 1:17. Ty Christus haver icke sänt mig till att döpa (c), utan till att förkunna Evangelium; icke med klokt * tal: på det Christi kors icke skulle omintet varda. (d)

* 1. Cor. 2: 1, 4, 13. 2. Pet. 1: 16.

1Kor 1:18. Ty det tal om korset, är en galenskap * dem som förtappas; men oss som salige vardom, är det en Guds kraft. *

* 1. Cor. 4: 10. * Rom. 1: 16.

1Kor 1:19. Ty det är skrivet: Jag skall omintetgöra de visas (e) visdom; och de Förståndigas förstånd skall jag förkasta. *

* Job. 5: 12, 13. Esa. 29: 14.

1Kor 1:20. Var är den Vise? Var är den Skriftlärde? Var är denna världenes disputerare *? Haver icke Gud denna världenes vishet gjort till galenskap? *

* Esa. 33: 18. * Job. 12: 17. Rom. 1: 22.

1Kor 1:21. Ty efter det, världen uti Guds visdom, icke kände Gud genom visdomen *, så täcktes Gudi med predikanens dåraktighet frälsa dem som tro.

* Matth. 11: 25. Luc. 10: 21. Rom. 1: 21, 28.

1Kor 1:22. Efter det både Judarna begära tecken * och Grekerna söka efter vishet:

* Matth. 12: 38. cap 16: 1. Joh 4: 48. cap. 6: 30.

1Kor 1:23. Men vi predike den korsfästa Christum, Judomen en förargelse, och Grekomen en galenskap. *

* Joh. 6: 60, 66. 1. Cor. 2: 14.

1Kor 1:24. Men dem samma, Judom och Grekom, som kallade äro, predike vi Christum, Guds kraft *, och Guds visdom.

* Rom. 1: 16.

1Kor 1:25. Ty Guds galenskap (f) är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.

1Kor 1:26. Ty ser, bröder, på edor kallelse: icke månge Vise efter köttet, icke månge mäktige, icke månge Ädlingar äro kallade. *

* Joh. 7: 48. 1. Cor. 2: 8.

1Kor 1:27. Men det som galet var för världene, haver Gud utvalt; på det han skulle göra de Visa till skam: och det svagt var för världene, haver Gud utvalt; på det han skulle göra det till skam, som starkt är. *

* Matth. 11: 25. Jac. 2: 5.

1Kor 1:28. Och det som var oädla och föraktat för världene, haver Gud utvalt, och det intet är: på det han skulle göra det till intet, som något är.

1Kor 1:29. På det intet kött skall kunna berömma * sig för honom.

* Rom. 3: 27. Eph. 2: 9.

1Kor 1:30. Men I ären av honom i Christo JESU, den oss av Gudi är gjord till visdom *, och till rättfärdighet *, och till helgelse *, och till förlossning. *

* Col. 2: 3. * Jer. 23: 5. * Joh. 17: 19. * Rom. 4: 25. Eph. 1: 7.

1Kor 1:31. På det, som skrivet är: Den som berömmer sig, han berömme sig i HERRANOM. *

* Esa. 65: 16. Jer. 9: 23, 24. 2. Cor. 10: 17.

V. 2. (a) Samt med allom) Här av ser man, att Paulus haver skrivit sina Epistlar, icke allenast dem till lärdom, som de först och i synnerhet tillskrevne voro; utan ock androm, ja, allom Christnom intill världenes ända.

V. 9. (b) Delaktighet) Det är: I ären Christi medarvingar, och delaktige i allt hans goda.

V. 17. (c) Icke sänt mig till att döpa) Nämliga, icke så besynnerliga: ty det kunna ock väl andre göra, när en är först omvänd till trona, att han vill låta sig döpa, utan till att förkunna Evangelium, det mera flit och arbete kräver: ty Apostlarna hava många sådana saker befallt androm till att beställa, att de dess bättre och obehindrade skulle kunna lära och predika ordet. Som man se kan, Ap. G. 6: 3.

(d) Omintet varda) Nämliga, om man ville begynna mycket svassa därom, efter människlig vishet och förstånd.

V. 19. (e) De visas) Nämliga, deras som med förnuftet vela utleta sanningen, och tro intet mer än det de förstå huru det haver sig.

V. 25. (f) Guds galenskap) Guds galenskap och svaghet är Evangelium: det räknas galenskap för de kloka, och för dem som låtas vara helige, räknas det kätteri: men för de sannskyldiga Christna räknas det för kraft och vishet.

1 KORINTIERBREVET, 2. CAPITLET

DÄRHOS skriver han, att han ock intet annat haver predikat dem, än Evangelium om den korsfästa Christo, och det icke med konstig ord efter människovisdom; utan med Andans och kraftenes bevisning, v. 1. Vilket är den hemliga Guds vishet, som denna världenes Överstar intet hava förstått, v. 6. Utan Gud haver det uppenbarat genom sin Anda, v. 10. Efter den naturliga människan kan sådant intet förstå, eller begripa, v. 14.

I. Apostelen förmälar, vad och huru han haver predikat.

1Kor 2:1. OCH jag, bröder, då jag kom till eder *, kom jag icke med talets eller visdomens förträffelighet *, att förkunna eder Guds vittnesbörd.

* Ap. G. 18: 1. * 1. Cor. 1: 17.

1Kor 2:2. Ty jag hölt mig icke därföre, att jag något visste ibland eder, utan JESUM Christum, och honom korsfästan. *

* Gal. 6: 14.

1Kor 2:3. Och jag var med eder i svaghet *, och med räddhåga, och med mycket bävande. *

* 2. Cor. 10: 10. cap. 11: 30. cap. 12: 5, 9. Gal. 4: 13. * Phil. 2: 12.

1Kor 2:4. Och mitt tal, och min predikan var icke i övertalande ord efter människors visdom; utan uti Andans, och kraftenes bevisning:

1Kor 2:5. Att edor tro icke skall stå (a) på människors visdom, utan på Guds kraft. *

* 2. Cor. 4: 7.

II. Vad Evangelium är; och huru det uppenbarat varder genom den Hel. Anda.

1Kor 2:6. Men vi tale visdom ibland de fullkommeliga: dock icke denna världenes, eller denna världenes Förstars visdom *, vilke förgås.

* Jac. 3: 15.

1Kor 2:7. Men vi tale Guds visdom i hemligheten, som varit fördold * (b), vilken Gud för världenes begynnelse * förskickat haver, till våra härlighet;

* Job. 28: 21. Rom. 16: 25. 1. Cor. 4: 1. Eph. 3: 9. Col. 1: 26. * 2. Tim. 1: 9.

1Kor 2:8. Vilken ingen av denna världenes Förstar känt haver *: ty om de den känt hade, så hade de icke korsfäst härlighetenes HERRA. *

* Matth. 11: 25. Joh. 7: 48. Ap. G. 13: 27. 2. Cor. 3: 14. * Joh. 16: 3. Ap. G. 3: 17. 1. Tim. 1: 13.

1Kor 2:9. Utan såsom skrivet är: Det intet öga sett haver, och intet öra hört, och uti ingen människos hjärta stiget är *, det haver Gud berett dem som honom älska.

* Esa. 64: 4. 1. Cor. 1: 23.

1Kor 2:10. Men oss haver Gud det uppenbarat * genom sin Anda *: ty Anden utrannsakar allting; ja, ock Guds djuphet.

* Matth. 13: 11. cap. 16: 17. * 2. Cor. 3: 18. 1. Joh. 2: 27.

1Kor 2:11. Ty vilken människa vet vad i människone är *, utan människones ande * som är i henne? Så vet ock ingen vad i Gudi är, utan Guds Ande.

* Jer. 17: 19. * Ords. 20: 27.

1Kor 2:12. Men vi have icke fått denna världenes anda, utan den Anda som är av Gudi *; att vi veta kunne vad oss av Gudi givet är.

* Rom. 8: 15.

1Kor 2:13. Vilket vi ock tale, icke med ord som människlig visdom lärer *, utan med ord som den Helge Ande lärer; och dömom andeliga saker andeligen.

* 2. Pet. 1: 16.

III. Vad den naturliga människan förmår i andeliga saker.

1Kor 2:14. Men den naturliga (c) människan undfår intet av det Guds Anda tillhörer: ty det är honom en galenskap, och kan icke begripat *: ty det dömas andeliga.

* Rom. 8: 7.

1Kor 2:15. Men den andelige (d) dömer väl allting, men han varder av ingom dömd.

1Kor 2:16. Ty ho haver känt HERRANS sinne *? Eller ho vill undervisa honom? Men vi have Christi sinne.

* Job. 15: 8. Esa. 40: 13. Jer. 23: 18. Vish. 9: 13. Rom. 11: 34.

V. 5. (a) Icke skall stå) Därföre kan icke människolära vara grunden till samvetet eller trona.

V. 7. (b) Fördold) Ty det ligger dolt under galenskap, och under korset, och synes icke mycket till någon härlighet eller rikedomar.

V. 14. (c) Den naturliga) Naturlig människa är, så mycket människan är utan nåden, både med förnuft, konst, sinne och förmågo, och som hon bäst kan skickad vara utav sig själv.

V. 15. (d) Den andelige) Han förstår, känner, är viss, etc. Vilket förnuftet icke förmår; vet icke heller vad tro eller Evangelium är.

1 KORINTIERBREVET, 3. CAPITLET

VIDARE straffar han dem, att de än voro köttslige; efter de kivade, och berömde sig var av sin Lärare, likasom den ene hade varit förmer än den andre, v. 1. De dock intet annat voro än tjänare, genom vilka de hade anammat trona, v. 5. Allenast den ene hade plantat; den andre vattnade, v. 6. Den ene lagt grunden; den andre byggt däruppå, v. 9. Men grunden allena, den de skulle hålla sig vid, var Christus JESUS, v. 11. Förmanar dem så, efter de voro den Hel. Andas Tempel, att de det icke fördärva med sådana köttsliga gärningar, v. 16. Utan den som visast syntes vara, han hålle sig för den enfaldigesta, på det han måtte berömma sig i Christo allena, v. 18.

I. Paulus straffar de Corinthers trätor om deras Lärare.

1Kor 3:1. OCH jag, bröder, kunde icke tala med eder, såsom med andeligom; utan såsom med köttsligom, såsom med barnom i Christo.

1Kor 3:2. Mjölk haver jag givit eder dricka, och icke mat: ty I förmåtten det icke *; ej heller ännu förmågen:

* Ebr. 5: 12, 13.

1Kor 3:3. Ty I ären ännu köttslige: ty medan ibland eder är nit, och kiv, och tvedräkt *, ären I icke då köttslige *, och vandren efter människosätt?

* 1. Cor. 1: 11. * Gal. 5: 19, 20. Jac. 3: 16.

1Kor 3:4. Ty då en säger: Jag är Paulisk (a); och den andre säger: Jag är Apollisk *; ären I icke då köttslige?

* 1. Cor. 1: 12.

1Kor 3:5. Ho är då Paulus? Och ho är Apollos *? Annat än tjänare, genom vilka I haven trott, och detta, såsom HERREN haver varjom och enom givit.

* Ap. G. 18: 24. 1. Cor. 16: 12.

1Kor 3:6. Jag haver plantat, Apollos haver vattnat *; men Gud haver givit växten.

* Ap. G. 18: 26. cap. 19: 1.

1Kor 3:7. Så är nu varken han något, som plantar; icke heller han, som vattnar, utan Gud, som växten giver.

1Kor 3:8. Men den som plantar, och den som vattnar, äro ett; men var och en skall få sin lön efter sitt arbete. *

* Ps. 62: 13. Jer. 17: 10. cap. 32: 19. Matth. 16: 27. Rom. 2: 6. Gal. 6: 5. Uppenb. 2: 23. cap. 22: 12.

1Kor 3:9. Ty vi äre Guds medhjälpare *: I ären Guds åkerverk, Guds byggning. *

* 2. Cor. 6: 1. * Eph. 2: 20, 21.

II. Visar dem till den ena grunden, Christum JESUM.

1Kor 3:10. Jag av Guds nåde *, som mig given är, haver lagt grundvalen, såsom en vis Byggomästare, en annar bygger däruppå *: men var och en se till huru han bygger däruppå.

* Rom. 1: 5. * cap. 15: 20.

1Kor 3:11. Ty en annan grund * kan ingen lägga, än den som lagder är, vilken är JESUS Christus.

* Esa. 28: 16. Matth. 16: 18. Eph. 2: 20. 1. Pet. 2: 7.

1Kor 3:12. Var nu någor bygger på denna grund guld, silver (b), ädla stenar, trä, hö, strå:

1Kor 3:13. Så varder vars och ens verk uppenbart: ty dagen skall görat klart, förty i elden varder det uppenbarat; och hurudana vars och ens verk är, det skall elden bepröva. (c) *

* Esa. 48: 10. 1. Pet. 1: 7. cap. 4: 12.

1Kor 3:14. Varder någors verk blivandes, som han däruppå byggt haver, så skall han få lön.

1Kor 3:15. Varder någors verk förbränt, så skall han lida skada (d): men han själver varder salig; dock såsom genom eld.

III. Förmanar att de icke fördärva Guds Tempel genom förmätenhet.

1Kor 3:16. Veten I icke att I ären Guds Tempel *; och att Guds Ande bor i eder?

* 1. Cor. 6: 19. 2. Cor. 6: 16. Eph. 2: 21, 22. Ebr. 3: 6. 1. Pet. 2: 5.

1Kor 3:17. Vilken Guds Tempel fördärvar, honom skall Gud fördärva: ty Guds Tempel är heligt, vilket I ären.

1Kor 3:18. Ingen bedrage sig själv. Vilken ibland eder tycker sig vara vis i denna värld*, han varde galen, att han må varda vis.

* Ords. 3: 7. Esa. 5: 21.

1Kor 3:19. Ty denna världenes vishet är galenskap för Gudi: ty det är skrivet: Han griper de Visa uti deras illfundighet: *

* Job. 5: 13.

1Kor 3:20. Och åter: HERREN vet de Visas tankar, att de äro fåfängelige. *

* Ps. 94: 11.

1Kor 3:21. Så berömme sig ingen av människor; ty allt är edart: (d)

1Kor 3:22. Vare sig Paulus, eller Apollos, vare sig Cephas, eller världen, vare sig livet, eller döden, vare sig det nu är, eller det komma skall; allt är edart: (e)

1Kor 3:23. Men I ären Christi *; och Christus är Guds.

* 1. Cor. 11, 3.

V. 4. (a) Jag är Paulisk, etc.) Här fördömer S. Paulus allt parti i Christenhetene; och vill att vi skole alle hålla oss under en Christum, den för oss korsfäst är.

V 12. (b) Guld, silver) Det är sagt om predikan och läror, som till trones förbättring eller förminskelse lärda varda. Nu består ingen lära i dödsens stund, på domedag, och i allo nöd, det varder förtärt; utan det är klara Guds ord, vilket befinner sig väl uti samvetet.

V. 13. (c) Det skall elden bepröva) Eld tages här icke egentliga för materialisk eld, eller någon skärseld, utan i liknelsevis, för rannsakning, anfäktning och frestelse, genom vilka en lära eller mening varder prövad, om hon består sig, såsom guld genom elden. Därföre säger Paulus ock strax i den 15 versen: Såsom genom eld.

V. 21, 22. (d) Ty allt är edart) Därföre haver ingen makt över de Christna, någon Lag göra, där samvetet med bindas kan.

1 KORINTIERBREVET, 4. CAPITLET

APOSTELEN förehåller dem än, vad de skulle hålla deras Lärare före, nämliga, icke annat än för Christi tjänare, och skaffare, etc. Därföre skulle de icke döma dem, v. 1. Ej heller berömma sig av dem, eller av något annat: ty vad de hade, det hade de undfått av HERRANOM, v. 6. Ja, Apostlarna själve, av vilkom de ville berömma sig, voro av androm aktade för världenes avskrap, v. 9. Ursäktar sig så, att han så fritt förmanar dem: ty han var deras fader, och hade fött dem i Christo genom Evangelium, v. 14. Och till beslut befaller han dem Timotheum, v. 17. Och lovar sig vilja komma till dem, v. 18.

I. Vad man skall hålla Guds ords Lärare före.

1Kor 4:1. SÅ hålle var man oss såsom Christi tjänare *, och Guds hemligheters (a) Skaffare *.

* 2. Cor. 4: 5. cap. 6: 4. Col. 1: 25. * Tit. 1: 7.

1Kor 4:2. Men yttermera söker man uti Skaffarena, att man må finnas trogen. *

* Luc. 12: 42.

1Kor 4:3. Men mig är det en ganska ringa ting, att jag varder dömd av eder, eller av människlig dag (b): men jag dömer mig icke heller själv.

1Kor 4:4. Ty jag vet intet med mig; dock därutinnan är jag icke rättfärdigad *: men HERREN är den mig dömer.

* 2. Mos. 34: 7. Ps. 130: 3. Ps. 143: 2. Job. 9: 2. Rom. 4: 2.

1Kor 4:5. Därföre dömer icke något förr än tid är *, till dess HERREN kommer *, vilken ock skall låta komma det i ljuset, som i mörkrena fördolt är, och uppenbara hjärtas anslag: och då varder varjom och enom pris av Gudi.

* Matth. 7: 1. Rom. 2: 1. * Dan. 7: 10. Uppenb. 20: 12.

1Kor 4:6. Men detta, bröder, haver jag avbildat på mig, och på Apollos, för edra skull, att I av oss lära måtten, att icke tänka * utöver det som skrivet är: på det I icke uppblåsens den ena för den enas skull emot den andra.

* Ords. 3: 7. Rom. 12: 3.

1Kor 4:7.Ty ho åtskiljer dig? Och vad haver du, det du icke undfått haver *? Haver du det undfått, hvi berömmer du dig då, likasom du det icke undfått hade?

* Joh. 3: 27. Rom. 12: 6. 1. Pet. 4: 10. Jac. 1: 17.

1Kor 4:8. I ären nu mätte, I ären nu rike vordne (c), I regneren utan oss: och gåve Gud att I regneraden, på det vi ock måtte regnera med eder.

II. Vad världen håller dem före.

1Kor 4:9. Ty mig tycker, att Gud haver framställt oss Apostlar som de sista *, såsom dödenom ämnade *: ty vi äre vordne ett skådespel * världene, och Änglomen, och människomen.

* 1. Cor. 15: 8, 9, 10. Eph. 3: 8. * Ps. 44: 23. Rom. 8: 36. * Ebr. 10: 33.

1Kor 4:10. Vi äre dårar, för Christi skull; men I ären kloke * i Christo; vi svage *, men I starke; I härlige, men vi föraktade.

* 2. Thess. 3: 7 * 1. Cor. 2: 3. 2. Cor. 13: 9.

1Kor 4:11. Allt intill denna tid lide vi både hunger och törst, och äre nakne; och varde kindpustade *, och have intet visst hemman:

* Ap. G. 23: 2. 2. Cor. 4: 8. cap. 11: 23.

1Kor 4:12. Och arbetom, verkandes med våra egna händer *. Då vi blive bannade, välsigne vi *: då vi blive förföljde, lide vi.

* Ap. G. 18: 3. cap. 20: 34. 1. Thess. 2: 9. 2. Thess. 3: 8. * Matth. 5: 44. Luc. 6: 28. cap. 23: 34. Ap. G. 7: 60. Rom. 12: 14.

1Kor 4:13. Då vi blive hädde, bedje vi; såsom världenes avskrap * (d) äre vi vordne, vars mans avhugg, till denna dag.

* Klagv. 3: 45.

III. Apostelen förmanar sina Corinther, såsom en fader sin barn; lovandes sig vilja komma till dem.

1Kor 4:14. Detta skriver jag icke fördenskull, att jag vill skämma eder; men jag förmanar eder, såsom min kära barn. *

* 1. Thess. 2: 11.

1Kor 4:15. Ty om I än haden tiotusend Tuktomästare i Christo, så haven I dock icke många fäder: jag haver fött * eder i Christo JESU, genom Evangelium.

* Ap. G. 18: 11. Gal. 4: 19. Philem. v. 10.

1Kor 4:16. Därföre förmanar jag eder, varer mine efterföljare. *

* 1. Cor. 11: 1. Phil. 3: 17. 1. Thess. 1: 6. 2. Thess. 3: 9.

1Kor 4:17. För samma saks skull haver jag sänt till eder Timotheum, vilken är min käre son *, och trogen i HERRANOM, som skall påminna eder om mina vägar i Christo, såsom jag allestäds i alla Församlingar lärer.

* 1. Tim. 1: 2. 2. Tim. 1: 2.

1Kor 4:18. Somlige av eder äro så uppblåste, lika som jag icke skulle komma till eder.

1Kor 4:19. Men jag vill snart komma till eder, om HERREN vill *; och då skall jag röna, icke deras ord, som så uppblåste äro, utan kraft.

* Ap. G. 18: 21. Rom. 15: 32. Jac. 4: 15.

1Kor 4:20. Ty Guds Rike står icke i ordom, utan i kraft. *

* 1. Cor. 2: 4.

1Kor 4:21. Vad viljen I? Skall jag komma med ris * till eder, eller med kärlek och saktmodighetenes anda?

* 2. Cor. 10: 2. cap. 13: 10.

V. 1. (a) Hemligheter) Det är: över Evangelium, i vilko Guds fördolda håvor oss förehållna varda.

V. 3. (b) Människlig dag) Det är: Människos dom.

V. 8. (c) I ären nu rike vordne) Här ställer Apostelen med någon förvitelse dem under ögonen, de förmåner de förmente sig hava intagit, genom de falska Lärare, i vilka de dock skulle finna sig besvikna.

V. 13. (d) Avskrap) Det är: Vi varde hållne för förbannada människor, och de där icke äro värde att leva på jordene.

1 KORINTIERBREVET, 5. CAPITLET

NÄR Apostelen haver straffat deras trätor, och förmanat dem till enighet, straffar han dem ock för andra laster som vankade ibland dem: såsom i detta capitel för boleri, att de ledo en ibland sig som hade sin egen styvmoder, v. 1. Honom bannlyser han här med deras samtycko, och sluter honom utu församlingen, v. 3. Att en liten surdeg icke skall syra hela degen, v. 6. Utan de må rätt hålla Påska i renhetenes osyrade deg, v. 8. Lärer så och förmanar dem, att de skilja sig ifrå de ogudaktiga, rc. v. 9.

I. Apostelen bannlyser en bolare hos de Corinther.

1Kor 5:1. DET går ett allmänneligit rykte, att boleri är ibland eder; och sådant boleri där icke ens Hedningarna veta av säga, att en haver sins faders hustru. *

* 3. Mos. 18: 8. 5. Mos. 27: 20.

1Kor 5:2. Och I ären uppblåste, och haven icke hellre sörjt: på det att den, som denna gärning gjort haver, måtte utdrivas ifrån eder.

1Kor 5:3. Ty jag, såsom med kroppen frånvarandes, dock med andan närvarandes *, haver allaredo dömt såsom närvarandes, den som detta således haver bedrivit,

* Col. 2: 5.

1Kor 5:4. I vårs HERRAS JESU Christi Namn *, då I och minom anda äro församlade, med vårs HERRAS JESU Christi kraft,

* Matth. 16: 19. Joh. 20: 23.

1Kor 5:5. Att överantvarda en sådan Satane * till köttsens fördärv: på det anden må salig bliva på HERRANS JESU dag.

* 1. Tim. 1: 20.

1Kor 5:6. Edor berömmelse är icke god *. Veten I icke, att litet surdeg försyrer hela degen? *

* Jac. 4: 16. * Gal. 5: 9.

1Kor 5:7. Renser fördenskull ut den gamla surdegen, att I mågen bliva en ny deg (a), såsom I ock ären osyrade: ty ock vårt Påskalamm * är offrat för oss, Christus. *

* Esa. 53: 7. Joh. 1: 29, 36. 1. Pet. 1: 19. * 1. Cor. 15: 3.

1Kor 5:8. Därföre låter oss hållom Högtid, icke uti den gamla surdegen, och icke uti ondskones och arghetenes surdeg; utan uti renhetenes och sanningenes osyrade * deg.

* 2. Mos. 12, 3, 15. 5. Mos. 16: 3.

II. Förmanar dem att skilja sig ifrå de ogudaktiga.

1Kor 5:9. Jag haver skrivit eder till uti brevena *, att I intet skullen hava skaffa med bolare. *

* 2. Thess. 3: 14. * 2. Cor. 6: 14. Eph. 5: 11.

1Kor 5:10. Och det icke alldeles med denna världenes bolare, eller giriga, eller rövare, eller avgudadyrkare: annars måsten I rymma utu världen. (b)

1Kor 5:11. Men nu haver jag skrivit eder, att I skolen intet hava skaffa med dem: om någor, som kallas en broder, är en bolare, eller en girig, eller en avgudadyrkare, eller en hädare, eller en drinkare, eller en rövare; med en sådan skolen I ock icke äta. *

* Matth. 18: 17. Rom. 16: 17. 2. Thess. 3: 6.

1Kor 5:12. Ty vad kommer mig vid, att döma ock dem, som ute äro (c)? Dömer icke I dem som inne äro?

1Kor 5:13. Men dem som ute äro, dömer Gud: driver ock själve den onde ut ifrån eder. *

* 5. Mos. 13: 5. cap. 22: 21, 22, 24.

V. 7. (a) Ny deg) I helga människor är ännu alltid synd kvar, den man utfeja skall: därföre säger han: I ären osyrade; det är: I ären helige, dock flyr det så, att I alltsammans utfejen, och bliven allstinges rene, alldeles en ny deg.

V. 10. (b) Rymma utu världen) Den icke vill bliva ibland onda människor, han måste fly utu hela världene. Därföre vill han icke annat än att vi skole fly de onda Christna, att de antingen må bättra sig, eller ock intet kallas bröder: ty de ochristne kallas icke bröder.

V. 12, 13. (c) De som ute äro) Här med menar han de ochristna.

1 KORINTIERBREVET, 6. CAPITLET

HÄR straffar Paulus de Corinther; först, att de förde deras trätor och tvistiga saker för Hedniska Domare, v. 1. Och icke heller tåleliga ledo något av varannan, v. 7. Ja, att de gjorde var androm orätt, v. 8. Där de dock visste, att de orättfärdige, och andre sådana intet skulle ärva Guds Rike, v. 9. Sedan straffar han dem, som under en Christelig frihets namn gjorde vad de ville, v. 12. Och förmanar dem så åter, att de skulle undfly boleri, efter de voro Christi lemmar och den Heliga Andas Tempel, rc. v. 13.

I. Paulus straffar de Corinther, att de trätte för Hedniska Domare.

1Kor 6:1. DRISTAR någor av eder, som haver en sak emot en annan, dömas inför de orättfärdiga, och icke inför de heliga?

1Kor 6:2. Veten I icke att de helige skola döma världena *? Och om världen skall dömas av eder, ären I då ovärdige till att döma de ringaste saker?

* Matth. 19: 28. Luc. 22: 30.

1Kor 6:3. Veten I icke att vi skole döma Änglarna? Huru mycket mer timmelig ting?

1Kor 6:4. Om I nu haven några saker om timmelig ting, så sätten I dem som föraktade (a) äro i Församlingene till Domare.

1Kor 6:5. Eder till blygd säger jag detta: Är där så ingen vis ibland eder? Icke en som kan döma emellan sina bröder?

1Kor 6:6. Utan broderen träter med broderen, och detta inför de otrogna.

1Kor 6:7. Så är det allaredo alldeles ett fel ibland eder, att I gån med varannan till rätta (b): hvi låten I icke hellre göra eder orätt? Hvi låten I icke hellre göra eder skada? *

* Ords. 20: 22. Matth. 5: 39. Luc. 6: 29. Rom. 12: 17, 19. 1. Thess. 4: 6. cap. 5: 15.

1Kor 6:8. Men I gören orätt och skada, och det brödromen.

1Kor 6:9. Eller veten I icke, att de orättfärdige icke skola ärva Guds Rike? Farer icke ville: varken bolare, eller avgudadyrkare, eller horkarlar, eller de veklingar, eller drängaskändare;

1Kor 6:10. Eller tjuvar, eller girige, eller drinkare, eller hädare, eller rövare, skola ärva Guds Rike. *

* 1. Tim. 1: 9. Gal. 5: 19, 20, 21. Eph. 5: 5.

1Kor 6:11. Och detta voren * I somlige: men I ären avtvagne, men I ären helgade, men I ären rättfärdigade, genom HERRANS JESU Namn, och genom vår Guds Anda.

* Eph. 2: 1, 2, 3. cap. 5: 8. Col. 3: 7. Tit. 3: 3.

II. Varnar dem, att ej missbruka sin frihet; och förmanar ifrå boleri.

1Kor 6:12. Allt är mig lovligt (c); men icke allt är nyttigt *: allt är mig lovligt (c); men jag skall icke bemäktigad varda av något.

* 1. Cor. 10: 23.

1Kor 6:13. Maten till buken, och buken till maten *: men Gud skall både den ena och den andra tillintetgöra *: men kroppen icke till boleri; utan HERRANOM, och HERREN kroppenom.

* Matth. 15: 17. * Rom. 14: 17.

1Kor 6:14. Men Gud haver både uppväckt HERRAN *, och skall uppväcka oss, genom sina kraft. *

* Ap. G. 2: 24, 32. * Rom. 6: 5, 8. cap. 8: 11. 2. Cor. 4: 14.

1Kor 6:15. Veten I icke, att edre kroppar äro Christi lemmar *? Skulle jag nu taga Christi lemmar, och göra där skökolemmar av? Bort det.

* 1. Cor. 12: 27. Eph. 4: 12, 15, 16. cap. 5: 30.

1Kor 6:16. Eller veten I icke, att den sig håller till en sköko, är en kropp med henne? Ty de tu, säger han, skola varda ett kött. *

* 1. Mos. 2: 24. Matth. 19: 5. Marc. 10: 8. Eph. 5: 31.

1Kor 6:17. Men den som håller sig till HERRAN, han är en Ande med honom. *

* Joh. 17: 21, 22, 23. Eph. 4: 4.

1Kor 6:18. Flyr boleri. All synd som människan gör, är utan kroppen: men den som bedriver boleri, han syndar på sin egen kropp.

1Kor 6:19. Eller veten I icke, att edar kropp är dens Helga Andas Tempel * (d), som är i eder, vilken I haven av Gudi; och ären icke edre egne?

* 1. Cor. 3: 16. 2. Cor. 6: 16. Ebr. 3: 6. 1. Pet. 2: 5.

1Kor 6:20. Ty I ären dyrt köpte *. Därföre priser nu Gud uti edar kropp (d), och i edrom anda, vilke Gudi tillhöra.

* 1. Cor. 7: 23. Gal. 3: 13. Ebr. 9: 12. 1. Pet. 1: 18, 19. 2. Pet. 2: 1.

V. 4. (a) Föraktade) Det äro Hedningarna, de man icke tillstäder med de Christna till Christeliga saker.

V. 7. (b) Att I gån till rätta) Paulus ogillar icke här slätt och alldeles, att de gingo till rätta: utan att de gjorde det för Hedniska Domare, sig självom till förakt. Ty där igenom blevo de utropade ibland Hedningarna, att de ock trätte, och gjorde varannan orätt, vilke dock synnerliga skulle därav kände varda att de älskade varannan inbördes, Joh. 13, 34, 35. Ty här hade det varit bättre, att de själve hade fördragits sig emellan, eller lidit något av varandra, än att de så skulle blivit utförde.

V. 12. (c) Allt är mig lovligt) Nämliga, i de lovliga och fria saker, som varken äro budne eller förbudne.

V. 19. (d) Edar kropp är den Hel. Andas Tempel)

V. 20. (d) Därföre priser nu Gud uti edar kropp) Härav, så väl som av cap. 3: 16. tillförene, ser man att den Hel. Ande är ock en sanner Gud, ett med Fadrenom och Sonenom; efter våra kroppar kallas Guds Tempel därav att den Hel. Ande bor i oss. Såsom Basil. M. lib. de Sp. Sancte. cap. 21. & Aug. l. 1. de Trin. cap. 6. härav besluta.

1 KORINTIERBREVET, 7. CAPITLET

VIDARE svarar Apostelen till en de Corinthers skrivelse, om äktenskap, änko- och Jungfrulevnad. Först, att det voro gott leva utan äktenskap: men till att undfly boleri, är bättre att begiva sig där till, v. 1. Sedan, att de som redan äro begivne i äktenskap, intet må skiljas åt, fast den ene maken än vore ochristen, om han eljes vill bliva hos den andra, v. 10. Införer så i gemen, att uti vad stånd en är, må han väl bliva; det förhindrar intet ens salighet, v. 17. Till det sista berömmer han Jungfruståndet: dock vill han att ingen skall nödgas därtill; utan vara varjom fritt, giva sig i äktenskap, eller bliva därifrån, om han haver gåva till att leva kyskeliga dess förutan, v. 25.

I. Paulus svarar på en fråga, vad man skall hålla om äktenskap.

1Kor 7:1. VAD nu angår det, varom I skreven till mig: Det är mannenom gott (a) att han intet rörer en kvinna.

1Kor 7:2. Dock likväl, till att undfly boleri, have var man sin egen hustru, och have var kvinna sin egen man.

1Kor 7:3. Mannen skall låta få hustrune skyldig välviljoghet *; och sammalunda hustrun mannen.

* 1. Pet. 3: 7.

1Kor 7:4. Hustrun haver icke själv makt över sin egen kropp, utan mannen: och sammalunda haver ock mannen icke makt över sin egen kropp, utan hustrun.

1Kor 7:5. Drager eder icke undan för varannan, utan det sker av samtycke, till en tid, att I mågen hava tom till fasto och böner: och kommer så igen tillsammans, att Satan icke skall fresta eder för edor okyskhets skull.

1Kor 7:6. Men detta säger jag eder efter tillstädjelse, och icke efter bud.

1Kor 7:7. Ty jag ville att alla människor voro såsom ock jag själv är (b): men var och en haver sina egna gåvo av Gudi *; den ene så, den andre så.

* Matth. 19: 12. 1. Cor. 12: 11.

1Kor 7:8. Men dem ogiftom, och änkom säger jag: Gott är dem om de bliva såsom ock jag.

1Kor 7:9. Men kunna de icke hålla sig, så gifte sig: ty det är bättre gifta sig än brinna.

II. Bjuder, att äkta folk må icke skiljas åt.

1Kor 7:10. Men dem giftom bjuder icke jag, utan HERREN: Hustrun skilje sig icke ifrå mannen. *

* Mal. 2: 14. Matth. 5: 32. cap. 19: 6, 9. Marc. 10: 11, 12. Luc. 16: 18.

1Kor 7:11. Men om hon ock skiljes, så blive hon ogift, eller förlike sig med mannen igen; och mannen övergive icke hustruna.

1Kor 7:12. Men dem androm säger jag, icke HERREN: Om någon broder haver ena otrogna (c) hustru, och hon haver vilja till att bo med honom, han övergive henne icke.

1Kor 7:13. Och om en kvinna haver en otrogen man, och han haver vilja till att bo med henne, hon övergive icke honom.

1Kor 7:14. Ty den otrogne mannen är helgad (d) genom hustruna; och den otrogna hustrun är helgad (d) genom mannen: annars vordo edor barn oren; men nu äro de helig.

1Kor 7:15. Men om den otrogne skiljer sig, så låt honom skilje sig. En broder eller syster är icke träldom underkastad i sådana fallom; utan i frid haver Gud kallat oss.

1Kor 7:16. Ty huru vetst du, kvinna, om du skalt göra mannen salig *? Eller huru vetst du, man, om du skalt göra hustruna saliga?

* 1. Pet. 3: 1.

1Kor 7:17. Utan såsom Gud haver varjom och enom utdelat.

III. Ens stånd eller vilkor förhindrar intet hans salighet.

Var och en, såsom HERREN honom kallat haver, så vandre han. Och så stadgar jag i alla Församlingar.

1Kor 7:18. Är någor omskuren kallad, han överdrage icke (e): är någor kallad i förhuden, han låte icke omskära sig.

1Kor 7:19. Omskärelsen är intet, och förhuden är intet; utan hålla Guds bud. *

* Gal. 5: 6. cap. 6: 15.

1Kor 7:20. Var och en blive uti den kallelse i vilka han kallad är. *

* Eph. 4: 1. Phil. 1: 27.

1Kor 7:21. Äst du kallad en tjänare, hav där ingen sorg om: dock kant du fri varda, så bruka det hellre:

1Kor 7:22. Ty den som en tjänare kallad är i HERRANOM, han är HERRANS fri: sammalunda ock den som är kallad fri, han är Christi tjänare. *

* Rom. 6: 18, 22. Gal. 5: 13. Eph. 6: 6. 1. Pet. 2: 16.

1Kor 7:23. I ären dyrt köpte *; bliver icke människors tjänare. *

* 1. Cor. 6: 20. Ebr. 9: 12. 1. Pet. 1: 18, 19. 2. Pet. 2: 1. * 2. Cor. 11: 20.

1Kor 7:24. Var och en, bröder, där han uti kallad är, där blive han uti när Gudi.

IV. Giver sitt omdöme om Jungfrulevnad.

1Kor 7:25. Men om Jungfrur haver jag icke HERRANS bud (f); utan jag giver mina mening, såsom den där barmhärtighet fått haver av HERRANOM, till att vara trogen.

1Kor 7:26. Så menar jag nu detta vara gott, för den nöd som förhanden är, att människone skall gott vara så bliva. *

* Jer. 16: 2.

1Kor 7:27. Äst du vid hustru bunden? sök icke att bliva lös. Äst du lös ifrå hustru? sök icke hustru.

1Kor 7:28. Men om du ock gifter dig, syndar du intet: och om en Jungfru gifter sig, syndar hon intet: dock skola sådana hava bedrövelse i köttet: men jag skonade eder gärna.

1Kor 7:29. Men det säger jag: Bröder, tiden är kort: det övriga är, att både de som hustrur hava, vare såsom de inga hade:

1Kor 7:30. Och de som gråta, såsom de intet gräto; och de som fröjda sig, såsom de fröjdade sig intet; och de som köpa, såsom de behöllo det intet:

1Kor 7:31. Och de som bruka denna världena, såsom de henne icke missbruka: ty denna världenes väsende förgås. *

* Esa. 40: 6. 1. Joh. 2: 17.

1Kor 7:32. Men jag ville, att I voren utan omsorg. Den där ogift är sörjer för det HERRANOM tillhörer (g), huru han skall täckas HERRANOM.

1Kor 7:33. Men den som gifter sig sörjer för det världene tillhörer, huru han skall behaga hustrune.

1Kor 7:34. Och det är en skil emellan en kvinna, och en Jungfru: den som ogift är, sörjer för det HERRANOM tillhörer, att hon må vara helig både till kropp och till anda: men den som gifter sig, sörjer för det världene tillhörer, huru hon skall behaga mannenom.

1Kor 7:35. Men detta säger jag till eder egen gagn (h); icke att jag må kasta snara på eder (i): utan på det I skolen efterfölja det ärligit är, och bliva vid HERRAN, utan hinder.

1Kor 7:36. Men om någor menar sig ohöveliga handla emot sin Jungfru, om hon väl manväxt är, och det bör så ske, så göre som han vill, han syndar intet; låt dem gifta sig.

1Kor 7:37. Men den som haver satt sig fast före i hjärtat, efter han onödd är, men haver makt över sin egen vilja (k), och besluter detta i sitt hjärta, att han vill behålla sina Jungfru, han gör väl.

1Kor 7:38. Så att ock den som utgifter henne, gör väl: men den icke som utgifter henne, gör bätter. (l)

1Kor 7:39. Hustrun är bunden till Lagen, så länge hennes man lever *: men när hennes man är avsomnad, är hon fri att giva sig enom androm, vem hon vill; allenast att det sker i HERRANOM.

* Rom. 7: 2.

1Kor 7:40. Men saligare är hon, om hon så bliver, efter min mening: och jag menar, att jag ock haver Guds Anda.

V. 1. (a) Det är gott) Nämliga för den lägenhet som då var med de Christne; såsom man ser av den 26 v. Ty de vordo då mycket förföljde, och måste ofta rymma ifrå den ena staden till den andra, eller bliva ömkeliga medfarne. Då var gott vara ensam, och ingen hustru, barn, eller hus hava till att försörja.

V. 7. (b) Jag ville hellre, rc.) Se utläggningen till v. 1.

V. 12. (c) Ena otrogna) Det är: Ena ochristna hustru.

V. 14. (d) Är helgad) Såsom dem där rene äro, äro allting ren, Tit. 1: 15. Så är ock enom Christnom en ochristen hustru ren, att de utan synd må bliva när varannan; och icke fördenskull förkasta barnen såsom de oren voro, och de han icke lida måtte: ty äktenskap, och barnaomsorg bliver rätt, vare sig Hedne eller Christne.

V. 18. (e) Han överdrage icke) Det är: Ingen bekymre sig där om, att omskärelse eller förhud skulle vara av nöden: utan låte både vara varjom manne fritt och onött.

V. 25. (f) Haver jag icke HERRANS bud) Nämliga uttryckt, att någor måste så leva ensam. Därav man ser deras skamlöshet, som hava givit sådana bud, att Prästerna änteliga måste leva utan äktenskap. Item, de som eljes i deras omyndiga år, det antingen lockade, tvingade, eller av oförstånd lovat hava.

V. 32. (g) Den där ogift är sörjer för det HERRANOM. rc.) Han säger icke, att det alltid och av allom sker; utan som ofta händer, att en för sin makas skull viker ifrå det rätt är; helst om de äro icke av en tro eller Religion, och hava icke både ett sinne.

V. 35. (h) Eder egen gagn) Det är: Att I skolen utvälja det eder bäst kan vara.

(i) Icke att jag må kasta snara på eder) Det är: Jag vill icke binda eder där till. Så vill S. Paulus ingom förbjuda äktenskap, såsom ofta sker, både med stadgom och med löftom.

V. 37. (k) Sin egen vilja) Nämliga till att bevilja däruti. Otvingad är han; Guds bud tvingar honom intet därtill.

V. 38. (l) Han gör bätter) Icke att han där med högre varder för Gudi, för vilkom tron allena upphöjer; utan, såsom sagt är, han kan dess bätter akta Gud i detta levernet.

1 KORINTIERBREVET, 8. CAPITLET

HÄR lärer Apostelen dem, huruledes de efter en rätt Christelig frihet skulle umgås med avgudaoffer, v. 1. Nämliga så, att de icke förarga de svaga där med, v. 9.

I. Paulus lärer, huru man skall umgås med avgudaoffer.

1Kor 8:1. MEN om avgudaoffren * vete vi, att vi have alle kunskap (a). Kunskap uppblåser (b), men kärleken uppbygger. *

* Ap. G. 15: 20, 29. * Rom. 14: 3, 10, 22.

1Kor 8:2. Om någor låter sig tycka att han vet något; han vet ännu intet, huru honom bör veta. *

* Gal. 6: 3. 1. Tim. 6: 4.

1Kor 8:3. Men den som älskar Gud, han är känd av honom.

1Kor 8:4. Så vete vi nu om ätandet * av avgudaoffer; att avguden är intet * i världene, och att ingen annan Gud är utan en. *

* Rom. 14: 14. * 1. Cor. 10: 19. * 5. Mos. 4: 39. cap. 6: 4. Marc. 12: 29. Eph. 4: 6. 1. Tim. 2: 5.

1Kor 8:5. Ty ändock där äro de, som kallas gudar, vad det är i himmelen, eller på jordene; såsom månge gudar, och månge herrar äro:

1Kor 8:6. Så have vi dock allenast en Gud * (c), Fadren; av vilkom allting äro, och vi uti honom *; och en HERRA JESUM Christum, genom vilken allting äro, och vi genom honom. *

* Mal. 2: 10. Eph. 3: 9. cap. 4: 5, 6. * Ap. G. 17: 28. Rom. 11: 36. * Joh. 1: 3. cap. 13: 13. 1. Cor. 12: 3. Phil. 2: 11. Col. 1: 16. Ebr. 1: 2.

1Kor 8:7. Men uti allom är icke kunskapen: utan somlige göra sig ännu samvet om avgudarna, ätandes det för avgudaoffer; och efter deras samvet är svagt, varder det där med befläckat. *

* Rom. 14: 23. 1. Cor. 10: 28.

1Kor 8:8. Men maten främjar oss intet för Gudi *: ty varken, om vi äte, varde vi bättre där med; ej heller, om vi icke äte, varde vi dess sämre.

* Rom. 14: 17.

II. Förmanar, att man icke förargar de svaga.

1Kor 8:9. Men ser till, att denna edor frihet icke bliver dem en förargelse, som svage äro. *

* Rom. 14: 13, 20. Gal. 5: 13.

1Kor 8:10. Ty om någor ser dig, som kunskapen haver, sitta till bords i avgudahuset, varder då icke hans samvet, som svag är, uppbyggt till att äta avgudaoffer?

1Kor 8:11. Och så varder den svage brodren över din kunskap förtappad, den Christus haver lidit döden före. * (d)

* Rom. 14: 15.

1Kor 8:12. Men när I således synden emot bröderna, och sargen deras svaga samvet, då synden I emot Christum.

1Kor 8:13. Därföre, om maten förargar min broder, ville jag aldrig äta kött till evig tid; på det jag icke skall vara minom broder till förargelse. *

* Rom. 14: 21. 2. Cor. 11: 29.

V. 1. (a) Vi have alle kunskap) Det är: Vi mene väl så, att vi have alle kunskap: men det slår mycket felt, som man ser v. 7.

(b) Uppblåser) Här begynnar han till att lära, huruledes vi skolom vandra i kärlekenom med dem som svage äro i trone.

V. 6. (c) Allenast en Gud) Såsom Fadren i de följande orden icke utslutes ifrån att vara HERRE: så uteslutes ej heller Sonen ifrån att vara Gud; utan desse orden anföras emot främmande gudar och Herrar.

V. 11. (d) Den Christus haver lidit döden före) Se till Rom. 14: 15.

1 KORINTIERBREVET, 9. CAPITLET

APOSTELEN lärer än, av sitt eget exempel, huru man skall rätt bruka den Christeliga friheten: och bevisar först, att han var en Apostel, v. 1. Och hade fritt till att äta och dricka vad han ville, v. 4. Att hava hustru med sig, v. 5. Att taga besoldning för det han predikade Evangelium, v. 7, och 13. Men han haver det icke gjort: utan lidit allahanda; på det Christi Evangelium därigenom icke skulle förhindras, v. 12. Ja, han haver gjort sig till vars mans tjänare; på det han dess flera till saligheten draga skulle, v. 9. Sedan förmanar han till aktsamhet och återhåll, därav, att vi äre like dem som löpa på vädjobanen, v. 24.

I. Paulus lärer rätt bruka den Christeliga friheten, av sitt exempel.

1Kor 9:1. ÄR jag icke en Apostel? Är jag icke fri? Haver jag icke sett * vår HERRA JESUM Christum? Ären icke I mitt verk i HERRANOM? *

* Ap. G. 9: 3, 17. cap. 22: 17, 18. cap. 23: 11. 1. Cor. 15: 8. 2. Cor. 12: 2. * 1. Cor. 4: 15.

1Kor 9:2. Är jag icke androm en Apostel, så är jag det åtminsto för eder: ty inseglet till mitt Apostlaämbete ären I, uti HERRANOM.

1Kor 9:3. Min försvarelse emot dem som döma mig, är denne:

1Kor 9:4. Have vi icke makt till att äta, och dricka? *

* 1. Cor. 9: 14. 1. Thess. 2: 7.

Han hade fritt hava hustru med sig, rc.

1Kor 9:5. Have vi icke makt att omföra med oss en hustru * (a) som en syster (b) är, såsom de andre Apostlar och HERRANS bröder *, och Cephas?

* Matth. 8: 14. * cap. 12: 46. Marc. 6: 3. Gal. 1: 19.

1Kor 9:6. Eller haver jag och Barnabas allena icke makt att intet arbeta? *

* 2. Thess. 3: 9.

Taga besodlning för det han predikade.

1Kor 9:7. Ho tjänar till krig på sin egen sold någon tid? Ho planterar en vingård, och icke äter av hans frukt? Eller ho föder en hjord, och äter icke av hjordsens mjölk? *

* 1. Pet. 5: 2.

1Kor 9:8. Mån jag tala sådant efter människosätt (c)? Säger ock icke Lagen det samma?

1Kor 9:9. Ty uti Mosi Lag är skrivet: Du skalt icke binda munnen till på oxan som tröskar *. Mån Gudi vara omsorg (d) om oxar?

* 5. Mos. 25: 4. 1. Tim. 5: 18.

1Kor 9:10. Eller säger han det alldeles för våra skull? Ty för våra skull är det skrivet: Att den som plöjar, han skall plöja på en förhoppning; och den som tröskar, han skall tröska på en förhoppning, att han må av sitt hopp delaktig varda. *

* 2. Tim. 2: 6.

1Kor 9:11. Have vi nu sått eder det andeligit är: är det en stor sak, om vi uppskäre edor lekamliga ting? *

* Rom. 15: 27. Gal. 6: 6.

1Kor 9:12. Äro andre vordne delaktige i denna makten när eder; hvi icke mycket mer vi? Men vi have sådana makt icke brukat * (e); utan vi lidom allahanda, att vi icke något hinder göra skole Christi Evangelio.

* Ap. G. 20: 33. 2. Cor. 11: 9, 12. cap. 12: 13. 1. Thess. 2: 7.

1Kor 9:13. Veten I icke, att de som förrätta de heliga ting, de äta av det heliga *? Och de som sköta Altaret, de hava del med Altaret?

* 3. Mos. 2: 3. cap. 6: 16, 17, 18. 4. Mos. 18: 8. 5. Mos. 18: 1.

1Kor 9:14. Så haver ock HERREN skickat, att de som förkunna Evangelium, skola leva av Evangelio. *

* 5. Mos. 25: 4. Matth. 10: 10. Luc. 10: 7. 1. Tim. 5: 18.

1Kor 9:15. Men jag haver intet av dessa brukat *: jag haver icke skrivit detta, att så ske skall med mig: ty jag ville hellre dö, än att någor skulle min berömmelse omintetgöra. *

* Ap. G. 18: 3. cap. 20: 34. 1. Cor. 4: 12. 1. Thess. 2: 9. 2. Thess. 3: 8. * 2. Cor. 11: 10.

1Kor 9:16. Ty om jag förkunnar Evangelium, är det mig ingen berömmelse: ty nödigheten ligger uppå mig*; och ve mig om jag Evangelium icke förkunnar.

* Rom. 1: 14.

1Kor 9:17. Ty om jag det gör av fri vilja, så varder mig lönt: men gör jag det ovilligt, så är mig dock det ämbetet betrott. *

* 1. Cor. 4: 1.

1Kor 9:18. Vad är då nu min lön (f)? Nämliga, att när jag predikar Evangelium, skall jag framställa Christi Evangelium utan omkostning; på det jag icke skall missbruka mina makt som jag haver uti Evangelio.

1Kor 9:19. Ty ändock jag är fri ifrån alla, haver jag likväl gjort mig till allas tjänare; på det jag må vinna dess flera.

Men han lämpade sig efter sina åhörares förbättring.

1Kor 9:20. Och Judomen är jag vorden såsom en Jude *; på det jag skall vinna Judarna: dem som under Lagen äro, är jag vorden lika som jag under Lagen vore; på det jag skall vinna dem som under Lagen äro.

* Ap. G. 16: 3. cap. 21: 23, rc.

1Kor 9:21. Dem som utan Lag äro, är jag vorden lika som jag utan Lag vore *: ändock jag icke är utan Lag för Gudi, utan är i Christi Lag; på det jag dem vinna må, som utan Lag äro.

* Gal. 2: 3.

1Kor 9:22. Dem svagom är jag såsom svag vorden *, på det jag vinna må de svaga: jag är allom allt vorden, på det jag på alla sätt måtte några saliga göra. *

* Rom. 15: 1. 2. Cor. 11: 29. * 1. Cor. 10: 33. Gal. 6: 1.

1Kor 9:23. Men sådant gör jag för Evangelii skull, på det jag skall varda dess delaktig.

II. Paulus förmanar till aktsamhet, och återhåll.

1Kor 9:24. Veten icke I, att de som löpa på vädjobanen, alle löpa de; men en får segerlönen *? Löper så, att I fån det.

* Phil. 3: 14. 2. Tim. 4: 7. Ebr. 12: 1.

1Kor 9:25. Och var och en som kämpar, han haver återhåll i allting: de däruppå, att de skola få en förgängelig crono; men vi en oförgängelig. *

* 1. Tim. 6: 12. 2. Tim. 2: 5. cap. 4: 8.

1Kor 9:26. Därföre löper jag så, icke såsom ovisst (g); så kämpar jag, icke såsom den som hugger i vädret:

1Kor 9:27. Utan jag späker min lekamen, och underkuvar honom; på det jag icke predikar androm, och varder själver förkastad.

V. 5. (a) En hustru) Nämliga, sin äkta hustru. Härav är klart, att Paulus hade makt till att hava hustru; och att Petrus med några andra av Apostlarna hava haft deras äkta hustrur. Ty om andra kvinnor, som skulle hava tjänt dem av sina ägodelar, kan detta intet förstås: förty, då hade de icke varit Församlingarna till tunga, utan mer till lisa; vilket är emot det Paulus här driver.

(b) Som en syster) Det är: som en Christen är.

V. 8. (c) Mån jag tala efter människosätt) Det är: mån jag allenast hava Philosophisk bevis därtill? Nej: utan jag haver ock bevis utav Guds Lag.

V. 9. (d) Omsorg) Gudi är omsorg om allting: men icke sörjer han så för oxarna, att han haver sådant skrivit för deras skull.

V. 12. (e) Icke brukat) Se, Apostelen skonar så fast svagheten på andra, att han haver fördrag, allt det han såsom en Apostel makt till haver, och där han de andra Apostlarnas exempel till haver.

V. 18. (f) Vad är då min lön?) S. Paulus vill icke berömma sig av sitt predikande: ty dess var han skyldig; utan att han förgäves predikade utan lön, det håller han för en besynnerlig lön och berömmelse.

V. 26. (g) Icke såsom ovisst) Såsom enom kamplöpare, den bort avsides löper, felar om målet; och en fäktare, som hugger i vädret fåfängt. Så går det ock med allom som vilja göra goda gärningar utan trona: ty de äro ovisse huru de därmed stå för Gudi. Därföre är sådant allt fellöpande, felhugg, och felverk.

1 KORINTIERBREVET, 10. CAPITLET

DET Apostelen i det förra capitlet begynte förmana till, fullföljer han här; och förehåller dem först: att de gamle fäder i öknene, voro väl alle delaktige av de Guds välgärningar, och Sacramente, som då voro förhanden: men efter månge av dem intet aktade sig, utan gjorde som dem lyste, blevo de borto, v. 1. Därföre skulle de akta sig för samma synder, v. 6. Synnerlig för avguderi, att de icke skulle fara såsom de, v. 11. Sedan, att de i HERRANS Nattvard voro delaktige vordne av hans lekamen och blod: därföre skulle de icke göra sig delaktiga med avgudom, eller djävlom, och äta av deras offer, v. 15. Sist efterlåter han dem åter, att de må bruka sin Christeliga frihet i mat och dryck; dock så att de ingen förarga, utan hellre förbättra, v. 23.

I. Fäderna vordo för sin otacksamhet straffade.

1Kor 10:1. MEN jag vill icke, bröder, att eder skall ovitterligit vara, att våre fäder voro alle under skyn *, alle gingo de genom havet; *

* 2. Mos. 13: 21. 4. Mos. 9: 18. 5. Mos. 1: 33. Ps. 105: 39. * 2. Mos. 14: 22. Jos. 4: 23. Ps. 78: 13, 14.

1Kor 10:2. Och alle vordo till Mosen döpte, i skynom, och i havet;

1Kor 10:3. Och hava alle enahanda (a) andelig (b) mat ätit; *

* 2. Mos. 16: 14. Ps. 105: 40.

1Kor 10:4. Och alle enahanda andelig dryck druckit *: ty de drucko av den andeliga klippon *, som dem medföljde; och klippon var Christus.

* 2. Mos. 17: 6. 4. Mos. 20: 10. cap. 21: 16. Ps. 78: 15. * Esa. 43: 20.

1Kor 10:5. Men månge av dem voro icke Gudi behagelige: ty de vordo nederslagne i öknene. *

* 4. Mos. 26: 65.

1Kor 10:6. Men detta är oss skett till exempel; att vi icke skole hava begärelse till det onda, såsom ock de begärade. *

* 4. Mos. 11: 4, 33. Ps. 78: 30. Ps. 106: 14.

1Kor 10:7. Varer icke heller avgudadyrkare, såsom somlige av dem, som skrivet är: Folket satte sig ned till att äta och dricka; och stodo upp till att leka. *

* 2. Mos. 32: 6.

1Kor 10:8. Låter oss icke heller driva horeri, såsom somlige av dem besmittade sig med horeri *; och föllo på en dag try och tjugotusend.

* 4. Mos. 25: 1, 9. Ps. 106: 28.

1Kor 10:9. Låter oss icke heller fresta Christum, såsom ock somlige av dem frestade * honom; och vordo fördärvade av ormar. *

* 2. Mos. 17: 2. Ps. 78: 18, 56. Ps. 95: 9. Ps. 106: 14. * 4. Mos. 21: 6.

1Kor 10:10. Knorrer ock icke, såsom ock somlige av dem knorrade *; och vordo fördärvade av fördärvarenom. *

* 2. Mos. 16: 2. Ps. 106: 25. * 4. Mos. 14: 2, 29, 36.

1Kor 10:11. Men allt detta vederfors dem till ett exempel *: men det är oss skrivet till förvarning, på vilka världenes ände kommen är.

* Rom. 15: 4. 1. Cor. 9: 10.

1Kor 10:12. Må därföre den som tycker sig stå se till, att han icke faller. * (c)

* Rom. 11: 20.

1Kor 10:13. Eder haver ingen frestelse påkommit, utan den människlig är: men Gud är trofast, som icke låter eder frestas över edra förmågo: utan gör ock med frestelsen en utgång *, så att I kunnen dragat.

* 2. Cor. 1: 7.

1Kor 10:14. Därföre, mine käreste, flyr ifrån avgudadyrkan. *

* 2. Cor. 6: 17. 1. Joh. 5: 21.

II. Vad delaktighet man får med Christo i hans Nattvard.

1Kor 10:15. Jag talar såsom med förståndigom; dömer I vad jag säger:

1Kor 10:16. Välsignelsens kalk, den vi välsigne, är icke han Christi blods delaktighet? Det brödet som vi bryte (d), är icke det Christi lekamens delaktighet? *

* Matth. 26: 26.

1Kor 10:17. Ty det är ett bröd (e); så äre vi månge en lekamen *, efter vi alle av det ena brödet (e) delaktige äre.

* Rom. 12: 5. 1. Cor. 12: 27.

1Kor 10:18. Ser på Israel efter köttet: de som äta offren, äro de icke delaktige av Altaret? *

* 3. Mos. 2: 3. cap. 7: 14. 1. Cor. 9: 13.

1Kor 10:19. Vad säger jag då? Att avguden är något? Eller att avgudaoffer är något? *

* 1. Cor. 8: 4.

1Kor 10:20. Men det säger jag: Att vad Hedningarna offra, det offra de djävlom *, och icke Gudi. Nu vill jag icke, att I skolen delaktige vara med djävlomen.

* 3. Mos. 17: 7. 5. Mos. 32: 17. Ps. 106: 37.

1Kor 10:21. I kunnen icke dricka HERRANS kalk, och djävlarnas kalk: I kunnen icke (f) delaktige vara av HERRANS bord, och djävlarnas bord. *

* 2. Cor. 6: 15.

1Kor 10:22. Eller vilje vi reta * HERRAN? Mån vi vara starkare än han?

* 5. Mos. 32: 21.

III. Allahanda må man äta, allenast ingen därav förargas.

1Kor 10:23. Allt är mig lovligt, men icke allt är nyttigt *: allt är mig lovligt; men icke allt uppbygger.

* 1. Cor. 6: 12.

1Kor 10:24. Ingen söke sitt, utan annars bästa. *

* Rom. 15: 2. 1. Cor. 13: 5. Phil. 2: 4.

1Kor 10:25. Allt det falt är i köttboden, det äter, och fråger intet därefter för samvetets skull:

1Kor 10:26. Ty jorden är HERRANS (g), och hennes fullhet. *

* 2. Mos. 19: 5. Ps. 24: 1. Ps. 50: 10, 12.

1Kor 10:27. Men om någon av de otrogna bjuder eder till gäst, och I viljen gå till honom, så äter allt det eder föresättes, och fråger intet därefter * för samvetets skull.

* Luc. 10: 7.

1Kor 10:28. Men om då någor säger till eder: Detta är offrat avgudom, så äter icke, för hans skull som det underviste, och för samvetets skull *: ty jorden är HERRANS (g), och hennes fullhet.

* 1. Cor. 8: 10, 11.

1Kor 10:29. Samvetet, säger jag; icke ditt, utan dens andras: ty varföre skulle jag låta döma (h) mina frihet av ens annars samvet? *

* Rom. 14: 16.

1Kor 10:30. Ty om jag äter med tacksägelse *, hvi skulle jag då försmädad varda för det jag tackar före?

* Rom. 14: 6. 1. Tim. 4: 4.

1Kor 10:31. Vad I nu äten, eller dricken, eller vad I gören, så görer allt Gudi till äro. *

* Col. 3: 17.

1Kor 10:32. Varer sådana, att I ingen förargen *, varken Juda, eller Grek, eller Guds Församling.

* Rom. 14: 13.

1Kor 10:33. Såsom ock jag i allting är allom till behag, icke sökandes min, utan mångs mans nytto *, att de måga varda salige.

* Rom. 15: 2. 1. Cor. 9: 19, 22.

V. 3. (a) Alle enahanda mat ätit) Icke enahanda med oss, utan de sig emellan: ty medan Christus ännu intet var kommen i köttet, hade de honom, eller hans lekamen och blod allenast figurliga i deras Sacramente: men vi have honom väsentliga i vår Sacramente, sedan han är människa vorden. Därföre är det någor åtskillnad emellan deras Sacramente och vår.

(b) Andelig) Man kallas andelig mat, och vattnet utu hälleberget andelig dryck, både därföre, att de över naturen voro givne, och för den andeliga märkelsen, att de betydde Christum det himmelska brödet, och det levande vattnet, rc.

V. 12. (c) Att han icke faller) Därföre förakte ingen den andra, huru stark eller huru svag han är: ty han vet icke huru länge det varar med honom.

V. 16. (d) Bryte) Det är: skifte och utdele; efter det Ebreiska sättet till att tala; såsom man se kan, Esa. 58: 7. Bryt dem hungroga ditt bröd; det är: utdela, antingen hel bröd, eller stycker.

V. 17. (e) Det är ett bröd, rc. Och (e) Av det ena brödet) Ett bröd kallar han icke därföre, att alle åto av ett bröd, vad materien tillkom, så att det var allt uti ett bröd bakat: ty det hade varit allt förstort, om Paulus i Philippis, och de i Corintho skulle således alle ätit av ett bröd, som här står: utan det kallas ett, vad bruket tillkom: efter det allt var välsignat till ett andeligit bruk. Så äta ock de av ett bröd, som i Nattvarden taga var sitt litet bröd, oblat, eller klenät: ty det är allt till ett bruk consecrerat: även såsom de döpas alle med ett dop; jämväl de som på åtskilliga rum med åtskillig slags vatten döpas.

V. 21. (f) I kunnen icke) Nämliga, med rätto och med ett gott samvet: eljes kunde de väl; men sig till liten fromma.

V. 26, 28. (g) Är HERRANS) Christus är en HERRE, och fri; sammalunda ock alle Christne i allting.

V. 29. (h) Låta döma) Han må döma mig; men mitt samvet skall däröver odömt och ofångat bliva, ändock jag väjer undan, honom till vilja.

1 KORINTIERBREVET, 11. CAPITLET

EFTER gjord förmaning, v. 1. Lärer Apostelen de Corinther hålla sig skickeliga i deras Församling: nämliga, att manspersoner icke skulle bedja eller prophetera med höljt huvud; ej heller kvinnespersoner med ohöljt, rc. v. 2. Sedan straffar han deras oskick de hade, när de skulle gå till HERRANS Nattvard, v. 17. Förtäljer så för dem, huru Christus själv denna Nattvarden instiktat hade, v. 23. Och därav lärer och förmanar dem, huru de värdeliga honom bruka skola, v. 26.

I. Paulus förmanar först; och lärer sedan, huru skickeliga bör tillgå.

1Kor 11:1. VARER mine efterföljare, såsom ock jag Christi. *

* 1. Cor. 4: 16. Eph. 5: 1. Phil. 3: 17. 1. Thess. 1: 6. 2. Thess. 3: 9.

1Kor 11:2. Men jag prisar eder, bröder, att I kommen mig ihåg i all stycke, och hållen stadgarna, såsom jag dem eder antvardat haver.

1Kor 11:3. Men jag vill, att I veta skolen, att Christus är vars och ens mans huvud *: men mannen är kvinnones huvud; men Gud är Christi huvud. * (a)

* Eph. 5: 23. * Joh. 14: 28. 1. Cor. 3: 23. cap. 15: 27, 28.

Paulus lärer att en man skall bedja med otäckt huvud, rc.

1Kor 11:4. Var och en man, som beder, eller propheterar, och haver något på huvudet, han skämmer sitt huvud.

1Kor 11:5. Men var och en kvinna, som beder, eller propheterar med ohöljt huvud, hon skämmer sitt huvud: ty det är ett och det samma, som vore hon rakad.

1Kor 11:6. Ty om kvinnan icke höljer sig, så skäre hon ock håret av: men om det kvinnona skämligit är *, att henne är håret avskoret, eller avrakat, så hölje hon sig.

* 4. Mos. 5: 18. 5. Mos. 22: 5.

1Kor 11:7. Ty mannenom bör visserliga icke hölja sitt huvud: ty han är Guds beläte * och ära: men kvinnan är mansens ära. (b)

* 1. Mos. 1: 26, 27. cap. 5: 1. cap. 9: 6.

1Kor 11:8. Ty mannen är icke av kvinnone; utan kvinnan av mannenom. *

* 1. Mos. 2: 18, 21.

1Kor 11:9. Och mannen är icke skapad för kvinnones skull; utan kvinnan för mansens skull.

1Kor 11:10. Därföre bör kvinnan hava ena makt (c) på huvudet *, för Änglarnas skull. (d)

* 1. Mos. 24: 65.

1Kor 11:11. Dock, är varken mannen utan kvinnona, eller kvinnan utan mannen, i HERRANOM.

1Kor 11:12. Ty såsom kvinnan är av mannenom, så är ock mannen genom kvinnona: men alltsammans av Gudi.

1Kor 11:13. Dömer vid eder själva: höves det, att en kvinna beder Gud ohöljd?

1Kor 11:14. Eller, lärer icke själva naturen eder det, att enom man är vanheder, om han haver långt hår?

1Kor 11:15. Men kvinnone en ära, att hon haver långt hår: ty håret är henne givet till en skylelse.

1Kor 11:16. Men om någor synes vilja vara trätosam *, så vi have icke sådan sed, icke heller Guds Församlingar. * 1. Tim. 6: 4.

II. Straffar de Corinthers oskick vid HERRANS Nattvard.

1Kor 11:17. Men då jag detta befaller, prisar jag icke, att I tillhopakommen, icke till förbättring, utan till förvärring.

1Kor 11:18. I förstone, när I kommen tillhopa i Församlingene, hörer jag, att ibland eder är skiljaktigheter *; det jag ock väl endels tror.

* 1. Cor. 1: 10, 11, 12.

1Kor 11:19. Ty ock kätterier måste vara (e) ibland eder *: på det de beprövade skola varda uppenbare * ibland eder.

* Matth. 18: 7. Luc. 17: 1. Ap. G. 20: 30. * Luc. 2: 35. 1. Joh. 2: 19.

1Kor 11:20. När I nu tillhopakommen uti ett rum, så är det icke att äta HERRANS Nattvard.

1Kor 11:21. Ty i det man skall äta, tager var och en förut sin egen nattvard: och den ene hungrar, och den andre är drucken.

1Kor 11:22. Haven I då icke hus till att äta och dricka uti? Eller förakten I Guds Församling, och skämmen dem som intet hava? Vad skall jag säga eder? Skall jag prisa eder? Häruti prisar jag eder intet.

III. Upprepar för dem Christi egen instiktelse.

1Kor 11:23. Ty jag haver undfått av HERRANOM, det jag ock eder överantvardat haver: ty HERREN JESUS, i den natten då han förrådder vart, tog han brödet; *

* Matth. 26: 26. Marc. 14: 22. Luc. 22: 19.

1Kor 11:24. Tackade, bröt det, och sade: Tager, äter; detta är min lekamen, som för eder brytes: detta görer till min åminnelse.

1Kor 11:25. Sammalunda ock kalken, efter nattvarden, och sade: Denna kalken är det nya Testamentet i mitt blod: detta görer, så ofta I dricken, till min åminnelse.

IV. Lärer, huru de värdeliga skulle gå till HERRANS Nattvard.

1Kor 11:26. Ty så ofta I äten detta bröd, och dricken denna kalk, skolen I förkunna HERRANS död, tilldess han kommer. *

* Ap. G. 1: 11.

1Kor 11:27. Vilken nu ovärdeliga äter detta bröd, eller dricker HERRANS kalk, han bliver saker (f) på HERRANS lekamen och blod.

1Kor 11:28. Men pröve (g) människan sig själva *, och äte så av det brödet, och dricke av den kalken.

* 2. Cor. 13: 5.

1Kor 11:29. Ty den ovärdeliga äter och dricker, han äter och dricker sig självom fördömelse, icke åtskiljandes (h) HERRANS lekamen. (f)

1Kor 11:30. Därföre äro ock månge svage och kranke ibland eder, och månge sova. (i)

1Kor 11:31. Ty om vi själve dömde oss, så vorde vi icke dömde. *

* Ps. 32: 5.

1Kor 11:32. Men då vi dömde varde, så varde vi näpste * av HERRANOM; på det vi icke med världene skola fördömde varda.

* Ebr. 12: 5, 10.

1Kor 11:33. Därföre, mine bröder, när I tillhopakommen till att äta, så bide den ene den andra.

1Kor 11:34. Men hungrar någor, han äte hemma; på det I icke tillhopakommen till fördömelse. Och det andra vill jag skicka (k), när jag kommer.

V. 3. (a) Gud är Christi huvud) Nämliga, vad mandomen tillkommer, efter vilken han är mindre än Fadren: och i det han haver sänt och satt oss honom till en medlare och översta Präst.

V. 7. (b) Mansens ära) I det hon ödmjukar sig för mannen, och håller honom för sin herra och huvud.

V. 10. (c) Det är: duken eller huvudklädet, det här kallas makt, till att teckena, att hon är under mansens våld, 1. Mos. 3: 16.

(d) För Änglarnas skull) Vilke äro tillstädes i Guds Församling, och se antingen det går skickeliga eller annars till.

V. 19. (e) Måste vara) Nämliga för djävulens och världenes ondskos skull, som icke avlåta till att uppväcka sådana parti.

V. 27. (f) Han bliver saker på HERRANS lekamen.) och V. 29. (f) Icke åtskiljandes HERRANS lekamen) Märk ock härutav, att i Nattvarden måste icke allenast utdelas och anammas bröd och vin, som beteckna HERRANS lekamen och blod; utan ock själva HERRANS lekamen och blod. Ty eljes kunde en obotfärdig och otrogen icke bliva saker däruppå. August. säger: De bapt. contra Donatist. lib. 5. cap. 8. Indigne quis sumens Dominicum Sacramentum, non efficit ut quia ipse malus est, malum sit: aut quia non ad salutem accipit, nihil acceperit. Corpus enim Domini, & sanguis Domini nihilominus erat etiam illis quibus dicebat Apostolus: qui manducat indigne, judicium sibi manducat.

V. 28. (g) Pröve) Det är: var och en se till, huru han tror uti denna Nattvarden, vad och var till han det undfår.

V. 29. (h) Icke åtskiljandes) Det är, att han icke aktar Christi lekamen mer än som en annan mat.

V. 30. (i) Månge sova) Det är: dö sin kos.

V. 34. (k) Det andra vill jag skicka) Härav följer icke att den hel. Skrift är ofullkomlig; utan allenast detta, att några oskick kunde än varit hos de Corinther i deras Kyrkoceremonier; vilka han icke hölt nödigt att rätta i detta brev.

1 KORINTIERBREVET, 12. CAPITLET

VIDARE påminner Paulus de Corinther, att de hade varit Hedningar, och gått till stumma avgudar; men nu voro de komne till den rätta trona, och där igenom bekommit många andeliga gåvor, v. 1. Lärer dem så först, vadan desse gåvor voro komne, nämliga, utav Guds Anda, som allt verkar i allom, v. 4. Sedan, huru de skulle bruka dessa gåvor; icke androm till förakt, utan till gagn och godo; ja, hela församlingen till uppbyggelse, v. 7. Likasom den ene lemmen uti kroppen, icke föraktar den andra; utan hjälper och befordrar honom, att hela kroppen må bliva vid makt, v. 12.

I. Paulus lärer dem som av Hedningar vordit Christne, vadan de andeliga gåvor komma.

1Kor 12:1. MEN om de andeliga gåvor, vill jag icke, bröder, att eder skall ovitterligit vara.

1Kor 12:2. I veten, att I voren Hedningar * (a), bortförde till de stumma avgudar, efter som I förde voren.

* 1. Cor. 6: 11. Eph. 2: 11, 12. 1. Thess. 1: 9.

1Kor 12:3. Därföre gör jag eder vetterligit, att ingen som talar genom Guds Anda, kallar JESUM förbannad, *: och ingen kan kalla JESUM en HERRA, utan genom den Helga Anda. *

* Marc. 9: 39. * 2. Cor. 3: 5.

1Kor 12:4. Gåvorna äro mångahanda * (b); men Anden är densamme. *

* Rom. 12: 6. Ebr. 2: 4. 1. Pet. 4: 10. * Eph. 4: 4.

1Kor 12:5. Och ämbeten äro mångahanda *; men HERREN är densamme.

* Rom. 12: 7, 8. Eph. 4: 11.

1Kor 12:6. Och krafterna äro mångahanda; men Gud är densamme, som allt verkar i allom. (c)

II. Underviser ock huru man skall rätt bruka dem.

1Kor 12:7. Men varjom och enom gives Andans bevisning till gagns.

1Kor 12:8. Ty dem ena varder givet genom Andan visdoms ord *: men dem andra kunskaps ord, efter samma Andan.

* Col. 1: 28.

1Kor 12:9. Enom androm tron, av samma Andanom: enom androm helbrägdo gåvor *, av samma Andanom.

* Marc. 16: 18. Luc. 10: 9. Jac. 5: 14, 15.

1Kor 12:10. Enom androm kraftverkningar *: enom androm prophetia: enom androm andarnas åtskiljelser *: enom androm mångahanda tungomål *: enom androm tungomåls uttydelse. *

* Ap. G. 6: 8. * cap. 8: 11. * cap. 2: 4. cap. 10: 46. * 1. Cor. 14: 27.

1Kor 12:11. Men allt detta verkar den ene och samme Anden, delandes varjom och enom sitt *, såsom honom täckes. (d)

* Rom. 12: 3. 1. Cor. 7: 7. 2. Cor. 10: 13. Eph. 4: 7.

III. Tager liknelse av lemmar uti en kropp.

1Kor 12:12. Ty såsom lekamen är en, och haver många lemmar; men alle lemmarna av den ene lekamen, ändock de äro månge, äro en lekamen: sammalunda ock Christus. *

* Rom. 12: 4, 5. Eph. 4: 16.

1Kor 12:13. Ty vi äre ock uti enom Anda alle döpte * till en lekamen, evad vi äre Judar eller Greker *, trälar, eller frie *; och have alle druckit (e) till en Anda. *

* Rom. 6: 4, 5. * Eph. 2: 14, 15. Col. 3: 11. * Gal. 3: 28. * Joh. 6: 63.

1Kor 12:14. Ty lekamen är icke en lem, utan månge.

1Kor 12:15. När nu foten ville säga: Jag är icke hand: därföre är jag icke av lekamenom; skulle han fördenskull icke vara av lekamenom?

1Kor 12:16. Och om örat ville säga: Jag är icke öga: därföre är jag icke av lekamenom; skulle det fördenskull icke vara av lekamenom?

1Kor 12:17. Om hele lekamen vore öga, var bleve då hörslen? Vore han aller hörsel, var bleve lukten?

1Kor 12:18. Men nu haver Gud satt lemmarna, var och en av dem uti lekamen, såsom han ville.

1Kor 12:19. Men om de alle voro en lem, var bleve då lekamen?

1Kor 12:20. Men nu äro lemmarna månge, men lekamen är en.

1Kor 12:21. Ögat kan icke säga till handena: Jag behöver dig intet; eller åter huvudet till fötterna: Jag behöver eder intet.

1Kor 12:22. Utan mycket mer de kroppsens lemmar, som synas svagast vara, äro nödvändige:

1Kor 12:23. Och dem vi hålle vanhederligare vara på kroppen, dem lägge vi dess mer äro uppå: och de oss blygeliga synas, dem pryde vi dess mer.

1Kor 12:24. Ty våra ärliga lemmar behöva intet: men Gud haver så tillhopamängt lekamenen, givandes de lemmar som något fattades, dess mer äro:

1Kor 12:25. På det i lekamenen skall ingen skiljaktighet vara: utan alle lemmar skola den ene för den andra lika omsorg hava.

1Kor 12:26. Och om en lem lider, så lida alle lemmarna med: eller om en lem varder härliga hållen, så fröjda sig alle lemmarna med.

1Kor 12:27.Men I ären Christi lekamen * och lemmar, var efter sin del.

* Rom. 12: 5. Eph. 1: 23. cap. 5: 23, 30. Col. 1: 24.

1Kor 12:28. Och Gud haver satt * i Församlingene, först Apostlar, för det andra Propheter, för det tredje Lärare, sedan kraftverkare, sedan helbrägdo gåvor, hjälpare, regerare, mångahanda tungomål.

* Eph. 4: 11.

1Kor 12:29. Äro de alle Apostlar? Äro de alle Propheter? Äro de alle Lärare? Äro de alle kraftverkare?

1Kor 12:30. Hava de alle helbrägdo gåvor? Tala de alle tungomål? Uttyda de alle?

1Kor 12:31. Men sträver med nit efter de yppersta gåvorna *: och jag vill ännu visa eder en kosteligare väg.

* 1. Cor. 14: 1.

V. 2. (a) Voren Hedningar) Det är: då I voren Hedningar, vissten I intet säga, varken av Christo, eller av dem Hel Anda. Men nu skolen I veta Andans gåvor; utan vilken ingen känner Christum, utan snarare talar illa om honom.

V. 4. (b) Gåvorna äro mångahanda) Uti allom Christnom är en ande, vishet, förstånd, tro, kraft, etc. Men öva och bevisa allt sådant emot andra, är icke vars mans; utan de tala om vishet, som lära känna Gud; och de tala om förstånd, som lära om utvärtes väsende, och Christelig frihet. De bevisa trona, som uppenbarliga bekänna henne med ord och gärningar, såsom de Martyrer gjorde: de åtskilja andar, som pröva Prophetier och läror.

V. 6. (c) Som allt verkar i allom) Gud verkar icke synd och ondsko i någon: ty här talas allenast om goda gåvor.

V. 11. (d) Såsom honom täckes) Här av ser man, att den Hel. Ande är icke någor skapad gåva, eller rörelse i människomen; utan en självständig person i Gudomen, som sådana gåvor utskiftar, och delar ibland människorna, efter som honom täckes.

V. 13. (e) Druckit) Vi dricke enahanda Sacrament, att vi ock enahanda Anda undfå skole, likasom vi undfå enahanda dop, att vi en kropp vara skole.

1 KORINTIERBREVET, 13. CAPITLET

HÄR berömmer Paulus kärleken, på det att man de andra gåvor, som sagt är, icke skall bruka emot kärleken, sig till berömmelse, och androm till förakt; utan som kärleken fordrar, androm till godo. Först därav, att utan kärleken så äro de andra gåvor intet nyttiga, v. 1. Sedan av hans härliga egenskaper, v. 4. Och sist därav, att kärleken skall bilva, när de andra gåvorna återvända, v. 8.

I. Paulus berömmer kärleken, av hans högnödighet.

1Kor 13:1. OM jag talade med människors och Änglars tungor, och hade icke kärleken, så vore jag en ljudande malm, eller en klingande cymbal.

1Kor 13:2. Och om jag hade prophetie *, och visste all hemlighet, och all kunskap, och om jag hade alla tro (a), så att jag försatte berg *, men icke hade kärlek, så vore jag intet.

* Matth. 7: 22. * cap. 17: 20. cap. 21: 21. Marc. 11: 23. Luc. 17: 6. 1. Cor. 12: 8, 9.

1Kor 13:3. Och om jag gåve alla mina ägodelar de fattiga, och om jag överantvardade lekamen, att jag skulle brännas (b), men icke hade kärlek, så vore det mig intet nyttigt.

II. Anförer andra hans egenskaper och nyttigheter.

1Kor 13:4. Kärleken är långmodig och mild *: kärleken avundas icke; kärleken förhäver sig icke, han uppblåses icke:

* 1. Pet. 4: 8.

1Kor 13:5. Han skickar sig icke ohöveliga (c); han söker icke sitt *, han förtörnas icke, han tänker intet argt:

* 1. Cor. 10: 24. Phil. 2: 4, 21.

1Kor 13:6. Han gläds icke över orättfärdighet *; men han fröjdar sig över sanningen. *

* Ps. 10: 3. Ps. 15: 4. Ps. 49: 19. * 2. Joh. v. 4.

1Kor 13:7. Han fördrager allting *, han tror allting, han hoppas allting, han lider allting.

* Ords. 10: 12.

III. Beskriver hans varaktighet.

1Kor 13:8. Kärleken avfaller aldrig (d), men vare sig där äro prophetier, skola de om intet varda, eller tungomål, skola de upphöra, eller kunskap, skall den om intet varda.

1Kor 13:9. Ty vi förstå endels * (e), och prophetere endels.

* Phil. 3: 12.

1Kor 13:10. Men då det kommer som fullkomligit är, så vänder det åter som endels är.

1Kor 13:11. Då jag var ett barn (f), talade jag som ett barn, och hade sinne som ett barn, och tänkte som ett barn: men sedan jag vart man, lade jag bort det barnsligit var.

1Kor 13:12. Ty vi se nu genom en spegel, uti ett mörkt tal *; men då ansikte emot ansikte *: nu känner jag endels; men då skall jag kännat, såsom jag ock känd är. *

* 2. Cor. 5: 7. * cap. 3: 18. 1. Joh. 3: 2. * 1. Cor. 8: 3. Phil. 3: 12.

1Kor 13:13. Men nu bliver tron, hoppet, kärleken, dessa try (g): men störst (h) ibland dem är kärleken.

V. 2. (a) Och hade alla tro) Ändock allena tron gör människona rättfärdiga, såsom S. Paulus allestäds säger: likväl, där icke kärleken medföljer, där är visserliga icke den rätta tron, det hon än järtecken gjorde. Ty man skall veta, att tron är treggehanda; en historisk tro, en saliggörande tro, och en undergörande tro. Om denna tredje talar Paulus här, som man av hennes beskrivelse se kan. Denna och den historiska tron kan en människa väl hava, och ändå bliva fördömd, Matth. 7: 22.

V. 3. (b) Brinna) Nämliga för Evangelii bekännelses skull.

V. 5. (c) Skickar sig icke ohöveliga) Som de stickne, sturske, och otålige huvuden göra.

V. 8. (d) Avfaller aldrig) Eller låter icke av att göra väl, evad man gör väl eller illa emot honom; utan håller fast uppå att göra väl.

V. 9. (e) Endels) Ändock vi genom trona havom och vetom allting, vad Gud är, och vad han giver oss, så mycket som till vår salighet är av nöden: så är dock sådana vårt förstånd icke fullkomligit räknandes, till den tillstundande klarhet.

V. 11. (f) Då jag var ett barn) Med dessa ord förklarar han det han sade tillförene, i den 10. v.

V. 13. (g) Men nu bliver tron, rc. Nämliga den historiska och saliggörande tron skall bliva i Guds församling, sedan prophetier, tungomål, och den undergörande tron återvända, som skett är.

(h) Störst) Kärleken gör icke människona rättfärdiga; utan tron, Rom. 3: 28. Dock efter tron och hoppet hava deras handel när Gud, och allenast undfå gott, och måste där till återvända: men kärleken handlar med vår nästa; alltid gör gott, och därtill medbliver evinnerliga: därföre sägs han vara störst, det är: vidare, kraftigare, och varaktigare.

1 KORINTIERBREVET, 14. CAPITLET

SEDAN Apostelen haver berömt kärleken, förmanar han, att man skall fara efter honom; och därhos vinnlägga sig om de andra gåvor, synnerliga om gåva till att prophetera, v. 1. Ty (såsom han vidlyfteliga beviser) gåva till att prophetera är förmer och nyttigare, än till att tala med åtskillig tungomål, med mindre någor är som det uttyder, v. 2. rc. Lärer så huru man båda gåvorna rätt bruka skall, androm till uppbyggelse och förbättring, v. 26. Sist förbjuder han kvinnfolken tala i församlingen; utan de må fråga sina män hemma, om de vilja något veta, att allt måtte skickeliga tillgå, v. 34.

I. Man skall fara efter kärleken och andeliga gåvor.

1Kor 14:1. FARER efter kärleken, och sträver med nit efter de andeliga gåvor *; dock mest, att I propheteren. (a)

* 1. Cor. 12: 31.

1Kor 14:2. Ty den som talar med tungomål * (b), han talar icke människom, utan Gudi: ty ingen hörer därtill, utan han talar hemligheter i Andanom.

* Ap. G. 2: 4. cap. 10: 46.

1Kor 14:3. Men den som propheterar, han talar människomen till uppbyggelse, och till förmanelse, och till tröst.

1Kor 14:4. Den som talar med tungomål, han uppbygger sig själv: men den som propheterar, han förbättrar Församlingen.

1Kor 14:5. Jag ville väl, att I alle taladen med tungomål; men mycket hellre att I propheteraden: ty den som propheterar, han är större än den som med tungomål talar; utan han det uttyder, på det Församlingen må undfå uppbyggelse.

1Kor 14:6. Men nu, bröder, om jag komme till eder, och talade med tungomål, vad vore jag eder nyttig? Utan jag talar till eder, antingen med uppenbarelse (c), eller med kunskap (d), eller med prophetia (e), eller med läro?

1Kor 14:7. Lika som de livlöse ting, som giva ljud, vare sig en pipa eller en harpa, då de icke giva åtskiljeligit ljud ifrå sig, huru kan man veta vad pipat eller harpat är?

1Kor 14:8. Ty ock om en basun giver en ovissa röst, ho gör sig då redo till strids?

1Kor 14:9. Så ock I, om I genom tungan icke given ett tydeligit tal, huru skall man veta vad talat är? Ty I varden talandes i vädret.

1Kor 14:10. Så mångahanda slag är på rösterna i världene, och ingen av dem är ljudlös.

1Kor 14:11. Därföre, om jag icke vet uttydningen på rösten, bliver jag honom som talar en Barbar; och den som talar bliver för mig en Barbar.

1Kor 14:12. Sammalunda ock I, medan I haven nit om de andeliga gåvor, så söker att I överflöden till Församlingenes uppbyggelse.

1Kor 14:13. Därföre den som talar med tungomål, han bedje, att han må ock kunna det uttyda.

1Kor 14:14. När jag nu beder med tungone, så beder min ande; men mitt sinne är utan frukt. (g)

1Kor 14:15. Vad är det då? Jag skall bedja i andanom; men jag skall ock bedja med sinnet (h): jag skall sjunga i andanom; men jag skall ock sjunga med sinnet. (h) *

* Eph. 5: 19. Col. 3: 16.

1Kor 14:16. När du nu välsignar i andanom, huru skall då den som står i dens olärdas stad, säga Amen på din tacksägelse? Efter han icke förstår vad du säger.

1Kor 14:17. Ty du tacksäger visserliga väl; men den andre uppbygges icke.

1Kor 14:18. Jag tackar min Gud, att jag talar mer med tungomål än I alle.

1Kor 14:19. Men jag vill hellre tala i Församlingene fem ord med mitt sinne (i), på det jag ock undervisa må andra, än eljes tiotusend ord med tungomål.

1Kor 14:20. Bröder, varer icke barn i förståndet: utan varer barn i ondskone; men i förståndet varer fullkomlige. *

* Ps. 131: 2. Matth. 11: 25. cap. 18: 3. Eph. 4: 14. Ebr. 5: 12. 1. Pet. 2: 2.

1Kor 14:21. I Lagen är skrivet: Jag vill tala med andra tungor, och med andra läppar till detta folk, och de skola dock icke än så höra mig, säger HERREN. *

* Esa. 28: 11, 12.

1Kor 14:22. Så äro nu tungomålen för ett tecken (k), icke dem som tro, utan dem som icke tro: men prophetien är tvärtemot, icke dem som otrogne äro, utan dem som trogne äro.

1Kor 14:23. Var nu hela Församlingen tillhopakomme på en stad, och talade alle med tungomål, och där kommo någre olärde eller otrogne in, månde de icke skola säga, att I haden mist sinnet?

1Kor 14:24. Var I nu alle propheteraden (l), och där komme någor otrogen eller olärd in, han vorde straffad av dem allom, och dömd av allom:

1Kor 14:25. Och så vorde hans hjärtas lönligheter uppenbara; och så fölle han på sitt ansikte, tillbådo Gud, och förkunnade att sannerliga vore Gud i eder. *

* Zach. 8: 23.

II. Huru man dessa gåvor rätt bruka skall.

1Kor 14:26. Huru är det då, bröder? När I tillsammans kommen, så haver var och en av eder en Psalm; han haver lärdom, han haver tungomål, han haver uppenbarelse, han haver uttydelse *: låter det allt ske till uppbyggelse.

* 1. Cor. 12: 8, 9, 10.

1Kor 14:27. Var nu någor talar med tungomål, så ske det genom två, eller på det mesta tre, och då ymsom; och en tyde det ut.

1Kor 14:28. Men är där icke en uttydare, så tige i Församlingene; men tale vid sig själv, och till Gud.

1Kor 14:29. Men Propheterna tale två eller tre (m); och de andre döme därom. (n)

1Kor 14:30. Men om något är uppenbarat enom androm, som sitter, så tige den förste. *

* 1. Thess. 5: 20.

1Kor 14:31. Ty I mågen alle prophetera, den ene efter den andra, på det alle måga lära, och alle varda förmanade.

1Kor 14:32. Och Propheternas andar äro Prophetomen underdånige: (o)

1Kor 14:33. Ty Gud är icke oordningenes, utan fridsens Gud, såsom uti alla de heligas Församlingar. *

* 1. Cor. 11: 16.

III. Kvinnorna må icke lära allmänt i Församlingen.

1Kor 14:34. Edra kvinnor tige uti Församlingarna: ty dem är icke tillstatt att tala, utan att de äro underdåniga *, såsom ock Lagen säger.

* 1. Mos. 3: 16. 1. Cor. 11: 3. Eph. 5: 22. Col. 3: 18. 1. Pet. 3: 1.

1Kor 14:35. Men vilja de nägot lära, så skola de fråga sina män hemma: ty det är kvinnomen skamligit att tala i Församlingene. *

* 1. Tim. 2: 11, 12.

1Kor 14:36. Eller är Guds ord utkommet ifrån eder? Eller är det allena kommet till eder?

1Kor 14:37. Där nu någor låter sig tycka, att han är en Prophete, eller andelig, han besinne vad jag skriver eder, att de äro HERRANS bud. *

* 2. Cor. 10: 7. 1. Joh. 4: 6.

1Kor 14:38. Men är någor oförståndig, han vare oförståndig.

1Kor 14:39. Därföre, bröder, sträver med nit efter att prophetera, och förmener icke att tala med tungomål.

1Kor 14:40. Låter allting ärliga och skickeliga tillgå.

V. 1. (a) Propheteren.) och V. 2. (b) Talar med tungomål) Tala med tungomål, är läsa och sjunga Psalmer och Propheter i Församlingene, och icke utlägga dem efter, ändock läsaren själv förstår det han läs. Prophetera är, att undfå sinnet av Gudi, och kunna givat androm. utlägga eller uttyda är, att giva sinnet androm före. Så menar nu S. Paulus, att tala med tungomål förbättrar intet Församlingena: men prophetera och utlägga, förbättrar Församlingena.

V. 6. (c) Utan jag talar med eder antingen med uppenbarelse, rc.) Det är: med mindre jag antingen förkunnar eder något det Gud mig haver uppenbarat:

(d) Eller med kunskap) Det är: jag gåve eder något förståndigt råd, i de saker man måste göra eller låta.

(e) Eller med prophetia) Det är: eller jag uttydde något i Skriften för eder.

(f) Eller med läro) Det är: eller jag underviste eder i trones artiklar.

V. 14. (g) Mitt sinne är utan frukt) Därföre att ingen förstår mitt sinne eller mening, och ingen bättras därav.

V. 15. (h) Med sinnet) Med sinnet tala, är så mycket som utlägga, och förklara sinnet enom androm: men tala i andanom är, då man förstår själv sinnet, och utlägger icke efter sig.

V. 19. (i) Med mitt sinne) Det är: uttyda sinnet med predikan.

V. 22. (k) För ett tecken.) Det är: genom mångahanda tungomål varda de ochristne omvände till trona, såsom genom annor tecken och under: men genom prophetering varda de Christtrogne förbättrade och styrkte såsom genom ett tecken, där de sina tro på pröva, och förfara att hon är rätt.

V. 24. (l) Alle propheteraden) Icke tillika, utan var efter annan.

V. 29. (m) Två eller tre) Icke tillika, utan den ena först, den andre sedan.

(n) De andre döme där om) Här ser man att en Lärare vad namn eller grad han må hava, icke haver sådana makt till att uttyda Skriften, att ingen må rannsaka därom: utan hans uttydning är andras dom undergiven, att de må pröva, om hon kommer överens med trone.

V. 32. (o) Underdånige) Somlige mena att då de hava förstånd och Andans gåvor, skola de ingom vika eller giva sviga, av vilko parti och tvedräkt plägar komma. Men S. Paulus säger här, att de skola och måga väl vika, efter Andans gåvor stå i deras makt, till att icke bruka dem emot endräkten: så att de icke behöva säga, att Anden tvingar och driver dem. Av detta hela Capitlet märk, att det är icke lovligit, utan ett stort missbruk, sjunga, bedja, mässa, eller predika på främmande tungomål, där inge eller få äro som det förstå. Och tvärtom, att det är lovligit ju något bruka främmande tungomål, där någre äro som det förstå, allenast det språket mest brukas, som meste parten kunna, och allt sker till förbättring.

1 KORINTIERBREVET, 15. CAPITLET

HÄR kommer Apostelen till den läran om de dödas uppståndelse: och påminner först de Corinther, huru han lärt, och huru de trott hade; nämliga, att Christus var döder, och uppstånden ifrå de döda, efter Skrifterna, v. 1. Därav beviser han så, att de döde skola sannfärdeliga uppstå, v. 12. Och bekräftar det samma med flera argument, v. 21, rc. Sedan beskriver han huru det skall tillgå med de dödas uppståndelse; och hurudana de döde skola varda efter uppståndelsen, v. 3 5. Sist förmanar han dem till stadighet i denna läran, v. 58.

I. Vår tro styrkes av Christi uppståndelse ifrå de döda.

1Kor 15:1. MEN bröder, jag kungör eder det Evangelium *, som jag eder förkunnat haver, vilket I ock anammat haven; i vilko I ock stån:

* Gal. 1: 11.

1Kor 15:2. Genom vilket I ock salige varden *, om I behållen det ord, varmed jag eder predikat Evangelium; utan så är, att I förgäves trott haven. *

* Rom. 1: 16. 1. Cor. 1: 21. * Gal. 3: 4.

1Kor 15:3. Ty jag haver i förstone eder överantvardat, det jag ock undfått haver *, att Christus är döder för våra synder, efter Skrifterna: * (a)

* Gal. 1: 12. * Ps. 22: 16, 17. Esa. 53: 5. Dan. 9: 24. Zach. 13: 7. 1. Cor. 5: 7.

1Kor 15:4. Och att han är begraven *; och att han uppstånden * är på tredje dagen *, efter Skrifterna. (a)

* Esa. 53: 9. * Ps. 16: 10. * Ose 6: 2. Jon. 2: 1. Matth. 12: 40.

1Kor 15:5. Och att han vart sedder av Cepha, sedan av de Tolv. *

* Marc. 16: 14. Luc. 24: 34. Joh. 20: 19. Ap. G. 10: 41.

1Kor 15:6. Sedan vart han sedder av mer än femhundrad bröder (b) på en tid, av vilkom meste delen allt härtill äro; men någre äro avsomnade.

1Kor 15:7. Därefter vart han sedder av Jacobo; och sedan av alla Apostlarna. *

* Luc. 24: 50.

1Kor 15:8. Men på sistone efter allom, vart han ock sedder av mig *, såsom av en den där otidig född är.

* Ap. G. 9: 3, 17. cap. 22: 17. cap. 23: 11. 1. Cor. 9: 1. 2. Cor. 12: 2.

1Kor 15:9. Ty jag är den ringaste * ibland Apostlarna, så att jag är icke värd kallas Apostel: därföre att jag haver förföljt Guds Församling. *

* Eph. 3: 7, 8. * Ap. G. 8: 3. cap. 9: 1. cap. 22: 4. cap. 26: 9. Gal. 1: 13. 1. Tim. 1: 13.

1Kor 15:10. Men av Guds nåd, är jag det jag är: och hans nåd haver icke fåfäng varit i mig *; utan jag haver mer arbetat än de alle *: dock icke jag, utan Guds nåd, som med mig är.

* Rom. 15: 18, 19. * 2. Cor. 11: 23. cap. 12: 11.

1Kor 15:11. Det vare nu jag, eller de, så predike vi, och så haven I trott.

II. I Christi uppståndelse grundar sig ock de Christnas.

1Kor 15:12. Men om Christus predikas för eder, att han är uppstånden ifrå de döda; huru säga då somlige ibland eder, att de dödas uppståndelse är intet?

1Kor 15:13. Men om de dödas uppståndelse är intet, så är ock Christus icke heller uppstånden.

1Kor 15:14. Men om Christus icke är uppstånden, så är vår predikan fåfäng; så är ock edor tro fåfäng.

1Kor 15:15. Och vi vardom ock funne falsk Guds vittne, att vi emot Gud vittnat have, att han haver uppväckt Christum *; den han icke uppväckt haver, om alltså de döde icke uppstå.

* Ap. G. 2: 24, 32.

1Kor 15:16. Ty om de döde icke uppstå, så är icke heller Christus uppstånden.

1Kor 15:17. Men om Christus icke är uppstånden, så är edor tro fåfäng; och så ären I ännu uti edra synder.

1Kor 15:18. Så äro ock de förtappade, som i Christo avsomnade äro.

1Kor 15:19. Om vi allenast i detta livet have hoppet till Christum, så äre vi uslast ibland alla människor.

1Kor 15:20. Men nu är Christus uppstånden ifrå de döda, och vorden förstlingen ibland dem som sova. *

* Ap. G. 26: 23. Col. 1: 18. 1. Pet. 1: 3. Uppenb. 1: 5.

1Kor 15:21. Ty efter döden är genom en människo *, ock genom en människo de dödas uppståndelse. *

* 1. Mos. 2: 17. cap. 3: 6. Rom. 5: 12. * cap. 6: 23.

1Kor 15:22. Ty såsom alle dö uti Adam, så skola ock alle i Christo varda levande gjorde.

1Kor 15:23. Men var och en uti sin egen ordning *: Förstlingen Christus; sedan de som Christo tillhöra uti hans tillkommelse.

* 1. Thess. 4: 15, 16, 17.

1Kor 15:24. Sedan änden, då han överantvardar Gudi och Fadrenom Riket (c); när han avlägger all Herradöme, och alla Överhet, och Väldighet. *

* 1. Cor. 2: 6.

1Kor 15:25. Ty han måste regnera *, tilldess han lägger alla sina fiendar under sina fötter. *

* Eph. 1: 20. Col. 3: 1. * Ps. 110: 1. Ap. G. 2: 34. Ebr. 1: 13. cap. 10: 13.

1Kor 15:26. Den ytterste fienden döden, skall varda omintet.

1Kor 15:27. Ty allting haver han lagt under hans fötter *: men, när han säger, att allting honom underlagt är *, är det uppenbart, att han undantagen är, som honom allting underlagt haver. *

* Ps. 8: 7. Eph. 1: 22. Ebr. 2: 8. * Matth. 28: 18. * Ps. 110: 2.

1Kor 15:28. Då nu allting honom undergiven äro; så varder ock då sonen själv undergiven * (d) honom, som honom allting undergivit haver: på det att Gud bliver allt i allom.

* 1. Cor. 3: 23. cap. 11: 3.

1Kor 15:29. Vad göra de eljes som sig döpa låta över de döda; om de döde ingalunda uppstå, hvi låta de sig då döpa över de döda? (e)

1Kor 15:30. Och hvi stå vi alltid uti fara? *

* Rom. 8: 36.

1Kor 15:31. Vid vår berömmelse som jag haver i Christo JESU vårom HERRA, dör jag var dag. *

* 1. Cor. 4: 9. 2. Cor. 4: 10, 11. cap. 11: 23.

1Kor 15:32. Haver jag efter människosätt uti Epheso stritt med vilddjur; vad hjälper mig det, om de döde icke uppstå? Låt oss äta, och dricka: ty i morgon måste vi dö. *

* Esa. 22: 13. cap. 56: 12. Vish. 2: 6.

1Kor 15:33. Farer icke ville: Ont snack (f) fördärvar goda seder.

1Kor 15:34. Vaker upp * rättfärdeliga, och synder icke: ty somlige veta intet av Gudi: till blygd säger jag eder detta.

* Rom. 13: 11. Eph. 5: 14.

III. Huru det skall tillgå i de dödas uppståndelse.

1Kor 15:35. Måtte nu någor säga: Huru skola de döde uppstå *? Och med hurudana lekamen skola de komma?

* Hes. 37: 3.

1Kor 15:36. Du dåre, det du sår, det får icke liv, utan det bliver dött. *

* Joh. 12: 24.

1Kor 15:37. Och det du sår, sår du icke den kroppen som varda skall, utan ett blott korn, tilläventyrs, vete, eller annat sådant.

1Kor 15:38. Men Gud giver thy en kropp, såsom han vill; och varjo och eno av sädene sin egen kropp.

1Kor 15:39. Icke är allt kött enahanda kött: utan människors kött är annat; annat är fäs, annat är fiskars, och annat är fåglars.

1Kor 15:40. Och där äro himmelske kroppar, och jordiske kroppar: men en annor härlighet hava de himmelske, och en annor de jordiske.

1Kor 15:41. En annor klarhet haver solen, och en annor klarhet haver månen, och en annor klarhet stjärnorna: ty en stjärna går över den andra i klarheten.

1Kor 15:42. Sammaledes ock de dödas uppståndelse: det varder sått i förgängelighet, och skall uppstå uti oförgängelighet.

1Kor 15:43. Det varder sått i vanheder, och skall uppstå i härlighet: det varder sått i svaghet, och skall uppstå uti kraft. *

* Phil. 3: 20, 21.

1Kor 15:44. Det varder sått ett naturligit (g) lekamen, och skall uppstå ett andeligit (g) lekamen. Där är ett naturligit lekamen, och där är ett andeligit lekamen.

1Kor 15:45. Så är ock skrivet: Den första människan Adam, är gjord till en levande själ *; och den yttersta Adam *, till en levandegörande Anda.

* 1. Mos. 2: 7. * Rom. 5: 14.

1Kor 15:46. Men den andelige är icke den förste, utan den naturlige; sedan den andelige.

1Kor 15:47. Den första människan, är av jordene jordisk; den andra människan är HERREN av himmelen. *

* Luc. 1: 78. Joh. 3: 13, 31.

1Kor 15:48. Hurudana den jordiska är, sådana äro ock de jordiske: och hurudana den himmelska är, sådana äro ock de himmelske.

1Kor 15:49. Och som vi have burit dens jordiskas beläte *, så skole vi ock bära dens himmelskas beläte. *

* 1. Mos. 5: 3. * Rom. 8: 29. 2. Cor. 3: 18. cap. 4: 11. Phil. 3: 21. 1. Joh. 3: 2.

1Kor 15:50. Men detta säger jag, bröder, att kött och blod kunna icke ärva Guds Rike * (h); ej heller skall förgängeligheten ärva oförgängeligheten.

* 1. Cor. 6: 13.

1Kor 15:51. Se, jag säger eder en hemlighet *: Vi skole icke alle avsova; men alle skole vi förvandlade varda,

* 1. Thess. 4: 15, 16, 17.

1Kor 15:52. Uti en punkt, uti ett ögnablick, uti yttersta basunen *: ty basunen skall lyda, och de döde skola uppstå oförgängelige, och vi skole förvandlade varda.

* Matth. 24: 31.

1Kor 15:53. Ty detta förgängeliga måste ikläda sig oförgängelighet; och detta dödeliga måste ikläda sig odödelighet. *

* 2. Cor. 5: 4.

1Kor 15:54. Men då detta förgängeliga ikläder sig oförgängelighetena, och detta dödeliga ikläder sig odödelighetena; då skall det ordet ske, som skrivet är: Döden är uppsvulgen (i) uti segren. *

* Esa. 25: 8. Ose. 13: 14. Ebr. 2: 14.

1Kor 15:55. Du död, var är din udd? Du helvete, var är din seger?

1Kor 15:56. Men dödsens udd är synden, och syndenes kraft är Lagen. *

* Rom. 4: 15. cap. 5: 13. cap. 7: 5, 13.

1Kor 15:57. Men Gudi vare tack, som oss segren giver genom vår HERRA JESUM Christum. *

* Joh. 16: 33. 1. Joh. 5: 5.

IV. Förmaning till stadighet i denna läran.

1Kor 15:58. Därföre, mine käre bröder, varer faste, orörlige, och överflödande uti HERRANS verk alltid; vetandes, att edart arbete är icke fåfängt i HERRANOM.

V. 3. (a) Efter Skrifterna) Ty efter förnuftet, utan den helga Skrift, är det en dårskap, tro eller säga sådant vara skett.

V. 6. (b) Bröder) Nämliga i trone.

V. 24. (c) Då han överantvardar Gudi Riket) Det är: då han præsenterar sinom Fader sin Christeliga Församling, att hon nu icke mer av honom, såsom av en Legat, under kors och anfäktning, genom ordet och Sacramenten skall regeras: utan på ett annat sätt, av Gud den helga Trefaldighet själv, i allsomstörsta fröjd och härlighet hållen bliva.

V. 28. (d) Så varder ock då Sonen själv undergiven) Nämliga efter mandomen, på vilkens vägna han detta riket såsom ett län av sinom Fader bekommet hade. Basil. Mag. lib. 4. cont. Eunom. Si secundum Deitatem filjus patri subjicitur; ab initio sanè subjectus erat, ex quo & Deus erat. Si verò non subjectus erat, sed postea subjicietur; secundum humanitatem velut pro nobis, & non secundum Deitatem pro se ipso subjicietur.

V. 29. (e) Låta sig döpa över de döda) Till att styrka uppståndelsen, läto de Christne döpa sig över de dödas grifter, och gåvo därmed förstå, att rätt de samme uppstå skulle.

V. 33. (f) Ont snack) Det är: ont sällskap, där ofta ganska förargelig ord falla emot trona, och fördärva god samvet.

V. 44. (g) Naturligit, andeligit) Naturlig lekamen är den där äter, dricker, sover, växer till och av, uppföder barn, rc. Andelig lekamen är, den sådant intet betorv, och är dock likväl en sann lekamen, levandes av andanom.

V. 50. (h) Kött och blod, rc.) Det är: människan såsom hon nu är fördärvad, och besmittad genom synden, kan intet bliva delaktig av den himmelska härligheten; utan hon bliver förvandlad, och rengjord ifrå synden.

V. 54. (i) Uppsvulgen) Det är: döden ligger under, och haver ingen makt mer; men livet haver överhanden, och säger: Det är vunnet; var äst du död?

1 KORINTIERBREVET, 16. CAPITLET

PAULUS förmanar de Corinther, att samla någon hjälp till de fattiga och förföljda Christna i Jerusalem, v. 1. Och lovar sig framdeles vilja komma till dem, v. 5. Sedan befaller han dem Timotheum, v. 10. Samt några andra personer, som Guds Församling till godo tjänt hade, v. 15. Förmanar dem till stadighet, v. 13. Och besluter så med hälsningar, v. 19. Och en förbannelseönskan över dem som icke älska Christum JESUM, v. 22.

I. Paulus fordrar hjälp till de fattiga i Jerusalem.

1Kor 16:1. NU om det sammanskott * till de heliga, såsom jag i de Församlingar uti Galatia befallt haver, så görer ock I.

* Ap. G. 11: 29. Rom. 12: 13. cap. 15: 26. 2. Cor. 8: 4. cap. 9: 1, 2, 12. Gal. 2: 10.

1Kor 16:2. På den första dagen i veckona, lägge var och en av eder när sig själv, och samke tillhopa vad honom väl går: på det då jag kommer, icke då först sammanskott sker.

1Kor 16:3. Men då jag kommen är, de som I då med edart brev där till hava godkänt, dem vill jag sända, att de framföra edar gåva till Jerusalem.

1Kor 16:4. Men om det är värt, att jag ock reser, skola de resa med mig.

1Kor 16:5. Men jag vill komma till eder, när jag drager genom Macedoniam: ty genom Macedoniam skall jag draga. *

* Ap. G. 19: 21. 2. Cor. 1: 16.

1Kor 16:6. Men när eder varder jag tilläventyrs tövandes *, eller ock vinterläge hållandes, att I mig förfordra mågen evart jag resandes varder.

* 2. Cor. 1: 15.

1Kor 16:7. Ty jag vill intet se eder uti min framfärd: men jag hoppas att jag får någon tid dväljas när eder, om HERREN det tillstäder. *

* Ap. G. 18: 21. 1. Cor. 4: 19. Jac. 4: 15.

1Kor 16:8. Men jag vill bliva i Epheso in till Pingsdaga:

1Kor 16:9. Ty mig är öppnad en stor och kraftig dörr (a) *; och månge motståndare äro.

* 2. Cor. 2: 12. Col. 4: 3.

II. Commenderar några personer.

1Kor 16:10. Men om Timotheus kommer *, så ser till, att han är utan fruktan när eder: ty han verkar ock HERRANS verk, såsom ock jag.

* Rom. 16: 21. 1. Cor. 4: 17. Phil. 2: 19, 22.

1Kor 16:11. Så förakte nu ingen honom *; utan fordrer honom i frid, att han må komma till mig: ty jag vänter honom med bröderna.

* 1. Tim. 4: 12.

1Kor 16:12. Men om Apollo broderen veter, att jag ofta haver förmanat honom, att han skulle komma till eder med bröderna: men hans vilje var ingalunda på denna tid komma; dock varder han likväl kommandes, då honom så belägeligit varder.

III. Förmanar till stadighet.

1Kor 16:13. Vaker, står i trone, bruker eder manliga, varer starke. *

* Eph. 6: 10. Col. 1: 11.

1Kor 16:14. All edor ting låter ske i kärlekenom.

1Kor 16:15. Jag förmanar eder, bröder, I kännen Stephane hus *, att det är förstlingen i Achaia, och att de hava skickat sig själva dem heligom till tjänst:

* 1. Cor. 1: 16.

1Kor 16:16. På det I ock sådana skolen underdånige vara *, och varjom och enom, som medverkar och arbetar. *

* Phil. 2: 29. Ebr. 13: 17. * 1. Tim. 5: 17.

1Kor 16:17. Jag fröjdar mig av Stephane tillkommelse, och Fortunati, och Achaici: ty vad mig fattades i eder, det hava de uppfyllt.

1Kor 16:18. De hava vederkvickt min och edar anda. Så kännens nu vid sådana. *

* 1. Thess. 5: 12.

IV. Besluter med hälsningar, rc.

1Kor 16:19. Eder hälsa de Församlingar uti Asia: hälsa eder mycket i HERRANOM, Aqvila, och Priscilla *, med den Församling som är i deras hus.

* Ap. G. 18: 2. Rom. 16: 3.

1Kor 16:20. Hälsa eder alle bröderna: hälser eder inbördes med en helig kyss. *

* Rom. 16: 16. 2. Cor. 13: 12. 1. Thess. 5: 26. 1. Pet. 5: 14.

1Kor 16:21. Hälsningen med mina Pauli hand.

* Col. 4: 18. 2. Thess. 3: 17.

1Kor 16:22. Vilken HERRAN JESUM Christum icke haver kär, han vare Anathema (b), Maran-Atha.

1Kor 16:23. HERRANS JESU Christi nåd vare med eder. *

* Rom. 16: 24.

1Kor 16:24. Min kärlek vare med eder alla i Christo JESU: Amen.

Den förra Epistel till de Corinther.

Skriven av Philippis genom Stephanam, och Fortunatum, och Achaicum, och Timotheum.

V. 9. (a) En stor och kraftig dörr) Det äro månge som gärna höra och anamma Evangelium: så att där är såsom en dörr eller en port öppen, där i Jerusalem näppliga ett fönster eller en springa öppen var.

V. 22. (b) Anathema) Bann på Svensko, Anathema på Grekesko, Maharam på Ebreisko, är allt ett: men Moth heter döden. Så vill nu Paulus säga: Den Christum icke haver kär, han vare förbannad till döden. Se 3. Mos. 27: 28, 29.