SVENSKA KJV BIBELN

1 MOSEBOKEN, KAPITEL 1

1 Skapelsen av Himmel och Jord, 3 av ljuset, 6 av himlavalvet, 9 av jorden skild från vattnen, 11 och gjord fruktbar, 14 av Solen, Månen och Stjärnorna, 20 av fiskar och fåglar, 24 av djur och boskap, 26 av Människan till Guds Avbild. 29 Även förordnandet av föda.

1Mos 1:1 I begynnelsen skapade Gud himmelen och jorden. *

1Mos 1:2 Och jorden var utan form, och tom; och mörker var över djupets yta. Och Guds Ande rörde sig över vattnens yta.

1Mos 1:3 Och Gud sade, Varde ljus: och det blev ljus.

1Mos 1:4 Och Gud såg ljuset, att det var gott: och Gud skilde ljuset från mörkret.

1Mos 1:5 Och Gud kallade ljuset Dag, och mörkret kallade han Natt. Och aftonen och morgonen var den första dagen. *

1Mos 1:6 ¶ Och Gud sade, Varde ett himlavalv mitt ibland vattnen, och må det skilja vattnen från vattnen.

1Mos 1:7 Och Gud gjorde himlavalvet, och skilde vattnen som var under himlavalvet från vattnen som var ovanför himlavalvet: och det var så.

1Mos 1:8 Och Gud kallade himlavalvet Himmel. Och aftonen och morgonen var den andra dagen.

1Mos 1:9 ¶ Och Gud sade, Må vattnen under himlen samlas till en plats, och må det torra landet träda fram: och det var så.

1Mos 1:10 Och Gud kallade det torra landet Jord; och vattnens samling kallade han Hav: och Gud såg att det var gott.

1Mos 1:11 Och Gud sade, Må jorden frambringa gräs, örter som bär frö, och fruktträd som bär frukt efter sitt slag, vars frö är i dem själva, på jorden: och det var så.

1Mos 1:12 Och jorden frambringade gräs, örter som bar frö efter sitt slag, och träd som bar frukt, vars frö var i dem själva, efter sitt slag: och Gud såg att det var gott.

1Mos 1:13 Och aftonen och morgonen var den tredje dagen.

1Mos 1:14 ¶ Och Gud sade, Varde ljus på himlens himlavalv för att skilja dagen från natten; och må de vara till tecken, och till tider, och till dagar, och år:

1Mos 1:15 Och må de vara till ljus på himlens himlavalv för att ge ljus över jorden: och det var så.

1Mos 1:16 Och Gud gjorde de två stora ljusen; det större ljuset till att råda över dagen, och det mindre ljuset till att råda över natten: han gjorde också stjärnorna.

1Mos 1:17 Och Gud satte dem på himlens himlavalv för att ge ljus över jorden,

1Mos 1:18 Och för att råda över dagen och över natten, och för att skilja ljuset från mörkret: och Gud såg att det var gott.

1Mos 1:19 Och aftonen och morgonen var den fjärde dagen.

1Mos 1:20 Och Gud sade, Må vattnen frambringa i överflöd levande varelser som rör sig, och fåglar som flyger över jorden på himlens öppna himlavalv.

1Mos 1:21 Och Gud skapade de stora valarna, och alla levande varelser som rör sig, vilka vattnen frambringade i överflöd, efter deras slag, och alla bevingade fåglar, efter deras slag: och Gud såg att det var gott.

1Mos 1:22 Och Gud välsignade dem, och sade, Var fruktsamma, och föröka er, och uppfyll vattnen i haven, och må fåglarna föröka sig på jorden.

1Mos 1:23 Och aftonen och morgonen var den femte dagen.

1Mos 1:24 ¶ Och Gud sade, Må jorden frambringa levande varelser efter deras slag, boskap, och krälande ting, och jordens djur efter deras slag: och det var så.

1Mos 1:25 Och Gud gjorde jordens djur efter deras slag, och boskapen efter deras slag, och allt som krälar på jorden efter deras slag: och Gud såg att det var gott.

1Mos 1:26 ¶ Och Gud sade, Låt oss göra människan till vår avbild, efter vår likhet: och må de råda över havets fiskar, och över luftens fåglar, och över boskapen, och över hela jorden, och över alla krälande ting som krälar på jorden.

1Mos 1:27 Så skapade Gud människan till sin egen avbild, till Guds avbild skapade han honom; till man och kvinna skapade han dem.

1Mos 1:28 Och Gud välsignade dem, och Gud sade till de, Var fruktsamma, och föröka er, och återbefolka jorden, och lägg den under er: och råden över havets fiskar, och över luftens fåglar, och över allt levande som rör sig på jorden. *

1Mos 1:29 ¶ Och Gud sade, Se, jag har gett er alla örter som bär frö, vilka finns över hela jordens yta, och alla träd, i vilka är frukten av ett träd som bär frö; åt er skall det vara till föda.

1Mos 1:30 Och åt alla jordens djur, och åt alla luftens fåglar, och åt allt som krälar på jorden, vari det finns liv, har jag gett alla gröna örter till föda: och det var så.

1Mos 1:31 Och Gud såg allt som han hade gjort, och, se, det var mycket gott. Och aftonen och morgonen var den sjätte dagen. *

SVENSKA KJV BIBELN

1 MOSEBOKEN, KAPITEL 2

1 Den första sabbaten. 4 Skapelsens ordning. 8 Planteringen av Edens trädgård, 10 och dess flod. 17 Endast kunskapens träd förbjuds. 19, 20 Namngivningen av varelserna. 21 Kvinnans skapelse, och Äktenskapets instiftelse.

1Mos 2:1 SÅ fullbordades himlarna och jorden, och hela deras härskara.

1Mos 2:2 Och på den sjunde dagen avslutade Gud sitt verk som han hade gjort; och han vilade på den sjunde dagen från allt sitt verk som han hade gjort.

1Mos 2:3 Och Gud välsignade den sjunde dagen, och helgade den: därför att han på den vilade från allt sitt verk, som Gud skapade och gjorde.

1Mos 2:4 ¶ Detta är himlarnas och jordens släkthistoria när de blev skapade, på den dag då HERREN Gud gjorde jorden och himlarna,

1Mos 2:5 Och varje växt på fältet innan den var på jorden, och varje ört på fältet innan den växte: för HERREN Gud hade inte låtit det regna över jorden, och det fanns ingen människa att bruka marken.

1Mos 2:6 Men en dimma steg upp från jorden, och vattnade hela markens yta.

1Mos 2:7 Och HERREN Gud formade mannen av stoftet från marken, och inblåste livets andedräkt i hans näsborrar; och mannen blev en levande själ.

1Mos 2:8 ¶ Och HERREN Gud planterade en trädgård österut i Eden; och där satte han mannen som han hade format.

1Mos 2:9 Och HERREN Gud lät ur marken växa upp varje träd som var behagligt att se på, och gott till föda; också livets träd mitt i trädgården, och trädet med kunskap om gott och ont.

1Mos 2:10 Och en flod gick ut från Eden för att vattna trädgården; och därifrån delade den sig, och blev till fyra huvudfloder.

1Mos 2:11 Den första är Pison: det är den som flyter runt hela landet Havila, där det finns guld.

1Mos 2:12 Och guldet i det landet är gott: där finns bdellium och onyxstenen. *

1Mos 2:13 Och den andra floden är Gihon: det är den som flyter runt hela landet Etiopien.

1Mos 2:14 Och den tredje floden är Hiddekel: det är den som flyter öster om Assyrien. Och den fjärde floden är Eufrat.

1Mos 2:15 Och HERREN Gud tog mannen, och satte honom i Edens trädgård för att bruka den och bevara den.

1Mos 2:16 Och HERREN Gud befallde mannen, och sade, Av varje träd i trädgården får du fritt äta:

1Mos 2:17 Men av trädet med kunskap om gott och ont, skall du inte äta av det: för den dag du äter därav skall du sannerligen dö.

1Mos 2:18 ¶ Och HERREN Gud sade, Det är inte gott att mannen är ensam; jag skall göra en hjälp som passar för honom.

1Mos 2:19 Och HERREN Gud formade av marken alla fältens djur, och alla luftens fåglar; och förde dem till Adam för att se vad han skulle kalla dem: och vadhelst Adam kallade varje levande varelse, det blev dess namn.

1Mos 2:20 Och Adam gav namn åt all boskap, och åt luftens fåglar, och åt alla fältens djur; men för Adam fanns ingen hjälp som passade för honom.

1Mos 2:21 Och HERREN Gud lät en djup sömn falla över Adam, och han somnade: och han tog ett av hans revben, och slöt igen köttet på dess plats;

1Mos 2:22 Och revbenet, som HERREN Gud hade tagit från mannen, byggde han till en kvinna, och förde henne till mannen.

1Mos 2:23 Och Adam sade, Detta är nu ben av mina ben, och kött av mitt kött: hon skall kallas Kvinna, därför att hon togs ut ur Man. *

1Mos 2:24 Därför skall en man lämna sin fader och sin moder, och hålla sig till sin hustru: och de skall vara ett kött.

1Mos 2:25 Och de var båda nakna, mannen och hans hustru, och de skämdes inte.

SVENSKA KJV BIBELN

1 MOSEBOKEN, KAPITEL 3

1 Ormen bedrar Eva. 6 Människans skamliga fall. 9 Gud ställer dem till svars. 14 Ormen förbannas. 15 Den utlovade Säden. 16 Människosläktets straff. 21 Deras första klädnad. 22 Deras utdrivande ur paradiset.

1Mos 3:1 NU var ormen listigare än alla fältens djur som HERREN Gud hade gjort. Och han sade till kvinnan, har Gud verkligen sagt, Ni skall inte äta av alla träd i trädgården? *

1Mos 3:2 Och kvinnan sade till ormen, Vi får äta av frukten från träden i trädgården:

1Mos 3:3 Men av frukten från trädet som är mitt i trädgården, har Gud sagt, Ni skall inte äta av det, inte heller skall ni röra vid det, så att ni inte dör.

1Mos 3:4 Och ormen sade till kvinnan, Ni skall sannerligen inte dö:

1Mos 3:5 Ty Gud vet att den dag ni äter därav, skall era ögon öppnas, och ni skall bli såsom gudar, med kunskap om gott och ont. *

1Mos 3:6 Och när kvinnan såg att trädet var gott till föda, och att det var behagligt för ögonen, och ett träd värt att begära för att göra en vis, tog hon av dess frukt, och åt, och gav också åt sin man som var med henne; och han åt.

1Mos 3:7 Och deras bådas ögon öppnades, och de insåg att de var nakna; och de sydde ihop fikonlöv, och gjorde sig höftskynken.

1Mos 3:8 Och de hörde HERREN Guds röst vandra i trädgården i dagens svalka: och Adam och hans hustru gömde sig undan HERREN Guds närvaro bland träden i trädgården. *

1Mos 3:9 Och HERREN Gud kallade på Adam, och sade till honom, Var är du?

1Mos 3:10 Och han sade, Jag hörde din röst i trädgården, och jag blev rädd, därför att jag var naken; och jag gömde mig.

1Mos 3:11 Och han sade, Vem har sagt dig att du är naken? Har du ätit av trädet, som jag befallde dig att inte äta av?

1Mos 3:12 Och mannen sade, Kvinnan som du gav att vara med mig, hon gav mig av trädet, och jag åt.

1Mos 3:13 Och HERREN Gud sade till kvinnan, Vad är detta som du har gjort? Och kvinnan sade, Ormen bedrog mig, och jag åt.

1Mos 3:14 Och HERREN Gud sade till ormen, Därför att du har gjort detta, skall du vara förbannad framför all boskap, och framför alla fältens djur; på din buk skall du gå, och stoft skall du äta i alla ditt livs dagar.

1Mos 3:15 Och jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan, och mellan din säd och hennes säd; den skall krossa ditt huvud, och du skall krossa dess häl.

1Mos 3:16 Till kvinnan sade han, Jag skall storligen föröka din sorg och din havandeskap; med sorg skall du föda barn; och din längtan skall vara till din man, och han skall råda över dig.

1Mos 3:17 Och till Adam sade han, Därför att du lyssnade till din hustrus röst och åt av trädet, om vilket jag befallde dig, och sade, Du skall inte äta av det: förbannad är marken för din skull; med sorg skall du äta av den i alla ditt livs dagar;

1Mos 3:18 Törnen och tistlar skall den också frambringa åt dig; och du skall äta fältens örter;

1Mos 3:19 I ditt anletes svett skall du äta bröd, till dess du återvänder till marken; ty ur den blev du tagen: ty stoft är du, och till stoft skall du återvända.

1Mos 3:20 Och Adam gav sin hustru namnet Eva; därför att hon var moder till alla levande.

1Mos 3:21 Åt Adam och hans hustru gjorde HERREN Gud också kläder av skinn, och klädde dem.

1Mos 3:22 ¶ Och HERREN Gud sade, Se, mannen har blivit såsom en av oss, med kunskap om gott och ont: och nu, så att hon inte räcker ut sin hand, och också tar av livets träd, och äter, och lever för evigt:

1Mos 3:23 Därför sände HERREN Gud ut honom från Edens trädgård, för att bruka marken, varifrån han hade blivit tagen.

1Mos 3:24 Så drev han ut mannen; och öster om Edens trädgård satte han keruber, och ett flammande svärd som vände sig åt alla håll, för att bevaka vägen till livets träd.

SVENSKA KJV BIBELN

1 MOSEBOKEN, KAPITEL 4

1 Kains och Abels födelse, sysselsättning och religion. 8 Abels mord. 9 Kains förbannelse. 17 Enok, den första staden. 19 Lamek och hans två hustrur. 25 Sets födelse, 26 och Enos.

1Mos 4:1 OCH Adam kände Eva, sin hustru; och hon blev havande, och födde Kain, och sade, Jag har fått en man från HERREN. *

1Mos 4:2 Och hon födde åter hans bror Abel. Och Abel blev en fåraherde, men Kain blev en åkerbrukare.

1Mos 4:3 Och efter en tid hände det, att Kain bar fram av markens frukt som en offergåva åt HERREN.

1Mos 4:4 Och Abel, han bar också fram av de förstfödda i sin hjord och av deras fett. Och HERREN såg med välbehag till Abel och till hans offergåva:

1Mos 4:5 Men till Kain och till hans offergåva såg han inte med välbehag. Och Kain blev mycket vred, och hans ansikte föll. *

1Mos 4:6 Och HERREN sade till Kain, Varför är du vred? och varför har ditt ansikte fallit? *

1Mos 4:7 Om du gör väl, skall du då inte bli godtagen? och om du inte gör väl, ligger synden vid dörren. Och till dig skall dess begär vara, och du skall råda över honom.

1Mos 4:8 Och Kain talade med sin bror Abel: och det hände, när de var ute på fältet, att Kain reste sig mot sin bror Abel, och dödade honom.

1Mos 4:9 ¶ Och HERREN sade till Kain, Var är Abel, din bror? Och han sade, Jag vet inte: Är jag min brors väktare?

1Mos 4:10 Och han sade, Vad har du gjort? rösten av din broders blod ropar till mig från marken.

1Mos 4:11 Och nu är du förbannad från jorden, som har öppnat sin mun för att ta emot din brors blod från din hand; *

1Mos 4:12 När du brukar marken, skall den inte längre ge dig sin kraft; en flykting och en kringvandrare skall du vara på jorden.

1Mos 4:13 Och Kain sade till HERREN, Mitt straff är större än jag kan bära.

1Mos 4:14 Se, du har drivit bort mig denna dag från jordens yta; och för ditt ansikte skall jag vara dold; och jag skall vara en flykting och en kringvandrare på jorden; och det skall ske, att vem som än finner mig skall döda mig.

1Mos 4:15 Och HERREN sade till honom, Därför skall hämnd tas sju gånger på den som dödar Kain. Och HERREN satte ett tecken på Kain, så att ingen som fann honom skulle döda honom.

1Mos 4:16 ¶ Och Kain gick bort från HERRENS närvaro, och bosatte sig i landet Nod, öster om Eden.

1Mos 4:17 Och Kain kände sin hustru; och hon blev havande, och födde Enok: och han byggde en stad, och kallade stadens namn, efter sin sons namn, Enok.

1Mos 4:18 Och åt Enok föddes Irad: och Irad avlade Mehujael: och Mehujael avlade Metusael: och Metusael avlade Lemek.

1Mos 4:19 ¶ Och Lemek tog sig två hustrur: den enas namn var Ada, och den andras namn var Silla.

1Mos 4:20 Och Ada födde Jabal: han blev stamfader för dem som bor i tält, och som har boskap.

1Mos 4:21 Och hans brors namn var Jubal: han blev stamfader för alla som spelar harpa och orgel. *

1Mos 4:22 Och Silla, hon födde också Tubal-Kain, en mästare i allt arbete av koppar och järn: och Tubal-Kains syster var Naama.

1Mos 4:23 Och Lemek sade till sina hustrur, Ada och Silla, Hör min röst; ni Lemeks hustrur, lyssna till mitt tal: ty jag har dödat en man för att han sårade mig, och en ung man för att han skadade mig.

1Mos 4:24 Om Kain skall hämnas sju gånger, då sannerligen Lemek sjuttiosju gånger.

1Mos 4:25 ¶ Och Adam kände åter sin hustru; och hon födde en son, och gav honom namnet Set: ty Gud, sade hon, har gett mig en annan säd i Abels ställe, honom som Kain dödade.

1Mos 4:26 Och åt Set, föddes också en son; och han gav honom namnet Enos: då började man åkalla HERRENS namn.

SVENSKA KJV BIBELN

1 MOSEBOKEN, KAPITEL 5

1 Patriarkernas släkthistoria, ålder och död från Adam till Noa. 24 Enoks gudsfruktighet och borttagande.

1Mos 5:1 DETTA är boken om Adams släkthistoria. Den dag då Gud skapade mannen, gjorde han honom till Guds likhet;

1Mos 5:2 Till man och kvinna skapade han dem; och välsignade dem, och kallade deras namn Adam, den dag då de blev skapade.

1Mos 5:3 ¶ Och Adam levde ett hundra trettio år, och avlade då en son till sin egen likhet, efter sin avbild; och gav honom namnet Set:

1Mos 5:4 Och Adams dagar efter att han hade avlat Set var åtta hundra år: och han avlade söner och döttrar:

1Mos 5:5 Och alla Adams dagar som han levde var nio hundra trettio år: och han dog.

1Mos 5:6 Och Set levde ett hundra fem år, och avlade då Enos:

1Mos 5:7 Och Set levde efter att han hade avlat Enos åtta hundra sju år, och han avlade söner och döttrar:

1Mos 5:8 Och alla Sets dagar var nio hundra tolv år: och han dog.

1Mos 5:9 ¶ Och Enos levde nittio år, och avlade då Kenan:

1Mos 5:10 Och Enos levde efter att han hade avlat Kenan åtta hundra femton år; och han avlade söner och döttrar:

1Mos 5:11 Och alla Enos dagar var nio hundra fem år; och han dog.

1Mos 5:12 ¶ Och Kenan levde sjuttio år, och avlade då Mahalaleel:

1Mos 5:13 Och Kenan levde efter att han hade avlat Mahalaleel åtta hundra fyrtio år, och han avlade söner och döttrar:

1Mos 5:14 Och alla Kenans dagar var nio hundra tio år: och han dog.

1Mos 5:15 ¶ Och Mahalaleel levde sextiofem år, och avlade då Jared.

1Mos 5:16 Och Mahalaleel levde efter att han hade avlat Jared åtta hundra trettio år, och han avlade söner och döttrar:

1Mos 5:17 Och alla Mahalaleels dagar var åtta hundra nittiofem år: och han dog.

1Mos 5:18 ¶ Och Jared levde ett hundra sextiotvå år, och avlade då Enok:

1Mos 5:19 Och Jared levde efter att han hade avlat Enok åtta hundra år; och han avlade söner och döttrar.

1Mos 5:20 Och alla Jareds dagar var nio hundra sextiotvå år: och han dog.

1Mos 5:21 ¶ Och Enok levde sextiofem år, och avlade då Metusela:

1Mos 5:22 Och Enok vandrade med Gud efter att han hade avlat Metusela tre hundra år, och han avlade söner och döttrar:

1Mos 5:23 Och alla Enoks dagar var tre hundra sextiofem år:

1Mos 5:24 Och Enok vandrade med Gud: och han var inte mer; ty Gud tog honom.

1Mos 5:25 Och Metusela levde ett hundra åttiosju år, och avlade då Lemek:

1Mos 5:26 Och Metusela levde efter att han hade avlat Lemek sju hundra åttiotvå år, och han avlade söner och döttrar:

1Mos 5:27 Och alla Metuselas dagar var nio hundra sextionio år: och han dog.

1Mos 5:28 ¶ Och Lemek levde ett hundra åttiotvå år, och avlade då en son:

1Mos 5:29 Och han gav honom namnet Noa, och sade, Denne skall trösta oss i vårt arbete och våra händers möda, på grund av marken som HERREN har förbannat.

1Mos 5:30 Och Lemek levde efter att han hade avlat Noa fem hundra nittiofem år, och han avlade söner och döttrar:

1Mos 5:31 Och alla Lemeks dagar var sju hundra sjuttiosju år: och han dog.

1Mos 5:32 Och Noa var fem hundra år gammal: och Noa avlade då Sem, Ham och Jafet.

SVENSKA KJV BIBELN

1 MOSEBOKEN, KAPITEL 6

1 Världens ondska, som väckte Guds vrede, och orsakade Floden. 8 Noa finner nåd. 13 Förordningen om Arken, dess form, och ändamål.

1Mos 6:1 OCH det hände, när människorna började föröka sig på jordens yta, och döttrar föddes åt dem,

1Mos 6:2 Att Guds söner såg människornas döttrar, att de var sköna; och de tog sig hustrur av alla dem som de utvalde.

1Mos 6:3 Och HERREN sade, Min ande skall inte alltid strida med människan, ty han är också kött: ändå skall hans dagar vara ett hundra tjugo år. *

1Mos 6:4 Det fanns jättar på jorden i de dagarna; och också därefter, när Guds söner gick in till människornas döttrar, och de födde barn åt dem, blev dessa de mäktiga män som levde i forna tider, män med ryktbart namn.

1Mos 6:5 ¶ Och GUD såg att människans ondska var stor på jorden, och att varje inbillning i hennes hjärtas tankar ständigt var endast ond.

1Mos 6:6 Och HERREN ångrade att han hade gjort människan på jorden, och det bedrövade honom i hans hjärta.

1Mos 6:7 Och HERREN sade, Jag skall förgöra människan som jag har skapat från jordens yta; både människa, och djur, och krälande ting, och luftens fåglar; ty jag ångrar att jag har gjort dem.

1Mos 6:8 Men Noa fann nåd i HERRENS ögon.

1Mos 6:9 ¶ Detta är Noas släkthistoria: Noa var en rättfärdig man och fullkomlig i sina generationer, och Noa vandrade med Gud.

1Mos 6:10 Och Noa födde tre söner, Sem, Ham, och Jafet.

1Mos 6:11 Jorden var också fördärvad inför Gud, och jorden var uppfylld av våld.

1Mos 6:12 Och Gud såg på jorden, och, se, den var fördärvad; ty allt kött hade fördärvat sin väg på jorden.

1Mos 6:13 Och Gud sade till Noa, Slutet för allt kött är kommet inför mig; ty jorden är uppfylld av våld genom dem; och, se, jag skall förgöra dem tillsammans med jorden.

1Mos 6:14 ¶ Gör dig en ark av goferträ; rum skall du göra i arken, och du skall bestryka den med beck invändigt och utvändigt. *

1Mos 6:15 Och så skall du göra den: Arkens längd skall vara tre hundra alnar, dess bredd femtio alnar, och dess höjd trettio alnar. *

1Mos 6:16 Ett fönster skall du göra på arken, och en aln från ovan skall du fullborda det; och arkens dörr skall du sätta på dess sida; med nedre, andra, och tredje våningen skall du göra den.

1Mos 6:17 Och se, jag, ja jag, skall låta en vattenflod komma över jorden, för att fördärva allt kött, vari livets andedräkt är, under himmelen; och allt som är på jorden skall dö.

1Mos 6:18 Men med dig skall jag upprätta mitt förbund; och du skall gå in i arken, du, och dina söner, och din hustru, och dina söners hustrur med dig.

1Mos 6:19 Och av allt levande av allt kött, skall du föra in två av varje slag i arken, för att bevara dem vid liv med dig; de skall vara hane och hona.

1Mos 6:20 Av fåglar efter deras slag, och av boskap efter deras slag, av alla jordens krälande ting efter deras slag, skall två av varje slag komma till dig, för att bevaras vid liv.

1Mos 6:21 Och ta till dig av all mat som äts, och samla den hos dig; och den skall vara till föda för dig, och för dem.

1Mos 6:22 Så gjorde Noa; enligt allt som Gud hade befallt honom, så gjorde han.

SVENSKA KJV BIBELN

1 MOSEBOKEN, KAPITEL 7

1 Noa med sin familj, och de levande varelserna, går in i Arken. 17 Flodens begynnelse, tilltagande, och varaktighet.

1Mos 7:1 OCH HERREN sade till Noa, Kom du och hela ditt hus in i arken; ty dig har jag sett rättfärdig inför mig i denna generation. *

1Mos 7:2 Av alla rena djur skall du ta till dig sju och sju, hannen och hans hona: och av djuren som inte är rena två, hannen och hans hona.

1Mos 7:3 Också av luftens fåglar sju och sju, hannen och honan; för att bevara säd vid liv över hela jordens yta.

1Mos 7:4 Ty om ännu sju dagar skall jag låta det regna över jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter; och allt levande som jag har gjort skall jag utplåna från jordens yta.

1Mos 7:5 Och Noa gjorde enligt allt som HERREN hade befallt honom.

1Mos 7:6 Och Noa var sex hundra år gammal när vattenfloden kom över jorden.

1Mos 7:7 ¶ Och Noa gick in, och hans söner, och hans hustru, och hans söners hustrur med honom, in i arken, på grund av vattenflodens vatten.

1Mos 7:8 Av de rena djuren, och av djuren som inte är rena, och av fåglarna, och av allt som krälar på jorden,

1Mos 7:9 Gick två och två in till Noa i arken, hannen och honan, såsom Gud hade befallt Noa.

1Mos 7:10 Och det hände efter sju dagar, att vattenflodens vatten kom över jorden.

1Mos 7:11 ¶ I det sex hundrade året av Noas liv, i den andra månaden, på den sjuttonde dagen i månaden, på just den dagen bröt alla den stora djupets källor fram, och himlens fönster öppnades.

1Mos 7:12 Och regnet föll över jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter.

1Mos 7:13 På just den dagen gick Noa, och Sem, och Ham, och Jafet, Noas söner, och Noas hustru, och hans söners tre hustrur med dem, in i arken;

1Mos 7:14 De, och alla djur efter deras slag, och all boskap efter deras slag, och alla kräldjur som krälar på jorden efter deras slag, och alla fåglar efter deras slag, varje fågel av varje sort.

1Mos 7:15 Och de gick in till Noa i arken, två och två av allt kött, vari livets andedräkt är.

1Mos 7:16 Och de som gick in, gick in som hane och hona av allt kött, såsom Gud hade befallt honom: och HERREN stängde om honom.

1Mos 7:17 Och vattenfloden var över jorden i fyrtio dagar; och vattnen steg, och lyfte arken, och den höjdes över jorden.

1Mos 7:18 Och vattnen rådde, och ökade mycket över jorden; och arken drev fram på vattnens yta.

1Mos 7:19 Och vattnen rådde övermåttan mycket över jorden; och alla de höga bergen, som var under hela himmelen, blev övertäckta.

1Mos 7:20 Femton alnar steg vattnen över dem; och bergen blev övertäckta.

1Mos 7:21 Och allt kött som rörde sig på jorden dog, både fåglar, och boskap, och djur, och alla krälande ting som krälar på jorden, och alla människor:

1Mos 7:22 Allt i vars näsborrar var livets andedräkt, allt som var på det torra landet, dog.

1Mos 7:23 Och allt levande som var på markens yta blev utplånat, både människa, och boskap, och krälande ting, och himlens fåglar; och de blev utplånade från jorden: och endast Noa blev levande kvar, och de som var med honom i arken.

1Mos 7:24 Och vattnen rådde över jorden i ett hundra femtio dagar.

SVENSKA KJV BIBELN

1 MOSEBOKEN, KAPITEL 8

1 Vattnen avtar. 4 Arken vilar på Ararat. 7 Korpen och duvan. 15 Noa, som blivit befalld, 18 går ut ur Arken. 20 Han bygger ett altare, och offrar offer, 21 vilket Gud tar emot, och lovar att inte mer förbanna jorden.

1Mos 8:1 OCH Gud kom ihåg Noa, och allt levande, och all boskap som var med honom i arken: och Gud lät en vind fara över jorden, och vattnen sjönk undan;

1Mos 8:2 Den stora djupets källor och himlens fönster stängdes också, och regnet från himmelen hölls tillbaka;

1Mos 8:3 Och vattnen drog sig ständigt tillbaka från jorden: och efter slutet av de ett hundra femtio dagarna hade vattnen avtagit.

1Mos 8:4 Och arken stannade i den sjunde månaden, på den sjuttonde dagen i månaden, på Ararats berg. *

1Mos 8:5 Och vattnen avtog ständigt fram till den tionde månaden: i den tionde månaden, på den första dagen i månaden, blev bergens toppar synliga.

1Mos 8:6 ¶ Och det hände vid slutet av fyrtio dagar, att Noa öppnade fönstret på arken som han hade gjort:

1Mos 8:7 Och han sände ut en korp, som flög fram och tillbaka, till dess att vattnen hade torkat bort från jorden.

Gen 8:8 Han sände också ut en duva från sig, för att se om vattnen hade avtagit från markens yta;

1Mos 8:9 Men duvan fann ingen viloplats för sin fotsula, och hon återvände till honom in i arken, ty vattnen var över hela jordens yta: Då räckte han ut sin hand, och tog henne, och drog henne in till sig i arken. *

1Mos 8:10 Och han väntade ännu sju andra dagar; och åter sände han ut duvan ur arken;

1Mos 8:11 Och duvan kom till honom på aftonen; och, se, i hennes mun var ett nyplockat olivblad: då visste Noa att vattnen hade avtagit från jorden.

1Mos 8:12 Och han väntade ännu sju andra dagar; och sände ut duvan; och hon återvände inte mer till honom.

1Mos 8:13 ¶ Och det hände i det sex hundra första året, i den första månaden, på den första dagen i månaden, att vattnen hade torkat bort från jorden: och Noa tog bort täckningen från arken, och såg, och se, markens yta var torr.

1Mos 8:14 Och i den andra månaden, på den tjugosjunde dagen i månaden, var jorden torr.

1Mos 8:15 ¶ Och Gud talade till Noa, och sade,

1Mos 8:16 Gå ut ur arken, du och din hustru, och dina söner, och dina söners hustrur med dig.

1Mos 8:17 För ut med dig allt levande som är med dig, av allt kött, både fåglar, och boskap, och alla krälande ting som krälar på jorden; så att de må föröka sig rikligt på jorden, och vara fruktsamma, och föröka sig på jorden.

1Mos 8:18 Och Noa gick ut, och hans söner, och hans hustru, och hans söners hustrur med honom:

1Mos 8:19 Alla djur, alla kräldjur och alla fåglar, och allt som krälar på jorden, efter deras slag, gick ut ur arken.

1Mos 8:20 ¶ Och Noa byggde ett altare åt HERREN; och han tog av alla rena djur, och av alla rena fåglar, och offrade brännoffer på altaret.

1Mos 8:21 Och HERREN kände en ljuvlig doft; och HERREN sade i sitt hjärta, Jag skall inte mer förbanna marken för människans skull; ty människans hjärtas inbillning är ond alltifrån hennes ungdom; inte heller skall jag mer slå allt levande, såsom jag har gjort.

1Mos 8:22 Så länge jorden består, skall sådd och skörd, och köld och hetta, och sommar och vinter, och dag och natt inte upphöra. *

SVENSKA KJV BIBELN

1 MOSEBOKEN, KAPITEL 9

1 Gud välsignar Noa. 4 Blod och mord förbjuds. 9 Guds Förbund, 13 betecknat genom Regnbågen. 18 Noa återbefolkar världen, 20 planterar en vingård, 21 blir drucken, och hånad av sin son: 25 Förbannar Kanaan, 26 välsignar Sem, 27 ber för Jafet, 28 och dör.

1Mos 9:1 OCH Gud välsignade Noa och hans söner, och sade till dem, Var fruktsamma, och föröka er, och återbefolka jorden.

1Mos 9:2 Och fruktan för er och förskräckelsen för er skall vara över alla jordens djur och över alla luftens fåglar, över allt som rör sig på jorden och över alla fiskar i havet; i er hand är de givna.

1Mos 9:3 Allt som rör sig och lever skall vara till föda för er; såsom de gröna örterna har jag gett er allting.

1Mos 9:4 Men kött med dess liv, som är dess blod, skall ni inte äta.

1Mos 9:5 Och sannerligen, ert blod, ert livs blod, skall jag utkräva; av varje djurs hand skall jag utkräva det, och av människans hand; av varje människas broders hand skall jag utkräva människans liv.

1Mos 9:6 Den som utgjuter människans blod, genom människan skall hans blod utgjutas; ty till Guds avbild gjorde han människan. *

1Mos 9:7 Och ni, var fruktsamma och föröka er; föröka er rikligt på jorden, och bli många därpå.

1Mos 9:8 ¶ Och Gud talade till Noa, och till hans söner med honom, och sade:

1Mos 9:9 Och jag, se, jag upprättar mitt förbund med er, och med er säd efter er;

1Mos 9:10 Och med varje levande varelse som är med er, av fåglarna, av boskapen, och av alla jordens djur med er; från alla som gick ut ur arken, till alla jordens djur.

1Mos 9:11 Och jag skall upprätta mitt förbund med er; aldrig mer skall allt kött utrotas genom vattenflodens vatten; och aldrig mer skall det bli en vattenflod som fördärvar jorden.

1Mos 9:12 Och Gud sade, Detta är tecknet på det förbund som jag upprättar mellan mig och er och varje levande varelse som är med er, för eviga generationer:

1Mos 9:13 Jag sätter min båge i skyn, och den skall vara ett tecken på förbundet mellan mig och jorden. *

1Mos 9:14 Och det skall ske, när jag för ett moln över jorden, att bågen skall ses i skyn:

1Mos 9:15 Och jag skall komma ihåg mitt förbund, som är mellan mig och er och varje levande varelse av allt kött; och vattnen skall aldrig mer bli en vattenflod som fördärvar allt kött.

1Mos 9:16 Och bågen skall vara i skyn; och jag skall se på den, för att komma ihåg det eviga förbundet mellan Gud och varje levande varelse av allt kött som är på jorden.

1Mos 9:17 Och Gud sade till Noa, Detta är tecknet på det förbund, som jag har upprättat mellan mig och allt kött som är på jorden.

1Mos 9:18 ¶ Och Noas söner, som gick ut ur arken, var Sem, och Ham, och Jafet; och Ham är Kanaans fader.

1Mos 9:19 Dessa är Noas tre söner: och från dem spreds människorna över hela jorden.

1Mos 9:20 Och Noa började bli en åkerbrukare, och han planterade en vingård:

1Mos 9:21 Och han drack av vinet, och blev drucken; och han låg blottad inne i sitt tält. *

1Mos 9:22 Och Ham, Kanaans fader, såg sin faders nakenhet, och berättade det för sina två bröder därutanför.

1Mos 9:23 Och Sem och Jafet tog en mantel, och lade den på båda sina axlar och gick baklänges, och täckte sin faders nakenhet; och deras ansikten var vända bort, så att de inte såg sin faders nakenhet.

1Mos 9:24 Och Noa vaknade upp från sitt vin, och visste vad hans yngre son hade gjort mot honom.

1Mos 9:25 Och han sade, Förbannad vare Kanaan; en tjänares tjänare skall han vara åt sina bröder.

1Mos 9:26 Och han sade, Välsignad vare HERREN, Sems Gud; och Kanaan skall vara hans tjänare.

1Mos 9:27 Gud skall utvidga Jafet, och han skall bo i Sems tält; och Kanaan skall vara hans tjänare.

1Mos 9:28 ¶ Och Noa levde efter vattenfloden tre hundra femtio år.

1Mos 9:29 Och alla Noas dagar var nio hundra femtio år: och han dog.

SVENSKA KJV BIBELN

1 MOSEBOKEN, KAPITEL 10

1 Noas släkttavla. 2 Jafets söner. 6 Hams söner. 8 Nimrod, den förste monarken. 21 Sems söner.

1Mos 10:1 DETTA är Noas söners släkthistoria, Sem, Ham och Jafet: och åt dem föddes söner efter floden.

1Mos 10:2 Jafets söner; Gomer, och Magog, och Madai, och Javan, och Tubal, och Mesek, och Tiras.

1Mos 10:3 Och Gomers söner; Askenas, och Rifat, och Togarma.

1Mos 10:4 Och Javans söner; Elisa, och Tarsis, Kittim, och Dodanim.

1Mos 10:5 Från dessa blev Hedningarnas ytteröar fördelade i sina länder; var och en efter sitt språk, efter sina familjer, i sina nationer. *

1Mos 10:6 ¶ Och Hams söner; Kush, och Misraim, och Put, och Kanaan.

1Mos 10:7 Och Kushs söner; Seba, och Havila, och Sabta, och Raama, och Sabteka: och Raamas söner; Saba, och Dedan.

1Mos 10:8 Och Kush avlade Nimrod: han började bli en mäktig man på jorden.

1Mos 10:9 Han var en mäktig jägare inför HERREN: därför sägs det, Såsom Nimrod, den mäktige jägaren inför HERREN.

1Mos 10:10 Och början på hans rike var Babel, och Erek, och Ackad, och Kalne, i Sinears land.

1Mos 10:11 Från det landet drog Assur ut, och byggde Nineve, och staden Rehobot, och Kala,

1Mos 10:12 Och Resen mellan Nineve och Kala: detta är en stor stad.

1Mos 10:13 Och Misraim avlade Ludim, och Anamim, och Lehabim, och Naftuhim,

1Mos 10:14 Och Patrusim, och Kasluhim, (från vilka Filistéerna kom,) och Kaftorim.

1Mos 10:15 ¶ Och Kanaan avlade Sidon, sin förstfödde, och Het,

1Mos 10:16 Och Jebusiten, och Amoriten, och Girgasiten,

1Mos 10:17 Och Hiveiten, och Arkiten, och Siniten,

1Mos 10:18 Och Arvaditen, och Semariten, och Hamatiten: och därefter spred sig Kanaanéernas familjer.

1Mos 10:19 Och Kanaanéernas gräns var från Sidon, när du kommer till Gerar, ända till Gaza; när du går vidare, till Sodom, och Gomorra, och Adma, och Sebojim, ända till Lasa.

1Mos 10:20 Dessa är Hams söner, efter deras familjer, efter deras tungomål, i deras länder, och i deras nationer.

1Mos 10:21 ¶ Också åt Sem, fader till alla Ebers barn, den äldre Jafets bror, föddes barn.

1Mos 10:22 Sems barn; Elam, och Assur, och Arpaksad, och Lud, och Aram.

1Mos 10:23 Och Arams barn; Us, och Hul, och Geter, och Mas.

1Mos 10:24 Och Arpaksad avlade Sela; och Sela avlade Eber.

1Mos 10:25 Och åt Eber föddes två söner: den enes namn var Peleg; ty i hans dagar blev jorden delad; och hans brors namn var Joktan.

1Mos 10:26 Och Joktan avlade Almodad, och Selef, och Hasarmavet, och Jera,

1Mos 10:27 Och Hadoram, och Usal, och Dikla,

1Mos 10:28 Och Obal, och Abimael, och Saba,

1Mos 10:29 Och Ofir, och Havila, och Jobab: alla dessa var Joktans söner.

1Mos 10:30 Och deras boningsplats var från Mesa, när du går mot Sefar, berget i öster.

1Mos 10:31 Dessa är Sems söner, efter deras familjer, efter deras tungomål, i deras länder, efter deras nationer.

1Mos 10:32 Dessa är Noas söners familjer, efter deras släktled, i deras nationer: och från dessa blev nationerna fördelade på jorden efter floden.

SVENSKA KJV BIBELN

1 MOSEBOKEN, KAPITEL 11

1 Ett språk i hela världen. 3 Babels byggande. 5 Tungomålens förvirring. 10 Sems släkttavla. 27 Teras, Abrams faders, släkttavla. 31 Tera går från Ur till Haran.

1Mos 11:1 OCH hela jorden hade ett språk, och ett tal.

1Mos 11:2 Och det hände, när de drog österifrån, att de fann en slätt i Sinears land; och de bosatte sig där.

1Mos 11:3 Och de sade till varandra, Kom, låt oss göra tegel, och bränna dem väl. Och de hade tegel i stället för sten, och naturbeck hade de i stället för murbruk. *

1Mos 11:4 Och de sade, Kom, låt oss bygga oss en stad och ett torn, vars topp må nå upp till himmelen; och låt oss göra oss ett namn, så att vi inte blir kringspridda över hela jordens yta.

1Mos 11:5 Och HERREN steg ner för att se staden och tornet, som människornas barn byggde.

1Mos 11:6 Och HERREN sade, Se, folket är ett, och de har alla ett språk; och detta börjar de göra: och nu skall ingenting hållas tillbaka för dem, som de har föreställt sig att göra.

1Mos 11:7 Kom, låt oss stiga ner, och där förvirra deras språk, så att de inte förstår varandras tal.

1Mos 11:8 Så spred HERREN ut dem därifrån över hela jordens yta: och de upphörde att bygga staden.

1Mos 11:9 Därför fick den namnet Babel; ty där förvirrade HERREN hela jordens språk: och därifrån spred HERREN ut dem över hela jordens yta.

1Mos 11:10 ¶ Detta är Sems släkthistoria: Sem var ett hundra år gammal, och avlade Arpaksad två år efter floden:

1Mos 11:11 Och Sem levde efter att han hade avlat Arpaksad fem hundra år, och han avlade söner och döttrar.

1Mos 11:12 Och Arpaksad levde trettiofem år, och avlade Sela:

1Mos 11:13 Och Arpaksad levde efter att han hade avlat Sela fyra hundra tre år, och han avlade söner och döttrar.

1Mos 11:14 Och Sela levde trettio år, och avlade Eber:

1Mos 11:15 Och Sela levde efter att han hade avlat Eber fyra hundra tre år, och han avlade söner och döttrar.

1Mos 11:16 Och Eber levde trettiofyra år, och avlade Peleg:

1Mos 11:17 Och Eber levde efter att han hade avlat Peleg fyra hundra trettio år, och han avlade söner och döttrar.

1Mos 11:18 Och Peleg levde trettio år, och avlade Regu:

1Mos 11:19 Och Peleg levde efter att han hade avlat Regu två hundra nio år, och han avlade söner och döttrar.

1Mos 11:20 Och Regu levde trettiotvå år, och avlade Serug:

1Mos 11:21 Och Regu levde efter att han hade avlat Serug två hundra sju år, och han avlade söner och döttrar.

1Mos 11:22 Och Serug levde trettio år, och avlade Nahor:

1Mos 11:23 Och Serug levde efter att han hade avlat Nahor två hundra år, och han avlade söner och döttrar.

1Mos 11:24 Och Nahor levde tjugonio år, och avlade Tera:

1Mos 11:25 Och Nahor levde efter att han hade avlat Tera ett hundra nitton år, och han avlade söner och döttrar.

1Mos 11:26 Och Tera levde sjuttio år, och avlade Abram, Nahor, och Haran.

1Mos 11:27 ¶ Detta är Teras släkthistoria: Tera avlade Abram, Nahor, och Haran; och Haran avlade Lot.

1Mos 11:28 Och Haran dog före sin fader Tera i sitt födelseland, i Kaldéernas Ur.

1Mos 11:29 Och Abram och Nahor tog sig hustrur: Abrams hustru var Saraj, och Nahors hustru hette Milka, Harans dotter, som var fader till Milka, och fader till Jiska.

1Mos 11:30 Men Saraj var ofruktsam; hon hade inget barn.

1Mos 11:31 Och Tera tog Abram, sin son, och Lot, Harans son, sin sonson, och Saraj, sin sonhustru, sin son Abrams hustru; och de drog ut tillsammans från Kaldéernas Ur, för att gå till Kanaans land; och de kom till Haran, och bosatte sig där.

1Mos 11:32 Och Teras dagar var två hundra fem år: och Tera dog i Haran.

SVENSKA KJV BIBELN

1 MOSEBOKEN, KAPITEL 12

1 Gud kallar Abram, och välsignar honom med ett löfte om Kristus. 4 Han lämnar Haran tillsammans med Lot. 6 Han färdas genom Kanaan, 7 vilket lovas honom i en syn. 10 Han drivs av hungersnöd till Egypten. 11 Fruktan får honom att utge sin hustru för att vara hans syster. 14 Farao, som tagit henne ifrån honom, tvingas genom plågor att återlämna henne.

1Mos 12:1 HERREN hade sagt till Abram, Gå ut ur ditt land, och från din släkt, och från din faders hus, till ett land som jag skall visa dig:

1Mos 12:2 Och jag skall göra dig till en stor nation, och jag skall välsigna dig, och göra ditt namn stort; och du skall vara en välsignelse:

1Mos 12:3 Och jag skall välsigna dem som välsignar dig, och förbanna honom som förbannar dig: och i dig skall alla jordens familjer bli välsignade. *

1Mos 12:4 Så gav sig Abram av, såsom HERREN hade talat till honom; och Lot gick med honom: och Abram var sjuttiofem år gammal när han drog ut från Haran.

1Mos 12:5 Och Abram tog Saraj, sin hustru, och Lot, sin brors son, och all deras egendom som de hade samlat, och de själar som de hade förvärvat i Haran; och de drog ut för att gå till Kanaans land; och de kom till Kanaans land.

1Mos 12:6 ¶ Och Abram drog genom landet till platsen Sikem, till Mores slätt. Och Kanaanéerna var då i landet.

1Mos 12:7 Och HERREN visade sig för Abram, och sade, Åt din säd skall jag ge detta land: och där byggde han ett altare åt HERREN, som hade visat sig för honom.

1Mos 12:8 Och han flyttade därifrån till ett berg öster om Bet-el, och slog upp sitt tält, med Bet-el i väster, och Hai i öster: och där byggde han ett altare åt HERREN, och åkallade HERRENS namn. *

1Mos 12:9 Och Abram drog vidare, och fortsatte mot söder.

1Mos 12:10 ¶ Och det blev svält i landet: och Abram drog ner till Egypten för att vistas där en tid; ty svälten var svår i landet.

1Mos 12:11 Och det hände, när han närmade sig Egypten, att han sade till Saraj, sin hustru, Se nu, jag vet att du är en vacker kvinna att se på:

1Mos 12:12 Därför skall det ske, när Egyptierna ser dig, att de skall säga, Detta är hans hustru: och de skall döda mig, men låta dig leva.

1Mos 12:13 Säg, jag ber dig, att du är min syster: så att det må gå mig väl för din skull; och att min själ må bevaras genom dig.

1Mos 12:14 ¶ Och det hände, när Abram hade kommit in i Egypten, att Egyptierna såg att kvinnan var mycket vacker.

1Mos 12:15 Faraos furstar såg henne också, och berömde henne inför Farao: och kvinnan fördes in i Faraos hus.

1Mos 12:16 Och han gjorde Abram gott för hennes skull; och han fick får och oxar och hanåsnor, och tjänare och tjänarinnor, och honåsnor och kameler. *

1Mos 12:17 Och HERREN hemsökte Farao och hans hus med stora plågor för Saraj, Abrams hustrus, skull.

1Mos 12:18 Och Farao kallade till sig Abram, och sade, Vad är detta som du har gjort mot mig? varför talade du inte om för mig att hon var din hustru?

1Mos 12:19 Varför sade du, Hon är min syster? då kunde jag ha tagit henne till hustru: se nu, här är din hustru, ta henne, och gå din väg.

1Mos 12:20 Och Farao befallde sina män angående honom: och de sände bort honom, och hans hustru, och allt som han hade.

SVENSKA KJV BIBELN

1 MOSEBOKEN, KAPITEL 13

1 Abram och Lot återvänder från Egypten. 7 Genom oenighet skiljs de åt. 10 Lot går till det onda Sodom. 14 Gud förnyar löftet till Abram. 18 Han flyttar till Hebron, och bygger där ett altare.

1Mos 13:1 OCH Abram drog upp från Egypten, han, och hans hustru, och allt som han hade, och Lot med honom, till södern.

1Mos 13:2 Och Abram var mycket rik på boskap, på silver, och på guld.

1Mos 13:3 Och han fortsatte sina färder från södern ända till Bet-el, till den plats där hans tält hade varit från början, mellan Bet-el och Hai; *

1Mos 13:4 Till platsen för altaret, som han först hade byggt där: och där åkallade Abram HERRENS namn.

1Mos 13:5 ¶ Och Lot, som gick med Abram, hade också fårhjordar, och boskap, och tält.

1Mos 13:6 Och landet kunde inte bära dem, så att de kunde bo tillsammans: ty deras egendom var stor, så att de inte kunde bo tillsammans.

1Mos 13:7 Och det uppstod en tvist mellan herdarna över Abrams boskap och herdarna över Lots boskap: och Kanaanéerna och Perisséerna bodde då i landet.

1Mos 13:8 Och Abram sade till Lot, Låt det inte vara någon tvist, jag ber dig, mellan mig och dig, och mellan mina herdar och dina herdar; ty vi är bröder.

1Mos 13:9 Ligger inte hela landet framför dig? skilj dig, jag ber dig, från mig: om du går till vänster, skall jag gå till höger; eller om du går till höger, skall jag gå till vänster.

1Mos 13:10 Och Lot lyfte upp sina ögon, och såg hela Jordanslätten, att den överallt var väl bevattnad, innan HERREN fördärvade Sodom och Gomorra, lik HERRENS trädgård, lik Egyptens land, när du kommer till Soar.

1Mos 13:11 Då valde Lot åt sig hela Jordanslätten; och Lot drog österut; och de skildes från varandra.

1Mos 13:12 Abram bodde i Kanaans land, och Lot bodde i slättens städer, och slog upp sitt tält mot Sodom.

1Mos 13:13 Men Sodoms män var mycket onda och syndare inför HERREN.

1Mos 13:14 ¶ Och HERREN sade till Abram, sedan Lot hade skilt sig från honom, Lyft nu dina ögon, och se från den plats där du är norrut, och söderut, och österut, och västerut:

1Mos 13:15 Ty hela det land som du ser, skall jag ge åt dig, och åt din säd för evigt.

1Mos 13:16 Och jag skall göra din säd såsom jordens stoft: så att om någon kan räkna jordens stoft, då skall också din säd kunna räknas.

1Mos 13:17 Stå upp, vandra genom landet, på dess längd och på dess bredd; ty jag skall ge det åt dig.

1Mos 13:18 Då flyttade Abram sitt tält, och kom och bodde på Mamres slätt, som ligger i Hebron, och där byggde han ett altare åt HERREN.

SVENSKA KJV BIBELN

1 MOSEBOKEN, KAPITEL 14

1 Striden mellan fyra kungar och fem. 11 Lot tas till fånga. 14 Abram räddar honom. 18 Melkisedek välsignar Abram. 20 Abram ger honom tionde. 22 Återstoden av bytet, sedan hans medhjälpare fått sina andelar, återlämnar han till Sodoms Kung.

1Mos 14:1 OCH det hände i Amrafels, kungen i Sinear, dagar, Ariok, kungen i Ellasar, Kedorlaomer, kungen i Elam, och Tidal, kungen över nationerna;

1Mos 14:2 Att dessa förde krig mot Bera, kungen i Sodom, och mot Birsa, kungen i Gomorra, Shinab, kungen i Adma, och Shemeber, kungen i Sebojim, och kungen i Bela, vilket är Soar.

1Mos 14:3 Alla dessa slöt sig samman i Siddims dal, som är salthavet.

1Mos 14:4 Tolv år tjänade de Kedorlaomer, och i det trettonde året gjorde de uppror.

1Mos 14:5 Och i det fjortonde året kom Kedorlaomer, och kungarna som var med honom, och slog Refaéerna i Asterot-Karnaim, och Suséerna i Ham, och Eméerna i Shave-Kirjataim,

1Mos 14:6 Och Horéerna på deras berg Seir, ända till El-Paran, som ligger intill vildmarken.

1Mos 14:7 Och de vände tillbaka, och kom till En-Mishpat, vilket är Kadesh, och slog Amalekiternas hela land, och även Amoréerna, som bodde i Haseson-Tamar.

1Mos 14:8 Och kungen i Sodom drog ut, och kungen i Gomorra, och kungen i Adma, och kungen i Sebojim, och kungen i Bela (vilket är Soar;) och de ställde upp till strid mot dem i Siddims dal;

1Mos 14:9 Mot Kedorlaomer, kungen i Elam, och mot Tidal, kungen över nationerna, och Amrafel, kungen i Sinear, och Ariok, kungen i Ellasar; fyra kungar mot fem.

1Mos 14:10 Och Siddims dal var full av gropar med naturbeck; och kungarna i Sodom och Gomorra flydde, och föll där; och de som blev kvar flydde till bergen.

1Mos 14:11 Och de tog all egendom från Sodom och Gomorra, och all deras proviant, och drog sin väg.

1Mos 14:12 Och de tog Lot, Abrams brors son, som bodde i Sodom, och hans egendom, och drog bort.

1Mos 14:13 ¶ Och en som hade undkommit kom, och berättade det för Abram, Hebréen; ty han bodde på Amoréen Mamres slätt, broder till Eskol, och broder till Aner: och dessa var förbundna med Abram.

1Mos 14:14 Och när Abram hörde att hans broder hade blivit bortförd som fånge, beväpnade han sina övade tjänare, födda i hans eget hus, tre hundra arton, och förföljde dem ända till Dan.

1Mos 14:15 Och han delade upp sig mot dem, han och hans tjänare, om natten, och slog dem, och förföljde dem ända till Hoba, som ligger norr om Damaskus.

1Mos 14:16 Och han förde tillbaka all egendom, och förde också tillbaka sin broder Lot, och hans egendom, och även kvinnorna, och folket.

1Mos 14:17 ¶ Och kungen i Sodom gick ut för att möta honom efter hans återkomst från nederlaget över Kedorlaomer, och kungarna som var med honom, i Shaves dal, som är kungsdalen.

1Mos 14:18 Och Melkisedek, kungen i Salem, bar fram bröd och vin: och han var präst åt Gud den Högste.

1Mos 14:19 Och han välsignade honom, och sade, Välsignad vare Abram av Gud den Högste, himmelens och jordens ägare:

1Mos 14:20 Och välsignad vare Gud den Högste, som har överlämnat dina fiender i din hand. Och han gav honom tionde av allt.

1Mos 14:21 Och kungen i Sodom sade till Abram, Ge mig människorna, och ta egendomen åt dig själv.

1Mos 14:22 Och Abram sade till kungen i Sodom, Jag har lyft upp min hand till HERREN, Gud den Högste, himmelens och jordens ägare,

1Mos 14:23 Att jag inte skall ta ens en tråd eller en sandalrem, inte heller något av det som är ditt, så att du inte skall säga, Jag har gjort Abram rik:

1Mos 14:24 Utom endast det som de unga männen har ätit, och den del som tillkommer männen som gick med mig, Aner, Eskol, och Mamre; låt dem ta sin del.

SVENSKA KJV BIBELN

1 MOSEBOKEN, KAPITEL 15

1 Gud uppmuntrar Abram. 2 Abram klagar över att han saknar en arvinge. 4 Gud lovar honom en son, och en förökning av hans säd. 6 Abram rättfärdiggörs genom tro. 7 Kanaan utlovas åter, och bekräftas genom ett tecken, 12 och en syn.

1Mos 15:1 EFTER dessa händelser kom HERRENS ord till Abram i en syn, och sade, Frukta inte, Abram: Jag är din sköld, och din mycket stora lön.

1Mos 15:2 Och Abram sade, Herre GUD, vad vill du ge mig, eftersom jag går barnlös, och förvaltaren av mitt hus är denne Elieser från Damaskus?

1Mos 15:3 Och Abram sade, Se, åt mig har du inte gett någon säd: och, se, en som är född i mitt hus är min arvinge.

1Mos 15:4 Och, se, HERRENS ord kom till honom, och sade, Denne skall inte vara din arvinge; utan den som skall utgå ur ditt eget innersta skall vara din arvinge.

1Mos 15:5 Och han förde honom ut, och sade, Se nu upp mot himmelen, och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem: och han sade till honom, Så skall din säd bli.

1Mos 15:6 Och han trodde på HERREN; och han räknade det honom till rättfärdighet.

1Mos 15:7 Och han sade till honom, Jag är HERREN, som förde dig ut från Kaldéernas Ur, för att ge dig detta land till arvedel.

1Mos 15:8 Och han sade, Herre GUD, hur skall jag veta att jag skall ärva det?

1Mos 15:9 Och han sade till honom, Ta åt mig en treårig kviga, och en treårig honget, och en treårig bagge, och en turturduva, och en ung duva. *

1Mos 15:10 Och han tog åt honom alla dessa, och delade dem mitt itu, och lade varje del mitt emot den andra: men fåglarna delade han inte.

1Mos 15:11 Och när fåglarna kom ner över kropparna, drev Abram bort dem. *

1Mos 15:12 Och när solen gick ner, föll en djup sömn över Abram; och, se, en förfäran av stort mörker föll över honom.

1Mos 15:13 Och han sade till Abram, Vet med visshet att din säd skall vara främlingar i ett land som inte är deras, och de skall tjäna dem; och de skall plåga dem i fyra hundra år;

1Mos 15:14 Men också den nation, som de skall tjäna skall jag döma: och därefter skall de komma ut med stor egendom.

1Mos 15:15 Och du skall gå till dina fäder i frid; du skall bli begravd i en god ålderdom.

1Mos 15:16 Men i det fjärde släktledet skall de komma tillbaka hit: ty Amoréernas missgärning har ännu inte nått sitt fulla mått.

1Mos 15:17 Och det hände, när solen hade gått ner, och det hade blivit mörkt, att se, en rykande ugn, och en brinnande fackla, gick fram mellan dessa stycken. *

1Mos 15:18 På samma dag slöt HERREN ett förbund med Abram, och sade, Åt din säd har jag gett detta land, från Egyptens flod ända till den stora floden, floden Eufrat:

1Mos 15:19 Keniterna, och Kenissiterna, och Kadmoniterna,

1Mos 15:20 Och Hettiterna, och Perisséerna, och Refaéerna,

1Mos 15:21 Och Amoréerna, och Kanaanéerna, och Girgashiterna, och Jebusiterna.

SVENSKA KJV BIBELN

1 MOSEBOKEN, KAPITEL 16

1 Saraj, som var ofruktsam, ger Hagar åt Abram. 4 Hagar, som blir förtryckt för att ha föraktat sin husfru, flyr bort. 7 En Ängel sänder henne tillbaka för att underordna sig, 11 och berättar för henne om hennes barn. 15 Ismael föds.

1Mos 16:1 NU födde Saraj, Abrams hustru honom inga barn: och hon hade en Egyptisk tjänarinna, vars namn var Hagar.

1Mos 16:2 Och Saraj sade till Abram, Se nu, HERREN har hindrat mig från att föda: jag ber dig, gå in till min tjänarinna; kanske kan jag få barn genom henne. Och Abram lyssnade till Sarajs röst.

1Mos 16:3 Och Saraj, Abrams hustru, tog Hagar, sin Egyptiska tjänarinna, sedan Abram hade bott tio år i Kanaans land, och gav henne åt sin man Abram till hustru.

1Mos 16:4 ¶ Och han gick in till Hagar, och hon blev havande: och när hon såg att hon hade blivit havande, blev hennes husfru föraktad i hennes ögon.

1Mos 16:5 Och Saraj sade till Abram, Den orätt som drabbat mig vare över dig: Jag har gett min tjänarinna i din famn; och när hon såg att hon hade blivit havande, blev jag föraktad i hennes ögon: HERREN döme mellan mig och dig.

1Mos 16:6 Men Abram sade till Saraj, Se, din tjänarinna är i din hand; gör med henne såsom det behagar dig. Och när Saraj behandlade henne hårt, flydde hon undan henne.

1Mos 16:7 ¶ Och HERRENS ängel fann henne vid en vattenkälla i vildmarken, vid källan på vägen till Shur.

1Mos 16:8 Och han sade, Hagar, Sarajs tjänarinna, varifrån kommer du, och vart går du? Och hon sade, Jag flyr från min husfru Saraj.

1Mos 16:9 Och HERRENS ängel sade till henne, Vänd tillbaka till din husfru, och underordna dig under hennes händer.

1Mos 16:10 Och HERRENS ängel sade till henne, Jag skall föröka din säd mycket, så att den inte skall kunna räknas för sin stora mängd.

1Mos 16:11 Och HERRENS ängel sade till henne, Se, du är havande, och skall föda en son, och du skall ge honom namnet Ismael; därför att HERREN har hört ditt lidande.

1Mos 16:12 Och han skall vara en vild man; hans hand skall vara mot var man, och var mans hand mot honom; och han skall bo i närvaro av alla sina bröder. *

1Mos 16:13 Och hon gav HERRENS namn, han som talade till henne, Du Gud ser mig: ty hon sade, Har jag också här sett efter honom som ser mig?

1Mos 16:14 Därför kallades brunnen Beer-Lahai-Roi; se, den ligger mellan Kadesh och Bered.

1Mos 16:15 ¶ Och Hagar födde Abram en son: och Abram gav sin son, som Hagar hade fött, namnet Ismael.

1Mos 16:16 Och Abram var åttiosex år gammal, när Hagar födde Ismael åt Abram.

SVENSKA KJV BIBELN

1 MOSEBOKEN, KAPITEL 17

1 Gud förnyar Förbundet. 5 Abrams namn ändras, till ett tecken på en större välsignelse. 10 Omskärelsen instiftas. 15 Sarajs namn ändras, och hon välsignas. 17 Isak utlovas. 23 Abram och Ismael omskärs.

1Mos 17:1 OCH när Abram var nittionio år gammal, visade sig HERREN för Abram, och sade till honom, Jag är Gud den Allsmäktige; vandra inför mig, och var fullkomlig.

1Mos 17:2 Och jag skall upprätta mitt förbund mellan mig och dig, och föröka dig mycket.

1Mos 17:3 Och Abram föll ner på sitt ansikte: och Gud talade med honom, och sade,

1Mos 17:4 Vad mig beträffar, se, mitt förbund är med dig, och du skall bli en fader till många nationer.

1Mos 17:5 Inte heller skall ditt namn längre kallas Abram, utan ditt namn skall vara Abraham; ty jag har gjort dig till en fader för många nationer.

1Mos 17:6 Och jag skall göra dig mycket fruktsam, och jag skall göra nationer av dig, och kungar skall utgå från dig.

1Mos 17:7 Och jag skall upprätta mitt förbund mellan mig och dig och din säd efter dig i deras generationer till ett evigt förbund, för att vara en Gud för dig och för din säd efter dig.

1Mos 17:8 Och jag skall ge åt dig, och åt din säd efter dig, det land där du är en främling, hela Kanaans land, till en evig besittning; och jag skall vara deras Gud.

1Mos 17:9 ¶ Och Gud sade till Abraham, Därför skall du hålla mitt förbund, du, och din säd efter dig i deras generationer.

1Mos 17:10 Detta är mitt förbund, som ni skall hålla, mellan mig och dig och din säd efter dig; Varje gossebarn bland er skall omskäras.

1Mos 17:11 Och ni skall omskära er förhuds kött; och det skall vara ett tecken på förbundet mellan mig och dig.

1Mos 17:12 Och han som är åtta dagar gammal skall omskäras bland er, varje gossebarn i era generationer, han som är född i huset, eller köpt för pengar av någon främling, som inte är av din säd.

1Mos 17:13 Han som är född i ditt hus, och den som är köpt för dina pengar, måste omskäras: och mitt förbund skall vara i ert kött till ett evigt förbund.

1Mos 17:14 Och det oomskurna gossebarn vars förhuds kött inte är omskuret, den själen skall utrotas ur sitt folk; han har brutit mitt förbund.

1Mos 17:15 ¶ Och Gud sade till Abraham, Vad gäller Saraj, din hustru, skall du inte längre kalla henne Saraj, utan Sara skall vara hennes namn.

1Mos 17:16 Och jag skall välsigna henne, och också ge dig en son av henne: ja, jag skall välsigna henne, och hon skall bli en moder till nationer; kungar över folk skall utgå från henne.

1Mos 17:17 Då föll Abraham ner på sitt ansikte, och skrattade, och sade i sitt hjärta, Skall ett barn födas åt den man som är hundra år gammal? och skall Sara, som är nittio år gammal, föda?

1Mos 17:18 Och Abraham sade till Gud, O, att Ismael måtte få leva inför dig!

1Mos 17:19 Och Gud sade, Sara, din hustru, skall verkligen föda dig en son; och du skall ge honom namnet Isak: Och jag skall upprätta mitt förbund med honom till ett evigt förbund, och med hans säd efter honom. *

1Mos 17:20 Och vad gäller Ismael, har jag hört dig: Se, jag har välsignat honom, och skall göra honom fruktsam, och föröka honom mycket; tolv furstar skall han avla, och jag skall göra honom till en stor nation. *

1Mos 17:21 Men mitt förbund skall jag upprätta med Isak, som Sara skall föda åt dig vid denna bestämda tid nästa år.

1Mos 17:22 Och han slutade att tala med honom, och Gud steg upp från Abraham.

1Mos 17:23 ¶ Och Abraham tog Ismael, sin son, och alla som var födda i hans hus, och alla som var köpta för hans pengar, varje mankön bland männen i Abrahams hus; och omskar deras förhuds kött samma dag, såsom Gud hade sagt till honom.

1Mos 17:24 Och Abraham var nittionio år gammal, när han blev omskuren i sin förhuds kött.

1Mos 17:25 Och Ismael, hans son, var tretton år gammal, när han blev omskuren i sin förhuds kött.

1Mos 17:26 På samma dag blev Abraham omskuren, och Ismael, hans son.

1Mos 17:27 Och alla männen i hans hus, de som var födda i huset, och de som var köpta för pengar av främlingen, blev omskurna tillsammans med honom.

SVENSKA KJV BIBELN

1 MOSEBOKEN, KAPITEL 18

1 Abraham tar emot tre Änglar. 9 Sara tillrättavisas för att ha skrattat åt det märkliga löftet. 17 Sodoms förstörelse uppenbaras för Abraham. 23 Abraham går i förbön för dess invånare.

1Mos 18:1 OCH HERREN visade sig för honom på Mamres slätt: och han satt i tältöppningen under dagens hetta;

1Mos 18:2 Och han lyfte upp sina ögon och såg, och, se, tre män stod framför honom: och när han såg dem, sprang han från tältöppningen för att möta dem, och bugade sig till jorden,

1Mos 18:3 Och sade, Min Herre, om jag nu har funnit nåd i dina ögon, gå inte förbi din tjänare, jag ber dig:

1Mos 18:4 Låt, jag ber er, lite vatten hämtas, och tvätta era fötter, och vila er under trädet:

1Mos 18:5 Och jag skall hämta en brödbit, så att ni kan styrka era hjärtan; därefter kan ni gå vidare; ty därför har ni kommit till er tjänare. Och de sade: Gör så, såsom du har sagt.

1Mos 18:6 Och Abraham skyndade in i tältet till Sara, och sade, Skynda dig att ta tre mått fint mjöl, knåda det, och baka kakor på härden.

1Mos 18:7 Och Abraham sprang till boskapshjorden, och hämtade en mör kalv, god och fin, och gav den åt en ung man; och han skyndade sig att tillreda den.

1Mos 18:8 Och han tog smör, och mjölk, och kalven som han hade tillrett, och satte fram det för dem; och han stod hos dem under trädet, och de åt.

1Mos 18:9 ¶ Och de sade till honom, Var är Sara, din hustru? Och han sade, Se, hon är i tältet.

1Mos 18:10 Och han sade, Jag skall förvisso komma tillbaka till dig vid livets tid; och, se, Sara, din hustru, skall få en son. Och Sara hörde det i tältöppningen, som var bakom honom.

1Mos 18:11 Nu var Abraham och Sara gamla och högt komna i ålder; och det hade upphört för Sara efter kvinnors sätt.

1Mos 18:12 Därför skrattade Sara inom sig, och sade, Skall jag, sedan jag har blivit gammal, ha lust, då också min herre är gammal?

1Mos 18:13 Och HERREN sade till Abraham, Varför skrattade Sara, och sade, Skall jag verkligen föda ett barn, när jag är gammal?

1Mos 18:14 Är något för svårt för HERREN? Vid den bestämda tiden skall jag komma tillbaka till dig, vid livets tid, och Sara skall ha en son.

1Mos 18:15 Då nekade Sara, och sade, Jag skrattade inte; ty hon blev rädd. Och han sade, Nej, men du skrattade.

1Mos 18:16 ¶ Och männen reste sig därifrån, och såg mot Sodom: och Abraham gick med dem för att följa dem på vägen.

1Mos 18:17 Och HERREN sade, Skall jag dölja för Abraham det som jag tänker göra;

1Mos 18:18 Eftersom Abraham sannerligen skall bli en stor och mäktig nation, och alla jordens nationer skall bli välsignade i honom?

1Mos 18:19 Ty jag känner honom, att han skall befalla sina barn och sitt hus efter sig, och de skall hålla HERRENS väg, för att göra rättfärdighet och rätt; så att HERREN må låta det komma över Abraham som han har talat om honom.

1Mos 18:20 Och HERREN sade, Därför att ropet från Sodom och Gomorra är stort, och därför att deras synd är mycket svår,

1Mos 18:21 Skall jag nu gå ner, och se om de helt och hållet har gjort efter det rop som har kommit till mig; och om inte, skall jag få veta det.

1Mos 18:22 Och männen vände sina ansikten därifrån, och gick mot Sodom: men Abraham stod ännu kvar inför HERREN.

1Mos 18:23 ¶ Och Abraham trädde fram, och sade, Skall du också förgöra den rättfärdige tillsammans med den onde?

1Mos 18:24 Kanske finns det femtio rättfärdiga i staden: skall du också förgöra den och inte skona platsen för de femtio rättfärdigas skull som finns där?

1Mos 18:25 Det vare långt ifrån dig att göra på detta sätt, att döda den rättfärdige tillsammans med den onde: så att den rättfärdige blir såsom den onde: det vare långt ifrån dig: Skulle inte hela jordens Domare göra det som är rätt?

1Mos 18:26 Och HERREN sade, Om jag finner femtio rättfärdiga i Sodom, inne i staden, då skall jag skona hela platsen för deras skull.

1Mos 18:27 Och Abraham svarade och sade, Se nu, jag har tagit mig för att tala till Herren, fastän jag endast är stoft och aska:

1Mos 18:28 Kanske fattas det fem av de femtio rättfärdiga: skall du förgöra hela staden för dessa fems skull? Och han sade, Om jag finner fyrtiofem där, skall jag inte förgöra den.

1Mos 18:29 Och han talade åter till honom, och sade, Kanske finns där fyrtio. Och han sade, Jag skall inte göra det för de fyrtios skull.

1Mos 18:30 Och han sade till honom, O, låt inte Herren bli vred, så skall jag tala: Kanske finns där trettio. Och han sade, Jag skall inte göra det, om jag finner trettio där.

1Mos 18:31 Och han sade, Se nu, jag har tagit mig för att tala till Herren: Kanske finns där tjugo. Och han sade, Jag skall inte förgöra den för de tjugos skull.

1Mos 18:32 Och han sade, O, låt inte Herren bli vred, så skall jag tala endast denna gång: Kanske finns där tio. Och han sade, Jag skall inte förgöra den för de tios skull.

1Mos 18:33 Och HERREN gick sin väg, så snart han hade slutat tala med Abraham: och Abraham återvände till sin plats.

SVENSKA KJV BIBELN

1 MOSEBOKEN, KAPITEL 19

1 Lot tar emot två Änglar. 4 De fördärvade Sodomiterna slås med blindhet. 12 Lot sänds i säkerhet till bergen. 18 Han får tillåtelse att gå till Soar. 24 Sodom och Gomorra förstörs. 26 Lots hustru blir en saltstod. 30 Lot bor i en grotta. 31 Moabs och Ammons ursprung genom incest.

1Mos 19:1 OCH de två änglarna kom till Sodom på kvällen; och Lot satt i Sodoms port: och när Lot såg dem reste han sig för att möta dem, och bugade sig med sitt ansikte mot jorden;

1Mos 19:2 Och han sade, Se nu, mina herrar, kom in, jag ber er, i er tjänares hus, och stanna över natten, och tvätta era fötter, sedan skall ni stiga upp tidigt, och fortsätta er väg. Och de sade, Nej; utan vi vill stanna på gatan i natt.

1Mos 19:3 Och han enträget bad dem; och de vek av till honom, och gick in i hans hus; och han gjorde dem en festmåltid, och bakade osyrat bröd, och de åt.

1Mos 19:4 ¶ Men innan de hade lagt sig, omringades huset av männen i staden, nämligen Sodoms män, både gamla och unga, allt folket från varje håll: *

1Mos 19:5 Och de ropade på Lot, och sade till honom, Var är männen som kom in till dig i natt? för ut dem till oss, så att vi får känna dem. '

1Mos 19:6 Och Lot gick ut till dem genom dörren, och stängde dörren efter sig,

1Mos 19:7 Och sade, Jag ber er, bröder, gör inte så ondskefullt. *

1Mos 19:8 Se nu, jag har två döttrar som inte har känt någon man; låt mig, jag ber er, föra ut dem till er, och gör med dem såsom det är gott i era ögon: men gör ingenting mot dessa män; ty därför har de kommit in under skuggan av mitt tak. *

1Mos 19:9 Och de sade, Stå tillbaka. Och de sade åter, Denne man kom hit för att bo som främling, och nu vill han vara domare: nu skall vi behandla dig värre än dem. Och de trängde sig hårt på mannen, på Lot, och kom nära för att bryta upp dörren.

1Mos 19:10 Men männen räckte ut sina händer, och drog in Lot till sig i huset, och stängde dörren.

1Mos 19:11 Och de slog männen som stod vid husets dörr med blindhet, både små och stora: så att de tröttade ut sig med att finna dörren.

1Mos 19:12 ¶ Och männen sade till Lot, Har du någon mer här? svärson, och dina söner, och dina döttrar, och vad du än har i staden, för ut dem från denna plats:

1Mos 19:13 Ty vi skall fördärva denna plats, därför att deras rop har blivit stort inför HERRENS ansikte; och HERREN har sänt oss för att fördärva den.

1Mos 19:14 Och Lot gick ut och talade till sina svärsöner, som hade tagit hans döttrar till hustrur, och sade, Stå upp, gå ut från denna plats; ty HERREN skall fördärva denna stad. Men han tycktes vara såsom en som skämtade inför sina svärsöner.

1Mos 19:15 ¶ Och när morgonen grydde, skyndade änglarna på Lot, och sade, Stå upp, ta din hustru, och dina två döttrar, som är här; så att du inte blir förgjord genom stadens missgärning.

1Mos 19:16 Och medan han dröjde, fattade männen honom vid handen, och hans hustru, vid handen och hans två döttrar vid handen; därför att HERREN var barmhärtig mot honom: och de förde honom ut, och satte honom utanför staden.

1Mos 19:17 ¶ Och det hände, när de hade fört dem ut, att han sade, Fly för ditt liv; se dig inte tillbaka, och stanna inte någonstans på slätten; fly till berget, så att du inte blir förgjord.

1Mos 19:18 Och Lot sade till dem, O, inte så, min Herre:

1Mos 19:19 Se nu, din tjänare har funnit nåd i dina ögon, och du har gjort din barmhärtighet stor, den som du har visat mig genom att rädda mitt liv; men jag kan inte fly till berget, så att inte någon olycka drabbar mig, och jag dör:

1Mos 19:20 Se nu, denna stad är nära att fly till, och den är liten: O, låt mig fly dit (är den inte liten?), så skall min själ leva.

1Mos 19:21 Och han sade till honom, Se, jag har också bönhört dig i denna sak, så att jag inte skall omstörta den stad, som du har talat om.

1Mos 19:22 Skynda dig, fly dit; ty jag kan inte göra något förrän du har kommit dit. Därför fick staden namnet Soar.

1Mos 19:23 ¶ Solen hade gått upp över jorden när Lot kom in i Soar.

1Mos 19:24 Då lät HERREN svavel och eld regna över Sodom och över Gomorra från HERREN, från himmelen;

1Mos 19:25 Och han omstörtade dessa städer, och hela slätten, och alla invånarna i städerna, och det som växte på marken.

1Mos 19:26 ¶ Men hans hustru såg sig tillbaka bakom honom, och hon blev en saltstod.

1Mos 19:27 ¶ Och Abraham steg upp tidigt på morgonen till den plats där han hade stått inför HERREN:

1Mos 19:28 Och han såg mot Sodom och Gomorra, och mot hela slättens land, och såg, och, se, röken steg upp från landet såsom röken från en ugn.

1Mos 19:29 ¶ Och det hände, när Gud fördärvade slättens städer, att Gud kom ihåg Abraham, och förde Lot ut ur omstörtelsen, när han omstörtade de städer där Lot hade bott.

1Mos 19:30 ¶ Och Lot drog upp från Soar, och bodde på berget, och hans två döttrar med honom; ty han fruktade att bo i Soar: och han bodde i en grotta, han och hans två döttrar.

1Mos 19:31 Och den förstfödda sade till den yngre, Vår far är gammal, och det finns ingen man i landet som kan komma in till oss efter hela jordens sätt: *

1Mos 19:32 Kom, låt oss ge vår far vin att dricka, och vi skall ligga med honom, så att vi kan bevara säd genom vår far.

1Mos 19:33 Och de gav sin fader vin att dricka den natten, och den förstfödda gick in och låg med sin fader; och han märkte inte när hon lade sig, inte heller när hon steg upp.

1Mos 19:34 Och det hände dagen därpå att den förstfödda sade till den yngre, Se, jag låg i natt med min far: låt oss ge honom vin att dricka också denna natt; och gå du in, och ligg med honom, så att vi må bevara vår fars säd. *

1Mos 19:35 Och de gav också sin fader vin att dricka den natten: och den yngre steg upp, och låg med honom; och han märkte inte när hon lade sig, inte heller när hon steg upp.

1Mos 19:36 Så blev båda Lots döttrar havande genom sin fader.

1Mos 19:37 Och den förstfödda födde en son, och gav honom namnet Moab: han är Moabiternas fader ända till denna dag. *

1Mos 19:38 Och den yngre, hon födde också en son, och gav honom namnet Ben-ammi: han är fader till Ammons söner ända till denna dag.

SVENSKA KJV BIBELN

1 MOSEBOKEN, KAPITEL 20

1 Abraham vistas i Gerar, 2 förnekar sin hustru och mister henne. 3 Abimelek tillrättavisas för hennes skull i en dröm. 9 Han förebrår Abraham, 14 återlämnar Sara, 16 och förebrår henne. 17 Han blir botad genom Abrahams bön.

1Mos 20:1 OCH Abraham drog därifrån mot sydlandet, och bodde mellan Kadesh och Shur, och vistades i Gerar.

1Mos 20:2 Och Abraham sade om Sara, sin hustru, Hon är min syster: och Abimelek, kungen i Gerar, sände bud, och tog Sara.

1Mos 20:3 Men Gud kom till Abimelek i en dröm om natten, och sade till honom, Se, du är en död man, på grund av kvinnan som du har tagit; ty hon är en annan mans hustru.

1Mos 20:4 Men Abimelek hade inte kommit nära henne: och han sade, Herre, vill du också döda en rättfärdig nation?

1Mos 20:5 Sade han inte själv till mig, Hon är min syster? och hon, ja hon själv, sade, Han är min broder: med mitt hjärtas uppriktighet och mina händers oskuld har jag gjort detta.

1Mos 20:6 Och Gud sade till honom i en dröm, Ja, jag vet att du gjorde detta med ditt hjärtas uppriktighet; och jag höll också tillbaka dig från att synda mot mig: därför tillät jag dig inte att röra henne.

1Mos 20:7 Lämna därför nu tillbaka mannens hustru; ty han är en profet, och han skall be för dig, så att du får leva: men om du inte lämnar tillbaka henne, så vet att du sannerligen skall dö, du och alla som hör dig till.

1Mos 20:8 Då steg Abimelek upp tidigt på morgonen, och kallade på alla sina tjänare, och talade om allt detta i deras öron: och männen blev mycket rädda.

1Mos 20:9 Sedan kallade Abimelek på Abraham, och sade till honom, Vad har du gjort mot oss? och hur har jag syndat mot dig, eftersom du har dragit en stor synd över mig och mitt rike? du har gjort mot mig sådant som inte borde göras.

1Mos 20:10 Och Abimelek sade till Abraham, Vad såg du, eftersom du gjorde detta?

1Mos 20:11 Och Abraham sade, Därför att jag tänkte, Sannerligen, gudsfruktan finns inte på denna plats; och de skall dräpa mig för min hustrus skull.

1Mos 20:12 Och hon är verkligen min syster; hon är min faders dotter, men inte min moders dotter; och hon blev min hustru.

1Mos 20:13 Och det hände, när Gud lät mig vandra bort från min faders hus, att jag sade till henne, Detta är den godhet som du skall visa mig; på varje plats dit vi kommer skall du säga, om mig, Han är min broder.

1Mos 20:14 Och Abimelek tog får, och oxar, och tjänare, och tjänarinnor, och gav dem åt Abraham, och gav honom tillbaka Sara, hans hustru.

1Mos 20:15 Och Abimelek sade, Se, mitt land ligger framför dig: bo där det behagar dig.

1Mos 20:16 Och till Sara sade han, Se, jag har gett din broder tusen silverstycken: se, han skall vara för dig ett skydd för ögonen, inför alla som är med dig, och inför alla andra: så blev hon tillrättavisad.

1Mos 20:17 ¶ Och Abraham bad till Gud: och Gud botade Abimelek, och hans hustru, och hans tjänarinnor; och de födde barn.

1Mos 20:18 Ty HERREN hade helt tillslutit alla moderliv i Abimeleks hus, för Saras, Abrahams hustrus, skull.

SVENSKA KJV BIBELN

1 MOSEBOKEN, KAPITEL 21

1 Isak föds. 4 Han omskärs. 6 Saras glädje. 9 Hagar och Ismael drivs ut. 15 Hagar i nöd. 17 Ängeln tröstar henne. 22 Abimeleks förbund med Abraham vid Beer-Sheba.

1Mos 21:1 OCH HERREN besökte Sara såsom han hade sagt, och HERREN gjorde med Sara såsom han hade talat.

1Mos 21:2 Ty Sara blev havande, och födde Abraham en son på hans ålderdom, vid den bestämda tid som Gud hade talat till honom om.

1Mos 21:3 Och Abraham gav sin son, som föddes åt honom, som Sara födde åt honom, namnet Isak.

1Mos 21:4 Och Abraham omskar sin son Isak när han var åtta dagar gammal, såsom Gud hade befallt honom.

1Mos 21:5 Och Abraham var hundra år gammal, när hans son Isak föddes åt honom.

1Mos 21:6 ¶ Och Sara sade, Gud har fått mig att skratta, så att alla som hör det skall skratta med mig.

1Mos 21:7 Och hon sade, Vem skulle ha sagt till Abraham, att Sara skulle amma barn? ty jag har fött honom en son på hans ålderdom.

1Mos 21:8 Och barnet växte, och blev avvant: och Abraham gjorde en stor fest den dag då Isak blev avvand. *

1Mos 21:9 ¶ Och Sara såg Hagar, Egyptiskans son, som hon hade fött åt Abraham, håna.

1Mos 21:10 Därför sade hon till Abraham, Driv ut denna trälkvinna och hennes son: ty denne trälkvinnas son skall inte ärva tillsammans med min son, med Isak.

1Mos 21:11 Och detta var mycket bedrövligt i Abrahams ögon på grund av hans son.

1Mos 21:12 ¶ Och Gud sade till Abraham, Låt det inte vara bedrövligt i dina ögon på grund av gossen, och på grund av din trälkvinna; i allt som Sara har sagt till dig, lyssna till hennes röst; ty i Isak skall din säd bli kallad.

1Mos 21:13 Men också av trälkvinnans son skall jag göra en nation, därför att han är din säd. *

1Mos 21:14 Och Abraham steg upp tidigt på morgonen, och tog bröd, och en flaska med vatten, och gav det åt Hagar, och lade det på hennes axel, och även barnet, och sände bort henne: och hon gick sin väg, och irrade omkring i Beer-Shebas vildmark.

1Mos 21:15 Och vattnet tog slut i flaskan, och hon kastade ner gossen under en av buskarna. *

1Mos 21:16 Och hon gick, och satte sig mitt emot honom ett gott stycke därifrån, ungefär ett bågskott bort: ty hon sade, Låt mig inte se barnet dö. Och hon satte sig mitt emot honom, och höjde sin röst, och grät.

1Mos 21:17 Och Gud hörde gossens röst; och Guds ängel ropade till Hagar från himmelen, och sade till henne, Vad fattas dig, Hagar? frukta inte; ty Gud har hört gossens röst där han är.

1Mos 21:18 Stå upp, lyft upp gossen, och håll honom i din hand; ty jag skall göra honom till en stor nation.

1Mos 21:19 Och Gud öppnade hennes ögon, och hon såg en vattenbrunn; och hon gick, och fyllde flaskan med vatten, och gav gossen att dricka.

1Mos 21:20 Och Gud var med gossen; och han växte upp, och bodde i vildmarken, och blev en bågskytt.

1Mos 21:21 Och han bodde i Parans vildmark: och hans moder tog en hustru åt honom från Egyptens land.

1Mos 21:22 ¶ Och det hände vid den tiden, att Abimelek och Pikol, hans härförares överbefälhavare, talade med Abraham, och sade, Gud är med dig i allt som du gör:

1Mos 21:23 Svär därför nu här vid Gud att du inte skall handla falskt mot mig, eller mot min son, eller mot min sonson: utan efter den godhet som jag har visat dig, skall du visa mot mig, och mot det land där du har vistats.

1Mos 21:24 Och Abraham sade, Jag skall svära.

1Mos 21:25 Och Abraham förebrådde Abimelek för en vattenbrunn, som Abimeleks tjänare med våld hade tagit.

1Mos 21:26 Och Abimelek sade, Jag vet inte vem som har gjort detta: inte heller har du berättat det för mig, och inte heller har jag hört om det, förrän i dag.

1Mos 21:27 Och Abraham tog får och oxar, och gav dem åt Abimelek; och de slöt båda ett förbund.

1Mos 21:28 Och Abraham ställde sju honlamm från hjorden för sig själva.

1Mos 21:29 Och Abimelek sade till Abraham: Vad betyder dessa sju honlamm som du har ställt för sig själva?

1Mos 21:30 Och han sade: Ty dessa sju honlamm skall du ta emot ur min hand, för att de skall vara ett vittnesbörd för mig, att jag har grävt denna brunn.

1Mos 21:31 Därför kallade han den platsen Beer-Sheba; därför att de båda svor där.

1Mos 21:32 Så slöt de ett förbund i Beer-Sheba: sedan steg Abimelek upp, och Pikol, hans härförares överbefälhavare, och de återvände till Filistéernas land.

1Mos 21:33 ¶ Och Abraham planterade en lund i Beer-Sheba, och åkallade där HERRENS, den evige Gudens, namn.

1Mos 21:34 Och Abraham vistades i Filistéernas land många dagar.

SVENSKA KJV BIBELN

1 MOSEBOKEN, KAPITEL 22

1 Abraham prövas att offra Isak. 3 Han ger bevis på sin tro och lydnad. 11 Ängeln hejdar honom. 13 Isak ersätts med en bagge. 14 Platsen kallas Jehova-jireh. 15 Abraham välsignas åter. 20 Nahors släkttavla fram till Rebecka.

1Mos 22:1 OCH det hände efter dessa ting att Gud prövade Abraham, och sade till honom, Abraham: och han sade, Se, här är jag.

1Mos 22:2 Och han sade, Ta nu din son, din ende son Isak, som du älskar, och gå till Moria land, och offra honom där till ett brännoffer på ett av bergen som jag skall tala om för dig. *

1Mos 22:3 ¶ Och Abraham steg upp tidigt på morgonen, och sadlade sin åsna, och tog med sig två av sina unga män, och Isak, sin son, och högg ved till brännoffret, och stod upp, och gick till den plats som Gud hade talat om för honom.

1Mos 22:4 På tredje dagen lyfte Abraham upp sina ögon, och såg platsen långt borta.

1Mos 22:5 Och Abraham sade till sina unga män, Stanna här med åsnan; jag och gossen skall gå dit bort och tillbe, och sedan komma tillbaka till er.

1Mos 22:6 Och Abraham tog veden till brännoffret, och lade den på Isak, sin son; och han tog elden i sin hand, och en kniv; och de gick båda tillsammans.

1Mos 22:7 Och Isak talade till Abraham, sin fader, och sade, Min far: och han sade, Här är jag, min son. Och han sade, Se, här är elden och veden: men var är lammet till brännoffret? *

1Mos 22:8 Och Abraham sade, Min son, Gud skall själv förse sig med ett lamm till brännoffret: så gick de båda tillsammans.

1Mos 22:9 Och de kom till den plats som Gud hade talat om för honom; och Abraham byggde där ett altare, och lade veden i ordning, och band Isak, sin son, och lade honom på altaret ovanpå veden.

1Mos 22:10 Och Abraham räckte ut sin hand och tog kniven för att döda sin son.

1Mos 22:11 Och HERRENS ängel ropade till honom från himmelen, och sade, Abraham, Abraham: och han sade, Här är jag.

1Mos 22:12 Och han sade, Lägg inte din hand på gossen, och gör honom inte något: ty nu vet jag att du fruktar Gud, eftersom du inte har undanhållit din son, din ende son, från mig.

1Mos 22:13 Och Abraham lyfte upp sina ögon, och såg, och se, bakom honom var en bagge som hade fastnat med sina horn i ett snår: och Abraham gick och tog baggen, och offrade den till ett brännoffer i stället för sin son.

1Mos 22:14 Och Abraham gav den platsen namnet Jehova-Jireh: såsom det sägs än i dag, På HERRENS berg skall det ses. *

1Mos 22:15 ¶ Och HERRENS ängel ropade till Abraham från himmelen för andra gången,

1Mos 22:16 Och sade, Vid mig själv har jag svurit, säger HERREN, därför att du har gjort detta, och inte har undanhållit din son, din ende son:

1Mos 22:17 Att jag sannerligen skall välsigna dig, och jag skall sannerligen föröka din säd såsom stjärnorna på himmelen, och såsom sanden på havets strand; och din säd skall inta sina fienders port;

1Mos 22:18 Och i din säd skall alla jordens nationer bli välsignade; därför att du har lytt min röst. *

1Mos 22:19 Så återvände Abraham till sina unga män, och de stod upp och gick tillsammans till Beer-Sheba; och Abraham bodde i Beer-Sheba.

1Mos 22:20 ¶ Och det hände efter dessa ting, att man berättade för Abraham, och sade, Se, Milka har också fött barn åt Nahor, din bror:

1Mos 22:21 Hus, hans förstfödde, och Bus, hans bror, och Kemuel, Arams fader,

1Mos 22:22 Och Kesed, och Haso, och Pildas, och Jidlaf, och Betuel.

1Mos 22:23 Och Betuel avlade Rebecka: dessa åtta födde Milka åt Nahor, Abrahams bror.

1Mos 22:24 Och hans bihustru, vars namn var Reuma, födde också Teba, och Gaham,, och Tahash och Maaka.

SVENSKA KJV BIBELN

1 MOSEBOKEN, KAPITEL 23

1 Saras ålder och död. 3 Köpet av Makpela, 19 där Sara blev begraven.

1Mos 23:1 OCH Sara blev ett hundra tjugosju år gammal: dessa var åren av Saras liv.

1Mos 23:2 Och Sara dog i Kirjat-Arba; det är Hebron i Kanaans land: och Abraham kom för att sörja Sara, och gråta över henne.

1Mos 23:3 ¶ Och Abraham stod upp från sin döda, och talade till Hets söner, och sade,

1Mos 23:4 Jag är en främling och en tillfällig invånare hos er: ge mig en egendom till gravplats hos er, så att jag kan begrava min döda ur min åsyn.

1Mos 23:5 Och Hets barn svarade Abraham, och sade till honom,

1Mos 23:6 Hör oss, min herre: du är en mäktig furste ibland oss: begrav din döda i den bästa av våra gravar; ingen av oss skall neka dig sin grav, så att du inte kan begrava din döda.

1Mos 23:7 Och Abraham stod upp, och bugade sig för folket i landet, för Hets barn.

1Mos 23:8 Och han talade med dem, och sade, Om det är er vilja att jag skall begrava min döda ur min åsyn; så hör mig, och tala för mig med Efron, Sohars son,

1Mos 23:9 Att han ger mig Makpelas grotta, som han äger, vilken ligger längst ut på hans fält; för dess fulla värde skall han ge den åt mig till en egendom som gravplats ibland er.

1Mos 23:10 Och Efron satt bland Hets söner: och Efron, hettiten, svarade Abraham inför Hets barn, nämligen inför alla dem som gick in genom hans stads port, och sade,

1Mos 23:11 Nej, min herre, hör mig: fältet ger jag dig, och grottan som finns där, ger jag dig; inför mitt folks söner ger jag den åt dig: begrav din döda.

1Mos 23:12 Och Abraham bugade sig för folket i landet.

1Mos 23:13 Och han talade till Efron inför folket i landet, och sade, Men om du vill ge den, så ber jag dig, hör mig: Jag skall ge dig pengar för fältet; ta emot dem av mig, så skall jag begrava min döda där.

1Mos 23:14 Och Efron svarade Abraham, och sade till honom,

1Mos 23:15 Min herre, hör mig: marken är värd fyrahundra siklar silver; vad är det mellan mig och dig? begrav därför din döda.

1Mos 23:16 Och Abraham lyssnade till Efron; och Abraham vägde upp silvret åt Efron, som han hade nämnt inför Hets söner, fyrahundra siklar silver, gångbart mynt hos köpmannen.

1Mos 23:17 ¶ Så blev Efrons fält i Makpela, som låg framför Mamre, fältet, och grottan som fanns där, och alla träd som fanns på fältet, inom alla dess gränser runt omkring, stadfästa

1Mos 23:18 Åt Abraham till en egendom inför Hets barn, inför alla dem som gick in genom hans stads port.

1Mos 23:19 Och därefter, begravde Abraham Sara, sin hustru, i grottan på Makpelas fält framför Mamre: det är Hebron i Kanaans land.

1Mos 23:20 Och fältet, och grottan som fanns där, blev stadfästa åt Abraham till en egendom som gravplats av Hets söner.

SVENSKA KJV BIBELN

1 MOSEBOKEN, KAPITEL 24

1 Abraham tar sin tjänares ed. 10 Tjänarens resa: 12 Hans bön: 14 Hans tecken. 15 Rebecka möter honom, 18 uppfyller hans tecken, 22 tar emot smycken, 23 visar sitt släktskap, 25 och inbjuder honom hem. 26 Tjänaren välsignar Gud. 28 Laban tar emot honom. 34 Tjänaren framför sitt budskap. 50 Laban och Betuel godkänner det. 58 Rebecka samtycker till att gå. 62 Isak möter henne.

1Mos 24:1 OCH Abraham var gammal, och väl till åren kommen: och HERREN hade välsignat Abraham i allt.

1Mos 24:2 Och Abraham sade till sin äldste tjänare i sitt hus, som rådde över allt han ägde, Jag ber dig, lägg din hand under min höft:

1Mos 24:3 Och jag skall låta dig svära vid HERREN, himmelens Gud, och jordens Gud, att du inte skall ta en hustru åt min son bland Kanaanéernas döttrar, bland vilka jag bor:

1Mos 24:4 Utan du skall gå till mitt land, och till min släkt, och ta en hustru åt min son Isak.

1Mos 24:5 Och tjänaren sade till honom, Tänk om kvinnan inte vill följa mig till detta land: måste jag då föra din son tillbaka till det land varifrån du kom?

1Mos 24:6 Och Abraham sade till honom, Se till att du inte för min son tillbaka dit.

1Mos 24:7 ¶ HERREN, himmelens Gud, som tog mig från min faders hus, och från min släkts land, och som talade till mig, och svor till mig, och sade, Åt din säd skall jag ge detta land; han skall sända sin ängel framför dig, och därifrån skall du ta en hustru åt min son.

1Mos 24:8 Och om kvinnan inte vill följa dig, då skall du vara fri från denna min ed: endast skall du inte föra min son tillbaka dit.

1Mos 24:9 Och tjänaren lade sin hand under sin herre Abrahams höft, och svor honom angående denna sak.

1Mos 24:10 ¶ Och tjänaren tog tio av sin herres kameler, och begav sig av; ty alla hans herres ägodelar stod till hans förfogande: och han stod upp, och gick till Mesopotamien, till Nahors stad.

1Mos 24:11 Och han lät kamelerna knäböja utanför staden vid en vattenbrunn vid aftontiden, nämligen den tid då kvinnorna gick ut för att hämta vatten.

1Mos 24:12 Och han sade, O HERRE, min herre Abrahams Gud, jag ber dig, låt mig lyckas denna dag, och visa barmhärtighet mot min herre Abraham.

1Mos 24:13 Se, jag står här vid vattenbrunnen; och stadens mäns döttrar kommer ut för att hämta vatten:

1Mos 24:14 Och låt det ske, att den unga kvinna till vilken jag säger, Sänk ner din kruka, jag ber dig, så att jag får dricka; och hon säger, Drick, och jag skall också ge dina kameler att dricka: må hon varaden som du har utsett åt din tjänare Isak; därigenom skall jag veta att du har visat barmhärtighet mot min herre.

1Mos 24:15 ¶ Och det hände, innan han hade slutat tala, att, se, Rebecka kom ut, hon som hade fötts åt Betuel, son till Milka, Nahors hustru, Abrahams bror, med sin kruka på sin axel.

1Mos 24:16 Och den unga kvinnan var mycket vacker att se på, en jungfru, och ingen man hade känt henne: och hon gick ner till brunnen, och fyllde sin kruka, och kom upp.

1Mos 24:17 Och tjänaren sprang henne till mötes, och sade, Låt mig, jag ber dig, få dricka litet vatten ur din kruka.

1Mos 24:18 Och hon sade, Drick, min herre: och hon skyndade sig, och sänkte ner sin kruka i sin hand, och gav honom att dricka.

1Mos 24:19 Och när hon hade gett honom att dricka, sade hon, Jag skall också hämta vatten åt dina kameler, tills de har druckit färdigt.

1Mos 24:20 Och hon skyndade sig, och tömde sin kruka i vattenhon, och sprang åter till brunnen för att hämta vatten, och hämtade åt alla hans kameler.

1Mos 24:21 Och mannen betraktade henne under tystnad, och undrade om HERREN hade gjort hans resa framgångsrik eller inte.

1Mos 24:22 Och det hände, när kamelerna hade druckit färdigt, att mannen tog ett örhänge av guld, vägande en halv sikel, och två armband till hennes händer, vägande tio siklar guld; *

1Mos 24:23 Och sade, Vems dotter är du? säg mig, jag ber dig: finns det rum i din faders hus för oss att övernatta?

1Mos 24:24 Och hon sade till honom, Jag är dotter till Betuel, son till Milka, som hon födde åt Nahor.

1Mos 24:25 Hon sade vidare till honom, Vi har både halm och foder i överflöd, och också plats att övernatta.

1Mos 24:26 Och mannen böjde sitt huvud, och tillbad HERREN,

1Mos 24:27 Och sade, Välsignad vare HERREN, min herre Abrahams Gud, som inte har undanhållit min herre sin barmhärtighet och sin sanning: När jag var på vägen ledde HERREN mig till min herres bröders hus.

1Mos 24:28 Och den unga kvinnan sprang, och berättade dessa ting för sin moders hus.

1Mos 24:29 ¶ Och Rebecka hade en broder, som hette Laban: och Laban sprang ut till mannen, vid brunnen.

1Mos 24:30 Och det hände, när han såg örhänget och armbanden på sin systers händer, och hörde sin syster Rebeckas ord, när hon sade, Så talade mannen till mig; då gick han till mannen; och, se, han stod vid kamelerna vid brunnen.

1Mos 24:31 Och han sade, Kom in, du HERRENS välsignade; varför står du här ute? ty jag har gjort huset i ordning, och berett plats för kamelerna.

1Mos 24:32 ¶ Och mannen kom in i huset: och han sadlade av kamelerna, och gav halm och foder åt kamelerna, och vatten att tvätta sina fötter, och fötterna på männen som var med honom.

1Mos 24:33 Och mat sattes fram åt honom att äta: men han sade, Jag vill inte äta, förrän jag har framfört mitt ärende. Och han sade, Tala.

1Mos 24:34 Och han sade, Jag är Abrahams tjänare.

1Mos 24:35 Och HERREN har rikligen välsignat min herre; och han har blivit stor: och han har gett honom får och nötboskap, och silver, och guld, och tjänare, och tjänarinnor, och kameler, och åsnor.

1Mos 24:36 Och Sara, min herres hustru, födde en son åt min herre på sin ålderdom: och åt honom har han gett allt som han äger.

1Mos 24:37 Och min herre lät mig svära, och sade, Du skall inte ta en hustru åt min son bland Kanaanéernas döttrar, i vilkas land jag bor:

1Mos 24:38 Utan du skall gå till min faders hus, och till min släkt, och ta en hustru åt min son.

1Mos 24:39 Och jag sade till min herre, Tänk om kvinnan inte vill följa mig.

1Mos 24:40 Och han sade till mig, HERREN, inför vilken jag vandrar, skall sända sin ängel med dig, och göra din väg framgångsrik; och du skall ta en hustru åt min son ur min släkt, och ur min faders hus:

1Mos 24:41 Då skall du vara fri från min ed, när du kommer till min släkt; och om de inte ger dig en, då skall du vara fri från min ed.

1Mos 24:42 Och jag kom i dag till brunnen, och sade, O HERRE, min herre Abrahams Gud, om du nu vill göra min väg, som jag går, framgångsrik:

1Mos 24:43 Se, jag står vid vattenbrunnen; och låt det ske, att när jungfrun kommer ut för att hämta vatten, och jag säger till henne, Ge mig, jag ber dig, litet vatten ur din kruka att dricka;

1Mos 24:44 Och hon säger till mig, Drick du, och jag skall också hämta vatten åt dina kameler: då må hon vara den kvinna som HERREN har utsett åt min herres son.

1Mos 24:45 Och innan jag hade slutat tala i mitt hjärta, se, då kom Rebecka ut med sin kruka på sin axel; och hon gick ner till brunnen, och hämtade vatten: och jag sade till henne, Låt mig dricka, jag ber dig.

1Mos 24:46 Och hon skyndade sig, och tog ner sin kruka från sin axel, och sade, Drick, och jag skall också ge dina kameler att dricka: så drack jag, och hon gav också kamelerna att dricka.

1Mos 24:47 Och jag frågade henne, och sade, Vems dotter är du? Och hon sade, Dotter till Betuel, Nahors son, som Milka födde åt honom: och jag satte örhänget på hennes ansikte, och armbanden på hennes händer.

1Mos 24:48 Och jag böjde mitt huvud, och tillbad HERREN, och välsignade HERREN, min herre Abrahams Gud, som hade lett mig på den rätta vägen för att ta min mästares brors dotter åt hans son.

1Mos 24:49 Och om ni nu vill visa min mästare barmhärtighet och trofasthet, så säg mig det: och om inte, så säg mig det, så att jag kan vända mig åt höger, eller åt vänster.

1Mos 24:50 Då svarade Laban och Betuel och sade, Detta kommer från HERREN: vi kan inte säga till dig vare sig ont eller gott.

1Mos 24:51 Se, Rebecka står framför dig. ta henne, och gå, och låt henne bli din mästares sons hustru, såsom HERREN har talat.

1Mos 24:52 Och det hände, när Abrahams tjänare hörde deras ord, att han tillbad HERREN, och bugade sig till jorden.

1Mos 24:53 Och tjänaren tog fram smycken av silver, och smycken av guld, och kläder och gav dem åt Rebecka: han gav också dyrbara gåvor åt hennes broder och åt hennes moder.

1Mos 24:54 Och de åt och drack, han och männen som var med honom, och stannade där över natten; och de steg upp på morgonen, och han sade, Sänd mig tillbaka till min mästare.

1Mos 24:55 Och hennes broder och hennes moder sade, Låt den unga kvinnan stanna hos oss några dagar, åtminstone tio; därefter kan hon gå.

1Mos 24:56 Och han sade till dem, Håll mig inte tillbaka, eftersom HERREN har gjort min väg framgångsrik; sänd mig i väg, så att jag får gå till min mästare.

1Mos 24:57 Och de sade, Vi skall kalla den unga kvinnan, och fråga henne själv.

1Mos 24:58 Och de kallade Rebecka, och sade till henne, Vill du gå med denne man? Och hon sade, Jag vill gå.

1Mos 24:59 Och de sände i väg sin syster Rebecka, och hennes amma, och Abrahams tjänare, och hans män.

1Mos 24:60 Och de välsignade Rebecka, och sade till henne, Du är vår syster, må du bli moder till tusenden av miljoner, och må din säd inta porten till dem som hatar dem. *

1Mos 24:61 ¶ Och Rebecka stod upp, och hennes tjänarinnor, och de red på kamelerna, och följde mannen: och tjänaren tog Rebecka, och begav sig av.

1Mos 24:62 Och Isak kom från vägen till brunnen Lahai-Roi; ty han bodde i sydlandet.

1Mos 24:63 Och Isak gick ut för att begrunda på fältet i aftonskymningen: och han lyfte upp sina ögon, och såg, och se, kamelerna kom.

1Mos 24:64 Och Rebecka lyfte upp sina ögon, och när hon såg Isak, steg hon av kamelen.

1Mos 24:65 Ty hon hade sagt till tjänaren, Vem är denne man som kommer gående över fältet för att möta oss? Och tjänaren hade sagt, Det är min mästare: därför tog hon en slöja, och täckte sig.

1Mos 24:66 Och tjänaren berättade för Isak allt som han hade gjort.

1Mos 24:67 Och Isak förde henne in i sin moder Saras tält, och tog Rebecka, och hon blev hans hustru; och han älskade henne: och Isak blev tröstad efter sin moders död.

SVENSKA KJV BIBELN

1 MOSEBOKEN, KAPITEL 25

1 Abrahams söner genom Ketura. 5 Fördelningen av hans ägodelar. 7 Hans ålder och död. 9 Hans begravning. 12 Ismaels släkttavla. 17 Hans ålder och död. 19 Isak ber för Rebecka, som var ofruktsam. 22 Barnen strider i hennes moderliv. 24 Esaus och Jakobs födelse. 27 Deras olikhet. 29 Esau säljer sin förstfödslorätt.

1Mos 25:1 SEDAN tog Abraham åter en hustru, och hennes namn var Ketura.

1Mos 25:2 Och hon födde honom Simran, och Jokshan, och Medan, och Midjan, och Jishbak, och Shua.

1Mos 25:3 Och Jokshan avlade Saba, och Dedan. Och Dedans söner var Asshurim, och Letushim, och Leummim.

1Mos 25:4 Och Midjans söner var; Efa, och Efer, och Hanok, och Abida, och Eldaa. Alla dessa var Keturas barn.

1Mos 25:5 ¶ Och Abraham gav allt som han ägde åt Isak.

1Mos 25:6 Men åt bihustrurnas söner, som Abraham hade, gav Abraham gåvor, och sände bort dem från Isak, sin son, medan han ännu levde, österut, till österlandet.

1Mos 25:7 Och detta är åren av Abrahams liv som han levde, ett hundra sjuttiofem år.

1Mos 25:8 Sedan gav Abraham upp anden, och dog i en god ålderdom, gammal och full av år; och han blev samlad till sitt folk.

1Mos 25:9 Och hans söner Isak och Ismael begravde honom i Makpelas grotta, på Efrons, Hettiten Sohars sons, fält, som ligger framför Mamre;

1Mos 25:10 Det fält som Abraham hade köpt av Hets söner: där blev Abraham begravd, och Sara, hans hustru.

1Mos 25:11 ¶ Och det hände efter Abrahams död, att Gud välsignade hans son Isak; och Isak bodde vid brunnen Lahai-Roi.

1Mos 25:12 ¶ Och detta är Ismaels släkttavla, Abrahams son, som Hagar, den Egyptiska, Saras tjänarinna, födde åt Abraham:

1Mos 25:13 Och detta är namnen på Ismaels söner, efter deras namn, enligt deras släkter: Ismaels förstfödde var Nebajot; och Kedar, och Adbeel, och Mibsam,

1Mos 25:14 Och Mishma,, och Duma och Massa,

1Mos 25:15 Hadar, och Tema, Jetur, Nafish, och Kedema:

1Mos 25:16 Dessa är Ismaels söner, och detta är deras namn, efter deras städer, och efter deras borgläger; tolv hövdingar enligt deras nationer. *

1Mos 25:17 Och detta är åren av Ismaels liv, ett hundra trettiosju år: och han gav upp anden och dog; och blev samlad till sitt folk.

1Mos 25:18 Och de bodde från Havila till Shur, som ligger framför Egypten, när man går mot Assyrien: och han dog i närvaro av alla sina bröder.

1Mos 25:19 ¶ Och detta är Isaks släkttavla, Abrahams son: Abraham avlade Isak:

1Mos 25:20 Och Isak var fyrtio år gammal när han tog Rebecka till hustru, dotter till Betuel, Syriern från Paddan-Aram, syster till Laban, Syriern.

1Mos 25:21 Och Isak bad enträget till HERREN för sin hustru, därför att hon var ofruktsam: och HERREN bönhörde honom, och Rebecka, hans hustru, blev havande.

1Mos 25:22 Och barnen kämpade med varandra inom henne; och hon sade, Om det är så, varför är det då så med mig? Och hon gick för att fråga HERREN.

1Mos 25:23 Och HERREN sade till henne, Två nationer är i ditt moderliv, och två folk skall skiljas från ditt inre; och det ena folket skall vara starkare än det andra folket; och den äldre skall tjäna den yngre.

1Mos 25:24 ¶ Och när tiden var fullbordad då hon skulle föda, se, då var tvillingar i hennes moderliv.

1Mos 25:25 Och den förste kom ut röd, helt och hållet såsom en hårig mantel; och de gav honom namnet Esau.

1Mos 25:26 Och därefter kom hans bror ut, och hans hand höll fast vid Esaus häl; och han fick namnet Jakob: och Isak var sextio år gammal när hon födde dem.

1Mos 25:27 Och pojkarna växte upp: och Esau blev en skicklig jägare, en man på fältet; men Jakob var en stillsam man, som bodde i tält.

1Mos 25:28 Och Isak älskade Esau, därför att han åt av hans villebråd: men Rebecka älskade Jakob.

1Mos 25:29 ¶ Och Jakob kokade en gryta: och Esau kom från fältet, och han var utmattad: *

1Mos 25:30 Och Esau sade till Jakob, Jag ber dig, ge mig att äta av den där röda grytan; ty jag är utmattad: därför fick han namnet Edom. *

1Mos 25:31 Och Jakob sade, Sälj mig i dag din förstfödslorätt.

1Mos 25:32 Och Esau sade, Se, jag är nära att dö: och vad gagnar då denna förstfödslorätt mig?

1Mos 25:33 Och Jakob sade, Svär mig i dag; och han svor honom: och han sålde sin förstfödslorätt åt Jakob.

1Mos 25:34 Sedan gav Jakob Esau bröd och linsgryta; och han åt och drack, och stod upp, och gick sin väg: så föraktade Esau sin förstfödslorätt.