Varför är Alternativ 1 ett dåligt val?

Jag förlitar mig på mina goda gärningar för min frälsning

Kan vi bli frälsta genom våra egna gärningar?

En Biblisk påminnelse om Jesus fullbordade verk

Det finns många som tror på Gud men ändå förlitar sig på sina egna goda gärningar för att bli frälsta, snarare än att sätta sin fulla tro på Jesus försoningsverk. Detta är en allvarlig missuppfattning som går emot Bibelns budskap om frälsning av nåd genom tro. Bibeln lär tydligt att våra egna ansträngningar aldrig kan göra oss rättfärdiga inför Gud. Låt oss undersöka varför det är omöjligt att bli frälst genom gärningar och varför vi måste förtrösta helt på Jesus fullbordade verk.

1.

Jesus verk på korset är fullbordat

När Jesus hängde på korset sade han de kraftfulla orden: “Det är fullbordat!” (Johannes 19:30). Detta proklamerar att Jesus fullbordade allt som var nödvändigt för vår frälsning genom sitt offer. Han betalade priset för synden en gång för alla (Hebr 10:10).

Att försöka lägga till något till detta fullbordade verk genom egna gärningar är att förminska det som Jesus gjorde. Det är som att säga att Hans offer inte var tillräckligt, vilket motsäger Skriften. Paulus förklarar detta tydligt i Galaterbrevet 2:21:

“Om rättfärdighet kunde vinnas genom lagen, då dog Kristus förgäves.” - Gal. 2:21 (SKJVB)

2.

Frälsning är av nåd, inte av gärningar

Bibeln gör det klart att ingen kan bli frälst genom att hålla lagen eller utföra goda gärningar. I Efesierbrevet 2:8-9 står det:

Ty av nåd är ni frälsta genom tro; och det inte av er själva: det är Guds gåva: Inte av gärningar, för att ingen skall berömma sig. - Ef. 2:8-9. (SKJVB)

Frälsningen är alltså helt och hållet en gåva från Gud. Våra gärningar kan inte förtjäna den eftersom vi alla har syndat och saknar härligheten från Gud (Rom 3:23). Våra gärningar, hur goda de än verkar, kan aldrig uppfylla Guds heliga standard.

3.

Gärningar som grund för frälsning leder till högmod

Att förlita sig på sina egna gärningar för att bli frälst kan leda till stolthet och självförhärligande. Det kan också skapa en känsla av att vi “förtjänar” Guds nåd. Men Bibeln lär att vi är beroende av Guds barmhärtighet och att ingen kan berömma sig inför Honom. I Romarbrevet 4:2-5 förklarar Paulus att Abraham inte kunde berömma sig inför Gud, trots sina gärningar:

“Om Abraham blev rättfärdig genom gärningar, då har han något att berömma sig av – men inte inför Gud. Ty vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.” - Rom. 4:2-5. (SKJVB)

Det är alltså inte våra gärningar som gör oss rättfärdiga inför Gud, utan tron på Honom som rättfärdiggör de ogudaktiga.

4.

Egna gärningar förkastar Guds nåd och försoning

De som tror att de gör “Guds vilja” genom att lita på sina egna gärningar missar poängen med evangeliet. Jesus sade i Johannes 6:29:

“Detta är Guds verk: att ni tror på honom som han har sänt.” - Joh. 6:29. (SKJVB)

Det är tro på Kristus som gör oss rättfärdiga, inte våra gärningar. Genom att försöka bli rättfärdiga genom lagen eller egna ansträngningar förkastar vi den nåd som Gud erbjuder och går miste om den frihet som Kristus ger oss.

5.

Gärningar är en frukt av frälsning, inte dess grund

Det är viktigt att förstå att goda gärningar har sin plats i det kristna livet, men de är inte grunden för vår frälsning. Istället är de en naturlig frukt av att vi blivit frälsta genom tron. Som Paulus skriver i Efesierbrevet 2:10:

“Ty vi är hans verk, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem.” - Ef. 2:10. (SKJVB)

Gärningarna är alltså resultatet av att vi redan har blivit frälsta, inte en metod för att bli frälsta. De är ett uttryck för vår kärlek och lydnad till Gud, inte ett sätt att förtjäna Hans nåd.

6.

Jesus varnade för att förlita sig på egna gärningar

Jesus själv varnade för att förlita sig på gärningar utan en verklig relation med Honom. I Matteus 7:21-23 säger Han:

Inte var och en som säger till mig, Herre, Herre, skall komma in i himmelriket: utan han som gör min himmelske Faders vilja. På den dagen skall många säga till mig, Herre, Herre, har vi inte profeterat i ditt namn? och i ditt namn kastat ut djävlar? och i ditt namn gjort många underbara gärningar? Men då skall jag bekänna för dem: Jag har aldrig känt er; gå bort ifrån mig, ni som arbetar missgärning. Matt. 7:21-23. (SKJVB)

Här ser vi att även de som gör många “goda gärningar” i Herrens namn kan bli förkastade om de inte känner Jesus och förlitar sig på Honom. Att tro på Gud är inte tillräckligt om vi förlitar oss på våra egna gärningar för att bli frälsta.

"Du tror att det finns en Gud; du gör väl: djävlarna tror också, och darrar." - Jak. 2:19. (SKJVB)

Bibeln lär att det är genom tro på Jesus fullbordade verk på korset som vi blir rättfärdiga inför Gud. Våra gärningar kan aldrig betala för synden eller göra oss rättfärdiga. Jesus ord “Det är fullbordat” betyder att allt som behövs för vår frälsning redan är gjort. Allt vi behöver göra är att ödmjuka oss inför Gud, erkänna vår synd och sätta vår tro helt och fullt på Jesus Kristus. Som Paulus säger i Romarbrevet 5:1:

Då vi alltså har blivit rättfärdiggjorda av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus: - Rom. 5:1. (SKJVB)

Låt oss därför överge tanken att våra egna gärningar kan rädda oss och istället vila i det fullbordade verket av vår Frälsare, Jesus Kristus.

Dina egna "goda gärningar" betyder INGENTING för din frälsning.

I kristendomens hjärta ligger ett budskap om nåd och försoning, tillgänglig för var och en genom Jesus Kristus. Detta är inte bara en teologisk princip utan grunden för hur vi förstår vår relation till Gud och vårt eviga öde. Din frälsning sker genom Guds nåd och gåva och beror enbart på om du har tagit emot försoningen till Gud genom tro på Guds Son, Jesus Kristus. Om du tror och litar med hjärtat på Jesus betalning på korset, att han i ditt ställe tog på sig straffet för dina synder; att han dog, begravdes, att han utgöt sitt blod för att betala för dina synder. Det är genom tron på kraften i Jesus kroppsliga uppståndelse som vi får segern över döden, INTE på grund av något du själv har gjort. 

• Om du ger pengar till välgörande ändamål, vilket i sig är värt att allvarligt överväga, men det kan INTE betala för dina synder.

• Du blir INTE ens frälst om du går till kyrkan regelbundet. (Förhoppningsvis går du till kyrkan regelbundet, därför att du är frälst).

• Du blir INTE frälst om du upprepar en bön.

• Du blir INTE frälst om du döptes i vatten som ett spädbarn, vilket är något som dina föräldrar gjorde åt dig. - Läs svaret i Bibeln på frågan "Se, här är vatten; vad hindrar mig från att låta döpa mig?" som ställs i Apostlagärningarna kapitel 8, vers 36: Svaret står i vers 37: "Och Filippus svarade, Om du tror av hela ditt hjärta, så kan du. Och han svarade och sade, Jag tror att Jesus Kristus är Guds Son.", (Apg 8:37 är en bortklipp vers i korrupta Biblar). Ett spädbarn kan omöjligt tro av hela sitt hjärta och eftersom du som barn INTE var frälst, blev resultatet av vattendopet endast att du blev blöt.

• Du får INTE syndernas förlåtelse för att du tillhör ett religiöst samfund som påstår sig vara din frälsning.

Vad kan du lägga till en fullbordad betalning?

När Jesus utropade “Det är fullbordat” (Joh 19:30) på korset, deklarerade Han att hela betalningen för synden var gjord – en gång för alla. Det var ett avslutande uttalande som bekräftade att inget mer behöver eller kan läggas till för att människan ska bli försonad med Gud.

När Jesus därför hade tagit emot vinägern, sade han, Det är fullbordat: Och han böjde sitt huvud, och gav upp anden. - Joh. 19:30. (SKJVB)

Att försöka lägga till något till Jesus fullbordade betalning, såsom egna gärningar, religiösa ritualer eller personlig strävan, innebär att förneka tillräckligheten i Hans offer. Det är som att säga att Hans död och uppståndelse inte var nog, vilket motsäger Skriftens klara undervisning:

1. Det förminskar Jesus verk: Det antyder att Hans offer inte var fullständigt (Hebr. 10:14).

2. Det avvisar nåden: Frälsningen är av nåd genom tro, inte genom gärningar (Ef. 2:8-9). Att lägga till gärningar gör nåden ogiltig (Rom. 11:6).

3. Det föder stolthet: Att försöka bidra till sin egen frälsning leder till högmod, där vi tror att vi kan förtjäna något Gud redan har gett gratis.

Allt som behövs för frälsning är redan fullbordat av Jesus. Det enda vi kan göra är att sätta vår tro på Hans verk, ödmjuka oss inför Gud och ta emot gåvan av frälsning. Återigen begrunda som det Paulus säger i Galaterbrevet 2:21:

“..om rättfärdighet kunde vinnas genom lagen, då dog Kristus förgäves.”. - Gal. 2:21. (SKJVB)

JesusPay™

Det är för att vi älskar dig, som vi berättar sanningen!

Konsekvenserna av Ditt Val

Ditt viktigaste Val handlar om Din Själ

Evigt liv eller evigt straff

Valet vi står inför är avgörande och har eviga konsekvenser. Att välja Jesus som vår försoning innebär evigt liv, medan att försöka betala för våra egna synder endast leder till evigt straff. Det finns en klar skiljelinje; att tro på Jesus ger oss tillgång till Guds rike, medan förnekelse av Jesus och hans offer leder till evig förlust.

Välj ditt betalsätt

Din betalning eller Jesus betalning

Är du säker på att du kommer till himmelen när du dör?

Det finns en evighet med Gud för de frälsta och en evighet i helvetet för de förlorade. Att välja Jesus Kristus betalning för dina synder genom tron på Hans blod är det mest kritiska beslutet du någonsin kommer att göra. Det avgör din eviga framtid och definierar din relation med Gud. I detta val finns det inget utrymme för neutralitet; du väljer antingen att lita på Jesus fullbordade verk på korset eller att förlita dig på dina egna förmågor, vilket är dömt att misslyckas.

Och detta är vittnesbördet, att Gud har givit oss evigt liv, och detta liv är i hans Son. Han som har Sonen har livet; och han som inte har Guds Son har inte livet. - 1Joh. 5:11-12. (SKJVB)

”För predikandet om korset är för dem som går förlorade en dårskap; men till oss som är frälsta är det Guds kraft.” - 1Kor. 1:18. (SKJVB)

Guds dom och helvetet

En Biblisk påminnelse om evigheten

Bibeln lär tydligt att Gud är rättfärdig och att Han en dag kommer att döma världen. Den talar också om helvetet som en verklig och skrämmande destination för dem som förkastar Gud och inte omvänder sig. Detta är ett ämne som ofta ignoreras i vår tid, men Guds dom och helvetet är centrala teman i Skriften.

1.

Guds rättfärdiga dom

Gud är helig och rättfärdig, vilket innebär att Han inte kan ignorera synd. Varje människa kommer att ställas inför Honom för att ge räkenskap för sitt liv. Hebréerbrevet 9:27 säger:

Och såsom det är människorna bestämt att en gång dö, men därefter domen: - Hebr. 9:27. (SKJVB)

Domen är oundviklig, och ingen kan undkomma den. Jesus själv betonade att domen kommer att vara rättvis och att alla våra gärningar, även våra ord, kommer att bedömas:

Men jag säger till er, att varje ord som män talar, skall de få stå till svars för på domens dag. Ty genom dina ord skall du bli rättfärdiggjord, och genom dina ord skall du bli fördömd. – Matteus 12:36-37. (SKJVB)

2.

Helvetet i Bibeln

Helvetet är en verklig plats där Guds vrede och rättvisa fullbordas mot synden. Ordet “hell” på svenska "helvetet" används 54 gånger i King James Bibeln och refererar till en plats av evigt straff och separation från Gud.

En plats av evig eld och lidande:

Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv. - Matt. 25:46. (SKJVB)

Jesus talade ofta om helvetet som en plats där “elden aldrig slocknar” och “masken inte dör” (Mark 9:43-48).

Ett fängelse för de ogudaktiga:

“Men de rädda, och otroende, och de avskyvärda, och mördarna, och otuktiga, och trollkarlarna, och avgudadyrkarna, och alla lögnare, skall ha sin del i sjön som brinner med eld och svavel: vilket är den andra döden.” - Upp. 21:8. (SKJVB)

Ett tillstånd av evig separation från Gud:

“De ska få sitt straff, evigt fördärv, bort från Herrens ansikte och från hans härlighets makt.” - 2 Thess. 1:9. (SKJVB)

3.

Varför finns helvetet

Helvetet är inte ett mänskligt påhitt, utan en verklighet som Bibeln beskriver tydligt. Jesus själv förklarar dess syfte i Matteus 25:41:

Då skall han också säga till dem på vänster sida, Gå bort ifrån mig, ni förbannade, in i evig eld, förberedd åt djävulen och hans änglar: - Matt. 25:41. (SKJVB)

Denna vers ger oss en insikt om varför helvetet existerar och vem det ursprungligen var avsett för. Det är också tydligt från Skriften att det inte bara är för djävulen och hans fallna änglar, utan även för dem som väljer att förkasta Gud och Hans erbjudande om frälsning genom Jesus Kristus. Jesus klargör i Matteus 25:41 att helvetet ursprungligen inte var skapat för människor, utan för djävulen (Satan) och hans fallna änglar. Satan gjorde uppror mot Gud och drog med sig en del av änglarna i sitt fall (Jesaja 14:12-15, Uppenbarelseboken 12:7-9). Som en följd av deras uppror förberedde Gud helvetet som en plats för deras eviga straff. Det är en plats där Guds rättvisa mot ondska och synd fullbordas. Även om helvetet ursprungligen var förberett för djävulen och hans änglar, blir det också slutdestinationen för människor som väljer att leva i synd och förkastar Guds erbjudande om frälsning. Uppenbarelseboken 20:15 säger:

Och var och en som inte fanns skriven i livets bok blev kastad i eldsjön. - Upp. 20:15. (SKJVB)

Livets bok innehåller namnen på dem som har tagit emot Jesus som sin Frälsare och fått sina synder förlåtna. De som inte står skrivna i denna bok har valt att stå inför Guds dom utan Jesus försonande blod, och deras straff blir helvetet. Detta påminner oss om att helvetet inte bara är en plats för straff utan också för separation från Gud. De som kastas i eldsjön är inte där för att Gud vill att de ska vara det, utan för att de själva valt att avvisa Hans nåd och frälsning. Helvetet existerar för att visa Guds rättvisa. Gud är fullkomligt helig och rättfärdig, och Han måste döma synden. Synd kan inte existera i Hans närvaro (Habackuk 1:13). Helvetet är där syndens fulla konsekvenser uppenbaras. Det är också en påminnelse om att Gud tar synd på största allvar.

I Uppenbarelseboken 20:10 får vi veta att djävulen kommer att kastas i eldsjön och plågas dag och natt i evigheters evighet. Detta visar att helvetet inte bara är en tillfällig plats för straff, utan en evig tillvaro för dem som förkastar Gud. Det är viktigt att förstå att Gud inte vill att någon ska hamna i helvetet. I 2 Petrusbrevet 3:9 står det:

Herren är inte långsam i sitt löfte, såsom vissa människor anser vara långsamhet; utan han är långmodig mot oss och vill inte att någon skall förgås, utan att alla skall komma till omvändelse. - 2 Petr. 3:9. (SKJVB)

Gud har gjort allt för att rädda oss från helvetet genom att sända Jesus Kristus att dö för våra synder (Johannes 3:16). Helvetet blir endast en människas slutdestination om han eller hon väljer att avvisa detta erbjudande om frälsning.

Matteus 25:41 och Uppenbarelseboken 20:15 lär oss att:

• Helvetet är en plats förberedd för Guds fiender: Det var ursprungligen skapat för Satan och hans änglar, men det är också straffet för dem som väljer synd och avvisar Gud.

• Det finns inget neutralt alternativ: Alla människor måste välja mellan att följa Gud genom Jesus Kristus eller förbli i synd och möta evig separation från Gud.

• Gud erbjuder frälsning: Genom tron på Jesus kan vi undgå helvetet och få våra namn skrivna i livets bok. Detta är en gåva som vi inte kan förtjäna, utan bara ta emot genom tro (Ef. 2:8-9).

Enligt Matteus 25:41 skapades det ursprungligen för djävulen och hans fallna änglar, men det blir också slutdestinationen för människor som förkastar Guds frälsning. Som Uppenbarelseboken 20:15 säger, blir de som inte är skrivna i livets bok kastade i eldsjön. Men Gud vill inte att någon ska gå förlorad. Genom Jesus Kristus har vi möjlighet att undkomma detta öde och få evigt liv. Valet är vårt: att ta emot Guds nåd genom tro på Kristus eller att stå inför Hans rättvisa utan en frälsare. Som Bibeln påminner oss:

“Se, jag ställer dig idag inför livet och döden, välsignelsen och förbannelsen. Välj då livet, så att du och dina efterkommande får leva.” - 5 Mos. 30:19. (SKJVB)

4.

Jesus varnade ofta för helvetet

Jesus själv talade mest om helvetet i hela Bibeln. Han betonade vikten av att undvika denna plats och uppmanade människor att omvända sig från sina synder. Ett exempel är Lukasevangeliet 16:19-31, där Jesus i detalj berättar om den rike mannen och Lasarus. Den rike mannen, som hamnar i helvetet, är i plågor och ber om att få sina nära och kära varnade så att de inte också ska hamna där.

Det fanns en viss rik man, som var klädd i purpur och fint linne, och som varje dag levde i överflöd: Och det fanns en viss tiggare vid namn Lasarus, som låg vid hans port, och var full av sår, Och önskade att få stilla sin hunger med de smulor som föll från den rike mannens bord: dessutom kom hundarna och slickade hans sår. Och det hände sig, att tiggaren dog, och blev av änglarna förd in i Abrahams famn; även den rike mannen dog, och blev begravd; Och i helvetet öppnar han upp sina ögon, i plågor, och ser Abraham i fjärran, och Lasarus i hans famn. Och han ropade och sade, Fader Abraham, förbarma dig över mig, och sänd Lasarus, så att han kan doppa sitt finger i vatten, och svalka min tunga; ty jag plågas i denna låga. Men Abraham sade, Min son, kom ihåg att du i din livstid fick dina goda ting, och likaledes fick Lasarus onda ting; men nu är han tröstad, och du är plågad. Och förutom allt detta, finns det befäst en stor avgrund mellan oss och er: så att de som skulle vilja gå från oss till er inte kan göra det; inte heller kan de fara över till oss, som vill komma därifrån. Då sade han, Jag ber dig därför, fader, att du sänder honom till min faders hus: Ty jag har fem bröder, så att han kan vittna för dem, för att inte också de skall komma till denna plats av plågor. Abraham sade till honom, De har Moses och profeterna; låt dem höra dem. Han svarade, Nej, fader Abraham: men om någon skulle komma till dem från de döda, så skulle de omvända sig. Och han sade till honom, Om de icke hör på Moses och profeterna, så skall de icke heller bli övertygade, även om någon har uppstått från de döda. - Luk. 16:19-31. (SKJVB)

Jesus varnade också för att våra livsval har eviga konsekvenser:

Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och många går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och få är de som finner den. - Matt. 7:13-14. (SKJVB)

5.

Kan du undgå domen och helvetet?

Trots den allvarliga varningen om Guds dom och helvetet, erbjuder Bibeln hopp. Genom Jesus Kristus har Gud öppnat en väg för oss att bli frälsta från den rättvisa domen. Jesus dog på korset och tog på sig straffet för våra synder, så att du kan få förlåtelse och evigt liv. I Johannes 3:16-18 står det:

Ty så älskade Gud världen att han gav sin enfödde Son, för att var och en som i honom tror inte skall förgås, utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin Son i världen för att döma världen; utan för att världen genom honom skulle bli frälst. Han som tror på honom blir inte dömd: men han som inte tror är redan dömd, därför att han inte har trott i Guds enfödde Sons namn. - Joh. 3:16-18 (SKJVB)

6.

Vad kan du göra?

Det första steget är att erkänna att du är syndare i behov av Guds nåd. Du måste omvända dig och sätta din tro på Jesus Kristus som din Frälsare. Apostlagärningarna 3:19 säger:

Omvänd er därför, och vänd om, så att era synder blir utplånade. Apg. 3:19. (SKJVB)

När vi tror på Jesus och tar emot Hans försoningsverk, kan vi undkomma domen och helvetet. Som Paulus förklarar i Romarbrevet 8:1:

Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. - Rom. 8:1. (SKJVB)

Bibeln är tydlig: Guds dom är verklig, och helvetet är en fruktansvärd plats av evigt straff för dem som förkastar Gud. Ordet “hell” används 54 gånger i King James Bibeln, vilket visar hur allvarligt detta ämne är. Men Gud, i sin kärlek och nåd, har gett oss en väg till frälsning genom Jesus Kristus.

Den viktigaste frågan för varje människa är: “Är jag redo för domen?” Svaret ligger i att ödmjuka sig inför Gud, omvända sig från allt som hindrar dig att ta emot Jesus frälsande nåd. Genom Honom kan du undkomma domen och få del av det eviga livets glädje i Guds närvaro.