SVENSKA KJV BIBELN™
Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.
v. 3 [*Språknot: KJV,“the firstfruits of his increase”.
Uttrycket ”förstlingsfrukten av hans
gröda” återger hebreiskans rēʾšît tebûʾātô, bokstavligen ”förstlingen av
hans gröda” eller ”förstlingsfrukten av hans avkastning”. KJV översätter
tebûʾāh med det breda ordet increase, som enligt Webster 1828 betecknar
det som jorden frambringar, alltså dess gröda, avkastning eller årliga skörd. Bilden
hämtas från Israels förstlingsoffer, där den första och bästa delen av skörden
avskildes åt Herren (2 Mos 23:19; 5 Mos 26:1–11). På samma sätt beskrivs Israel
som HERRENS förstlingsfrukt – ett folk avskilt åt honom och hans särskilda
egendom. Därför följer också löftet att den som angriper Israel drar Guds dom
över sig.]
[*Språknot 2, v. 3: ”Alla
som förtär honom skall ådra sig skuld” . KJV återger uttrycket med ”all
that devour him shall offend”. I äldre engelska betydde offend inte
endast att förolämpa någon, utan även att överträda, synda eller bli skyldig
(Webster's 1828: ”To commit a crime; to transgress; to sin.”). Det hebreiska
verbet יֶאְשָׁמוּ (yeʾšāmû) betyder ”skall bli skyldiga” eller ”skall ådra sig
skuld”. Bilden anknyter till Israels ställning som ”helgat åt HERREN” och ”förstlingsfrukten
av hans skörd”. Den som åt av det som var helgat åt HERREN blev skyldig inför
Gud (jfr 3 Mos. 22:10–16). Därför innebär uttrycket att alla som angriper eller
förtär Israel ådrar sig skuld och kommer att drabbas av Guds dom: ”ondska
skall komma över dem, säger HERREN”.]
v. 8 [*Språknot: KJV
använder pastors där hebreiskan och grekiskan ordagrant har herdar
(hebr. rōʿîm, grek. poimenes). På 1600-talet betydde pastor
ursprungligen herde (latin pastor = herde) och betecknade en person som
hade ansvar för en hjord, både bokstavligt och andligt. Därför använder KJV
samma ord om Israels ledare i Gamla Testamentet (Jer 2:8; 10:21; 23:1–2) och om
de herdar Kristus ger sin församling i Nya Testamentet (Ef 4:11). Hela Bibeln
använder därmed en sammanhängande herdebild: Gud är Israels Herde, de mänskliga
herdarna skall föda hans hjord, Kristus är den gode Herden, och han insätter
herdar att vårda sin församling (Joh 10:11; 1 Petr 5:2–4). Därför återges ordet
konsekvent med herdar i SKJVB™ för att bevara den Bibliska bild som
löper genom hela Skriften. Detta är ett av de tydligaste exemplen på hur KJV:s
ordval skapar en teologisk och språklig kontinuitet mellan Gamla och Nya Testamentet.]
v. 9 [*Språknot: KJV, ”I will yet plead with you”. Ordet ”gå till rätta med” återger hebreiskans
rîb, ett juridiskt uttryck som betyder att föra en rättssak, tvista eller föra
talan. Bilden är hämtad från domstolen, där Herren uppträder som domare och
kärande mot sitt förbundsfolk. Han vädjar inte främst i känslomässig mening, utan
kallar sitt folk till ansvar och lägger fram sin rättmätiga sak mot dem. KJV
återger detta verb konsekvent med plead, vilket bevarar den återkommande bilden
av Guds rättssak genom Skriften. Samma ord används även i vers 29, där folket
frågar: ”Varför vill ni gå till rätta med mig?” Denna konsekvens gör det
tydligt att både Gud och människan beskrivs med samma juridiska språk, men med
mycket olika rätt. Jfr Jes 3:13; Jes 66:16; Hos 4:1; Mika 6:1–2.]
v. 10 [*Språknot: ”Kitteims
ytteröar”. Ytteröar återger KJV:s isles, som i sin tur
återger hebreiskans אִיִּים (ʾiyyîm). Ordet betecknar avlägsna öar och
kustländer, särskilt de västliga områdena kring Medelhavet. Kitteim förknippas
ursprungligen med Cypern men används i Bibeln även om de västliga kustfolken
och öarna i vidare bemärkelse. I samma vers nämns Kedar, ett nomadfolk i den
östra öknen. Genom att nämna Kitteims ytteröar i väster och Kedar i öster
uppmanar Herren Juda att söka över hela den då kända världen efter ett enda
exempel på ett folk som övergett sina gudar. Ingen sådan nation kunde hittas.
Ändå hade Israel övergett den sanne Guden för avgudar. KJV bevarar ordet isles
konsekvent genom hela Bibeln, och SKJVB™ återger därför ordet konsekvent med ytteröar,
vilket bevarar den Bibliska geografiska och profetiska språkdräkten. Jfr Ps
97:1; Jes 42:4; Jes 49:1; Jer 31:10.]
v. 16 [*Språknot 1, v. 16: Uttrycket
”Nofs och Tahapanes söner” återger hebreiskans benê, som ordagrant
betyder söner eller barn. I Bibliskt språk betecknar ordet ofta invånarna eller
folket som tillhör en stad eller nation. KJV återger uttrycket ordagrant med the
children of, utan att ersätta det med en tolkning som invånarna eller Egyptierna.
Nof (Memfis) och Tahapanes var betydelsefulla Egyptiska städer och
representerar här Egyptens folk och makt. Jfr 1 Mos 19:12; Dom 10:6; Jer
44:1.]
[*Språknot 2, v. 16: “the crown of thy head”. Uttrycket ”din hjässa” återger hebreiskans qodqōd, som
betyder huvudets översta del eller hjässan. KJV återger detta ordagrant med the
crown of thy head, där crown i äldre engelska även betyder huvudets
topp (Webster 1828), inte en kunglig krona. Att texten säger att Nofs och
Tahapanes barn ”har brutit sönder hjässan på dig” visar att handlingen
riktas mot själva huvudet, inte mot någon krona som bärs på huvudet. Bilden
beskriver ett hårt och förödmjukande slag mot Israel och uttrycker nationens
brutna styrka och vanära. Samma anatomiska uttryck används i 2 Sam 14:25, där
Absalom beskrivs som felfri ”från fotsulan ända till hjässan”, samt i
liknande uttryck som omfattar hela kroppen från nederst till överst (jfr 5 Mos
28:35; Jes 1:6). Detta visar att ”the crown of the head” är ett
etablerat Bibliskt uttryck för hjässan, inte för en kunglig krona.]
v. 22 [*Språknot: Natron
återger hebreiskans neter, ett naturligt alkaliskt mineralsalt (huvudsakligen
natriumkarbonat) som i forntiden användes som tvätt- och rengöringsmedel. Det
är inte detsamma som modern salpeter (kaliumnitrat), trots att äldre engelska Biblar
använder ordet nitre. Tillsammans med tvål utgör natron en bild
av den starkaste yttre rening människan kunde åstadkomma. Herren visar att även
om människan använder de bästa rengöringsmedlen, står hennes missgärning
fortfarande kvar inför honom. Syndens skuld kan inte tvättas bort genom yttre
rening, utan endast genom Guds förlåtelse och rening. Samma hebreiska ord
förekommer i Ords 25:20, där vinäger som hälls på natron ger en kraftig kemisk
reaktion och används som en bild för något olämpligt och störande. Jfr Ps 51:2,
7; Jes 1:16–18; Ords 25:20.]
v. 22–24 [*Språknot: Den
snabba dromedarhonan är en bild av rastlös och okontrollerad iver. Hebreiskan
beskriver en ung dromedarhona som springer kors och tvärs och korsar sina egna
stigar utan riktning. KJV återger denna konkreta bild ordagrant med ”a swift
dromedary traversing her ways” i stället för att ersätta den med en
tolkning. I nästa vers följs bilden av den vilda åsnan i brunst. Tillsammans
beskriver de Judas andliga otrohet: folket söker ivrigt efter avgudar och
främmande gudar med samma okontrollerade begär som ett djur som drivs av sina
naturliga drifter. Bilden betonar inte bara snabbhet utan också rastlöshet och
obehärskat sökande. Jfr Jer 2:24; Hos 2:5; Hes 16:24–34.]
v. 33 [*Språknot: KJV:s trimmest
betyder inte att klippa eller beskära, utan att smycka, försköna eller göra
tilldragande. Webster 1828 definierar trim som “att klä sig; att pryda; att
dekorera” (“to dress; to adorn; to decorate”). Hebreiskan kommer från verbet
yāphāh, att göra vacker. Gud förebrår därför Juda för att medvetet försköna sin
väg för att vinna sina andliga älskare, det vill säga avgudarna och de hedniska
nationerna. Bilden anknyter till en kvinna som gör sig vacker för att vinna
kärlek och förstärker kapitlets återkommande tema om andlig otrohet. Jfr Hos
2:13; Hes 16:15–34.]
© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™